 |
| |
14/12 En månad reflextion
Det har varit en rolig höst.
En höst full av intryck.
Det blir så när man bara under denna höst haft uppdrag i länder som ; Egypten, Tyskland, Luxemburg, Ryssland, Hong Kong, Holland, och Singapore.
Och samma höst föreläst i Kina, Thailand, Malaysia, USA, Baltikum, England, Australien, Finland, Danmark , Norge och Sverige.
Vi har lärt oss massor på olika konferenser som tex ”6G” på Ericssons forskningsavdelning, och inspirerats av alla idéer och projekt inom det offentliga i montrarna på Kvalitetsmässan eller för all del på mässan i Jönköping (”Elima Subconstructor” - Nyheter inom tillverkningsindustrin är betydligt mer spännande än det kanske först verkar för en lekman)
Vi har träffat, lunchat och inspirerats av allt från Kungafamiljen på Kungliga Slottet till Stortingspolitiker I Norge, och globala chefer för internationella jätteföretag.
Men minst lika ofta har vi fått inspiration från någon 16-åring som följt med sina föräldrar till jobbet , (-”Jag får visserligen skolk, men mamma tror jag lär mig mer här, och jag håller med henne”) eller en äldre dam på Fryshuset som vigt sitt liv åt att sammanställa lekar från hela världen.
Men kreativitet kräver inte bara intryck och inspiration.
Utan även reflektion.
Så därför tar vi nu ledigt en månad.
Inga föreläsningar, inga krönikor under 31 dagar.
Inga intryck, ingen inspiration under fyra veckor.
Däremot en månads ledigt.
31 dagar avslappning.
Fyra veckor reflektion.
(Precis som vi alltid tar två månader ledigt på sommaren. Det är lyxigt att ha 14-15 veckor ledigt på ett år. Men vi tror att det är nödvändigt.)
Så vi är redo att börja arbeta igen från den 12e januari.
Redo för fler konferenser, fler möten, fler lärdomar.
Vad har du lärt dig i år?
Vad har inspirerat dig?
Har du tagit dig tid att reflektera?
Teo Härén
Älvkarleby
PS
Självklart kan du boka nya uppdrag under 2012. (Vi har alltid någon som kollar av mailen)
Självklart kan du beställa böcker i julklapp. (Har vi din order före den 15e december garanterar vi leverens innan jul. Har vi den efter det kan det gå…)
|
6/12 Resultatet?
- ”Leder dina föreläsningar till någonting?”
Jag får fråga ibland.
Det är en relevant fråga.
-”Vad blir resultatet?”
Det roliga är att jag dagligen ser exempel på just det.
Allt ifrån hur en grupp som kommer ut på kaffe efter föreläsningen och direkt börjar diskutera hur kön skulle kunna kortas ner, till någon som ringer sin man i pausen och med glatt humör berättar en lösning hon kommit på för att både hinna med fotbollslägret barnet ville åka på i helgen och besöket hos farmor:
-”Vi behöver inte göra antingen eller. Tänk kreativt! Vi gör både ock!
Tag med Farmor på lägret”!
Följt av en lång skrattsalva och den rörande kommentaren:
-”Ja, eller hur! Hon kommer älska det!”
Flera gånger i månaden ser jag människor på lunchen efter föreläsningen som tar salsan som skall vara till kycklingen och istället lägger den på laxen med kommentarer som:
-”Kolla jag gör tvärt om!” (Och inte sällan sprider det sig så att fler tar efter och testar.)
Jag tror att dessa små steg mot att inte ”bara göra som man skall”, eller ”nöja sig med antingen eller” är viktiga.
Att kunna ifrågasätta vardagen leder till att man enklare kan ifrågasätta även större saker.
För vi får också mail från personer som gör radikala förändringar.
Människor som sagt upp sig.
Eller startar eget.
Eller både ock.
Interesting.orgs hela idé är att ”inspirera människor till att vara mer kreativa”.
I allt från hur man serverar kaffe, till hur man säljer sina produkter, till hur man lever sitt liv.
I det lilla och i det stora.
I affärer och privat.
Idag fick jag ett mail från en av åhörarna på ledarskapsutbildningen på Handelshögskolan i Riga förra veckan
Ett mail som återigen på ett väldigt konkret sätt visar att en inspirationsföreläsning i kreativitet faktiskt på ett väldigt tydlig sätt får människor att tänka annorlunda.
Och att det i sin tur leder till att de tjänar pengar.
Även om det ”bara” är i vardagen denna gång.
Men jag tycker Handelshögskolan har rätt när de lägger en heldag om kreativitet som sista pass på en management utbildning till lovande framtidslöften i Baltikum.
Så att de kommer tillbaka till sin vardag.
Och ifrågasätter den.
Idag ett nytt sätt att checka in sina väskor.
Imorgon kanske ett nytt betalningssystem på sin arbetsplats.
Här är Thomas mail:
******
Dear Teo,
I was in the group in SSE Riga last Thursday for which you gave the lecture about creativity. Well, it wasn't really a lecture :)
Thank you again, you really did open my eyes.
I'm happy to say that I applied a new way of thinking already the next day:
I was flying with my girlfriend to Germany, with Ryanair. You may know that they are very strict with luggage regulations, allowing just one bag/person for cabin luggage. Problem was that we had too many separate bags (5), filled with stuff. After trying desperately for half an hour to squeeze all that stuff into 2 bags to avoid the crazy extra fees, I started to think:
"Wait, this is stupid - we can solve this another way, this can't be the only solution".
So we sat down for a moment, tried to think differently, and voilá, there was the idea: all we need is a very large bag into which we will fit our smaller bags.
So we took a large garbage bag from the hotel, stuffed our bags inside, and all went well at the airport.
Ok, we looked funny and all, but the problem was solved.
So thanks for injecting this different approach into my brain :)
Many thanks in advance & again.
Have a nice Christmas time, and hope to see you again sometime.
Regards,
Thomas
*****
Teo Härén
Stockholm
Behöver du, eller dina chefer, inspireras till att tänka annorlunda?
Boka en föreläsning för 2012, och gör bokningen innan Nyår och hänvisa till koden ”Garbage bag” så bjuder vi på 50 st Idébok om Service (Värde ca 10 000 kr) att dela ut på föreläsningen, (eller om du bokar talet innan den 15e december så kanske du istället har 50 julklappar klara)
(Jan och Feb är i princip fullbokade men efter det finns det lediga dagar och efter April är det mest ströbokningar.)
|
2/12 Taxi, var god dröj
På väg till Handelshögskolan Riga igår hände någonting som fick mig att reflektera.
Och det resulterade i den här krönikan som på ett sätt är lite annorlunda mot våra andra krönikor.
Vi brukar ju undvika att ”gnälla”, det känns inte riktigt ”interesting”, men ibland fascineras jag av hur långsamt det går med förändring, och hur det i många fall hindrar världen från att vara så bra som den skulle kunna vara.
Därför börjar den här krönikan lite ”gnälligt”.
På väg till Riga fastnar jag nämligen i bilkö i höjd med Norrtull i en taxi på väg till Arlanda.
När klockan slår 13.45 är vi fortfarande fast vi Karolinska Sjukhuset precis utanför Stockholm.
Problemet är att mitt plan till Riga GÅR 14.30, alltså om 45 minuter.
Och kön kryper fram.
Nu hinner jag trots allt med planet efter lite kreativa övertalningsförsök vid incheckningen och snabba fötter genom flygplatsen.
Detta trots att jag ser på kvittot att jag betalar taxin på Arlanda klockan 14.12, och planet alltså GÅR bara 18 minuter senare.
(En lärdom både jag och Fredrik fått efter att ha gjort 1 000 resor vardera de senaste åren är att man hinner ofta, även om man är väldigt sen, OM man hela tiden gör sitt bästa för att lösa problem på vägen, har en positiv inställning och aldrig ger upp. (En del hade kanske gett upp när det är 45 minuter till avgång och man fortfarande sitter fast i kö i en taxi inne i Stockholm 4 mil från Arlanda…)
Men jag hamnar i en argumentation med taxichauffören:
Hur är det möjligt (!) att ett taxibolag, vars huvuduppgift är att hitta, inte har världens bästa GPS:er?
GPS:er som berättar när det är stopp på Söderleden (tex genom att mäta andra taxibilars hastighet) och föreslår andra vägar, eller t.o.m. förslår att man kör till Arlanda Express om det går snabbare.
Istället håller jag på att missa mitt plan, och taxichauffören (som kör på fast pris) tvingas sitta +30 minuter i stillastående kö.
Ett taxibolag borde ju ha GPS:er med de mest avancerade system som finns, GPS:er för 55 000 kr st.
GPS:er där chaufförerna själva hela tiden fylld på med fakta, information, tips och genvägar tillsammans med den data som GPS:en automatiskt samlar in genom att analysera allt från väderrapporter, till alla bilar i systemet till kända hinder, återkommande störningar (Rusningstrafik, matcher på Råsunda osv ) gör att taxi-bilar alltid är de som vet den bästa vägen.
Istället sitter en uppgiven chaufför och suckar i köerna, och jag är sekunder från att missa mitt plan för att vi kör fel väg.
Suck.
Det som fascinerar mig mest är att när jag diskuterar detta med chauffören så blir han arg.
På mig.
Han använde alla möjliga argument för varför de INTE skall ha väldigt bra GPSer utan istället skall ”klara sig på egen hand”.
-”Jag kör på som jag gjort tidigare”…
Trots att både kunder, miljö, taxibolaget, och chauffören själv förlorar på dagens system.
Sådär, nu känns det bättre. ;-)
Och det löste sig ju denna gång.
Men, jag reflekterar vidare på planet:
Jag är lite orolig för att mänsklighetens långsamhet vad gäller att ta till sig nya lösningar hindrar oss från att leva det bästa möjliga livet.
Taxis långsamhet vad gäller GPS:er är kanske inte hela världen, men klimatfrågan genomsyras av samma attityd:
”Varför ta till oss ny teknik”?
”Jag kör på som jag gjort tidigare”…
Här tror jag alla som arbetar med kreativitetsutveckling har ett stort ansvar.
Att vi inte bara förespråka nya lösningar, utan också arbetar för att få fler att snabbt ta till sig de nya lösningar som kommer.
Så att världen blir ännu bättre.
Snabbare.
Teo Härén
Stockholm
PS
Ingen föreläsning idag , däremot möte i Stockholm inför ett helt nytt projekt som vi lanserar i vår om allt går enligt planerna.
|
1/12 På Handelshögskolan i Riga
Så här står det under fliken ”About” på SSERiga.edu. (Handelshögskolan i Riga)
“The mission of SSE Riga is to provide state-of-the-art education in economics and business…” (fortsättningen på meningen avslutar krönikan lite längre ner)
I rummet sitter 20 st unga drivna personer.
Alla utvalda av sin arbetsgivare för att de är framtidslöften.
De är välutbildade.
Smarta.
Snygga.
Deras personlighet påminde mycket om de jag mötte på AOE-utbildningen igår:
Drivna, framåt, trevliga, positiva, tävlingsinriktade.
Kreativa.
Det är sjunde gången som jag, eller Fredrik, är här och föreläser på Stockholm School of Economics i Riga.
(Jo, den heter så: ”Stockholm School of Economics ”… fast den ligger i Riga.)
Och varje gång slås jag av vilken nyfikenhet studenterna visar - de vill verkligen lära sig att tänka nytt.
De har ett driv som berättar att de tror att de kan påverka sin egen framtid.
Just det är någonting som jag tycker vi kan lära oss av från de unga Balterna.
Och det är uppenbart att de tror att kreativitet är ett viktigt redskap för att göra just det; skapa sin egen framtid.
Därför vill de lära sig allt om kreativitet.
Det märks inte minst på pauserna.
Som vanligt när jag arbetar med små grupper ger jag dem dessa instruktioner:
- ”Vi kommer nu att ha en paus, och den börjar nu, och den slutar ”när ni tycker att ni haft så lång paus som ni tycker att ni behöver”…
- ”Ni kan ta 15 minuter, eller en timme, kom tillbaka när ni vill köra vidare”.
Jag tycker det är ett så mycket bättre sätt att bestämma längden på en paus än att jag skall bestämma tex 30 minuters paus.
Istället för att jag bestämmer längden, så gör deltagarna det alltså själva.
Det är ju trots allt de som skall ha paus…
Under den heldag de har om kreativitet (Visst är det härligt att hela den sista dagen på en utbildning på Stockholm School of Economics får handla om ”Kreativitet”?) så får deltagarna bara två pauser och en lunch.
Och det blir så tydligt att de vill lära sig mer – att de är nyfikna.
Den första pausen de tar blir bara 10 minuter sedan vill de lära sig mer.
På lunchen är alla i sina stolar 10 minuter innan lunchtimmen gått och den andra pausen på eftermiddagen blir bara 15 minuter.
Nej, de vill inte ha pauser.
De vill lära sig.
Och de vill lära sig kreativitet för att utveckla sig själva, sina företag och sina baltiska länder.
Precis det som SSE Riga vill.
“The mission of SSE Riga is to provide state-of-the-art education (Alltid kul att få föreläsa på en skola som beskriver sina lärare på det sättet) in economics and business…
Och så fortsättningen då:
… that contributes to the economic and social development of the region, in particular the Baltic countries
Det är inspirerande att reflektera over att idag har man kanske, kanske, kanske på ett litet sätt kunnat påverkat den utvecklingen genom att inspirera deltagarna att bli lite mer kreativa.
Nu är det upp till dem.
Och med tanke på den glöd jag såg i deras ögon under hela dagen tror jag att den framtid de kommer att skapa blir fantastisk.
Kan du påverka din egen framtid?
Gör du det med maximal kreativitet?
Teo Härén
I Riga
|
30/11 En % mer kreativ?
Academy Of Excellence är en utbildning för företag som vill växa.
Ordentligt.
Vill man växa är kreativitet ett av de bästa verktyg man kan använda sig av.
Gissar att det är därför ett av passen på utbildningen heter just ”Kreativitet & Inspiration”.
Dagarna med Academy Of Excellence är alltid några av de roligaste uppdragen jag gör varje år.
Det är visserligen en utmaning att föreläsa affärskreativitet för entreprenörer som redan är superkreativa. (Och inte blir det lättare av att flera stycken inleder dagen med att säga att de hört att mitt pass skall vara det bästa på kursen…)
Men roligt är det, inte minst för att deltagarna är så kreativa.
Och kompetenta.
Och olika.
Eller vad sägs om dessa tre deltagarna tex:
En affärsutvecklare på ett stort telekombolag , en E-handelsentreprenör som hyr ut maskeradkläder (!) och en bonde (Även om bonden också visade sig ha en av de mer kreativa möteslokalerna jag hört talas om på sin gård; Ett gammalt tegelbruk med plats för upp till 700 konfererande gäster!)
En intraprenör, en maskeradentreprenör och en bonde med gigantisk konferensanläggning på samma kurs alltså.
Inte konstigt att AOE betonar att det är just i nätverkat mellan entreprenörerna som många nya idéer, och affärer, skapas.
Och som vanligt på en AOE-dag så får jag höra idéer från deltagarna som jag aldrig hört tidigare.
Mot slutet av dagen får jag gåshud av några av de idéer de presenterar.
(Det är verkligen underbart att ha ett jobb som ger en gåshud några gånger per år!)
En av poängerna med akademien är att de som går kursen också får gå på event där de dels kan prata affärer med tidigare deltagare, men också lyssna på spännande föreläsningar.
Imorgon kommer tex Boris Lennerhov, VD:n på Gekås Ullared AB, (Ullared som tydligen säljer 10 % av alla leksaker i Sverige!) att tala.
Och Yngve Bergkvist, VD och Grundare av ICEHOTEL (Som ju nu, bland annat, arbetar med rymdturism)
Academy Of Excellence är en utbildning för företag som vill växa från 5 miljoner i omsättning till 50 miljoner.
Då är det klart att de motiveras av Boris Lennerhov på Ullared. (Han har under sina år som VD sett Ullared växa från 1,6 miljarder till 4,2 miljarders omsättning).
Det är klart att de inspireras av ICEHOTEL-Yngve och hans kreativa hotell som fullbokas varje år, och som försvinner varje vår..
Men jag tror kursdeltagarna inspireras minst lika mycket av varandra.
De inspirerade i alla fall mig idag.
En utbildning som ger verktyg, och inspiration, och fester.
Det är inget dumt upplägg.
En mening från inbjudan till festen imorgon satte sig lite extra:
”Boris Lennerhovs motto är att alla på Gekås Ullared varje dag ska sträva efter att bli 1 % bättre på allting de gör i sin verksamhet”.
Kan du bli 1% bättre på det du gör?
Kan ditt företag växa?
Teo Härén
Tallin. På väg till Riga.
PS
Tyvärr missar jag eventet imorgon då jag har ett uppdrag i Riga.
Men innan jag tar taxin till Arlanda bokar de mig för två nya Academy Of Excellence -uppdrag i vår.
Alltid roligt att få uppföljningsuppdrag precis när man slutfört ett.
Jag gissar att det betyder att de var nöjda?
|
29/11 Sveriges mest innovativa skolledare
På kvalitetsmässan i Göteborg kryllar det av människor.
Och idéer.
Jag går runt innan föreläsningen och tittar i montrarna.
Där finns så många lösningar, klurigheter och innovationer att man blir helt rörd.
Idag fick jag ett mail från en av åhörarna som jag lovade en bok till som tack för att klurigt och kreativt svar.
Läs mailet så förstår du att det inte var så konstigt att det kluriga svaret kom från just honom.
*************’’
Hej Teo
Tack för en inspirerande och tankeväckande föreläsning idag.
Kan vara roligt för dig att veta att jag direkt efter mitt kreativa förslag gick upp på en scen i närheten och tog emot pris som "Sveriges mest innovativa skolledare".
Läs mer om detta på www.mjolby.se eller på www.lararforbundet.se eller googla mitt namn... nu glömde jag att det är ju precis sådant här som du är bra på-du hittar säkert:)
Kanske vi kommer i kontakt fler gånger.
Kreativitet i skolan är "everything".
*************
Han avslutar mailet med en historia som jag tycker är underbar.
Trots att den är olaglig…
*************
Jag åker med min familj till Beirut 5-6 veckor varje sommar, apropå idén från restaurangen. Det är ett helt fantastiskt perspektivbyte. Våra "problem" tenderar att bli löjligt små problem i relation till situationen i många andra länder, som du vet. Just Beirut är en smältdegel mellan väst och öst, muslimer och kristna, historia och framtid. Gin och tonic! Allt finns där!
Om du skickar två av dina böcker kan jag behålla den ena och ställa den andra i vårt skolbibliotek.
Skickar du en är jag glad för det också.
Ps En av de mest kreativa saker jag har hittat på i relation till just Libanon var när jag för många år sedan var utestängd från landet på grund av stängda gränser. Jag åkte då till Cypern, hyrde ett litet cessna med pilot och flög på låg höjd in över landet och landade på en motorväg...utan stämpel i passet. Hur jag kom ut? Det är en annan historia.
Pär Palmgren
Rektor, Blåklintskolan
************
Det är tredje året jag föreläser på Kvalitetsmässans stora scen med plats för 600 personer.
Kanske skulle de döpa om mässan till nästa år.
Till Kreativitetsmässan!?
Teo Härén
I Göteborg
PS
Jag håller med Pär: Kreativitet i skolan är "everything".
Därför skickade jag inte en bok till ” "Sveriges mest innovativa skolledare".
Inte heller två böcker så han kan ha ett i skolbiblioteket.
Utan som ett extra pris för hans fina titel så går jag lite längre än så.
Jag skickade 20 st.
Grattis!
|
28/11 -"Mamma jeg er anderledes"
Fryshuset är unikt.
Där finns människor som brinner för att hjälpa varandra.
Och inte minst; hjälpa andra.
När jag går runt på mässan utanför föreläsningssalen så ser jag många exempel på det.
T.e.x en grupp som arbetar med att hjälpa ensamstående småbarnsföräldrar.
Och någon som lär ut lek, för att fler barn skall få möjlighet att leka. (Någon vecka senare är hon på Slottet och lär ut lek till vuxna.)
Jag möter en präst, strax efter det att jag mött en Imam.
Fryshusets hela poäng är att man möter människor som brinner.
Och att de alla brinner för att göra världen bättre.
Det är en imponerande plats, med imponerande människor.
Eftersom alla vill förbättra världen räcker de alla upp handen när jag frågar om de har ett jobb som innebär att de måste tänka kreativt.
(Och det är väl därför jag blivit inbjuden att tala)
Jag har fått förmånen att föreläsa som huvudtalare på stora scenen en av dagarna (Jan Eliasson är huvudtalare dagen innan)
Och min poäng till de ca 400 åhörarna blir att ju mer kreativa de blir, ju bättre kan de göra världen.
Det är ett budskap som går hem.
Jag föreläser gratis. (Eller rättare sagt jag skänkte hela arvodet till Fryshusets egen verksamhet)
Däremot har jag fått flera förfrågningar efter uppdraget.
(Så på sätt och vis var det ett av de mest lönsamma jobben i år)
Och det var absolut ett av de mest givande.
Inte minst för att jag fått många glada mail efter uppdraget.
Som det här från Norge:
***********
Takk for et inspirerende foredrag!!!
Jeg lo, gråt, fikk gåsehud og frysninger.
Jeg har 3 barn, må fortelle litt om hun yngste Lisa som nå er 8. Så lenge jeg kan huske har hun vært utrolig flink til å beskrive hvordan hun har det og hva hun føler.
Da hun var 5 kom hun hjem fra barnehagen/ dagis og sa: "Mamma jeg er anderledes, jeg tenker helt anderledes enn de andre barna jeg kjenner."
Jeg svarte at det var veldig bra og at hun måtte forsette med det. Hun kommer ofte tilbake på det: "Mamma du vet jo at jeg er anderledes." Hun har mye selvtillit (selvfortroande?) og er fornøyd med at hun er anderledes.
Hun er en av mine største inspirasjonskilder. I sommer sa hun: "det viktigste i verden er å være glad, for da vet man at man har det bra"
Jeg var på et annet foredrag på Fryshuset om passion, en del ungdom fortalte og svarte på spørsmål. De fikk spørsmål om hvilket tips de ville gi oss som jobber med ungdom. Hun ene svarer, som jeg desverre ikke husker navnet på: "det er viktig for oss unge å ha en voksen mentor. Men for dere voksne som jobber med unge er det viktig å ha en ung mentor."
Selvfølgelig!
Jeg skal finne meg en ny mentor.
********
På interesting arbetar vi hela tiden med att få fler barn att komma hem och säga:
"Mamma jeg er anderledes, jeg tenker helt anderledes enn de andre barna jeg kjenner."
Men också med att få mammor att fundera på hur de kan arbeta på nya sätt för att förbättra världen.
Och vi gör det gärna gratis.
I alla fall när man får mail som detta som betalning.
Teo Härén
Stockholm
PS
Efter föreläsningen fick jag stående ovationer.
Det roliga var att den veckan fick jag stående ovationer på tre av fem föreläsningar.
Det värmer.
Precis som det värmer att få mail från norska mammor som beskriver hur de gråter, skrattar och får gåshud på föreläsningarna.
|
25/11 Jul igen i Belgien
Det roliga med att driva sitt eget förlag är att man ser exakt vart böckerna säljs.
Idag fick vi tex en order från Nya Zeeland, och en order på 220 böcker från Belgien.
Genom åren har vi lanserat Idébok på 15 språk, och nästa år kommer det minst tre till.
Men vi har sålt böcker till nästan 40 länder.
Att sälja 220 böcker till Belgien innan boken är lanserade i Belgien (!) är onekligen ett roligt sätt att tjäna 30.000 kronor på.
Inte minst för att det sker sex år efter att vi skrev boken.
I veckan fick vi även ett mail från vår samarbetspartner i Japan som önskar ge ut Idébok om service i Japan. Då kommer Idébok 1, Idébok 2 och Idébok om service finnas på japanska.
Och idag kom ett erbjudande om ett samarbetsavtal på den engelska marknaden (med ett smickrande stort förskott)
Interestings vision är att "inspirera andra, och varandra att få och genomföra fler idéer".
Ett av sättet vi gör det på är med våra böcker.
Vi njuter verkligen av att på samma vecka kunna göra det i Sverige, Singapore, Japan, Nya Zeeland, England och i Belgien.
För att fira veckans framgångar skänker vi bort ett bokpaket bland alla som skickar ett mail till teo@interesting.org med rubriken "Jul igen" före den 15e december.
Ett julpaket med 10 st av våra böcker; och vi skickar dem vart du vill i världen!
Vinner du har du redan årets julklappar klara.
Kanske en bok till din kompis i Chile, eller till en kollega i Australien, eller till din grannes, pojkväns, dotters mamma i Norge?
Eller helt enkelt en bok som julklapp till alla i din familj?
Vänligen
Teo Härén
(Vinnaren meddelas per mail den 16e december)
|
24/11 Bra tänkt!
I informationsbladet står det svart på vitt; Ramböll är ett stort företag:
”I Sverige har Ramböll 1 400 medarbetare och en omsättning på 1 300 000 000 SEK
Ramböllkoncernen har 10 000 medarbetare på 200 kontor världen över.”
Och läser man Rambölls interntidningar ser man att ett av de vanligaste orden där är ”innovation”.
Kanske var det därför jag idag fick möjlighet att föreläsa om ”Kreativitet” för ca 100 av deras konsulter. (Eller 1 % av de anställd om man så vill…)
Längst fram satt deras VD Bent Johannesson, som inlett dagen med att presentera företagets planer för framtiden.
I sin VD-krönika i Rambölls egen tidning skriver Bent:
”Byggbranschen beskrivs ofta som traditionell och tämligen konservativ.”
Och han fortsätter:
- ”Associationerna till innovation och teknikutveckling kan knappast beskrivas som starka. Men faktum är att branschen nu står inför ett paradigmskifte
avseende teknik. Med hjälp av alltmer sofistikerade dataprogram har branschen tagit klivet in i den digitaliserade världen.
En värld där fantastiska möjligheter öppnar sig”.
Och Ramböll har många exempel på hur de arbetar kreativt lär jag mig:
Eller vad sägs om deras arbete utanför Sundsvall;
Genom att använda en grafikmotor som normalt används i dataspel har de kunnat ”bygga” en hel motorväg – virtuellt.
Där har boende, yrkestrafik, och kommun kunnat ”resa” på vägen innan den är byggd, och förslag, förbättringar och idéer kan tas in i ett tidigt skede i byggandet, där ändringarna lätt går att genomföra.
Fatta hur mycket enklare det är att flytta en avfart 100 meter i ett dataprogram, jämfört med att flytta den i verkligheten!
Ett bra exempel på ”externkapital” – Att kunna ta in idéer från andra än bara de som arbetar med frågan.
Och ett bra exempel på ”Idéperception” – Att snabbt ta till sig en ny teknik och använda den kreativt.
Jag håller med VD:n Bent till 100%;
”Byggbranschen beskrivs sällan som superkreativ”.
Men det borde den.
För där händer det massor just nu.
Och det är företag som använder sin kreativitet, sin innovationskraft, sitt externkapital och sin idépercepition som leder utvecklingen.
Företag som Ramböll.
Och framförallt kan jag kan hålla med Bent till 100% i den mening som avslutar hans, (och som också avslutar min), krönika;
Innovation öppnar upp nya möjligheter, och en ny värld.
-”En värld där fantastiska möjligheter öppnar sig”!
Vilken ny teknik kan du ta till dig?
Hur kan din bransch ändras av ny teknik?
Vilka fantastiska möjligheter kan du hitta?
Teo Härén
Bålstad
Efter föreläsningen mailade beställaren dessa positiva ord;
”Återigen, tack för din föreläsning! ALLA tyckte den var kanon. Ledordet för hela träffen blev ”Bra tänkt!”
Vem vet; jag kanske kan få komma tillbaka och föreläsa för de övriga 99% också?
|
23/11 Zebror & Brasor
För ett par år sedan föreläste jag i Sydafrika på ett hotell med zebror som gick utanför fönstret.
Efter föreläsningen stannade jag kvar på hotellet och härarbetade ett par timmar istället för att resa till mitt eget hotell: jag kände att jag blev så inspirerad av den plats jag befann mig på att jag skulle få mer gjort om jag stannade där, istället för att resa därifrån.
När jag väl bestämt mig för att stanna var nästa fråga ”var på hotellet skall jag arbeta”?
Jag gick runt några minuter och stannade till vid en soffgrupp framför en öppen spis med en sprakande brasa.
Där arbetade jag sedan fantastiskt bra, fick massor av gjort, och var på ett strålande humör.
Jag minns det extra tydligt för det är en av de dagar då jag fått gåshud av att välj exakt rätt plats för det jag skall göra.
Jag tänker på den dagen idag när den första riktiga höstdagen drar in över Älvkarleby.
Jag sitter på kontoret och känner mig lite kylig, men minns hur bra jag arbetade där i Sydafrika framför brasan.
Så jag går upp i köket, och tänder årets första brasa, drar fram en fåtölj och placerar datorn i knät.
Återigen ryser jag av välbehag.
Allt känns så rätt.
Jag får massor gjort, men känner mig totalt ostressad, där i lågornas värme.
Det får mig att fundera över hur få kontor som har en öppen spis.
Och hur få det fortfarande är som byter arbetsplats och placerar sig framför en brasa, även om de vet om att de skulle må toppen där den första höstdagen för året.
Ryser du av välbehag på jobbet för att din arbetsmiljö är så bra?
Var sitter du och arbetar idag?
Hade du mått bättre, fått mer gjort, och varit mer kreativ någon annan stans?
Kanske framför en brasa.
Eller i Sydafrika?
Teo Härén
|
22/ 11 Förlorat 100 kr?
Är det lönsamt att överträffa sina kunders förväntan?
Förmodligen tycker du som läser detta att svaret är självklart?
Men idag fick jag ett väldigt konkret exempel på att det ofta ÄR lönsamt att tänka i en minut innan man levererar någonting till en kund.
För att se om det på ett kreativt sätt går att ge kunden det där oväntade.
Och att det kan leda till nya affärer.
Det roliga med att skriva Idébok om service, är att den hela tiden påminner oss om att överträffa våra kunders förväntningar.
Så igår när vi fick en förfrågan om det var möjligt att få fem ”Idébok om service” till Stockholm senast idag, började jag genast fundera.
Eftersom jag skulle föreläsa i Stockholm svarade jag snabbt att böckerna kommer levereras med bud.
På väg till föreläsningen stannade jag sedan till på en blomsteraffär, köpte tre röda rosor och en meter av deras finaste guldband.
Jag tog fem ”Idébok om service” (och lade på två ex extra som en bonus), och som en sista liten krydda satte jag mig och signerade böckerna; (som vanligt signerade jag dem alla på olika sätt)
Sedan ringer jag kunden.
Han förväntar sig fem böcker levererade med en budfirma.
Istället kommer författaren själv, med sju (inte fem) böcker, inslagna i ett fint guldsnöre, personligt dedikerade och signerade och med tre röda rosor på toppen.
Jag lämnar över blommorna med orden :
”Bra service är att överträffa förväntningarna, låt oss ge dig några rosor som tack för din beställning som du kan ta med hem och kanske överträffa din frus förväntningar ikväll?”
När jag skall gå frågar kunden:
-”Visst gör du föreläsningar om Kreativ service också?”
Jag berättar lite kort och när jag åker därifrån har jag lagt ut 100 kr på ett guldband, och tre röda rosor.
Men fått en förfrågan på ett tal värt 30 000 kr.
Ganska bra avkastning på att lägga en timme på att själv leverera böckerna fint paketerade istället för att betala en budfirma 200 kr för att leverera dem kan jag tycka.
Och även om det inte blir en bokning var det värt det, om så bara för att han ( och förmodligen hans fru) blev så glad.
Kan du överträffa dina kunders förväntningar idag?
Berätta gärna hur du gjorde.
Roligaste historien belönas med 5 st ”Idébok om Service” (Som du kan ge i julklapp till någon kund tex om du vinner dem)
Teo Härén
Älvkarleby
|
21/11 TED
Flera gånger per år kommer det mail från studenter som skall göra ett examensarbete eller en uppsats och som valt ämnet ”kreativitet”.
Självklart svarar vi på alla deras frågor, och läser med glädje deras arbete efteråt.
Det lär vi oss mycket på.
Det som är lite fascinerande är att de som vill ställa frågor till oss på interesting.org kan ha helt olika utbildningar.
Ena dagen kan det komma ett mail från en student på ”Travel Education Centre” i Norrtälje, förra gången var det istället managementstudenter i Stockholm.
Eller så är det någon som läser Psykologi i Göteborg och vill fråga om hur Härarbeta påverkar arbetslivet framöver, eller HR i Jönköping.
Eller någon som läser ”service” i Österrike.
Vi vet att kreativitet behövs i alla yrken, i alla delar av världen.
Det är spännande att se att det verkar många studenter idag vara helt på det klara med också.
Har Du frågor om kreativitet?
Skicka dem gärna till oss på mail.
Teo Härén
PS
Jag skickade över ett bokpaket till en student idag så hon kunde läsa in sig lite.
Och tipsade om lite andra bra böcker.
Tex tycker jag Daniel Pinks senaste bok DRIVE är bra för att den så tydligt skriver om en väldigt svår sak:
”Hur kan man motivera personer att bli mer kreativa”.
Förra sommaren var jag åhörare på TED-konferesen utanför London och fick då dela bord med Mr Pink vid en av luncherna.
Han är en väldigt sympatisk person, full av energi och roliga historier (Som fd talskrivare till Al Gore så vet han hur man skall använda ord för att övertyga och inspirera människor)
(De två andra vid bordet var precis lika inspirerande- det är en av de stora poängerna med att resa till en TED-konferens-nästan alla man träffar har gjort, eller kommer att göra, någonting stort, spännande eller viktigt)
Jag fick med mig en signerad kopia av Mr Pinks bok från lunchen, och han fick (Som alla andra deltagare på TED det året) en Idébok.
Se gärna det tal han gjorde dagen efter vår lunch; sök på Pink på TED.COM.
Jag lovar att det är 18 väl investerade minuter om du ibland funderar på hur man får människor mer kreativa.
|
17/11 World Wide Creativity
Dagens krönika blir lite längre än vanligt.
Och på engelska.
Hälften av våra föreläsningar sker utanför Sveriges gränser: den här veckan har vi varit i Australien, Ryssland, Norge, och såklart Sverige och Singapore.
Det är väldigt nyttigt just för att vi lär oss mycket om kreativitet på olika platser i världen.
Fredrik skrev krönikan nedan, och det spännande tycker jag är VAR den publiceras:
I en buddistisk tidning med en upplaga på 40 000 ex.
Jag tror absolut att de buddisterna läsarna kan inspireras av att läsa den.
Men jag publicerar den här för jag tror att det kan även våra svenska läsare göra.
Och förhoppningsvis kan det inspirera både någon i Asien, och i Sverige att arbeta för en bättre värld.
För som Fredrik skriver:
“Because we are NOT done. Not even close”.
Vänligen
Teo Härén
***************************
Are you part of The Developing World?
For the last thirty or so years the people of the "developing world" have been dreaming about becoming part of the "developed world". I wish they would stop doing that.
I, instead, dream of a world where no-one wants to be part of the "developed world". Because the notion of a world that is "developed" is not only a pessimistic and uninspiring view. It is also a dangerous one.
Let me explain. To call yourself "developed" is to call yourself "done". It is to think that you are "finished", to assume that there is almost nothing to improve on. According to the dictionary "developed" means "Advanced in industrial capability, technological sophistication, and economic productivity". So when you say you are developed you are suggesting that you are advanced, sophisticated and productive. But only compared to others, not compared to what could be. And by defining yourself as better than others there is a big risk that you do not continue to try to become much MORE advanced, sophisticated and productive. There is a risk you think you have arrived.
Now I know that the idea of "the developed world" is usually another than the one I proposed above. It is often meant to mean the "rich world", the "prosperous world" or the "industrialized world". But the words literally means "the world that is developed" as in "the world that is done".
And that is what makes it so scary.
Because we are NOT done. Not even close.
We are - as a species - NOT living in a world which is economically and ecologically sustainable. I know of no country where all the people who live there are close to happy, harmonious and emotionally and physically as fit as they could possibly be. So how do we dare say that we are done?
I was born in the developed country of Sweden and lived there until i was 37. The last 6 years I have been living in Asia. (China and Singapore). I have spent the last 5 years traveling to more than 20 developing countries, meeting and interviewing hundreds of creative people in those countries because I wanted to understand what creative people from the developing world could teach the developed world. One of the strongest insights that hit me was the difference in energy between the people in developing countries vs the people I have meet in developed ones. A developing person is still dreaming of what could be achieved. Is still full of energy trying to make it happen. But I wish that developing people will not only try to come to where the developed world is, but instead aim much higher. I think it was Archimedes who said something like "our biggest worry should not be that we set our goals too high and fail to reach them, but that we set our goals to low and achieve them." The developed world reached its goals. And forgot to set bolder ones.
I like to think of the world as a big island. I call it "the human island".
Imagine if you were living on an island together with 99 other people. Would you then accept that 40 out of your 100 fellow humans on this island did not have access to a toilet? Would you be able to live with the knowledge that one out of four of the children that should be in secondary school are not in school? Would you not want to change the fact that 14% of the people you shared this island with would not have enough food to eat, or that one out of every nine person did not have access to clean water?
And most importantly: would you allow that a few, lucky, people living on this island where using up 6 times the islands resources while at the same time calling themselves "developed"?
I do not think so.
And I can not , for the world, understand how we can allow ourselves to live on this big human island called Earth and not all have a stronger feeling of urgency and determination about making sure that we develop much better ideas and technologies aimed at giving every man, woman and child a better life. And that we make sure we do that in a way that will not totally wreck the ecosystem that we are such a delicate part of.
The world is not developed.
The world is not done.
Actually the world is screaming for help.
We need much better ideas in all areas. Not just small incremental improvements but huge, innovative leaps in how we create energy, grow our food, distribute our wealth, take care of each other - and our enviroment - and in all other areas of our lives that are important.
Perhaps the important word here is the word important. We are living in a world where business people and politicians are celebrating creativity and innovation and where the speed of change makes it difficult for anyone to even comprehend what is going on. But with all these ideas and innovations comes what? An idea is not good because it is new. Change in it self is not desirable. Things should just be changed if it leads to an improvement. It is great that creativity is encouraged, but I somehow feel that if an older leader on an island of 100 people was encouraging the citizens of the island to be more creative, I think the leader would add "…but make sure the ideas are for the benefit of the island as a whole".
Can we afford to have a huge amount of creative capacity in the developed world that is focused on solving trivial, and unimportant, luxury problems? Should we not try to get people to look at the world as a whole and get them inspired and motivated to solve real problems? Important problems.
When we put our minds to it humankind can create magic. We have shown it over and over again in history. We have also, time and again, shown that we are capable of doing terrible and really stupid things. You would think that we would have learnt from our mistakes. And hopefully we have become a little bit wiser over the years. But now we need to raise to the occasion.
Join me, and all the other developing persons in this world, who believe that we should be living in "a developing world". And let us not rest until we can look our children in the eyes and honestly say to them that we have created a world that we are proud of. Because even if the world we have today, in many ways, is much better than it was yesterday, it is - by no means - something to be truly proud of. We can do much better than this. And we should. No, we must! So lets do that. Now.
Fredrik Härén
Fredrik is the founder of creativity company interesting.org and the author of 8 books, including The Idea Book. His latest book is called "The Developing World" (www.thedevelopingworld.com). He lives in Singapore, Sweden and the Philippines and became a father for the first time less than a year ago. He can be reached at fredrik.haren@interesting.org.
|
15/11 Berörd
På interesting gör vi olika saker som vi hoppas kan beröra.
Allt från Föreläsningar, workshops, böcker, och övningar, till ideasisland.com (Där vi låter kreativa personer bo gratis på en paradisö och härarbeta)
Nu har Fredriks roman ”De ickesynliga” varit ute i ett par månader och det börjar komma in spännande och roliga berättelser från läsarna.
Som pappor som plötsligt lyssnar på sina barn på ett helt annat sätt än tidigare när de berättar om ”osynliga vänner”.
Om äldre män som ser på livet, och naturen med nya ögon.
Idag kom det ett mail från en läsare som tvingats ta en paus i läsandet för att hon blivit så berörd.
***************
Hej Fredrik!
Två gånger har det hänt mig i livet att jag fått svårt att andas när jag läser en bok. Det har blivit fysiskt omöjligt för mig att fortsätta. Så får jag lägga den ifrån mig för att försöka vid ett senare tillfälle.
Första gången hände det jag skulle läsa Friheten av Ulf Lundell. Jag låg då på sjukhus. Och någonting i boken gjorde att det blev omöjligt för mig att läsa den. Och jag som hade läst allt av Lundell tidigare. Men det var en scen alldeles i början av handlingen som satte stopp för vidare läsning. Jag får nån slags metallsmak i munnen bara jag tänker på det…
Andra gången hände det för någon månad sedan när jag skulle läsa din bok. Jag började läsa och sen gick det bara inte… Jag har försökt två gånger till. Jag drömmer underliga drömmar om boken och teckningar som inte är av denna världen och människor som jag med säkerhet vet inte kan måla, kan i mina drömmar måla de mest fantastiska saker. När jag tänker på boken får jag nån slags metallsmak i munnen…
Återkommer när jag lyckats läsa din bok.
***************
Har du läst ”De ickesynliga”?
Vågar du?
Teo Härén
|
14/11 En dålig dag på jobbet.
Du vet nog hur det känns?
Man är på jobbet, men gör sitt jobb, men när man kommer hem och får frågan av sin älskling hur det varit på jobbet så svarar man:
”Idag var jag verkligen dålig på jobbet”!
Idag var en sådan dag.
Jag drog mina exempel, men de lyfte inte.
Jag argumenterade för min tes, men utan energi.
Jag förstod inte varför det inte fungerade så efter föreläsningen frågade jag två äldre män varför det gick så dåligt.
Det finns ju trots allt bara ett sätt att bli bättre; att lära sig av de dagar när det går dåligt.
”Jag förstår inte vad du menar; du var ju kanon”, säger den ena.
”Jag tycker det var skitbra. Faktiskt…” säger den andra. (Just det där ”faktiskt” får en ju att fundera lite…)
Nåväl; jag berättar för talförmedlaren att jag hade den där dagen i månaden. (För gör man 20 tal i månaden så måste ju ett av dem vara det sämsta…Det vet alla i branschen. Och självklart måste det få vara så. Bara man lär sig något av det och går vidare lite bättre än man var innan just det bottennappet.)
Och idag kom svaret från talarförmedlingen.
”Hej Teo - Kunden var i varje fall nöjd med din insats!”
Och så länge kunden är nöjd, kan man ju själv vara hur missnöjd som helst.
Jag arbetar vidare med att förbättra föreläsningarna.
För jag tror det är precis det som gör att en kund kan vara nöjd när jag själv är missnöjd.
Kan du förbättra ditt erbjudande till dina kunder?
Även om de är nöjda.
Teo Härén
|
|
|
|
|
|
|