 |
| |
19/5 Högläsning
Jag vet inte om man får skriva så här:
”Men gud vilka bra böcker vi har gett ut!”
De senaste månaderna har jag varit ledig med min nyfödda dotter.
Det har gjort att antalet föreläsningar har varit betydligt färre än normalt.
Men intrycken har varit lika många som vanligt; det är härligt att se ett spädbarn utvecklas.
Under den här perioden har jag läst alla våra böcker igen.
Jag började med Idébok för föräldrar en dag med lilla nyfödda Elvira liggandes på mitt bröst försjunken i djup sömn.
Sedan fortsatte jag med ”Idébok”, ”Idébok 2”, ”Idébok om Service”, ”Härarbeta”, och ”Vad som händer i världen”.
Och jag vet att man inte skall skryta som svensk; men jag blev otroligt inspirerad av våra egna böcker!
”Vad som händer i världen” fick mig att vilja resa jorden runt, och redan nästa morgon läste jag nyheter på en Indisk nättidning, istället för att läsa SVD.se.
När jag läste ”Idébok om Service” grät jag vid ett tillfälle, och rös vid två. (På en bok jag alltså själv varit med om att skriva) och redan samma dag ändrade jag hur vi arbetar med servicen mot våra egna kunder.
”Härarbeta” inspirerade mig kanske mest, och jag bestämde mig för att re-lansera den på den svenska marknaden, (kanske som pocket ?) så att fler får möjlighet att lära sig hur de kan arbeta på de platser där de får mest energi.
Idébok, och Idébok 2 gav mig flera roliga föreläsningsexempel som jag glömt bort, och inte minst löste jag ett problem vi haft hemma genom att använda en av övningarna i tvåan. Jag gick även igenom drygt 10 av mina fullklottrade Idéböcker från senaste året och fann flera riktigt bra idéer som jag glömt bort; ( Det är verkligen en bra idé att skriva ner sina idéer …)
Och så sist, men inte minst; ”Idébok för föräldrar”!
Jag har tre barn nu, och de är precis i rätt ålder för de olika faser som Idébok för föräldrar täcker.
En nyfödd; Så jag läser den för mig själv för att komma ihåg att uppmuntra hennes kreativitet när hon växer upp.
En femåring; som jag nu läser ”Idébok för föräldrar” till som godnattsaga så att hon stärks i sin redan urstarka tro på sin förmåga att lösa problem.
Och en 11-åring, som jag skall sätta boken i händerna på så han får läsa den igen, så fort femåringen och jag är klara med den.
Vi får varje vecka mail från personer som tackar oss för inspirationen i våra böcker.
Därför var det extra roligt att själv få märka vilken inspiration det finns i att läsa böcker som är skrivna för att inspirera till kreativitet.
Jag tyckte helt enkelt det var väldigt bra.
Har du en av våra böcker?
När läste du dem senast?
Teo Härén
PS
Har du inte alla våra böcker?
Beställ ett ex vardera av alla våra böcker och hänvisa till denna krönika så får du 40% rabatt på din beställning
(Dras av innan vi skickar fakturan)
|
18/5 Interesting ice
4clHammerUlagretAquavit. 2clMoninAgurksirup.1clfrisklime. BelvoirElderflowerPresse@interesting.org
Idag fick jag ett mail på mailadressen ovan.
Det är receptet på en drink; husets drink på ICE BAR OSLO.
För några veckor sedan föreläste jag personalen på Ice Hotel Jukkasjärvi och personal från deras Ice Bars.
Eftersom föreläsningar är väldigt envägs kommunikation har vi sedan länge haft emailadresserna på varje slide, för att uppmuntra åhörarna till en dialog.
Vi har även sett till att man kan skriva vilken adress som helst framför ”@interesting.org” för att uppmuntra till kreativa mailadresser.
(Det gör för övrigt även att de mail där någon skriver fel adress (tex Theo.haren@interesting.org) kommer fram.
Mailet kom från hon som är ”daglig ledare” på Ice Bar i Oslo och hon tackade för inspirationen på Ice hotel.
Men det var nog jag som skulle tacka.
Efter föreläsningen bjöds det på hundspann, middag i vildmarken ( I samma fjällstuga som senare samma kväll skulle få besök av en Saudiarabisk prinsessa på smekmånad i 14 länder ) och is-skulpturering.
Tänk att få tala kreativitet, på en så kreativ plats, för så kreativa människor.
För mitt bestående intryck från Ice Hotel var varken isen eller hotellet.
Det var människorna.
Sällan har jag mött så engagerade och serviceminded personal.
Som författare av en bok om service så noterar jag ju lite extra när någon ger det där lilla extra.
Och på Ice Hotell gjorde alla det.
Hela tiden.
Kan du uppmuntra dina kollegor att ge det lilla extra till era kunder?
PS
Jag skall testa drinken i helgen.
Med is.
Teo Härén
Nyligen i Jukkasjärvi
|
|
29/4 Ledarskap by in-side-out
Idag gjorde jag två föreläsningar.
En för SMU - Singapore Management University.
En för cheferna på Ritz Carlton - ett av Singapores ledande 5-stjärniga hotell.
Passande då med en krönika om Management inom hotellbranschen.
Peter - som är General Manager på Ritz - berättade en historia för mig om hur han använt sig av "Management by Example" genom att en dag komma till jobbet med sin kavaj ut-och-in.
Han ville se hur lång tid det tog innan någon i personalen påpekade att högsta chefen hade något - uppenbart (!) - fel på sin arbetsuniform.
Han sa att det hade dröjt hela 20 minuter innan någon sagt något ...
Men det var när Peter var ny på jobbet. Sedan dess jobbar han hela tiden med att se till att Ritz i Singapore är ett hotell där människor vågar säga till om något är fel - till och med om det gäller högsta chefen.
Och idag hade han alltså ställt in det vanliga "chefsmötet" och istället ersatt det med ett 1,5 timmes långt seminarium om affärskreativtet för alla de högsta cheferna.
När högsta chefen genom sitt ledarskap visar att kreativitet är viktigt och uppmuntras - ja då sprids det nedåt i organisationen. Speciellt när ledaren gör detta genom att använda sig av kreativa tekniker - som att komma till jobbet med kavajen ut-och-in ...
Fredrik
I den vackra baren på Ritz.
ps. Följ oss på Twitter på @interestingorg och få en automatiskt "puff" när vi lägger upp en ny krönika om kreativitet.
|
|
27/4 Nya gamla krönikor
Av misstag har ett antal krönikor från april i år fallit bort ur systemet.
Det är nu fixat.
Så från 8:e april fram till idag finns det nu en del krönikor som du kanske inte kunnat läsa även om du varit inne på siten.
Vi vill även passa på att tipsa om att du nu kan få veta via twitter när en ny krönika läggs upp.
Anmäl dig till @interestingorg på Twitter så skickar vi en liten "puff" när en ny krönika läggs upp.
Fredrik och Teo
|
20/4 Idébok för chefer
Hon säger det med ett ansiktsutryck som visar att hon menar allvar:
”Chefskap är precis som föräldraskap”.
Hon är en av cheferna som nätverket Klara K bjudit in för att under en eftermiddag få lyssna på en föreläsning om Härarbete och kreativitet.
Alla i lokalen är chefer.
Alla är kvinnor.
Det är i pausen efter föreläsningen som det kommer fram en hel grupp kvinnor med frågor som hon utmärker sig med sina kluriga tankar.
Hon berättar hur hon på en föräldrarutbildning lärt sig en värdefull regel. En regel som hon kunde använda sig av även som chef.
Men hon talade även om hur hon när hon gjorde lumpen kämpade mot idiotiska regler och dumma ordrar.
Tex krävde hon att upgifterna för dagen skulle delas ut på ett nytt sätt.
Istället för att först få en order och först när den var klar få nästa order, föreslog hon att de skulle få en lista med alla dagens uppgifter så att de själva kunde styra över i vilken ordning de utfördes.
När det var förbjudet att flyga hem från Göteborg till Uppsala, trots att det var billigare än att ta tåget, reagerade hon direkt.
Och efter ett tag både flög hon hem, och hade en lista med dagens uppgifter att lösa. (För att sedan vara ledig när listan var avklarad)
Jag gillar personer som ser saker som inte fungerar perfekt och sedan gör något åt det.
Vilken regel hon lärt sig på föräldrarutbildningen?
Regeln att ber man ett barn att göra någonting, men inte berättar hur hon skall göra det, får man aldrig klaga på barnet om det gör på att annat sätt än man tänk sig.
Vill man få det gjort på ett speciellt sätt skall man säga det när man ber barnet.
Och det är den lärdomen som hon sedan reflekterar över när det gäller chefskap.
Kanske kan många chefer ransaka sig själva om de vill ha kreativa organisationer; blir jag irriterad om de gör på ett annat sätt än jag hade tänkt mig; även om jag bar bad dem lösa en uppgift; och inte specificerade hur jag ville att den skulle bli utförd?
Teo Härén
I Uppsala
PS
Hon avslutar med att berätta hur hon bett sin femåriga son att duka bordet.
Utan att berätta hur.
Efter några minuter kommer sonen fram till henne med meningen:
”Titta vad roligt jag dukat!”
På bordet fanns det bestick, något att äta på, och något att dricka ur.
Men det var inte som det brukar vara dukat.
”Jag fick bita mig i tungan för att inte säga att han gjort fel”, säger hon med ett leende.
Men sedan berättar hon hur hennes son lyfter upp sin ”tallrik” (Matlådan han brukar ha på utflykter) och målande beskriver att senaste gången han åt från den var på deras resa när de åkte utomlands.
Plötsligt var dukningen inspiration till ett samtal över middagen om utlandsresor.
Kanske var det inte fel dukat?
Kanske var den roliga dukningen istället helt rätt.
Jag tänker på sonens kommentar när jag reser hem; ”Titta vad roligt jag har dukat”!
Jag kanske skulle duka roligt idag?
|
|
19/4 Ur askan
Torsdag kl 17.00 klev jag av scenen på Rival i Stockholm efter att ha föreläst för konsultfirman Resources kunder och anställda.
Sedan var tanken att jag skulle åka till Köpenhamn och därifrån via Zurich till Singapore.
Men ett askmoln kom ivägen.
Alla flyg ställdes in i typ mer eller mindre hela Europa.
Men jag ska ju hålla nästa tal i Singapore inom några dagar.
Så vad göra?
De senaste dygnen har jag tillbringat med att åka bil och tåg från Stockholm, via Köpenhamn, Puttgarten, Autobahn och tyska, Österrikiska, och ett antal östeuropeiska länders tåg-linjer för att nu - efter att ha tillbringat ca 100 timmar på resande fot nu befinna mig i Istanbul.
Om några minuter går mitt flyg till Singapore.
Jag kommer landa kvällen före mitt nästa inbokade tal.
Det finns två saker man kan göra när en kris slår till.
1) Oj-a sig.
2) Göra det bästa av situationen.
Efter att ha sett hundratals mil av delar av Europa som jag inte sett tidigare och nu veta att jag inom kort hoppar på ett flyg som tar mig hem i tid till Singapore kan jag bara konstatera att visst hade jag kunnat suttit fast i "Stuckholm" och väntat på att vinden skulle vända. Men då hade jag varit tvungen att ställa in mitt tal i Singapore nu på torsdag.
Och det tänker jag inte göra.
Att vara talare är att vara beredd att åka 400 mil i tåg och bil för att komma fram till den enda flygplats i Europa som är öppen och flyger till Singapore.
Vissa skulle kalla det för att vara galen.
Jag kallar det för att tänka kund-vänligt.
Kreativ service.
Nu behöver kunden inte hitta en ersättare till mig med kort varsel.
Jag må bara prata 45 minuer på mitt tal i Singapore i morgon - men gudarna ska veta att jag har rest väldigt länge för att få komma fram och göra dessa 45 minuter. 120 timmar för att vara exakt.
Fredrik
I Istanbul
|
|
16/4 Kreativt ledarskap
Tusentals lärare hade samlat till Skolledarkongressen på Svenska Mässan i Göteborg.
Med tanke på att det var lärare och rektorer i publiken var det intressant att notera att de som satt samman programmet hade valt rätt många huvudtalare som inte hade något med skolan att göra.
Själv var jag inbjuden att tala på temat: "Fantasi är viktigare än kunskap".
Där var Christer Olsson, ledarskapskonsult som höll ett tal om ledarskap (så klart)
Han hade en för övrigt en del roliga retoriska poänger.
Som tex när han pratar om de som sätter upp skyltar i fika rummet där det står:
"Lämna det som du vill ha det när du kommer".
Han tog en snygg konstpaus och sa sedan:
"Det är ju det de gör..."
Den som talade innan mitt pass var Lisa Ekström.
Lisa är före detta försäljningschef på SAS och hon slutade för att ta sig an kundservice-avdelningen på SAS.
En avdelning som var en katastrof när hon kom dit.
På tre år lyckades hon vända den från att vara drygt 20 personer som hade en snitt tid på 21 dagar (!) att ge ett svar - till att bara ca 10 personer lyckades ge svar på kundens frågor samma dag.
Dessutom gick kundernas nöjdhet kring processen från 30% till över 90%.
"Vill ni veta hur jag gjorde det?". frågade Lisa retorsikt.
Och de vill man ju onekligen veta.
Sedan satte hon igång med en föreläsning som jag nog måste säga var en av de bästa jag hört på svenska på länge.
En föreläsning där hon staplade exempel på kreativt ledarskap på hög.
Tyvärr finns det inte plats att ta med alla intressanta exempel som hon berättade i denna krönika. Men när jag sprang på henne på Landvetter på väg hem uppmuntrade jag henne att skriva en bok med alla sina exempel.
Det är en ledarskapsbok jag absolut skulle köpa.
Det roliga med Lisas många exempel var att hon alltid tog sig an de problem hon ställdes inför med humor och kreativitet .
Från att hon delade ut röda nästor som folk kunde ha på sig när de ville pigga upp sig själva, till att arrangera after-ski-fester i mitten av sommaren.
Men det roliga med Lisas exempel var att det hon gjorde inte var gjort bara för att vara "kul" - hon hade alltid en baktanke med allt hon gjorde.
Som att se till att ta bilder när de hade "after ski" - och sprida de bilderna internt för att skapa en bild hos de andra avdelningarna att kundservice-avdelningen inte alls var den tråkiga plats som folk trodde.
Eller hur hon köpte en för stor tårta när de skulle fira att de nu inte hade några kunduppdrag i "back-log" som låg och väntade - och hur hon tryckte den informationen PÅ tårtan.
När man sedan gick från avdelning till avdelning och bjöd på tårtan så spreds budskapet om hur kundservice-avdelningen nu inte längre hade någon bak-log.
Biten med "0% kunder i kö" - fick ingen ta - den fick SAS VD när alla andra hade fått.
Såna historier berättade Lisa om och om igen - och när 60 minuter hade gått var det min tur att gå upp.
Och allt jag ville säga när jag stod där på scen var: "Lisa kom upp igen och fortsätt. Ge oss mer!"
Istället var det min tur att föreläsa.
Och det var nog min sämsta föreläsning på länge. För mental var jag fortfarande rörd till tårar över hur kreativt Lisa lyckats vända en kundservice-avdelning på bara några år.
Ibland är det bästa med att vara talare att man får lyssna på talaren som talar innan.
Fredrik
I göteborg.
ps. De hade ett mentormeter-system där deltagarna fick svara på frågor.
Innan mitt pass frågade moderatorn Erik Blix hur många av de ca 1000 lärarna och rektorerna i publiken som ansåg att meningen "Fantasi är viktigare än kunskap" stämde.
Hela 82% svarade "ja"!
Efter mitt pass frågade han igen. Då svarade hela 93% ja.
|
15/4 ”Gröna vågen 2.0”
Flera gånger per år tillfrågas vi att skriva krönikor i tidningar, på webbplatser eller till nyhetsbrev.
Nu senast var det Jordbruksverket som efter en workshop på vår kursgård bad om en krönika.
De arbetade med företagsamhet på landsbygden, och eftersom interesting.org numera bedriver sin verksamhet med bas i Älvkarleby så passade det ju bra att vi skrev en.
Det är lite längre än de vi brukar skriva till vår site, men läs den gärna ändå.
Sprid den gärna.
Och skicka dina kommentarer till mig på teo@interesting.org
*********
Jag fascineras av förändring.
Men jag fascineras nog ännu mer av motsatsen;
Vi kan kalla det ”oförändring”.
”Oförändring” är den tröghet vi människor ofta visar när det gäller att anpassa oss till en förändrad värld.
Det leder till att vi många gånger fortsätter leva på ett visst sätt för att vi refererar till en ”sanning” som inte längre är sann.
Och det får konsekvenser.
Som att en del skidåkare vallar vallningsfria skidor (Vilket gör skidorna långsammare) eller att äldre bilförare ”pump-bromsar” även i en bil med ABS-bromsar. (Vilket förlänger bromssträckan).
I den här krönikan vill jag framförallt lyfta fram ”sanningen” att folk på landsbygden vill flytta till stan.
För den sanningen bygger på ett antal argument som ändrats radikalt de senaste åren.
Förutsättningarna har ändrats.
”Sanningen” lever kvar.
Jag skall förklara vad jag menar:
De klassiska argumenten för att flytta till stan har varit att i stan finns, ”Jobben”, ”Bostäderna”, ”De sociala nätverken”, ”Ett större utbud av partners”, ”Ett större nöjesutbud”, och ”Bättre shopping”.
Ja visst, så har det varit.
Men stämmer verkligen de argumenten fortfarande?
Det intressanta är ju att gamla sanningar används som argument för att detta skall fortsätta.
I alla offentliga samtal man hör så förutsätts det att folk på landet skall flytta till städerna.
Detta trots att argumenten för VARFÖR man skall flytta dit alltså inte längre stämmer.
Låt mig ta dem en och en:
”Bostäder”
Här är de ju precis tvärt om; bostadsrätterna i Stockholm är idag rekorddyra och nästintill omöjliga att köpa om man inte redan har en lägenhet att byta med. (Och hyresrätter skall vi inte ens tala om)
Kostnaderna gör att bor du i stan går en stor del av din disponibla inkomst till boendet, och det i sin tur gör att många bor mindre än de egentligen skulle önska.
På landsbygden finns det däremot ofta många lediga bostäder, och dessa erbjuds till en bråkdel av kostnaden av att bo i stan.
Det konstiga är att just värdet på bostäder i stan motiveras med att ”folk alltid kommer vilja flytta till stan”.
Tänk vad som händer med den logiken, och de värderingarna, om den sanningen inte längre är sann?
”Jobben"
Här fascineras jag av de jag träffar på landsbygden som argumenterar att ”jobben finns i stan”.
Och visst har det varit så; en av de allra största drivkraften för att flytta till stan har varit just att ”jobben ” finns där.
Under industrialismen var det sant.
Men internet har förändrat den sanningen. (Även om det inte slagit igenom med full kraft ännu)
Idag finns det massor av kvalificerade arbetsuppgifter som går att göra var ifrån som helst.
Det är tom med så att det är speciellt de välbetalda, högkvalificerade jobben som är lättast att göra från andra platser än kontoret i stan.
För att inte tala om alla frilanstjänster där frilansaren själva kan välja var han/hon vill göra sina arbetsuppgifter.
Det handlar egentigen bara om planering; när man planerar sin vecka kan tex en dag i veckan avsättas till möten, och så kan man ta tåget in till stan den dagen, och göra resten av arbetet från landsbygden.
Jag har själv arbetet i två år från Zimbabwe (!) på det sättet, (Även om jag då planerade det så att jag var i Sverige en hel vecka för möten, och sedan gjorde jobbet från Harare) och har därför väldigt svårt att acceptera människor som argumenterar att det inte skulle kunna gå att jobba så från Västervik”
Vissa branscher passar extra bra, all E-handel sköts naturligtvis lika bra från Vännäs som från Stureplan. Kanske tom bättre? Och varför skall bokföringsfirmor sitta på Sveavägen, när man ändå skickar sina kvitton och fakturaunderlag till dem per post, och får tillbaka ett digitalt bokslut?
Just detta är för övrigt en annan sak som jag ofta hör när jag är på landsbygden och talar.
”Hoppas jobben kommer hit”.
Ett alternativ är ju att ta dit jobben själv.
Eller att någon med jobb flyttar ut.
Tidigare styrdes antalet arbeten på landsbygden av hur många företag som etablerande sig där.
Idag styrs det i betydligt högre grad av hur många människor som vill bo, och arbeta, där.
En rolig aspekt med just ”Bostäder” och ”Jobb” är att de flesta som arbetar i storstäderna INTE bor nära sina arbeten. Att pendla 40 minuter från dörr till dörr om man bor i stan räknas som att ha ”kort” restid till jobbet.
Nästan ingen som bor på landet tillbringar 40 minuter enkel resa för att ta sig till jobbet, och gör man det räknas det som lång restid.
(Att pendla två timmar in till stan en dag i veckan är ju faktiskt mindre restid än att pendla 40 minuter t.o.r. varje dag.)
”Val av livspartner”.
Jag växte upp på landet och vet vad det innebär att gå på den lokala pubben och ha 20 singlar att ”välja” på. (Men skall jag vara ärlig så var det ju sällan jag som ”valde” ” )
Självklart lockade storstan då med vad som i mina unga ögon närmast var ett obegränsat ”utbud” av singlar.
Men idag är det ju så att även singlar i stan till största del använder
”Match.com” och liknande siter för sitt dateande. (Jag bodde själv mitt på Söder i Stockholm som singel under en period, men flirtade 90 % av mitt flörtande på match.com)
Plötsligt kan man sitta i Rimbo och chatta, maila, och ringa tiotusentals singlar man finner på nätet för att sedan ta bussen för att träffa dem som man ”går vidare med”.
Utbudet av singlar, och framförallt möjligheten att flirta med dem, har exploderat för människor på landsbygden i och med internet.
”Bättre shopping”.
”I storstan hittar man små vintagebutiker där du kan köpa en klocka från 60-talet i små charmiga butiker på Söder”.
Så kan det låta när människor sjunger storstadens lov.
Men när man tittar på var storstadsbor gör sina inköp under ett år så är det till överväldigande del i affärer som Ica, Systembolaget och Apoteket.
Ett utbud som vilken liten håla som helst i Sverige har idag.
(På min lokala Konsum på landet kunde jag i somras välja på tre olika sorters Kokkosmjölk till thaisoppan.)
Och även här har internet förändrat förutsättningarna för landsbygden kontra staden.
För visst finns det små vintagebutiker på Söder.
Men de har inte i närheten av det utbud som man hittar på siter som vintage.se.
Bor jag i stan och vill köpa en ny skärm till datorn kan jag ta mig till någon Elgiganten och baxa hem den.
Men köper jag den på Elgiganten.se så kommer lantbrevbäraren och bär in den i hallen dagen efter! (När jag berättade det för min vän i Bromma trodde han att jag skämtade)
Det är smidigare (!) att internethandla på landet än i stan.
”De sociala nätverken”.
Här vill jag lyfta fram två aspekter som borde tala emot storstadens ständiga tillväxt.
Dels är de flesta jag talar med överens om att de har ett sämre socialt liv i stan än de hade på landet.
I stan vet man inte vad grannen heter, man kommer inte bara spontant över på en fika till sina vänner utan att först planera in det i kalendern, och föräldrarna i barnens klass träffas knappt utöver föräldramöten.
På landet däremot går man bara in hos grannen utan att ringa på, men vet precis vilka ens grannar är och klassens föräldrar hjälper varandra med att köra barnen till och från olika aktiviteter. Har en cykel blivit stulen så ringer de snart och berättar att det var ”Larssons grabb som tog den och den står bakom Perssons vedbod”.
Den andra aspekten vad gäller de sociala nätverken påminner om ”Match.com”; Idag sköter man en stor del av sitt sociala umgänge via just ”sociala
nätverk” som Facebook. Och det är någonting som bara ökar i betydelse.
Jag träffar förövrigt min mamma (Som också bor i Stockholm där jag bodde
tidigare) MER sedan jag flyttade till landsbygden; nu kommer hon hem till oss och stannar över helgen. Så träffades vi aldrig när jag bodde i stan.
Och oavsett vilken hobby du har så ger dig nätet ett enormt utbud av människor att hålla kontak med för att diskutera din hobby; oavsett om det är stickning, att sy kläder för hundar eller modellbygge. (Och nischade inköp är som sagt lika lätt, eller lättare, att göra från landet än från stan enligt ovan)
”Ett större nöjesutbud”.
Kanske är detta den punkt där storstaden fortfarande behåller ett litet försprång.
Men det är litet det.
För 10 år sedan kunde en Stockholmare hånskratta när han gick in på macken i Älvkarleby och såg utbudet av videofilmer till uthyrning.
Men idag loggar vi in på telia.se och laddar ner fler filmer än någon videobutik i stan kan erbjuda.
Och var du än bor i landet har du 300 TV-kanaler via sattelit, samt naturligtvis allt utbud av nöjen som finns på internet.
Tittar men sedan på vilken sorts nöjen de flesta Svenskar faktiskt utnyttjar under en månad, så hamnar ju i ärlighetens namn, ”hyra film”, ”surfa på nätet”, och ”kolla på TV” väldigt högt upp.
Visst, det är sant: Det finns inte 20 privatteatrar att välja på, eller sju olika Stand-up-klubbar att gå till.
Men för de allra flesta Svenskar, storstadsbo som lantis, handen på hjärtat; hur många gånger per år går du på Privatteater? Hur många gånger per år går du på Stand-up?
(Och med tanke på hur mycket billigare boendet är så finns det ingenting som hindrar att man går på Stand-up i närmaste större stad, och tar taxi hem för
1 200 kr på natten. (Vilket är vad en hyrd parkeringsplats kostar per månad på Söder senast jag letade.)
Jag är 40 år.
Jag har bott 20 år på landet.
Och jag har bott 20 år i stan.
Båda har fördelar, och båda har nackdelar.
Poängen med min krönika är inte att landsbygden är bättre än stan.
Min poäng är att ”staden” i många ögon är bättre på grund av saker som helt enkelt inte stämmer längre.
Jag är övertygad om att vi om 10 år ,när internet verkligen blivit en självklar del av vår värld och vårat medvetande, så får det konsekvenser på hur vi ser resonerar, och prioriterar när det gäller var vi vill leva våra liv.
Då tror jag vi kommer se en tsunami av storstadsbor som surfar ut mot landsbygden på ”Gröna vågen 2.0”.
Teo Härén - som driver interesting.org, ett internationellt bokförlag, från Älvkarleby.
Och älskar det.
Läs fler av Teos krönikor på www.interesting.org och följ honom på Facebook ( Teo@interesting.org) och Twitter @interestingorg
|
|
14/4 Provision på idéer?
Jag skrev "Vad som händer i världen" för att få svenskar att förstå vad som händer i världen.
För att få dem att inse att det finns massor av nya idéer som vi kan ta till oss, inspireras av och lära oss av på andra platser i världen.
Och då är det roligt att se hur en bok kan få människor att öppna sina ögon.
Som det här mailet som jag fick av en man som driver en privat vårdcentral i Sverige:
"Man kanske skulle tycka att den som ger sig i kast att starta en egen vårdcentral i Sverige där den typen av verksamhet tidigare "endast" bedrivits i monopol från landsting, måste vara full av entusiasm och idéer till hur göra arbetet på ett bättre sätt. Det tycker jag att jag är. Men på samma sätt som man inte ser sina egna fördomar ser man heller inte idéerna som man inte kunnat tänka tidigare.
Jag har just avslutat din bok "Bli en vinnare i den globala världen" och det med mängder av inspiration och energi. Tankar på hur min verksamhet skulle kunna utvecklas, att få släppa loss drömmarna om hur bra det skulle kunna bli utanför de tidigare barriärerna är minst sagt befriande."
Sedan slutar han med orden:
"Du borde få provision på alla idéer som kläcks genom dina böcker och dina föreläsningar."
Kul idé. Men för ett företag som har som slogan som är "inspiring ideas" så räcker det gott om vi får veta att det vi gör har inspirerat till inspirerande idéer. Det är den bästa provision vi kan få.
Fredrik
|
13/4 Bland bergen i Bergen
Det går nästan inte att med ord beskriva hur vackert det är att flyga in till Bergen.
Fjordar, snöklädda berg och öar ligger så vackert utspridda att man nästan tycker att det känns lite onödgt med så mycket vackert på ett och samma ställe.
Jag flög till Bergen igår för att få föreläsa på It´s Learning. Ett företag som arbetar med IT-system för lärare i skolan.
Att ett företag som jobbar med utbildning och som heter "It´s Learning" bestämmer sig för att ha en kunddag på temat kreativitet tycker jag är extra roligt.
Dessutom fick jag göra två olika föreläsningar för samma grupp inom loppet av en dag.
Det var så att säga "dubbel potion" kreativitet ordinerad.
Efter den andra föreläsningen kom kunden fram och sa "Jag som trodde att det inte kunde bli bättre än efter den första föreläsningen."
Jag gissar att han var nöjd.
Det är väl det som kallas för "It´s Creativity."
Fredrik
I Bergen
|
12/4 Tänka sig
Ibland skall man inte lyssna på kunden, utan göra precis tvärt om.
Innan jag går upp på scenen repeterar kunden sina fyra kärnvärden:
- Närhet
- Trygghet
- Nytänkande
- Utveckling
Av fyra värdeord är alltså hälften (!) förknippade med vår passion: ”Nytänkande” och ”Utveckling”.
Och då är min kund en kommun.
För de flesta är det nog självklart att en kommun skall arbeta med ”Närhet” och ”Trygghet”, men det är verkligen härligt att höra att de också själva tycker det är självklart att de skall arbeta med ”Nytänkande” och ”Utveckling”.
Därför har de bjudit in 500 personer till en ”innovationsdag” med en inspirationsföreläsning om kreativitet.
De har delat upp publiken i två grupper och bett mig göra samma föreläsning två gånger.
I pausen mellan föreläsningarna kommer beställarna fram och tackar mig med orden:
-” Tusen, tusen tack. Det var riktigt, riktigt bra”!
Jag frågar dem om de vill att jag skall göra några ändringar inför det andra passet med resten av personalen och de svarar leende:
-”Nej, det var perfekt. Kör precis samma föreläsning en gång till”.
Men kan man gå upp på en scen framför 250 personer på en innovationsdag, tala kreativitet, och köra precis samma föreläsning en gång till?
Knappast om de arbetar under värdeord som ”Nytänkande” och ”Utveckling” va?
Då borde man tänka nytt.
Då borde man utveckla sig.
Så jag trotsar kundens order, och istället kör jag en timme och en kvart med precis samma känsla, och om precis samma värdeord, utan att en enda gång använda samma exempel, samma poänger, samma powerpointbilder eller ens samma ord.
Istället för att göra som kunden sa (”Kör precis samma föreläsning en gång till”) gör jag alltså precis tvärt om, och kör inte någonting igen.
När jag är klar kommer kunderna med ännu större leenden:
-” Det där var ännu bättre”!
Teo Härén
Dagens andra kund var Sweco i Norge.
De har fyra värdeord:
”Lagspiller, engasjert, nytenkende og ansvarlig”.
Kan man tänka sig; även där dök ”Nytänkande ” upp som värdeord.
Tänk att en kommun i Sverige och ett konsultbolag i Norge har samma värdeord.
Vilka värdeord har ni i er organisation?
Skulle ni kunna ha ”Nytänkande”?
|
|
10/4 NUS
För 17 år sedan (!) funderade jag på att söka till National University of Singapore för att studera utomlands.
Det blev inte av för att jag var för snål att vilja betala de 15 000 kronor det skulle ha kostat i ansökningshandlingar.
Därför var det extra roligt att idag vara inbjuden som den enda talaren på ett "alumni event" arrangerat av NUS.
Under eventet fick ett 100-tal elever som läser på NUS just nu möjlighet att under en middag sitta och prata med ett antal mentorer som bjudits in från tidigare års kullar.
En mentor per bord med ca 8 elever vid varje.
Efter 20 minuter bytte mentorerna bord.
Att låta äldre, fd elever dela med sig av sina bästa idéer till yngre elever genom ett mentorsprogram som detta är lysande.
Och som enda icke-alumni mentor på denna alumni-mentor-middag hade jag nog extra roligt.
Det bubblade av frågor från eleverna som ville ha råd och tips om hur man kan förverkliga sina idéer.
Jag har redan lovat att ställa upp igen som "icke-NUS-elev-mentor-från-NUS".
När ställde du själv upp senast som mentor för någon som är yngre och mindre erfaren än dig själv?
Fredrik
I Singapore
|
9/4 TEDx
Det senaste året har jag tittat väldigt mycket på talen på TED.COM.
Och i de flesta tal jag gjort har jag vävt in en uppmaning till publiken att gå in där och få inspiration.
Därför blev vi på interesting.org väldigt peppade när TED förra året presenterade konceptet ”TEDx”;
en möjlighet för alla som gillar TED att under varumärket ”TEDx” (Där ”x” står för ”independently organized TED event”) ordna egna TED-lika konferenser på non profit basis.
Sedan dess har vi på interesting arrangerat tre TEDxStockholm events med några av Sveriges bästa talare som utan kostnad hållit inspirerande 18-minuters tal om allt från miljö till vattenrening.
TEDx har sedan lanseringen vuxit över hela världen och events har gått av stapeln i såväl Tokyo, London och Singapore.
Nu tar vi nästa steg med TEDxStockholm; Vi vill att det sprider sig lokalt.
Därför har vi lanserat idén med TEDXStockholm-veckan.
En vecka där alla som tycker att TED.COM är en site värd att sprida under en vecka ordnar egna TEDx events.
Några gör större events med egna talare, men de flesta bjuder bara in några vänner på middag, eller ordnar ett event på jobbet.
Kanske vill du vara med?
Läs mer om TEDXstockholms historia, och framtid på www.TEDxStockholm.com
Teo Härén
Arbetet med att lansera TEDx i Sverige belönades dubbelt upp under 2009:
Tidningen leva placerade oss på listan ”Sveriges 100 inspiratörer” och ett av skälen till att interesting.org som ett av tre företag nominerades till Kunskapspriset var enligt nomineringen vårat arbete med att ta TEDx till Sverige.
|
|
8/4 Vem är målgruppen?
Idag hade jag ett Härarbetamöte med Peter Andrew från DEGW - en firma som hjälper allt från Google till Engelska staten att bygga mer kreativa miljöer.
De är värdsledande på detta och Peter sitter i företagets ledningsgrupp.
Peter hade bett om ett möte för att få lära sig mer om hur vi jobbar på interesting.org och självklart var han med på att vi struntade i att ha mötet på kontoret utan istället hade det utomhus på charmiga Blue Jazz Café i de arabiska kvarteren av Singapore.
Vi hade en lång och intressant lunch med samtal om kreativitet och miljöer.
Här kommer ett exempel på vad Peter berättade för mig.
DEGW hade fått i uppdrag av polisen i Nya Zeeland att bygga en ny polisstation.
När de tog sig an uppdraget sa DEGW: "Varför bygger man inte polisstationer utifrån målgruppen?"
Och vem är målgruppen på en polisstation?
Poliserna?
Nej, sa DEGW
Brottslingarna?
Nej, sa DEGW
Men vilka är det då?
Brottsoffren!
Alltså byggde man en station som var varm, trygg och ombonande för de brottsoffer som kom in på stationen för att anmäla ett brott eller vittna i ett brottsmål.
Så självklart.
Och så ovanligt.
Och Peter berättade glatt att det hade varit väldigt svårt att få Polisen med på tänkandet i början - men att det hade blivit en hej-dundrande succé.
Han såg stolt ut när han berättade det.
Och det tycker jag att de ska vara.
För alltid när man lyckas vända på ett tänkemönster och därmed se nya sanningar som är bättre så ska man vara stolt.
Var stolt över din kreativitet.
Och ställ dig frågan - vilken fråga skule vi kunna vända på i vår verksamhet?
Fredrik
Just tillbaka efter en lång lunch.
|
8/4 En godnattsaga
Efter drygt två månader av pappaledighet är det nu dags att börja föreläsa och skriva krönikor igen.
Därför passar det bra att börja med en krönika om en pappa och hans dotter.
Efter den första föreläsningen idag kom nämligen Rikard Gateau, Orkesterchef på Västerås Sinfonietta, fram och tackade för föreläsningen.
Under hela passet hade han suttit och lyssnat med pigga ögon och ett stort leende på läpparna; det är uppenbart att Rikard gillar kreativitet.
I vårat samtal i pausen berättade Rikard att han brukar läsa högt för sin dotter på kvällarna vid läggdags.
Inget speciellt med det, det gör nog de flesta pappor av och till, och om några år gör jag det för min lilla dotter Elvira också.
Men ändå var det lite annorlunda med Rikards berättelse om godnattläsning.
Dels för att han inte läste ”Pippi” för sin dotter, utan ”Idébok” .
Och dels för att hans dotter är 15 år.
När vi skriver våra kreativitetsböcker så skriver vi om sådat som inspirerar oss.
Och det är lika fascinerande att se att det kan innebära att den läses av höga chefer i näringslivet, eller domare i Singapores Högsta Domstol, men även som högläsning av pappor till sina tonårsdöttrar.
Rikard berättar:
”Jag minns när jag läste kapitlet där man skulle hitta på nya sätt att använda en tegelsten. Hon hade många nya förslag och hade haft mycket svårt att sova den natten!”
(Lite roligt är det ju när godnattläsningen istället gör att barnet får svårt att sova!)
Jag har skickat en ”Idébok 2” till Rikard som tack för hans inspirerande historia, och jag hoppas att den ger hans dotter många sömnlösa nätter.
Har du barn?
Läser du för dem?
Har du funderat på att läsa en kreativitetsbok för att inspirera dem att växa upp till nyfikna, kreativa själar?
Teo Härén
På väg till Oslo.
PS
Har du mindre barn? Glöm inte att ”Idébok för föräldrar” är en bok som med fördel läses tre gånger:
1) När man fått barn för att påminna sig om att uppmuntra dem när de är kreativa.
2) Som högläsning för barnet när det är mellan 4-6 för att inspirera dem.
3) Och sedan av barnet själv när det kan läsa (7-8 år) så de själva kan sitta och fundera över sin kreativitet.
PS 2
Jag kommer fortsätta vara pappaledig på halvtid fram till hösten.
Jag tackar alltså nej till hälften av förfrågningarna om tal och därför kommer även krönikor från Sverige att under det närmaste halvåret komma lite mer sällan.
|
|
|
|
|
|
|