Interesting.org - krönikor

14/5 Inspirerande människor

teo.haren@interesting.org — Mon, 14 May 2012 10:19:00 GMT

Inspiration är ett verktyg. - ett verktyg som kan få dig att arbeta dubbelt så snabbt, eller fyra gånger så smart.

Inspiration är bränsle - ett bränsle som kan få dig att gå från att arbeta oengagerat i sakta makt, helt utan energi, till genomföra saker du tidigare bara kunnat drömma om.

Idag vill jag berätta om några personer som inspirerat mig; Jill, Daniel, Hans, Johan och David.

Vi sitter och äter lunch på Gondolen i Stockholm, Jill Bolte Taylor, och jag.

Jill skrattar ofta och gärna. Det märks att hon trivs med sitt liv. Hon är i Sverige för att medverk på Skavlan där hon skall berätta sin underbara historia om hjärnan som plötsligt slutade fungera som den skulle, och som just därför gav henne insikter hon tidigare helt saknade. Hon berättar många historier om hjärnan för mig, och jag känner hur min egen hjärna växer medan hon talar.

Så inspirerande.

Ett år tidigare delade jag bord med fyra personer i Oxford. En av dem var Daniel Pink. Han drog historier och exempel i ett rasande tempo- alla med samma röda tråd: ”Så här motiverar man människor”. Jag sitter och lyssnar med ett leende och känner hur jag vill motivera fler.

Så inspirerande.

Strax efter det ordnar jag en konferens i Sverige. Tre av talarna sticker ut.
Först och främst Hans Rosling. Kanske den mest inspirerande person vi har i Sverige?

Rosling talar om världen på ett sätt som får mig, och många med mig, att tappa andan - för att genast ta ett djupt andetag och vilja förbättra världen. Hans är en sympatisk, och kunnig, person, och när jag tar honom i hand för att hälsa honom välkommen känner jag mig ödmjuk.
När vi tar farväl är jag fylld av energi.

Så inspirerande.

Två andra personer fyller mig också med energi samma dag: Johan Rockström som med sina sanningar provocerar fram eftertanke. Och David Bismark som med sin sympatiska ton, och visionära tankar får mig att vilja förbättra ännu mer i världen.

Jill, Daniel, Hans, Johan och David är möten som inspirerat mig.
Det roliga är att de även kan inspirera dig.

För några av de mest inspirerande personer jag träffat finns också på en av världens mest inspirerande siter: TED.

Gå in på www.TED.COM.
Sök på deras namn.

Avsätt 18 minuter och lyssna på deras tankar

Ge dig själv nya verktyg.
Nytt bränsle.

Ge dig själv inspiration.
Och förbättra världen.

Sökord på TED.COM:

Jill Bolte Taylor
Daniel Pink
Hans Rosling
Johan Rockström
David Bismark

8/5 Om-tänk

teo.haren@interesting.org — Tue, 08 May 2012 11:39:00 GMT

Efter några fullmatade veckor är det dags att skriva krönikor igen.

Dagens föreläsning skedde på Blommenhof Hotell i Nyköping; Ett hotell med en väldigt passande slogan: ”Där omtanken räknas”.
Kunden var nämligen Nyköpings Kommuns enhetschefer inom vård och omsorg.

Ibland hör man folk som talar om ”kreativa branscher”, men sällan hör man dem då tala om ”demensboenden”.

Det är synd.

För den grupp jag hade idag var en av de mest kreativa grupper jag någonsin haft.
Både i pausen och på lunchen får jag flera olika konkreta exempel på hur dessa chefer och deras personal har varit kreativa.

Chefer inom omsorg som tänker om.
Kommunalt anställda som kör med ett ”om tänk”.
Och där denna kreativitet direkt leder till att människor i behov av hjälp får ett ännu bättre liv.
Kanske det finaste sättet att använda sin kreativitet på?

Men tyvärr får kommunalt anställda inom omsorg sällan uppskattning för sina positiva nya arbetssätt.
Om någonting går fel blir det dock genast en helsida i lokalpressen.

Missuppfatta mig rätt, Självklart skall felaktigheter granskas.
Men minst lika viktigt är det att lyfta fram, och hylla, de gånger som personal inom omsorgen, som tex på ett demensboenden, gör någonting nytt, någonting briljant, någonting kreativt.

Det är de värda.

Jag får som sagt många härliga exempel; Nobelfester på äldreboenden, utflyttade nämnd-möten från kommunhuset till diskotek på kvällstid (För att få in synpunkter från fler medborgare) och nya definitioner och arbetssätt som lyfter livskvaliteten för ”brukare” i Nyköping.

Jag lämnar staden med tåg. Hela vägen hem har jag ett leende på läpparna. (Trots förseningar…)
Jag känner att jag gärna skulle bli sjuk, eller gammal, i Nyköping.

För de tänker om.

De kör med ett om-tänk; för att ta hand om Nyköpingsbor ännu bättre än de redan gör.

Och just det gör dem lite extra ”om-tänk-samma”.

Kan du vara ”om-tänk-sam” idag?

Teo Härén
Nyköping

PS

Efter föreläsningen sammanfattar beställaren uppdraget med:
”Jag tycker det var väldigt bra. Du uppfyllde mina förväntningar”.

Själv överträffade gruppen mina.

5/5 Kul

teo.haren@interesting.org — Sat, 05 May 2012 11:06:00 GMT

Efter föreläsningar kommer det ofta fram någon och vill prata – så även på gratisföreläsningen för GoodCause i veckan:

Denna gång kom Karl-Johan Persson (VD på H&M – han ville boka ett tal) fram, och Lasse Åberg (Som designat talarpresenten vi fick) som ville tala kreativitet, och Stefan Krook (Grundare av Glocalnet och initiativtagare till elbolaget God El ) som ville tacka en extra gång (han såg till att vi fick stående ovationer efter talet), Charlotte Bohman, (Generalsekreterare på Hand-in-Hand) som ville tacka för att vi valde dem, och Maria Ottosson (journalist på Dagens Industri) som gjorde en intervju. (Kommer i DI på onsdag)

Kul.

Fredrik och jag föreläste på scen samtidigt, men sa inget till dem i publiken och överraskade dem genom att ”teleportera” oss i rummet.

Kul.

19/4 Frågor. Och svar.

teo.haren@interesting.org — Thu, 19 Apr 2012 01:25:00 GMT

Idag fick jag i uppdrag att svara på frågor om kreativitet för en kundtidning till ett av de största företagen i Sverige.
Här kommer några av frågorna, och en del av mina svar.

BESKRIV KORT VAD DU GÖR.

Jag driver interesting.org - Sveriges ledande kreativitetsföretag.
Jag är även kreativitetsförfattare som tillsammans med min bror skrivit 6 böcker och föreläst mer än 2 000 gånger i fler än 40 länder.

FINNS DET, GENERELLT SÄTT, UTRYMME FÖR KREATIVITET PÅ TJÄNSTEFÖRETAG I DAG? KONKURRENSEN OCH KUNDTRYCKET ÄR JU HÅRT - HINNER MAN MER ÄN ATT "BARA" LEVERERA?

Självklart! Just FÖR att konkurrensen och kundtrycket är hårt måste man vara kreativ.
Kreativitet behöver för övrigt inte ta tid. Har man ont om tid skall man ju bli MER kreativ så man hittar smartare sätt att göra det som behöver göras.
Att vara kreativ skall inte TA tid. Kreativitet skall GE tid.

PÅ ALLA FÖRETAG FINNS DET NOG EN KREATIV KAPACITET, MEN HUR GÖR MAN FÖR ATT BÄST LÅTA DEN KOMMA TILL SIN RÄTT?

Oj, här finns det massor av svar. Men det viktigaste är att man gör någonting!
Problemet är inte att företag gör FEL saker för att utveckla sin personals kreativitet - problemet är att de flesta gör ingenting alls.
Läs en kreativitetsbok, surfa runt på kreativitets-siter, eller ta hjälp av de på jobbet som är erkänt duktiga på att vara kreativa och låt dem dela med sig av sina knep.
Uppmärksamma personer som är kreativa, (Med en klapp på axeln, en biobiljett eller en extra månadslön…) rekrytera på kreativitet (Be de som söker jobb berätta om sin kreativitet, inte bara sin kunskap) och kommunicera till all personal, dagligen (!) att företaget önskar nya idéer och kreativitet.

Det är bara några exempel på saker man snabbt kan införa.

Men som sagt; det viktiga är inte VAD man gör, utan att man gör NÅGONTING!

VILKET MISSTAG TROR DU ÄR VANLIGAST BLAND FÖRETAGSLEDNINGAR, SOM HÄMMAR KREATIVITET?

Kanske att man tror att all personal vill ha / och behöver samma sak för att bli mer kreativ.
När det istället är så att några behöver öppna kontorslandskap för att bli mer kreativ, medan några andra behöver eget kontor.
Några behöver fler deadlines, några andra behöver mer tid att tänka.
Någon behöver dubblerad budget för att bli mer kreativ, någon annan triggas istället av att budgeten halveras…
Därför är det viktigt att ledare lär sig vad som triggar varje enskild individs kreativitet. Men minst lika viktigt att varje anställd vet vad hon/ hon / hen behöver och kan berätta det för sin chef.

VILKA FÖRDELAR KAN KREATIVITET GE FÖR MEDARBETARE OCH FÖRETAGETS UTVECKLING?

Det är , när man tänker efter, det ENDA sättet att driva utveckling och det bästa sättet att få tillväxt.
Att inte på ett seriöst sätt arbeta med kreativitetsutveckling är helt enkelt oseriöst.

HUR KAN MAN ÖVERTYGA EN CHEF SOM TYCKER ATT ANSTÄLLDA "SKA GÖRA SOM DE BLIR TILLSAGDA UTAN ATT TÄNKA"?

Det finns det väl ingen chef som säger idag?

VARFÖR ÄR KREATIVITET PÅ JOBBET EGENTLIGEN VIKTIGT?

Kreativitet är ett verktyg. Det verktyg man använder sig av för att förbättra någonting, effektivsera någonting, göra någonting roligare, eller tex mer miljövänligt.
Men det är ett verktyg man kan bli bättre på att använda.
Som alla verktyg är det inte nog att HA verktyget, men måste veta hur det skall hanteras.

KREATIVITET KAN KOMMA TILL UTTRYCK I OLIKA FORMER OCH KAN BETYDA OLIKA SAKER FÖR OLIKA MÄNNISKOR – HÅLLER DU MED? KOMMENTERA GÄRNA HUR DET KAN SE UT PÅ ARBETSPLATSER.

Absolut - Detta är något av det viktigaste man kan tänka på. Någon är bra på små förändringar, någon på radikala idéer. Någon är bra på att se nackdelar med nya projekt, någon är bra på att med kreativa idéer sprida andras idéer.

Det finns 1000 olika sorters kreativitet.
Företag som verkligen inser detta, och låter alla anställda vara kreativa på just sitt sätt kommer väldigt långt, väldigt snabbt.

VILKA ÄR DINA BÄSTA TIPS FÖR ATT ÖKA KREATIVITETEN PÅ JOBBET?

Att alla anställda vet vilket som är företagets viktigaste problem just nu; vet man inte det är det svårt att gå till jobbet och lösa det problemet.
Alla bör veta a) företagets största problem, och b) deras positions största problem.
Så att de med sin kreativitet kan lösa dessa två frågeställningar.

En annan viktig sak är att veta vilka i ditt nätverk som är bra för vad? Vem är bra på att se nackdelar med nya idéer (Använd henne tidigt i kreativa processer) Vem är bra på att ta till sig nya idéer snabbt (Använd dessa ”early adopters” till att kolla på idéer innan de sprids till alla, och lär av deras input. Vem är bra på att sprida bra idéer till andra ( Använd henne när idén är färdigutvecklad)
Helt enkelt veta om vilka i ens nätverk som har vilka kreativa kompetenser. Alla är inte bra på allt. Men alla är bra på något.

FYLL GÄRNA I FAKTARUTAN.

Teo Härén – VD interesting.org
44 år
Bor: Älvkarleby

2006 - "En av Sveriges 100 mest inspirerande personer " (LEVA)
2007 - "Årets talare" (Eventakademien)
2008 - "Top 10 mest efterfrågade B2B-talare " (SAJ.se)
2009 - "En av Sveriges 100 mest inspirerande personer" (LEVA)
2010 - Idébok utsedd till "En av de 100 bästa managmentböckerna i världen genom tiderna"!
2011 - Pappaledig (Elvira)

13/4 Att vara vis, är att vara frågvis

teo.haren@interesting.org — Fri, 13 Apr 2012 10:14:00 GMT

Efter en månad med sjuka barn och mycket ledigt är det nu dags att skriva krönikor igen.

Vi börjar med månadens krönika till UNT:s Uppgång (Som går ut till 16000 företagi Uppland)

- ”Pappa, vad gör vi om elefanten kommer hit”?

Det är min son som ställer frågan till mig när vi fotvandrar i en nationalpark i Zimbabwe.
Jag ler och tänker att ”han är verkligen i den där frågvisa fyraårsåldern”.

Vi har blivit lämnade där mitt i naturen medan resten av sällskapet tagit bilen för att åka och titta på lejon. I floden en bit bort simmar krokodiler, och åt alla håll ser vi antiloper som lugnt står och äter i sitt naturliga element.
Det är inte ett zoo. Det är Afrika.
Plötsligt dyker den stora elefanthanen upp ett par hundra meter bort.

- ”Pappa, vad gör vi om elefanten kommer hit”? upprepar min son.
- ”Det gör den inte”, svarar jag helt förvissad om att elefanthanen kommer vandra iväg så fort han får syn på oss.
-”Men om…”? (Ännu en fråga...)
-”Då klättrar vi upp i ett träd”, svarar jag för att lugna honom.
-”Vilket träd”?, frågar sonen genast.
-”Tja, det där kanske” svarar jag och pekar på ett av de närmaste träden helt säker på att det inte kommer bli aktuellt.
-”Kommer vi upp där då”? frågar han då.
-”Alltså.. det gör vi säkert”, svarar jag lite oengagerat och vänder mig mot en flodhäst som frustat till en bit bort.
-” Kom så prov-klättrar vi”, säger han och drar iväg mig.
Jag får erkänna att jag tyckte det var lite onödigt, men vi provklättrar ändå ”räddningsträdet” ett par gånger så att han känner sig trygg.

Plötsligt hör jag min son igen:
-”Hur nära skall elefanten vara innan vi klättrar upp, pappa”?… -”Tja, när han passerar termitstacken så klättrar vi upp”, svarar jag lite lojt och pekar på en vackert rödbrun termitstack ett 50-tal meter bort, helt säker på att elefanten vänder om långt innan dess.

En minut senare hör jag min frågvise son ställa ännu en fråga.
Denna gång i ett tonfall jag aldrig hört tidigare:

-”Pappa, menar du DEN DÄR termitstacken”…?!

Jag tittar upp, och ser en arg elefanthane rusa rakt emot oss.
Vi springer mot trädet där vi tränade nyss.
Snabbt och smidigt klättrar vi högst upp och bara sekunder senare står elefanthanen rakt under trädet och trumpetar sitt allra argaste tjut samtidigt som han sträcker snabeln mot oss.

Min son är livrädd.
Jag är ännu räddare.

Åter på safarilodgen berömmer jag min son för hans förmåga att ställa frågor.
Frågor som jag inte trodde vi behövde ställa.
Och frågor som kanske räddade våra liv.

Vilka frågor har ingen ställt i din bransch?
Vilka frågor skulle du kunna ställa?

20/3 Hur är det med vitaliteten?

teo.haren@interesting.org — Tue, 20 Mar 2012 08:48:00 GMT

När jag kommer in på deras kontor möts jag av idel perfekta leenden. (Mer om det längre ned)
Jag ler tillbaka och fortsätter sedan le resten av dagen – det skall bli en väldigt inspirerande dag.

Men innan jag berättar mer om det, låt mig ställa en fråga till dig som läser denna krönika?

-"Om jag ber dig att nämna ett kreativt företag, vilket företag väljer du då"?
.
.
.
.
Vilket företag tog du?
.
.
.
Frågar man 100 svenskar får man i 90% av fallen något av dessa företag som svar:
APPLE, IKEA, GOOGLE, VIRGIN, eller 3M.

Huvudkontoret som jag går in på denna dag var just för ett av dessa företag: Materialföretaget 3M.

Visst, 3M är kanske mest känt som "företaget som kom på PostIT-lappen", men efter ett besök på deras utställning så fattar man snart att 3M är så mycket mer - Deras material finns i ALLT, känns det som.

Jag träffar den Nordiska VD:n och han är tydlig: 3M skall bli ”THE Innovation Company”. (Inte "The" som rimmar på "Döh" utan "THE" som rimmar på "Wii"...)
THE Innovation Company – Av alla världens innovativa företag så skall 3M vara mest innovativt!

Det är spännande att höra om hur de arbetar, och om deras nya idéer.
Som tex den ”osynliga” tandställningen.
Den som sitter på INSIDAN av tänderna, istället för på utsidan. (Tänk att ingen tänk på det tidigare!)

Det är också den Nordiska VD:n som berättar att på 3M har de ett index.
Ett av de coolaste index jag hört talas om.

Det heter NPVI – och står för ”New Produkt VITALITY Index”.

Just att de inte nöjt sig med NPI – ”New Product Index”, utan slänger in ett ”Vitality” också tycker jag är så häftigt.
Läs det igen: ”New Produkt VITALITY Index”!

Indexet bestämmer att X% av 3M:s produkter MÅSTE vara nyare än fem år!

Genast börjar jag fundera på vilka av våra produkter som är nyare än fem år, och vilka som alltså borde uppgraderas, eller förbättras.
”Vitaliseras”, helt enkelt.

Att den osynliga tandställningen är en 3M-produkt, förklarar naturligtvis att de som log mot mig hade så fina leenden!
Många på huvudkontoret hade testat den nya tandställningen.
Men om fem år måste de utveckla produkten igen- och det är just det som får mig att le.

Vilka nya idéer får dig att le?

Hur stor del av dina produkter / tjänster är nyare än fem år?

Vad är ditt företags NPVI?

Hur vital är du?

Teo Härén

9/3 Sex månader av...?

teo.haren@interesting.org — Fri, 09 Mar 2012 11:12:00 GMT

Under vintern har det varit fullt upp.

Allt från föreläsningar för alla chefer på Mcdonalds i Norge, till spännande IT-konferens i Luleå med både Google och Facebook på plats, till föreläsningar för anställda i Malmö stad. Och många, många, fler.

Alltid lika roligt.
Alltid lika lärorikt.

Men interesting.orgs bokföringsår sträcker sig från September till Augusti.
Så halva året har precis gått.

Massor med föreläsningar. Massor av konferenser.
Massor av lärdomar. Massor av möten.

(Och så långledigt över jul)

Men nu är det sex månader kvar av året.
Och det tänkte jag personligen fylla med lite annorlunda aktiviteter.

Vi har redan påbörjat ett projekt i Älvkarleby som är lite annorlunda mot vad vi brukar arbeta med, och därför så spännande.
Det tar lite tid, och jag tänkte att det skall det få göra det.
(Mer om det projektet om bara någon vecka)

Interestings passion är nya tankar, nya idéer, och nya sätt att arbeta på.

Under resten av 2012 kommer en stor del av arbetet i Sverige fokusera på att genomföra nya projekt.
Små, men kreativa.

Där fokus ligger på passion, genomförande, och lust.
(Och inte nödvändigtvis på det som genererar mest pengar tex)

Självklart kommer det innebära att jag tackar nej till en del föreläsningar. Men just nu känns det rätt.

Att träffa nya människor, få inspiration och höra nya idéer halva bokföringsåret.
Och att arbeta med att förverkliga egna kreativa projekt den andra halvan.

En bra blandning av att tala om kreativitet, lära sig om kreativitet.
Och att själv få vara kreativ på lite nya sätt.

Med nästan 200 föreläsningar / år, och nya boklanseringar varje år har det inte alltid funnits tid till att genomföra egna projekt utöver interestings kärnverksamhet.

Men det ger jag mig alltså nu under resten av bokföringsåret.

Det blir sex månader av vad tusan som helst.
Ett halvår av kreativitetsgenomförande.

Självklart tackar jag fortfarande JA till några spännande jobb.
(Nästa vecka är det tex fem uppdrag bokade…)

Men jag tackar även nej till betydligt mer.
Eller skjuter upp det till i höst. Då jag planerar att vara ute minst lika mycket som vanligt.

Detta kan innebära att antalet krönikor på just denna site inte blir lika många som tidigare i höst.
Men det kan också innebära att det blir fler än någonsin.

Vi får se ;-)

Häng med

Teo Härén
Interesting.org – Älvkarleby

15/2 Lite vackrare!

teo.haren@interesting.org — Wed, 15 Feb 2012 08:07:00 GMT

Hotell Tylösand är känt för sin kända ägare, sitt vackra läge vid havet, och för de många tavlor och fotografier de har på väggarna.

Det är ett underbart ställe att föreläsa på.

Idag var jag bokad av Gösta Fernström
Gösta är en nestor inom hotellbranschen.
En man som varit med länge och under många år talat sig varm om behovet av att höja kompetensen i Hotell & Restaurangbranschen.

Men Gösta talar inte bara om det.

Han agerar.

Därför har han under ett antal år organiserat just en sådan utbildning för SHR där jag ett antal gånger fått förmånen att avsluta med en heldag om kreativitet.

Nu var det dags igen.

Denna gång på Tylösand, denna underbara anläggning vid havet utanför Halmstad. (En av få ställen i Sverige där man kan se havet från själva föreläsningssalen)

Det var deltagare från många olika anläggningar; allt från IKEAs eget hotell i Älmhult, till en av cheferna på just Tylösand.

Vi talade om radikala idéer, ”Kreativ service” och om små förbättringar under dagen.
Helt enkelt en dag i kreativitetens tecken.

Efter att ha föreläst på flera hundra kursgårdar såg jag för första gången en liten, liten förbättring som gjorde en så stor skillnad.

Normalt brukar dataprojektorn visa en tråkig blå bild när ingen dator är inkopplad.

Men på Tylösand hade de istället använt en funktion i sina projektorer som gjorde att när man drog ut datorn kom istället en underbar bild på Marie Fredriksson upp på duken.

Det slog mig att jag aldrig funderat över att man skulle kunna använda den tråkiga blåa standardbilden till att visa någonting annat än bara ”blått”.

Trots att jag sett just denna tråkiga blåa bild massor av gånger.

Och det blev ett bra exempel på hur kreativitet kan vara en liten, liten förbättring som gör världen lite vackrare.

Vad har du sett massor av gånger som går att förbättra?
Hur kan du göra världen lite vackrare?

Teo Härén
I Tylösand

Det är roligt att få komma tillbaka gång efter gång.

Kanske har det att göra med att kreativitet är en av de viktigaste egenskaperna man kan ha om man vill vara en bra chef inom Hotell & Restaurang?

Kanske har det att göra med att jag fick 9,3 (Av 10.0 möjliga) på utvärderingen?

Några av kommentarerna på utvärderingarna:

Helhetsintryck o kommentarer om föreläsare:

TEO otroligt, verkligen det bästa till sist. Perfekt avslutning
Helt otroligt att få lyssna på människor som brinner för vad de gör
Verkligen professionella föreläsare och intressanta ämnen
Jag fick mycket nytänk av detta sista seminaries föreläsare, det känns nyttigt och inspirerande att ”ruska” om lite
Otroligt bra föreläsare som brinner för det de talar om
TEO är suverän
Teo hären, fantastisk föreläsare om kreativitet
Teo var ett uppvaknande! Mycket nya tankar.

14/2 Ännu en krönika

teo.haren@interesting.org — Tue, 14 Feb 2012 12:16:00 GMT

Från och med januari är jag, tillsammans med Stefan Fölster (Chefsekonom på Svenskt Näringsliv) krönikör på UNTs Affärstidning "Uppgång".

En tidning som går ut till alla läsare av UNT och till de 16 000 företag som finns i Uppland.

Det är extra roligt att få vara krönikör i "Upplands affärstidning" eftersom det bara är fyra år sedan vi flyttade Interestings kontor och verksamhet till Älvkarleby.

Här är den första krönikan:

LÄS INTE BARA SVENSKT!

Den gång när jag blivit som mest utskrattade var i Indien när jag träffade en Indisk professor som gav mig en enkel fråga.

Frågan var;

”Efter Tsunamin; vilka tidningar läste du då för att få reda på vad som hade hänt”?

Jag svarade ”DN, SvD & Aftonbladet”, och lade till det som fick honom att skratta:

”The three biggest ones”...

Han fäste han blicken i mig och sa:

“Why didn’t you read a Sri Lankan newspaper?”
“Or one of the real big Indian newspapers?”

Sedan den dagen läser jag en tidning från något land utanför EU minst två gånger i månaden.

Det är alltid lika inspirerande.

Jag tänker på händelsen i Indien när jag läser två artiklar i svenska tidningar nu i vinter.

Det är två rankingar som lyfter fram hur bra Sverige klarar sig i den globala världen.

Den ena rapporten kom från ”Martin Prosperity Institutes” och rankade ”Världens mest kreativa länder”. Sverige hamnar på första (!) plats.

Den andra kom från Ernst & Young och rankar världens länder i kategorin ”Världens mest globala länder”. Här kom Sverige femma.

I en global värld där kreativitet ofta lyfts fram som det verktyg som skall lyfta Sverige och rädda näringslivet skulle man kunna bli trygg av dessa två rapporter.

Men när jag läser rapporterna funderar jag återigen på mitt möte i Indien.

Professorn: ”My students doesn't read three Indian newspapers. They read New York Times, South African Times and The Times of India.

Hur kreativ man är påverkas av många faktorer.
Men en väldigt avgörande faktor är vilka intryck man får.
De Indiska studenterna väljer att få sina nyheter från olika håll, och får på så sätt inte bara en mer global bild av världen, utan även olika intryck som gör dem mer kreativa.

Så läs gärna UNT – gärna varje dag.
Men en dag i månaden; surfa fram en engelskspråkig tidning från Chile, Pakistan, eller Indonesien

Läs hur en tidning i Japan beskriver valet i USA, eller hur en tidning i Jordanien beskriver den ”Arabiska våren”.

Det kommer göra dig mer kreativ, och mer global.

Och DET är precis vad Uppland, och Sverige, behöver; Globala, kreativa företag.

Med globala, kreativa människor i.

Teo Härén är författare och driver Sveriges ledande kreativitetsföretag; interesting.org

Företaget finns på två platser i världen; I Älvkarleö, och i Singapore.

(Singapore rankas som det 9:e mest kreativa landet, och det 3:e mest globala)

13/ 2 Nu kör vi igen.

teo.haren@interesting.org — Mon, 13 Feb 2012 08:44:00 GMT

Året har börjat i raketfart.

Och nu har jag äntligen kommit ikapp med mailen, och förfrågningarna för våren, och skall även ta mig an krönikorna igen.

2012 blir ett år fullt av nya idéer, nya koncept och nya produkter.

Men föreläsningar och inspiration kommer också vara en stor del av vårat arbete: På föreläsningarna lär man sig mycket om kreativitet och om världen.

Nu kör vi.
Häng med.

Teo Härén

14/12 En månad reflextion

teo.haren@interesting.org — Wed, 14 Dec 2011 12:44:00 GMT

Det har varit en rolig höst.

En höst full av intryck.

Det blir så när man bara under denna höst haft uppdrag i länder som ; Egypten, Tyskland, Luxemburg, Ryssland, Hong Kong, Holland, och Singapore.

Och samma höst föreläst i Kina, Thailand, Malaysia, USA, Baltikum, England, Australien, Finland, Danmark , Norge och Sverige.

Vi har lärt oss massor på olika konferenser som tex ”6G” på Ericssons forskningsavdelning, och inspirerats av alla idéer och projekt inom det offentliga i montrarna på Kvalitetsmässan eller för all del på mässan i Jönköping (”Elima Subconstructor” - Nyheter inom tillverkningsindustrin är betydligt mer spännande än det kanske först verkar för en lekman)

Vi har träffat, lunchat och inspirerats av allt från Kungafamiljen på Kungliga Slottet till Stortingspolitiker I Norge, och globala chefer för internationella jätteföretag.
Men minst lika ofta har vi fått inspiration från någon 16-åring som följt med sina föräldrar till jobbet , (-”Jag får visserligen skolk, men mamma tror jag lär mig mer här, och jag håller med henne”) eller en äldre dam på Fryshuset som vigt sitt liv åt att sammanställa lekar från hela världen.

Men kreativitet kräver inte bara intryck och inspiration.
Utan även reflektion.

Så därför tar vi nu ledigt en månad.
Inga föreläsningar, inga krönikor under 31 dagar.
Inga intryck, ingen inspiration under fyra veckor.

Däremot en månads ledigt.
31 dagar avslappning.
Fyra veckor reflektion.

(Precis som vi alltid tar två månader ledigt på sommaren. Det är lyxigt att ha 14-15 veckor ledigt på ett år. Men vi tror att det är nödvändigt.)

Så vi är redo att börja arbeta igen från den 12e januari.
Redo för fler konferenser, fler möten, fler lärdomar.

Vad har du lärt dig i år?
Vad har inspirerat dig?

Har du tagit dig tid att reflektera?

Teo Härén
Älvkarleby

PS

Självklart kan du boka nya uppdrag under 2012. (Vi har alltid någon som kollar av mailen)

Självklart kan du beställa böcker i julklapp. (Har vi din order före den 15e december garanterar vi leverens innan jul. Har vi den efter det kan det gå…)

6/12 Resultatet?

teo.haren@interesting.org — Tue, 06 Dec 2011 01:59:00 GMT

- ”Leder dina föreläsningar till någonting?”

Jag får fråga ibland.
Det är en relevant fråga.

-”Vad blir resultatet?”

Det roliga är att jag dagligen ser exempel på just det.

Allt ifrån hur en grupp som kommer ut på kaffe efter föreläsningen och direkt börjar diskutera hur kön skulle kunna kortas ner, till någon som ringer sin man i pausen och med glatt humör berättar en lösning hon kommit på för att både hinna med fotbollslägret barnet ville åka på i helgen och besöket hos farmor:

-”Vi behöver inte göra antingen eller. Tänk kreativt! Vi gör både ock!

Tag med Farmor på lägret”!

Följt av en lång skrattsalva och den rörande kommentaren:

-”Ja, eller hur! Hon kommer älska det!”

Flera gånger i månaden ser jag människor på lunchen efter föreläsningen som tar salsan som skall vara till kycklingen och istället lägger den på laxen med kommentarer som:

-”Kolla jag gör tvärt om!” (Och inte sällan sprider det sig så att fler tar efter och testar.)

Jag tror att dessa små steg mot att inte ”bara göra som man skall”, eller ”nöja sig med antingen eller” är viktiga.
Att kunna ifrågasätta vardagen leder till att man enklare kan ifrågasätta även större saker.

För vi får också mail från personer som gör radikala förändringar.
Människor som sagt upp sig.
Eller startar eget.
Eller både ock.

Interesting.orgs hela idé är att ”inspirera människor till att vara mer kreativa”.

I allt från hur man serverar kaffe, till hur man säljer sina produkter, till hur man lever sitt liv.
I det lilla och i det stora.
I affärer och privat.

Idag fick jag ett mail från en av åhörarna på ledarskapsutbildningen på Handelshögskolan i Riga förra veckan

Ett mail som återigen på ett väldigt konkret sätt visar att en inspirationsföreläsning i kreativitet faktiskt på ett väldigt tydlig sätt får människor att tänka annorlunda.

Och att det i sin tur leder till att de tjänar pengar.
Även om det ”bara” är i vardagen denna gång.

Men jag tycker Handelshögskolan har rätt när de lägger en heldag om kreativitet som sista pass på en management utbildning till lovande framtidslöften i Baltikum.
Så att de kommer tillbaka till sin vardag.

Och ifrågasätter den.

Idag ett nytt sätt att checka in sina väskor.
Imorgon kanske ett nytt betalningssystem på sin arbetsplats.

Här är Thomas mail:

******
Dear Teo,

I was in the group in SSE Riga last Thursday for which you gave the lecture about creativity. Well, it wasn't really a lecture :)

Thank you again, you really did open my eyes.

I'm happy to say that I applied a new way of thinking already the next day:

I was flying with my girlfriend to Germany, with Ryanair. You may know that they are very strict with luggage regulations, allowing just one bag/person for cabin luggage. Problem was that we had too many separate bags (5), filled with stuff. After trying desperately for half an hour to squeeze all that stuff into 2 bags to avoid the crazy extra fees, I started to think:

"Wait, this is stupid - we can solve this another way, this can't be the only solution".

So we sat down for a moment, tried to think differently, and voilá, there was the idea: all we need is a very large bag into which we will fit our smaller bags.

So we took a large garbage bag from the hotel, stuffed our bags inside, and all went well at the airport.

Ok, we looked funny and all, but the problem was solved.

So thanks for injecting this different approach into my brain :)

Many thanks in advance & again.

Have a nice Christmas time, and hope to see you again sometime.

Regards,
Thomas

*****

Teo Härén
Stockholm

Behöver du, eller dina chefer, inspireras till att tänka annorlunda?

Boka en föreläsning för 2012, och gör bokningen innan Nyår och hänvisa till koden ”Garbage bag” så bjuder vi på 50 st Idébok om Service (Värde ca 10 000 kr) att dela ut på föreläsningen, (eller om du bokar talet innan den 15e december så kanske du istället har 50 julklappar klara)

(Jan och Feb är i princip fullbokade men efter det finns det lediga dagar och efter April är det mest ströbokningar.)

2/12 Taxi, var god dröj

teo.haren@interesting.org — Mon, 05 Dec 2011 11:36:00 GMT

På väg till Handelshögskolan Riga igår hände någonting som fick mig att reflektera.

Och det resulterade i den här krönikan som på ett sätt är lite annorlunda mot våra andra krönikor.
Vi brukar ju undvika att ”gnälla”, det känns inte riktigt ”interesting”, men ibland fascineras jag av hur långsamt det går med förändring, och hur det i många fall hindrar världen från att vara så bra som den skulle kunna vara.

Därför börjar den här krönikan lite ”gnälligt”.

På väg till Riga fastnar jag nämligen i bilkö i höjd med Norrtull i en taxi på väg till Arlanda.
När klockan slår 13.45 är vi fortfarande fast vi Karolinska Sjukhuset precis utanför Stockholm.

Problemet är att mitt plan till Riga GÅR 14.30, alltså om 45 minuter.
Och kön kryper fram.

Nu hinner jag trots allt med planet efter lite kreativa övertalningsförsök vid incheckningen och snabba fötter genom flygplatsen.
Detta trots att jag ser på kvittot att jag betalar taxin på Arlanda klockan 14.12, och planet alltså GÅR bara 18 minuter senare.
(En lärdom både jag och Fredrik fått efter att ha gjort 1 000 resor vardera de senaste åren är att man hinner ofta, även om man är väldigt sen, OM man hela tiden gör sitt bästa för att lösa problem på vägen, har en positiv inställning och aldrig ger upp. (En del hade kanske gett upp när det är 45 minuter till avgång och man fortfarande sitter fast i kö i en taxi inne i Stockholm 4 mil från Arlanda…)

Men jag hamnar i en argumentation med taxichauffören:

Hur är det möjligt (!) att ett taxibolag, vars huvuduppgift är att hitta, inte har världens bästa GPS:er?
GPS:er som berättar när det är stopp på Söderleden (tex genom att mäta andra taxibilars hastighet) och föreslår andra vägar, eller t.o.m. förslår att man kör till Arlanda Express om det går snabbare.
Istället håller jag på att missa mitt plan, och taxichauffören (som kör på fast pris) tvingas sitta +30 minuter i stillastående kö.

Ett taxibolag borde ju ha GPS:er med de mest avancerade system som finns, GPS:er för 55 000 kr st.
GPS:er där chaufförerna själva hela tiden fylld på med fakta, information, tips och genvägar tillsammans med den data som GPS:en automatiskt samlar in genom att analysera allt från väderrapporter, till alla bilar i systemet till kända hinder, återkommande störningar (Rusningstrafik, matcher på Råsunda osv ) gör att taxi-bilar alltid är de som vet den bästa vägen.

Istället sitter en uppgiven chaufför och suckar i köerna, och jag är sekunder från att missa mitt plan för att vi kör fel väg.

Suck.

Det som fascinerar mig mest är att när jag diskuterar detta med chauffören så blir han arg.
På mig.

Han använde alla möjliga argument för varför de INTE skall ha väldigt bra GPSer utan istället skall ”klara sig på egen hand”.

-”Jag kör på som jag gjort tidigare”…

Trots att både kunder, miljö, taxibolaget, och chauffören själv förlorar på dagens system.

Sådär, nu känns det bättre. ;-)

Och det löste sig ju denna gång.

Men, jag reflekterar vidare på planet:

Jag är lite orolig för att mänsklighetens långsamhet vad gäller att ta till sig nya lösningar hindrar oss från att leva det bästa möjliga livet.

Taxis långsamhet vad gäller GPS:er är kanske inte hela världen, men klimatfrågan genomsyras av samma attityd:

”Varför ta till oss ny teknik”?
”Jag kör på som jag gjort tidigare”…

Här tror jag alla som arbetar med kreativitetsutveckling har ett stort ansvar.
Att vi inte bara förespråka nya lösningar, utan också arbetar för att få fler att snabbt ta till sig de nya lösningar som kommer.

Så att världen blir ännu bättre.
Snabbare.

Teo Härén
Stockholm

PS

Ingen föreläsning idag , däremot möte i Stockholm inför ett helt nytt projekt som vi lanserar i vår om allt går enligt planerna.

1/12 På Handelshögskolan i Riga

teo.haren@interesting.org — Thu, 01 Dec 2011 09:32:00 GMT

Så här står det under fliken ”About” på SSERiga.edu. (Handelshögskolan i Riga)

“The mission of SSE Riga is to provide state-of-the-art education in economics and business…” (fortsättningen på meningen avslutar krönikan lite längre ner)

I rummet sitter 20 st unga drivna personer.
Alla utvalda av sin arbetsgivare för att de är framtidslöften.

De är välutbildade.
Smarta.
Snygga.

Deras personlighet påminde mycket om de jag mötte på AOE-utbildningen igår:
Drivna, framåt, trevliga, positiva, tävlingsinriktade.

Kreativa.

Det är sjunde gången som jag, eller Fredrik, är här och föreläser på Stockholm School of Economics i Riga.
(Jo, den heter så: ”Stockholm School of Economics ”… fast den ligger i Riga.)

Och varje gång slås jag av vilken nyfikenhet studenterna visar - de vill verkligen lära sig att tänka nytt.
De har ett driv som berättar att de tror att de kan påverka sin egen framtid.
Just det är någonting som jag tycker vi kan lära oss av från de unga Balterna.
Och det är uppenbart att de tror att kreativitet är ett viktigt redskap för att göra just det; skapa sin egen framtid.
Därför vill de lära sig allt om kreativitet.

Det märks inte minst på pauserna.

Som vanligt när jag arbetar med små grupper ger jag dem dessa instruktioner:

- ”Vi kommer nu att ha en paus, och den börjar nu, och den slutar ”när ni tycker att ni haft så lång paus som ni tycker att ni behöver”…
- ”Ni kan ta 15 minuter, eller en timme, kom tillbaka när ni vill köra vidare”.

Jag tycker det är ett så mycket bättre sätt att bestämma längden på en paus än att jag skall bestämma tex 30 minuters paus.
Istället för att jag bestämmer längden, så gör deltagarna det alltså själva.
Det är ju trots allt de som skall ha paus…

Under den heldag de har om kreativitet (Visst är det härligt att hela den sista dagen på en utbildning på Stockholm School of Economics får handla om ”Kreativitet”?) så får deltagarna bara två pauser och en lunch.
Och det blir så tydligt att de vill lära sig mer – att de är nyfikna.

Den första pausen de tar blir bara 10 minuter sedan vill de lära sig mer.
På lunchen är alla i sina stolar 10 minuter innan lunchtimmen gått och den andra pausen på eftermiddagen blir bara 15 minuter.

Nej, de vill inte ha pauser.
De vill lära sig.

Och de vill lära sig kreativitet för att utveckla sig själva, sina företag och sina baltiska länder.

Precis det som SSE Riga vill.

“The mission of SSE Riga is to provide state-of-the-art education (Alltid kul att få föreläsa på en skola som beskriver sina lärare på det sättet) in economics and business…

Och så fortsättningen då:

… that contributes to the economic and social development of the region, in particular the Baltic countries

Det är inspirerande att reflektera over att idag har man kanske, kanske, kanske på ett litet sätt kunnat påverkat den utvecklingen genom att inspirera deltagarna att bli lite mer kreativa.

Nu är det upp till dem.
Och med tanke på den glöd jag såg i deras ögon under hela dagen tror jag att den framtid de kommer att skapa blir fantastisk.

Kan du påverka din egen framtid?
Gör du det med maximal kreativitet?

Teo Härén
I Riga

30/11 En % mer kreativ?

teo.haren@interesting.org — Wed, 30 Nov 2011 07:35:00 GMT

Academy Of Excellence är en utbildning för företag som vill växa.
Ordentligt.

Vill man växa är kreativitet ett av de bästa verktyg man kan använda sig av.
Gissar att det är därför ett av passen på utbildningen heter just ”Kreativitet & Inspiration”.

Dagarna med Academy Of Excellence är alltid några av de roligaste uppdragen jag gör varje år.

Det är visserligen en utmaning att föreläsa affärskreativitet för entreprenörer som redan är superkreativa. (Och inte blir det lättare av att flera stycken inleder dagen med att säga att de hört att mitt pass skall vara det bästa på kursen…)

Men roligt är det, inte minst för att deltagarna är så kreativa.
Och kompetenta.

Och olika.

Eller vad sägs om dessa tre deltagarna tex:

En affärsutvecklare på ett stort telekombolag , en E-handelsentreprenör som hyr ut maskeradkläder (!) och en bonde (Även om bonden också visade sig ha en av de mer kreativa möteslokalerna jag hört talas om på sin gård; Ett gammalt tegelbruk med plats för upp till 700 konfererande gäster!)

En intraprenör, en maskeradentreprenör och en bonde med gigantisk konferensanläggning på samma kurs alltså.
Inte konstigt att AOE betonar att det är just i nätverkat mellan entreprenörerna som många nya idéer, och affärer, skapas.

Och som vanligt på en AOE-dag så får jag höra idéer från deltagarna som jag aldrig hört tidigare.
Mot slutet av dagen får jag gåshud av några av de idéer de presenterar.
(Det är verkligen underbart att ha ett jobb som ger en gåshud några gånger per år!)

En av poängerna med akademien är att de som går kursen också får gå på event där de dels kan prata affärer med tidigare deltagare, men också lyssna på spännande föreläsningar.

Imorgon kommer tex Boris Lennerhov, VD:n på Gekås Ullared AB, (Ullared som tydligen säljer 10 % av alla leksaker i Sverige!) att tala.
Och Yngve Bergkvist, VD och Grundare av ICEHOTEL (Som ju nu, bland annat, arbetar med rymdturism)

Academy Of Excellence är en utbildning för företag som vill växa från 5 miljoner i omsättning till 50 miljoner.
Då är det klart att de motiveras av Boris Lennerhov på Ullared. (Han har under sina år som VD sett Ullared växa från 1,6 miljarder till 4,2 miljarders omsättning).
Det är klart att de inspireras av ICEHOTEL-Yngve och hans kreativa hotell som fullbokas varje år, och som försvinner varje vår..

Men jag tror kursdeltagarna inspireras minst lika mycket av varandra.
De inspirerade i alla fall mig idag.

En utbildning som ger verktyg, och inspiration, och fester.
Det är inget dumt upplägg.

En mening från inbjudan till festen imorgon satte sig lite extra:

”Boris Lennerhovs motto är att alla på Gekås Ullared varje dag ska sträva efter att bli 1 % bättre på allting de gör i sin verksamhet”.

Kan du bli 1% bättre på det du gör?

Kan ditt företag växa?

Teo Härén
Tallin. På väg till Riga.

PS

Tyvärr missar jag eventet imorgon då jag har ett uppdrag i Riga.

Men innan jag tar taxin till Arlanda bokar de mig för två nya Academy Of Excellence -uppdrag i vår.

Alltid roligt att få uppföljningsuppdrag precis när man slutfört ett.

Jag gissar att det betyder att de var nöjda?

29/11 Sveriges mest innovativa skolledare

teo.haren@interesting.org — Tue, 29 Nov 2011 10:11:00 GMT

På kvalitetsmässan i Göteborg kryllar det av människor.
Och idéer.

Jag går runt innan föreläsningen och tittar i montrarna.
Där finns så många lösningar, klurigheter och innovationer att man blir helt rörd.

Idag fick jag ett mail från en av åhörarna som jag lovade en bok till som tack för att klurigt och kreativt svar.

Läs mailet så förstår du att det inte var så konstigt att det kluriga svaret kom från just honom.

*************’’

Hej Teo

Tack för en inspirerande och tankeväckande föreläsning idag.

Kan vara roligt för dig att veta att jag direkt efter mitt kreativa förslag gick upp på en scen i närheten och tog emot pris som "Sveriges mest innovativa skolledare".

Läs mer om detta på www.mjolby.se eller på www.lararforbundet.se eller googla mitt namn... nu glömde jag att det är ju precis sådant här som du är bra på-du hittar säkert:)

Kanske vi kommer i kontakt fler gånger.
Kreativitet i skolan är "everything".

*************

Han avslutar mailet med en historia som jag tycker är underbar.

Trots att den är olaglig…

*************

Jag åker med min familj till Beirut 5-6 veckor varje sommar, apropå idén från restaurangen. Det är ett helt fantastiskt perspektivbyte. Våra "problem" tenderar att bli löjligt små problem i relation till situationen i många andra länder, som du vet. Just Beirut är en smältdegel mellan väst och öst, muslimer och kristna, historia och framtid. Gin och tonic! Allt finns där!

Om du skickar två av dina böcker kan jag behålla den ena och ställa den andra i vårt skolbibliotek.
Skickar du en är jag glad för det också.

Ps En av de mest kreativa saker jag har hittat på i relation till just Libanon var när jag för många år sedan var utestängd från landet på grund av stängda gränser. Jag åkte då till Cypern, hyrde ett litet cessna med pilot och flög på låg höjd in över landet och landade på en motorväg...utan stämpel i passet. Hur jag kom ut? Det är en annan historia.

Pär Palmgren
Rektor, Blåklintskolan

************

Det är tredje året jag föreläser på Kvalitetsmässans stora scen med plats för 600 personer.

Kanske skulle de döpa om mässan till nästa år.

Till Kreativitetsmässan!?

Teo Härén
I Göteborg

PS

Jag håller med Pär: Kreativitet i skolan är "everything".

Därför skickade jag inte en bok till ” "Sveriges mest innovativa skolledare".

Inte heller två böcker så han kan ha ett i skolbiblioteket.

Utan som ett extra pris för hans fina titel så går jag lite längre än så.

Jag skickade 20 st.

Grattis!

28/11 -"Mamma jeg er anderledes"

teo.haren@interesting.org — Mon, 28 Nov 2011 04:17:00 GMT

Fryshuset är unikt.

Där finns människor som brinner för att hjälpa varandra.
Och inte minst; hjälpa andra.

När jag går runt på mässan utanför föreläsningssalen så ser jag många exempel på det.

T.e.x en grupp som arbetar med att hjälpa ensamstående småbarnsföräldrar.
Och någon som lär ut lek, för att fler barn skall få möjlighet att leka. (Någon vecka senare är hon på Slottet och lär ut lek till vuxna.)
Jag möter en präst, strax efter det att jag mött en Imam.

Fryshusets hela poäng är att man möter människor som brinner.
Och att de alla brinner för att göra världen bättre.

Det är en imponerande plats, med imponerande människor.

Eftersom alla vill förbättra världen räcker de alla upp handen när jag frågar om de har ett jobb som innebär att de måste tänka kreativt.
(Och det är väl därför jag blivit inbjuden att tala)

Jag har fått förmånen att föreläsa som huvudtalare på stora scenen en av dagarna (Jan Eliasson är huvudtalare dagen innan)
Och min poäng till de ca 400 åhörarna blir att ju mer kreativa de blir, ju bättre kan de göra världen.

Det är ett budskap som går hem.

Jag föreläser gratis. (Eller rättare sagt jag skänkte hela arvodet till Fryshusets egen verksamhet)

Däremot har jag fått flera förfrågningar efter uppdraget.
(Så på sätt och vis var det ett av de mest lönsamma jobben i år)

Och det var absolut ett av de mest givande.
Inte minst för att jag fått många glada mail efter uppdraget.

Som det här från Norge:

***********

Takk for et inspirerende foredrag!!!

Jeg lo, gråt, fikk gåsehud og frysninger.

Jeg har 3 barn, må fortelle litt om hun yngste Lisa som nå er 8. Så lenge jeg kan huske har hun vært utrolig flink til å beskrive hvordan hun har det og hva hun føler.

Da hun var 5 kom hun hjem fra barnehagen/ dagis og sa: "Mamma jeg er anderledes, jeg tenker helt anderledes enn de andre barna jeg kjenner."
Jeg svarte at det var veldig bra og at hun måtte forsette med det. Hun kommer ofte tilbake på det: "Mamma du vet jo at jeg er anderledes." Hun har mye selvtillit (selvfortroande?) og er fornøyd med at hun er anderledes.
Hun er en av mine største inspirasjonskilder. I sommer sa hun: "det viktigste i verden er å være glad, for da vet man at man har det bra"

Jeg var på et annet foredrag på Fryshuset om passion, en del ungdom fortalte og svarte på spørsmål. De fikk spørsmål om hvilket tips de ville gi oss som jobber med ungdom. Hun ene svarer, som jeg desverre ikke husker navnet på: "det er viktig for oss unge å ha en voksen mentor. Men for dere voksne som jobber med unge er det viktig å ha en ung mentor."

Selvfølgelig!
Jeg skal finne meg en ny mentor.

********

På interesting arbetar vi hela tiden med att få fler barn att komma hem och säga:

"Mamma jeg er anderledes, jeg tenker helt anderledes enn de andre barna jeg kjenner."

Men också med att få mammor att fundera på hur de kan arbeta på nya sätt för att förbättra världen.

Och vi gör det gärna gratis.

I alla fall när man får mail som detta som betalning.

Teo Härén
Stockholm

PS

Efter föreläsningen fick jag stående ovationer.
Det roliga var att den veckan fick jag stående ovationer på tre av fem föreläsningar.

Det värmer.

Precis som det värmer att få mail från norska mammor som beskriver hur de gråter, skrattar och får gåshud på föreläsningarna.

25/11 Jul igen i Belgien

teo.haren@interesting.org — Fri, 25 Nov 2011 11:49:00 GMT

Det roliga med att driva sitt eget förlag är att man ser exakt vart böckerna säljs.

Idag fick vi tex en order från Nya Zeeland, och en order på 220 böcker från Belgien.

Genom åren har vi lanserat Idébok på 15 språk, och nästa år kommer det minst tre till.

Men vi har sålt böcker till nästan 40 länder.

Att sälja 220 böcker till Belgien innan boken är lanserade i Belgien (!) är onekligen ett roligt sätt att tjäna 30.000 kronor på.

Inte minst för att det sker sex år efter att vi skrev boken.

I veckan fick vi även ett mail från vår samarbetspartner i Japan som önskar ge ut Idébok om service i Japan. Då kommer Idébok 1, Idébok 2 och Idébok om service finnas på japanska.

Och idag kom ett erbjudande om ett samarbetsavtal på den engelska marknaden (med ett smickrande stort förskott)

Interestings vision är att "inspirera andra, och varandra att få och genomföra fler idéer".

Ett av sättet vi gör det på är med våra böcker.

Vi njuter verkligen av att på samma vecka kunna göra det i Sverige, Singapore, Japan, Nya Zeeland, England och i Belgien.

För att fira veckans framgångar skänker vi bort ett bokpaket bland alla som skickar ett mail till teo@interesting.org med rubriken "Jul igen" före den 15e december.

Ett julpaket med 10 st av våra böcker; och vi skickar dem vart du vill i världen!

Vinner du har du redan årets julklappar klara.

Kanske en bok till din kompis i Chile, eller till en kollega i Australien, eller till din grannes, pojkväns, dotters mamma i Norge?

Eller helt enkelt en bok som julklapp till alla i din familj?

Vänligen

Teo Härén

(Vinnaren meddelas per mail den 16e december)

24/11 Bra tänkt!

teo.haren@interesting.org — Thu, 24 Nov 2011 11:36:00 GMT

I informationsbladet står det svart på vitt; Ramböll är ett stort företag:

”I Sverige har Ramböll 1 400 medarbetare och en omsättning på 1 300 000 000 SEK
Ramböllkoncernen har 10 000 medarbetare på 200 kontor världen över.”

Och läser man Rambölls interntidningar ser man att ett av de vanligaste orden där är ”innovation”.

Kanske var det därför jag idag fick möjlighet att föreläsa om ”Kreativitet” för ca 100 av deras konsulter. (Eller 1 % av de anställd om man så vill…)
Längst fram satt deras VD Bent Johannesson, som inlett dagen med att presentera företagets planer för framtiden.

I sin VD-krönika i Rambölls egen tidning skriver Bent:

”Byggbranschen beskrivs ofta som traditionell och tämligen konservativ.”

Och han fortsätter:

- ”Associationerna till innovation och teknikutveckling kan knappast beskrivas som starka. Men faktum är att branschen nu står inför ett paradigmskifte
avseende teknik. Med hjälp av alltmer sofistikerade dataprogram har branschen tagit klivet in i den digitaliserade världen.
En värld där fantastiska möjligheter öppnar sig”.

Och Ramböll har många exempel på hur de arbetar kreativt lär jag mig:

Eller vad sägs om deras arbete utanför Sundsvall;
Genom att använda en grafikmotor som normalt används i dataspel har de kunnat ”bygga” en hel motorväg – virtuellt.
Där har boende, yrkestrafik, och kommun kunnat ”resa” på vägen innan den är byggd, och förslag, förbättringar och idéer kan tas in i ett tidigt skede i byggandet, där ändringarna lätt går att genomföra.

Fatta hur mycket enklare det är att flytta en avfart 100 meter i ett dataprogram, jämfört med att flytta den i verkligheten!

Ett bra exempel på ”externkapital” – Att kunna ta in idéer från andra än bara de som arbetar med frågan.
Och ett bra exempel på ”Idéperception” – Att snabbt ta till sig en ny teknik och använda den kreativt.

Jag håller med VD:n Bent till 100%;

”Byggbranschen beskrivs sällan som superkreativ”.

Men det borde den.
För där händer det massor just nu.

Och det är företag som använder sin kreativitet, sin innovationskraft, sitt externkapital och sin idépercepition som leder utvecklingen.

Företag som Ramböll.

Och framförallt kan jag kan hålla med Bent till 100% i den mening som avslutar hans, (och som också avslutar min), krönika;
Innovation öppnar upp nya möjligheter, och en ny värld.

-”En värld där fantastiska möjligheter öppnar sig”!

Vilken ny teknik kan du ta till dig?
Hur kan din bransch ändras av ny teknik?
Vilka fantastiska möjligheter kan du hitta?

Teo Härén
Bålstad

Efter föreläsningen mailade beställaren dessa positiva ord;

”Återigen, tack för din föreläsning! ALLA tyckte den var kanon. Ledordet för hela träffen blev ”Bra tänkt!”

Vem vet; jag kanske kan få komma tillbaka och föreläsa för de övriga 99% också?

23/11 Zebror & Brasor

teo.haren@interesting.org — Thu, 24 Nov 2011 11:34:00 GMT

För ett par år sedan föreläste jag i Sydafrika på ett hotell med zebror som gick utanför fönstret.

Efter föreläsningen stannade jag kvar på hotellet och härarbetade ett par timmar istället för att resa till mitt eget hotell: jag kände att jag blev så inspirerad av den plats jag befann mig på att jag skulle få mer gjort om jag stannade där, istället för att resa därifrån.

När jag väl bestämt mig för att stanna var nästa fråga ”var på hotellet skall jag arbeta”?

Jag gick runt några minuter och stannade till vid en soffgrupp framför en öppen spis med en sprakande brasa.

Där arbetade jag sedan fantastiskt bra, fick massor av gjort, och var på ett strålande humör.

Jag minns det extra tydligt för det är en av de dagar då jag fått gåshud av att välj exakt rätt plats för det jag skall göra.

Jag tänker på den dagen idag när den första riktiga höstdagen drar in över Älvkarleby.

Jag sitter på kontoret och känner mig lite kylig, men minns hur bra jag arbetade där i Sydafrika framför brasan.

Så jag går upp i köket, och tänder årets första brasa, drar fram en fåtölj och placerar datorn i knät.

Återigen ryser jag av välbehag.
Allt känns så rätt.

Jag får massor gjort, men känner mig totalt ostressad, där i lågornas värme.

Det får mig att fundera över hur få kontor som har en öppen spis.
Och hur få det fortfarande är som byter arbetsplats och placerar sig framför en brasa, även om de vet om att de skulle må toppen där den första höstdagen för året.

Ryser du av välbehag på jobbet för att din arbetsmiljö är så bra?
Var sitter du och arbetar idag?
Hade du mått bättre, fått mer gjort, och varit mer kreativ någon annan stans?

Kanske framför en brasa.
Eller i Sydafrika?

Teo Härén

22/ 11 Förlorat 100 kr?

teo.haren@interesting.org — Tue, 22 Nov 2011 11:32:00 GMT

Är det lönsamt att överträffa sina kunders förväntan?
Förmodligen tycker du som läser detta att svaret är självklart?

Men idag fick jag ett väldigt konkret exempel på att det ofta ÄR lönsamt att tänka i en minut innan man levererar någonting till en kund.
För att se om det på ett kreativt sätt går att ge kunden det där oväntade.
Och att det kan leda till nya affärer.

Det roliga med att skriva Idébok om service, är att den hela tiden påminner oss om att överträffa våra kunders förväntningar.

Så igår när vi fick en förfrågan om det var möjligt att få fem ”Idébok om service” till Stockholm senast idag, började jag genast fundera.

Eftersom jag skulle föreläsa i Stockholm svarade jag snabbt att böckerna kommer levereras med bud.

På väg till föreläsningen stannade jag sedan till på en blomsteraffär, köpte tre röda rosor och en meter av deras finaste guldband.

Jag tog fem ”Idébok om service” (och lade på två ex extra som en bonus), och som en sista liten krydda satte jag mig och signerade böckerna; (som vanligt signerade jag dem alla på olika sätt)

Sedan ringer jag kunden.

Han förväntar sig fem böcker levererade med en budfirma.

Istället kommer författaren själv, med sju (inte fem) böcker, inslagna i ett fint guldsnöre, personligt dedikerade och signerade och med tre röda rosor på toppen.
Jag lämnar över blommorna med orden :
”Bra service är att överträffa förväntningarna, låt oss ge dig några rosor som tack för din beställning som du kan ta med hem och kanske överträffa din frus förväntningar ikväll?”

När jag skall gå frågar kunden:

-”Visst gör du föreläsningar om Kreativ service också?”

Jag berättar lite kort och när jag åker därifrån har jag lagt ut 100 kr på ett guldband, och tre röda rosor.
Men fått en förfrågan på ett tal värt 30 000 kr.

Ganska bra avkastning på att lägga en timme på att själv leverera böckerna fint paketerade istället för att betala en budfirma 200 kr för att leverera dem kan jag tycka.
Och även om det inte blir en bokning var det värt det, om så bara för att han ( och förmodligen hans fru) blev så glad.

Kan du överträffa dina kunders förväntningar idag?

Berätta gärna hur du gjorde.

Roligaste historien belönas med 5 st ”Idébok om Service” (Som du kan ge i julklapp till någon kund tex om du vinner dem)

Teo Härén
Älvkarleby

21/11 TED

teo.haren@interesting.org — Mon, 21 Nov 2011 11:52:00 GMT

Flera gånger per år kommer det mail från studenter som skall göra ett examensarbete eller en uppsats och som valt ämnet ”kreativitet”.
Självklart svarar vi på alla deras frågor, och läser med glädje deras arbete efteråt.
Det lär vi oss mycket på.

Det som är lite fascinerande är att de som vill ställa frågor till oss på interesting.org kan ha helt olika utbildningar.

Ena dagen kan det komma ett mail från en student på ”Travel Education Centre” i Norrtälje, förra gången var det istället managementstudenter i Stockholm.
Eller så är det någon som läser Psykologi i Göteborg och vill fråga om hur Härarbeta påverkar arbetslivet framöver, eller HR i Jönköping.
Eller någon som läser ”service” i Österrike.

Vi vet att kreativitet behövs i alla yrken, i alla delar av världen.
Det är spännande att se att det verkar många studenter idag vara helt på det klara med också.

Har Du frågor om kreativitet?
Skicka dem gärna till oss på mail.

Teo Härén

PS

Jag skickade över ett bokpaket till en student idag så hon kunde läsa in sig lite.
Och tipsade om lite andra bra böcker.

Tex tycker jag Daniel Pinks senaste bok DRIVE är bra för att den så tydligt skriver om en väldigt svår sak:
”Hur kan man motivera personer att bli mer kreativa”.

Förra sommaren var jag åhörare på TED-konferesen utanför London och fick då dela bord med Mr Pink vid en av luncherna.

Han är en väldigt sympatisk person, full av energi och roliga historier (Som fd talskrivare till Al Gore så vet han hur man skall använda ord för att övertyga och inspirera människor)
(De två andra vid bordet var precis lika inspirerande- det är en av de stora poängerna med att resa till en TED-konferens-nästan alla man träffar har gjort, eller kommer att göra, någonting stort, spännande eller viktigt)

Jag fick med mig en signerad kopia av Mr Pinks bok från lunchen, och han fick (Som alla andra deltagare på TED det året) en Idébok.

Se gärna det tal han gjorde dagen efter vår lunch; sök på Pink på TED.COM.

Jag lovar att det är 18 väl investerade minuter om du ibland funderar på hur man får människor mer kreativa.

17/11 World Wide Creativity

teo.haren@interesting.org — Thu, 17 Nov 2011 10:49:00 GMT

Dagens krönika blir lite längre än vanligt.
Och på engelska.

Hälften av våra föreläsningar sker utanför Sveriges gränser: den här veckan har vi varit i Australien, Ryssland, Norge, och såklart Sverige och Singapore.

Det är väldigt nyttigt just för att vi lär oss mycket om kreativitet på olika platser i världen.

Fredrik skrev krönikan nedan, och det spännande tycker jag är VAR den publiceras:
I en buddistisk tidning med en upplaga på 40 000 ex.

Jag tror absolut att de buddisterna läsarna kan inspireras av att läsa den.

Men jag publicerar den här för jag tror att det kan även våra svenska läsare göra.

Och förhoppningsvis kan det inspirera både någon i Asien, och i Sverige att arbeta för en bättre värld.

För som Fredrik skriver:

“Because we are NOT done. Not even close”.

Vänligen

Teo Härén

***************************

Are you part of The Developing World?

For the last thirty or so years the people of the "developing world" have been dreaming about becoming part of the "developed world". I wish they would stop doing that.

I, instead, dream of a world where no-one wants to be part of the "developed world". Because the notion of a world that is "developed" is not only a pessimistic and uninspiring view. It is also a dangerous one.

Let me explain. To call yourself "developed" is to call yourself "done". It is to think that you are "finished", to assume that there is almost nothing to improve on. According to the dictionary "developed" means "Advanced in industrial capability, technological sophistication, and economic productivity". So when you say you are developed you are suggesting that you are advanced, sophisticated and productive. But only compared to others, not compared to what could be. And by defining yourself as better than others there is a big risk that you do not continue to try to become much MORE advanced, sophisticated and productive. There is a risk you think you have arrived.

Now I know that the idea of "the developed world" is usually another than the one I proposed above. It is often meant to mean the "rich world", the "prosperous world" or the "industrialized world". But the words literally means "the world that is developed" as in "the world that is done".

And that is what makes it so scary.
Because we are NOT done. Not even close.

We are - as a species - NOT living in a world which is economically and ecologically sustainable. I know of no country where all the people who live there are close to happy, harmonious and emotionally and physically as fit as they could possibly be. So how do we dare say that we are done?

I was born in the developed country of Sweden and lived there until i was 37. The last 6 years I have been living in Asia. (China and Singapore). I have spent the last 5 years traveling to more than 20 developing countries, meeting and interviewing hundreds of creative people in those countries because I wanted to understand what creative people from the developing world could teach the developed world. One of the strongest insights that hit me was the difference in energy between the people in developing countries vs the people I have meet in developed ones. A developing person is still dreaming of what could be achieved. Is still full of energy trying to make it happen. But I wish that developing people will not only try to come to where the developed world is, but instead aim much higher. I think it was Archimedes who said something like "our biggest worry should not be that we set our goals too high and fail to reach them, but that we set our goals to low and achieve them." The developed world reached its goals. And forgot to set bolder ones.

I like to think of the world as a big island. I call it "the human island".

Imagine if you were living on an island together with 99 other people. Would you then accept that 40 out of your 100 fellow humans on this island did not have access to a toilet? Would you be able to live with the knowledge that one out of four of the children that should be in secondary school are not in school? Would you not want to change the fact that 14% of the people you shared this island with would not have enough food to eat, or that one out of every nine person did not have access to clean water?

And most importantly: would you allow that a few, lucky, people living on this island where using up 6 times the islands resources while at the same time calling themselves "developed"?

I do not think so.

And I can not , for the world, understand how we can allow ourselves to live on this big human island called Earth and not all have a stronger feeling of urgency and determination about making sure that we develop much better ideas and technologies aimed at giving every man, woman and child a better life. And that we make sure we do that in a way that will not totally wreck the ecosystem that we are such a delicate part of.

The world is not developed.
The world is not done.
Actually the world is screaming for help.

We need much better ideas in all areas. Not just small incremental improvements but huge, innovative leaps in how we create energy, grow our food, distribute our wealth, take care of each other - and our enviroment - and in all other areas of our lives that are important.

Perhaps the important word here is the word important. We are living in a world where business people and politicians are celebrating creativity and innovation and where the speed of change makes it difficult for anyone to even comprehend what is going on. But with all these ideas and innovations comes what? An idea is not good because it is new. Change in it self is not desirable. Things should just be changed if it leads to an improvement. It is great that creativity is encouraged, but I somehow feel that if an older leader on an island of 100 people was encouraging the citizens of the island to be more creative, I think the leader would add "…but make sure the ideas are for the benefit of the island as a whole".

Can we afford to have a huge amount of creative capacity in the developed world that is focused on solving trivial, and unimportant, luxury problems? Should we not try to get people to look at the world as a whole and get them inspired and motivated to solve real problems? Important problems.

When we put our minds to it humankind can create magic. We have shown it over and over again in history. We have also, time and again, shown that we are capable of doing terrible and really stupid things. You would think that we would have learnt from our mistakes. And hopefully we have become a little bit wiser over the years. But now we need to raise to the occasion.

Join me, and all the other developing persons in this world, who believe that we should be living in "a developing world". And let us not rest until we can look our children in the eyes and honestly say to them that we have created a world that we are proud of. Because even if the world we have today, in many ways, is much better than it was yesterday, it is - by no means - something to be truly proud of. We can do much better than this. And we should. No, we must! So lets do that. Now.

Fredrik Härén

Fredrik is the founder of creativity company interesting.org and the author of 8 books, including The Idea Book. His latest book is called "The Developing World" (www.thedevelopingworld.com). He lives in Singapore, Sweden and the Philippines and became a father for the first time less than a year ago. He can be reached at fredrik.haren@interesting.org.

15/11 Berörd

teo.haren@interesting.org — Tue, 15 Nov 2011 09:01:00 GMT

På interesting gör vi olika saker som vi hoppas kan beröra.
Allt från Föreläsningar, workshops, böcker, och övningar, till ideasisland.com (Där vi låter kreativa personer bo gratis på en paradisö och härarbeta)

Nu har Fredriks roman ”De ickesynliga” varit ute i ett par månader och det börjar komma in spännande och roliga berättelser från läsarna.

Som pappor som plötsligt lyssnar på sina barn på ett helt annat sätt än tidigare när de berättar om ”osynliga vänner”.
Om äldre män som ser på livet, och naturen med nya ögon.

Idag kom det ett mail från en läsare som tvingats ta en paus i läsandet för att hon blivit så berörd.

***************
Hej Fredrik!

Två gånger har det hänt mig i livet att jag fått svårt att andas när jag läser en bok. Det har blivit fysiskt omöjligt för mig att fortsätta. Så får jag lägga den ifrån mig för att försöka vid ett senare tillfälle.
Första gången hände det jag skulle läsa Friheten av Ulf Lundell. Jag låg då på sjukhus. Och någonting i boken gjorde att det blev omöjligt för mig att läsa den. Och jag som hade läst allt av Lundell tidigare. Men det var en scen alldeles i början av handlingen som satte stopp för vidare läsning. Jag får nån slags metallsmak i munnen bara jag tänker på det…

Andra gången hände det för någon månad sedan när jag skulle läsa din bok. Jag började läsa och sen gick det bara inte… Jag har försökt två gånger till. Jag drömmer underliga drömmar om boken och teckningar som inte är av denna världen och människor som jag med säkerhet vet inte kan måla, kan i mina drömmar måla de mest fantastiska saker. När jag tänker på boken får jag nån slags metallsmak i munnen…

Återkommer när jag lyckats läsa din bok.

***************

Har du läst ”De ickesynliga”?

Vågar du?

Teo Härén

14/11 En dålig dag på jobbet.

teo.haren@interesting.org — Mon, 14 Nov 2011 06:35:00 GMT

Du vet nog hur det känns?

Man är på jobbet, men gör sitt jobb, men när man kommer hem och får frågan av sin älskling hur det varit på jobbet så svarar man:

”Idag var jag verkligen dålig på jobbet”!

Idag var en sådan dag.

Jag drog mina exempel, men de lyfte inte.
Jag argumenterade för min tes, men utan energi.

Jag förstod inte varför det inte fungerade så efter föreläsningen frågade jag två äldre män varför det gick så dåligt.

Det finns ju trots allt bara ett sätt att bli bättre; att lära sig av de dagar när det går dåligt.

”Jag förstår inte vad du menar; du var ju kanon”, säger den ena.
”Jag tycker det var skitbra. Faktiskt…” säger den andra. (Just det där ”faktiskt” får en ju att fundera lite…)

Nåväl; jag berättar för talförmedlaren att jag hade den där dagen i månaden. (För gör man 20 tal i månaden så måste ju ett av dem vara det sämsta…Det vet alla i branschen. Och självklart måste det få vara så. Bara man lär sig något av det och går vidare lite bättre än man var innan just det bottennappet.)

Och idag kom svaret från talarförmedlingen.

”Hej Teo - Kunden var i varje fall nöjd med din insats!”

Och så länge kunden är nöjd, kan man ju själv vara hur missnöjd som helst.

Jag arbetar vidare med att förbättra föreläsningarna.
För jag tror det är precis det som gör att en kund kan vara nöjd när jag själv är missnöjd.

Kan du förbättra ditt erbjudande till dina kunder?
Även om de är nöjda.

Teo Härén

11/11 Kl 11:11 11/11-11

teo.haren@interesting.org — Fri, 11 Nov 2011 10:19:00 GMT

Inte alla hade gissat att lunchen med VD Ulf Rohlén och två av hans kollegor på Örebrobostäder skulle vara höstens mest inspirerande lunch när det gällde hur ett företag arbetar med kreativitet?

Men efter 1000 tal har jag lärt mig att det ofta är på så kallat ”okreativa” företag som det sker som mest kreativa saker.

Gång på gång radade Ulf upp smarta, roliga exempel på hur de arbetar lite annorlunda på Örebrobostäder.

Men hela konferensen börjar också med att de säger:

-”Vi är bland de bästa i Sverige. Nu skall vi lära oss lite mer om kreativitet så vi kan bli ännu bättre”!
En härlig blandning av kaxighet, och ödmjukhet.

Åter till lunchen med VD:n Ulf Rohlén.
Jag nöjer mig här med att ta upp två av alla de idéer han lyfter fram mellan tuggorna.

Som tex deras samarbete med IKANO-Banken och deras produkt: ”Hemsparkonto”.

Om man tex säljer villan, får två miljoner i kontanter, och sätter in dem på IKANO-bankens Hemsparkonto så får man inte räntan en gång om året som en klumpsumma. Istället sänks hyran med en 12:e-del av räntan.
”Det handlar om hur man upplever sina boendekostnader”, säger Ulf, och han ju helt rätt.
Även om räntan i kronor och ören är precis lika stor så blir upplevelsen att det är billigt att bo. Någonting man uppskattar varje månad, istället för att få en klumpsumma en gång om året och bara vara glad en gång per år. ;-)

Smart.

Men smartast var nog ”Eurhonet”, och hur de arbetar med det.

”European Housing network” är ett nätverk bestående av närmare 30 bostadsbolag från Sverige, Tyskland, Frankrike, Italien och England.
Och Örebrobostäder lät ALLA anställda som vill resa iväg på studiebesök hos någon av de andra bostadsbolagen i Europa.
En vaktmästare kunde åka till Italien i en vecka och få nya intryck som de kunde dela med sig av när de kom hem!
Just upplägget att ALLA kunde åka tycker jag kändes så härligt.
Inte en anställd per år.
Inte bara cheferna.

ALLA som behövde nya intryck, nya idéer, ny kunskap, kunde dra nytta av nätverket.
Antingen i Västerås, eller i England.

Jätte-smart.

Inte minst blir man glad när man ser att förstasidan på deras site är en inbjudan till alla boende att lämna in sina idéer: ett företag som förstått vad ”externkapital” är för någonting.

Jätte-jätte-smart.

Kan Du fråga din chef om du får åka iväg till Italien och få nya intryck från ett företag som liknar ditt?
Hänvisa till Örebrobostäder om du behöver en referens.

Teo Härén
I Örebro

PS

När jag för ett halvår sedan fick frågan om jag kunde föreläsa idag innan lunch, svarade jag;

-”Gärna, men jag vill börja elva minuter senare än ni tänkt er” …

Därför startade jag mitt pass klockan 11:11 idag den 11/11-11.

PS 2
Vi vill också ha idéer från våra besökare.

Har du några idéer på hur man säljer fler Idéböcker som julklapp?
Maila oss gärna!

10/11 Kreativitet i kris.

teo.haren@interesting.org — Thu, 10 Nov 2011 09:32:00 GMT

I rummet sitter 200 finans-chefer från de danska kommunerna.

Vi befinner oss nämligen på Danska ”Økonomidirektørforeningens årsmøde” på ett vackert hotell vid havet någon timme väster om Köpenhamn.

Det slår mig ganska tidigt på dagen att i rummet sitter de som skall försöka leda Danmark ut ur den finansiella kris landet befinner sig i, och det är med ödmjukhet jag går upp på scenen efter lunch: jag skall trots allt ta upp en hel timmes tid från 200 ekonomchefer som har mycket jobb just nu.

Just KRISEN genomsyrar dagen.

Dagen inleds tex med att Kristian Wendelboe, ”Administrerende direktør” for KL (kommunernas gemensamma organisation ) beskriver Danmarks framtid i ordalag som ”genommörk, för att sedan bli ännu mörkare”.

Sedan talar Professor Preben Melander på ”Center for Virk¬som¬¬hedsudvikling og Ledelse” om Danmarks utmaningar och möjligheter på ett spännande och intressent sätt.
Men även han målar upp en mörk bild av ett Danmark i kris.

I pausen får jag en pratstund med ordföranden i COK (Som är den organisation som ordnar konferensen – COK är ett ganska smart koncept ; ett företag ägt av alla danska kommuner som erbjuder utbildning till alla chefer i kommunerna)
Han fortsätter på samma spår; ”Danmarks ekonomi ser betydligt mörkare ut än tex Sveriges”.

Alla betonar därför vikten av att arbeta mer effektivt, och mer kreativt.

Jag försöker under min timme skaka liv i gruppen för att få dem att använda mer av sin kreativa potential.
Och jag får även 15 minuter extra på slutet av konferensen för att runda av dagen.
Då väljer jag att fokusera på att vi trots alla kriser har väldigt bra förutsättningar i Norden.
Och att man inte skall jämföra sin kreativitet med andra, med att man skall jämföra sig själv med sig själv; Blir jag mer kreativ, eller mindre kreativ?

Som avslutning betonar jag att även om de Nordiska länderna har bra förutsättningar för kreativt tänkande så måste man ta ett personligt ansvar för att ge sig själv de förutsättningar man behöver för att vara så kreativ som man kan.

För att visa att detta kan vara helt olika förutsättningar för olika personer så frågar jag dem alla på slutet av konferensen om de är som mest kreativa i A) Kristider eller B) i högkonjunktur, om de är som mest kreativa när de A) har gott om tid på sig, eller B) är nära en deadline, samt om de är som mest kreativa A) på egen hand eller B) i grupp.

Min erfarenhet är att detta varierar mycket i en grupp, och att det därför är viktigt att man lär sig själv exakt vad man behöver för att bli som mest kreativ.
Någon brukar vara mest kreativ i kristider, nära en deadline, och på egen hand, medan någon annan är som mest kreativ i högkonjunktur, om de har gott om tid på sig, tillsammans med andra.

Därför är just denna handuppräckning lite extra rolig.

För när 200 ekonomidirektörer i kommunerna i ett Danmark i kris svarar så visar det sig att alla utom en (!) av de 200 räcker upp handen på ”mest kreativ i kristider”, ”mest kreativ nära en deadline”, och ”mest kreativ tillsammans med andra människor”.

Vilket ju passar bra om Danmark just nu är i kris, har väldigt kort tid på sig att lösa problemen, och det just idag finns 200 ekonomichefer samlade för att tillsammans utbyta erfarenhet och idéer.

Jag reser hem till Sverige och tackar för mig med orden:
-”Lev ett kreativt liv”, samt som sista mening, två ord jag verkligen menar, och som de verkar behöva:

-”Lycka till”!

Teo Härén

PS Vilka förutsättningar behöver DU för att vara mer kreativ än du redan är?

Ger du dig själv dessa förutsättningar?

9/11 interesting inspiration

teo.haren@interesting.org — Wed, 09 Nov 2011 06:15:00 GMT

-”Var får du din egen inspiration ifrån?”, frågar journalisten när hon sitter framför brasan i mitt kontor i förra veckan.

Mitt svar blir någonting i stil med att ”De flesta blir inspirerade av att gå på konferens. Själv går jag ju på nästan 200 konferenser per år, och blir alltid lika inspirerad av de andra talarna, och av åhörare som kommer fram och pratar kreativitet i pauserna”.

Men jag kände att det kanske in riktigt ändå förklarade vilken förmån det är att få föreläsa på konferenser fyra-fem gånger i veckan.

För det är blandningen som inspirerar.
De oväntade kombinationerna.
De varierande talen.
Mixen.

Och minst lika viktigt är att både jag och Fredrik gör samma sak.
Men på två olika delar av klotet.

Jag i Europa. (Och ibland utanför; som resan till Egypten tex)
Fredrik i Asien. (Och ibland här hemma i Europa.)
För varje gång vi inspirerats, eller chockeras, på en konferens ringer vi varandra och delar med oss.
Och det är nästan efter varje tal.

Sedan intervjun hölls har jag föreläst för så varierande grupper som Världsnaturfonden WWF och ”De som utvecklar internet” (!) på TELIA SONERA.
(WWF & WWW helt enkelt...)

Och Fredrik har föreläst på The Economist stora ekonomikonferens i Malaysia, och så sent som idag fick han mail från världsbanken som skriver:
” The World Bank has finally woken up to the importance of innovation in everything that we do” och frågar om Fredrik kan föreläsa.

WWF och ”De som bygger internet” - The Economist och The World Bank.
Samma vecka.

Det är vad vi får vår inspiration från.
Vad får du Din inspiration ifrån?

Teo Härén

8/11 Åk till Egypten du med

teo.haren@interesting.org — Tue, 08 Nov 2011 05:51:00 GMT

Richard Florida beskrev Sveriges som det bästa landet i världen att vara kreativ i.

Ett av skälen är att Sverige har en så väl fungerande demokrati.

Jag har personligen levt två år i Zimbabwe under Robert Mugabes diktatur, och vet verkligen vad det innebär att vara rädd för att säga vad man tänker med säkerhetspoliser ständigt närvarade. (En gång blev jag utkastad (!) från landet för att jag sade en enda mening ”fel” till en pass-kontrollant)

Därför är jag rörd när jag idag lämnar Egypten.
Rörd, och störd.

RÖRD av att möte så många positiva, öppna, glada Egyptier ivriga att tala gott om sitt land. Och RÖRD av reportagen i de egyptiska tidningarna om hur landet rör sig mot öppenhet och demokrati.

Och STÖRD av att turistanläggningarna gapar tomma av avbokningar från resenärer rädda för att åka hit.

Under diktaturen var det FLER turister på hotellet än nu när de går mot demokrati.

(Läs förra meningen igen innan du läser vidare. Det är ju helt sjukt.)

När människor här, bokstavligt talat offrat livet för att få leva i en demokrati, för att få tänka, och säga, vad de vill, DÅ sviker turisterna.

Och med det försvinner precis de pengar som Egypten så väl behöver för att genomföra alla sina nya idéer.

Revolutionen är bara det första steget mot en fungerande demokrati. Nu behövs det hårt arbete, många idéer. Och mycket pengar.
Det kreativa klimatet i Egypten har blivit bättre. Men utan en fungerande ekonomi riskerar dessa idéer att dö.

Efter en underbar veckas Härarbete under strålande sol och blå himmel vill jag därför ödmjukt avsluta med att ge dig ett förslag.
Res till Egypten.

Spendera pengar i landet.
Stöd demokratin, och stöd på så sätt förutsättningarna för en ökad kreativitet i arabvärlden.

Som alla delar av världen finns här problem.
Det bästa sättet att lösa dem är med bästa möjliga förutsättningar för kreativitet.

Det har egyptierna själva riskerat livet för att få.
Nu får vi som satt på läktaren och hejade på hjälpa till.

Om så bara med att åka hit och ha semester…

Teo Härén

PS
Du som läser det här bor troligen i Sverige. Du har världens bästa förutsättningar att vara kreativ.

Lever du så?

7/11 Härarbete i Metro mm

teo.haren@interesting.org — Sun, 06 Nov 2011 05:43:00 GMT

Det är sex år sedan boken ”Härarbeta” kom ut.
Då fick den kommentarer som att den ”Var tidigt ute”, och ”Visionär”.

Idag, sex år senare visar det sig att den fortfarande kan skaka om och väcka nyfikna frågor.
Härarbete är fortfarande ett väldigt provocerande sätt att arbeta på: Tänk att sitta på några av världens vackraste platser.
Och ha betalt.

De senaste två veckorna har två journalister intervjuat mig om boken.
Den ena för en ekonom-tidning , och den andra för METRO.

Just nu är boken tyvärr helt slut, men vi trycker snart nya.
8000 ex har vi sålt på eget förlag, och ett 70-tal föreläsningar har det blivit.
Totalt har Härarbeta-konceptet gett en vinst på drygt 3 miljoner kronor.

Inte illa för en bok till största delen skriven på ett nationalpark i Afrika, och en sandstrand på Mauritius.

Och det roligaste är att det verkar som om den fortfarande har framtiden för sig.
Det finns grupper på Facebook, ordet Härarbeta finns med i allt från rapporter till regeringen, till uppsatser på universitet.
Och googlar man ordet (som ju inte fanns för sex år sedan) så får man idag 18 000 träffar.
Det dyker upp i allt från bloggar, till tidningsartiklar.

Nästan alltid som någonting positivt.

Själv måste jag erkänna att jag blir bara mer och mer härarbetafrälst för varje år.
Varje år spänner jag ribban lite till för att verkligen hitta de där magiska platserna att arbeta på.
Platserna som gör mig dubbelt så effektiv, eller som gör att det överhuvudtaget inte känns som om jag arbetat fast jag jobbat stenhårt åtta timmar.

För två veckor sedan i Nice.
Förra veckan i Egypten.

För du skall inte gå på telebolagens vaga löften som skriker ut att du kan ”arbeta var som helst”.

Du skall istället fråga dig ”Var vill jag helst arbeta”!

Teo Härén

3/11 En dag på jobbet

teo.haren@interesting.org — Thu, 03 Nov 2011 11:07:00 GMT

”Är det inte jobbigt att resa så mycket?” är en ganska vanlig fråga man får när man föreläser 200 gånger / år.

Mitt svar är oftast: ”Det där är olika. Att gå till samma arbetsplats varje dag skulle jag tycka var jobbigt. Att resa tycker jag är roligt”.

Några gånger per år blir det lite extra resande.
Som det senaste dygnet:

Eller vad sägs om dessa 24 timmar:

Middag i Kairo
Frukost i Istanbul
Lunch i Stockholm
Eftermiddagsfika i Köpenhamn, och Malmö
Och sedan middag i Tierp utanför Gävle.

Fyra länder, sex städer, två tal, på 24 timmar.

Efter att mitt plan till Kairo blivit försenat, och ”Customer Service” disken förklarat att det inte fanns några som helst möjligheter att ta sig till Malmö från Kairo tidigare än 17.00 imorgon, (Där jag skall föreläsa klockan 15.00…) så ger jag mig ut på jakt efter någon lite mer kreativ person på flygplatsen.

Jag pratar med sju personer. Alla förstår engelska, men ingen förstår problemet.

”Det går inga flight till Malmö tidigare än 17.00 imorgon, Mr Haren”.

Jag försöker få dem att titta på andra destinationer, nära Malmö, ”Jag kan köra de sista 200 milen, men jag måste dit innan 15.00”, försöker jag.

”It is impossible. No flights to Europe”, Mr Haren.

Det är den åttonde personen jag frågar som fattar.

Han knappar och knappar och knappar, och till sist har han hittat ett flyg till Stockholm, via Istanbul. (”Not Europe. Asia…”)

Jag ringer en god vän i Sverige som kollar flyg Stockholm – Köpenhamn och bokar så jag anländer i Köpenhamn 13.30. (90 minuter innan jag skall föreläsa i Malmö– förvisso i fel land, men bron går ju snabbt. Gott om tid, alltså. ;-)

Visserligen flyger jag österut för att komma norrut. ( Istanbul –istället för Malmö)
Visserligen flyger jag förbi Malmö norrut imorgon bitti på väg till Stockholm för att med vändande plan flyga söderut direkt.
Visserligen flyger jag sedan återigen förbi Malmö västerut och landar i Köpenhamn.

Man jag hinner.

Väl där föreläser jag, tar flyget direkt till Stockholm, och reser sedan till Tierp för att föreläsa igen på den spännande Tierp Arena.

Mycket resande.
Men inte det minsta jobbigt.

”Customer Service” handlar om att lösa kundens problem.
Att inte vara låst vid vissa lösningar.
Att vara flexibel, lösningsorienterad, och smart.

Men affärskreativitet handlar också om att fortsätta fråga fast sju personer sagt att det inte går.

Jag tackar Muhammad med ett handslag och säger ”This really is customer service. Well done”

Han ler och klappar mig på axeln; ”Now run Mr Haren. You don’t want to miss your flight”

Och det har han ju helt rätt i.
Inte detta, och inget av de andra fyra planen de närmaste dygnet heller.

Teo Härén
Kairo

2/ 11 Nya krönikor

teo.haren@interesting.org — Wed, 02 Nov 2011 11:14:00 GMT

Den sista månaden har det varit mycket jobb.
Hösten, och våren, är ju högsäsong för föreläsningar.

Krönikorna har vi inte riktigt hunnit med.
Sorry.

Men nu kommer det ett gäng igen.
Några av dem någon vecka efter själva föreläsningen.
Men det spelar ju mindre roll.

Teo Härén

26/ 9 WISY, WIY, WCTY, & DCC.

teo.haren@interesting.org — Mon, 26 Sep 2011 11:45:00 GMT

Du vet hur det är när man fått höra en ”hemlis”…
Man vill så gärna berätta det för någon.

Precis så känns det när jag avslutar dagen och går iväg till nästa möte.

Jag har nämligen avslutat en heldag där Ericsson internt (!) talat om nyheter inom mobil kommunikation.
En dag full av förkortningar, GSM, LTE, GPS, XXX, YYY, OSV…

Alla andra talare är anställda på Ericsson och de har berättat för varandra vilka nyheter de arbetar med, hur den globala marknaden utvecklas, och en massa andra hemligheter!

Otroligt inspirerande, och spännande.
Väldigt hemligt.

De har visat filmer som beskriver utvecklingen i användandet av mobila nät i världen, och jag gapar över utvecklingen. (Filmen får mig att helt ändra syn på hur världen utvecklas. Och det är ju alltid roligt när man tvingas ändra åsikt.)
De har visat grafer som berättar hur näten kommer användas de närmaste åren och jag fascinerats över planerna.

Men eftersom jag skrivit på en NDA (Se där; ännu en förkortning …) kan jag tyvärr inte berätta någonting av allt jag lärde mig.
Men det kliar i fingrarna, det gör det…
Jag älskar ju att berätta om nya idéer och spännande fakta…

Som att Ericsson marknadsandel är XX%!
XX%, i en av de mest teknikintensiva och innovationstunga branscherna i världen.

Häftigt!

(Det är X så stort som deras största konkurrens – Återigen fick jag byta ut en förutfattad tanke mot en ny, lite mindre förutfattad)

Oavsett vad du arbetar med har du mycket spännande att se fram emot vad gäller mobil kommunikation framöver, det törs jag lova.
Och var du än är i världen är det XX% chans att nätet du använder dig av kommer från Ericsson.

Man skall ju ta seden dit man kommer, så jag sammanfattar några av mina tips till Ericsson med förkortningar:
I föreläsningen ber jag dem fundera över några saker: WISY, WIY, WCTY, och jag ber dem DCC.

Kanske kan du fundera på samma sak?

“WISY” – What Is Stopping You from being as creative as you can?
“WIY” – What Inspires You to be creative?
“WCTY” – Who Can Trigger you to be creative?
“DCC” – Define your creative competence

När jag sitter på flyget och skriver den här krönikan kan jag bara komma på ett sätt att sammanfatta ett av ”Sveriges” mest kreativa företag:
Och jag gör det så klart med en förkortning:

”MVG”

Teo Härén
I Göteborg. På väg till Finland.

PS
Det möte jag gick på direkt efter föreläsningen var en intervju för Metro Göteborg om ”Härarbete”.
Och när jag skall betala taxin på Landvetter använde taxibolaget en kortmaskin som ringer upp på mobilnätet för att köra kortet mot spärrlistan.
(Tyvärr strular det lite så det tar några minuter innan den får täckning och köpet kan slutföras)

Efter en dag med Ericsson är det uppenbart att om några år kommer det finnas väldigt bra tjänster och produkter som underlättar för TAXI-bolag som vill ha smidiga betalningslösningar i sina bilar och kontorsanställda som hellre arbetar från en park en solig septemberdag.

Så mycket kan jag berätta.

23/9 Kreativitet = Tillväxt

teo.haren@interesting.org — Fri, 23 Sep 2011 08:08:00 GMT

För tre dagar sedan presenterade Finansminister Anders Borg budgeten.

Tre dagar senare står jag på Kista-mässan och skall föreläsa för ekonomer.

De kan välja mellan punkterna nedan:

13.00-13.45
Utmaningar i svensk ekonomi och budgeten 2012
Hans Lindblad
Statssekreterare åt finansminister Anders Borg med ansvar för budgetfrågor, Regeringen

Och samtidigt

13.00-13.45

Fler borde syssla med ”Kreativ bokföring”
Teo Härén
vd interesting.org

Mitt i den största ekonomiska oron i mannaminne tar sig alltså Anders Borgs statssekreterare tid för att föreläsa och förklara ekonomin för ekonomer på Ekonomimässan 2011. (JAG ville gå på det passet!)
Mot det står alltså ett pass på en Ekonomimässa med en kreativitetsförfattare vars föreläsning fått rubriken ”Kreativ bokföring”! (Vilket man ju traditionellt brukar kalla dem som gör någonting olagligt med sin bokföring…)

På väg dit måste jag erkänna att jag var lite osäker på om någon skulle välja mitt pass överhuvudtaget.

Men ett av de största problemen vi har i ekonomin just nu är bristande produktivitet och tillväxt.

Så jag bygger mitt tal på att Sverige behöver fler ekonomer som går till jobbet, vet hur man skall arbeta, tänker kreativt och hittar på ett mer effektivt sätt att göra det på.
Inte en olagligt sätt- utan ett kreativt.

Det är ju trots allt det som ÄR tillväxt; Att veta hur man skall göra någonting, och göra det snabbare, bättre, eller mer effektivt.

Eftersom man då använder sin kreativitet borde en ökad satsning på kreativitet, leda till ökad tillväxt.
Inte minst i en bransch som ekonombranschen, en bransch där man verkligen kan sticka ut om man tänker lite mer innovativt än sina konkurrenter.

Apropå att sticka ut: Det var lite roligt att se att på mässan utanför föreläsningssalen var det ca 10 företag som hade tävlingar där man skulle lämna sitt visitkort och vinna någonting;
Alla hade samma vinst; En Ipad…

Efter föreläsningen kommer det fram många och jag får skriva lite autografer från scenen.
En av dem säger - ”Det här var det enda seminariet på mässan där man inte höll på att somna… Gud vad bra!”

Jag frågar en av mässvärdinnorna hur många som anmält sig till mitt, respektive Hans Lindblad seminarium.

”Hans Lindblad” mot ”Teo Härén” liksom.

”Utmaningar i svensk ekonomi” mot ”Kreativ bokföring”

”Anders Borgs statssekreterare” mot ”En kreativitetsförfattare”

”Budgeten 2012” mot ”Nya idéer som bas för högre tillväxt”

Och först vet jag inte om jag skall bli orolig av hennes svar:

För mitt i krisen, tre dagar efter att budgeten släppts väljer 120 stycken att lyssna på Anders Borgs statssekreterare när han berättar om det ekonomiska läget och om budgeten.
Och dubbelt så många (250) att anmäla sig till mitt pass om ”Kreativ bokföring”.

Jag hoppas att jag inspirerade dem att utveckla sin kreativitet så att de därefter kan utveckla sina företag.
Det skulle nämligen underlätta Anders Borgs arbete någonting otroligt.

Och han verkar behöva all hjälp han kan få just nu.

Kan du utveckla din kreativitet?
Kan du öka tillväxten där du arbetar?

Kan du hjälpa Anders Borg och Hans Lindblad?

Teo Härén
Kista

Idag föreläste jag alltså i Kista.
Fredrik föreläste i Kina.

22/9 Imagine - Design - Create

teo.haren@interesting.org — Thu, 22 Sep 2011 10:38:00 GMT

NCC är ett av Sveriges största byggbolag. Trots det har de bara 6 % av den Nordiska marknaden.

Den lär jag mig av Peter Wågström, koncernchef på NCC och inledningstalare på den konferens där jag skall avslutningstala idag.

Men 6 % av 810 miljarder är ändå en ”hyfsad” omsättning.

En av de stora fördelarna med att föreläsa varje dag är att man får lyssna på många bra talare (Peter var en av de bästa koncernchefer jag sett på scen – helt avslappnad) och lära sig många nya fakta (Som hur litet, stora NCC är).

Minst lika roligt är det att höra Öyvind från Norska NCC – han presenterar hur NCC arbetar med Autodesk – ett avancerat 3D-ritningsverktyg.

Forskare på Stanford har nyligen utsett NCC till ”Det ledande 3D-byggföretaget i världen”, och efter Öyvinds presentation så förstår jag varför.

Han visar hur de använder verktyget till allt från att variera hur vägar skall dras, till var kranbilen skall stå under bygget, och till att simulera utrymning vid brand.
Eller hur de numera med ett enda klick kan få reda på hur många meter granit det går åt till fasaden, istället för att sitta och räkna ut det för hand.
Man förstår att det gör dem mer effektiva.

Men den stora potentialen i programmet såg man i hur enkelt det var att testa olika scenarier, se hur små ändringar påverkar hela bygget, och ”testa” bygganden (Som att tex låta en VD gå (virtuellt) från parkeringen till sitt blivande kontor innan huset är byggt, och kanske flytta en mur eller en hiss för att korta sträckan…

Under frågestunden räcker jag upp handen:
-”Det var många roliga och inspirerande exempel du visade upp - finns det några problem med att använda 3D-verktyg?”

Jag viste det inte när jag ställde frågan, men hans svar blir en nästan överdrivet bra inledning till mitt pass senare på dagen:
-”Det svåraste är att få människor att ta till sig den nya tekniken, och använda sin fantasi i verktyget”.

Jag förstår precis vad han menar, och avslutar dagen med ett föredrag om svårigheterna, och möjligheterna, med att tänka kreativt för människor från olika försäkringsbolag inbjudna till Risk-Management-dagen för att de arbetar tillsammans med byggföretaget NCC.

Två branscher (Bygg- och försäkringar) som brukar benämnas som ”okreativa”, men där Öyvind med sin presentation inspirerat mig mer än någon annan i år.

Helt enkelt en väldigt kreativ konferens.

Men ändå; Öyvinds ord ringer i öronen på mig:
-”Det svåraste är att få människor att ta till sig den nya tekniken, och använda sin fantasi i verktyget”.

Det är inte så konstigt att mjukvaruföretaget som säljer 3Dprogrammet Autodesk har tre ord som sin ”tagline” under varumärket.
Tre ord som alla tre uppmanar till att skapa:

”Imagine - Design - Create”

Tre ord som genomsyrade alla presentationer idag på NCC.

Visst, NCC har ”bara” 6 % av den nordiska marknaden – men efter vad jag såg idag vad gällde effektivt byggande tror jag nog att det snart är betydligt mer än så.

Teo Härén
På Arlanda

En annan rolig sak med att gå på så många konferenser är att man ofta får se saker som annars bara branschmänniskor får se.

Så efter föreläsningarna åker vi ut till Arlanda där NCC bygger Clarions nya hotell.

Vi får skyddsutrustning och åker bygghiss upp till översta våningen där de håller på att installera badrum (Obs inte toaletter - utan hela badrum! Numera kommer det inte en rörmokare till ett bygge och installerar ett handfat, en toalett och sätter kakel.
Nej hela (!) badrummet byggs på en fabrik i Italien och kommer helt färdigt och installeras direkt i huskroppen. Hur coolt som helst att se på plats)

Hon som ansvarar för hela bygget (Ett projekt på nästan en miljard…) berättar även hon hur de använder 3D-verktyg.
Tex för att visa för trafikledningen på Arlanda att kranarna inte kommer skymma sikten mot landningsbanan.
På så sätt slapp de höja och sänka kranarna (Vilket både tar tid och är dyrt) och genom att mäta den kortaste flygledaren (!) och sätta siktlinjen i 3D-verktyget efter hur högt just hennes ögon var i trafikledartornet kunde de bygga kranarna exakt så högt som möjligt.

Se där; ett exempel på hur 3D-ritningar kan effektivisera ett miljardbygge på Arlanda.

Vilken ny teknik har kommit i din bransch?
Hur kan du använda den på kreativa sätt för att bli mer effektiv?

21/9 Paltkoma

teo.haren@interesting.org — Wed, 21 Sep 2011 08:56:00 GMT

Klockan är 13.00 - Framför mig sitter 50 st. anställda på Tullverket, region nord.

Som en av få svenska föreläsare som föreläser i princip varje arbetsdag är jag van att få den timme som i branschen kallas ”Palt-koma-timmen”.
(Det vill säga timmen precis efter lunch när alla åhörare precis ätit och är lite sega)

Jag har inget emot det, utan tycker istället att det är ganska smart att jag som van föreläsare tar det passet istället för att någon lite mindre erfaren får dra det lasset.
(Man brukar få arbeta lite extra när man får Palt-koma-passet)

Idag var det dock lite speciellt, av två skäl:
Dels skedde föreläsningen på Piteå havsbad och till lunch hade det serverats;
Pite-Palt!

Dels tvingas de precis före mitt pass meddela att en kollega gått bort under natten och passet inleds därför med en tyst minut för att hedra kollegans minne och insatser för Tullverket.

Ett av de tuffare passen i år alltså.
Men jag gör mitt bästa och får höga betyg efter föreläsningen av beställarna: - ”Det här var verkligen väldigt, väldigt bra”!

På lunchen delar jag bord med chefen och han berättar att många äldre kommer gå i pension inom Tullen de närmaste åren, men att budgeten bara medger att två pensionärer ersätts med en nyanställd.
1+1=1 alltså.
Så det råder ingen tvekan om att Tullverket måste arbeta på andra sätt framöver.

Det var nog därför jag var inbjuden att föreläsa.

Jag inleder föreläsningen med att be alla i publiken att berätta för varandra om deras bästa idé hittills i livet.

Redan innan gruppen börjar diskutera sin bästa idé ställer sig en man upp och ber att få berätta som sin bästa idé.
1976 hade han lämnat en idé i förslagslådan på Tullverket som nyanställd Tulltjänsteman.
Hela natten hade han suttit och klurat på hur man kunde sköta tullandet på ett mer effektivt sätt.
Plötsligt kom han på det. Han väcker sin kollega (som också var med på dagens konferens, och alltså också arbetade kvar på Tullen så här 35 år senare) och berättade hur de skulle kunna ha kameror som läste av nummerplåtarna och sedan gick in i en databas och kollade om bilen var misstänkt och i de fall det blev träff skulle larmet gå.

Svante (Jag tror han hette så) skrev ner sin idé, skickade in den till Tullverket och han belönades med 1800 kr! (Det var mycket pengar 1976).
Det syntes på honom hur glad han var för denna uppskattning även 35 år senare.

Jag inspireras av Svantes iver att få berätta sin idé, och tycker att det verkligen var en smart lösning (Värt att notera är att Tullverket inte ens hade datorer 1976 när han presenterade den …)
Och idag finns just ett sådant system på den Finska gränsen, men inte i Sverige.
35 år efter att idén kläcktes väntar svenska tullen fortfarande på att få den genomförd alltså.

Därför blir det ett bra exempel på att vissa idéer tar väldigt lång tid att slå igenom.
Jag hoppas att min föreläsning kan få fler inom Tullverket Region Nord inspirerade till att både få, och genomföra, fler idéer för att effektivisera verksamheten.

Det kommer behövas om två pensionärer skall ersättas av en nyanställd.

Vilket är din bästa idé i livet?
Har du genomför den?

Teo Härén
Piteå

PS

Varje år gör jag och Fredrik ett antal föreläsningar gratis för organisationer vi tycker om.
Det visade sig att dagens föreläsning kom till genom att frun till chefen på Tullverket hade varit på ett föredrag jag gjort på Röda Korset för två år sedan.

Vi föreläser gratis (eller ”Idéellt” som vi kallar det …) , tex för Röda Korset, för att vi vill hjälpa till.
Men det är uppenbart att det också ibland är lönsamt.

20/9 Walk the talk

teo.haren@interesting.org — Tue, 20 Sep 2011 03:49:00 GMT

Idag fick jag ett mail från Maria Jonsson.

Hon skrev:

***********

Torsdagen den 1 september var jag på en föreläsning med Therese Albrechtson.

Det var MINO i Nyköping som hade anordnat detta.

Väl där får jag veta att ni varit i Nyköping tidigare och föreläst och att det finns en bok till alla att hämta innan man går hem.

Jag hade inte varit på er föreläsning men jag fick med mig en bok hem i alla fall.

Jag läste ut boken på 2 dagar!

Tycker den är helt underbar!

***********

Det var i våras som jag föreläste för MINO om att ”Överträffa sina kunders förväntningar”. Eftersom föreläsningen handlade om just det, och de förväntade sig en föreläsning, så gav jag alltså alla var sitt ex av vår ”Idébok om service”.

Talar man om att ”Överträffa sina kunders förväntningar” så får man ju så att säga ”walk the talk”.

Maria som skrev mailet ovan fick alltså ett ex av den boken och skickade oss en egen historia som jag gärna vill dela med mig av:

(Tänk om alla som arbetade på hotell hade denna service-anda som Maria visar nedan)

************

Det förlorade passet!

Nu är det söndagskväll och klockan är runt 20. Då kommer det in ett ungt par från Tyskland. Dom har besökt Stockholm där de turistat ett par dagar.
Dom har bokat in ett rum hos oss eftersom deras flyg lyfter ca 06.30 på måndagsmorgonen.
Tjejen är lite förtvivlad eftersom hon inte hittar sitt pass i packningen. Jag frågar vilket hotell de bott på i Stockholm och ringer dit. Hon hade glömt passet på hotellrummet!

Okej! Var kreativ nu Maria!

Hur hade jag känt mig i liknande situation? Man vill ju inte lägga ut pengar på en ny flygbiljett eller taxipengar fram och tillbaka till Stockholm. Dom kom till Nyköping med den sista flygbussen så det fanns inget billigare alternativ att åka fram och tillbaka. Jag ringer upp biljettförsäljningen för Flygbussarna i Stockholm och frågar när första bussen på måndagsmorgonen kommer till Skavsta vilket visar sig vara vid 5-tiden, vilket är helt perfekt!

Jag ringer upp Taxi Stockholm och beställer en taxi till passet från hotellet. Jag förklarar för tjejen på taxi att passet ska lämnas till chauffören vid Flygbussarna vid gate 5 och ingen annan. Jag ringer upp tjejen på hotellet igen och hon ska gå ut med passet till taxichauffören och betala. Men hur ska vi göra med betalningen av taxin som hotellet lagt ut? Eftersom paret hade bott på hotellet kunde hon använda deras kort för att ta betalningen för taxiresan.

Nu var jag bara tvungen att få tag på chauffören som skulle köra bussen dagen efter och förklara. Jag ringde upp killen på biljettförsäljningen igen och fick ett nummer till en chaufför. Jag förklarade att en taxichaufför skulle komma och lämna över ett ”viktigt dokument” som skulle åka med till Nyköping. Jag förklarade också att dokumentet skulle hämtas upp av en tjej vid ankomst till Skavsta flygplats.

Slutet gott allting gott! Hon var nöjd med min insats och de kom i väg med flyget till Tyskland!

****************

Teo Härén

Förra veckan föreläsningar för en bank, ett kreditinstitut, och en företagsförening (Och två dagar pappaledigt)

Denna vecka Tullen, Ett byggföretag och för ekonomer. (Och två dagar pappaledigt)

Det är ett varierande jobb att föreläsa kreativitet.
Och ett varierande jobb att vara pappaledig.

19/9 1+1=6

teo.haren@interesting.org — Mon, 19 Sep 2011 03:35:00 GMT

Navid Modiri är en härligt kreativ person.(Känner du inte till honom så googla).
Igår föreläste han på en innovationskonferens och bad några av sina kontakter om input som han kunde använda i sitt tal.

Samma dag står det i nyheterna att Jan Björklund satsar 2,5 miljarder på extra matematikundervisning i skolan.

Därför blev detta mina rader till Navid:

*****************

"I dagarna har utbildningsminister Jan Björklund satsat extra på matematik.

Synd.

Jag tror det hade varit betydligt bättre att satsa dessa pengar på kreativitet & entreprenörskap.
En företagsam person kommer själv utbilda sig i matematik när han märker att han behöver det.

Men för att det skall ske behöver vi troligen byta namn på Björklunds ministerpost;
Från ”Utbildningsminister” till "Utvecklingsminister".
(Troligen behöver vi även byta ut ministern…)

Bara kunskap utvecklar inte ett samhälle - men kunskap och innovation gör det”.

****************

Dagen efter föreläste jag för en bank och i pausen diskuterade vi hur viktigt det är med pauser på en konferens, för att man skall få en möjlighet att tala med personer man normalt inte talar med och kanske lära sig av dem.

”-När man möter en person som löser ett problem på ett annat sätt än man själv gör så är det tydligt att 1+1=2” säger en av beställarna.

Jag tänker en stund, och minns mina rader till Navid på morgonen och svarar:

-”Du har helt rätt. Dina lösningar + mina lösningar ger två lösningar.
Det roliga med kreativitet är att om man inte nöjer sig med att lära sig av sina kollegor, utan fortsätter leta nya lösningar där man inspireras av sin kollegas lösningar så kan 1+1 bli 3.
Dvs ”Ditt sätt att lösa det”, ”Mitt sätt att lösa det”, och ”Ett nytt sätt att lösa det”.

1+1=3

Och fortsätter man tänka och inspireras av de tidigare lösningarna så blir det snabbt även 4,5,6,7,8,9 och 10.

”Bara kunskap utvecklar inte ett samhälle - men kunskap och innovation gör det”

16/9 Twitter - @fredrikharen

teo.haren@interesting.org — Fri, 16 Sep 2011 03:07:00 GMT

Följ Fredriks föreläsningar och liv på TWITTER
(@fredrikharen)

Här kommer några av de senaste tweetsen:

************

Always fun to talk to 500 nurses and doctors. Today in Singapore for Singhealth. We can never have too many creative doctors. Never.
17 Sep

Today my iphone AND macair collapsed (really died). Without both phone and computer for a few days. Giving me some extra time to just think.
12 Sep

Interviewed by HR-magazine & talked about "common non-sense" (= when people do what they think is right without thinking.)
8 Sep

Today got turned down for a potential speech because of my race. Proposal read: "Speaker must be non-caucasian". That's a first.
6 Sep

Changi Airport has 1300 employees. But 20 000+ work in the airport. Today I talked to 300 of them. On the value of creativity in service.
5 Sep

After 2 months on an island in Sweden living simple country life am now back in Singapore w/ AC, restaurant food & rest of civilized life.
4 Sep

In Slovenia for work, with family. My son is 8 month & have been to 8 countries. Not that he cares. But I find it inspirational. A global child
2 Sep

Just did last speech in Sweden for the year. 600 managers at Manpower. Learnt about the power of innovation in the service industry.
27 Aug

For my Swedish followers:Today 13.25-13.55 Lotta Bromé will interview me on P4 Extra.They said: "It will be about "life"."Sounds interesting
24 Aug

Just found out we sold +1000 copies of The Idea Book in Hungary (!) 2010. Great news for someone who wants to spread creativity globally.
23 Aug

When you-like me-have spent 1/4 of 2011 in places where water have to be brought in by hand in buckets you learn to treasure it. & enjoy it
23 Aug

After spending 2 months on an island powered by solar cells it felt great to talk to the Wind industry of Sweden today. Renewable is in.
22 Aug

Met Swiss banker who'd taken 2 months sabbatical to learn kung fu in Thailand.Talk about change in life.Only book he brought:The Idea Book
3 Aug

Perk of doing talk for Swiss bank: you can go down to Zurich a few days earlier and go hiking in the alps.
2 Aug

After 4 weeks sitting on an island watching my son grow teeth & learning to eat banana I am now back to work. Friday London. Today Zurich.
31 Jul

My hotel in London today had staff from 13 countries. Actually no one was British. The global vibe in this town is amazing. Love this town.

15/9Bra vecka. Igen.

teo.haren@interesting.org — Thu, 15 Sep 2011 02:48:00 GMT

Den här veckan har jag fått två bekräftade tal som sticker ut.

En att föreläsa på Slottet med HMD Drottningen Silvia och en för Pingis-förbundet tillsammans med J-O Waldner.

Det kan väl enklast sammanfattas med att jag fått en förfrågan att föreläsa med Drottningen och ”Kungen” samma vecka. ;-)

Utöver det bekräftades även ett tal i Oktober som blir lite extra roligt; En föreläsning för Egyptiska chefer.
Passande nog en fredag i turistorten Sharm El Sheikh vid Röda havet.

Jag bokade resan idag så att jag kan stanna kvar ett par dagar på resorten och Härarbeta i värmen istället för att åka hem direkt och arbeta på kontoret hemma i höstmörkret.

Kreativitetsutveckling behövs överallt.
Det blir extra tydligt när det samma vecka bokas tal på Slottet, och i Egypten.

Behövs kreativitetsutveckling där du arbetar?
Hör av dig om du vill ha hjälp.

Teo Härén

Läs om Pingisen på www.eventbutiken.se
Och om Drottningens arbete på www.wcyf.se

9/9 "Idéellt"

teo.haren@interesting.org — Fri, 09 Sep 2011 07:43:00 GMT

”Hälften av Sveriges befolkning arbetar ideellt” står det på en av reklamskyltarna på tåget när jag reser hem efter dagens föreläsning.
Idag tillhör jag den kategorin.

Jag har föreläst på Transfers informationsträff för lärare i Stockholm.

Transfer är en briljant organisation som ser till att personer från näringslivet, utan kostnad, kommer ut till skolor och delar med sig av sina erfarenheter.

Under de tio år som Transfer funnits har det blivit över 13 000 föreläsningar!

Alla tjänar på det; Skolorna får utan kostnad in personer från näringslivet i skolan, och föreläsarna får, med Transfers egna ord; ”en chans att ta del av ungas tankar och idéer”.
Men framförallt får eleverna nya intryck och erfarenheter.

När Transfer själva har en inspirationsdag för att få fler lärare att använda sig av Transfer, frågade de om jag kunde ställa upp.
Och eftersom jag verkligen tror på konceptet, och är övertygad om att det leder till nya tankar både hos lärare, föreläsare och elever så tackade jag ”ja”.
Ideellt.

En av lärarna som kom fram efter föreläsningen berättade att hon var den allra första lärare som tog in en Transfer-föreläsare för 10 år sedan, och hon öste beröm över den effekt detta haft under åren på hennes elevers självförtroende och kreativitet.

Varje år gör vi på interesting ett antal föreläsningar gratis (Senast för två veckor sedan för personalen på högstadieskolan i min hemkommun, och nästa gång för Världsnaturfonden om en månad)
Vi investerar en dag och arbetar gratis för att hjälpa organisationer vi tror på att utvecklas kreativt.
(Ofta på bekostnad av ett tal som hade genererat fullt arvode)

”Hälften av Sveriges befolkning arbetar ideellt” läser på skylten.

Idag tillhörde jag alltså återigen den skaran.

Vilken hälft tillhör du?

Teo Härén
Stockholm

PS

På transfer.nu kan man läsa:
”Efterfrågan från lärare ökar och vi söker ständigt nya föreläsare från olika yrkesområden, t.ex. företagsledare, jurister, ekonomer, programmerare, ingenjörer, marknadsförare, entreprenörer och personalchefer”.

Alla som föreläser får en orange knapp med orden ”Jag inspirerar”.

Har du en kompetens som skolelever har nytta av att höra mer om?
Kan du avsätta en dag för att arbeta gratis och dela med av vad du kan?

Du får en orange knapp som tack för besväret.

8/9 Creative on Centre Court

teo.haren@interesting.org — Thu, 08 Sep 2011 03:52:00 GMT

“Innovation is the only reliable way to create the future” .

Citatet är från Gunnar Johansson; VD på Hilding Anders – en av de stora sängtillverkarna i världen.

Gunnar leder ett sängföretag med totalt 6000 anställda och tillverkning i 20 länder och surfar man runt på http://www.hildinganders.se så ser man att ”Innovation” dyker upp många gånger på siten.

Men dagens konferens handlade inte om ”Innovation”.
Nej, idag hade Hilding Anders bjudit in marknadscheferna från de olika Europeiska bolagen till en konferens i Båstad med temat ”Creativity”.

Ibland märker jag att människor gör misstaget att tro att orden ”Innovation” och ”Kreativitet” är synonymer.
Att de skulle betyda samma sak.

Men det gör de inte.

”Kreativitet” är processen att få nya idéer.
”Innovation” är att genomföra nya idéer.

Tyvärr leder misstaget ibland till att organisationer inte arbetar så bra som möjligt med just ”innovation” och ”kreativitet”.

De kan tro att det räcker att satsa på innovation, när vi på interesting anser att man borde satsa både på Kreativitet (Att få idéer) och Innovation (Att genomföra dem).

På dagens föreläsning fick jag följande fråga;
”När tycker du den kreativa processen skall avslutas”?
Frågan antyder att det skulle finnas en tid i ett projekt när man skall sluta vara kreativ.

Jag tror att frågeställaren här blandar ihop ”kreativitet” och ”innovation”.

Mitt svar blev därför att den ”kreativa fasen” aldrig skall upphöra; man kan alltid fortsätta hitta smartare sätt att arbeta på.
Däremot kan den ”innovativa” fasen ibland behöva ta en paus.
(Tex när man väl bestämt hur en rekrytering skall gå till. Då kan det ibland ställa till problem om man fortsätter ändra i det man redan har beslutat.
Men man kan alltid fortsätta fundera på hur man skulle kunna göra, och tex använde de idéer man kommer på nästa gång man gör en rekrytering.)

Jag lämnar gänget på stranden där de i eftermiddagssolen skall bygga en farkost av några plastark och paddla runt en boj.
I sanden satt ansvariga från Ryssland, Kroatien, Finland, mm och diskuterade hur de på ett kreativt sätt skulle lyckas vinna tävlingen.
För att sedan på ett handgripligt sätt gå från kreativitet till innovation.

Tillåt mig därför utvidga Hilding Anders VD:s citat:

“More creativity is a good way to create more innovation & Innovation is the only reliable way to create the future” .

Hilding Anders arbetar hårt på att bli mer kreativa, och mer innovativa, för att skapa sin egen framtid, och därför tror jag säkert att de snart når det mål som står längst ner på deras site:

”…to be the leading bed manufacturer in the world”.

Teo Härén
Båstad

PS

Clas Thott som ansvarade för konferensen var väldigt mån om att själva konferensen skulle gå i kreativitetens tecken. (tex skapade vi en helt egen kreativitetsbok till dem)
Han valde att förlägga konferensen på Hotell Skansen i Båstad som är en underbart vacker anläggning precis vid havet och med Båstad ”centre court” bokstavligt talat byggd på taket till hotellet!

Efter den första halvtimmen lämnar vi konferensrummet och går ut till tennis-läktaren.
Är man i Båstad (Sveriges tennishuvudstad) och skall leda en dag om kreativitet med marknadschefer från hela Europa på ett kreativt sätt måste man ju helt enkelt köra ett av passen på läktaren i sensommarsolens sken och med havet som kuliss.

Ända sedan jag skrev Härarbeta har jag efterlyst en konferensanläggning som erbjuder en föreläsningssal utomhus.
Även om Båstad Skansen inte gör det, kunde vi använda deras tennisarena som om det vore en utomhuslokal.

Resultatet blev en av de trevligaste timmar jag föreläst på, och publiken fick både syre och en fantastisk utsikt på köpet.

Jag tror jag fortsätter efterlysa en kursgård som erbjuder en proffsig utomhuskonferenslokal.
Till dess tar jag ut blädderblocken ut i solen på ”Båstad Centre Court”.

7/9 Kreativ i Kajak?

teo.haren@interesting.org — Wed, 07 Sep 2011 09:41:00 GMT

Idag fick jag ett samtal från en kund.
Inget konstigt med det.

Det roliga var att jag tog det sittandes i en kajak på Marmafjärden.
Inget konstigt med det heller.

Efter att ha arbetat enligt konceptet ”Härarbeta” – att arbeta där man gör det bäst” i över 10 år är det helt normalt att en solig dag i september ta med mig mobiltelefonen och ett par kluriga frågeställningar i en idébok och ge mig ut med någon kollega och diskutera problemen i några timmar. I en kajak.

Inte för att det är roligt att paddla kajak.
Inte för att man blir solbränd.
Inte för att det kanske är den sista sommardagen för året ( trots att det är september)

Utan för att vi båda löser problemen bäst i en kajak.

Att veta om vad som triggar ens kreativitet (i mitt fall- vara nära vatten och att vara utomhus) och anpassa sin arbetsdag efter den insikten är att ge sig själv bästa möjliga förutsättningar att vara kreativ.

Tänk hur många som ändå sitter inne en sådan här vacker dag och vet om (!) att de skulle må bättre, vara mer effektiva, och mer kreativa om de istället arbetade med att lösa problemen någon annan stans än på kontoret.

Vi talar om det medan vi paddlar fram i solen.
Vi talar om att vi borde relansera Härarbeta i pocketform så att fler får möjlighet att lära sig arbeta mer effektivt och mer inspirerande.
Vi planerar lanseringen av pocket-versionen, och ett eventuellt samarbete med en resebyrå så att vi kan sälja Härarbetaresor till Egypten framöver när det är som regnigast i Sverige.
Vi planerar en ljudbok med inspirerade bilder.

Och vi gör allt detta i en kajak på Marmafjärden i strålande sol.

Alla beslut dokumenterar jag som ljudfiler i min Iphone.
Och ibland avbryter vi det kreativa arbetet för att ta ett samtal från en kund.

Lunchen sker på en klippa i söderläge och efter fyra timmar är vi tillbaka på kontoret och börjar genomföra det vi precis planerat.
Halva arbetsdagen härarbetandes i en kajak.
En arbetsdag att minnas.

Var minns du från dagens arbetsdag?

Teo Härén
Marmafjärden

PS

Jag har lärt mig att det är viktigt att poängtera att Härarbete INTE går ut på att arbeta från en kajak.
Det går ut på att arbeta där man arbetar som bäst.

Många vill vara lediga när de paddlar kajak.

Själv vill jag kunna paddla både när jag är ledig, och när jag arbetar.
Det ger mig fler timmar på sjön. Det är vad som passar mig, och den jag är.

Härarbete går ut på att alla lär sig vad som passar dem, och anpassar sin arbetsdag efter de insikterna.
Det är väldigt få som arbetar som bäst med alla sina arbetsuppgifter året om på ett och samma kontor.

Var arbetar du bäst?

6/9 I Windhoek

teo.haren@interesting.org — Tue, 06 Sep 2011 10:31:00 GMT

Det senaste två åren har hälften av föreläsningarna vi gjort på interesting skett utanför Sveriges gränser.
Och det senaste året har även hälften av böckerna vi sålt gått till andra länder.

Det är en rolig utveckling och en medveten strategi.

Ofta beror det på att personer i Sverige berättat om föreläsningarna eller böckerna för vänner i andra länder.
Eller att någon tex varit på en föreläsning och tipsat sina kollegor.
Och ibland är det svenskar som tar med sig böckerna utomlands, som i det exempel jag vill berätta om nu.

Två svenska kvinnor åkte till Windhoek i södra Afrika för att tillsammans med studenter där diskutera en av våra böcker.

Här kommer ett utdrag från deras mail:

**********************

Hej!

Jag och min kollega Louise var ju nere i Windhoek för några månader sen och delade ut samt diskuterade ”The Developing World”.
Just nu letar vi efter en översättare för att få ut boken till Oshiwambo-talande skolor.
Innan dess hade vi en tävling bland de ungdomar som fick en bok där de ombads skriva om den globaliserade världen och deras plats i den.
Här kommer några av de mest inspirerade texterna!

"To be honest, when I was scanning through the book I thought `What does China making billions everyday have to do with me?` But as we talked about it I got inspired to keep on reading. When I got to page 19 I already had a different mindset. We should not be intimidated by the World. " – B. January

"Before I read this book I was very narrow minded but having the privilege to read this book exposed me to be curious." - Sydney Kaahanga (som idag drömmer om, och jobbar, för att kunna läsa på Lunds Universitet)

Fina hälsningar.

Patricia Nilsson
************************

Det är personer som dessa som hjälper oss sprida våra tankar och idéer och vi inspireras av deras arbete och engagemang.
För det är precis som det står längst ner i Patricia Nilssons mail-signatur:

”Believing that one can change the world is naive. Not trying is just foolish”.

Teo Härén
Älvkarleby

Att kunna driva ett förlag från Älvkarleby som säljer böcker till Nigeria är ett bra exempel på vad internet gjort för möjligheten att driva företag från landsbygden.

5/9 KIF =?

teo.haren@interesting.org — Mon, 05 Sep 2011 10:13:00 GMT

Senaste gången jag och min fru var på Högbo Brukshotell och åt middag avslutade vi kvällen med att sammanfatta vår upplevelse och gjorde det i stil med;
”SJUKT BRA. Jätte-, jätte-, jätte-, jätte-bra”.

Maten var fantastisk, servicen perfekt, och rummen lika charmiga som fräscha.

Under årens lopp har jag föreläst för många olika företag som haft konferens på Högbo, men idag var jag tillbaka på hotellet, (efter nästan 10 veckors semester) , för att föreläsa; denna gång för all personal på hotellet.

Tomas Lindqvist som driver hotellet har arbetat hårt efter ett koncept som kallas KIF – ”Kunden i Fokus”, och det är väl precis det som gjort att jag varje gång jag varit där som gäst känt mig så nöjd.

Högbo är idag ett hotell som blandar skidturism, golf och konferens med roliga aktiviteter som spapaketet ”Bubbel & Babbel” och en meny i världsklass.

Och när hotellet har egen kick off med sin egen personal väljer man alltså att fokusera på ”Kreativ service”.

Vi har i vår ”Idébok om service” (Som Högbo för övrigt köpte ett ex av till alla sin personal) beskrivit bra service som att ”Överträffa kundernas förväntan”, någonting som bara kan ske om man använder sin kreativitet för att ge kunderna någonting de inte förväntade sig.
Det är vad vi kallar ”Kreativ Service”.

Så därför passade allting så bra ihop idag tycker jag:
Jag har varit på Högbo många gånger; och nästan allid har mina förväntningar överträffats.
När hotellet har en egen konferens väljer man att fokusera på att inspirera sin personal på att bli ännu bättre på just det, dvs ”kreativ service”.
Genom att bli mer kreativa kommer man kunna göra kunderna ännu mer nöjda helt enkelt.

Kanske får man nu göra om definitionen av KIF på Högbo.
Från dagens KIF = ”Kunden I Fokus”, (Någonting som de flesta företag idag arbetar efter, och som därför kanske inte längre ÄR en konkurrensfördel, utan ett minimikrav) till någonting som faktiskt är en egenskap som kan leda till överträffade förväntningar, och därmed nöjdare kunder:

KIF = ”Kreativitet I Fokus”

Kan du överträffa dina kunders förväntningar idag på något kreativt sätt?

Berätta gärna för oss hur då gjorde i så fall.

Teo Härén
Högbo Bruk.

PS
Extra kul är det att gå av scenen och efter att ha fått förväntningarna hos åhörarna uppressade till max innan talet (”Här kommer Sveriges bästa föreläsare”) ändå avtackas med långa, varma applåder och en hel påse lyxprodukter från Högbos egna sortiment och orden:

-”Tack Teo, det där var verkligen SJUKT BRA. Jätte-, jätte-, jätte-, jätte-bra”!

10/8 Sommarlovet är över. Jippie!

teo.haren@interesting.org — Wed, 10 Aug 2011 06:40:00 GMT

Idag var första arbetsdagen efter två månader sommarlov.
För 150 gymnasielärare i Eslöv.
Och för mig.

På fikat efter föreläsningen (En föreläsning där jag talade om vikten av kreativitet i framtiden) hamnar jag bredvid Martin Jönsson, en av skolans svensklärare.
Han berättade att han var involverad i planeringen av skolans 1-till-1-program, dvs att alla elever, och alla lärare, får varsin egen dator nu när terminen börjar.

Efter några minuter kommer samtalet in på hur man mäter kunskap, genom tex nationella prov.
Och ganska snart inser vi det absurda i att år 2011 sker nationella prov i svenska för gymnasieelever med papper och penna (!)

”Det är verkligen INTE att ge eleverna bästa möjliga förutsättningar för att skapa en bra text”, säger Martin.

Han fortsätter:

”Vi vill ju tex att de skall kunna flytta om stycken, skriva om, redigera och förfina texten.
Men på just det prov som förväntas mäta deras förmåga att skapa med svenska språket krävs det istället att de arbetar med det statiska mediet ”papper och penna”.
Hur mycket tid som hade kunnat användas till att skapa en intressent text går då inte åt till att tex skriva om ett stycke?”

Det är med glädje jag ser energin i hans ögon och jag anar en vilja att förändra.
En vilja att förbättra.
En kraft som inte bara vill acceptera en gammal lösning (Papper och penna) för att man ”gjort så förr”.
En vilja att ge sina elever inte bara bästa möjliga kunskap, utan även bästa möjliga verktyg för att stödja deras kreativitet när de testas på denna kunskap.
En svensklärare med datorintresse som inte nöjer sig med att datorer kommer in undervisningen, utan även borde komma in på nationella prov.

Ett antal kreativa IT-intresserade förändringsbenägna svensklärare till och Sveriges elever kanske får skriva sina svenskaprov på datorer om några år?

Det är uppenbart att det även inom skolans värld finns saker som kan förändras och förbättras.
Vad jag gillar med att föreläsa på skolor är just att där har men en möjlighet att inspirera människor som i sin tur kan inspirerar elever till ökad kreativitet.

Jag lämnar skolan inspirerad och glad, sugen på att fortsätta resa runt i världen och tala om vikten och värdet av att ge sig själv, och de runt omkring sig, bästa möjliga förutsättningar att skapa någonting nytt.

Vilka förutsättningar behöver DU omkring dig för att kunna skapa?
Skriv gärna ett mail och berätta.

Teo Härén
I Eslöv

PS

Minst lika inspirerad som jag blev av svenskaläraren blev jag av IT-läraren (”Tusen tack för föreläsningen - det bästa jag någonsin hört” ) från Iran som beskrev kreativiteten i sitt gamla hemland ( ”Det bubblar av kreativa lösningar på att gå runt regimens regler i Iran just nu”) och av Lasse Andersson, lärare på fotbollsprogrammet, som berättade att Eslöv som enda skola i Sverige har en särskola med inriktning ”Fotboll” och hur det ökat särskoleeleverna koncentrationen i de andra ämnena. (En bieffekt var för övrigt att fem spelare från Eslöv kom med i landslaget)

Som sagt; inspirerande.

PS2

Efter alla ändringar jag gjort på denna text medan jag skrivit den blir det bara extra tydligt hur absurt, och gammaldags det är att år 2011 bedöma ungdomars förmåga att skriva efter hur de skriver med papper och penna.

Jag kan bara gissa vad ungdomarna själva tycker.

16/6 Sommarledigt

teo.haren@interesting.org — Thu, 16 Jun 2011 06:08:00 GMT

Från mitten av juni till mitten av augusti har interesting.org sommarstängt och semester.

Två månader av avslappning, lek och bad.

Åtta veckor för att tömma hjärnan och öppna upp den för nya intryck i höst.

60 dagar vila med familjen, inför en höst full av roliga uppdrag spännande möten.

Väl mött i Augusti.

Teo Härén & Fredrik Härén

15/6 Interesting week

teo.haren@interesting.org — Wed, 15 Jun 2011 08:02:00 GMT

Det har varit ännu en händelserik vecka på interesting, men jag väljer att berätta om två av uppdragen.

Mitt tal i Oslo, och Fredriks i New York.

Jag var invigningstalare när det norska fackförbundet Abelia bjudit in grädden av Norges näringsliv till konferens.

Direkt efter mitt pass var det en paneldebatt med inlägg från inte mindre än två (!) ministrar från den norska regeringen;
Forsknings- og høyere utdanningsminister Tora Aaslan och Näringslivsministern Trond Giske.

(En av de andra talarna på konferensen var förövrigt den norska succé-författaren Jo Nesbø)

Samma vecka föreläste alltså Fredrik i New York.
De övriga talarna på DEN konferensen var : D Fischer (Global Vice President på Facebook), D Costolo, (VD på Twitter) och P Price (Global Vice President på Google)

Att vi inom en vecka får möjlighet att föreläsa på samma scen och samma konferens som såväl ministrar som högsta cheferna på globala IT-företag gör oss ödmjukt medvetna om vilken förmån det är att arbeta som föreläsare.

Vi lyssnar noga, och lär oss massor.

För en av de verkligt stora fördelarna med vårat jobb är onekligen att vi får träffa, och lyssna på, väldigt intressanta människor.

Vilket ju passar bra; företaget heter ju faktiskt ”interesting”…

Teo Härén

På väg hem från Oslo.

PS

Vi fick feedback både från Norge och USA idag:

Abelia / Oslo / Norge
“Teo, det där var glimrande!”

MEC / NY / USA
“Our event was a huge success, thanks in no small part to Fredrik, who was absolutely brilliant, engaging and inspiring!”

PS 2

Idag åker Fredrik till Ideas Island (www.ideasisland.com) och nästa vecka kommer vår första gäst dit.

När kommer du?

30/5 Magisk maj

teo.haren@interesting.org — Mon, 30 May 2011 12:51:00 GMT

Dags för en uppdatering av ”interesting May”.

Det har varit hektisk, roliga veckor.

Här kommer en sammanfattning av några av de saker som hänt på interesting.org under månaden.

Vi har varit i Singapore, Filippinerna, Malaysia, Norge, Sverige, Hongkong, Bali & New York.
Ännu roligare är kanske att vi under månaden har vi fått förfrågningar från USA, Australien, Tyskland, Kroatien, Danmark, Finland, England, Malaysia, Indien, Japan, Norge, och så i Sverige så klart.

Kunderna har varit allt från riskkapitalbolag, till Marknadsföreningar, forskare på KI, och Högskoleverket i Lund. För att bara ta några.
För tredje året i rad fick vi komma och föreläsa i Karlskoga, där månadens roligaste pass blev att intervjua Erik Penser. (Att som enda talare få komma tillbaka förra året var smickrande, att få komma tre år i rad gjorde mig nästan generad. Men kul är det.)

Det har blivit bastubad i ”midnattssol” med näringslivschefen i Övertorneå och lunch med amerikanska talarkollegor i Singapore.

Vi har lanserat ”Idea Island” och på de första veckorna fått in massor av roliga förfrågningar från hela världen från personer som vill åka dit och gratis utveckla sin idé på en paradisö.
Att gå igenom dessa ansökningar nu i maj har varit något av det roligaste vi gjort på många år.
(Ansök du också; www.ideasisland.com)

Fredriks nya roman ”De ickesynliga” har lanserats på två fester; en i Stockholm och en i Singapore.
Och vi har även hunnit med en lanseringsfest för ljudboken naturligtvis.

Boken har fått bra med press, bland annat i de största dagstidningarna (DN Göteborgsposten) och Lotta Bromés radioprogram (Även det ett av Sveriges största. Lotta bjöd förövrigt tillbaka Fredrik direkt till en till intervju som sänds i höst för att berätta om mer om Ideasisland).
(De vet väl att du kan köpa boken direkt av oss på www.deickesynliga.com och därmed vara med och vinna en drömvistelse på vår paradisö?)

I maj har vi skrivit krönikor i flera tidningar och fick även under månaden en förfrågan från NE, Nationalencyklopedin , att skriva definitionen av TED.COM i deras uppslagsverk. (Eftersom vi var några av de första i världen att ordna ett TEDx, och låg bakom TEDxStockholm-veckan som gjort Sverige till ett av de TEDx-tätaste länderna i världen)
(Fick förövrigt en förfrågan precis att tala på eventbranschens stora branschdag i höst om just TED och TEDx, något jag såklart gladeligen tackade ”ja” till )
Under månaden har vi även planerat för ett nytt TEDx, men mer om det senare (Vill du vara delaktig så maila mig bara- vi behöver hjälp av så många passionerade som möjligt)

Utöver det har vi fått förfrågningar att föreläsa i Globen, och invigningstala på ”Fallens dag” i Älvkarleby, med 10 000 åhörare- vår största live-publik hittills.
Vi har även hunnit med att lansera en företagsförening och fått fart på företagsluncher i Älvkarleby.

Vi har skickat böcker till ett 20-tal länder som USA, Frankrike, Holland, men även till Lofoten i Norge för att nämna några spännande platser.
50 böcker gick till den Norska tullen, och nästa vecka föreläser jag för Svenska tullen - Smugglare kommer få det svårt att få in saker i Norden den närmaste tiden med så kreativt utvecklade tulltjänstemän.
Roligast var dock att få bilder från när böcker vi skänkt delades ut till unga, drivna, men fattiga, killar och tjejer i Sydafrika. (Visst är det ett härligt leende på bilden ovan?)

Vi har lämnat flera offert på stora beställningar av ”Idea Book” till storföretag under månaden, bland annat en på 2.600 ex, en på 45.000 ex och en på 305.000 böcker (!) (En nätt affär på +30 Mkr om den går in…)

Vi har hunnit med ett par ”Interesting Dinners” i maj också. Det är middagar där vi bjuder in de 100 mest kreativa, positiva, vänliga personerna vi träffat på under året för att lösa varandras frågeställningar. (Vi träffas 4-8 åt gången och alla presenterar en frågeställning som de andra lämnar sina kreativa lösningar till. Det roliga har varit att vi fått in så många roliga förslag på lösningar till våran frågeställning. (Mer om den i höst)

Vi har arbetat med två helt nya kreativa koncept, en TV-show, och ett kreativitetstest och Beta-testat dem båda med positiva reaktioner.
Det är roligt att göra nya saker. Ligger liksom i vår affärsidé.

Eftersom det varit så vackert väder har det blivit magiska Härarbetastunder, inte minst skrivs denna krönika vid Dalälvens strand i en vilstol i +25 grader och sol.
Varför sitta inne och arbeta dessa vackra vårdagar, om man arbetar så mycket bättre utomhus?

Härarbete lyfts för övrigt fram i en rapport om framtidens arbetsplats som kom i brevlådan så sent som i morse. Med en stor bild där jag Härarbetar på stranden i Thailand...)

Flera gånger under månaden har jag stått med gåshud på armarna när någon i publiken sagt någonting kreativt – det är då det känns att vi har rätt arbete. (Tänk om alla rös av välbehag på jobbet ett par gånger i månaden…)

Vi har fått lyssna på många bra talare, allt från professorer i innovation, till ordföranden i Amerikanske talarföreningen. Det är av andra talare vi får inspiration och lär oss nya saker; varje månad uppskattar jag just det mest; att varje dag få vara på en konferens och lära sig någonting nytt – vilken förmån.

Och så har vi varit pappalediga på 50% båda två med den illa Elvira och den ännu mindre Lucas - snacka om förmån.

Som vanligt är kunderna det viktigaste som finns för ett företag. Därför avslutar jag med två citat från två av våra föreläsningar förra veckan.
Två kunder, en i Skåne, en i Singapore, som sa samma sak;
”Det här var det bästa jag hört i hela mitt liv”.

- “Thank you for the wonderful, inspiring and insightful keynote speech you did. We had rave reviews from your session. Best one I have ever heard!”
Daniel Ch'ng
Director, Training & Development
Ogilvy Public Relations Worlwide, Asia Pacific

- ”Absu-fucking-lutly amazing,Det bästa jag någonsin hört”
Inga-Lill Lellky
Näringsliv Skåne
Öresund Business Match

It´s an Interesting life!

Ha en kreativ dag.

Teo Härén¨
Älvkarleby

PS nu arbetar vi tre veckor till och tar sedan två månaders semester för att slappna av, fundera på framtiden, tänka nya tankar, och läsa nya böcker.
Men vi finns alltid på mailen.

Skicka gärna några rader om dig själv du som läser detta. Vi är nyfikna på vem du är.

teo@interesting.org

17/5 Ödmjuk

teo.haren@interesting.org — Tue, 17 May 2011 09:43:00 GMT

Det senaste halvåret har jag föreläst varje dag (Utom de dagar jag varit föräldraledig på 50%)

Idag gjorde jag en sammanställning av vilka jag arbetet med första halvan av detta bokföringsår - och det blir en härlig blandning av både storföretag, organisationer, och lite mindre företag.

Bokstavligt talat i ALLA branscher, men med en sak gemensamt; de vill inspireras till att bli mer kreativa.

Jag är stolt över vilka företag interesting.org får förmånen att arbeta med.
Att få lära ut kreativitet på företag som IKEA, WHITE ARKITEKTER och produktutvecklarna på ELCTROLUX gör oss ödmjuka.

För det är i mötet med dessa företag som vi får inspiration och exempel att berätta för andra.
Det är våra kunder som får oss att växa.
Det är i mötet med andra som vi får den inspiration vi behöver för att utvecklas, så vi kan uppmuntra fler att utveckla sin verksamhet.

Det ger oss energi, och kunskap.

När jag gör sammanställningen växer en tydlig bild fram:

Hälften av våra uppdrag sker utanför Sveriges gränser.
Hälften är för storföretag, och hälften lite mindre organisationer.

Den bredd och det spektrum som detta ger slutar aldrig att fascinera mig.

Att få arbeta med inspiration och kreativitet (mina två absoluta favoritämnen) och få göra det tillsammans med så många olika sorters människor gör mig stolt.

Kanske kan jag få komma till dig och inspireras snart?

Teo Härén
.

16/5 Någonting nytt

teo.haren@interesting.org — Mon, 16 May 2011 07:07:00 GMT

Det är roligt att göra nya saker.
Det är en av grundteserna på interesting.org.

Det är därför extra roligt att kunna berätta om Fredriks senaste bok; ”De ickesynliga”.
En roman som ges ut av Bonnier och lanseras stort just nu.

Fredrik skriver själv; ”Det har varit den mest spännande, inspirerande och fascinerande kreativa resa jag någonsin gjort, och jag har aldrig varit stoltare över något som jag skapat”.

Imorgon har vi lanseringsfest, men redan nu går det att beställa boken.

-”Berättelsen om De Ickesynliga kom till mig i form av en magisk dröm på ett hotellrom i Bangkok i december 2006. Jag vaknade med ett ryck och hade i huvudet en historia så vacker, men samtidigt så skrämmande, att jag bara var tvungen att berätta den.

Det är med glädje jag nu kan säga att Sveriges största förlag ger ut boken och att de satsat mycket mer på marknadsföring och försäljning än de brukar på en debutant. Då de tror stenhårt på boken. Och det gör mig glad för det gör jag också.

De som fått läsa boken innan den kom ut berättar om hur historien är så verklig att de på allvar börjar fundera på om De Ickesynliga finns. Speciellt föräldrar till småbarn och mörkrädda”...

De Ickesynliga är en berättelse som får läsaren att se annorlunda på världen.

Läs mer om boken på www.deickesynliga.com.

Har du gjort någonting nytt idag?

Teo Härén

PS1
Beställ boken av författaren - och tävla om en drömsemester på en av öarna som boken skrevs på.

Allt du behöver göra för att vara med i tävlingen är att gå in på www.deickesynliga.com och följa instruktionerna.

PS 2
En rolig liten detalj: En sökning på Google på "De Ickesynliga" ger idag FLER träffar än på "De osynliga" ... Det verkar som om det är bra drag kring lansering

27/ 4 Ideas Island!

teo.haren@interesting.org — Wed, 27 Apr 2011 10:39:00 GMT

(Obs kolla erbjudandet nedan!)

Var får du dina bästa idéer?

Fundera lite innan du läser vidare.

Var får du dina bästa idéer?

Vad svarade du?

Det är väldigt ovanligt att folk svarar ”På kontoret”.
Jag vet för jag har frågat 10 000-tals människor frågan på föreläsningar.
(En gång var det en man som sa ”På min arbetsplats”
Jag blev paff och frågade; ”Menar du allvar”?
Varpå han log och fortsatte; ”Nej för fan, jag bara skämtade”!)

Men väldigt många får sina bästa idéer vid havet, och i lugn och ro i naturen.

Ända sedan boken Härarbeta kom ut har vi på interesting.org talat om hur viktigt det är att se till att man ger sig själv förutsättningar att vara på de platser som bäst triggar ens kreativitet.

Nu har vi tagit detta ett steg längre.

För det är en sak att tala om att man borde göra det.
Eller att vi själva lever så med härarbeta-resor till Thailand och Bali.

Men vi vill gå längre.

Därför lanserar vi idag ”Ideas Island” – vår helt egna paradisö i Filipinerna med eget korallrev runt om –där alla som har en idé de vill utveckla kan ansöka om att få bo under en vecka eller två.
Och här är det bästa; Utan kostnad!

(Läs mer om ön och förutsättningarna här; www.ideasisland.com - Se bilden ovan)

Sprid gärna länken till dina vänner.
Även om inte du har någon idé just nu som du vill utveckla i lugn och ro på en egen paradisö, kanske någon av dina vänner har det?

Redan nu kan de första åka dit så skicka in en ansökan redan idag.

Välkommen att Härarbeta i solen i Filipinerna.

Gratis.

Vänligen

Teo Härén & Fredrik Härén

PS
Fredrik är där just idag och arbetar med vårat nästa stora projekt.
Maila honom på Fredrik@interesting.org om du vill ha en direktrapport om hur det är att arbeta på Ideas Island

Vilket är ditt nästa stora projekt?
Vill du utveckla det på Ideas Island?

26/4 Senaste månaden

teo.haren@interesting.org — Tue, 26 Apr 2011 04:24:00 GMT

Lite svagt med krönikor de senaste veckorna.
Här kommer en snabb rapport om de fyra senaste veckorna på interesting.org:

Både jag och Fredrik har varit pappalediga. (Och arbetat med två nya projekt som lanseras de närmaste veckorna)

Utöver det har vi bland annat;
Föreläst på Bali, på Borneo, i Singapore och i Österrike.
I Norge, i Småland och i Italien.

Den roligaste föreläsningen jag gjorde var nog i det underbart vackra Stresa (Italien) där jag fick förmånen att träffa ett svenskt världsledande ”litet” företag; Extenda.
De gör kassamaskinerna för företag som H&M, Systembolaget och Claes Ohlsson (Bland andra) I deras system genomförs det affärer till ett värde av 70 miljoner kronor. I timmen!
Då vill det till att sakerna fungerar.
De kunde tex berätta att Systembolaget måste ha ett kassasystem som en dag om året måste klara av 1,1 miljoner kvitton (I ett land med ca 9 miljoner människor. Gissa vilken dag)

Extendas system är ett standarsystem som ändå måste klara av att växa med snabbväxande företag med verksamhet i många länder.
”Vi har ett standardsystem som måste klara av att vara flexibelt” säger deras VD när han skall beskriva Extendas verksamhet.

Jag tror det är ett smart sätt att driva företag på.
Lägga krut på att utveckla någonting världsledande, och sedan ännu mer kreativt krut på att anpassa det man gjort till att passa perfekt för varje kund.

Kan ni standardisera någonting på erat företag?
För att sedan vara flexibla nog att erbjuda alla kunder känslan av att få någonting unikt?

Teo Härén

PS
Vi sålde 800 böcker till Indien, och 200 böcker till Afrika på samma dag.
Det är roligt att se hur man kan sälja böcker över hela världen som ett litet förlag i Älvkarleby och i Singapore.

23/3 Underbara framtid

teo.haren@interesting.org — Wed, 23 Mar 2011 11:46:00 GMT

När jag frågar publiken på föreläsningar;

”Nämn ett kreativt företag” så brukar de vanligaste svaren vara:

”Google, Apple och IKEA”.

Nästan aldrig brukar åhörarna svara sitt eget företag.

Men idag hände det.

Å andra sidan var jag i Älmhult och företaget jag föreläste för var just IKEA.

Föreläsningen var i IKEAs eget ”Kulturcentrum”, ett utbildningscenter där IKEA-anställda från hela världen får kunskap om IKEAs värderingar och företagskultur.
Jag fick en möjlighet att gå runt fast jag inte är IKEA-anställd.

Hela huset är väldigt inspirerande; en härlig blandning av fakta (”IKEAs kunder använde måttband varje år som skulle räcka två varv runt jorden), och inspirationstexter (”We hate air” - Som det står på en container där de visar hur lite luft det finns i en container full med IKEA-möbler)
Och i en del av huset finns IKEA-museet med gamla möbler.

Överallt sitter citat av Ingvar Kamprad som uppmuntrar de anställda att arbeta annorlunda, och fortsätta utveckla företaget.

Till och med i varumärkesbibeln som hänger på en vägg och som beskriver vad man får och inte får göra med IKEAs logga (30 sidor tjock) dyker han upp:

”Rules and regulations will help us benefit from the freedom we all cherish so deeply”.

Jag älskar att gå omkring och läsa allt från deras egen tidning (IKEA IDEAS - som enbart handlar om smarta lösningar på olika IKEA-varuhus), till fakta som att 60% av materialet som IKEA säljer kommer från trä.

Mest fascineras jag kanske av att äta frukost (På IKEAs eget hotell); hela matsalen är full med människor från hela världen som ser fram emot en dag i IKEAs Älmult, och jag får verkligen en bra bild av hur globalt det ”svenska” IKEA är. (På lunchen sitter jag med en man från Mexico och en från Chile, och vid frukosten vid tre finskor)

Föreläsningen är på engelska och jag inleder med ett eget citat:
”Creativity is a resource”.

Och som nästa bild har jag återigen ett Ingvar-citat:
”Waste of resources is one of the gretest diseaes of mankind” -Ingvar Kamprad.

Som kreatvitetsföreläsare kan man inte annat än att vara ett fan av Ingvar Kamprad.

Därför var det en väldigt rolig dag idag i Älmhult med några få av Ingvars alla anställda.

Målet med min föreläsning är att de som lyssnar skall utveckla sin kreativitet, så att de i sin tur kan utveckla sitt företag:

Att de använder hela sin kreativa resurs, helt enkelt.
För att öka omsättningen, göra företaget mer miljövänligt, göra det roligare att arbete, eller spara pengar tex.

Kamprad har tio grundregler för sina anställda.
Två av dem handlar om kreativitet och innovation:

#6 ”Doing it a different way”

Och den underbart ödmjuka:

#10 ”Most things still remain to be done- glorious future”!

Jag kan bara hålla med Ingvar på båda punkterna.

”Gör saker på ett annorlunda sätt” & ”Allt är ogjort - underbara framtid”!

Teo Härén
På X2000 på väg hem från Älmhult.

PS

Efter föreläsningen bildas en lång kö av åhörare som vill ta i hand och tacka. En av dem har arbetat som produktutvecklare i 25 år och sa att ”Föreläsningen gav honom energi att återupptäcka sin kreativitet”.

En annan man sa att han är nöjd om han lär sig någonting nytt på en utbildningsdag som han kan använda konkret i sitt arbete resten av livet, men ”Idag har jag lärt mig massor av konkreta saker jag skall använda direkt”.

Två bra exempel på vad en föreläsning kan leda till;
Hur anställdas kreativa resurs används fullt ut.
Och inte slösas bort.

Sist i kön står beställaren. Hon strålar och ger mig en kram:

”Jag är väldigt, väldigt, väldigt nöjd” säger hon och bokar direkt in mig på en ny konferens senare i år.

PS 2

När föreläsningen börjar vill konferensvärdinnan byta ut batteriet i mitt headset med ett nytt IKEA-batteri eftersom det kanske inte kommer räcka hela föreläsningen.

Jag stoppar henne och föreslår att eftersom det är IKEA så kör vi slut på batteriet helt först innan vi byter så kanske vi kan spara in några kronor.

Batteriet räckte hela passet.

16/3 Inget tal idag

teo.haren@interesting.org — Wed, 16 Mar 2011 04:36:00 GMT

Den här veckan är det sex tal inbokade.

Den enda dagen som var ledig var idag.

Men så ringde de från en talarförmedling och undrade om jag kunde hoppa in som ersättare vid en delinvigning av nya nationalarenan för fotbolls utanför Stockholm.

De hade nämligen fått ett återbud av den talare som skulle talat; CEO:n på Wembley Arena i London.

Nu ringde de precis igen, och kunden hade tagit en annan talare istället; Eric Hamrén, förbundskaptenen försvenska herrlandslaget i fotboll.

Jag tycker ändå att det är himla roligt; när man skall inviga en ny fotbollsarena så är det tre talare som är aktuella:

Chefen för en av de mest kända fotbollsarenorna i världen, förbundskaptenen för Sveriges landslag, och så en kreativitetsförfattare.

Det visar hur brett det ämne som jag och Fredrik valt att arbeta med är.

Och det är väl därför som det är sex tal inbokade (bara i Sverige) den här veckan; allt från en kreativitetsskola för världsledande arkitekter på White, till inspiration på ett årsmötet för lärare i Tierp.

Även om det inte blev något tal just idag alltså.

Å andra sidan fick jag en dag där jag kunde administrera förfrågningar på tal senare i år.

Bland annat ett tal kl 11.00 den 11 november i år.

Men jag flyttade fram starten på det talet 11 minuter.
Så nu börjar jag klockan 11.11 den 11/11-11.

Är erat företag i behov av kreativitetsutveckling?
Maila mig så skickar jag info om de inspirationsdagar vi planerar i sommar.

Teo Härén
På kontoret i Älvkarleö

9/3 ”Det är ingen idé!”

teo.haren@interesting.org — Wed, 09 Mar 2011 11:10:00 GMT

Jag reser mycket med tåg.
Som idag till Linköping (Med sin slogan ”Där idéer blir verklighet” ) där jag skall föreläsa på en dag anordnad av Helena Norwald Thun, näringslivsutvecklare på Linköpings kommun.

Jag hoppar på X2000 i Stockholm och arbetar lite på väg söderut.

X2000 byggdes fram till 1998, men de har renoverats på insidan, och målats om på utsidan.
Men en sak lät man bli att renovera.
Tyvärr en del av tåget som inte fungerar.

Jag menar så klart dörrarna.

Alla som åkt X2000 vet att de röda knappar man trycker på för att öppna ”skjutdörrarna” bara fungerar i 75 % av fallen.
Var fjärde gång får man trycka och trycka och trycka tills de fungerar, eller så får man ta tag med handkraft och med milt våld dra upp dörren.

Många gånger har jag sagt till konduktören att jag tycker de skulle hitta en bättre lösning på detta, och jag har fått många olika svar.

Allt från ”Det är inget problem”, (Vilket ju är fel), ”Det får du leva med”, ( Suck) , till ”Du får skicka in ditt klagomål till SJ” (Som om de som arbetar på tåget inte vore en del av SJ) osv, osv.

Idag tröttande jag och bestämde mig för att inte bara påpeka problemet med dörrarna, utan även presentera en lösning.

Jag mötte en konduktör i gången och presenterade mitt förslag:

”Hej, eftersom dagens tryckknappar fungerar så dåligt; sätt en extra knapp på väggen, en knapp av lite bättre kvalitet, typ ströbrytare som brukar sitta på väggen, och koppla denna knapp till dörröppningsautomatiken, så man kan trycka på den knappen när dörrknappen inte fungerar. Jag tror många av oss som åker X2000 ofta ganska snart skulle gå över till att bara använda denna knapp.”

Han tittar ner och säger svagt:

-”Det är ingen idé”.

Jag svarar naturligtvis:

-”Jo, det är faktiskt precis vad det är; Det är en idé!”.

Han fortsätter:

-”Vi säger till om knapparna varje dag”, men det händer ingenting”…

Jag gapar.

Har konduktörerna sagt till varje dag sedan tågen byggdes för mer än 10 år sedan, och ändå är problemet kvar?!

Han kan inte mena allvar, tänker jag.
Men det gör han.

-”Det är ingen idé”, säger han igen och går.

I Linköping föreläser jag sedan inför en härlig publik, (bland annat om hur viktigt det är att driva sina idéer), för att efter en inspirerande mingel-middag ta tåget hem igen.

På detta x2000 testar jag hur många av tågets dörrar som inte fungerar som de skall, och det visar sig att tre av dörrarna strular.

Vid den sista dörren stöter jag på en annan konduktör.

Jag presenterar min idé igen.

Hon lyssnar villigt och säger att dörrknapparna är ett av de vanligaste klagomålen på tåget och hon ber mig driva frågan eftersom; ”De inte lyssnar på oss”.

Vi skrattar båda högt när hon skall gå för att klippa biljetter och dörren vägrar öppna sig.

-”Lycka till”, säger hon medan hon med armkraft sliter upp dörren som så mången gång förut.

Jag har gett mig själv en månad för att driva den här frågan. Fortsättning följer.

Finns det några problem på din arbetsplats som bara finns kvar år efter år?

Kan du lösa det på en månad?

Teo Härén
I Linköping – ”Där idéer blir verklighet”

PS

I pausen kommer en av åhörarna fram och ger mig beröm.
Hon sammanfattar ämnet på ett så konkret sätt tycker jag:

”Jag älskar kreativitet. Det är bättre än sex.”

4/3 ”Vad som händer”…

teo.haren@interesting.org — Fri, 04 Mar 2011 07:33:00 GMT

…på interesting.org”

Det är roliga tider på interesting.org.

Den 1a mars har det första halvåret av räkenskapsåret 2010/2011 klarats av, och det har gått fantastiskt bra;
vårat näst bästa genom tiderna faktiskt.
(Och då har både Teo & Fredrik varit pappalediga en hel del under perioden )

Nu är det sex månader kvar tills året stänger och med fullbokade kalendrar både i Singapore och i Sverige så ser det ut att bli ännu ett roligt bokslut att signera i september.

Framför allt är det bredden på uppdrag som gör jobbet roligt:
Vi får föreläsa för kommuner och på internationella konferenser.
För flera tusen åhörare och för 25.
På engelska och på svenska.
I Indien och i Tierp.

Och våra böcker säljer bokstavligt talat över hela världen; ena dagen 800 Idébok om service till en och samma kund i Sverige, nästa 15 IDEA BOOK till en kund i Australien ( Där vi inte ens lanserat böckerna ännu )

Idag kom även siffrorna på pocketförsäljningen av ”Vad som händer i världen-…” för förra året.

Totalt såldes det 13 636 exemplar av den boken som pocket 2010. Inte på något sätt rekord, men ändå roligt att så många människor är intresserade av vår syn på hur världen utvecklas.

Det gör oss optimistiska.
Det gör oss glada.

”Kreativitet” och ”Inspiration” är två ord som vi på interesting.org håller högt.

Det är två ord som vi tycker känns intressanta.
Eller som vi brukar säga: ”interesting”.

Det verkar som om många håller med oss.

Teo Härén
Älvkarleby

2/3 Idétorka?

teo.haren@interesting.org — Wed, 02 Mar 2011 06:10:00 GMT

Konferensen sker på ett femstjärnigt hotell i Alperna på gränsen mellan Österrike och Tyskland ( På hotellrummet finns såväl öppen spis som en picnicryggsäck ifall man vill vandra i bergen)

Över hela hotellet står rollupper och videoskärmar som berättar om nyheter i branschen.

Nya produkter ( så hemliga att jag inte får berätta om dem) nya tjänster (Samma sak där) och fascinerande fakta och siffror.

Som att företaget räknar med att omsätta 1 miljard år 20XX. ( xx= hemligt…) (En miljard Euro alltså)

Eller att 68% av européer smsar från toaletten.

Eller att 742 000 människor går på toaletten i världen. Varje sekund.

Vad jag bokstavligt ÄLSKAR med mitt jobb är att få inspiration av drivna människor på roliga företag.

Och att det är lika roligt om det sker på en media-konferens, eller som idag, när jag är på ”toalettpapperskonferens” ( Jag är inte helt säker på att TORK, en del av SCA, skulle benämna konferensen med det namnet dock… )

TORK / SCA, som en världsledande aktör tar sitt arbete på allvar och i de workshops som följer efter föreläsningen sitter över 150 chefer och diskuterar sociala medier, ny teknik, och nya produkter. Allt för att sälja mer papper.

Det finns säkert vissa människor som kallar toalettpappersbranschen för en ”okreativ bransch”.

Efter att ha tillbringat en dag med ett världsledande företag i den branschen kan man konstatera att dessa människor;

A) Antingen inte vet någonting om toalettpapper.
Eller B ) inte vet någonting om kreativitet.

En av produkterna som jag kan berätta om är de nya kartonger som TORK tagit fram med inbyggda bärhandtag som underlättare för den personal som fyller på behållarna i toaletter världen över.

Så geniala att jag ler när jag ser videon som visar hur mycket smidigare arbetet blivit.

Tänk att man kan förbättra kartongerna som man fraktar toalettpapper i!

Vad kan du förbättra idag?

Teo
I Alperna

PS

Efter konferensen kommer både VD, och många av åhörarna fram och ger beröm.

Det verkar som om det blir fler resor ut i Europa för att föreläsa för ”toalettpappersproffessionals”.

Underbart.

1/3 (!) Ett glas rött = en idé?

teo.haren@interesting.org — Tue, 01 Mar 2011 06:04:00 GMT

-”Jag brinner för service” säger Catharina Sandlin när hon inleder passet efter lunch.

Så man kan snabbt konstatera att hon har hamnat på rätt jobb; Catharina är nämligen chef över ”kundtjänst privat” på mobiloperatören ”3”.

-”I hela mitt liv har jag arbetat med människor och service”, berättar hon, och smyger in att hon har kommit 3:a (!) i hastighetsskrivning på skrivmaskin en gång i tiden.

Catharina berättar för sin personal hur hennes chef (”Chef Kundtjänst / Kundlojalitet”) Charlotta Lundberg sitter i ledningsgruppen på ”3”, och hon beskriver det på ett så fint sätt:
-”Så hos oss sitter ”Kunden” i ledningsgruppen”.

Det får mig att genast författa ett mail till 10 av de mest intressanta kunder vi haft under året för att fråga om någon av dem skulle vilja sitta i ledningsgruppen för interesting.org i år.
För visst låter det självklart; alla företag borde ha en kund, eller kundtjänstansvarig i ledningsgruppen.

Jag har inlett dagen.
I tre (!) timmar har jag föreläst om ”kreativ service” för de säljare och kundtjänstmedarbetare som ”3” valt ut som sina allra bästa medarbetar.

När jag skall inleda säger min kund att alla skall stänga av sina mobiler. Jag lägger genast in mitt mobilnummer på presentationen och ber dem istället sätta på sina telefoner!
På så sätt kan de smsa in feedback, frågor och goda exempel.
Det är ju trots allt ett telekombolag jag föreläser för.

På lunchen sitter jag bredvid Catharina och jag frågar efter kreativa idéer.

Bland annat lyfter hon fram hur alla inom ”call center branschen” har problem med personalomsättning.
”Många slutar efter sex månader (när de är som bäst) och så får man lära upp nya. Det är dyrt och tar mycket tid”.

Så på en kreativ session (Som hon beskrev som ”Några kollegor och lika många flaskor vin” ) satt de och spånade fritt en kväll.
Resultatet blev bland annat ”Cypern-gruppen”.
Som namnet antyder är det en kundtjänstgrupp som arbetar från Cypern.
Är man duktig kan man ansöka om att få arbeta från Cypern; ”3” har lägenheter och kontor på Cypern och personalen fortsätter bara sitt vanliga jobb, men gör det från solen på Cypern under några månader.

”Det roliga är resultatet” säger Catharina.
”Vi är nu inne på grupp fem, och inte nog med att de som söker till Cypern stannar de där extra sex månaderna, utan alla från den första gruppen fortfarande kvar i företaget!

Se där vad lite vin, och mycket kreativitet, kan göra för personalomsättningen

”3” sänder just nu TV-reklam där man berättar att man arbetar för att få Sveriges bästa kundtjänst.

Jag tror chefer som Catharina & Charlotta, tillsammans med de unga, hungriga, drivna, härliga 3-anställda jag mötte idag kan nå det målet ganska lätt.

Inte minst om de fortsätter hitta på kreativa lösningar som överträffar kundernas förväntningar.

Teo Härén
På ett slott i Täby

28/2 Universum är magiskt

teo.haren@interesting.org — Mon, 28 Feb 2011 05:57:00 GMT

Efter varje föreläsning får vi in mail från de som lyssnat.
Ibland berör det mig lite extra.

I förra veckan var Fredrik i Sverige och föreläste för 1000 SATS-anställda både i Stockholm och i Oslo.

Ett av de mail som kom in var detta.

Vi sparar mail som dessa i en speciell mapp som heter "VVGVVG".

*************

När jag var liten blev jag retad på skolan, lite för att jag var mörk, och för att jag tyckte om 60 och 70-tals musik.
Jag har alltid haft en fascination för Bob Dylan, Beatles och Bowie.

En som mina klasskamrater dock hade stor respekt för och beundrade, var vår manliga musiklärare.
När han gick loss på gitarren stod hela mellanstadiet stilla...

En dag hängde det ett stort måleri på väggen, det hade aldrig hängt där förut, och jag frågade i plenum: "Varför hänger Bob Dylan där".

Musikläraren såg upp från notblocket, och spände ögonen i mig.
"Berätta det du vet om Dylan" kommenderade han mig.

"Blowing in the wind" handlar om världsfred och Bob kan både spela piano, gitarr och munspel, och min farbror säger att "Mr Tabourine man" inte
egentligen handlar om att spela på tamburinen" sa jag och såg att Charlotte Ohlson på bakre raden, klassens donna, himlade med ögonen.

"Jaha", fortsatte musikläraren medan han såg sig runt. "Vi ska lägga om schemat, jag hade ingen aning om att det fanns ett intresse av riktig
musik i detta klassrum, vi ska spela in och framföra "Blowing in the wind" innan terminen är slut", brölade han.

Patrik längst ner till vänster: "Får jag spela gitarr"?
Tommy (längst fram): "Pax för munspelet"
Charlotte Ohlson: "Ja, men jag ska iallafall sjunga"
Musikläraren: "Bra, sätt igång! Medans ni förbereder instrument,
kopierar jag upp låttexten. Förresten, Sarah, nåt speciellt du vill
göra?
Sarah (jag): " Ja, jag kan ju verifiera att resultatet blir bra" :-) *typ nåt sånt*

Denna händelse kommer jag alltid att komma ihåg. Orsakerna är många,
musiklärarens oerhörda tålamod, lyhördhet och engagemang, spottet i
munspelet och Charlotte Ohlssons "Havv mäny råds mast a män...."

Men allra mest för att jag fick en form av bekräftelse på att tankarna,
intressen och val aldrig kan vara "fel". Det som jag blivit retad för
innan, visade sig kunna användas till nåt bra, vidarefört till andra.

Hela klassen var herre på täppan efter framföring i aulan.
Där sjöng vi på engelska å grejer.

Goda tankar och idéer får aldrig kastas bort eller "glömmas" bara för
att inte det passar just nu.

En god idé kan omformateras och justeras i oändlighet.
Bara man inte ger upp!

Samma känsla som jag hade efter framföring av "Blowing in the wind", fick jag efter sista sliden på din föreläsning igår.
Jag tror "befrielse" är det ord som beskriver det bäst.

Fantasin sätter gränser, det är ok att ha crazy idéer.

När man dessutom får en bekräftelse från en som kan det till max, ja då upplever man harmoni :-)

Jag och många kollegor har pratat om det du föreläste om. Så fantastiskt att prata om nåt annat än proteindryck, Nike kläder och Sex in the City.

Tack!

Universum är magiskt

Sarah

*********

"VVGVVG" är en förkortning som står för "Varför Vi Gör Vad Vi Gör!"

Varför gör Du vad du gör?

Teo Härén

23/2 Greetings from Japan

teo.haren@interesting.org — Wed, 23 Feb 2011 12:43:00 GMT

Mailet som kom idag inleds med en vänlig inledningsfras;
“Greetings. This is Eriko Yamauchi, working for a Japanese educational publisher, Zkai Co., Ltd”.

Bifogat är några avtal och en text som förklarar Erikos önskan om ett samarbete i Japan.

Det första språk som vi översatte Idébok till var japanska. Mest för att vi fick höra att vi borde börja med Engelska, och att Japan var det land där vi skulle ha svårast att få ut Idébok.

Vår tanke blev då; låt oss börja med Japan; går det bra där borde alla andra länder vara lättare.

Sedan dess har Idébok legat på ”Top5- bäst säljande managementböcker”-listan på Amazon i Japan, inte en gång, utan två gånger!

Idag har vi boken på engelska, ( Och 15 andra språk) men vi har inte lanserat den i USA eller England ännu.
Det väntar vi med.

Men vi brukar säga att ”en idé är att man parar ihop två tidigare kända saker”.
Och det är precis vad Eriko Yamauchi gjort när han mailar oss om den engelska boken för den japanska marknaden.

Han har nämligen läst den engelska översättningen, och han arbetar med ett Japanskt utbildningsföretag, och mailet han skickade var för att han gärna vill att den engelska texten i ”IDEABOOK” skall vara med i en bok om affärsengelska - i Japan.

Självklart tackade vi ”ja”.

Att bli utvald bland alla de 100 000-tals managementböcker som finns på engelska är en stor ära för oss, och de fyra sidor av Idébok som kommer finnas med i boken kommer säkert att sälja både den engelska ”IDEABOOK” och den japanska idéboken.

Vem vet; Idébok kanske ligger på topp-5 på Amazon snart igen?

Teo Härén
Älvkarleby

22/2 Kvinnlig Riksdagsman

teo.haren@interesting.org — Tue, 22 Feb 2011 12:14:00 GMT

Idag var det Nexus Symposium 2011.
Under hela dagen talar olika experter på digitala signaturer.
En bransch som tydligen utvecklas väldigt snabbt just nu.

Tex lär jag mig att det finns system som kan identifiera dig genom det sätt du skriver på tangentbordet. (Varje person har tydligen ett eget ”tempo”).

Det finns system som kan kopplas till din geografiska position så att ingen i tex Ryssland plötsligt loggar in med din signatur, och säkerhetssystem där du ringer in och signerar med rösten.

Det finns ansiktsigenkänning - signaturer och mängder av olika lösenordsfunktioner ( tex olika sorters serier av bilder)

Det visas upp e-legitimationer på USB-sticka, som fil, på kort, per
sms och inbyggda i datorerna.

Variationerna är enorma.

Kreativiteten flödar.

Under hela dagen sitter jag med och lyssnar och det måste ha flugit förbi ett hundratal olika förkortningar som jag inte fattade.
Men en sak förstod jag i alla fall; Digitala signaturer är en kreativ bransch.

Precis innan jag skall föreläsa talar riksdagsledamoten, och IT- experten Eliza Roszkowska Öberg. Hon beskriver Regeringens mål att bli världsledande inom IT genom att låta företag konkurrera med HUR man skall göra det som regeringen vill.
(Ja, hon är Riksdagsman för Moderaterna)

Flera gånger under sina 20 minuter nämner hon ”innovationsförmåga” och ”Kreativitet” när hon beskriver Moderaternas syn på IT-politik.

Men hon säger även att ”IT i sig leder till ökad innovationsförmåga”.

Jag avslutar konferensen med ett Härarbetatal.
Ett tal om vikten och värdet av att ge sig själv rätt förutsättningar att tänka kreativt - tex genom att befinna sig på platser som triggar kreativiteten.

På minglet efteråt kommer det fram en person från Frankrike som bott i Sverige i ett par år.

Han berättar att i Frankrike är det viktigaste hur länge man är på kontoret, inte vad man uträttar på jobbet.

-”Härarbete är nog väldigt svårt att få igenom i Frankrike”, säger han och tillägger,
”Det är bland annat därför jag bor i Sverige och inte i mitt hemland”.

Sverige har bra förutsättningar för Härarbete, vi har en IT-politik som skall göra oss världsledande, och IT leder till kreativitet.

Slår man ihop dessa fakta så inser man att Sverige har fantastiska möjligheter.

Teo Härén
I Stockholm

Bilden från när jag härarbetar i Barcelona nyligen.

15/2 Destination Halm

teo.haren@interesting.org — Tue, 15 Feb 2011 11:28:00 GMT

Gösta Fernström har hållit föreläsningar och seminarier för höga chefer på IFL och i egen regi i hela sitt liv.

Hans nätverk av chefer är imponerande och det är alltid lika roligt att höra hans berättelser.

Idag avslutades ännu en av hans kurser på Hotell Saltsjöbad utanför Ystad. Det är sjätte gången vi arbetar ihop.

Alla i kursen var chefer på olika hotellanläggningar runt om i Sverige.

En av dem var chef för just Hotell Saltsjöbad; Anders Nilsson.

På lunchen ger jag honom beröm och säger att just hans hotell ligger på min topp-fem-lista av fina konferensanläggningar i Sverige, och hans svar är så härligt:

”Hur kan vi bli topp tre”?

Jag svarar att konferensrummen skulle kunna ligga så att man såg vattnet från dem.

Han ler och tar med mig för att visa de konferensrum jag ännu inte sett, alla med en underbar utsikt mot det klarblåa vinterhavet.

Se där; YSB upp på topp tre av alla de hundratals konferensanläggningar jag sett genom åren.

Jag tror att just den där viljan att inte nöja sig, att hela tiden lösa problem är en viktig del av YSB:s framgångar ( På föreläsningen vann Anders ”Idébok om service” till all sin personal genom att briljera i en av kreativitetsövningarna, och när jag på föreläsningen påpekar att det inte finns en klocka som talaren kan se, blir hans svar redan i nästa paus ”Imorgon sätter vi upp en ny klocka”.

Dagen efter får jag två mail.

Ett från Anders, och ett från Gösta.

Anders skriver:

”Träffat Yngve Bergqvist vid något tillfälle (Icehotel) och jag har funderat på hur vår region kan förlänga säsongen. Vad har Österlen för råvara som motsvarar isen? Jo halm!!
Därför satte jag igång lite aktiviteter och satte visionen: “YstadÖsterlen-regionen ska bli det ledande nordeuropeiska centrat för halm vad avser praktisk användning & kreativt skapande.”

Vi drog igång och har nu haft VM i halmbalsrullning (5 nationer), haft Countryfairhelger samt byggt konstvek av halm som man kunde sms-rösta på runt om i landskapet på Österlen.

Om/när du är ute i världen vore det kul att berätta om VM för vi söker internationella rullare. Tillräckligt roligt och tokigt för att dra dit 4000 personer en helg och massor med folk som åker runt och sms-röstar på fräcka skapelser.

Titta mer på www.destinationhalm.se”

Vilket härligt exempel på kreativt tänk och på en förmåga att genomföra sina idéer.

Har du någon idé som du kan genomföra?

Teo Härén
Ystad

PS

Gösta skrev:

”Tack för igår, du fick +9 (av 10) på utvärderingen. Jag bokar dig redan nu för kursen 2012”.

Men tänk att jag ändå blev lite besviken;
Denna gång fick jag 9,1 av 10 möjliga.

Förra gången fick jag 9,9.

Ja, ja.

14/2 Unik?

teo.haren@interesting.org — Mon, 14 Feb 2011 11:16:00 GMT

-”Vår skola är unik”.

Så inleder VD på ”Nya Skolan” i Trollhättan inför sin personal igår eftermiddag.

Vi sitter i skolmatsalen och äter kladdkakor som eleverna lagat åt oss tidigare på dagen.
Evenemanget är tänkt att inledas med en video av Sir Ken Robinsson men det får ändras efter lite datastrul.

-”Se den hemma i lugn och ro istället”, säger Jenny och presenterar istället mig.

Jenny är den helt nyanställda verksamhetsutvecklaren som bjudit in mig att tala för all personal på skolan.
(Det var faktiskt det första hon sa när hon tillträtt som verksamhetsutvecklaren:
-”Jag vill att vi bjuder in Teo Härén att komma och tala”.)

Och i tre timmar gör jag mitt bästa för att inspirera och motivera redan väl motiverad och inspirerad skolpersonal.

Jag gillar att de hade med Sir Ken Robinson i upplägget. Jag delar många av hans tankar, och tycker att hans tal är briljanta ( Jag kan dem nästan utantill ”He was five everywhere”…)
Men jag tycker också att hans beskrivning av skolan är lite orättvis.
Kanske för att han kollar mest på den engelska skolan.

Den svenska har kommit mycket längre. Någonting som jag är väldigt, väldigt glad för.

Att den har det beror på personal som den jag träffade på ”Nya Skolan” i Trollhättan, och på verksamhetsutvecklare som Jenny.

Svenska skolor är unika. Tack och lov.
Men framförallt tycker jag de verkar unikt villiga att bli ännu mer unika.
Det gör mig båda stolt, och glad.

Är du unik?

Teo Härén
Trollhättan

PS
Har du sett Sir Ken?
Här är två länkar annars:

http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

http://video.google.com/videoplay?docid=-4964296663335083307#

PS2

Fick redan idag på morgonen ett tackmail från Jenny.
De verkade nöjda.

”Hej och varmt tack för igår. Har fått många supernöjda kommentarer idag - många som upplever att luckor har öppnats i huvudet för nya sätt att tänka - du är en MYCKET skicklig inspiratör.”
/Jenny Mårtensson

8/2 Hjälp oss!

teo.haren@interesting.org — Tue, 08 Feb 2011 02:39:00 GMT

Kreativitet behövs överallt.

I Sverige, i Japan, på Island.
Och i Sápmi.

Därför påbörjade vi idag den samiska lanseringen av Idébok.
Idag finns den på 15 språk ( Där det senaste för bara två veckor sedan var ”Idébok i blindskrift”) och vårat uttalade mål är att boken skall finnas på 100 språk.

Språk nummer 16 blir alltså Samiska ( Eller troligen såväl Sydsamiska, Nordsamiska och Lulesamiska)

Och det innebar rent konkret att fyra projektledare idag påbörjade arbetet med att hitta översättare, försäljningskanaler, samarbetspartners och kreativa samer.

För oss är det självklart; Samiska är numera ett av de officiella språken i Sverige, och Idébok som hör till de fem bäst säljande managmentböckerna i Sverige genom tiderna, borde naturligtvis finnas på alla officiella språk.

Samtidigt vet vi att vi inte är de som bäst känner till Samer, eller den samiska marknaden.

Därför behöver vi hjälp.

Interesting.org har en lång tradition av att betala för idéer, kontakter, tankar, och affärer som vi inte visste om redan, och som är lönsamma för oss. (Totalt har vi betalat över en miljon till kreativa människor som löst problem åt oss)

Därför undrar vi nu ödmjukt; känner du någon som du tror skulle kunna hjälpa till med PR, försäljning, kontakter eller bara har roliga idéer för Idébok på samiska?

Hör av dig.

Teo Härén
Älvkarleby

PS

Sedan kommer vi även översätta Idébok till Meänkieli.

Så sent som idag fick jag en förfrågan från en kvinna som ville översätta boken till Meänkieli. (Även det ett av de officiella språken i Sverige)

Känner du någon inom det språkområdet är du naturligtvis lika välkomman ett höra av dig.

Och i fredags ringde de från Italien. Känner du någon där?

7/2 Kreativa kök

teo.haren@interesting.org — Mon, 07 Feb 2011 12:58:00 GMT

Det är brutal snöstorm utanför fönstret på Krägga Herrgård men inne i värmen sitter vi och lyssnar på chefen för LG.

LG tillverkar bänkskivor och i publiken sitter ett gäng experter på kök från Tibro Kök.

Chefen beskriver nya produkter, nya material, nya tillskärningsmetoder, och jag förundras över hur mycket man kan variera en bänkskiva i ett kök.

Tex har de 114 olika sorters hoar, sex olika sorters material ( De har precis börjar med härdat glas) olika ytor, fasningar, 119 olika färger osv osv.

-” Tar man alla variationer kan kunden välja på 617 000 000 olika bänkskivor”, säger han med ett leende.

Han avslutar med en rolig inbjudan;
-”Investera en dag i vår utbildning och lär dig mer om bänkskivor, det blir din mest lönsamma dag någonsin”!

Skolan som fått ett härligt kaxigt namn; ”Skivhögskolan”!

Mitt uppdrag blir att inspirera dem till att just vilja tänka nytt, våga använda nya material, nya maskiner, och lyssna in kundernas behov.

Inte för att uppfylla dem, utan för att överträffa dem.

Nästa talare är två tjejer from Simens. Även de presenterar nyheter i ett rasande tempo, kolfilterfläktar som får Konsumentverket och ringa och fråga om de fått fel mätvärden, kylskåp som nästan inte drar någon ström alls ( ”Vi gav teknikerna i uppgift att tillverka ett kylskåp som inte drar ström…” och t.o.m. tvättmaskiner där man fyller på tvättmedel en gång om året.

Det händer mycket i köksbranschen just nu.
Jag tror det händer ännu mer i framtiden.

Som avslutning presenteras två helt nya kök- det ena troligen det snyggaste kök jag sett. Överträffade förväntningar helt enkelt.

Kan du överträffa någon kunds förväntan idag?

Teo Härén
Som sitter och skriver denna krönika i köket.

Ps
LG-chefen avslöjar att ”Skivhögskolan” är deras bästa försäljningskanal; genom att lära ut mer om bänkskivor kan de som säljer kök lättare överträffa sina kunder behov, något som alla tjänar på.

Kan du använda samma teknik; kan du utbilda dina samarbetspartners?

Kan du starta en egen högskola?

Vi funderar på det.

Vill du gå?

3/2 Liten blev stor

teo.haren@interesting.org — Thu, 03 Feb 2011 12:21:00 GMT

Idag åt jag lunch med VDn på Blocket, vi skulle föreläsa på samma konferens senare.

Därför blir dagens krönika en krönika om siffror:

Blocket fick precis pris som Sveriges sjunde starkaste varumärke. Fast det startade så sent som 1994.
7 av 10 svenskar använder Blocket.
Hos barnfamiljer är siffran 9 av 10.
De omsätter 500 miljoner kronor om året, och gör en vinst på 300 miljoner kronor!
4,5 miljoner svenskar besöker siten varje vecka; (Det är varannan svensk!)

Och de har sålt saker värt 220 miljarder kronor 2009, vilket motsvarar otroliga 6% av Sveriges BNP enligt VD:n.

Det är väldigt inspirerande att höra dessa siffror och jag minns första gången jag var inne på blocket.se.
Inte trodde jag att det skulle växa så!

Idag finns de i 16 länder och fler är på väg.

Jag frågar honom hur de ser på kreativitet.

-”Vi är måna om att hela tiden göra allting lite bättre”, blir hans svar.

-”Ta tex det här med betalning via telefon”, fortsätter han.

När blocket ville börja ta betalt för sina annonser var internet inte en plats där alla kände sig trygga med att lämna ut sitt VISA-nummer. Så istället tog Blocket, i samarbete med bland andra några teknikleverantörer (Som fram tills dess i princip enbart tjänade pengar på sex-linjer) fram en tjänst som gjorde det möjligt att betala annonserna med ett telefonsamtal.

Till och med idag, 10 år senare, känns det som en smidig och fräsch lösning.

Nyligen lanserade de en tjänst där kunderna kan få ett engångs-telefonnummer som köparna kan ringa på, ett nummer som man tex kan ställa in så att det inte ringer på natten.
Smart.

Blocket fortsätter storma fram över världen ( De har gått om EBAY i Frankrike nyligen tex) och gör det genom att hela tiden hitta små, små förbättringar.

Små, små förbättringar, som gjort dem störst.

Kan du förbättra någonting idag?

Teo Härén
Barcelona

2/2 Tänk. Positivt.

teo.haren@interesting.org — Wed, 02 Feb 2011 11:41:00 GMT

Hon är mörkrädd.

Och har det svenska rekordet i att dyka utan tuber; 100 meter rakt ner i totalt mörker. (Där förövrigt ballongen som skulle dra henne upp mot ytan slutade fungera...)

Hon är höjdrädd.
Och om två månader skall hon bestiga världens högsta berg.

Det låter inte klokt, men Annelie Pompe är en av de klokaste unga kvinnor jag mött på väldigt väldigt länge.

För några månader sedan slog hon världsrekordet i att dyka utan tuber; 126 meter, och nu skall hon alltså kombinera det med en Everest-bestigning- även den utan syrgas:

Djupast i världen och högst i världen alltså.

Men ändå är det inte hennes fysiska förmåga som imponerar på mig. Utan hennes mentala.

Vi har föreläst tillsammans på Clarion Signs “Living Room” där SAJ bjuder in kunder för ett smakprov av sina talare. Efteråt äter vi middag i restaurangen och Annelie får berätta mer om sina äventyr.

Men hela tiden är det hennes inställning och mognad som imponerar på mig, inte i första hand hennes prestationer.

Som när hon beskriver hur hon tillbringat två månader på retreat utan att säga någonting alls och vad det ledde till, hur kan koncentrerar sig på varje kroppsrörelse för att vara i total närvaro, eller hur hon har en plan för sin mentala utveckling.

Alltid helt närvarande, med pigga ögon och ett stort leende (Även när hon besvarar frågor med “..ca 20% av de som försöker bestiga berget avlider”)

I föreläsningen tidigare har hon sagt saker som:
Att säga “ja” till trygghet är att säga “nej” till frihet.

“Man skall inte vara rädd för att dö, men en bra rädsla är att vara rädd för att inte leva [fullt ut]”

“Tvinga dig att se det positiva i alla människor du möter”

Genomgående i sin presentation argumenterar hon för att åhörarna skall välja hur de tänker, och förstärka positiva tankar, och ignorera negativa sådana.

Efter henne talade jag kreativitet.

Och jag tror dessa båda budskap kombinerade varandra väldigt väl.

Jag håller verkligen med Annelie; man skall försöka tänka positivt i alla lägen, och med en kreativ förmåga göra sitt bästa att lösa alla eventuella problem som dyker upp.

Kan du utveckla din kreativa förmåga?
Kan du utveckla ditt positiva tänkande?

Det kanske inte tar dig 126 meter under, eller 8848 meter över, havsytan.

Men det kommer garanterat ta dig långt.
Teo Härén
Clarion Sign

31/1 "Vi får inte"!

teo.haren@interesting.org — Tue, 01 Feb 2011 10:20:00 GMT

- ”Det går inte”.
- ”Vi får inte”.
- ”Jag når inte”.

Det finns många argument emot förbättringar.
Men på senaste tid har jag funderat över hur ofta lösningar stoppas av människor som använder sin kreativitet för att hitta på motargument till förbättringar, istället för att lösa ett problem.
Och hur ofta dessa argument helt enkelt inte är sanna.
De ljuger hellre än att lösa problemet.

Dagens exempel kommer från Arlanda säkerhetskontroll. (Notera; jag rekommenderar inte nybörjare att komma med förbättringsförslag just på säkerhetskontroller- det kan få förödande konsekvenser.)

När jag passerar säkerhetskontrollen visar det sig att någon precis innan mig glömt sin dator.

-”Han kommer nog tillbaka”, säger vakterna till varandra.

Jag bara gapar.

Alltså; visst det kanske ”han” gör.
Men datorn är ju glömd, och per definition har ju ägaren inte koll på var den är. Det går två plan den närmaste timmen, ett till Helsingfors, och ett till Tyskland.
Ägaren till datorn måste alltså inse att datorn är glömd just på säkerhetskontrollen på Arlanda inom 60 minuter, annars är ägaren och datorn i olika länder med allt vad det innebär i extra kostnader, svårigheter med ID-kontroll, frakt och förlorade arbetsdagar.

Efter 20 minuter går jag tillbaka till säkerhetskontrollen;
-”Är datorn kvar”?
-”Kan du beskriva den?” säger vakten.

Jag svarar att det är inte min, jag bara undrar om den som glömde datorn kommit på det, och det hade han alltså inte.

Jag föreslår då att de skulle ropa ut i högtalarna att en dator är bortglömd.

-”Det får vi inte”.

Och det är nu det börjar.
Lögnerna.

-”Det får vi inte för Svedavia” ( Gamla Luftfartsverket) ”Vi lämnar dem till ”Lost & found”.

Här står nu tre vakter och hittar på argument på argument varför de inte skall hjälpa den stackars kund som glömt datorn, istället för att hitta på ett sätt att få datorn till kunden, och för varje lögn fortsätter jag fråga för att se om argumenten verkligen kan stämma.

-”Har Svedavia förbjudit er att försöka hjälpa kunder?”

- ”Det glöms många datorer”, argumenterar vakt #2. ( Ett faktum som snarare är ett argument för att verkligen ha ett smart sätt att kunna hjälpa många människor, snarare än ett argument för att inte ropa ut det tycker jag. Att datorn är upplockad ur väskan överhuvudtaget är ju faktiskt på grund av säkerhetskontrollen.)

”Det går inte”, säger en av vakterna ( Oklart vad som inte går)

-”Varför inte”, frågar jag vänligt och får ett oärligt svar:

”Vem som helst skulle ju kunna komma och hävda att det är deras dator”.

Jag kör alla självklara argument:
1) VET ni att det är så? Vakten svarar ”Ja”. Så ni har gjort så tidigare, frågar jag? ”Nej”… svarar vakten.
Jag försöker vänligt föreslå att de kan testa idag hur många som skulle komma och bluffa till sig datorn om man ropade ut att det fanns en i säkerhetskontrollen för att ha underlag för argumentet ”Det skulle komma så många och bluffa till sig datorer då”. Hans svar denna gång är; tystnad.
2) Jag fortsätter; ”Man är filmad i säkerhetskontrollen, OM man så så dum som man försöker bluffa sig till en dator så har ni bedragaren på film”. ( Plus att ägaren ju troligen kommer vilken sekund som helst) Tystnad.
3) Man måste kunna beskriva datorn. När man hämtar ut datorn på Lost & Found får man ut den just genom att beskriva den. Ni skulle kunna ha samma krav här.
4) Jag hade precis blivit tillfrågad av en vakt att beskriva den, så den rutin ni redan har borde fungera även om man ropade ut det?

(Det hör till storyn att det står nio vakter vid kontrollen och det är ingen kund i kö just då. Ingen. Noll. Nada. Ändå gör ingen av dem en någon ansträngning för att hjälpa den stackars kund som glömt sin dator)

Jag föreslår att de skall kolla igenom filmerna och se vems datorn det är och söka upp honom. (Vi är på terminal 2 på Arlanda, och man går igenom terminalen på 10 minuter)
Det skulle kunna vara en övning för att tex se hur snabbt man hittar en misstänkt terrorist om man nu någon gång skulle lyckas fånga en sådan på film ( Jag säger inte detta då jag vet att man inte skall dra in terrorister när man talar med säkerhetsvakter på en flygplats, inte ens hypotetiska terrorister)

Jag säger istället bara till två olika vakter ”Kolla igenom filmen och se om ni kan se vems det är, och sök upp honom”.

Den ena säger;
”Det går inte” (Men kan inte förklara varför)
Den andra säger:
”Det får vi inte” (Men kan inte förklara för vem)

Oavsett vilket ju verkar det ju konstigt att säkerhetsvakter antingen inte KAN kolla på filmer från säkerhetskontrollen, eller inte FÅR.

”Det finns inget namn på datorn?”, försöker jag.
”Det vet vi inte”… ( Datorn ligger nu fem metar från vakten. Fortfarande inga kunder som skall scanas. Fortfarande ingen antydan från någon av de nio vakterna att agera, genom att tex kolla efter ett namn på datorn…)
”Jag tänker att då skulle man kunna säga till honom när hans namn kommer upp vid gaten”…
Tystnad

Jag ger upp ( för tillfället) och går till gaterna där de två planen snart skall lyfta och ber dem att ropa ut att någon glömt en dator i säkerhetskontrollen i samband med att de ropar ut att boarding börjar.
Båda säger ”ja”, men väljer sedan att INTE göra det.

Jag blir bestört; jag skall själv föreläsa i Tyskland och i Barcelona, hade jag råkat glömma min dator skulle jag verkligen vilja att flygbolaget, och säkerhetsvakterna gjorde allt i deras makt för att hjälpa mig.
I datorn ligger mina flygbiljetter, mina tal, mina hotellbokningar, min reaserch, osv osv.

Men ingen gör något.
Istället får jag göra det själv.

När alla står vid gaten ropar jag högt och tydligt:
”Can I have your attention please”!

200 människor vrider sig nyfiket, och skeptiskt, åt mitt håll.

-”För tjugo minuter sedan glömde någon någonting värdefullt och viktigt i säkerhetskontrollen. Gå igenom era väskor och kolla att ni har med er allt av värde”. ( Vilket ju vore ett alternativt sätt att ropa ut i högtalarna om man nu var rädd för att fel person skall gå till säkerhetskontrollen och bluffa sig till en dator)
Efter några sekunders tystnad går de flesta igenom sina väskor.

Flera kommer sedan fram och tackar mig, och säger att ”Jag hade med mig mina saker, men uppskattar det du gjorde”.

En enda man säger ; - ”Han får väl skylla sig själv…”, men blinkningen i hans ena öga avslöjar hans totala ironi, och vi ler mot varandra.

Eftersom planet precis skall boarda hinner jag inte se om någon springer till säkerhetskontrollen och hämtar ut sin dator.
Men jag hoppas det.

Jag gjorde vad jag kunde.
Mer än man kan säga om säkerhetskontrollen på Arlanda.

Teo Härén
Berlin

PS

Jag kallar dessa argumen för ”argument-skämt”. Det låter som argument, men det är mest på skämt…

Det tragiska är alltså att argument-skämtare hittar på orsaker att inte göra någonting bättre, utan behålla det som det är.

Och att de gör det genom att ljuga.

Det är inte så konstigt att förändringar går långsamt i världen när så många lägger ner så mycket energi på att ljuga sig igenom förbättringar istället för att hitta på, eller ta till sig, smarta lösningar.

Har du själv några förslag på hur Arlanda skulle kunna hjälpa passagerare som glömmer tex en dator i säkerhetskontrollen?
Maila mig så skall jag sammanställa några förslag på förbättrad process för Svedavia vid tillfälle.

Kanske är det min dator nästa gång.
Eller din.

28/1 En idé i Ale

teo.haren@interesting.org — Fri, 28 Jan 2011 10:18:00 GMT

Det är ett varierande jobb man har:

Igår Nordkoreanska jeans i riksdagen.
Idag kommunalt anställda IT-tekniker utanför Göteborg.
(Måndag pappaledig).
På tisdag internationell konferens om hygienprodukter i Tyskland.
Onsdag Barcelona.

Men idag IT-tekniker alltså.
I Ale.

På morgonen blir jag upphämtad på Gothia Towers av Subir, min beställare, för en sista genomgång inför seminariet senare samma dag.

I bilen mot Ale böljar samtalet Samtalet böljar fram och tillbaka, kring Subirs tidigare arbetsplatser och vid ett tillfälle talar vi effektiviseringar.

Och det slår mig vilket grundläggande fel nästan alla företag gör; när det skett effektiviseringar så innebär det alldeles för ofta att man låter folk gå.

För mig är det självklart att människor är tveksamma till att hitta på lösningar då.

Antingen för att man själv får sluta, eller att en arbetskamrat får gå.

Tänk om alla företag istället gjorde en deal, (i alla fall under en testperiod; säg två år), så att oavsett hur många rationaliseringar personalen hittar på kommer ingen få sparken.

Istället hittar man på andra arbetsuppgifter som servar kunderna på ett sätt de bara kan drömma om idag.

Kan man som företag inte hitta på andra, vettigare, arbetsuppgifter tycker jag det visar på en enda sak;

Bristande kreativitet.

Teo Härén
Ale.

27/1 NOKO

teo.haren@interesting.org — Thu, 27 Jan 2011 10:12:00 GMT

Har du någonsin funderat på att tillverka jeans i Nordkorea?

Inte?

Det hade inte jag heller innan idag, men efter dagens föreläsning måste jag erkänna att jag blev sugen.

Föreläsning var i Riksdagen. (Riksdagsman Christian Holm hade bjudit in till ”ett spännande seminarium som blandar handel, företagande och utrikespolitik”).

Men denna gång förelästa jag inte.

Istället var jag inbjuden av de tre talarna för att ge feedback på hur deras föreläsning kan utvecklas.

På scen stod grundarna av NOKO jeans. Det enda företag i världen som tillverkat jeans i Nordkorea, och ett av de få företagen i världen som tillverkat produkter i Nordkorea och berättat att produkterna faktiskt kommer därifrån.

Deras historia är lika makalös som sanslös.

-”Vi råkade hamna på den tredje Nordkoreanska siten någonsin; en site om affärsförbindelser, och vi slängde iväg ett mail om att vi ville tillverka jeans där”, inleder killarna.

Och fortsätter;

-”Till vår förvåning fick vi svar”.

Sedan följer en timme full av dråpliga historier om avlyssnade hotellrum, Vitryssar i Karaoke-baren, galna historier om hela Zink-fabriker och tips på hur man förhandlar efter att ha delat en flaska Absolut Vodka med motparten.
Lika makalöst som sanslöst alltså. (Eller vad sägs om historien att den koreanska valutan Won är bunden till dollarn med kursen 1 dollar = 2,16 Won, för att deras stora ledare är född den 16e februari…)
Men vi fick även höra nya tankar om DIY-diplomati ( Det kommer vi höra mer om, tro mig) och SMS-tidningar i Somaliland.

Efter seminariet lämnar vi Riksdagen och tar en fika i Gamla stan. Jag fortsätter ställa frågor och känner hur motiverad jag blir av NOKO-killarnas förmåga att lösa alla problem de ställs inför med smarta, kreativa lösningar.

För att undvika att jeansen konfiskerades användes inte ordet ”jeans” om plaggen, och loggorna (NOKE JEANS) sattes på först i Sverige.
De fejkade sitt första kontor genom att sätta upp NOKO-skyltar på deras egentliga arbetsplatser och efter en mediastorm modell större får de numera smuggla in USB-minnen med hälsningar till sina nyvunna nordkoreanska vänner.

Killarna visar ett mod, och ett driv, som inspirerar mig, och jag beställer omedelbart ett par NOKO;s att föreläsa i.

Är du modig nog att tänka stora, ”galna” idéer?
Har du drivet att genomföra dem?

Teo Härén
Riksdagen / Gamla Stan

PS

Själva funderar vi på att lansera Idébok i Nordkorea - och Sydkorea. För vi tror att båda länderna kan behöva lite nya idéer för att lösa sina problem på fredlig väg.
Känner du någon i dessa länder så hör gärna av dig med dina kontakter. Som vanligt belönar vi allt som är nytt, och värdefullt.

PS2

Under frågestunden får de frågan om hur de fick idén, och svaret är briljant;

-”Egentligen är själva idén en väldigt liten del i det hela”, och efter att ha hört alla roliga exempel på hur mycket kreativitet de behövt under resans gång kan jag bara hålla med.

Jag kommer använda detta som ett exempel på hur kreativitet inte är någonting man har i början på ett projekt i en ”kreativ fas”, utan hur kreativitet istället måste få vara med hela vägen för att lösa motgångar och problem som dyker upp.

26/1 Sverker & Fredrik

teo.haren@interesting.org — Wed, 26 Jan 2011 09:44:00 GMT

I gårdagens ”Sverker rakt på” var kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth och Fredrik Härén gäster.

En av gästerna talade mycket om kreativitet och behovet av att resa till andra länder för att i en global värld få intryck som kan leda nya tankar inom såväl affärslivet och kultur.

Det var inte ministern.

Vill du se vad de sa?

Programmet ligger på SVT PLAY

http://svtplay.se/t/139920/sverker_rakt_pa

Teo Härén

PS Fredrik fick frågan vad bilden på hans tröja säger honom; en yin och jang-bild om saknar en prick:
”Hela yin och jang handlar ju om balans, och det symboliserar hur lite vi kan om öst, jämfört med hur mycket de kan om oss. Det är ett kunskapsglapp. Vi är inte så intresserade helt enkelt.”

Är du intresserad av världen?

Maila mig på världen@interesting.org så lottar vi ut ett par ex av Fredriks bok ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå”.

25/1 I am working

teo.haren@interesting.org — Tue, 25 Jan 2011 09:35:00 GMT

I dagens Metro var det en krönika om Härarbete.

Eftersom det var jag som skrev den så kan jag ju även lägga upp den här:

RUBRIK:

DET SKALL VARA JOBBIGT ATT JOBBA. NOT.

TEXT:

För ett par år sedan slutade fotbollspelaren Henke Larsson i Manchester United och gick till Helsingborg för att avsluta sin aktiva fotbollskarriär i sin moderklubb. Aftonbladet hade en undersökning på nätet där läsarna fick rösta på vad Henke borde göra.

Alternativen var i stil med;
A) ”Gå till en annan storklubb, Henke”
B) ”Gå till Helsingborg”
Och så C) ”Sluta jobba”!

Det alternativ som hade överlägset flest röster var C); ”Sluta jobba”.
-”Nu har du chansen Henke, du har tjänat dina pengar; slappna av, gör någonting kul. Spela Golf”!

Men när jag såg resultat blev jag bestört; de flesta svenskar verkar tycka att arbeta är någonting så arbetsamt att så fort man har chansen att slippa det så skall man ta den.

De flesta tyckte att Henke skulle sluta jobba, men ingen verkade reflektera över att hans jobb ( Att spela fotboll) är någonting som de allra flesta av oss gör helt gratis på vår fritid för att det är så roligt!
Henke har genom talang och ambitioner lyckats få denna roliga fritidsaktivitet som sitt arbete, ett jobb som till på köpet gjort honom ekonomiskt oberoende.
Men när Aftonbladets läsare får rösta så blir resultatet ändå; lägg av! Sluta jobba!

Tesen verkar vara; Arbete är arbetsamt. Jobb är jobbigt.

Vi har tom två partier i Riksdagen som drivit tesen att ”ingen skall behöv arbeta mer än sex timmar per dag”. Men vi har aldrig haft ett parti (trots att vi numera har TVÅ så kallade arbetarpartier) som gått till val på att alla skall ha ett arbeta som de tycker så mycket om att de gärna gör det åtta timmar om dagen! Vilket faktiskt är ett alternativ. Dvs att målet inte bara är att alla skall ha ett arbete. Utan att alla har ett arbete där de känner sig inspirerade och motiverade.

Men nu är ju inte det politikernas uppgift. Det är upp till var och en av oss att vara inspirerade på jobbet.

Istället för att fokusera på det jobbiga med jobba tycker jag det är roligt att kolla på hur man göra sitt arbete så lustfyllt som möjligt.

På engelska heter ju ”Arbetar”; ”working”, vilket jag tycker är ett mycket bättre namn på att ”Arbeta”; ”I am working”; alltså fungerar jag”.

Jag har de senaste 10 åren funderat mycket på hur jag får mig själv att arbeta, eller fungera om du vill, så bra som möjligt.
Och ett av de mest kraftfulla verktyg jag använder mig av är ”Härarbeta”; (Att arbeta på de platser där jag arbetar, och mår, så bra som möjligt. Samtidigt.)

Det är därför jag skriver den här krönikan i Thailand. Sittandes i en solstol med fötterna i sanden. Bokstavligt talat.

Alla andra är här för att vara lediga. Och man ser verkligen hur de njuter av Thailand.
Om någon vecka åker de hem för att arbeta ihop pengar så de kan åka hit igen.

Själv har jag precis haft fyra veckor semester.
Men nu stannar jag kvar två veckor på samma strand. Med samma goda Thailändska fiskrätter till middag.

Men nu arbetar jag här.
Jag härarbetar.

Det är inte jobbigt alls.
Det är inte det minsta arbetsamt.

Jag gör det för att jag fungerar som bäst när jag planerar nästa års aktiviteter här.
I am working very well.

Var arbetar du bäst?
Var fungerar du bäst?

Se för guds skull till att ha ett arbete där du kan befinna dig där så ofta du kan.

Teo Härén - interesting.org
Koh Lanta, Thailand.

24/1 Let´s see!

teo.haren@interesting.org — Mon, 24 Jan 2011 02:38:00 GMT

“Alla människor är kreativa”.

Det är den första utgångspunkten för interesting.org.

”Alla människor kan bli mer kreativa än de redan är”.

Det är den andra.

Men vi tror också att man kan behöva lite inspiration, lite hjälp på vägen ibland - i form av en bok, eller ett tal..

Idag höll jag för första gången den senaste versionen av Idébok i min hand, och jag måste erkänna att jag tycker det är den roligaste hittills.

För visst är det kul att lansera en bok i Österrike, för att de skall bli mer kreativa där, eller att göra det i Iran.

Men den bok jag håller i nu är ”Idébok för blinda”.

För nästan 200 år sedan hittade Louis Braille på världens första digitala (!) språk när han skapade punktspråket ”Braille”.
Idag finns det verktyg som hjälper blinda att ta till sig texter i ”vanliga” böcker, men inte för alla. Och inte överallt.

Vi har därför valt att översätta IDEABOOK till Braille som ett CSR-projekt, och lansera boken i Indien.

För vår övertygelse är att blinda i Indien är kreativa
Och att de kan bli ännu mer kreativa än de redan är.

Men att de kan behöva lite inspiration; som en idébok.
För blinda.

Vi tjänar inga pengar på den boken.

Men vi är säkra på att man kan hjälpa människor i andra delar av världen med pengar, eller med kunskap, men att det bästa man kan göra är att utveckla deras kreativitet så att de själva kan bli ännu bättra på att lösa sina problem.

Och att det kommer leda till att vi får någonting mycket finare än pengar tillbaka från dessa böcker; nämligen historier om hur blinda människor i Indien inspirerats till nya smarta lösningar.

Kanske, kanske, kanske kan det leda till någonting lika smart som Louis Braille idé från 1821.

Vi får se.

Teo Härén

PS

Det står "IDÉ"

21/1 Bäst i världen

teo.haren@interesting.org — Fri, 21 Jan 2011 10:44:00 GMT

Hon är 29 år - Annelie Pompe.

När jag går igenom hennes site inspireras jag direkt.

Genom historien har många män satsat stort på att vara först upp på olika toppar världen över.

Men Annelie Pompe är en ung kvinna som tänkte lite längre, genom att gå åt andra hållet.

Varför bara komma så högt som möjligt?
Varför inte så djupt som möjligt också?

I höstas åkte hon till Egypten och bland turister och ”mördarhajar” (som om det fanns hajar som mördar…) fridök hon.
Långt, långt, lååååångt ned.

När hon kom upp hade hon slagit ett av världsrekorden i fridykning.
Nästa mål är att besegra världens högsta berg, för ha det verkliga distansrekordet; både högst - och djupast.

Annelies förmåga att se längre än de flesta, och gå åt andra hållet, beundrar jag.
(Minst lika mycket som jag beundrar hennes förmåga att genomföra sina drömmar.)

Kan du göra samma sak?
Om du redan nått hela vägen inom något område; kan du genom att gå åt andra hållet komma ännu längre?

Gör då det.

För som hon skriver på sin hemsida:
”Life requires action”!

Lycka till.

Teo Härén
Älvkarleby

Den 7e februari föreläser vi tillsammans på Clarion Sign.
Vill du komma och lyssna?

Maila stefan@saj.se och hänvisa till den här krönikan så har du möjlighet att få en av biljetterna.

20/1 Första gången

teo.haren@interesting.org — Thu, 20 Jan 2011 07:26:00 GMT

”Det här är första gången vi gör detta” inleder Chris Jolly när han introducerar mig från scenen framför 200 studenter.
…”första gången vi har en föreläsare som föreläser för alla utbildningar på Campus Roslagen”.

Det innebar att såväl Optometritekniker, Projektledare inom Mötesdesign, Internationell Resekonsult och Diplomerad guide och reseledare satt i publiken.

Men som Chris sa; ”Kreativitet behövs i alla era yrken”.

Just de som gör saker för första gången inspirerar mig mest.

Jag valde själv att göra föreläsningen på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare;

Chris hade gett mig ”fria händer” att föreläsa om vad jag ville, men på väg till föreläsningen insåg jag att ”Fria händer” inte borde betyda att jag skulle tala om vad jag ville, utan att jag istället borde ta reda på vad publiken ville höra.

Så jag inledde med att ge dem fem val:

Vill ni att jag föreläser om ”kreativ service”, ”Härarbete”, ”Kreatvitet i världen”, ”Kreativitet i stort”, eller vill ni tävla i kreativitet?

Alla fick två röster och fördelningen blev;

”Kreativ service” 40%
”Kreativitet i världen” 30 %
”Kreativitet i stort” 20%
”Härarbete” 5%
”Tävla i kreativitet” 5 %

Jag gjorde sedan mitt bästa för att hålla en föreläsningen som var precis anpassad efter vad publiken ville höra just denna dag.

Så hade jag aldrig gjort tidigare, men jag kommer garanterat göra det igen.

Det fungerade nämligen utmärkt och på väg hem hade jag många vänliga sms i telefonen från åhörarna.

Har du gjort någonting för första gången idag?

Teo Härén
Igår i Singapore.
Idag i Norrtälje.

PS

För övrigt växte jag upp i Norrtälje när jag var liten.
Så det var mycket jag gjort för första gången i dessa trakter.

19/1 What´s in a word...

teo.haren@interesting.org — Wed, 19 Jan 2011 03:03:00 GMT

Idag åt jag guld till lunch.
Bokstavligt talat.

(Men mer om det lite längre ned.)

Först detta:

Ord är verktyg.
Så beroende på hur de används kan resultatet bli annorlunda.
Precis som en yxa i händerna på en snickare kan åstadkomma underverk kan samma yxa i mina händer knappt klyva ett vedträ.

Ord fungerar på samma sätt.
Ord kan utvecklas, ges nya innebörder.
Helt enkelt åstadkomma underverk, om de används på rätt sätt.

Idag tänkte jag skriva en krönika om ett ord.
Ett ord som beskriver samma sak för alla människor, men som ändå kan variera så mycket beroende på hur du använder det.

Ordet; ”Arbetsmiljö”.

Slår man upp det på Wikipedia står det tydligt att ordet utvecklats; från att enbart handla om att undvika skador till att nu, enligt lag, även täcka arbetstagarnas välmående.
(se fotnot 1)

De senaste tre veckorna har jag härarbetat i Asien med arbetsuppgifter som inte haft någon direkt deadline, och som jag tror att jag gör bättre i ett soligt Asien än i ett snöigt Sverige.
Jag har sparat dem i min ”Härarbetamapp” och sedan betat av dem en efter en i en solstol, eller på en terrass.

När jag sitter där på stranden funderar jag på ordet ; ”Arbetsmiljö”.
Jag surfar in på Arbetsmiljöverkets hemsida och läser spalt efter spalt om ”dödsfall i arbetet”, ”skador i arbetet”, och ”arbetsmiljöarbete”.
Artiklar om hur varmt det får vara på kontoret, och hur kallt. (Någonting som blir lite komiskt när jag sitter i +28 grader i skuggan med laptoppen i knät och fötterna i sanden. Någonting som tydligen är olagligt!)

Men så fastnar jag i ett stycke. Stycket om ”Systematiskt arbetsmiljöarbete”.

Definitionen är tydig:
Med systematiskt arbetsmiljöarbete avses

[…] arbetsgivarens arbete med att undersöka, genomföra och följa upp verksamheten på ett sådant sätt att ohälsa och olycksfall i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. „
(AFS 2001:1 §2)Arbetsmiljöverket
Jag lyfter blicken från datorn och ser ut över det turkosblåa havet och reflekterar för mig själv:

Kanske är det det som är problemet; T.o.m. de som arbetar på Arbetsmiljöverket tycker att man skall sikta på att ”en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås”.
Men se; det tycker inte jag.

Jag tycker inte arbetsmiljön skall vara ”tillfredsställande”.

Jag tycker den skall vara magisk!

Lika självklart som att en arbetsmiljö inte skall leda till dödsfall, är det för mig att arbetsmiljön skall leda till gåshud.

Det är därför jag Härarbetar från de vackraste, mest inspirerande platser jag kan hitta.

DET är arbetsmiljö för mig.

Vad är arbetsmiljö för dig?

Teo Härén
I Asien.

PS

Låt mig avsluta med ännu ett ord.

”Lunchbuffé”.

Ett ord kan betyda så olika saker.

För mig betydde det idag att under en arbetsdag i Singapore, som förlades till klassiska Raffles Hotel, kunna äta den godaste lunchbuffé jag någonsin ätit ( Efter fem veckor i Thailand och lunch för 15 kr styck, kände jag att jag kunde kosta på mig en 4-timmars arbetslunch för 600 kr en gång ;-) )

Obegränsade mängder av gratinerad hummer till lunch, och till efterrätt dignande bord av läckerheter, bland annat de mest magiska chokladdoppade päron man kan tänka sig smyckade med en liten rosett av äkta guld (!) på toppen.

Hummer till lunch.

Det är vad jag kallar ”arbetsmiljö”.
Det är vad jag kallar ”lunchbuffé”.

(Fotnot 1)

Wikipedia; ”Från början var en förbättring av den fysiska arbetsmiljön lagstiftningens huvudsyfte, det vill säga att man skulle inte riskera att utsättas för allvarliga skador eller att avlida på grund av dåliga arbetsförhållanden.
I och med 1977 års reform av arbetsmiljölagstiftningen i Sverige omfattar det arbetsmiljörättsliga regelverket även arbetstagarnas psykiska hälsa och välmående, så kallad psykosocial arbetsmiljö.”

18/1 Varför?

teo.haren@interesting.org — Tue, 18 Jan 2011 06:01:00 GMT

-”Pappa, vilket var den roligaste föreläsningen du gjorde i fjol”?

Jag fick frågan idag från min femåring.
Jag log då det var första gången jag hörde henne använda ordet ”I fjol”.

Jag svarade att jag måste få tänka lite.
Lite senare satte jag mig ner och gick igenom kalendern för 2010.

Det var roligt på många sätt; jag mindes frågor jag fått, intressanta kursdeltagare, vackra kursgårdar och spännande möten.
150 föreläsningar (och ändå pappaledig 3 månader) ger många intryck att gå igenom.

Efter någon timme hade jag en lista med mina fem favoriter att välja på och till middagen kunde jag besvara hennes fråga.

”Det var en föreläsning för bara några veckor sedan för 150 anställda på SKANDIA”.

”Varför det?”, frågade hon på det där typiska femåringssättet som jag uppskattar så mycket.
Både hos femåringar, och hos äldre människor.

”För att jag fick vara ett pris”?

”Varför då?”

Och så kunde jag kortfattat berätta hur SKANDIA efter att ha haft en intern tävling kring värderingar för all personal i företaget fått 15 lag som vunnit olika klasser.

När dessa lag skulle belöna så var priset att få en inspirationsföreläsning med Teo Härén.

Jag fick alltså vara själva priset.
Det tyckte jag var speciellt kul.
(Sedan var själva föreläsningen, speciellt den andra halvan, rolig eftersom de klarade de olika momenten så bra; vem har sagt att finansföretag inte kan vara kreativa!?)

En gång tidigare har jag varit ”present”; Det var när en kille bjöd hem mig för att äta middag med honom och hans fru som en överraskning till henne.
Hon som efter en föreläsning i förbifarten sagt någonting i stil med;
”Det vore intressent att äta middag med honom och höra mer om kreativitet”.
Mannen tog fruns önskning på allvar och när hon fyllde år nästa gång råkade jag vara i närheten av den stad där de bodde och vid utsatt tid knackade jag på dörren och sa;
”Grattis på födelsedagen; kan vi inte äta middag och tala lite kreativitet”?
(Hennes min var obetalbar)

Känner du någon som skulle vilja ha en föreläsning om kreativitet i present?
Eller kanske ett bokpaket med kreativitetsböcker?

Kanske någon som inte annars har råd att köpa böcker.
Eller någon som aldrig får gå på inspirationsföreläsningar.
Någon som just nu har det lite extra jobbigt.

Maila mig vem, och framför allt; ”Varför”!

Jag lovar gå igenom förslagen och välja någon.

För visst är det roligt att vara ”ett pris” och ”en födelsedagspresent” som någon ger bort.
Men det är ännu roligare att ge själv.

Teo Härén
Phuket / Thailand.

PS

Jag tyckte som sagt att det var den roligaste av många roliga dagar under 2010.
Dagen efter föreläsningen får jag tre mail av ansvariga på SKANDIA.

”Ett stort tack för igår, det blev verkligen lyckat och uppskattat av alla som var med.”

”Har imorse mailat interna arrangören om fler idéer jag fick under kvällen + att vi borde erbjuda din föreläsning för hela Skandia”.

”STORT tack för igår! Det var en mycket inspirerande föreläsning du hade för oss på Skandia.”

Det verkar som fler tyckte det var kul.

17 /1 Hur stort är interesting?

teo.haren@interesting.org — Mon, 17 Jan 2011 06:00:00 GMT

Kreativitet definieras ibland som förmågan att hitta många olika rätt svar på de frågor som ställs.

Jag tänkte på den definitionen idag när jag för sista gången spelade Beach-Volleyboll med gänget på stranden.
För jag fick två frågor.

”Hur stort är interesting?”
”Var sitter du?”

Jag svarade;
”Vi är sju anställda, och jag har mitt kontor i Älvkarleby”.

Men nu på båten till Phi Phi Island för vidare resa till kontoret i Singapore tycker jag svaret kändes lite väl traditionellt, och att det sa lite för lite om oss.

Det enkla ”Vi är sju anställda”, och ”jag har mitt kontor i Älvkarleby” beskriver inte riktigt ”The Interesting Organization; interesting.org”.

För visst; vi är sju.
Och ja; ett av kontoren ligger i Älvkarleby.

Men företaget har anställda som sitter i Sverige, på Sri Lanka och i Singapore, vi har drivit det från Zimbabwe och Kina och vi rekryterar just nu på Filipinerna.
Vi har fem nationaliteter anställda som talar sex olika språk. (Något som underlättar när man sålt böcker till +35 länder på 14 språk.)

Vi är sju.
Men vi är även +10 000 ”medlemmar” som hjälper oss när vi tex skall skriva nya böcker eller när vi vill ha in bilder som vi kan använda för att marknadsföra våra böcker.
(Bilden ovan är en sådan.)

Och visst; Jag har ett kontor i Älvkarleby; ett 1 200 kvadratmeter stort kontor i ett fastighet från 1700-talet vid Dalälvens strand.

Men ”sitter” jag där?

Alltså; jo det gör jag så klart.
Men jag arbetar även från stranden i Koh Lanta, från caféer i Malmö, i den höga energin på Arlanda på väg till en föreläsning och på kursgårdar runt om i världen.

Nästa gång någon frågar hur många vi är som arbetar i företaget tror jag att jag svarar;
”Vi är drygt 10 000 människor som tillsammans arbetar för att sprida inspiration kring kreativitet till människor över hela världen”.

Och frågar de sedan;
”Var sitter du och jobbar”?

Så svarar jag någonting i stil med;
”I en solstol i Thailand, på ett fik i Paris, på klipporna i skärgården, eller på en safarilodge i Zambia. Bland annat.”

Eller så blir det:
”Vi är sju personer, och jag sitter i Älvkarleby”

Båda svaren är rätt.

Kreativitet är förmågan att hitta många olika rätt svar på de frågor som ställs.

Var arbetar du?

Teo Härén
Phi Phi, Thailand

12/1 Think global

teo.haren@interesting.org — Wed, 12 Jan 2011 09:00:00 GMT

Igår träffade jag en av grundarna av en svensk skola här i Thailand.
Jag log när jag gick från mötet och reflekterade över vad dessa barn lär sig utöver "bara" ren kunskap.

Idag log jag igen när jag läste ett mail från en av studenterna på Think Global School; ännu en nytänkande, kreativ internationell skola.
(Kolla gärna upp dem på http://thinkglobalschool.org )

Man kan snabbt konstatera att TGS är en skola som ingen annan; En verkligt global skola.

Klassen reser jorden runt och på 12 terminer bor de i 12 olika länder (!)
Hur coolt är inte det?

I varje land de kommer till gör de studiebesök och söker även om några personer som håller gästföreläsningar för klassen.
Tex höll Hans Rosling en bejublad lektion (Rosling som när han fick frågan att föreläsa tyckte att en klass var i minsta laget frågade om de inte kunde utöka skaran något; och visst kunde de det; de bjöd in 1200 studenter från olika gymnasieskolor i Stockholm och Hans höll en underbar lektion för de 12 studenterna, och 1200 andra, på Cirkus i Stockholm. (Jag satt själv i publiken och imponerades av Roslings härliga retorik)

Nu är studenterna i Sydney och om 88 dagar kommer de till Beijing.
De söker upp motsvarigheten till Rosling i Australien och Kina och får dem att hålla en lektion för klassen för att få deras syn på världen.

För oss på interesting.org var det därför en ära att få frågan om vi ville hålla i en lektion när de var i Sverige.
Självklart ville vi det.

En lektion om kreativitet i en global värld, för studenter på en kreativ global skola.

Studenterna fick en hemläxa; att på en sida i Idébok visa vad de tycker ”kreativitet” är.
Genom en bild, en skiss, ett citat eller liknande.

Idag läste jag alltså ett av dessa mail.
Det var det som fick mig att le.

Le,och fundera över om inte den unika skolan ”Think Global School” borde vara den skola som alla barn fick gå i.

För att lära sig hur världen ser ut.
För att se världen från olika håll.
För att lära sig tänka globalt.
För att lära sig tänka annorlunda.

För när jag ser bilderna som kommer in från studenterna funderar jag på om de inte skulle döpa om skolan:

Till; TDS.

“Think Different School”.

Teo Härén
Thailand.

11/1 Thaimout?

teo.haren@interesting.org — Tue, 11 Jan 2011 02:08:00 GMT

Jag får många frågor om Härarbete.
En av de absolut vanligaste är;

”Hur gör jag med barnens skolgång?”

Det är en ganska rolig fråga, eftersom de flesta barn har ledigt mer än 16 veckor per år från skolan, och de flesta föräldrar bara har fem veckor semester!
Det finns alltså gott om möjligheter för en förälder att resa bort när barnen är lediga, och passa på att Härarbeta då.

På så sätt kan man t.ex. vara borta på Sportlovet, eller över jul, och ändå ha kvar sina fem veckor semester till sommaren.

Men om man nu vill resa bort när barnen GÅR i skolan så är Koh Lanta i Thailand ett utmärkt val.
Och det tack vare Camilla och Eric.

Camilla och hennes man Eric driver en av två skolor på Koh Lanta och det hela började av ett väldigt praktiskt skäl;
Camilla ville ha svensk skolgång till sin sexåriga dotter.
Och hon ville ha den i Thailand.

Så hon startade helt enkelt (Nåja, helt enkelt var det kanske inte) en skola med svenska lärare, svensk skolplan, svenska barn och med svenska språket -i Thailand.

Idag träffade jag Eric på ett café nära skolan (Där jag för övrigt precis lämnat min dotter så att jag kan Härarbeta idag) för att lyssna på deras historia och få lite inspiration.

Skolan har växt, och nu är det 14 lärare, en rektor, och långt över 150 barn i de fina lokalerna 100 meter från stranden. ( Gymnastiklektionerna sker på stranden. Eller i poolen.)
(Man förstår att de får bra lärare som arbetar på skolan; de har 200 sökande till 14 tjänster)

De tekniska problemen med att arbeta från andra platser än kontoret är lösta sedan länge tack vare företag som Sony, Ericsson och SonyEricsson.
Logistiska problem som skolgång är alltså lösta av personer som Eric och Camilla.

Jag håller med Eric som när jag frågar honom hur han ser på framtiden siar:

”Det är tydligt att antalet som väljer att arbeta härifrån ökar. När jag kom hit för fem år sedan var 99 % här på ledighet. Nu ser vi fler och fler som väljer att arbeta en del av tiden - men ökningen går långsamt.”

Självklart passar det inte alla att Härarbeta.
Alla vill inte.
Många skulle arbeta sämre härifrån än på kontoret.

Men det finns många som skulle arbeta bättre om de planerade sitt arbetsliv så att de kunde ta med sig sina arbetsuppgifter, och skolbarn, och tillbringa två veckor på stranden med fötterna i havet, datorn i knät, och barnen på Eric och Camillas skola.

Därför borde den vanligaste frågan folk ställer sig om Härarbete inte vara;

”Hur gör jag med barnens skolgång?”

Utan;

”Var vill jag arbeta nästa vinter?”

Blir svaret Thailand löser Camilla och Eric med personal skolgången.

Var vill DU arbeta?

Här?

Teo Härén
Thailand.

10/1 Gymnasiet i paradiset?

teo.haren@interesting.org — Mon, 10 Jan 2011 07:49:00 GMT

Jag träffar Mats Jiewertz över en kall cola och ”fried rice” i Koh Lanta.

Han hyr ett helt kontorshus i fyra våningar och driver företaget ”Distansstudier.com”. (Det är ganska lätt att förstå vad de sysslar med).

Här kan studenter från hela Sverige få tillgång till internet, datorer, ett skrivbord och tom få handledning eller en tentavakt.
Och inte minst träffa andra svenskar som pluggar naturligtvis.

Precis som jag länge talat om att antalet personer som Härarbetar kommer ökar är Mats säker på att antalet studenter som studerar från andra platser än Universitet gör det samma.

Mats beskriver några av ”sina” studenter;
”Lennart”: 55 år gammal som lämnade sitt arbete som chef på SAAB en kort period för att på tre månader tenta av gymnasiet. I Thailand.
Eller Anton 16 år, som går på en (av de få ) gymnasieskolor som tillåter distansstudier. Och som gör det i Koh Lanta.

Två personer med helt olika liv, men som båda kan plugga gymnasiet i paradiset.
De träffas hos Mats som erbjuder logistik och logi.
Lite svensk ordning och reda helt enkelt.

På dagarna spelar studenterna Beachvolleyboll (Mats själv har spelat på Challenger Touren i Beachvolleyboll! ) eller snorklar mellan studierna och på kvällen äter de ”Fried rice” för 10 kr portionen - på restaurang (!)
(Alla som studerat på CSN-stöd förstår vilket gott liv man lever i Thailand på de pengar man får från CSN)

Innan vi skiljs frågar jag Mats om hans framtida planer;
-”Jag funderar på att erbjuda kontorsplatser för människor som kommer hit för att arbeta”

Vi utbyter lite planer och idéer kring möjligheterna att hjälpa svenskar som vill lämna Sverige ibland och Härarbeta från tex Thailand och jag avslutar vårat möte med att lova att skicka alla jag träffar på som vill studera, eller arbeta, på Koh Lanta till Mats och hans kontorskomplex.

Kanske vill du resa dit och Härarbeta?

Maila Mats på info@distansstudier.com.
Hälsa från mig

Teo Härén

PS
Igår var jag ute med en fotograf och tog lite nya bilder till den nya Härarbetasiten.
En av dem ser du ovan.

7/1 Din kreativa kusin

teo.haren@interesting.org — Fri, 07 Jan 2011 02:39:00 GMT

Vissa människor har en förmåga att beröra en.

Ing-Marie Persson är en sådan.

Vi föreläste på samma dag i höstas (Sydsvenskans stora annonsörsdag, med bland andra Icehotel-grundaren Yngve Bergqvist som en av de andra talarna ) och det var fler än jag som blev berörda av Ing-Marie;
efter hennes tal reste sig alla i publiken upp och gav henne en stående ovation.

Hennes arbete med, och för, sina apor är fascinerade.
(Inga-Marie har bland annat utsetts till Årets Gävlebo 2009, mm mm mm)

Någon i publiken kom på den briljanta idén att starta en insamling till stöd för aporna och totalt kom det in 10 752 kronor från de 400 i publiken.

Sedan var det min tur att föreläsa… (Vad som i branschen kallas ”A hard act to follow” …)

Jag tyckte det var lite lite pengar från så många och inledde föreläsningen med att berätta att interesting.org skulle matcha summan och skänka 10 752 kronor till.

Sedan gjorde jag en föreläsning (en av mina sämre faktiskt) om hur viktigt det är att vara kreativ.

Några veckor senare ringer det i mobilen.
Det var Ing-Marie.
-”Kan jag komma över med en tavla som Santino målat till er”?

Hon arbetar, och bor, i Furuvik, och vårat Huvudkontor ligger i Älvkarleby.
Det skiljer bara någon mil.

-”Självklart” svarar jag och något senare sitter vi och äter middag tillsammans.

Ing-Marie är full av historier. Hon bubblar av energi och hennes passion för ”hennes” apor lyser igenom på ett härligt sätt.

Flera gånger under middagen beskriver hon de stora problem som världens apor står inför.
Men också inspirerande exempel på hur människor arbetar för att lösa dessa problem.
Ofta på väldigt kreativa sätt, och med små resurser.
(Tex har Ing-Marie medförfattat en bok som handlar om ledarskap utifrån hur apor interagerar; och alla pengar från de 2000 första böckerna går direkt till den fond Ing-Marie startat för att rädda apor i det vilda. Se där; en kvarts miljon till apors välbefinnande!)

Vid ett tillfälle nämner hon hur lite som skiljer apornas DNA från oss människor.
Strax efteråt berättar hon hur hon i workshops brukar ge deltagarna ett problem att lösa.
Ett problem som kräver kreativitet och nyfiken för att klara av.

Ett problem som nästan alla människor misslyckas med.
Men som aporna klarar av.

Ing-Marie berättar engagerat och kärleksfullt om apornas förmågor.

När jag hör historier som denna blir jag berörd..
När jag träffar människor som Ing-Marie blir jag berörd.

Sedan berättar hon lika engagerat om nedhuggna skogar, rovjakt, och små apbarn i bur, och det brinner i ögonen på henne när hon pratar om att vi måste inse att vi inte behöver Mahognymöbler!

Jag blir genast nedstämd.
Kanske är vi människor inte så smarta egentligen?
Om vi inte ens klarar av att rädda människoapor från utrotning.

Kanske ÄR aporna smartare än oss?

Jag tittar på tavlan och funderar vidare.

Vissa apor har en förmåga att beröra en.
Santino är en sådan.

Tack Santino.

Tack Ing-Marie!

Teo Härén

PS
Jag har lovat att inte berätta själva experimentet.
Men anmäl dig till en workshop, vet ja!

Om inte annat för att se om du är mer kreativ än en apa!

PS2

Gör något smart; Stöd Ing-Marie.

Vi gav 10 000 kr och fick en tavla målad av Alfahanen Santino som tack.
Du kan ge 100 kronor.
Eller 15.

Tavlan hänger nu på hedersplats på vårat kontor för att påminna oss om behovet av att fortsätta utveckla människans kreativitet.
Så vi kan hitta lösningar som stoppar de som utrotar våra kreativa kusiner.

PS3
Det är vår tavla längst ner på bilden. ;-)

6/1 Det går inte!

teo.haren@interesting.org — Thu, 06 Jan 2011 08:08:00 GMT

Min sista föreläsning för året var för 200 av Microsofts största kunder i Sverige.

Föreläsningen hölls i Kista, på Microsofts huvudkontor, och var en del av lanseringen av deras nya kommunikationsverktyg ”Lync”. (Jag måste säga att det var ett häftigt verktyg de lanserade, by the way! )

Jag avslutade dagen med en inspirationsföreläsning om att bryta mönster och om att Härarbeta (En av fördelarna med ”Lync” är just att anställda på ett väldigt enkelt sätt kan nå sina kollegor ”var ifrån som helst” )

När jag var klar kom det fram flera stycken och berömde både talet och budskapet, men även en person som på ett nästa aggressivt sätt väste fram;

-”Det där är en utopi. Det går inte i verkligheten”!

Tyvärr gick han på en gång och jag kunde inte i detalj få reda på vad det var som inte skulle fungera.

Efter föreläsningen åkte jag direkt till Arlanda för att flyga till Thailand. För att först ha ca tre veckor semester, och sedan ca tre veckor Härarbete.
Sex veckor på samma strand; Khlong Dao Beach på ”Svenskön” Koh Lanta utanför Krabi.

Nu när fem veckor gått har jag lärt känna ett par personer som Härarbetar härifrån.
Men inte i sex veckor.
Utan i sex månader.

I morse spelade jag tex Beach Volleyboll med en företagare som tillbringar vintern här.
Han har sin personal kvar i Sverige och kommunicerar med Skype och e-mail (Vem vet, kanske använder de ”Lync snart”?)

Med ett stort vitt leende i sitt solbrända ansikte beskriver han lyriskt hur bra det fungerar.

-”Jag gick till min personal och berättade som det var; Jag tror jag mår mycket bättre, och blir en mycket bättre chef om jag arbetar från Thailand några månader om året. Vad tror ni om det?”

Personalen, som kände sin chef väl, var eniga;
-”Du skulle säkert stortrivas, och förmodligen även bli bättre på det du borde arbeta mest med” (VD:n beskrev hur han på kontoret hade en förmåga att lägga tid på annat än det som var hans huvuduppgift, något som hela företaget led av)

Självklart hade han varit lite orolig i början, men som han sa;
-” Har man personal som man inte kan lita på så har man antingen fel ledarskapsstil. Eller fel personal”.
Sedan förklarade han hur mycket enklare det var för honom att fokusera på sälj och strategi från Thailand, och hur personalen växt med ökat förtroende och ansvar.

Jag i min tur berättade hur jag sparat arbetsuppgifter i en speciell mapp (Sådana arbetsuppgifter som jag gör bättre från en solstol i Thailand) och lite om hur jag började för drygt 10 år sedan med en resa till Sydafrika.

Vi utbytte lite praktiska tips och roliga historier och skiljdes åt där på stranden, svettiga efter en hård beachvolleyboll-match.

På väg tillbaka till mitt hotell vände jag mig om och log när jag såg VD:n vandra bort i strandbrynet på väg till jobbet efter ett morgondopp i havet.

Det var så vackert; solen var på väg upp över bergen, havet låg turkost, sanden var närmast guldfärgad och en ny arbetsdag låg framför oss båda.

Jag tänkte på den bistra vintern i Sverige.
Och på den bistra mannen i Kista.

Han hade både rätt- och fel.

Härarbete ÄR en utopi.
Men det går alldeles utmärkt - i verkligheten.

Teo Härén
Utanför Krabi, Thailand.

PS

Infrastrukturen för att Härarbeta är verkligen väl utvecklad här.

På tisdag har jag tex lunch med grundaren av en av de två (!) svenska skolor som finns på ön och fika med grundaren av det distansutbildningsföretaget som också finns här.

Alla hotell har väl utvecklade trådlösa internet och mobilnätet är naturligtvis lika bra som i Sverige.

Till på köpet är prisnivån så låg att det bara handlar om några hundralappar per dag att stanna några veckor till istället för att resa hem och arbete där.

Jag stortivs.

Var arbetar du bäst?
Kan du arbeta därifrån lite oftare?

5/1 År 2010

teo.haren@interesting.org — Wed, 05 Jan 2011 01:10:00 GMT

Gott nytt år!

2010 blev ett spännande år för interesting.org.
Vårat nya Huvudkontor i Älvkarleby blev färdigrenoverat och företaget bedrivs nu från Singapore och Älvkarleby.
Onekligen två kontraster.

Under året gjorde Fredrik 150 föreläsningar i 15 länder, och jag lika många föreläsningar i åtta.
Vi föreläste för studenter i Iran och för studenter på Södertörns Högskola.
Vi föreläste för personalen på äldreboenden i Uppland och på stora galor som ”Guldmusen”.
För 2000 personer. Och för åtta.

Idébok lanserades på Tyska och Thailändska. ( Vi är nu uppe i totalt 14 översättningar)

Jag var pappaledig och Fredrik blev pappa.

Jag har Härarbetat bland annat från Alperna och nu i Thailand.
Lika härligt, men väldigt olika.

Under 2011 kommer interesting Organization förändras.
Häng med.

Teo Härén
Koh Lanta, Thailand

10/11 Creative Chalmers

teo.haren@interesting.org — Wed, 10 Nov 2010 09:45:00 GMT

Nyfikenhet.

Det är en så vacker egenskap.
Det slås jag av flera gånger denna dag i Göteborg.

Jag skall föreläsa för studenter på Chalmers som har en arbetsmarknadsdag.
Det är fullsatt.

Hela föreläsningssalen är proppad med unga nyfikna människor.
(Själva lokalen är speciell. Den är byggd med så bra akustik att det inte behövs någon mikrofon fast det är över 160 personer i publiken! Ovant, men häftigt. Och så typiskt Chalmers… )

Efter föreläsningen kommer det fram klasar av studenter och ställer nyfikna, intelligenta frågor.
Jag möts av en sådan värme, och får flera vänliga kommentarer.

När jag lämnar lokalen ser jag ett rum fullt av 10åringar.
Och framför dem en person som med passion visade experiment för barnen.
Nyfiket stannar jag till.

I en halvtimme tittar jag på dem genom glasrutan.
Barnen nyfikna på experimenten.
”Läraren” nyfiken på barnens reaktion.

När barnen försvinner går jag in och presenterar mig.
Det visar sig att ”läraren” är Kjell Sedig (Teknologie licentiat i Innovationsteknik på Chalmers ) och rummet kallas ”Fysikaliska Leksaker” där Kjell och hans kollegor visar hur fysik fungerar.
-”Tanken är att vi skall få dem nyfikna på naturvetenskap”, säger Kjell med ett piggt leende i ögonen, -”Men jag säger att vårat uppdrag är att behålla den nyfikenhet de redan har på naturvetenskap”!

Kjell undervisar även om innovationer på Chalmers och skriver populärvetenskapligt om uppfinningar. Han har bl.a skrivit boken "Svenska Innovationer". ( En bok jag själv har i bokhyllan på kontoret )
Kjell visade sig ha Idébok i sin bokhylla och i 45 minuter ger han mig en personlig guidning genom ett urval av alla de 300 (!) experiment som finns på plats.

Vi kommer väldigt bra överens jag och Kjell.
Jag tror att det beror på att vi delar samma intresse.
Att vi delar samma passion.
Att vi på sätt och viss har samma jobb:
Att inspirera fler till ett mer nyfiket liv.

Kan du bli mer nyfiken?

Teo Härén
I Göteborg

PS
Google gärna ”Balanserande burk” så hittar du Kjell och Per-Olofs experiment och på köpet får du ett kul partytrick.

Ps 2

Några kul citat från föreläsningen:

Dagens fotograf:
-”Jag fotade lite i början av föreläsningen, men när jag sedan såg hur alla studenter satt framåtlutade och lyssnade så ville jag inte gå fram och störa stämningen.”

En student:
-”Jag har sett många föreläsningar. Det här var den överlägset bästa”.

9/11 Creative Crister

teo.haren@interesting.org — Tue, 09 Nov 2010 08:01:00 GMT

Crister Skoglund är Docent i idéhistoria på Södertörns högskola.
Han är en unik.

På många sätt.

Dels är han en av ytterst få personer som håller kurser i kreativitet på högskolenivå.
Dels är han ett ytterst kreativ.
Och till på köpet är han en väldigt sympatisk person.

Jag har känt Crister i 10 år.
För 10 år sedan startade nämligen interesting.org som ett nätverk på nätet för vad som nu kallas ”open innovation”.
Fortfarande är det ”nytt” att använda sitt ”externkapital” för att lösa problem och betala för dessa idéer. Det senaste året har tex både IDEO och Seth Godin startat ”open innovation-projekt”.
Interesting startade alltså redan för 10 år sedan.

interesting.org var faktiskt en av de allra första siterna i världen som använde den då helt nya tekniken ”World Wide Webb” för att utan kostnad kunna kommunicera med 10 000+ kreativa människor.
Genom att skicka ut frågeställningar från företag som SEB, VOLVO och POSTEN kunde detta nätverk komma med lösningar som företagen inte tänkt på själv.
Något som de gärna betalade för (Interesting.org delade ut över en miljon kronor till kreativa personer)

Crister var en av dessa personer.

Numera leder han alltså kurser i kreativitet, och han brukar bjuda in oss att hålla en av dagarna.

Ibland får jag frågan; kan man utbilda sig i kreativitet?
Mitt svar har alltid varit; ”Visst kan man det”.

Numera brukar jag lägga till:
”Sök Cristers kurs på Södertörns högskola. Den är bra”.

Kanske skall du söka?
Kanske ses vi där?

Teo Härén
På Södertörns högskola.

8/11 Mopeder för miljoner

teo.haren@interesting.org — Mon, 08 Nov 2010 05:22:00 GMT

Vår vision är att ”inspirera andra, och varandra, att få och genomföra fler idéer”.
Idag var uppdraget att inspirera lärare. I Göteborg.

Hela Mässan i Göteborg är fylld av lärare som vill inspireras till att utveckla sin verksamhet, och i en av föreläsningssalarna är det fullt med lärare från alla de nordiska länderna.
Just dessa lärare har en heldag med fokus på kreativitet.

Jag går upp 03.30 för att ta flyget ner till Göteborg och inleda dagen, så när jag ställer mig på scen klockan 09.00 är jag inte sugen på frukost, utan på lunch.

Efter mitt pass om vikten och värdet av kreativitet får deltagarna workshoppa kring kreativitet på ett kreativt sätt.
De som håller i workshoppen låter nämligen deltagarna själva välja om de vill arbeta med bilder, text, ”kreativa verktyg” eller genom att teckna.
På så sätt får alla arbeta med ämnet på det sätt som inspirerar dem mest.
Ett smart och kreativt sätt att låta deltagarna ge sig själva bästa möjliga förutsättningar.
(Och en rolig effekt blir att precis 25% av publiken väljer respektive workshopp-stil)

Publike får flera olika frågor att reflektera kring – alla med utgångspunkt i ämnet kreativitet.
Jag stannar kvar och lyssnar på deras svar.
Efter 1000 föreläsningar om kreativitet, och säkert 10 000 frågor från publiken, har jag genom åren hört de flesta aspekter kring detta spännande ämne, men ändå hör jag flera gånger under workshoppen inlägg som ser på ”kreativitet” på ett nytt sätt.
Det är otroligt inspirerande.

Det kommer fram flera lärare i pausen och ställer egna frågor till mig, och många av dem bokar upp även upp mig för föredrag på deras skolor.
(Just det är ju lite roligt med att arbeta som föreläsare varje dag; man får direkt feedback på om man gjort ett bra jobb eller ej.)

Det roligaste är när en svensk lärare kommer fram.
Han berättar hur han brinner för Ungt Företagsamhet och stolt berättar han hur ”hans” elever startar och driver företag.

Som tex den kille som sålde mopeder på nätet och som idag omsätter mer än tre miljoner per år.

Jag är lite avundsjuk på de elever som går i skolan idag;
För de har lärare som får hela utbildningsdagar kring kreativitet och som sedan kommer tillbaka till skolan och ger dem kraftfulla verktyg som UF.

Det får mig att börja fundera på hur interesting.org hade sett ut om vi som driver det redan i 16 års åldern fått utbildning och inspiration i konsten att få och genomföra fler idéer.

Men det är ju aldrig för sent att börja med det.

Kan du utveckla din kreativa förmåga?

Teo Härén
I Göteborg

4/11 Kreativ metall

teo.haren@interesting.org — Thu, 04 Nov 2010 02:01:00 GMT

Gruvföretag är ett inte typiska kvinnoföretag.
Gruvföretag är kanske inte heller ett företag de flesta i första hand förknippar med kreativitet.

Gruvföretag är helt enkelt manliga, och okreativa företag - Not!

Idag stod jag nämligen framför ett helt rum av kreativa kvinnor från Boliden på ett slott utanför Rimbo.

De hade intressanta frågor om kreativitet.
De skickade intressanta mail efter föreläsningen.
Och de var genuint intresserade av ämnet och de var helt säkra på att kreativitet behövs även inom gruvnäringen.

Fem minuter innan jag blir presenterad för gruppen av personal på företaget Klara K (som håller i utbildningen på Boliden) frågar jag hur många gånger de lyssnat på mina föreläsningar tidigare, och de gissar på sju gånger.

-"Så vi vill inte höra samma sak igen, för hur kreativt vore det"? säger en av dem glatt.(fast hon precis innan just beställt en liknande föreläsningen som den de fick höra senast)

Jag tänker en minut och inleder sedan kreativitetsföreläsningen för de kreativa kvinnorna på Boliden med orden:
"Jag skall idag hålla föreläsningen på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare".

Resultatet; Klara K kommer fram efter föreläsningen med ett stort leende på läpparna:

-”Det här var den bästa gången hittills, Teo!”

Just det är ju poängen med det vi gör på interesting.org ; tron på att allt går att göra annorlunda.
Och att det ofta blir bättre då.

Både på kreativitetsföretaget interesting.org, och på kreativitetsföretaget Boliden.

Teo Härén
På väg till Riga

Extra roligt var det att Klara K tyckte att den här gången var den bästa.
För i veckan fick jag utvärderingen på mitt förra jobb för Klara K;

Resultat; 5,0 av 5,0 möjliga i betyg.

1/11 Härarbetat

teo.haren@interesting.org — Mon, 01 Nov 2010 10:42:00 GMT

Nyligen fick jag i uppdrag att skriva en krönika i reseföretaget SEMOBOS kundtidning om härarbete.
Här är en förkortad version av den krönika som snart kommer ut till alla deras kunder.
Och som förhoppningsvis inspirerar många kunder att resa iväg och Härarbeta.

Har du Härarbetat nyligen? Skicka gärna din berättelse till mig.

Mvh

Teo

***************************’

GPSn ler mot mig och med värme i rösten säger hon; ”Snart är vi framme Teo” (Ok, skall jag vara noga säger hon; -”Om 100 meter - ANKOMST”.)
Ända sedan jag satte mig i bilen har ”hon” lugnt och sakligt guidat mig mot hotellet i Zell am See och när jag svänger in på parkeringen hör jag mig själv säga till ”henne”;
-”Tack för hjälpen”…

Jag är i Alperna för att vandra.
Och jobba.
Samtidigt.
Tänk att det är så få som väljer att kombinera dessa två saker.

De senaste tio åren har jag utvecklat ett koncept som går ut på att jag alltid skall försöka arbeta på den plats som ger mig mest inspiration, och mest energi.
Ganska tidigt märkte jag att ”kontoret” sällan var den plats som jag definierade som ”den mest inspirerande platsen” att arbeta på.
Därför bestämde jag mig för att arbeta på mer inspirerande platser ibland.

Själv inspireras jag av vackra platser.
Gärna utomlands.
Därför arbetar jag ett par veckor om året med mina vanliga arbetsuppgifter, på ovanliga platser.
Denna gång i Alperna.

Jag tycker det är lite roligt att en sådan tanke kan vara provocerande.
För det är den.
Många blir arga när jag förklarar att jag tänker arbeta från Zell am See.
Trots att de själva tror att de skulle må bra av att göra detsamma.
”Det skulle jag aldrig få för min chef”, är den vanligaste kommentaren. (Och ofta kommer denna kommentar från personer som har en chef som låter dem arbeta hemifrån. Kan man arbeta hemifrån, kan man arbeta på ännu mer inspirerande platser.)
”Det går inte i mitt jobb” är naturligtvis helt rätt för vissa. Men det är faktiskt så att mer än 50% av de som arbetar i Sverige kan ta med sig sina arbetsuppgifter till andra platser än kontoret ibland.

Jag tror faktiskt att det största argumentet mot att arbeta från riktigt inspirerande platser är att man inte är så van vid det. Och att ovanan skrämmer.

Jag tar kabinbanan upp på toppen av berget och sätter mig till rätta med datorn i knät.
Sakta ser jag mig omkring och skickar ett mail till mina kollegor;
”Det här är vad jag kallar god arbetsmiljö”!

Hela dagen arbetar jag sedan med arbetsuppgifterna i ”Zell-am-See-mappen” och klockan fem stänger jag av datorn och tar karbinbanan ner igen.

Sedan tar jag tre semesterdagar där jag inte rör datorn.
På tisdagen kör vi på Europas vackraste väg (Grossglockner High Alpine Road) och onsdagen tillbringas på sjön i små mysiga båtar.
På torsdagen vandrar vi upp för ett av bergen i närheten och när solen är på väg ner stannar vi till på en utsiktsplats och ser dalen färgas röd.
Det är otroligt vackert.

På fredagen är det dags att arbeta en dag igen.
Återigen tar jag linbanan till ”jobbet” – dvs den 2000 meter höga alptopp som gav mig så mycket energi i måndags.

När jag sitter där uppe och jobbar med vad som i ärlighetens namn är ganska svåra och tråkiga arbetsuppgifter märker jag plötsligt hur håret reser sig i nacken.
Först tänker jag; har det blivit kallt, plötsligt?
Fryser jag?

Men sedan inser jag att jag har det så bra på jobbet att jag sitter och RYSER av välbehag, när jag gör TRÅKIGA arbetsuppgifter!

Handen på hjärtat; har du någonsin ryst av välbehag på jobbet?

Om inte; kanske är det din tur att planera in en resa till Zell am See?
Kanske är det din tur att arbeta på den plats där du får mest energi?

Varför bara åka till Alperna för att ladda batterierna på sin lediga tid?

Jag tycker man kan jämföra det med mobiltelefonen.
Man kan ju faktiskt tala i telefonen medan man laddar batterierna.

När jag är åter från min vecka i Alperna har jag bara tagit ut tre semesterdagar, fått mer gjort än jag fått om jag gjort dessa arbetsuppgifter på kontoret, och känner mig full med energi.

Jag har helt enkelt laddat batterierna på arbetstid.

27/ 10 Åter.

teo.haren@interesting.org — Wed, 27 Oct 2010 10:14:00 GMT

Den senaste fem veckorna har vi på grund av personliga skäl ( sjukdom inom familjen) valt att inte arbeta 100%.

Det har tom inneburit att vi tvingats ställa in ett par föreläsningar (Som dock i de flesta fall gått att boka om)
Vi har även under denna period varit lite sena med att besvara mail, ringa tillbaka, och vi har även valt att inte skriva krönikor.

Vi ber om ursäkt. Men ibland kommer livet emellan.

Nu har dock förutsättningarna ljusnat.
Livet är åter ”normalt”.

Så nu besvarar vi återigen mail, och ringer upp samma dag.
Och krönikor kommer dyka upp med jämna mellanrum igen.

Med hopp om förståelse.

Teo Härén

Ps

Den senaste månaden har varit vår näst bästa någonsin vad gäller nya förfrågningar.

18/9 Norge på fm.

teo.haren@interesting.org — Sat, 18 Sep 2010 09:14:00 GMT

Det är mycket som är fascinerande här i världen.

Det är till exempel fascinerande att se hur datagrafiken utvecklats de senaste åren, och vad design-företag som Toxic.no kan göra med den nya tekniken.

Det är också fascinerande att man kan föreläsa söder om Oslo en fredag förmiddag och ändå resa hemifrån samma morgon och till och med hinna tillbaka till Stockholm för att hämta barn vid skolan klockan två.

Idag stod jag alltså framför Toxics personal för att tala kreativitet.
En kreativitetsföreläsning för kreativa människor i en kreativ bransch alltså.

När jag läste in mig på dem inför uppdraget gick jag igenom deras filmer och flera gånger log jag bara av den inspiration som deras arbete gav mig.

Fascinerande helt enkelt.

De hade valt att lägga konferensen på Henie-Onstad Kunstsenter söder om Oslo och innan mitt pass håller jag nästan på att starta inbrottslarmet.
Konstcentret har nämligen en stor utställning av Miró just nu, och eftersom konferenser sker innan konsthallen öppnar är alla dörrar öppna, OCH alla larm på.
Som tur är hindras jag av en pigg städerska som på glad norska skriker:

.”Stopp! Där inne är larmet på”!

Jag ställer mig istället vid ingången till stora hallen och tittar in på skulturerna på håll.
De är så vackra.
Så makalöst kreativa.

Det är nog första gången i mitt liv som jag ryser av att se skulturer.

Tänk vilket jobb; att kunna resa till Oslo över dagen, få inspiration av en av världens genom tiderna mest kreativa skulptörer, för att sedan föreläsa för några av Norges mest kreativa designers.

Och ändå kunna hämta barn på skolan klockan två.

Fascinerande helt enkelt.

Teo Härén
I Oslo.

PS Som gåva fick jag en flaska vin. Eftersom jag inte hade någon väska att checka in denna gång lämnade jag istället kvar den och bad att få komma förbi nästa gång jag var i Oslo för att även se Toxic kontor, och inte minst hur arbetet på en grafisk design byrå går till i Norge idag.

Jag har en känsla av det kommer vara minst lika inspirerande som att se Miró.

17/9 Borta bra...

teo.haren@interesting.org — Fri, 17 Sep 2010 09:09:00 GMT

Jag gillar att resa.
De senaste fem åren har jag rest till 1000 platser.

Varje dag en ny kursgård.
Varje dag en ny plats.

Därför var det lite speciellt att idag föreläsa hemma i Älvkarleby.
Det tog mig fyra minuter att resa till föreläsningssalen.

Nu är det två år sedan interesting.org flyttade sitt Sverigekontor från Stockholm till Älvkarleby.
Så idag har vi kontor i Singapore, Sri Lanka och Älvkarleby.

Jag måste säga att flytten på väldigt många sätt blivit ännu bättre än vi kunnat drömma om.
Det går utmärkt att sälja böcker över hela världen från Norduppland.

Älvkarleby ligger bara en dryg timme från Arlanda med bil, och det går tåg direkt till Arlanda; perfekt om man som jag reser mycket.

Men framförallt är det kontakten med kommunen, och företag på plats som varit så enkel; här känner man sig verkligen välkommen.

Därför vara det med värme i hjärtat jag idag mötte 70 företagare från närområdet. (Bland annat satt en kvinna från Mackmyra Whiskey i publiken; se där, ett kreativt företag! Och strax bredvid satt några från ett av Sveriges mest kreativa solteknikföretag.)

Det är nya möten, och nya tankar som serveras på restaurang Kungsådran på det vackra Laxön mitt i Dalälven där föreläsningen sker. (För dagen har de även släppt på vattnet i fallet och Dalälven forsar fram bredvid restaurangen)

På middagen hamnar jag bredvid dagens beställaren.
Under middagen berättar hon inspirerande om det arbete hon haft innan hon började med näringslivsfrågor i Gästrikland.

”Jag gillar att resa”, inleder hon med, och sedan följer en lång och spännande berättelse om de resor hon gjort.
Cecilia har arbetet som ”is-guide” på Hurtigrutten och därmed arbetat bland annat på Grönland, Svalbard och Island.

-”När jag forskade var jag tex som första svenska kvinna på Sydpolen”, slänger hon ur sig i en bisats.

Plötsligt känns mina egna resor väldigt korta.

Det ÄR roligt att resa.

Inte minst för att jag varje dag får möta nya människor med spännande historier.
Idag reste jag fyra minuter men mentalt förflyttades jag under kvällen till isen på Sydpolen.

Kan du träffa någon ny person idag?
Vart kan det mötet ta dina tankar?

Teo Härén
Älvkarleö

15/9 Elaine och Zlatan

teo.haren@interesting.org — Wed, 15 Sep 2010 01:05:00 GMT

Ikväll spelar Zlatan sin första match i Champions League för Milan.

Jag tar upp Zlatan som ett exempel på dagens föreläsning och berättar att han är en av mina idoler för att han både är väldigt kunnig, men också otroligt kreativ.
Inte sällan gör han ”ett annat rätt” än det man tror att han skall göra; En klack när alla tror han skall skjuta, en hoppspark när tror att han skall nicka.
Han är svår att försvara sig mot just för att han gör det oväntade, det kreativa.

När jag föreläser för ungdomar kommer det ofta fram elever och studenter som berättar hur de på prov i skolen fått ”fel” när de svarat ett ”annat rätt” än det som läraren tycker är ”rätt svar”.
Men idag kom det fram en elev vars historia var ett snäpp värre.

Jag föreläser i Falun på ”Velodromia”; Ett fantastiskt koncept där elever från hela Dalarna bussats in till Falun för att lyssna på föreläsningar och kolla på montrar där Ung Företagsamhet med flera ställde ut och informerade.

Eftersom så många anmält intresse fick eventet flytta till Faluns innebandy-arena och över 1000 (!) elever satt på läktaren när jag började mitt pass om kreativitet.
När jag var klar kom många unga fram för att ge feedback och beröm.
Bland annat just en student från Örebro.

-”Det är väl en sak att man råkar ut för lärare som inte ger ”rätt” om man svarat ”ett annat rätt” än läraren tänkt sig”, inleder den unga kvinnan med ett leende.
-”Men när jag studerade statistik gav min lärare minuspoäng om man svarade fel”.
Alltså inte bara noll på den frågan.
Utan minus!

När jag reser hem från Falun är Erik Hamrén, den nya förbundskaptenen, på radion.
Han berättar hur han leder laget, och hur han bland annat infört dans (!) på träningarna för att som han säger:
”Våga skratta åt varandra, skämma ut oss och göra fel tillsammans”.
Och han fortsätter:
-”Vågar man inte göra fel kan man inte nå framgång”.

Jag tänker på alla de studenter som lyssnat på min föreläsning idag när jag hör Hamrén och jag kan bara hoppas att min föreläsning fick några av de 1000 åhörarna att våga tänka och genomföra några fler av sina idéer, även om de får höra att de tänkt fel.
Jag tänker på Zlatan, och vilken glädje jag sett honom spela med i Hamréns nya landslag.

Och jag tänker framförallt på studenten som råkat ut för en lärare som bestraffade fel svar med minuspoäng.
För hon avslutar sin berättelse med:
-”Jag sa till dem på institutionen att jag tror att minuspoäng för fel svar är fel väg att gå ifall man vill få tänkande elever” och avslutar -”Efter att ha lyssnat på dig skall jag fortsätta driva frågan”.

Teo Härén

PS
Den andra talaren idag var retorikexperten Elaine Bergqvist ( Som nu i valtider syns överallt som retorik-kommentator för båda SVT, och Aftonbladet ) En talare som vet precis hur man skall tala, och som därför medvetet kan ta humoristiska poäng genom att göra ”fel”.

Som när hon avslutar hela sitt tal med ett nervöst skratt; precis det nervösa skratt hon tidigare under föreläsningen förklarat att man skall undvika.

Hennes: ”Köp gärna min bok, hihihihihihi”, må vara ”fel”, men resulterar i skratt och i att vi alla i publiken blir nyfikna på just denna bok.

Elaine Bergqvist - en retorikens Zlatan.

Lansering: The Developing World lanseras

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 14 Sep 2010 08:47:00 GMT

Min föreläsning från Kunskapens Dag har blivit en av Sveriges mest sedda föreläsningar med mer än 250 000 tittare.

Boken på samma tema: "Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå" har blivit en bestseller i Sverige.

I pocket fick den heta "Bli en vinnare i den globala världen.

Nu kommer den på Engelska!

Titeln är "The Developing World".

Undertiteln är: "How an explosion of creativity in developing countries is changing the world - and why the developed world needs to start paying attention."

Läs mer på www.TheDevelopingWorld.com.

Där finns också en video/animering som vi gjort för att sprida tanken på att vi alla ska vilja leva i "developing countries" igen.

Sprid den gärna!

30/8 KMH - Kreativa Musikhögskolan

teo.haren@interesting.org — Mon, 30 Aug 2010 01:47:00 GMT

På varje föreläsning väljer jag ut minst en person som får ge feedback på vad jag sagt.
Och hur jag sagt det.

Eftersom min övertygelse är att allt går att förbättra så är det ett nyttigt sätt att få nya infallsvinklar på det jag gör.
Nästan alltid från en person som normalt arbetar med någonting helt annat än vad jag gör.

Som idag; när jag fick feedback från föreläsningen på Kungliga Musikhögskolan nyligen.

All personal är samlad för terminsstart när jag går upp på scen; här sitter ekonomipersonal, bredvid pedagoger och dirigenter.

Jag ber en av männen längst bak i lokalen att ge feedback, och han visar sig vara just dirigent.

-”Hej Teo, ditt upplägg var som en direkt kopia av Ravels Bolero. Du började försiktigt, med långa pauser mellan både ord och meningar.
Sen var det ett långt accelerando och crescendo fram till "två böcker [utdelade] här och tre böcker där".

Jag tycker citatet ovan är ett lysande exempel på hur bra det är att ta in feedback; en dirigent som ju är van både att lyssna och leda blandar in sin kunskap om tex olika musikstilar och ger feedback på ett sätt som ingen annan skulle gjort.
Helt klart inspirerande.

Jag blir nyfiken och frågar dirigenten hur han som dirigent ser på improvisation:

Hans svar tror jag är tänkvärt för många yrken:

-”Jag använder mycket improvisation under mina konserter” svarar KMH-dirigenten, och fortsätter;

-”Det kan gälla körer där vi "körimproviserar" över en Bach-koral, det kan gälla att jag tar upp "improvisationsartade" verk som T. Reilly: In C, det kan gälla sk aleatoriska verk för symfoniorkester typ Lutoslawskij mm.
Jag vill gärna att musikern/sångaren ska ha en improvisatorisk/kreativ infallsvinkel till all musikutövning!
Ja, jag ser en konflikt i kreativitet. Men det handlar ju om hur mycket kontroll vi alla vill ha i vår vardag.
Det handlar givetvis också om självförtroende hos dirigenten. Också om tillit till andra människor.

Tror vi att dom är idioter, så blir dom ju det.....”

Och fortsätter med lite historiska referenser:

-”Historiskt så fanns det ju ett mycket stort mått av improvisation och skapande under hela barocken. (Den kallas ju för 150 år av improvisation).

Han avslutar med en mening som jag tror berör alla som arbetar:

-”På KMH pratar jag om vilken musikerpersonlighet man är.
En del kommer från improvisation/härmande via folkmusik - Zuzuki mfl, andra från not- och fingerinlärning.
För att klara nutida konstmusik behöver du båda, brukar jag säga.”

Jag tror verkligen han har en poäng där: oavsett vilket jobb man har idag måste man kunna ”följa noter” och ”improvisera”.

Kan du improvisera mer på jobbet?
Har du en chef/dirigent som uppmuntrar det?

Teo Härén

PS

När jag är klar kommer min kund fram och säger ”Fan, vad bra du är”, och rektorn ansluter och säger samma sak, men med något mildare ordval: ”Det här var precis vad vi behövde, tack för din energi”!

Kul att man kan få inspirera till ännu mer kreativitet t.o.m. på Kungliga Musikhögskolan!

PS2

Min farfar ( Yngve Härén) var en av de drivande personerna bakom musikskolans framväxt i Sverige, och jag blir rörd när det kommer fram två personer efter föreläsningen och tackar för inspirationen med orden” ”Det är en direkt konsekvens av din farfars energi som gör att jag nu undervisar på Musikhögskolan”.

26/8 Kreativa kvadratmeter

teo.haren@interesting.org — Thu, 26 Aug 2010 08:47:00 GMT

Niklas Blonér är köpcentrumchef på Väla köpcentrum utanför Helsingborg. (Som ägs av Diligentia)
Just nu byggs Väla ut från 48 000 kvadratmeter till närmare 70 000 kvadratmeter.
Antalet hyresgäster ökar från 112 till mer än 180.

Vill man inte stirra sig blind på siffror kan man helt enkelt konstatera att det händer mycket i Väla just nu.

På dagens kick off i Ljungbyhed inleder Niklas dagen med att på ett mycket engagerat och personligt sätt ge sin bild av hur shoppingbranschen kommer utvecklas framöver.
Jag lär mig flera nya saker om ”shopping” och får några egna nya idéer kring hur vi kan sälja fler böcker.

Mitt i sitt seminarium har han ett par bilder som får alla oss i publiken att le varma leenden:
En bild är på en leksaksaffär som har två dörrar: en i normal storlek, och en dörr precis bredvid i halva storleken; eller om man så vill; i perfekt storlek för en leksaksbutiks verkliga målgrupp; barnen.
Nästa bild är från en T-shirtaffär som använder hela takytan till att visa upp T-shirts. Vi har väl alla hört talas om affärer som använder golvytan effektivt? Här alltså ett exempel på effektivt utnyttjande av takytan!
Och inte minst den musikaffär som byggt om hela sin entré så den ser ut som en förstärkare där gallergrinden som dras ner framför butiken vid stängning förvandlas till nätet / högtalaren på förstärkaren. Briljant.

Jag kör min föreläsning efter Niklas med målet att få dem alla att förstå vilken potential det finns i att verkligen våga utveckla sin verksamhet genom att utveckla sina tankar.

Och det är så roligt att se Diligentiapersonalens stil;
En av dem hjular (!) fram över scenen när hon skall bli presenterad.
En annan kvinna överraskar all övrig personal med att ha bjudit in sin kör till konferensen och bjuder på skönsång som avslutning på förmiddagspasset.

Jag tror mycket på att man kan inspirera till kreativitet.
Och jag är säker på att hjulande och sjungande personal gör mycket för att sätta en kultur som går ut på att inspirera fler till att våga vara lite annorlunda.
Vem vet; kanske kan jag ha hjälpt till med det idag?

Oavsett om det innebär att ha två dörrar till butiken, eller att hänga taket fullt av T-shirts.

Jag ser fram emot att besöka Väla om något år när utbyggnaden är klar – jag är säker på att det kommer vara fullt av kreativa lösningar.
Och därför fullt av kunder.

Teo Härén
I Ljungbyhed

25 / 8 Ministern och jag

teo.haren@interesting.org — Wed, 25 Aug 2010 02:33:00 GMT

Mitt i valrörelsen tar sig utbildnings- och forskningsministern Tobias Krantz tid att tala till studenter i Jönköping.
Det är visserligen i HV71s Hockeyarena, och det är inte mindre än 1 800 förstaårs-studenter ( Läs; ”förstagångsväljare”) på läktarna i Kinnarps Arena och lyssnar- så jag förstår att han tar sig den tiden.

Tobias Krantz inleder sitt tal med en mick som inte fungerar och resultatet blir att han låter som Kalle Anka de första fyra minutrarna, då ljudet hackar.
Jag skrattar så jag får tårar i ögonen. (Det är första gången jag får tårar i ögonen denna dag, men inte den enda. )
Ljudteknikerna löser problemet och Krantz fortsätter sitt tal.

Ett par gånger under talet reagerar jag på vad han säger och skriver till några rader i mitt eget manus ( Jag skall föreläsa direkt efter utbildningsministern för de knappt 2 000 studenterna )

Först och främst när han noterar att studenterna kommit till ett ställe ”som BARA har som uppgift att lära ut kunskap”.
Nästa gång när han för studenterna beskriver hur de kommer ut i ett ”Kunskapssamhälle”.
Och inte minst när han som avslutning uppmanar eleverna att arbeta hårt med meningen;
- ”Det finns ett amerikanskt ordspråk som jag gillar; ”If you work hard, you can out work anybody”.

Jag inleder mitt tal med att betona att min dröm är högskolor som både lär ut ”Kunskap” & ”Kreativitet”.
Under 60 minuter försöker jag sedan med exempel och argument få studenterna att förstå att bara ”Kunskap” inte kommer stärka deras konkurrenskraft i världen, och hur viktigt det därför är att de också hela tiden utvecklar sin kreativitet.

Jag avslutar mitt tal med att hitta på ett eget citat som jag tycker passar dagens studenter på högskolan mycket bättre än utbildningsministerns favoritcitat:
-“If you THINK hard, then you can out-THINK anybody!”

Teo Härén
I Jönköping

Det här var fjärde gången jag eller Fredrik var i Jönköping och föreläste för studenter i Hockeyarenan.
När jag är klar och lämnar isen kommer beställaren springande mot mig, kastar sig runt halsen på mig, och säger:
-”Guuud vad bra du är!”
-”Kan du komma tillbaka nästa år”!?

Självklart gör jag gärna det.
För jag vill att alla studenter inser att de efter sina år på högskolan inte kommer ut i ett ”kunskaps-samhälle”, utan i ett ”Kunskaps- & Kreativitets-samhälle”.

PS

Den andra gången jag gråter är när 600 faddrar direkt efter min föreläsning springer in på isen under fyrverkerier, rockmusik, och kolsyreisrök;
Jag blir så rörd av alla dessa hängivna studenter som formligen lyser av energi, att jag återigen gråter denna dag i Kinnarps Arena.

Med hög energi, hårt arbete, och mycket kreativitet tror jag dessa studenter kan gå hur långt som helst!

1/7 Holliwork 2010

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 01 Jul 2010 06:14:00 GMT

Under juli och halva augusti kommer vi på interesting.org ta ut en längre period "tänkartid".

Vi kommer hålla oss borta från nätet, siten, mailen mm och fokusera på att tänka, vara kreativa och ladda våra batterier inför hösten.

Det betyder också att vi inte skriver några krönikor.

Välkommen tillbaka i slutet av augusti.

Ha en intressant och kreativ sommar.

Teo och Fredrik

16/6 Trevligt i Tbilisi

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 16 Jun 2010 09:23:00 GMT

Vem hade trott att att den futuristiska byggnaden som böljar fram i grönt glas när man kör in från flygplatsen i Tbilisi är en polis-station.

Vem hade trott att gamla stan i Tbilisi skulle vara så charmig.

Vem hade trott att 20% av de anställda på Oriflame skulle räcka upp handen och säga att de tycker att deras arbetsgivare gör tillräckligt mycket för att utveckla deras kreativitet. (Det enda andra företag jag föreläst på där det hände är Google.)

Vem hade trott att Oriflame lanserar en ny katalog var 3.e vecka (!).

Man får energi när man lär sig saker man inte visste.

Efter att just ha föreläst för 350 toppsäljare på Oriflame från östra Europa som samlats för konferens i Tbilisi, och efter att just ha avslutat ett samtal om vikten av att balansera kreativitet och struktur med Oriflames VD är jag nu full av energi.

Det är uppenbart att Oriflame har skapat ett unikt företag, extremt fokuserat på kreativ tillväxt - ett företag med 6 miljoner säljare i mestadels utvecklingsländer är imponerande.

Jag inledde mitt föredrag med att säga att Oriflame, tillsammans med IKEA och H&M, är företag som gör att det är lättare för oss på interesting.org att sälja in "Swedish Business Creativity".

Jag hade helt enkelt väldigt roligt på jobbet idag.
Det faktum att jag fick en stående ovation efter mitt tal gjorde inte saken sämre.

Fredrik
I Tbilisi.

14/6 Vaniljgran

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 14 Jun 2010 12:00:00 GMT

Jag gillar när min värld vänds upp och ned.

Som när jag idag föreläste på en internationell konferens i Norge för ett företag som bland annat jobbar med att förädla cellulosa och får lära mig att de bland annat tillverkar "vaniljsmak" av gran!

Vaniljsmaken säljer man till livsmedelsbranschen.

Jag som trodde att vanilj tillverkades av vanilj.

Men det är tydligen bara en procent av all vanilj vi använder i mat som verkligen är vanilj.

Eller som min kund uttryckte det: "Man KAN tillverka vanilj av vanilj, men det är inte särskilt vanligt ..."

Istället gör man det alltså från gran.

Men det var inte det som var innovationen. Utan nu hade företaget tagit fram en serie OLIKA vaniljsmaker beroende på vad de skulle användas till.

Som "vanilj för choklad", "vanilj för bröd", "vanilj för glass" och så vidare.

Olika sorters vanilj tillverkade från gran alltså.

Företaget är ett mer än 100 år gammalt företag som jobbat i pappers- och massa-branschen men mer än 25% av produkterna som man säljer fanns inte för fem år sedan.

Och nu hade man bjudit in mig för att tala för företagets chefer för att man vill höja innovationstakten ytterligare.

Jag vet inte om jag lyckades inspirera dem till nya innovationer, men jag fick mycket bra feedback på middagen efteråt. Men en sak vet jag, kunden lyckats inspirera mig.

Fredrik
I Norge

2/6 Business Controller

teo.haren@interesting.org — Mon, 07 Jun 2010 04:34:00 GMT

Jag gillar verkligen titeln ”Business Controller”.

För mig antyder det att ”Business” inte är någonting som bara händer, utan att det är någonting man kan kontrollera.

Och jag tycker egentligen att alla som arbetar någonstans borde ha den titeln som en del av sin arbetsbeskrivning:

Sjuksyster & Business Controller
Pilot & Business Controller
Butiksanställd & Business Controller.

För det spelar ju ingen som helst roll vilken position man har i ett företag; alla har en möjlighet att kontrollera hur affärerna går.

Det blir tydligt när jag träffar Steen & Ström, ett företag som driver, förvaltar och kanske framförallt utvecklar köpcentrum i Sverige, Danmark och Norge.

De har konferens på det underbart vackra Söderköping Brunn, och i 90 minuter får jag tala för all personal om kreativitet och affärsutveckling.

Där sitter VD som bokat mig, och där sitter vaktmästare, ekonomipersonal ( Som alla räcker upp handen på frågan om de har ett jobb som kräver kreativitet - ”Kreativ bokföring”) säljare och receptionisten. Och så naturligtvis deras Business Controller. Där sitter enkelt alla i företaget.

200 personer med olika utbildning, olika arbetsuppgifter och olika möjligheter.
Men efter mitt föredrag så blandas de alla upp i ett antal grupper där olika yrken som normalt inte träffas får komma med idéer på allt från hur man kan sänka kostnader, fylla tomma lokaler till hur man kan öka försäljningen.

Wilner Anderson är VD på Steen & Ström och efter mitt pass startar han grupparbetet.
Han är smart nog att låta grupperna sätta sig var de vill, och i den härliga försommarvärmen väljer nästan alla att sätta sig utomhus i parken nedanför Söderköpings Brunn.

Det är en så vacker syn på många sätt:
Inte bara för att grupperna sitter vid kanalen i gräset och funderar.
Utan framförallt för att alla tar sitt ansvar och kommer med förslag på hur företaget kan utvecklas.

I det läget ser jag inte en receptionist, en VD eller en säljare där i gräset.
Jag ser 200 ”Business Controllers” som med sin kreativitet försöker kontrollera sin Business.

Det är som sagt en vacker syn.

Teo Härén
Författare & Business Controller

PS

Dagen efter får jag ett mail från Wilner.

-”Jag gillade både det du sa och sättet du gör det på”.
Och han fortsätter:
-”Spontan feedback jag fått är enbart positiv”.
Men framförallt avslutar han med:
-”Av jobbet att döma som lades ned på vår ”affärsutvecklingsövning” tog det rejäl skruv. Det kom fram väldigt många bra och användbara förslag”.

Vårat arbete på interesting.org går ut på att inspirera människor till att bli mer kreativa.
Därför är det alltid roligt med konkret feedback som visar att föreläsningen just lett till fler idéer.

Igår skedde det i Söderköping.
Vem vet; nästa gång kanske det sker hos dig?

PS 2

På fikat efter föreläsningen hamnar jag just bredvid Steen & Ströms Business Controller och VD:n Wilner Andersson.
De berättar mycket roligt medan vi åt nygräddade våfflor i solen.
Tex hur TV-programmet ”Förkväll” sänds från en av deras köpcenter. Ett bra, och kreativt sätt att visa upp sina lokaler på.

En annan historia som fastnar i mitt huvud är den som deras Business Controller berättar från ett av sina tidigare jobb.

De skulle ha visningslägenheter till en Bo-mässa och därför inredde de lägenheterna på kreativa sätt.
Där lät de tex bygga en ”familjesäng” i ett av sovrummen.
Sängen var som ett ”V”; smal i fotänden för att inte ta upp onödigt mycket golvyta, men bred vid huvudänden så att alla barn som kommer över på natten till mamma & pappas säng fick plats!
Han beskrev sedan hur sängen blev en succé hos de som gick på visningar av lägenheten. ( Flera av dem ville beställa sängen!)
Men hur han trots det inte sett den ute på marknaden ännu.

Som pappaledig på 50%, och med en dotter som kryper över varje kväll ser jag verkligen vilken genial produkt den sängen är.
Tänk att man kan utveckla en säng år 2010!

1/6 Laxens Moët

teo.haren@interesting.org — Tue, 01 Jun 2010 11:37:00 GMT

Anders Quitzau har en cool titel;

Han är ”Innovationsansvarig” på IBM; IBM som av The Economist utsetts till världens 4:e mest innovativa företag (!)

Anders har helt enkelt ett väldigt spännande jobb.

Jag kan konstatera att det har jag också.

För när jag är inbjuden att avslutningstala på den konferens för 100 kommunikatörer i Stavanger, där Anders (Alltså; innovationsansvarig på världens 4:e mest innovativa företag) är en av de andra talarna så väljer jag att efter hans (för all del väldigt stimulerande föredrag) ändå hellre skriva en krönika om norsk lax!

För efter Anders, och innan mig, talar Eidis Biehler.
Hon är ansvarig för marknadsföringen av ”Salma - Världens bästa lax”!

Precis som det finns exklusiva märkesviner, exklusiva Champagner och riktigt dyra märkesostar så har Salma bestämt sig för att bygga en märkesvara av lax.

Och hon sprutar ur sig roliga exempel:

Hur de tagit kunskap om hygien från mjölkindustrin och sänkt bakterierna från 10 000 enheter till under 200.

Hur de garanterar att fisken aldrig tar längre tid att frysa än fyra timmar från det att det fångas och filéas.

Hur de kyler ner fisken till 2 grader innan den skall dödas så den är lugn och inte stressad ( -”Den dör lycklig”)

Hur de kontaktar franska kockar personligen för att höja statusen på Salma.

Osv, osv, osv…

Hon avslutar sitt föredrag framför 100 kommunikatörer med orden:

-” Det krävs kommunikation för att bygga en märkesvara”.
-”Och det krävs innovation för att bygga en märkesvara”.

Hon har så rätt!

Jag ändrar snabbt i min presentation när hon sedan beskriver hur Danmark (!) är lika bra på att höja värdet på norsk lax som Norge är; för lika stor del av värdeökningen av norsk lax sker nämligen i Danmark.

Därför blir min timme en enda lång passionerad predikan om hur viktigt det är för Norge att fortsätta utveckla sin kreativitet så att de kan fortsätta utveckla allt från solenergi, olja och lax.
Så att inte kreativa människor i andra länder gör det åt dem.

Till lunch serveras naturligtvis Salmalax.
Den är fantastiskt god.
Men så är den också tillagad av en av Norges landslagskockar!

Dagens lunch på jobbet;

En av världens bästa kockar tillagar världens bästa lax.
Inte illa.

Teo Härén
På väg hem från Stavanger.

PS

Jag måste erkänna att det var lite extra roligt när Anders stolt beskrev hur IBM redan 2004 lanserade en online open innovation plattform kallad JAM där 10 000 IBMare kunde vara med och lösa problem genom att skicka in sina idéer på olika frågeställningar via nätet.

Speciellt som interesting.org lanserat precis det fyra år tidigare, (men redan då tog vi även med personer utanför företaget i nätverket. Något IBM började med långt senare).

Inte illa att vara fyra år före ett av världens mest innovativa företag, eller hur? …

PS 2

Jag kan ändå inte låta bli att klippa in ett citat från Anders: Är man innovationsansvarig på IBM så är man.
En av hans bilder har följande kloka citat:
”Fail many. Fail cheap”

Dvs det är ok att testa många nya saker och misslyckas med de flesta; men det skall inte kosta onödigt mycket.

Se där; en nyttig läxa från en man som är ansvarig för innovation på det företag i USA som haft flest nya patent per år i 17 år!

PS 3
Av en av de andra talarna, (Trendanalytikeren Ståle Økland på ”trendnettverket Global Retail Trends”.) lär jag mig att det ringdes fler samtal i Norge på en förmiddag år 2010, än det ringdes under hela 1984.

Världen förändras.
Förändras du?

31/5 Jobba gratis?

teo.haren@interesting.org — Mon, 31 May 2010 11:31:00 GMT

Kan ni arbeta gratis?

Varje månad får vi flera förfrågningar om att göra föreläsningar för ideella organisationer.
Och det är någonting vi gärna gör.

Vi tycker det är ett av de smartaste sätten som vi kan bidra till en bättre värld.

För det råder ingen tvekan om att även ideella (Eller ”Idéella” som vi kallar dem ) organisationer också behöver kreativitetsutveckling.
Men de kanske inte skall behöva betala för det?

De borde lägga så mycket som möjligt av sina pengar på att hjälpa utsatta människor, men borde för den skull inte vara utan kreativitetsutveckling.
Därför gör vi varje år ett antal föreläsningar för organisationer med 90-konto utan att ta betalt. (Däremot innebär det ofta att vi får tacka nej till föreläsningar på samma dag till fullt arvode för att vi bundit upp oss och alltså på så sätt ”förlorar” upp till 50 000 kr / dag) .

Senast för några veckor sedan höll vi en föreläsning för ledningen i Rädda Barnen, och idag höll vi en för de 200 ledande personerna i Diabetikerförbundet.

När vi föreläser utomlands får vi ofta frågor om interesting.orgs ”Charity work”.
Tyvärr verkar det som om många företag i Sverige ”nöjer” sig med att betala skatt och tycker att de då ”gjort sitt”.

Vi tycker att man utöver det även kan satsa en del av sin kompetens för att hjälpa dessa organisationer.

Därför skänker vi det vi är bra på: föreläsningar och böcker som hjälper dem att bli mer kreativa så att de i nästa steg kan bli bättre på att hjälpa tex barn, eller diabetiker.

På så sätt blir fler sjuka, och fler utsatta barn hjälpta.

Är det vad som kallas en ”god idé” ?

Teo Härén
I Sollentuna.

En positiv effekt av att göra gratis föreläsningar för ansvariga inom ideella organisationer är att dessa människor ofta har höga positioner på sitt ”vanliga” arbete.

Så därför resulterade tex föreläsningen för Diabetikerna i föreläsningsförfrågningar värt över 120 000 kr.

Kanske skulle vi på interesting.org inte kalla dem för ”Idéella” organisationer, utan ”Ideala” organisationer?”

27/5 Creative Carlsberg

teo.haren@interesting.org — Thu, 27 May 2010 11:26:00 GMT

Att få tala kreativitet på en konferens för ledningen på Carlsberg/ Sverige är inspirerande.

Tex fick jag lyssna på ett väldigt spännande föredrag av Restaurangakademiens Magnus Svensson.
(Han har den härliga titeln ”Kreativ ledare” )

Magnus Svensson talade passionerat om mat i över en timme.

Han nämnde tex att han har 28 (!) olika sorters salt hemma, och fem olika sorters vetemjöl.
Han berättade att man idag inte talar om fem sinnen, utan snarare om 16 sinnen. (och nämner tex balanssinnet, som ju just på ett möte med Carlsberg känns lite extra relevant) och sju smaker! (Inte fyra som jag fick lära mig i skolan )
Han fortsätter tala och jag lär mig att Guide Michelin har inga stjärnor i sin guide, utan blommor, och så håller han på.

Magnus är en Eyjafjallajökull av fakta och inspiration och det sprutar roliga anekdoter om mat, och öl, ur hans mun.

Det är underbart att lyssna på honom.

Det är sedan minst lika roligt att höra hur Magnus tal får idéerna att flöda hos personalen på Carlsberg – det blir återigen tydligt hur viktigt det är att fylla på med inspiration för att utveckla sin verksamhet.

Sedan är det min tur.

Och det visar sig att beställaren på Carlsberg tidigare varit medlem på interesting.org, och t.o.m. belönats med 30 000 kr för en inskickad idé, och alltså varit med och delat på de över en miljon kronor som vi delade ut till de bästa idéerna i interestings begynnelse.

När han skall ge mig min talarpresent är det uppenbart varför han fick de där 30 000 kronorna; han är helt enkelt en väldigt kreativ person:

Den vanligaste present jag får efter ett tal är “blommor”.
Tyvärr skall jag ju ofta resa efter talen och då är faktiskt blommor inte en så smart present.
Därför gillar jag när beställaren tänk till lite, och speciellt om det leder till en personlig present.
Och tänk till, det hade verkligen dagens beställare gjort.

Istället för blommor fick jag en Champagneflaska.
Lite förvånande med en flaska vin kanske eftersom det var Carlsberg som var kund.

Men det klarnade snart och jag blir återigen påmind om hur idéer alltid bygger på att man har kunskap om något som man sedan använder på ett nytt sätt.

Champagneflaskan är nämligen fylld med öl!

Jag får lära mig att när man började tillverka Champagne så sprack de vinflaskor man använda sig av; de var helt enkelt inte gjorda för att klara bubblorna i bubblet.
Då tittade tillverkarna efter andra förpackningar och såg att öl, som ju innehåller bubblor, verkade ha en passande flaska.
Vid den här tiden såg alltså ölflaskor ut som de Champagneflaskor vi har idag!

Nu har ett bryggeri gjort en begränsad upplaga (Den finns bara i 10 000 ex) av ett speciellt öl och gått tillbaka till originalflaskorna.

En beställare som inte bara slentrianmässigt köper blommor, utan istället en unik gåva, med koppling till den bransch de befinner sig i ( öl) och där gåvan i sig är en hyllning till hur man tänkte kreativt en gång i tiden; DET är vad en kreativitetstalare kallar världens bästa talarpresent.

Eller om du så vill:

“Probably the best talarpresent in the world”…

Teo Härén
Med titeln “Creativity Director”

Ps

Har du fyllt på med inspiration på länge?
Har ditt företag en ”kreativ ledare”?

26/5 Gör som vanligt

teo.haren@interesting.org — Wed, 26 May 2010 09:37:00 GMT

Det är ofta de andra talarna som ger inspiration när man är ute och föreläser.

Som idag när jag föreläser tillsammans med författaren Björn Ranelid, och journalisten / ”Let´s dance”-stjärnan Elisabeth Höglund i ett bergrum (!) i Värmland.

Men minst lika ofta är det åhörarna som ger inspiration.
Som idag när jag träffade Lennart Svahn i en av de, föredömligt många, pauser som de lagt in i programmet.

-”Vill du smaka lite gröt”? frågar Lennart där han står bakom två kastruller vid sitt bord på mässan.
-”Jag har kommit tvåa på Gröt-VM i Skotland med den”, fortsätter han.

Självklart vill jag smaka.
Självklart är den fantastiskt god.

Han berättar sedan att han föreläser om ledarskap, driver en kursgård i Värmlands vildmark (Där finns varken el eller mobiltäckning ) startat en kvarn, och alltså framgångsrikt tävlat i Gröt-VM!
Lennart bokstavligen bubblar av historier kring kreativitet och entreprenörskap.

När jag skall gå sammanfattar han sin filosofi med en så härlig mening:
”Tänk som vanligt, och sedan tvärt om”.

Efter att ha föreläst och varit moderator på TemaJakt i Karlskoga kan jag inte annat än hålla med:

”Tänk som vanligt, och sedan tvärt om”!

Teo Härén

PS

När jag var klar med min workshop på HR-dagen igår satte jag en 2+ ( av 5 möjliga) i betyg på mitt eget framförande.

Idag fick jag deltagarnas betyg:

Resultatet var 5.0 i medelbetyg av 5 möjliga.
Maxpoäng alltså.

Alltid lika roligt att få högsta betyg av alla som lyssnar!

Några av kommentarerna löd:
Superbra!
Det här var ett av de bästa mötena på 5 år!
Jag kommer att anlita Teo vid tillfälle.
Så himla bra!

25/5 HR/CR

teo.haren@interesting.org — Tue, 25 May 2010 12:16:00 GMT

Jag tycker ”HR” är ett så vackert ord : Human Resource.

Det visar att människor verkligen är en resurs i ett företag.
Och att HR-chefens jobb är att ta hand om denna resurs.

CBN arbetar med ledarskapsutveckling för bland annat HR-chefer på några av de större bolagen i Sverige.
Idag var flera av dem samlade högt upp i DN-skrapan i Stockholm för att ha en utbildningsdag om kreativitet.

Jag har själv arbetat som personalchef en gång i tiden, och jag måste erkänna att jag sett fram emot denna workshop i flera månader: Frågan är om det finns någon del av ett företag som har större potential när det gäller utvecklingen av kreativitet än just HR?

Därför var det så roligt att gruppen var helt briljant.
De var vakna, öppna, ifrågasättande, funderande, resonerande. Och kreativa.

Tex kom HR-chefen på Ragn-Sells fram i en paus och berättade hur han tidigare arbetat på Ericsson ( Som de flesta andra på utbildningen visade det sig) och hur han ändrat den enkät som skickades ut från HR genom att ta med sig enkäten till Ericssons R&D-avdelning för att få dem att göra den bästa möjliga personalenkäten riktad till ingenjörer.

Jag tycker det är briljant; en HR-person som skall utveckla en enkät mot ingenjörer tar hjälp av en R&D-ingenjör.
Snacka om att ta hand om kreativiteten i företaget!

Resultatet blev en HR-produkt som fortfarande används på Ericsson.

Kanske skulle man införa en ny position på större företag?
En CR Manager: ”Creative Resource Manager”.

En tjänst som enbart gick ut på att locka fram alla anställdas, kunders, och leverantörers kreativitet för att hela tiden utveckla de kreativa resurser som finns i och utanför organisationen?

Tycker du att din arbetsgivare utnyttjar dig som kreativa resurs?

Teo Härén
I Stockholm

PS
Efter föreläsningen stannar jag kvar högt upp i DN-skrapan.

Efter att nämnt Härarbete för HR cheferna under föreläsningen kunde jag inte låta bli att praktisera Härarbeta där.

Jag sitter i en av de sköna stolarna på 23e våningen med en bedårande utsikt över Stockholm och svarar på dagens mail innan jag tar tåget till Värmland för att leda en företagargala imorgon med bland andra Björn Ranelid som talare.

Jag känner mig inspirerad, och motiverad.
Både av de härliga människor jag precis träffat och de fantastiska lokaler där vi haft konferensen.

24/5 Vill man vara fin...

teo.haren@interesting.org — Mon, 24 May 2010 10:38:00 GMT

Jag står stilla framför en maskin.
En underbart vacker maskin.

I fem minuter står jag bara helt lugn framför den och förundras.
Under tiden arbetar maskinen på.
Det har den gjort oavbrutet sedan 1928!

Maskinen står i de nyrenoverade lokalerna hos Växbolin, Nordens enda väveri.

Alla andra väverier har lagt ner - något som Växbolin dragit nytta av; bara för något år sedan köpte de en nästan helt ny ”Varpare” från ett annat väveri; Nypris 2 Mkr. Växbolins pris; 100 000 kr.

Så där står de nu sida vid sida;
Den vackra vävmaskinen från 1928 (Med ”hålkort” av trä!) och den nästan helt nya ”Miljonvarpen” .
Det är ett så vackert exempel på hur man kan blanda gammalt och nytt och hur nytänkande inte tar död på traditioner, utan tvärt om är en förutsättning för att de skall leva vidare.

För det råder ingen tvekan när jag guidas runt på fabriken av en av ägarna; Växbolin är ett företag som är stolta över sin historia.
(Och när hon talar om deras drygt 80 är gamla vävmaskin låter det mest som hon talar om ett husdjur eller en familjemedlem.)
Samtidigt berättar hon hur de inte väver traditionella mönster på fabriken.
Tvärt om.
Nej, de har helt nya mönster och produkter. (De väver tex neongröna disktrasor av lin).

Det är två år sedan hon tog över fabriken och idag var jag inbjuden att föreläsa för all personal om kreativitet, och ”kreativ Service”.
Innan jag går upp och föreläser ( På lagret (!) med flera mil lintyg bakom ryggen) berättar ägaren för personalen hur viktigt hon tycker det är att arbeta med kreativitet både i verksamheten och i servicen mot deras kunder.
Hur de hela tiden kämpar med att inte bli för traditionella men inte heller tappa sitt historiska arv.
Hur nytänkande är en förutsättning för att traditionen skall leva vidare.
Hur all personal, från ”Varparen” till guiderna som guidar busslaster med turister (Läs ”kunder”) genom fabriken, kan utvecklas och bli bättre.

Och på lunchen berättar hon för mig om deras fortsatta planer och jag fascineras av deras driv, kreativitet, och proffsighet.

När jag kör hem efter föreläsningen, iklädd ett par skitsnygga, nyinköpta skor av lin, ( Och med flera neongröna disktrasor i bagageluckan) slår det mig att det system som används inom industrin och som går ut på att allting hela tiden går att förbättra faktiskt även finns här på Växbolin, om än i en lite mindre strukturerad, men samtidigt mer passionerad, form.
De är verkligen öppna för att allt kan förbättras.

Så kanske skall det system som går ut på att allt hela tiden går att förbättra, och som vi idag känner som ”LEAN”, helt enkelt döpas om;

Till ”LIN”.

Teo Härén

PS

På Växbolins har de ett presentkort; en lin-handduk med orden ”PRESENTKORT 1000 KR” inbroderat”.
-”Vi har snott idén från Svenskt Tenn” säger ägaren, ”De har en tenntacka”.

Se där; ett svenske kvalitetsföretag med traditioner som utvecklat sina presentkort genom att ”sno” en smart idé från ett annat svenskt kvalitetsföretag med traditioner.

Kan det vara så att företag med traditioner lever kvar för att de vågar vara kreativa och utvecklas?

Jag tror det.
Det verkar ägarparet på Växbolin hålla med om.
Det gör säkert Svensk Tenn också.

Vad tror du?

Om inte annat är det alltså så att alla andra väverier i Norden har lagts ner.
Men kreativa Växbolin expanderar.

PS2

Kör du E4:an och passerar Söderhamn i sommar så passa på att svänga in till Växbo; produkterna, och hela området, är fantastiskt.

PS3
Föreläser numera i ett par linskor;
"Vill man vara fin, skall man gå i lin".

21/ 5 P@interesting.org

teo.haren@interesting.org — Fri, 21 May 2010 05:50:00 GMT

Ibland när jag får frågan ”Hur blir man mer kreativ” svarar jag att ett sätt är att ge sig själv nya intryck.

Det roliga med mitt jobb som föreläsare är att jag varje arbetsdag befinner mig på en ny konferens och på så sätt får just nya intryck hela tiden.
De flesta människor går på 1-3 konferenser per år.
Jag går på närmare 200.

Som tex idag när jag är inledningstalare på Sveparkdagarna i Göteborg.
Här träffas alla inom parkeringsbranschen i Sverige och i två dagar diskuterar de olika aspekter om just parkeringsfrågor idag och i framtiden.

Det mesta på scen och i montrarna är helt nytt för dem i branschen.
För mig är det ännu nyare.

Och vilka intryck jag fick.

På mässan utanför kan man se helt nya betalningslösningar och det slår mig att år 2010 kan man betala parkeringen med mobilen (på flera olika sätt t.o.m.) men INTE tex köpa ett kontantkort till just en mobil i Pressbyrån och betala med telefonen!

På scen står Hans Folkesson som i 30 år arbetat både för Volvo och SAAB men som idag är fristående konsult med fokus på elbilar.

Han berättade bland annat om elbilens historia; visste du tex att redan för 100 år sedan så vägde det mellan elmotorn och förbränningsmotorn och att det var en elmotor (!) som satte stopp för att elbilen skulle vinna den kampen. Istället blev det 100 år av förbränningsmotorer. (Den elmotor som ställde till det var ”startmotorn”. Ett av argumenten MOT bensinmotorn var nämligen att man måste veva igång bilen, och med startmotorn försvann den kritiken.)

Man säger ju ibland att man inte skall uppfinna hjulet på nytt; då kan det vara kul att veta Porsche redan för 100 år sedan fick patent på den idag mest populära och moderna tekniken för elbilar; att ha en elmotor i varje hjul.

Hans visade bilder på el-stridsvagnar (!), berättade att det varje år tillverkas 15 miljoner elcyklar ( Ett ord mitt rättstavningsprogram inte ens känner igen), informerar oss om att när vi byter ut alla glödlampor i Sveriges hem mot lågenergilampor sparar vi in all del el vi behöver för att driva alla Sveriges bilar om vi byter till elbilar.
(Och att t.o.m. med dagens höga elpriser så blir kostanden bara 2 kr milen för att driva bilarna.)

Han berättar vidare hur alla världens bilar i princip byggs för att klara 180 på Autobahn och därmed är onödigt säkra (dvs tunga och energikrävande)
-”Sänk hastigheten på Autobahn till max 130 …” kräver Hans från scenen, ” … och i ett slag skulle vi få mer energisnåla bilar i hela världen”!

Nästa talare talar om Sociala medier (Och det leder till att jag och ordföranden i Swedpark i kaffepausen kommer på en riktigt bra affärsidé som inte hade någonting alls med sociala medier att göra)

Och lite senare står det två chefer från Malmö parkering på scen och berättar om det nyaste nya vad gäller parkering i ”Sveriges bästa stad”.
Som tex parkeringshuset Fullriggen som blir självförsörjande på el och där Hans elbilar kan laddas med vind och solkraft.

Till och med i publiken får jag inspiration. Jag sitter bredvid Anne Lintala från Stockholm Parkering som berättar att i motsats till myten att det är på P-böter de får in sina intäkter så är P-böterna bara 7% av intäkterna i Stockholm.

Själv talade jag om vikten av att utveckla sin förmågan att utveckla.
För att kunna bli bättre på att bli bättre.
För att förbättra sitt förbättringsarbete.

När moderatorn (Journalisten Anders Kraft från TV4-nyheterna) skall gå upp och tacka mig så tvekar han en sekund, tänker efter om han inte skulle kunna göra någonting annorlunda, och går sedan baklänges ut på scenen.

Det är precis DET jag gillar med att vara föreläsare; på en timme får man ett par hundra människor att fundera på om de kan göra sitt jobb annorlunda.

Tack vare de nya intryck jag fått under dagen har jag själv skrivit flera sidor idéer i min Idébok.

Kan du ge dig själv nya intryck?
Kan du göra ditt jobb annorlunda?

Teo Härén
På väg med tåg till parkeringen i Tierp för att ta bilen sista biten.

PS

Efter föreläsningen kommer det fram många och tackar.

En av dem hade hört mig för tre veckor sedan i Västerås och säger ”Det var ett helt annat tal- vad inspirerande!”

En annan förklarade att han efter talet kommer få enklare att förstå sin svärmor; ”Hon är realist, jag är optimist, nu kommer jag enklare kunna tackla henne med min önskan att vara annorlunda”.

Någon säger med ett leende att han ”blir helt trött i huvudet” av alla nya tankar men att han ändå vill att alla hans kunder skall lyssna på mig.

Och någon tackar med meningen ”Dig borde man lyssna på varje vecka”.

20/5 På spåret

teo.haren@interesting.org — Thu, 20 May 2010 02:56:00 GMT

Preben Colstrup är fd predikant.
I 30 år har han alltså stått och predikat om Gud.

Nu är han istället Informasjonssjef på NSB, det Norska SJ.

-”Jag har fler som lyssnar, men ett lite tråkigare budskap” som han beskrev sitt karriärsbyte.

Han är en väldigt sympatisk man som alltid har roligt ord, och en klok tanke, på gång.

Han berättar att Norska NSB storsatsar. (År 2012 kommer det flera nya tåg till NSB än svenska SJ kan räkna till)
Och samtidigt har man förstått att det inte räcker att köpa tåg; man måste investera i människorna som skall köra dem också.

Så Preben ansvarar för en konferens med 200 av de högsta cheferna inom NSB.
Och hela konferensen är kreativ. Alla får tex en Ipod så de kan twittra in synpunkter på en stor skärm bredvid scenen ( Vid lunch har 190 av 200 Ipods varit aktiva med synpunkter!)
När de grupparbetar är några av rummen så små att deltagarna måste stå (För att de skall kunna relatera till hur det är att stå i rusningstrafik) och i ett annat grupprum får hälften av gruppen godis serverat medan den andra hälften får hämta själv, för att de skall reflektera kring självbetjäning, osv, osv, osv.

Hela konferensen andas kreativitet, och målet är glasklart: människorna inom NSB skall hålla lika hög kvalitet som det helt nya tågen.

Det är alltså en ära att få stå på scen.

Eftersom Preben varit predikant frågar jag honom om exempel på kreativitet i bibeln.
Jag får intrycket av att han skulle kunnat svara på 1000 sätt, men han lyfter fram exemplet med kvinnan som anklagas för ”hor” och som skall stenas av en grupp hatiska människor.
När Jesus får frågan om han tycker kvinnan skall stenas står han inför ett val med två omöjliga alternativ:
Säger han ”stena henne”, så är han inte den medmänskliga person han ”marknadsfört” sig som, och säger han ”nej” bryter han mot sitt eget bud om att vara trogen.
Hans kreativa svar känner vi alla till: ”Den som är utan skuld kastar första stenen”.

All kreativitet bygger på att man kombinerar två tidigare saker på ett nytt sätt.
-”Men Gud är den enda som kan skapa någonting från ingenting”, påpekar Preben. (Även om jag på planet hem reflekterar över att han väl skapade mannen till sin avbild?)

Senare på dagen nämner Preben att alla företag bygger på att de löser ett problem åt kunderna, så jag spinner vidare på hans tidigare tankar och frågar lite pilemariskt; ”Så varför skapade gud världen?”
Preben ler och svarar; -”Han ville ha problem”.

Jag skrattar och går upp på scen för att försöka få 200 chefer på norska SJ inspirerade att vilja lösa fler av de problem som de, och deras kunder, står inför.

För som Preben döpt föreläsningen till; ”Man behöver inte vara dålig, för att vilja bli bättre”!

Teo Härén
På ett tåg i Norge.

19/5 Högläsning

teo.haren@interesting.org — Wed, 19 May 2010 12:58:00 GMT

Jag vet inte om man får skriva så här:
”Men gud vilka bra böcker vi har gett ut!”

De senaste månaderna har jag varit ledig med min nyfödda dotter.
Det har gjort att antalet föreläsningar har varit betydligt färre än normalt.
Men intrycken har varit lika många som vanligt; det är härligt att se ett spädbarn utvecklas.

Under den här perioden har jag läst alla våra böcker igen.
Jag började med Idébok för föräldrar en dag med lilla nyfödda Elvira liggandes på mitt bröst försjunken i djup sömn.

Sedan fortsatte jag med ”Idébok”, ”Idébok 2”, ”Idébok om Service”, ”Härarbeta”, och ”Vad som händer i världen”.

Och jag vet att man inte skall skryta som svensk; men jag blev otroligt inspirerad av våra egna böcker!

”Vad som händer i världen” fick mig att vilja resa jorden runt, och redan nästa morgon läste jag nyheter på en Indisk nättidning, istället för att läsa SVD.se.

När jag läste ”Idébok om Service” grät jag vid ett tillfälle, och rös vid två. (På en bok jag alltså själv varit med om att skriva) och redan samma dag ändrade jag hur vi arbetar med servicen mot våra egna kunder.

”Härarbeta” inspirerade mig kanske mest, och jag bestämde mig för att re-lansera den på den svenska marknaden, (kanske som pocket ?) så att fler får möjlighet att lära sig hur de kan arbeta på de platser där de får mest energi.

Idébok, och Idébok 2 gav mig flera roliga föreläsningsexempel som jag glömt bort, och inte minst löste jag ett problem vi haft hemma genom att använda en av övningarna i tvåan. Jag gick även igenom drygt 10 av mina fullklottrade Idéböcker från senaste året och fann flera riktigt bra idéer som jag glömt bort; ( Det är verkligen en bra idé att skriva ner sina idéer …)

Och så sist, men inte minst; ”Idébok för föräldrar”!

Jag har tre barn nu, och de är precis i rätt ålder för de olika faser som Idébok för föräldrar täcker.
En nyfödd; Så jag läser den för mig själv för att komma ihåg att uppmuntra hennes kreativitet när hon växer upp.

En femåring; som jag nu läser ”Idébok för föräldrar” till som godnattsaga så att hon stärks i sin redan urstarka tro på sin förmåga att lösa problem.
Och en 11-åring, som jag skall sätta boken i händerna på så han får läsa den igen, så fort femåringen och jag är klara med den.

Vi får varje vecka mail från personer som tackar oss för inspirationen i våra böcker.
Därför var det extra roligt att själv få märka vilken inspiration det finns i att läsa böcker som är skrivna för att inspirera till kreativitet.

Jag tyckte helt enkelt det var väldigt bra.
Har du en av våra böcker?
När läste du dem senast?

Teo Härén

PS
Har du inte alla våra böcker?
Beställ ett ex vardera av alla våra böcker och hänvisa till denna krönika så får du 40% rabatt på din beställning
(Dras av innan vi skickar fakturan)

18/5 Interesting ice

teo.haren@interesting.org — Tue, 18 May 2010 01:11:00 GMT

4clHammerUlagretAquavit. 2clMoninAgurksirup.1clfrisklime. BelvoirElderflowerPresse@interesting.org

Idag fick jag ett mail på mailadressen ovan.
Det är receptet på en drink; husets drink på ICE BAR OSLO.

För några veckor sedan föreläste jag personalen på Ice Hotel Jukkasjärvi och personal från deras Ice Bars.
Eftersom föreläsningar är väldigt envägs kommunikation har vi sedan länge haft emailadresserna på varje slide, för att uppmuntra åhörarna till en dialog.

Vi har även sett till att man kan skriva vilken adress som helst framför ”@interesting.org” för att uppmuntra till kreativa mailadresser.
(Det gör för övrigt även att de mail där någon skriver fel adress (tex Theo.haren@interesting.org) kommer fram.

Mailet kom från hon som är ”daglig ledare” på Ice Bar i Oslo och hon tackade för inspirationen på Ice hotel.

Men det var nog jag som skulle tacka.
Efter föreläsningen bjöds det på hundspann, middag i vildmarken ( I samma fjällstuga som senare samma kväll skulle få besök av en Saudiarabisk prinsessa på smekmånad i 14 länder ) och is-skulpturering.

Tänk att få tala kreativitet, på en så kreativ plats, för så kreativa människor.

För mitt bestående intryck från Ice Hotel var varken isen eller hotellet.
Det var människorna.

Sällan har jag mött så engagerade och serviceminded personal.
Som författare av en bok om service så noterar jag ju lite extra när någon ger det där lilla extra.

Och på Ice Hotell gjorde alla det.
Hela tiden.

Kan du uppmuntra dina kollegor att ge det lilla extra till era kunder?

PS

Jag skall testa drinken i helgen.
Med is.

Teo Härén
Nyligen i Jukkasjärvi

29/4 Ledarskap by in-side-out

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 29 Apr 2010 04:29:00 GMT

Idag gjorde jag två föreläsningar.
En för SMU - Singapore Management University.
En för cheferna på Ritz Carlton - ett av Singapores ledande 5-stjärniga hotell.

Passande då med en krönika om Management inom hotellbranschen.

Peter - som är General Manager på Ritz - berättade en historia för mig om hur han använt sig av "Management by Example" genom att en dag komma till jobbet med sin kavaj ut-och-in.

Han ville se hur lång tid det tog innan någon i personalen påpekade att högsta chefen hade något - uppenbart (!) - fel på sin arbetsuniform.

Han sa att det hade dröjt hela 20 minuter innan någon sagt något ...

Men det var när Peter var ny på jobbet. Sedan dess jobbar han hela tiden med att se till att Ritz i Singapore är ett hotell där människor vågar säga till om något är fel - till och med om det gäller högsta chefen.

Och idag hade han alltså ställt in det vanliga "chefsmötet" och istället ersatt det med ett 1,5 timmes långt seminarium om affärskreativtet för alla de högsta cheferna.

När högsta chefen genom sitt ledarskap visar att kreativitet är viktigt och uppmuntras - ja då sprids det nedåt i organisationen. Speciellt när ledaren gör detta genom att använda sig av kreativa tekniker - som att komma till jobbet med kavajen ut-och-in ...

Fredrik
I den vackra baren på Ritz.

ps. Följ oss på Twitter på @interestingorg och få en automatiskt "puff" när vi lägger upp en ny krönika om kreativitet.

27/4 Nya gamla krönikor

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 27 Apr 2010 08:34:00 GMT

Av misstag har ett antal krönikor från april i år fallit bort ur systemet.
Det är nu fixat.

Så från 8:e april fram till idag finns det nu en del krönikor som du kanske inte kunnat läsa även om du varit inne på siten.

Vi vill även passa på att tipsa om att du nu kan få veta via twitter när en ny krönika läggs upp.

Anmäl dig till @interestingorg på Twitter så skickar vi en liten "puff" när en ny krönika läggs upp.

Fredrik och Teo

20/4 Idébok för chefer

teo.haren@interesting.org — Tue, 20 Apr 2010 01:50:00 GMT

Hon säger det med ett ansiktsutryck som visar att hon menar allvar:
”Chefskap är precis som föräldraskap”.

Hon är en av cheferna som nätverket Klara K bjudit in för att under en eftermiddag få lyssna på en föreläsning om Härarbete och kreativitet.

Alla i lokalen är chefer.
Alla är kvinnor.

Det är i pausen efter föreläsningen som det kommer fram en hel grupp kvinnor med frågor som hon utmärker sig med sina kluriga tankar.

Hon berättar hur hon på en föräldrarutbildning lärt sig en värdefull regel. En regel som hon kunde använda sig av även som chef.

Men hon talade även om hur hon när hon gjorde lumpen kämpade mot idiotiska regler och dumma ordrar.

Tex krävde hon att upgifterna för dagen skulle delas ut på ett nytt sätt.
Istället för att först få en order och först när den var klar få nästa order, föreslog hon att de skulle få en lista med alla dagens uppgifter så att de själva kunde styra över i vilken ordning de utfördes.

När det var förbjudet att flyga hem från Göteborg till Uppsala, trots att det var billigare än att ta tåget, reagerade hon direkt.
Och efter ett tag både flög hon hem, och hade en lista med dagens uppgifter att lösa. (För att sedan vara ledig när listan var avklarad)

Jag gillar personer som ser saker som inte fungerar perfekt och sedan gör något åt det.

Vilken regel hon lärt sig på föräldrarutbildningen?

Regeln att ber man ett barn att göra någonting, men inte berättar hur hon skall göra det, får man aldrig klaga på barnet om det gör på att annat sätt än man tänk sig.
Vill man få det gjort på ett speciellt sätt skall man säga det när man ber barnet.

Och det är den lärdomen som hon sedan reflekterar över när det gäller chefskap.

Kanske kan många chefer ransaka sig själva om de vill ha kreativa organisationer; blir jag irriterad om de gör på ett annat sätt än jag hade tänkt mig; även om jag bar bad dem lösa en uppgift; och inte specificerade hur jag ville att den skulle bli utförd?

Teo Härén
I Uppsala

PS
Hon avslutar med att berätta hur hon bett sin femåriga son att duka bordet.
Utan att berätta hur.

Efter några minuter kommer sonen fram till henne med meningen:
”Titta vad roligt jag dukat!”

På bordet fanns det bestick, något att äta på, och något att dricka ur.
Men det var inte som det brukar vara dukat.
”Jag fick bita mig i tungan för att inte säga att han gjort fel”, säger hon med ett leende.

Men sedan berättar hon hur hennes son lyfter upp sin ”tallrik” (Matlådan han brukar ha på utflykter) och målande beskriver att senaste gången han åt från den var på deras resa när de åkte utomlands.

Plötsligt var dukningen inspiration till ett samtal över middagen om utlandsresor.
Kanske var det inte fel dukat?
Kanske var den roliga dukningen istället helt rätt.

Jag tänker på sonens kommentar när jag reser hem; ”Titta vad roligt jag har dukat”!
Jag kanske skulle duka roligt idag?

19/4 Ur askan

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 19 Apr 2010 09:06:00 GMT

Torsdag kl 17.00 klev jag av scenen på Rival i Stockholm efter att ha föreläst för konsultfirman Resources kunder och anställda.
Sedan var tanken att jag skulle åka till Köpenhamn och därifrån via Zurich till Singapore.

Men ett askmoln kom ivägen.

Alla flyg ställdes in i typ mer eller mindre hela Europa.

Men jag ska ju hålla nästa tal i Singapore inom några dagar.

Så vad göra?

De senaste dygnen har jag tillbringat med att åka bil och tåg från Stockholm, via Köpenhamn, Puttgarten, Autobahn och tyska, Österrikiska, och ett antal östeuropeiska länders tåg-linjer för att nu - efter att ha tillbringat ca 100 timmar på resande fot nu befinna mig i Istanbul.

Om några minuter går mitt flyg till Singapore.

Jag kommer landa kvällen före mitt nästa inbokade tal.

Det finns två saker man kan göra när en kris slår till.
1) Oj-a sig.
2) Göra det bästa av situationen.

Efter att ha sett hundratals mil av delar av Europa som jag inte sett tidigare och nu veta att jag inom kort hoppar på ett flyg som tar mig hem i tid till Singapore kan jag bara konstatera att visst hade jag kunnat suttit fast i "Stuckholm" och väntat på att vinden skulle vända. Men då hade jag varit tvungen att ställa in mitt tal i Singapore nu på torsdag.

Och det tänker jag inte göra.

Att vara talare är att vara beredd att åka 400 mil i tåg och bil för att komma fram till den enda flygplats i Europa som är öppen och flyger till Singapore.

Vissa skulle kalla det för att vara galen.
Jag kallar det för att tänka kund-vänligt.
Kreativ service.
Nu behöver kunden inte hitta en ersättare till mig med kort varsel.
Jag må bara prata 45 minuer på mitt tal i Singapore i morgon - men gudarna ska veta att jag har rest väldigt länge för att få komma fram och göra dessa 45 minuter. 120 timmar för att vara exakt.

Fredrik
I Istanbul

16/4 Kreativt ledarskap

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 16 Apr 2010 09:05:00 GMT

Tusentals lärare hade samlat till Skolledarkongressen på Svenska Mässan i Göteborg.
Med tanke på att det var lärare och rektorer i publiken var det intressant att notera att de som satt samman programmet hade valt rätt många huvudtalare som inte hade något med skolan att göra.

Själv var jag inbjuden att tala på temat: "Fantasi är viktigare än kunskap".

Där var Christer Olsson, ledarskapskonsult som höll ett tal om ledarskap (så klart)

Han hade en för övrigt en del roliga retoriska poänger.

Som tex när han pratar om de som sätter upp skyltar i fika rummet där det står:

"Lämna det som du vill ha det när du kommer".

Han tog en snygg konstpaus och sa sedan:

"Det är ju det de gör..."

Den som talade innan mitt pass var Lisa Ekström.
Lisa är före detta försäljningschef på SAS och hon slutade för att ta sig an kundservice-avdelningen på SAS.
En avdelning som var en katastrof när hon kom dit.
På tre år lyckades hon vända den från att vara drygt 20 personer som hade en snitt tid på 21 dagar (!) att ge ett svar - till att bara ca 10 personer lyckades ge svar på kundens frågor samma dag.
Dessutom gick kundernas nöjdhet kring processen från 30% till över 90%.

"Vill ni veta hur jag gjorde det?". frågade Lisa retorsikt.

Och de vill man ju onekligen veta.

Sedan satte hon igång med en föreläsning som jag nog måste säga var en av de bästa jag hört på svenska på länge.

En föreläsning där hon staplade exempel på kreativt ledarskap på hög.

Tyvärr finns det inte plats att ta med alla intressanta exempel som hon berättade i denna krönika. Men när jag sprang på henne på Landvetter på väg hem uppmuntrade jag henne att skriva en bok med alla sina exempel.
Det är en ledarskapsbok jag absolut skulle köpa.

Det roliga med Lisas många exempel var att hon alltid tog sig an de problem hon ställdes inför med humor och kreativitet .

Från att hon delade ut röda nästor som folk kunde ha på sig när de ville pigga upp sig själva, till att arrangera after-ski-fester i mitten av sommaren.

Men det roliga med Lisas exempel var att det hon gjorde inte var gjort bara för att vara "kul" - hon hade alltid en baktanke med allt hon gjorde.

Som att se till att ta bilder när de hade "after ski" - och sprida de bilderna internt för att skapa en bild hos de andra avdelningarna att kundservice-avdelningen inte alls var den tråkiga plats som folk trodde.
Eller hur hon köpte en för stor tårta när de skulle fira att de nu inte hade några kunduppdrag i "back-log" som låg och väntade - och hur hon tryckte den informationen PÅ tårtan.

När man sedan gick från avdelning till avdelning och bjöd på tårtan så spreds budskapet om hur kundservice-avdelningen nu inte längre hade någon bak-log.
Biten med "0% kunder i kö" - fick ingen ta - den fick SAS VD när alla andra hade fått.

Såna historier berättade Lisa om och om igen - och när 60 minuter hade gått var det min tur att gå upp.
Och allt jag ville säga när jag stod där på scen var: "Lisa kom upp igen och fortsätt. Ge oss mer!"

Istället var det min tur att föreläsa.

Och det var nog min sämsta föreläsning på länge. För mental var jag fortfarande rörd till tårar över hur kreativt Lisa lyckats vända en kundservice-avdelning på bara några år.

Ibland är det bästa med att vara talare att man får lyssna på talaren som talar innan.

Fredrik
I göteborg.

ps. De hade ett mentormeter-system där deltagarna fick svara på frågor.
Innan mitt pass frågade moderatorn Erik Blix hur många av de ca 1000 lärarna och rektorerna i publiken som ansåg att meningen "Fantasi är viktigare än kunskap" stämde.
Hela 82% svarade "ja"!
Efter mitt pass frågade han igen. Då svarade hela 93% ja.

15/4 ”Gröna vågen 2.0”

teo.haren@interesting.org — Thu, 15 Apr 2010 03:14:00 GMT

Flera gånger per år tillfrågas vi att skriva krönikor i tidningar, på webbplatser eller till nyhetsbrev.

Nu senast var det Jordbruksverket som efter en workshop på vår kursgård bad om en krönika.

De arbetade med företagsamhet på landsbygden, och eftersom interesting.org numera bedriver sin verksamhet med bas i Älvkarleby så passade det ju bra att vi skrev en.

Det är lite längre än de vi brukar skriva till vår site, men läs den gärna ändå.

Sprid den gärna.

Och skicka dina kommentarer till mig på teo@interesting.org

*********

Jag fascineras av förändring.

Men jag fascineras nog ännu mer av motsatsen;

Vi kan kalla det ”oförändring”.

”Oförändring” är den tröghet vi människor ofta visar när det gäller att anpassa oss till en förändrad värld.

Det leder till att vi många gånger fortsätter leva på ett visst sätt för att vi refererar till en ”sanning” som inte längre är sann.

Och det får konsekvenser.

Som att en del skidåkare vallar vallningsfria skidor (Vilket gör skidorna långsammare) eller att äldre bilförare ”pump-bromsar” även i en bil med ABS-bromsar. (Vilket förlänger bromssträckan).

I den här krönikan vill jag framförallt lyfta fram ”sanningen” att folk på landsbygden vill flytta till stan.

För den sanningen bygger på ett antal argument som ändrats radikalt de senaste åren.

Förutsättningarna har ändrats.
”Sanningen” lever kvar.

Jag skall förklara vad jag menar:

De klassiska argumenten för att flytta till stan har varit att i stan finns, ”Jobben”, ”Bostäderna”, ”De sociala nätverken”, ”Ett större utbud av partners”, ”Ett större nöjesutbud”, och ”Bättre shopping”.

Ja visst, så har det varit.

Men stämmer verkligen de argumenten fortfarande?

Det intressanta är ju att gamla sanningar används som argument för att detta skall fortsätta.

I alla offentliga samtal man hör så förutsätts det att folk på landet skall flytta till städerna.

Detta trots att argumenten för VARFÖR man skall flytta dit alltså inte längre stämmer.

Låt mig ta dem en och en:

”Bostäder”

Här är de ju precis tvärt om; bostadsrätterna i Stockholm är idag rekorddyra och nästintill omöjliga att köpa om man inte redan har en lägenhet att byta med. (Och hyresrätter skall vi inte ens tala om)

Kostnaderna gör att bor du i stan går en stor del av din disponibla inkomst till boendet, och det i sin tur gör att många bor mindre än de egentligen skulle önska.

På landsbygden finns det däremot ofta många lediga bostäder, och dessa erbjuds till en bråkdel av kostnaden av att bo i stan.

Det konstiga är att just värdet på bostäder i stan motiveras med att ”folk alltid kommer vilja flytta till stan”.

Tänk vad som händer med den logiken, och de värderingarna, om den sanningen inte längre är sann?

”Jobben"

Här fascineras jag av de jag träffar på landsbygden som argumenterar att ”jobben finns i stan”.

Och visst har det varit så; en av de allra största drivkraften för att flytta till stan har varit just att ”jobben ” finns där.

Under industrialismen var det sant.

Men internet har förändrat den sanningen. (Även om det inte slagit igenom med full kraft ännu)

Idag finns det massor av kvalificerade arbetsuppgifter som går att göra var ifrån som helst.

Det är tom med så att det är speciellt de välbetalda, högkvalificerade jobben som är lättast att göra från andra platser än kontoret i stan.

För att inte tala om alla frilanstjänster där frilansaren själva kan välja var han/hon vill göra sina arbetsuppgifter.

Det handlar egentigen bara om planering; när man planerar sin vecka kan tex en dag i veckan avsättas till möten, och så kan man ta tåget in till stan den dagen, och göra resten av arbetet från landsbygden.

Jag har själv arbetet i två år från Zimbabwe (!) på det sättet, (Även om jag då planerade det så att jag var i Sverige en hel vecka för möten, och sedan gjorde jobbet från Harare) och har därför väldigt svårt att acceptera människor som argumenterar att det inte skulle kunna gå att jobba så från Västervik”

Vissa branscher passar extra bra, all E-handel sköts naturligtvis lika bra från Vännäs som från Stureplan. Kanske tom bättre? Och varför skall bokföringsfirmor sitta på Sveavägen, när man ändå skickar sina kvitton och fakturaunderlag till dem per post, och får tillbaka ett digitalt bokslut?

Just detta är för övrigt en annan sak som jag ofta hör när jag är på landsbygden och talar.

”Hoppas jobben kommer hit”.

Ett alternativ är ju att ta dit jobben själv.

Eller att någon med jobb flyttar ut.

Tidigare styrdes antalet arbeten på landsbygden av hur många företag som etablerande sig där.

Idag styrs det i betydligt högre grad av hur många människor som vill bo, och arbeta, där.

En rolig aspekt med just ”Bostäder” och ”Jobb” är att de flesta som arbetar i storstäderna INTE bor nära sina arbeten. Att pendla 40 minuter från dörr till dörr om man bor i stan räknas som att ha ”kort” restid till jobbet.

Nästan ingen som bor på landet tillbringar 40 minuter enkel resa för att ta sig till jobbet, och gör man det räknas det som lång restid.

(Att pendla två timmar in till stan en dag i veckan är ju faktiskt mindre restid än att pendla 40 minuter t.o.r. varje dag.)

”Val av livspartner”.

Jag växte upp på landet och vet vad det innebär att gå på den lokala pubben och ha 20 singlar att ”välja” på. (Men skall jag vara ärlig så var det ju sällan jag som ”valde” ” )

Självklart lockade storstan då med vad som i mina unga ögon närmast var ett obegränsat ”utbud” av singlar.

Men idag är det ju så att även singlar i stan till största del använder
”Match.com” och liknande siter för sitt dateande. (Jag bodde själv mitt på Söder i Stockholm som singel under en period, men flirtade 90 % av mitt flörtande på match.com)

Plötsligt kan man sitta i Rimbo och chatta, maila, och ringa tiotusentals singlar man finner på nätet för att sedan ta bussen för att träffa dem som man ”går vidare med”.

Utbudet av singlar, och framförallt möjligheten att flirta med dem, har exploderat för människor på landsbygden i och med internet.

”Bättre shopping”.

”I storstan hittar man små vintagebutiker där du kan köpa en klocka från 60-talet i små charmiga butiker på Söder”.

Så kan det låta när människor sjunger storstadens lov.

Men när man tittar på var storstadsbor gör sina inköp under ett år så är det till överväldigande del i affärer som Ica, Systembolaget och Apoteket.

Ett utbud som vilken liten håla som helst i Sverige har idag.

(På min lokala Konsum på landet kunde jag i somras välja på tre olika sorters Kokkosmjölk till thaisoppan.)

Och även här har internet förändrat förutsättningarna för landsbygden kontra staden.

För visst finns det små vintagebutiker på Söder.

Men de har inte i närheten av det utbud som man hittar på siter som vintage.se.

Bor jag i stan och vill köpa en ny skärm till datorn kan jag ta mig till någon Elgiganten och baxa hem den.

Men köper jag den på Elgiganten.se så kommer lantbrevbäraren och bär in den i hallen dagen efter! (När jag berättade det för min vän i Bromma trodde han att jag skämtade)

Det är smidigare (!) att internethandla på landet än i stan.

”De sociala nätverken”.

Här vill jag lyfta fram två aspekter som borde tala emot storstadens ständiga tillväxt.

Dels är de flesta jag talar med överens om att de har ett sämre socialt liv i stan än de hade på landet.

I stan vet man inte vad grannen heter, man kommer inte bara spontant över på en fika till sina vänner utan att först planera in det i kalendern, och föräldrarna i barnens klass träffas knappt utöver föräldramöten.

På landet däremot går man bara in hos grannen utan att ringa på, men vet precis vilka ens grannar är och klassens föräldrar hjälper varandra med att köra barnen till och från olika aktiviteter. Har en cykel blivit stulen så ringer de snart och berättar att det var ”Larssons grabb som tog den och den står bakom Perssons vedbod”.

Den andra aspekten vad gäller de sociala nätverken påminner om ”Match.com”; Idag sköter man en stor del av sitt sociala umgänge via just ”sociala
nätverk” som Facebook. Och det är någonting som bara ökar i betydelse.

Jag träffar förövrigt min mamma (Som också bor i Stockholm där jag bodde
tidigare) MER sedan jag flyttade till landsbygden; nu kommer hon hem till oss och stannar över helgen. Så träffades vi aldrig när jag bodde i stan.

Och oavsett vilken hobby du har så ger dig nätet ett enormt utbud av människor att hålla kontak med för att diskutera din hobby; oavsett om det är stickning, att sy kläder för hundar eller modellbygge. (Och nischade inköp är som sagt lika lätt, eller lättare, att göra från landet än från stan enligt ovan)

”Ett större nöjesutbud”.

Kanske är detta den punkt där storstaden fortfarande behåller ett litet försprång.

Men det är litet det.

För 10 år sedan kunde en Stockholmare hånskratta när han gick in på macken i Älvkarleby och såg utbudet av videofilmer till uthyrning.

Men idag loggar vi in på telia.se och laddar ner fler filmer än någon videobutik i stan kan erbjuda.

Och var du än bor i landet har du 300 TV-kanaler via sattelit, samt naturligtvis allt utbud av nöjen som finns på internet.

Tittar men sedan på vilken sorts nöjen de flesta Svenskar faktiskt utnyttjar under en månad, så hamnar ju i ärlighetens namn, ”hyra film”, ”surfa på nätet”, och ”kolla på TV” väldigt högt upp.

Visst, det är sant: Det finns inte 20 privatteatrar att välja på, eller sju olika Stand-up-klubbar att gå till.

Men för de allra flesta Svenskar, storstadsbo som lantis, handen på hjärtat; hur många gånger per år går du på Privatteater? Hur många gånger per år går du på Stand-up?

(Och med tanke på hur mycket billigare boendet är så finns det ingenting som hindrar att man går på Stand-up i närmaste större stad, och tar taxi hem för
1 200 kr på natten. (Vilket är vad en hyrd parkeringsplats kostar per månad på Söder senast jag letade.)

Jag är 40 år.

Jag har bott 20 år på landet.

Och jag har bott 20 år i stan.

Båda har fördelar, och båda har nackdelar.

Poängen med min krönika är inte att landsbygden är bättre än stan.

Min poäng är att ”staden” i många ögon är bättre på grund av saker som helt enkelt inte stämmer längre.

Jag är övertygad om att vi om 10 år ,när internet verkligen blivit en självklar del av vår värld och vårat medvetande, så får det konsekvenser på hur vi ser resonerar, och prioriterar när det gäller var vi vill leva våra liv.

Då tror jag vi kommer se en tsunami av storstadsbor som surfar ut mot landsbygden på ”Gröna vågen 2.0”.

Teo Härén - som driver interesting.org, ett internationellt bokförlag, från Älvkarleby.

Och älskar det.

Läs fler av Teos krönikor på www.interesting.org och följ honom på Facebook ( Teo@interesting.org) och Twitter @interestingorg

14/4 Provision på idéer?

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 14 Apr 2010 09:04:00 GMT

Jag skrev "Vad som händer i världen" för att få svenskar att förstå vad som händer i världen.
För att få dem att inse att det finns massor av nya idéer som vi kan ta till oss, inspireras av och lära oss av på andra platser i världen.

Och då är det roligt att se hur en bok kan få människor att öppna sina ögon.
Som det här mailet som jag fick av en man som driver en privat vårdcentral i Sverige:

"Man kanske skulle tycka att den som ger sig i kast att starta en egen vårdcentral i Sverige där den typen av verksamhet tidigare "endast" bedrivits i monopol från landsting, måste vara full av entusiasm och idéer till hur göra arbetet på ett bättre sätt. Det tycker jag att jag är. Men på samma sätt som man inte ser sina egna fördomar ser man heller inte idéerna som man inte kunnat tänka tidigare.

Jag har just avslutat din bok "Bli en vinnare i den globala världen" och det med mängder av inspiration och energi. Tankar på hur min verksamhet skulle kunna utvecklas, att få släppa loss drömmarna om hur bra det skulle kunna bli utanför de tidigare barriärerna är minst sagt befriande."

Sedan slutar han med orden:

"Du borde få provision på alla idéer som kläcks genom dina böcker och dina föreläsningar."

Kul idé. Men för ett företag som har som slogan som är "inspiring ideas" så räcker det gott om vi får veta att det vi gör har inspirerat till inspirerande idéer. Det är den bästa provision vi kan få.

Fredrik

13/4 Bland bergen i Bergen

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 13 Apr 2010 08:47:00 GMT

Det går nästan inte att med ord beskriva hur vackert det är att flyga in till Bergen.

Fjordar, snöklädda berg och öar ligger så vackert utspridda att man nästan tycker att det känns lite onödgt med så mycket vackert på ett och samma ställe.

Jag flög till Bergen igår för att få föreläsa på It´s Learning. Ett företag som arbetar med IT-system för lärare i skolan.

Att ett företag som jobbar med utbildning och som heter "It´s Learning" bestämmer sig för att ha en kunddag på temat kreativitet tycker jag är extra roligt.

Dessutom fick jag göra två olika föreläsningar för samma grupp inom loppet av en dag.

Det var så att säga "dubbel potion" kreativitet ordinerad.

Efter den andra föreläsningen kom kunden fram och sa "Jag som trodde att det inte kunde bli bättre än efter den första föreläsningen."

Jag gissar att han var nöjd.

Det är väl det som kallas för "It´s Creativity."

Fredrik
I Bergen

12/4 Tänka sig

teo.haren@interesting.org — Mon, 12 Apr 2010 10:49:00 GMT

Ibland skall man inte lyssna på kunden, utan göra precis tvärt om.

Innan jag går upp på scenen repeterar kunden sina fyra kärnvärden:

- Närhet
- Trygghet
- Nytänkande
- Utveckling

Av fyra värdeord är alltså hälften (!) förknippade med vår passion: ”Nytänkande” och ”Utveckling”.
Och då är min kund en kommun.

För de flesta är det nog självklart att en kommun skall arbeta med ”Närhet” och ”Trygghet”, men det är verkligen härligt att höra att de också själva tycker det är självklart att de skall arbeta med ”Nytänkande” och ”Utveckling”.

Därför har de bjudit in 500 personer till en ”innovationsdag” med en inspirationsföreläsning om kreativitet.

De har delat upp publiken i två grupper och bett mig göra samma föreläsning två gånger.

I pausen mellan föreläsningarna kommer beställarna fram och tackar mig med orden:
-” Tusen, tusen tack. Det var riktigt, riktigt bra”!

Jag frågar dem om de vill att jag skall göra några ändringar inför det andra passet med resten av personalen och de svarar leende:
-”Nej, det var perfekt. Kör precis samma föreläsning en gång till”.

Men kan man gå upp på en scen framför 250 personer på en innovationsdag, tala kreativitet, och köra precis samma föreläsning en gång till?
Knappast om de arbetar under värdeord som ”Nytänkande” och ”Utveckling” va?
Då borde man tänka nytt.
Då borde man utveckla sig.

Så jag trotsar kundens order, och istället kör jag en timme och en kvart med precis samma känsla, och om precis samma värdeord, utan att en enda gång använda samma exempel, samma poänger, samma powerpointbilder eller ens samma ord.

Istället för att göra som kunden sa (”Kör precis samma föreläsning en gång till”) gör jag alltså precis tvärt om, och kör inte någonting igen.

När jag är klar kommer kunderna med ännu större leenden:

-” Det där var ännu bättre”!

Teo Härén

Dagens andra kund var Sweco i Norge.
De har fyra värdeord:

”Lagspiller, engasjert, nytenkende og ansvarlig”.

Kan man tänka sig; även där dök ”Nytänkande ” upp som värdeord.

Tänk att en kommun i Sverige och ett konsultbolag i Norge har samma värdeord.

Vilka värdeord har ni i er organisation?
Skulle ni kunna ha ”Nytänkande”?

10/4 NUS

fredrik.haren@interesting.org — Sat, 10 Apr 2010 08:46:00 GMT

För 17 år sedan (!) funderade jag på att söka till National University of Singapore för att studera utomlands.
Det blev inte av för att jag var för snål att vilja betala de 15 000 kronor det skulle ha kostat i ansökningshandlingar.

Därför var det extra roligt att idag vara inbjuden som den enda talaren på ett "alumni event" arrangerat av NUS.

Under eventet fick ett 100-tal elever som läser på NUS just nu möjlighet att under en middag sitta och prata med ett antal mentorer som bjudits in från tidigare års kullar.

En mentor per bord med ca 8 elever vid varje.

Efter 20 minuter bytte mentorerna bord.

Att låta äldre, fd elever dela med sig av sina bästa idéer till yngre elever genom ett mentorsprogram som detta är lysande.

Och som enda icke-alumni mentor på denna alumni-mentor-middag hade jag nog extra roligt.

Det bubblade av frågor från eleverna som ville ha råd och tips om hur man kan förverkliga sina idéer.

Jag har redan lovat att ställa upp igen som "icke-NUS-elev-mentor-från-NUS".

När ställde du själv upp senast som mentor för någon som är yngre och mindre erfaren än dig själv?

Fredrik
I Singapore

9/4 TEDx

teo.haren@interesting.org — Fri, 09 Apr 2010 07:39:00 GMT

Det senaste året har jag tittat väldigt mycket på talen på TED.COM.
Och i de flesta tal jag gjort har jag vävt in en uppmaning till publiken att gå in där och få inspiration.

Därför blev vi på interesting.org väldigt peppade när TED förra året presenterade konceptet ”TEDx”;
en möjlighet för alla som gillar TED att under varumärket ”TEDx” (Där ”x” står för ”independently organized TED event”) ordna egna TED-lika konferenser på non profit basis.

Sedan dess har vi på interesting arrangerat tre TEDxStockholm events med några av Sveriges bästa talare som utan kostnad hållit inspirerande 18-minuters tal om allt från miljö till vattenrening.

TEDx har sedan lanseringen vuxit över hela världen och events har gått av stapeln i såväl Tokyo, London och Singapore.

Nu tar vi nästa steg med TEDxStockholm; Vi vill att det sprider sig lokalt.

Därför har vi lanserat idén med TEDXStockholm-veckan.

En vecka där alla som tycker att TED.COM är en site värd att sprida under en vecka ordnar egna TEDx events.

Några gör större events med egna talare, men de flesta bjuder bara in några vänner på middag, eller ordnar ett event på jobbet.

Kanske vill du vara med?

Läs mer om TEDXstockholms historia, och framtid på www.TEDxStockholm.com

Teo Härén

Arbetet med att lansera TEDx i Sverige belönades dubbelt upp under 2009:
Tidningen leva placerade oss på listan ”Sveriges 100 inspiratörer” och ett av skälen till att interesting.org som ett av tre företag nominerades till Kunskapspriset var enligt nomineringen vårat arbete med att ta TEDx till Sverige.

8/4 Vem är målgruppen?

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 08 Apr 2010 08:33:00 GMT

Idag hade jag ett Härarbetamöte med Peter Andrew från DEGW - en firma som hjälper allt från Google till Engelska staten att bygga mer kreativa miljöer.
De är värdsledande på detta och Peter sitter i företagets ledningsgrupp.
Peter hade bett om ett möte för att få lära sig mer om hur vi jobbar på interesting.org och självklart var han med på att vi struntade i att ha mötet på kontoret utan istället hade det utomhus på charmiga Blue Jazz Café i de arabiska kvarteren av Singapore.

Vi hade en lång och intressant lunch med samtal om kreativitet och miljöer.

Här kommer ett exempel på vad Peter berättade för mig.

DEGW hade fått i uppdrag av polisen i Nya Zeeland att bygga en ny polisstation.

När de tog sig an uppdraget sa DEGW: "Varför bygger man inte polisstationer utifrån målgruppen?"

Och vem är målgruppen på en polisstation?

Poliserna?

Nej, sa DEGW

Brottslingarna?

Nej, sa DEGW

Men vilka är det då?

Brottsoffren!

Alltså byggde man en station som var varm, trygg och ombonande för de brottsoffer som kom in på stationen för att anmäla ett brott eller vittna i ett brottsmål.

Så självklart.

Och så ovanligt.

Och Peter berättade glatt att det hade varit väldigt svårt att få Polisen med på tänkandet i början - men att det hade blivit en hej-dundrande succé.

Han såg stolt ut när han berättade det.

Och det tycker jag att de ska vara.

För alltid när man lyckas vända på ett tänkemönster och därmed se nya sanningar som är bättre så ska man vara stolt.

Var stolt över din kreativitet.
Och ställ dig frågan - vilken fråga skule vi kunna vända på i vår verksamhet?

Fredrik
Just tillbaka efter en lång lunch.

8/4 En godnattsaga

teo.haren@interesting.org — Thu, 08 Apr 2010 04:52:00 GMT

Efter drygt två månader av pappaledighet är det nu dags att börja föreläsa och skriva krönikor igen.
Därför passar det bra att börja med en krönika om en pappa och hans dotter.

Efter den första föreläsningen idag kom nämligen Rikard Gateau, Orkesterchef på Västerås Sinfonietta, fram och tackade för föreläsningen.
Under hela passet hade han suttit och lyssnat med pigga ögon och ett stort leende på läpparna; det är uppenbart att Rikard gillar kreativitet.

I vårat samtal i pausen berättade Rikard att han brukar läsa högt för sin dotter på kvällarna vid läggdags.
Inget speciellt med det, det gör nog de flesta pappor av och till, och om några år gör jag det för min lilla dotter Elvira också.

Men ändå var det lite annorlunda med Rikards berättelse om godnattläsning.

Dels för att han inte läste ”Pippi” för sin dotter, utan ”Idébok” .
Och dels för att hans dotter är 15 år.

När vi skriver våra kreativitetsböcker så skriver vi om sådat som inspirerar oss.
Och det är lika fascinerande att se att det kan innebära att den läses av höga chefer i näringslivet, eller domare i Singapores Högsta Domstol, men även som högläsning av pappor till sina tonårsdöttrar.

Rikard berättar:

”Jag minns när jag läste kapitlet där man skulle hitta på nya sätt att använda en tegelsten. Hon hade många nya förslag och hade haft mycket svårt att sova den natten!”

(Lite roligt är det ju när godnattläsningen istället gör att barnet får svårt att sova!)

Jag har skickat en ”Idébok 2” till Rikard som tack för hans inspirerande historia, och jag hoppas att den ger hans dotter många sömnlösa nätter.

Har du barn?
Läser du för dem?

Har du funderat på att läsa en kreativitetsbok för att inspirera dem att växa upp till nyfikna, kreativa själar?

Teo Härén
På väg till Oslo.

PS

Har du mindre barn? Glöm inte att ”Idébok för föräldrar” är en bok som med fördel läses tre gånger:

1) När man fått barn för att påminna sig om att uppmuntra dem när de är kreativa.

2) Som högläsning för barnet när det är mellan 4-6 för att inspirera dem.

3) Och sedan av barnet själv när det kan läsa (7-8 år) så de själva kan sitta och fundera över sin kreativitet.

PS 2

Jag kommer fortsätta vara pappaledig på halvtid fram till hösten.

Jag tackar alltså nej till hälften av förfrågningarna om tal och därför kommer även krönikor från Sverige att under det närmaste halvåret komma lite mer sällan.

7/4 Tankar vid poolen

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 07 Apr 2010 01:00:00 GMT

"When visiting Raffles be sure and see Singapore."

Så lyder ett känt citat om det klassiska hotellet Raffles i Singapore.

Och varje gång jag kommer dit måste jag säga att jag förstår citatet.

Det är verkligen ett gammalt, charmigt och vackert hotell.

I dag tillbringade jag några timmar i denna unika miljö för att fira en väns födelsedag och blev på köpet inspirerad av en för mig ny organisation.

För under kalaset kom jag i samspråk med en kvinna som jobbade heltid - utan lön - för att sprida kunskap om Aidha (aidha.org) - en organisation som hjälper fattiga, outbuildade gästarbetare (som maids från Indonesien) att lära sig mer om hur man blir ekonomiskt smart. Eller som de säger: "Enriching lives through financial education".

De hjälper dem att skaffa kontroll över sin ekonomi - och lär dem att spara. Fattiga människor som sällan eller aldrig har sparat några pengar i sina liv.

När alla tycks prata om "micro-lån" kändes det fräscht med någon som kämpar för "micro-sparande".

När alla tycks tycka att fattiga ska ta lån för att komma ur sin fattigdom känns det roligt med någon som lägger energi på att fattiga ska lära sig att spara sig ur sin fattigdom.

Jag blir alltid lika glad när jag hör talas om människor och organisationer som går mot strömmen och gör tvärtom mot vad som är "inne" just nu.

Man kan säga att jag sparar på exempel på människor som gör saker annorlunda.
Idag sparade jag exemplet med en organisation som lär fattiga att spara.

Att bli inspirerad vid poolen vid Raffles hotell är vad jag kallar en bra onsdag på jobbet.

Fredrik

6/4 Sälj, sälj, sälj

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 06 Apr 2010 01:27:00 GMT

Oracle Singapore hade idag ett kundevent för sina kunder för att informera dem om sina nyaste produkter inom CRM.

Jag var inbjuden att tala om kreativitet och alla som kom fick även en Idébok.

Den andra talaren var från Oracle och talade om vikten av att ha en effektiv sälj- och marknadsföringsorganisation på sitt företag.

En sak som han sa fann jag extra intressant: tydligen lägger en säljare ned ca 22% på att faktiskt sälja. Resten av tiden läggs på annat. (Allt från resor, till admin, till rapporter mm)

Sedan kom han med ett intressant exempel.

Om en organisation med 1000 säljare kunde få sina säljare att lägga 30% (mot 22%) på att faktiskt sälja så skulle den organisationen ha 200 000 extra säljtimmar per år.

"Tillräckligt för att ta ut kunder på 33 000 golfrundor.", som han uttryckte det.

Det bästa med att vara talare är att man får gå på konferenser och lyssna på andra talare.
Idag fick jag alltså lära mig nya saker från Oracle - och genom att sitta och lyssna på dem sattes det igång nya tankar i mitt huvud. Denna gång om försäljning.

Inspiration är otroligt viktigt för kreativitet. Och inspiration kan sägas vara "intressanta, nya saker man inte visste om presenterat på ett spännande sätt som lockar till nya tankar."

Hur blir du inspirerad?

Fredrik
Just inspirerad av Oracle i Singapore.

5/4 Tankar vid ett sandslott

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 05 Apr 2010 05:01:00 GMT

Alvin Lee brinner för sandslott.

I femton år har han genomfört tusentals företagsevent där 100000-tals människor har fått lära sig om ledarskap, teambuilding och samarbete genom att bygga sandslott tillsammans.

Idag var jag där och besökte honom för att få lära mig mer - och för att få bygga sandslott!

Det var otroligt roligt.

Både att bygga i sanden - men också att få prata med Alvin.

Han är som en vandrande vidsomsordsbok.

Efter 15 år av sandslottsbyggande har han samlat på sig mängder av visdom om livet som han glatt delar med sig av.

Hans sandslottsbyggande blir fysiska metaforer.

Så här kommer några av hans visdomsord:

"När du ställs inför en ny idé säg inte "det går inte" eller "det går" - säg "Låt oss prova idén tillsammans."

"Ledarskap är som sandslott - man måste ha en stadig grund att stå på annars rasar allt."

Och så vidare och så vidare i en aldrig sinande ström av tankar kring sandslott.

Fredrik
På stranden i Singapore.

ps.

Vad jag själv byggde?

Ett inverterat sandslott. (dvs ett sandslott som gick nedåt i sanden).
Efter 15 år med 100,000-tals sandslottsbyggare hade Alvin aldrig sett något liknande.
Kul att man kunde komma med något nytt.

30/3 Vad händer?

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 30 Mar 2010 05:32:00 GMT

"Händer det inget på interesting.org längre?"

Det skulle ju kunna vara en vettig fråga att ställa sig med tanke på att vi inte skrivit en krönika på tre veckor.

Låt oss börja med att be om ursäkt för det.

För ingenting kunde vara mer fel.

Det händer väldigt mycket på interesting.org.

Men låt oss först förklara varför vi valt att ligga lågt med krönikor.

Teo har just blivit pappa och haft fokus på att vara pappa-ledig.

Fredrik har just gift sig och haft fokus på att ha smekmånader (ja, två stycken)

Fredrik är just nu tillbaka från den senaste i Indonesien.
Teo är borta en vecka till med hela familjen i Egypten.

Sedan kommer vi sätta igång som vanligt med krönikor så gott som dagligen på interesting.org.

Men att tro att det inte hänt något under dessa tre senaste veckorna är så klart helt fel.

Så här kommer en (förkortad) version.

Vi har föreläst i Norge, Sverige, Singapore och Ryssland.

För allt från Oriflame till Boliden till Singapores Coast Guards till fastighetsexperter.

För studenter från Norge i Singapore och för studenter i Norge.

Och appropå Norge - vi har föreläst tillsammans med Norges rikaste man - och Norges roligaste man (framröstad två gånger). Och nej, det var inte samma person.

Vi har föreläst för sjuksköterskor i Skövde och för investerare i Stockholm.

Och mycket mycket mer sedan den senaste krönikan den 3/3.

Och så har vi alltså gift oss och varit pappa-lediga.

Nu sätter vi snart igång igen med normal fart.

Glada hälsningar.

Fredrik (och Teo på distans från Egypten)

3/3 Förändring och innovation

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 03 Mar 2010 06:55:00 GMT

"What is the difference between Change and Innovation?"

Kvinnan som frågade ansvarar för chefsutbildningen på en av Singapores största sjukhus.
Hon frågade just innan jag gick upp på scen för att föreläsa för ett 50-tal av de högsta cheferna sjukhuset.

Bra fråga, tänkte jag.

Jag svarade:

"Change happens to you. Innovations is when you control the change."

Jag måste erkänna att jag var ganska nöjd med svaret.

För genom att vara kreativ är man proaktiv. Man skapar förändring istället för att dras med i den.

Man seglar istället för att flyta med strömmen.

Man är mer i kontroll.

Och i en värld där många just nu känner att de inte har någon kontroll utan mest sveps med i någon typ av snabb förändring så kanske förmågan att vara kreativ och skapa nya innovationer kan göra den färden mindre skrämmande.

Samtidigt kommer så klart varje ny innovation att i sig skapa ännu mer förändring ...

Fredrik
Just utkommen från en föreläsning där jag själv började tänka tankar kring innovation.

2/3 Alla är våra kunder

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 02 Mar 2010 07:18:00 GMT

På den frågan får man som bekant inte svara "alla".
Men ändå är det precis det vi måste göra på interesting.org

Idag var ännu ett lysande exempel på hur det stämmer in.
I morse fick jag ett mail från en indisk entreprenör som nyligen sålt sitt bolag och nu jobbar som investerare i nystartade indiska företag.
Jag hade gett honom en Idébok och han mailade mig och berättade hur hans 9-åriga dotter hade gått igång på boken.

I eftermiddags föreläste jag för 70 personer på The Supreme Court of Singapore.

Vi gör alltså produkter och tjänster som går hem hos 9-åriga indiska flickor - och hos de anställda hos Högsta Domstolen i Singapore.

Lite roligt var det att höra personalchefen på högsta domstolen berätta om de fyra värderingar som styr deras verksamhet.

De tre första var såna som man kunde förvänta sig från högsta domstolen i ett land:

- Integrity
- Quality Public Service
- Ownership

Dvs en kvalitativ allmän service funktion med hög integritet och som jobbar med stort mått av eget ansvar och initiativ.

Men sedan kom det fjärde värdeordet:

- Learning and Innovation.

Eller som de skriver på sin hemsida: "The Supreme Court recognizes that to be a world-class judiciary, we need to continually improve ourselves and our processes. We therefore encourage learning and innovation to take the Supreme Court to the highest levels of performance."

Och personalchefen berättade stolt att de förra året hade haft 70 (!) besök från andra högsta domstolar i andra länder bara under förra året.
Besökare som ville se hur man i Singapore jobbat innovativt med framförallt smartare IT-lösningar för att skapa en effektiv organisation.

En lösning jag gillade var hur de tagit fram en liten handhållen dator som tolkarna kunde koppla upp sig mot och som hade de vanligaste "svåra orden" som tolkar tidigare snubblat på.

Alla branscher är verkligen "kreativa branscher" - till och med högsta domstolen.
Och eftersom alla branscher är kreativa så är alla människor målgruppen för våra produkter.

Man kan visst ha "alla" som kunder.
Det fick jag alltså ännu ett bevis på idag.
Case Closed.

Fredrik

1/3 Vad som händer

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 01 Mar 2010 07:15:00 GMT

Nu när boken "Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå" har kommit ut i pocket får jag många nya mail från läsare som köpt boken på Arlanda på väg ut i världen på en resa.

Idag fick jag ett från en person som läst boken TVÅ gånger.

"Jag har läst din bok Vad som händer i världen två gånger. Den första gången var innan jul i en småstad mitt i vintersverige. Mörkt kallt och fyllt av människor som inte verkar trivas med sin situation. Och den andra gången var förra veckan, under två härliga eftermiddagar vid stranden i Kapstaden, dit jag rest för att intervjua bloggare och andra som arbetar med sociala medier i Sydafrika.

Och den gången förstod jag mycket bättre vad du menade med hur attityderna kring utveckling och framtiden skiljer sig. Jag har även under andra resor till utvecklingsländer känt det, men du satte verkligen ord på känslan."

Kul.

Min erfarenhet är att ju mer en person rest utomlands desto mer förstår de vad jag pratar om i boken. De som håller med mest är utlandssvenskar. De som tycker jag är helt ute och snurrar är människor som aldrig rest utomlands och som tycker Sverige är världsbäst på allt.

Idag träffade jag själv en australiensare som vuxit upp på landsbyggden med "4 timmar till närmaste McDonald´s och 20 km till närmaste granne."

Idag bor han i Singapore och flyger jorden runt och jobbar med storföretag som just McDonald´s på global basis.

Han hade en liknelse för hur vissa utvecklade länder är. Han sa:
"När jag kommer hem till Australien nu känns mitt hemland som avslagen cola. Alla de brusande bubblorna är borta."

Utvecklade länder som avslagen cola. Lysande liknelse.

Fredrik
I Singapore. Inspirerad efter en lång lunch där jag drack Coca-Cola med bubblor.

ps. tipsa gärna folk om att "Vad som händer i världen" nu finns som pocket för priset av en stor Kaffe Latte.

28/2 Dubai och Abu Dhabi

fredrik.haren@interesting.org — Sun, 28 Feb 2010 09:46:00 GMT

Dubai.
Staden som är full av helt galna idéer.
Abu Dhabi staden som är full av galna idéer - och oljepengar.

Två udda städer som blivit en grogrund för spännande historier.

Under två dagar har jag fått höra historier om mördade Hamas-ledare och spioner. Om ryska maffian. Om kriminella finnar. Om pengatransaktioner över gränserna som skrämmer mig.
Om mångmiljon projekt som sätts igång. Om mångmiljardprojekt som gått under.

Men jag har också träffat mannen som ska se till att inom två månader 800 nyanställda till Ferraris nöjesfält får träning inför öppningen.
Hotellchefen som berättat om stora, nya hotellsatsningar.
Förläggaren som byggt upp ett tidnings- och bok-imperium under de senaste 20 åren.

Själv var jag på plats för att föreläsa om kreativitet - och för att undersöka möjligheterna för att ge ut Idébok på arabiska.

Jag är både positivt och negativt imponerad av dessa två städer.
Full av energi av all den konstiga energi som finns här.
Trött av all den tröttande konstigheten som också finns här.

Paradoxernas land.

Men en sak vet jag. Jag kommer att komma tillbaka.

För Dubai och Abu Dhabi är två ställen som kommer att behöva många, riktigt bra idéer under de närmaste åren.

Fredrik
På flygplatsen i Abu Dhabi på väg till Singapore.

23/2 Fler idéer

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 23 Feb 2010 03:00:00 GMT

Hur kul är det att sitta och lyssna på en hel dag av föreläsningar på ett språk du inte förstår?

Hur kul som helst visar det sig.

För idag satt jag och lyssnade på en IT-konferens i Teheran där alla talare utom jag och en till pratade på Farsi. Och det fanns ingen tolk som kunde tolka åt mig.

Men det var alltså roligt ändå. Roligt för att det var så exotiskt att sitta och lyssna på tex en kvinnlig professor sitta och tala om Twitter . Eller en annan professor tala om Facebook.

Roligaste exemplet för dagen fick jag dock från den andra engelsktalande föreläsaren som höll en föreläsning om global distribution.

Han berättade om all ny teknik som införts inom global distribution som RFID-taggar, automation, möjligheten att följa ett paket på webben och så vidare.

Men sedan ojjade han sig över hur man fortfarande måste skicka med fysisk papper när man skickar något över en gräns.

Han hade siffror som visade att de globala flygbolagen skulle spara 5 miljarder dollar bara på att göra om pappren som följer med varor på flyg till ett "elektroniskt kvitto".

Hans exempel fick mig att tänka.

Vad är det som gör att vi kan vara så bra på att ta till oss viss teknik och samtidigt ändå hänga fast i löjligt gammal teknik när det gäller andra områden?

Jag har inget svar. Men bara att tänka frågan var inspirerande nog.

Fredrik
Som tänker tankar om nya tankar inom global distribution på en IT-konferens i Iran.

22/2 Idébok i Iran!

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 22 Feb 2010 08:12:00 GMT

Av alla roliga rubriker som vi skrivit på våra krönikor undrar jag om inte dagens är den roligaste.

För idag släppte vi alltså Idébok på Farsi. Det är det 14.e språket som Idébok nu finns på och idag är jag i Teheran och lanserar boken.

Om någon sagt till mig för 10 år sedan när vi startade interesting.org att jag skulle få åka ned till Iran och lansera vår kreativitetsbok hade jag bara skrattat.

Faktum är att jag skrattar nu med.

För det är så otroligt roligt att se vilken bredd Idébok har.

I söndags var jag inbjuden att tala på EFMD - European Foundation for Management Development - i Paris när de hade en konferens på temat "Entreprenörskap".

Idag är jag alltså i Iran.

Ena dagen på en akademisk konferens för europeiska management skolor i Frankrike.
Nästa dagen i Iran.

Men steget är faktiskt inte så långt.

För idag föreläste jag på ett management universitet i Teheran om kreativitet och entreprenörskap.

Ändå var det som två skilda världar.

I Paris i går var det en liten grupp, mest män, med akademiker från Europa.
Idag var det 150 unga kvinnor. Alla i slöja.

Universitetet jag var inbjuden att tala på var nämligen ett av Irans bästa, men ett universitet som bara har kvinnor som elever. 9000 kvinnor för att vara exakt.

150 av dem hade fått plats i föreläsningssalen som var proppfull och de hade kunnat klämma in många många fler sa det om de bara hade haft plats.

Så där stod jag idag och föreläste om vikten och värdet av att göra saker annorlunda för 150 iranska kvinnor.
Vänliga, glada, ödmjuka, smarta elever med pigga ögon och många frågor.
En fröjd att få föreläsa för.

Jag hade precis hur kul som helst.

Och det tror jag de hade med.

Fick nyss ett mail från en av eleverna som skrev:
"I am a student in one of the university in Iran.your conference was fantastic and we really enjoyed it.thank you for being here and we hope see you again in Iran."

Jag hoppas också snart få komma tillbaka.

Fredrik
/I Iran.

19/2 Hur man inte ska hålla ett tal.

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 19 Feb 2010 07:45:00 GMT

De retoriska reglerna för att hålla ett tal lyder:

1) Gör en introduktion
2) Presentera dig själv
3) Tala om vad du ska tala om
4) Tala om det ...
5) Sammanfatta vad du sagt
6) Frågor

Så har man gjort sedan de gamla grekerna.

Men jag har vänt på ordningen.
Jag har ganska ofta frågor först.

Anledningen är enkel.

Genom att ta frågorna EFTER att jag talat om vad jag tänkt tala om kan jag stämma av ifall det jag tänkt tala om är vad publiken verkligen vill höra.

Genom att be folk komma med frågor innan jag talar kan jag få en känsla av vad de helst vill veta mer om.

Ett normalt tal med frågorna först är som att hoppa in i en taxi och sedan kör taxi chauffören i 90 minuter och när det är 5 minuter kvar vänder han sig om och frågar: "Du, vart ska du?"

Ett tal med några frågor först är som att hoppa in i en taxi och få en chaufför som vänder sig om direkt och frågar "Innan jag sätter igång skulle det vara intressant veta vart du skulle vilja åka."

Allt går att ifrågasätta - även var man ska sätta frågorna.

Sätt dig ned och ifrågasätt något kring ditt eget arbete.

Fredrik
På väg till Paris.

18/2 Vad är motsatsen till kreativitet?

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 18 Feb 2010 07:38:00 GMT

Den här veckan har varit en härlig resa genom ett vintersverige.

Nyköping i tisdags.
Gällivare i onsdags
Söderhamn i dag
Stockholm i morgon.

Massor av snö har jag sett genom buss, tåg, bil och flygfönster när jag skuttat från en föreläsning till en annan.
Totalt har det blivit 6 föreläsningar på tre dagar i tre städer.

Och varje gång har jag mötts av roliga frågor från publiken.

Min favorit denna vecka kom i Söderhamn i kväll.

En person som satt längst fram räckte upp handen och frågade:

"Vad är motsatsen till kreativitet?"

Kul fråga!

Jag stannade upp lite och tänkte till och svarade sedan:

"Hm... spontant vill jag säga "byråkrati och stelbenthet".

Efter föreläsningen fick jag ett mail från en annan kvinna i publiken, Frida, som skrev: "Kanske motsatsen till kreativitet är Likgiltighet?"

Kul tanke.

Så här i efterhand ångrar jag att jag svarade på frågan och inte istället bad folk i publiken att ge förslag på vad som skulle kunna vara motsatsen till kreativitet.

För det är en rolig tankelek.

Andra svar som skulle kunna sägas svara på frågan vad motsatsen till kreativitet är är:

"Okreativitet"
"Tvärsäkerhet"
och
"Gamla sanningar"

Eller vad säger du.

Vad är motsatsen till kreativitet för dig?

Skicka mig gärna dina tankar.

Fredrik
Tillbaka efter smekmånad.
På ett tåg från Söderhamn till Stockholm efter att ha stannat till i Skutskär och hälsat på min far och i Älvklarleby och hälsat på min brorsdotter.

12/2 TEDx

teo.haren@interesting.org — Fri, 12 Feb 2010 01:39:00 GMT

I natt satt jag uppe hela natten.
Framför datorn.

Eftersom vi organiserat Sveriges första TEDx fick vi möjlighet att utan kostnad följa TED-konferensen i USA via Live stream.
Det kostar ca 6000 US att gå på TED och 1000 US att följa den via livestream.
Men som tack för nerlagt arbete med att ordna TEDxStockholm fick vi alltså följa konferensen gratis.

TED är verkligen fascinerande.
Jag sitter här mitt i natten och ryser, skrattar, gråter och myser år de duktiga talarna och de varierande ämnena.
Det är inspirerande.
Det är fascinerande.

Har du inte varit inne på TED.COM ännu så gör det nu: jag törs garantera att det ger dig nya tankar, och nya idéer.

I april kommer vi ordna fler TEDxStockholm-events.
Men framförallt vill vi att andra gör det.
Kanske skall du ordna ett TEDx-event?

Mer information om det kommer inom kort.

Du kommer få inspiration, du kommer få nya vänner, du kommer få nya tankar.

Om inte annat kanske du får en gratis licens att följa nästa TED-konferens på distans.

Då kanske du också sitter där mitt i natten med en laptop i knät och gråter, skrattar, myser och ryser.

Teo Härén
I Älvkarleby. Och på sätt och vis på TED i USA.

1/2 Lyx

teo.haren@interesting.org — Mon, 01 Feb 2010 12:13:00 GMT

Vi kommer inte arbeta heltid de närmaste veckorna.

Inte för att vi inte tycker om att jobba; Vi älskar verkligen vårt arbete.
Vi ser fram emot varje måndag, och sitter med ett förväntansfullt leende på läpparna varje gång vi öppnar mailen; vad är det för roliga mail på väg in idag!

Men nu i februari kommer vi båda att göra andra saker som vi tycker är viktiga.

Teo kommer vara hemma med sin nyfödda dotter och Fredrik kommer vara på smekmånad.

Det är en lyx att själv kunna välja hur och när man arbetar.
Det är en lyx att kunna välja hur mycket, och med vad man arbetar.
Det är en lyx att med Härarbete kunna välja var man arbetar.

Det är lyxigt att driva interesting.org helt enkelt.

Som ni förstår innebär det att det inte blir fullt lika många krönikor, och att det kan ta några dagar innan vi kan besvara mail.

Vi hoppas på överseende med det.

Teo Härén & Fredrik Härén

31/1 "Vilka är era kunder?"

fredrik.haren@interesting.org — Sun, 31 Jan 2010 07:12:00 GMT

"Vilka är era kunder?"

Den frågan får vi ofta på interesting.org.

Vi brukar svara "Alla".

Normalt sett är det ett värdelöst svar. Ett företag som tror att man kan ha "alla" som kund har "ingen" som kund. Man måste nischa sig, välja ut en liten del av marknaden och fokusera på den, heter det.

Men med tanke på två olika mail som jag fick idag så känns det rätt att strunta i vad experterna säger och fortsätta med attityden att vi vänder oss till alla.

För det ena mailet jag fick var från utbildningsansvarig på "supreme court" (dvs Högsta Domstolen) i Singapore som berättade att de hade gjort 2010 till sitt "Learning and Innovation-year".
Och de ville nu boka mig för en föreläsning för alla domstolens anställda i mars.

Det andra mailet var från Eric. Han skrev:

Hello, I am XXX from the Philippines I'm a big fan of your Book "The Idea Book". even though I haven't read it in full yet. I saw your book in a bookstore in a mall that I always go to. I got inspired and wanted to write something with you.

I was wondering if you can give me a copy of your Book "The Idea Book". I haven't read the book in full, I read your book in the bookstore which I go to. The book is to expensive for me to buy that's why I only read your book inside the bookstore. because the bookstore which I go to usually entertain people that wants to read can read the book in the bookstore. I have no money, I live with my parents, I have no job, I am 28 years of age, its hard for me to find a job here, I have dyslexia which I call Mr. Dyslexia and I'm embarrass and mad of my situation that I cant read that fast or spell that good, I always try everyday but the fact is that the dyslexia is eating me alive in spirit, I want to prove to my self that my dyslexia is not a sickness but a gift. I think that your Book can help my Imagination grow more and help me exercise my brain more. I want to practice my reading and help my self very much and be a better person. I need help. I think that your book can help me.

I want to be a business man and be a inspirational speaker someday.
I hope that you can help me in my Goal.
I think that we can help each other and make the world a better place with Ideas that make a different."

När interesting.org har alla anställda på högsta domstolen i Singapore som kunder. Och samtidigt får en fattig man med skriv- och läs-svårigheter som fan på Filippinerna - ja, då känns det rätt att säga att man har "alla" som kunder. (Även om vi tekniskt sett inte har mannen i Manila som kund eftersom vi bestämde oss för att sponsra honom genom att skicka ett antal böcker utan kostnad.

Fredrik

30/1 En inköpare som säljer

fredrik.haren@interesting.org — Sat, 30 Jan 2010 07:03:00 GMT

Mässor kan vara mer eller mindre roliga att gå för utomstående beroende på vilken bransch det gäller. Inköpsmässor för hotell är roliga att gå på. Det fick jag erfara idag.

600 hotellanställda på olika hotell i Norge samlades idag för inköpsmässa i Oslo och jag var inbjuden som dagens enda talare.

Efter mitt tal använde de resten av dagen till att prova olika produkter från företag som vill sälja till dem.

Maken till många olika utställare av gourmet-mat och annat lyxigt får man leta efter.

Jag gick runt provsmakade olika korvar, wienerbröd och sushi. Jag drack vin och öl på arbetstid.

Jag lärde mig mycket om god mat och dryck.

Men mest lärde jag mig idag av att prata med min beställare som jobbade som inköpare åt många stora hotell.

Han berättade om hur man kan använda kreativt tänkande som inköpare.

Han sa:
"De flesta inköpare tror att deras jobb är att se till att få så låga priser som möjligt. De sitter vid upphandlingarna och försöker se bistra och besvärliga ut.

Jag sitter inte där som en person som vill köpa. Utan som en person som ska få dem att vilja sälja till mig."

Han berättade sedan hur han ser till att göra en presentation för säljarna där han presenterar sitt företag ur ett så bra perspektiv som möjligt.

Genom att visa upp sig som bra kund kan han få säljarna att se på honom som en kund de gärna skulle vilja ha som referens-kund och därmed erbjuder de en bättre deal.

"När en säljare verkligen vill sälja till just mig har jag gjort mitt jobb som inköpare."

En inköpare som säljer. Sånt gillar jag.

Han berättade också om vikten av att sätta sig in i säljarens situation.

Som när han skulle upphandla telefoni för en stor norsk hotellkedja.

Att upphandla telefoni är, som alla som gjort det vet, ett rent helvete av olika prismodeller och lösningar.

En djungel.

Men genom att sätta sig in i operatörens affär insåg min nyvunna vän att telefonibolag tjänar pengar när kunder från andra bolag ringer till nummer som de har.

Eftersom ett hotell har mycket fler samtal IN TILL hotellet än UT UR hotellet fick inköparen på hotellet en idé.

Han berättade:

"Jag förklarade för operatörerna att mitt hotell var ett sätt för dem att tjäna pengar på alla som ringer in från andra operatörer till vårt nummer och erbjöd dem sedan att buda om vem som tyckte det var mest värt att ha denna intäkt."

Se där.

En inköpare som vänder upphandlingen av telefoni-tjänster till att bli en upphandlingen där han SÄLJER tillgången till ett nummer som rings mycket ...

Att vrida och vända på situationer. Att vara kreativ.
Viktigt i alla yrken. Även inköpare.

Fredrik
I Oslo.

25/1 Vinnare?

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 25 Jan 2010 10:27:00 GMT

Idag sålde vi 450 ex av boken "Bli en vinnare i den globala världen". (Som blev namnet på boken "Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå" när den kom ut i pocket.)

Köpare var det privata gymnasiet ProCivitas.

Skolan har ett uppfriskande kaxigt mål om att bli Sveriges bästa skola.

Jag tror de är på god väg att lyckas.

Skolan har vuxna mentorer för eleverna, satsar så klart på UF-företagande, har utvecklingssamtal för eleverna och mycket, mycket mer.

Eleverna är så drivna att jag nästan med skam tänker på hur jag - för mer än 20 år sedan (!) - slappade mig igenom en gymnasieskola som kändes mer som ett "vuxenhögstadie".

ProCivitas känns mer som ett "ungdomsuniversitet".

I samband med att alla eleverna på skolan skulle få min bok var jag inbjuden att hålla en kortare föreläsning.

Efter föreläsningen kommer det fram ett grupp elever och berättar om en riktigt bra ny affärsidé inom "dryckesbranschen". De berättar stolt att de redan har börjat prata med aktörer i branschen.

Ett annat gäng kommer fram och visar upp design som de gjort kring en säkerhetsprodukt för hemmet.

Jag baxnade när jag såg designen som de gjort och var HELT övertygad om att de lyckats få någon vuxen designer på en design-byrå att göra designen för deras produkter.

"Nej, det är jag som gjort dem", säger en ung tjej på kanske 18 år.

Jag vet inte om det stämmer men jag har läst att när Göta Kanal byggdes så var en av bröderna Ericsson ansvarig för alla ritningar för kanalen - som 13-åring!

Vad är det som gör att vi idag lever i ett samhälle där vi talar om 27-åringar som "ungdomar"? När man på banverket får vara med i deras "ungdomsgrupp" tills man fyllt 39" ...

I Älvklarleby där vi nu har vårt huvudkontor är det 55% "ungdomsarbetslöshet". Femtiofem procent!

Sverige behöver bättre idéer. Mycket bättre idéer.

Och framförallt måste vi sluta se på fullt vuxna människor som "ungdomar".

För de unga är så fulla av energi och vilja. Att inte använda sig av den är ett slöseri av resurser av oförlåtliga proportioner.

När jag tänker på hur vi har ett samhälle som inte tar tillvara på den energin får jag tårar i ögonen.

Tur då att det finns skolor som ProCivitas.

Men mycket mer måste göras.

Även om jag personligen inte är nöjd med titeln på min bok i pocket så är det katastrof om vi inte ser till att fler människor i Sverige ser möjligheterna att "bli vinnare i den globala världen". Speciellt de unga.

Fredrik
I Helsingborg.

ps. Vill du beställa boken "Bli en vinnare i den globala världen" så gå till www.adlibris.se och beställ den HÄR.

22/1 ”Välkommen Bella”

teo.haren@interesting.org — Fri, 22 Jan 2010 05:35:00 GMT

I natt föddes lilla ”Bella”.

I nio månader har vi väntat på henne, jag och min fru, och nu är hon äntligen här.
Välkommen till världen du fina, fina Bella.

Du kan vara helt lugn, du har två stolta föräldrar här som tar hand om dig.

Det är ett par år sedan Idébok för föräldrar blev klar. Releasepartyt skedde på Junibacken och dagen efter var det ett dubbeluppslag i Dagens Industri där jag och Fredrik satt på Pippis häst och berättade hur viktigt det är att uppmuntra sina barn när de är kreativa.

Just det är ju hela poängen med Idébok för föräldrar; att föräldrar med positiv förstärkning kan uppmuntra sina barn när de är kreativa och på så sätt ge barnen ett kreativt självförtroende. Genom att uppmuntra barnen när de är kluriga förstår de att det är en bra egenskap att tänka själv. ( Som igår när min dotter på fyra år uppfunnit en ryggkliare av locket på toalettstolen tex)

Idébok för föräldrar uppmuntrar mamman och pappan att skriva ner de gånger när barnen är kreativa, dels för att påminna sig själv om att uppmuntra detta, men även för att barnet senare i livet själv skall kunna ha exempel på hur kreativa de varit.

Det är en rolig bok på det sättet; den går att läsa flera gånger.
Dels när barnet är litet för att påminna sig själv om att uppmuntra dess kreativitet under uppväxten. (De flesta som köper en Idébok för föräldrar köper den som present till någon som fått barn. (Det finns flera företag som köpt ett lager av boken och varje gång en anställd får barn uppvaktas de av företaget med en Idébok för föräldrar)
Sedan är den perfekt att läsa en andra gång för barnet i 5-årsåldern så de får höra om sina egna, och andra barns idéer.
Boken är också perfekt att ge till barnet när de är runt åtta år och har lärt sig läsa själv; de tycker ofta det är jätteroligt att läsa om sina egna kreativa lösningar tidigare i livet.

Många gånger när jag föreläst och nämnt konceptet med ”Idébok för föräldrar” har anställda kommit fram och påpekat att samma sak gäller chefer:

-”Det är väl minst lika viktigt för en chef att uppmuntra de anställdas kreativitet”?, undrar de.
-”För att stärka de anställdas kreativa självförtroende”?

Och det är verkligen en bra poäng, kanske borde fler chefer läsa Idébok för föräldrar?

Men framförallt borde fler föräldrar göra det. Så för att fira att Bella nu är född ger vi 50% rabatt på Idébok för föräldrar som beställs från vår site.
Skriv bara ”Välkommen till världen Bella” i kommentarsfältet.

Teo Härén
(Skriven tidigare och publicerad nu av Fredrik Härén.)

PS

Jag har blockerat tre veckor i min kalender för att vara föräldrarledig nu vid födseln.
Alltså gör jag inga föreläsningar och kommer naturligtvis därför skriva färre krönikor.
Även på mailen kommer det ibland ta lite längre tid än vanligt att få svar.
Det går dock utmärkt att maila Fredrik istället på: Fredrik@interesting.org

Under 2010 kommer jag vara föräldrarledig ca 50% av tiden, och föreläsa den andra halvan.
Det gör att det under vissa perioder kan vara svårt att boka en föreläsning.
Bra framförhållning rekomenderas.

Erbjudandet om 50% gäller från och med idag och tre veckor framåt.

21/1 Idéer som inte riktigt finns ännu.

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 21 Jan 2010 10:29:00 GMT

Philipsanställd: "Här är en XXX som kan göra YYY vilket gör ett nytt sätt att ZZZ."

Jag: "Wow."

Philipsanställd: "Med den här AAA kan man plötsligt sitta i soffan och BBB med sin CCC."

Jag: "Wow."

Philipsanställd: "Det här strykjärnet har vi lyckats få ned KKK med LL% och därmed kunnat MMM och NNN."

Jag: "Wow."

Som du ser är en stor fördel med att vara föreläsare inom ämnet kreativitet att man får se en hel del riktigt coola saker.

Som idag när jag var på Philips Globala Innovationsdag.

Under en hel vecka träffas Philipsanställda från hela världen på ett lyxhotell i Amsterdam för att ha "Innovationsvecka".

Just idag tillbringade de ca 600 personerna dagen med att gå runt och titta på montrar som andra anställda gjort där de visar upp innovationer som vi konsumenter kommer att se i butikerna någon gång i framtiden.

Det var som sagt, coola saker.

Tyvärr har jag lovat att inte berätta vad jag såg.

Jag var en av väldigt få externa som var inbjudna. Och jag var där som den enda talaren. Dessutom hade jag fått äran att inte bara göra ETT keynote speech - utan TVÅ.
Ett på förmiddagen och ett annat på eftermiddagen.

Jag tror det gick hem eftersom högsta chefen från Philips R&D sprang (!) fram efter mitt andra tal och skakade min hand hårt medan han sa "Tack, Tack, Tack."

"Varsågod", sa jag.

Men det var jag som skulle tacka.

Att få gå omkring och se hur framtiden kommer att se ut hade räckt som betalning för dagens föreläsningar.

Tänk att en så enkel sak som ett strykjärn kan komma att förändras så mycket i framtiden ...

Fredrik
I Amsterdam.

20/1 Idéologi

teo.haren@interesting.org — Wed, 20 Jan 2010 04:30:00 GMT

Föreläser ni för politiker?

Det är en av de vanligaste frågorna vi får när vi är ute.

Och visst gör vi det.

Under de senaste halvåret har jag till exempel både föreläst för Socialdemokraternas riksdagsgrupp och för alla anställda på Moderaterna.

I båda fallen betonade jag att det finns få yrken som är så kreativa som just politiken.
Hela jobbet går ju ut på att titta på vilka problem man ser i samhället och sedan erbjuda lösningar på dessa problem.
Eftersom man själv stiftar lagar finns det nästan inga hinder på vad man kan hitta på.

Därför blir jag lite besviken när jag lyssnar på Partiledardebatten på radion imorse.

För jag tycker fokus är på helt fel saker.

Fokus är på svagheterna i motståndarnas idéer.
Inte på styrkorna.

Inte en gång hörde jag något av partierna lyfta fram bra egenskaper på motståndarna idéer.
Hela tiden letar de istället fel på de andras förslag.

Och även om partiledarna flera gånger lyfte fram samma frågeställningar (Jobben, utanförskap, miljö, trygghet) så var det aldrig någon som ens gjorde en antydan till att finna en kompromiss.

Självklart förstår jag att det är valår i år.
Självklart förstår jag att det är en del i partipolitiken att kritisera varandra.

Men måste det vara så?

Som väljare skulle jag tycka att det vore mycket mer intressent att se en debatt där partierna försökte hitta gemensamma lösningar.
Inte bara gemensamma problem.
Kreativa kompromisser som utgick från att så många som möjligt i Sverige skulle vara nöjda med dem.

Flera gånger under debatten nämns behovet av nya lösningar och mer innovation.
Men jag saknade konkreta förslag på hur vi skulle kunna få till detta.

Kanske skulle vi föreläsa ännu mer för politiker?

För det är en sak att diskutera att Sverige behöver nya idéer och fler smarta lösningar.
Det är en annan sak att satsa resurser på att utveckla kreativiteten hos oss alla här i Sverige.

Men det är faktiskt ett alternativ.

Vi brukar ofta kritisera de som tar kreativitet för given.
Det finns inget värre än när de ansvariga för en hel nation gör det.

Låt oss satsa på kreativitet i Sverige.
Och sedan använda denna kreativitet till att hitta lösningar på de många problem som vi står inför.
Gärna breda, kreativa lösningar som så många som möjligt kan acceptera.

Det vore politik det.
Kreativ politik.

Hur är det där du är?

Satsas det tillräckligt på att utveckla kreativiteten?
Eller tas den för given?

Teo Härén

PS

Jag tror minsann Fredrik var och föreläste för Centern i Dalarna för någon vecka sedan också.

18/1 "I had a dream ..."

teo.haren@interesting.org — Mon, 18 Jan 2010 10:59:00 GMT

Idag kom det en forskningsrapport i brevlådan. En forskningsrapport om barns kreativitet.

Jag föreläste nyligen på en inspirationsdag i Ystad för forskare från Lunds Universitet.

Efter föreläsningen kommer Eva Hoff fram och berättar hur hon arbetar med kreativitet på Lunds Universitet. (Närmare bestämt ”Lund University - Department of Psychology” )

Det var hennes avhandling som dök upp i brevlådan.

Det är spännande att höra hur forskningen på kreativitet ökar. Jag tror att det kommer göra att fler tar ämnet på allvar.

Det är också spännande att notera att när ett trettiotal forskare skall avsluta ett utbildningsprogram så väljer man att ta in en talare som talar om ”kreativitet”.
Inte ”kunskap”.

Ett tydligt tecken på det Albert Einstein sa:
”Det är viktigt med kunskap. Det är ännu viktigare med fantasi”.

Eva berättar hur de har en egen kreativitetsgrupp på Institutionen för psykologi.

Hon berättar också att de har ”individualpsykologiska projekt med relationen mellan kreativitet och drömmar/hypnos i fokus”.

Visst låter det spännande?

Jag börjar genast fundera kring hur min kreativitet påverkas av mina drömmar.

Vad funderar du på kring kreativitet?

Vad drömmar du om?

Maila oss.

Kanske är det någonting vi på interesting.org kan arbeta vidare med?

Teo Härén

PS

Båda jag och Fredrik har haft drömmar som blivit till konkreta affärsidéer.

En av dem kommer ni höra mer om under 2011.

13/1 Det var ett bra 2009

teo.haren@interesting.org — Wed, 13 Jan 2010 11:05:00 GMT

Nu i början av det nya året belönas alltid några bra talare med titeln ”Årets talare”. Vi fick själva en av titlarna 2006/2007.

Även i år var vi nominerade till flera priser, dock utan att vinna igen.

Men nomineringen är i sig en ganska bra sammanfattning av 2009, så vi tänkt att det kunde passa att lägga upp den här. (Trots att den av naturliga skäl blir lätt skrytsam.)

*********

Härmed nominerar jag Fredrik och Teo Härén!

Genom sina föreläsningar om kreativitet har de på de senaste tio åren talat för mer än 500 000 personer ”live” via de 2 000 föreläsningar som de genomfört och nått miljoner människor via Webb och TV.

De har talat i över 30 länder. Från Nigeria, och Sydafrika till Indien och USA.
Men Teo och Fredrik föreläser även mycket i Sverige- bara det senaste 12 månaderna har Teo gjort 200 föreläsningar i Sverige- för alla sorters grupper: Från Ortopeder till Forskare- Från Gymnasieelever till Rikspolitiker. I Stora städer och små byar.

Både Fredrik och Teo gör att antal föreläsningar ”idéellt” varje år; som tex för Rädda Barnen, Röda Korset och Rotary, men även för elevråd som ber dem komma och föreläsa på högstadieskolor.

Under 2009 har en av tvillingarnas böcker (Som grundar sig på deras föredrag) fått ett fint internationellt erkännande: Den utsågs som enda nordiska bok i våras till: ”En av de 100 bästa business böckerna i världen, genom tiderna” (!). En unik titel att grunda sina föreläsningar på.

Teo och Fredrik har på sin fritid sett till att starta nordens första TEDx- event. TEDx är oberoende event som går i TED.COM:s anda.

”Vi har startat TEDxStockholm för att sprida några av världens bästa talare till fler svenskar” säger Teo.
”Det är vår övertygelse att genom att lyfta fram riktigt bra talare så bygger vi en marknad för talare i Sverige genom att fler förstår vilken kraft det finns i att lyssna på ett riktigt bra tal. Samtidigt inspireras fler människor till att tänka nya tankar”.

TEDxStockholm var någonting som tidningen LEVA nyligen uppmuntrade genom att belöna Teo med titeln ”En av Sveriges 100 mest inspirerande personer 2009”, en titel som både Fredrik och Teo förövrigt fick även 2007.

Fredriks föreläsning från Kunskapens dag har under året blivit den mest sedda svenska föreläsningen på Youtube någonsin. En spännande effekt har inte minst varit att många unga människor på det sättet fått upp ögonen för konceptet ”inspirationstalare” och många föräldrar berättar hur deras barn tvingat dem till datorn för att se Fredrik föreläsa om hur viktigt det är att hela tiden utvecklas som person.

Utöver detta har Teo & Fredrik under året grundat ”Scandinavian speaker association”- en förening för framgångsrika svenska talare som vill utbilda sig själva, för att på så sätt kunna bli ännu bättre. (Någonting som svenska talare generellt inte gjort alls i organiserad form tidigare)

Ett mål med föreningen är även att få fler svenska talare att lyckas utomlands, genom att föreningen skall ansöka om att bli medlem i den internationella föreningen för talare. (Föreningen är bildad under 2009 och lanseras till en utvidgad grupp talare under våren 2010)
(Föreningen skall ej arbeta med att förmedla talare, utan enbart arbeta med att ”utveckla de som utvecklar andra”.)

Teo och Fredrik har delat scen många av Sveriges mest kunniga och inspirerande personer. Som tex Anders Borg, Maud Oloffson, Johan Glans, Göran Persson, Erik Blixt, mfl , mfl.

Genom att hela tiden utveckla sig själva, inte minst genom att varje dag besöka en konferens någonstans i världen, och lyssna på andra talare, har Teo & Fredrik tagit sin vision på allvar: ”Att inspirera andra, och varandra, till att få, och genomföra fler idéer”.

Under lågkonjunkturen har de ÖKAT sin omsättning i en annars mycket konjunkturkänslig bransch.

Deras föreläsningar är provocerande och tankeväckande. Men det vanligaste betyget efter föreläsningarna är ”inspirerande”!
Under 2009 har de inte haft en enda missnöjd kund, däremot både stående ovationer och många ”5 av 5” i utvärderingarna.

De har under 2009 föreläst både för internationella ledningsgruppen på Vattenfall, och globala marknadsavdelningen på Absolut Vodka, men även för vårdpersonal på Öland och rörmokare i Göteborg. De kan hantera både små grupper och 2500 16-åringar i Uddevalla.

Tvillingarna uppmanar till dialog med sina åhörare och har emailadresserna med på varje slide vilket leder till att de interagerar mycket med sin publik. Även efter föreläsningen.

Utöver detta har Teo & Fredrik i år även gjort ett fåtal ”Tvillingföreläsningar” där de klädda i identiska kläder föreläst på samma scen- ett framträdande som är unikt i Sverige och i Världen- en världsunik produkt inom talarbranschen helt enkelt.

********

Vi hoppas att 2010 blir minst lika intressent och framgångsrikt som 2009.

Det ser onekligen spännande ut.

Teo Härén & Fredrik Härén

12/1 Menar ni allvar?

teo.haren@interesting.org — Tue, 12 Jan 2010 08:50:00 GMT

På min föreläsnig i Norge igår argumenterade jag för att man måste ta kreativitet på allvar.
Som individ, företag, region och som land.

Redan dagen efter kom det flera förfrågningar från Norge.
Den roligaste förfrågningen var dock denna, som kom från samma kund som bokat mig igår:

”Takk for ditt bidrag i går; det ble usedvanlig godt mottatt”.

Och han fortsätter: ”Ettersnakket [om ditt föredrag] gikk også under middagen i går kveld – og i da ;-)”.

Roligt med nöjda kunder.
Speciellt när de bokar igen.

Kunden fortsätter nämligen i mailet och ber mig berätta vilka dagar jag är ledig i oktober, så att de kan stämma av med Näringsministern i den Norska regeringen utifrån dessa datum.

De planerar nämligen en ny konferens i höst och kunden vill att både Näringsministern och jag skall tala.
De sätter sedan datumet för hela konferensen efter när jag och Näringsminstern kan komma.

Det är roligt att vara efterfrågad.

Men framförallt är det roligt att kreativitet är så efterfrågat att man låter hela konferenser planeras efter när en svensk kreativitetsförfattare, och en Norsk Näringsminister, kan närvara.

Då tar man kreativitet på allvar.

Tar ni kreativitet på allvar i er organisation?

Teo Härén
I Älvkarleby

PS

För en dryg månad sedan föreläste jag på samma konferens som den Svenska Näringsministern.
Det är en trevlig tradition att föreläsa med Näringsministrar.

Det kan jag vänja mig vid.

PS2

Idag kom Företagarna i Uppsala på besök för att planera deras stora gala i mars där jag skall vara huvudtalare.
Konfrencier är den trollkarl som kom trea i trollkarls-VM i Kina i fjol.

Det uppdraget ser jag fram emot lite extra, eftersom interesting.org sedan ett drygt år tillbaka har sitt Svenska huvudkontor strax norr om Uppsala.

Kreativitet och trolleri- Det passar väll utmärkt som tema på en företagargala!?

11/1 - ”Jag såg dig i Oslo"x 6

teo.haren@interesting.org — Mon, 11 Jan 2010 07:26:00 GMT

Jag befinner mig i Stavanger och sex gånger under dagen kommer det fram personer och säger exakt samma sak.
-”Jag såg dig förra veckan i Oslo” …

-”Nej, det gjorde du inte…”, säger jag och lägger in en effektfull paus på en sekund innan jag fortsätter:
…”det var min tvillingbror du såg!”

I förra veckan föreläste Fredrik framför Norges politik- och näringslivs-elit, och fyra dagar senare gör jag alltså detsamma.
Denna gång i Stavanger.

Jag står på samma scen som bland andra Utrikesminister Støre, och Samferdselsminister Meltveit-Kleppa samt Forskningsminister Aasland, men även tex Helge Lund, konsernsjef på StatoilHydro.

Det är många bra talare, men det är Stein Bjelland, VD på Great Moments, som imponerar på mig mest.
Stavanger är ju Norges olje- och gascentrum och i luften svävar det helikoptrar på väg till och från oljeplattformarna i Nordsjön.
Här är några av de mest innovativa företagen i oljebranschen närvarande.
Framför denna grupp talar Stein om… kultur.
Det är modigt.

Stein arbetar med att ta Norska artister ut på en global marknad.
Och han hade en spännande tanke;
Han jämförde konst med resten av samhället och noterade att inom alla områden finns det grundforskning som får existera ”för sakens skull”.
Han argumenterade att även kulturen måste få tillåtas att ha grundforskning.
Så nej, det är kanske inte är så att det kommer någon publik till en installation med två Norska artister på ett skär i havet, men att just denna installation in sin tur kanske leder till att konstnären längre fram i sin karriär skapar konst om han/hon annars inte klarat av skapa.
Därför måste inte konst alltid ”löna sig”, precis som grundforskning inte alltid gör det.

Jag gillar hans sätt att tänka.

Tillåter du sig själv att grundforska ibland?

Dvs; tillåter du dig själv att göra saker bara för att det , kanske, får dig att tänka nya tankar i framtiden?

Teo Härén
I Stavanger, Norge

PS

På flygplatsen på väg hem köper jag en korv med räksallad och råkar ut för någonting som aldrig hänt mig i Sverige;
Den Norska kassörskan lägger först i räksalladen i korvbrödet och först därefter lägger hon i korven.
Effekten blir att räksalladen, som annars lätt trillar av, stannar kvar och korven blir mycket enklare att äta.
Jag ler åt hur mycket som går att förbättra genom att bara tänka om och tänka till.

PS 2
I konferenslokalen har de skyltat till toaletterna med en skylt som också får mig att le:
Istället för bara en skylt med en pil och texten ”Toaletter” är det en skylt med en pil och så texten;
”Toaletter i massevis”.

8/1 Kan man lära sig tänka?

teo.haren@interesting.org — Fri, 08 Jan 2010 09:32:00 GMT

Idag lärde jag mig någonting.
Och det skedde passande nog på en skola.

Närmare bestämt på Hedvig Eleonora Skola i Stockholm som bjudit in mig att tala för all personal som en kickoff på den nya terminen.

I kaffepausen talar jag med rektorn och hon berättar på ett mycket inspirerande sätt hur Hedvig Eleonora arbetar med att anpassa utbildningen efter elevernas olika lärstilar.

Något som också gav höga betyg när Skolinspektionen nyligen besökte skolan och gav den beröm:
”Skolan har generellt sett skickliga och engagerade lärare. Det finns en god variation i arbetssätt, metoder och redovisningsformer med högfrekvent användning av modern teknik.”

Rektorn beskriver hur unika de är som så målmedvetet arbetar med att lära sig hur varje elev lär sig: För någon innebär det att kolla på film, för någon annan att läsa mycket, för någon tredje att få rita medan hon lyssnar, osv.

Tänk att en skola är unik för att de arbetar utifrån barnens olika lärstilar!
När man hör det verkar det ju så självklart.

Och precis så är det ju med riktigt bra idéer; När man väl hör dem verkar de självklara.

Under mitt pass får jag beskriva interesting.orgs bild av framtiden och förklara varför vi tycker det är så viktigt att skolan arbetar med att stärka barnens kreativa självförtroende. Det råder ingen som helst tvekan om att många i publiken håller med mig om att det är viktigt.

Efter en förmiddag på H.E.S. kan jag bara konstatera att det är en skola med höga ambitioner.
Och jag kan bara hålla med skolinspektionen som i sin rapport skriver: Deras arbete (med bland annat lärstilar) är ett föredöme för andra skolor.

Kan du lära dig själv bli mer kreativ?
Det viktiga är inte vad du gör, utan att du gör någonting för att utveckla din kreativitet.
Och är du riktigt smart gör du det på det sätt som passar din lärstil bäst.

Teo Härén
I Stockholm

PS

När jag var klar frågade rektorn publiken om de hade några frågor eller kommentarer.
En av kvinnorna i publiken ropade:
-”Vi vill alla gifta oss med dig Teo”!

Lätt generad kunde jag med ett leende konstatera att vi på interesting.org återigen fått en nöjd kund.

2010 börjar bra.

PS 2
Vill du lära dig mer om kreativitet?

Lär du dig bäst av att läsa; Köp en Idébok.
Lär du dig bäst av att lyssna: Beställ Idébok som ljudbok.
Lär du dig bäst av en workshop; Anmäl dig till någon av våra inspirationsdagar på interestings huvudkontor senare i vår (Genom att maila oss på inspirationsdag@interesting.org).
Lär du dig bäst av titta på video: Följ länkarna nedan och se någon av våra föreläsningar online.

Tex Teos från SVT:

Teo.

Eller Fredriks senaste på Operan i Oslo från igår:

Fredrik.

7/1 Ja, jag elsker dette landet.

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 07 Jan 2010 10:12:00 GMT

Idag hade Norges näringsliv konferens.

Talade gjorde statsministern, näringsministern, LO-bossen och chefredaktören för Norges största affärstidning "Dagens Näringsliv". Talade gjorde även John Micklethwait från The Economist. Och jag.

Konferensen kallades NHO-konferensen och mer än 1500 människor från norskt näringsliv satt i publiken i den vackra, nybyggda operan i Oslo. Till och med Kronprinsen och Kronprinsessan var på plats.

I och med att jag fick tala på denna konferens har jag på ett år pratat på de tre största konferenserna i Norge som rör näringsliv.

Det är uppenbart att intresset för innovation är rekordstort i Norge just nu.

Efter mitt tal fick jag möjlighet att utbyta några ord med näringsminister Trond Giske och jag passade på att säga hur roligt det var att höra en näringsminister som så ofta nämnt ordet "kreativitet" i sitt tal.

Jag satt så klart kvar resten av konferensen och lyssnade på de andra talarna.

I min Idébok skrev jag ned lite exempel på snygg retorik som jag tänkte dela med mig av här.

***
När chefen för Norskt Näringsliv fick veta att endast 15 % av normännen var oroade över den ekonomiska krisen i världen vart han orolig över hur lite norrmännen oroade sig."

***
Ekonomen John Keynes blev citerad om sin syn på ekonomer som menade att allt löste sig över tid:
"The long run is a misleading guide to current affairs. In the long run we are all dead."
***
"Att göra sten till guld kallas inte för "magi" - det kallas för "en hamn". "

En av talarna som pratade om värdet i fri handel (genom att exemplifiera med hur sten kan göras till guld genom att säljas och skeppas via en hamn och att säljaren tar betalt i guld).

***
Och en statistiker använde sig av en liknelse där han förklarade ekonomiska förlopp genom att använda sig av Robinsson på sin öde ö istället för Norge som land.

(Till exempel så skulle Robinsson bara arbeta två timmar per dag på sin ö om han "var" Norge. (För varje produktiv timme i Norge idag går det 11 "ledighetstimmar".)

***
Och chefredaktören för Dagens Näringsliv exemplifierade hur många norrmän som står utanför arbetsmarknaden genom några kraftfulla liknelser, som:

"Det är lika många i sjukfrånvaro och rehabilitering som det är anställda inom jordbruk, skogsbruk och oljenäringen tillsammans."

"Det är lika många som får socialhjälp som det är anställda i transportsektorn."

"Det är lika många arbetslösa som det är anställda inom hotell- och restaurang."

Hennes tal inleddes med citatet: "Det är i krockarna mellan idéer som utvecklings skapas".

Efter en hel dag tillsammans med topparna i norskt näringsliv känner ett sug för kreativitet.
Och jag fick redan under dagen fyra förfrågningar för att komma tillbaka och tala på andra evenemang.

Fredrik
I Oslo.

ps. Vill du se mitt försök till retorik kan du titta på talet
här.

Talet kan ses som en uppföljning till "youtube-talet" från Kunskapens Dag.

6/1 Det självgoda företaget

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 06 Jan 2010 09:38:00 GMT

Jag blev i dagarna ombedd att skriva en krönika i en branschtidning på temat "Det Goda Företaget".

Jag tackade glatt ja, men skrev istället en krönika om "Det Självgoda Företaget"

Så här skrev jag:

"
Det Självgoda Företaget.

Finns det företagsledare som vaknar på morgonen och säger "Idag ska jag vara så ond som möjligt"?

Jag tror inte det. Till och med ledarna för till exempel knark-syndikat i Mexiko (som med en cynisk definition kan kallas "företagsledare") kan säkert motivera sin verksamhet med att det "är frivilligt om de vill använda droger" eller "om inte jag gör detta så gör någon annan det" eller "USA har skapat strukturer som gör att vi i Mexiko inte kan bli rika på andra affärer" eller hur de nu väljer att motivera sitt arbete. Förmodligen gör de det med argumentet att de "vill skapa en trygg, ekonomisk grund för sina barn i denna otrygga värld vi lever vi."

Medan medlemmarna av organisationen Sea Shepherd tycker att valfångst är något av det mest onda man kan hålla på med så ser kaptenen på ett valfångstfartyg utanför Japan på fångst av valar som en del av en japansk tradition av att leva på vad havet erbjuder. För honom är valfångst något naturligt. Någonting gott.

På samma sätt finns det människor som tycker att kampen för fri abort är den viktigaste kampen på 1900-talet medan det samtidigt finns människor som anser sig ha rätt att spränga privata abortkliniker i USA för att de likställer abortläkarna med mördare. Båda sidor kämpar sin kamp fult övertygade om att de kämpar för Det Rätta och Det Goda.

Och det är därför jag blir rädd, eller i alla fall skeptiskt fundersam, när jag hör företag skryta för mycket om att de vill vara "ett gott företag". När de viftar för mycket med den "goda fanan".

För självgoda, övertygade människor som tror sig ha rätt är kanske det farligaste som finns.

Det är en sanning att makt korrumperar människor. Och det kan sägas vara lika sant att människor, och företag, som utger sig för att vara goda riskerar att bländas av sin egen självgodhet.

Så ska företag inte kämpa för att göra "rätt"? Är det fel att företag äntligen, börjar ta på sitt sociala ansvar på ansvar? Naturligtvis inte. Men det är viktigt att inte låta slagorden stå i vägen för vad som är viktigt.

Istället för att hela tiden sträva efter att uppfylla vad vi tycker är "gott" eller "rätt" borde vi kanske istället försöka fokusera på att göra något som i slutändan inte tillfredställer oss. Vara lite mindre själviska.

En av mina absoluta favoritscener är i filmen "Gandhi" när Mahatma Gandhi möts av en kristen man som är utom sig av sorg för att han mördat en muslims pojke som hämnd för att muslimer mördad hans lilla son. Gandhi säger till mannen:

"Jag vet en väg ut ur helvetet. Hitta ett litet barn vars mamma och pappa har blivit mördat och uppfostra honom som om han vore din egen son."

Men sedan lägger han till: "Men var noga med att se till att det är ett muslimskt barn och uppfostra honom till muslim."

"Det osjälviska företaget" kanske inte ligger lika lätt på tungan. Men det är en mycket bättre målbild att ha än att försöka vara "det goda företaget".

Och en sak är säker. I en tid när människan blivit så produktiv på att utnyttja jordens resurser på ett i längden fullständigt ohållbart sätt ökar värdet på att kunna sluta tänka på att hela tiden maximera sin egennytta .

Osjälviskheten är kanske den vackraste av mänskliga egenskaper. Men den är tyvärr lika ovanlig som den är vacker. Och lika viktig just nu som den är ovanlig."

5/1 Q&A

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 05 Jan 2010 08:22:00 GMT

Om någon hör av sig till oss på interesting.org med en förfrågan om att göra en intervju säger vi alltid ja.
Oavsett om det är en student som vill göra en intervju till en C-uppsats eller om det är en journalist som vill intervjua oss för en artikel.

Vi gör det för att det är så roligt - och nyttigt - att tvingas svara på frågor som man inte själv tänkt ut.
För om man vara svarar på sina egna frågor går man lätt in i samma gamla tankebanor som vanligt. Då är det roligare att bli inbjuden på nya tankestigar.
Idag svarade jag därför på några frågor från en student.

Jag har valt att i denna krönika lägga in två av frågorna och mina svar.

Fråga 1: "Varför tror du att människan alltid strävar efter förändring?"

Mitt svar: "Jag tror att människan strävar efter förBÄTTRING - inte förändring.
Och det tror jag är naturligt (bland djur) att göra - att försöka maximera sin egen chans til överlevnad.
sedan att en massa idéer inte alls leder till förbättring är ju en annan sak men så fungerar ju naturen också- dvs prova en massa olika saker så att när förändring sker i naturen så har man en lösning som överlever den förändringen.

dvs mäniskan strävar inte efter förändring men förändring sker och människan strävar efter att överleva den förändringen."

Fråga 2: "Vad känner du måste uppfyllas (grundläggande behov) för att du skall kunna utveckla dina idéer på bästa sätt? "

Mitt svar: "För mig är kreativitet i sig processen att just uppfylla behov. (dvs om man inte (tycker sig ha) några fler behov att uppfylla så dör kreativiteten.
så för att svara på frågan så blir svaret: "behovet av att skapa behov" ...
Det är det som är det stora problemet i utvecklade länder (att vi tror oss inte ha så många fler behov att uppfylla (vilket så klart är skitsnack)"

Hur hade du själv svarat på dessa frågor?
Vilka nya tankebanor skapades när din hjärna försökte knyta ihop frågan med ett svar?

Fredrik

20/12 God jul och Goda idéer

fredrik.haren@interesting.org — Sun, 20 Dec 2009 08:12:00 GMT

Nu stänger vi krönika-avdelningen på interesting.org för resten av året för att ta några veckor ledigt och vara med familjen över jul och nyår.

Vi sätter igång igen den 5.e januari.

2009 har varit ett väldigt bra år för interesting.org. Nu ser vi fram emot 2010. Vi tror det kommer bli ett fantastiskt år.

Gott Nytt År!

Teo och Fredrik Härén

17/12 7,5 poäng kreativiet

teo.haren@interesting.org — Sat, 19 Dec 2009 02:16:00 GMT

Kan man utbilda sig i kreativitet?

Det går nog inte en vecka utan att jag får den frågan i mail, eller från publiken.

Mitt självklara svar är ”Ja”!

Och idag var ett bra exempel på hur.

Crister Skoglund är docent i Idéhistoria på Södertörns Högskola. Idag hade han bjudit in mig att vara gästföreläsare på hans 7,5-poängskurs om ”Kreativitet och kreativt tänkande”.

Se där; en utbildning i kreativitet.
Med högskolepoäng tom.
(Idébok har förövrigt varit kurslitteratur på utbildningen under flera år).

Crister är en av de mest kreativa personer jag träffat på, och därmed helt rätt person att hålla i en kurs med det namnet.

Efter mina två timmars utbildning för ett gäng öppna, nyfikna, frågvisa studenter (Där de flesta studerar kreativitet vid sidan av sina vanliga arbeten) erbjuder sig Crister att köra hem mig eftersom pendeltågen står still i snökaoset.

I bilen beskriver han vad han brukar svara när han får frågan ”Kan man utbilda sig i kreativitet”?

-”Kreativitet är som Bowling” , börjar docenten sin berättelse.
Han beskriver sedan hur han har en god vän som tränar Bowling sex timmar i veckan. En dag följde Crister med sin vän för att spela.
Crister börjar och han slår en strike redan på första slaget.
-”Vad är det här för sport! Du tränar Bowling sex timmar i veckan, och här kommer jag ner som aldrig spelar Bowling och så är jag precis lika bra som du!” skrockar Crister.
Kompisen ler då han hört frågan tidigare och svaret hänger i luften någon sekund…

Liknelsen med kreativitet är slående: Varför skall man träna sin kreativitet när man kan få idéer helt utan träning?

Hemligheten ligger i det glasklara svaret från Cristers bowling-vän;

”Snygg strike… Gör om det nu…”

Alla kan hitta på en idé.
Alla kan slå en strike.

Men för att bli riktigt bra i Bowling, eller i att skapa idéer, eller vad som helst faktiskt, så måste man öva.

Gärna sex timmar i veckan.
Eller på en 7,5-poängskurs på Södertörns Högskola.

Hur utbildar du dig själv i kreativitet?

Teo Härén

PS

Vi får ofta frågan om vi utbildar på högskolor. Visst gör vi det. I år har vi varit bland annat varit på Mälardalens högskola, KTH & Chalmers. (För att nämna några av de svenska högskolor där vi föreläst)
Idag var vi alltså Södertörns Högskola.

Det var extra roligt att se hur arvodet betalades ut idag:
”Men nog tycker jag att din kompetens kan sägas motsvara en professors, så vad jag kan erbjuda är 2 professorstimmar” skriver Crister i bokningsbekräftelsen.

PS 2
I vår kommer vi hålla inspirationsdagar på vår Herrgård vid Dalälvens strand.
Är du, eller någon kollega, sugen på att komma?
Anmäl dig på inspirationsdag@interesting.org

Självklart får du ett fint diplom som visar att du utbildat dig i kreativitet!

16/12 Kreativa Kina

teo.haren@interesting.org — Wed, 16 Dec 2009 03:03:00 GMT

På fasaden på interesting.orgs kontor står det ”Byggt 1659”.

Men det är troligen en lögn.

”1721” ligger nog närmare sanningen.

Kontoret är stort trähus vid Dalälvens strand en dryg timme från Arlanda och nära E4:an och stambanan- ett perfekt ställe att utgå ifrån om man har Världen som arbetsplats.

(Ett par kilometer från det kinesiska hotellbygget "Dragon Gate" för övrigt)

Det senaste året har vi renoverat den gamla Bruksvillan i Älvkarleby och nu är det redo att börja ta emot grupper som vill utveckla sin kreativitet.

Under året har vi haft 10 event i Bruksgården och idag var det återigen dags.
Denna gång var det passande nog ett möte för alla som arbetar med ”Kreativa yrken” i och omkring Uppsala.
Ett 40-tal politiker, näringslivsfolk och intressenter som alla har kontakt med människor i ”kreativa yrken”.

Den andra talaren under dagen kom från Kina-Lotsen. Ett företag som säljer Kinaresor, men inte till de stora turistfällorna, utan till mer udda platser och upplevelser.

”Det är kreativiteten som gör att jag kan konkurrera med de stora drakarna” säger han bland annat under sitt tal.

Han beskriver lite senare hur Kina är ett stort land och hur man inte kan vara generell när det gäller ”Kina”, men samtidigt beskriver han hur utvecklingen i de större städerna i en rasande fart går mot kreativa metropoler.

Jag talar därför i en timme om hur viktigt det är att Sverige fortsätter utveckla kreativiteten i alla yrken, inte minst i de så kallade ”kreativa yrkena”.

För att Sverige även i framtiden skall kunna konkurrera med de ”stora drakarna”.
Inte minst med den största draken av dem alla; Kina.

Utvecklar du din kreativitet?

Teo Härén
I Älvkarleby

PS

Under 2010 kommer vi så smått erbjuda öppna inspirationsdagar i vår 1700-tals herrgård vid Dalälvens strand.
Känner du någon som kan vara intresserad, eller vill du själv komma och utveckla din kreativitet i vackra miljöer på interestings huvudkontor?

Skicka oss ett mail på inspirationsdag@interesting.org så återkommer vi med mer information.

14/12 inspiration

teo.haren@interesting.org — Mon, 14 Dec 2009 11:23:00 GMT

Tidningen LEVA gör varje år en spännande lista: En lista över ”Sveriges 100 mest inspirerande personer”.
För två år sedan var två av namnen på listan ”Teo Härén & Fredrik Härén”.

Eftersom vi har som vision att ”inspirera andra, och varandra, att få och genomföra fler idéer” var vi väldigt stolta när vi kom med på listan.

Inte minst för att vi sedan ett par år tillbaka arbetat med en bok som handlar just om ”inspiration” -
Vad ÄR inspiration egentligen?
Hur gör man för att inspirera andra?

I dagarna presenterades den nya listan. Det är med stolthet och ödmjukhet som vi kan konstatera att vi återigen får en plats på listan.
Denna gång tillsammans med vår vän Henrik Ahlén för arbetet med att ta TEDxStockholm till Sverige.

Vi fortsätter naturligtvis utforska ”inspiration”.
Vill du hjälpa till?

Vad inspirerar dig?
Vad har du för tankar om ”inspiration”

Skriv och berätta för oss- skicka ett mail till ”inspiration@interesting.org”.

Det roliga är att i vårt arbete med boken om ”inspiration” är det en sak som hela tiden återkommer;
att ”inspiration” är någonting som leder till nya tankar.
Och är det någonting vi älskar på interesting så är det just ”nya tankar”.

Om fler personer var mer inspirerade skulle alltså fler nya tankar tänkas!

Tänk att då få äran att komma med på listan över de 100 mest inspirerande i Sverige!

Det kan bara sammanfattas på ett sätt:

Inspirerande!

Teo Härén

PS

Här är ett urval av de övriga på listan över ”Sveriges 100 mest inspirerande personer”

MUSIKSTRÖM Daniel Ek & Martin Lorentzons genialiska uppfinning Spotify har gett oss så mycket musik att vi faktiskt kan bada i den. Underbart, fantastiskt och vi med Iphone lyssnar i farten.

OMÖJLIGGÖRARE David Lega är ett unikt exempel på att ingenting är omöjligt, och hans fantastiska förmåga smittar av sig. Flerfaldig världsrekordhållare i simning för handikappade. I år utsedd till Årets Affärsnätverkare.

MOONWALK Bounce (Alvaro Aguilera, Ambra Succi, David Dalmo, Filmon Michael, Fredrik Rydman, Joe Jobe, Jennie Widegren) gjorde den magnifika danshyllningen, en så kallad flashmob, till Mikael Jackson. Den inspirerande filmen sprids som en löpeld på internet.

COOL COP Carin Götblad är beundransvärd länspolismästare i Stockholm. Cool, klok, tuff och mänsklig. Fler som henne och kårandan skulle få verkliga problem.

UDDA FÅGEL Snälla, snälla Caroline af Ugglas inspirerar i allt hon gör. Körsångsledare, melodifestivalartist, konstnär. Hon vågar vara udda.

IMPERIEDÖDARE Fredrik Gertten gjorde megamodigt dokumentärfilmen Bananas! Det multinationella bolaget Dole har just dragit tillbaka sin stämning och Fredrik firade ytterligare en triumf! Länge leve sanningen!

IRONIKUNG ”Jag lovade att vara sann mot mig själv” sade Henrik Schyffert om sin The 90’s – ett försvarstal. Sann är han även när han nästan ger Anna Anka på käften i direktsändning. Men årets bravur var ändock inträdet i finkulturens allra heligaste kammare, Dramaten, med Killinggänget och Drömmen om Herrön.

MAGASINSROOKIE Kattis Ahlström har gjort Kattis & Co till årets magasinsnyhet. Modigt trotsar man lågkonjunktur och damtidningskrig!

9/12 Läkare som lär

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 09 Dec 2009 10:03:00 GMT

För några dagar sedan blev jag inbjuden av Lisa på DukeNUS Medical School att komma och besöka dem.
Lisa hade hört mig föreläsa om kreativitet och trodde att jag skulle uppskatta att se hur man kan jobba annorlunda med att utbilda läkare.
Så idag var jag där.
Och Lisa hade rätt, det blev ett väldigt uppskattat möte.

Här är lite vad jag lärde mig om DukeNUS (jag kommer skriva bara Duke i resten av texten):

Man har tagit fram en läkarutbildning som lär ut i "gruppform" istället för "individform".
Lisa: "Folk som läser på läkarlinjen är ofast plugghästar som är bra på att läsa själva, men värdelösa i grupp. Sedan kommer de ut i verkligheten och ska jobba i grupp på sjukhusen."
Alla lektioner består mer eller mindre av att eleverna är indelade i grupper och lär tillsammans.

Duke har tagit bort alla vanliga föreläsningar.
Lisa: "Varför ska vi bestämma just när en elev ska titta på en föreläsning?"
(Alla föreläsningarna ligger istället inspelade på video på intranätet så kan studenterna kolla när de vill. I grupp diskussionerna kollar läraren av vad eleverna kan genom att göra ett mentormeter-test i början av lektionen.)

Alla elever kan ha datorerna igång under lektionerna (när jag var där hade de 56 eleverna alla sina datorer öppna och satt och kollade det läraren sa mot wikipedia.)
Lisas kommentar om hur vissa kan tycka att det är "läskigt" att föreläsa för en klass där alla kan kolla om det du säger stämmer: "En duktig lärare är inte rädd för duktiga elever."

Robert Kamei är vice Dean och tar ett möte med mig. Det är han som är "hjärnan" bakom den nya utbildningen som är mer modern än till och med den som de har på Dukes i USA.

Han är emot läkarutbildningens traditionella sätt att lära ut genom att man ska memorera så mycket som möjligt. Speciellt för de som ska bli forskare (vilket många av Dukes läkare blir)
Robert: "If you are on the cutting edge of science there is nothing to memorize ..."

Robert berättade hur han fått lärarna på läkarutbildningen att skriva om sitt material så att det alltid beskrivs ur ett praktiskt perspektiv och exemplifieras med ett verklighetstrogets exempel.
Han skrattade och sa: "En lärare hade använt samma exempel i 15 år innan han började lära ut här och insåg plötsligt att det inte gick att hitta ett enda exempel på hur det han lärde ut kunde användas i praktiken!"

Dukes har över 200 lärare men bara 56 elever i en årskull (!)
56 elever som jobbar i grupp, kollar på föreläsnignar online, sitter med datorer på föreläsningarna och deltar i ett helt nytt sätt att utbilda doktorer - och som har 200 experter som kommer och utbildar dem.

Och ja - de sitter i Singapore. Landet som många tror har ett utbildningsssytem som bara går ut på att man sitter tyst i en klass och lyssnar på läraren.

Tänk vad fräscht det kan vara att få komma och få en ny bild av verkligheten.
Lisa hade rätt - det var ett möte som jag uppskattade mycket.

Fredrik
Just hemkommen från Dukes Medical School i Singapore.

8/12 En bok som blir läst

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 08 Dec 2009 12:25:00 GMT

Jag har just lagt på luren (säger man så fortfarande?) med en framgångsrik affärsman från i Indien. (Jag kan inte säga vem, men innan vårt samtal hade han just avslutat en tv-inspelning av en dokumäntär av hans liv.)

Han berättade för mig att han inte läst en managementbok på 15 år. Men när han fått Idébok hade han läst ut den på en flygning över Atlanten.

Idag fick jag också ett mail från en kille från Gotland. Han skrev:

"Jag är en gymnasieelev från Gotland.

Första gången jag hörde talas om dig var igenom mina föräldrar som tipsade mig om denna inspirerande föreläsaren under kunskapensdag.
Jag såg ifatt på youtube och jag vet inte hur många gånger jag har sett klippet.

Har äntligen fått hem din bok, läste precis första sidan och jag kände hur rätt denna boken var. Har aldrig någon motivation till att läsa, men denna bok kommer jag att fullfölja och förmodligen inte bara en gång."

En framgångsrik affärsman som inte läst en managementbok på 15 år streckläser Idébok.
En gymnasie-elev som inte är motiverad att läsa böcker blir insporerad att inte bara läsa Idébok - utan att maila författaren och tacka efter bara några sidor.

Det är dagar som dessa som vi på interesting.org känner att det är meningsfullt att försöka göra böcker som inte bara är som "andra böcker" - utan som verkligen fungerar som "förpackad inspiration".

Inspiration för både affärsmän och gymnasieungdomar.

Fredrik

7/12 Kreativa branscher

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 07 Dec 2009 10:10:00 GMT

I fredags pratade jag kreativitet för ACCA - branschorganisationen för revisorer i Singapore.
I torsdags pratade jag kreativitet för branschorganisationen för alla som jobbar med non-profit i Singapore
I onsdags fick jag utvärderingen från föreläsningen jag gjorde för PMI nyligen (PMI är en intresseförening för människor som jobbar med Project Management.)

Och så där håller det på.

Under året har vi pratat för alla möjliga branschorganisationer. Från ortopeder till bank-människor, till HR-chefer till revisorer.

Och det roliga är att alla alltid säger att kreativitet är viktigt.

Vi har skrivit det förr och vi skriver det igen: De som snackar om "kreativa branscher", om att tex "30 procent jobbar i kreativa branscher" har inte fattat någonting.
Det finns inga "kreativa branscher" - eller rättare sagt - ALLA branscher är kreativa branscher.

Och vi kommer att fortsätta att föreläsa om kreativitet för olika branschorganisationer - oavsett vilken bransch de representerar.

Om det så är marknadsförare eller målare, IT-chefer eller bilsäljare. Alla måste vi vara mer kreativa.

Fredrik

ps.
Vad beställaren hos ACCA sa: "Åh Tack! På 1,5 timme lyckades du öppna våra hjärnor!"
Vad beställaren på non-profit-organisationen sa: "Det här är en av de bästa talare vi någonsin haft."
Vad utvärderingen från föreläsningen för PMI var? 9,3 av 10,00 som max. Dvs 93% av 100% på en grupp av mer än 100 personer.

4/12 Vad inspirerar?

teo.haren@interesting.org — Fri, 04 Dec 2009 09:57:00 GMT

En vanlig dag på jobbet:

Går upp kl 05.00 för att ta tåget till Stockholm och föreläsa på ett frukostseminarium för SACO i gyllene salen på IVA konferens. (Samma sal där vi tidigare i höst höll TEDxStockholm)

Jag inleder med att fråga gruppen om de har några frågor om kreativitet, och en hel timme av mina 90 minuter går åt till att besvara deras nyfikna frågor.

En av de sista frågorna jag fick löd; ”Var får in själva inspiration från?”

Fem minuter efter att jag avslutat SACO-jobbet startar nästa konferens 1 km därifrån.
I taxin öppnar jag mailen och vi har redan fått kommentarer och bokbeställningar från åhörarna på SACO.
Det märks att det är julklappstider.

Nästa konferens jag skall föreläsa på idag är Utbildnings Radions (UR:s) stora dag om Webb TV- och jag är inbjuden att tala om TED.COM i egenskap av grundare till TEDxStockholm.

När jag är klar kommer Erik Fichtelius, VD på UR upp på scenen och fortsätter dagen.

Men innan konferens startar kommer Erik fram och presenterar sig.
Han berättar någonting som får mig att inse hur viktigt vårat arbete på interesting.org är.

-”Kul att du kunde komma”, säger Eric, och fortsätter:
-”Jag har bara träffat Fredrik tidigare. Han hade ju en enorm framgång med sin föreläsning på Kunskapens dag för ett par år sedan”.
-”På bara några dagar spred sig föreläsningen över nätet, och jag fick genast ett samtal från Eva Hamilton:
-”Varför har inte vi pengar för att kunna erbjuda sådant på nätet?”

När spridningen av en av våra föreläsningar kan inspirera VD:n på Sveriges Television att ringa VD:n på Utbildningsradion och diskutera vidden av webb-tv så förstår jag hur viktigt vårat arbete är.

Det är för kommentarer som dessa som vi fortsätter arbeta enligt vår vision:
”Att inspirera andra, och varandra, att få och genomföra fler idéer”.

Och så frågar folk vad vi får inspiration från?

När jag öppnar mailen på kvällen har det öst in glada mail.
Tydligen har min föreläsning från Möteskulturdagen visats på SVT igen ( För tredje gången tror jag)
Allt från unga studenter på högskolan, framstående retorikexperter, lärare mfl mfl har mailat in sina intryck kring det jag talat om.
(Och beställt böcker i julklapp till nära och kära.)

Och så frågar folk vad vi får inspiration från?

Låt mig istället fråga dig: Vad får DU inspiration från?

Teo Härén

På väg till Borås för att föreläsa för tredje gången denna dag.
Och sedan ta tåget till Ystad.

Vill du se, eller sprida föreläsningen om kreativa möten så hittar du den här.

3/12 Spiti

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 03 Dec 2009 04:44:00 GMT

Som föreläsare passar man på att göra en del föreläsningar utan att ta betalt.
Det är ett sätt att ge tillbaka.
Vissa kallar det SCR. Vi kallar det "idéelt arbete".
Idag gjorde jag ännu en sådan.
En gratis föreläsning för människor som jobbar för olika non-profit-organisationer i Singapore.

Arrangerade gjorde Lien Centre for Social Innovation på Singapore Management University.

Normalt brukar det komma 40-50 personer när de arrangerar liknande event.
Men idag kom det över 80 personer.
Det är uppenbart att kreativitet och innovation är minst lika viktigt inom non-profit som det är för for-profit-organisationer.
Om inte viktigare.

Efter min föreläsning hade man bjudit in en kvinna som pratade om ett projekt hon håll på med i Spiti - en extremt avlägsen del av norra Indien.

Ett gigantiskt område på en plattå som börjar på över tre tusen meters höjd där 10 000 människor bor.
Ett område där de som bor där har ström två timmar var annan dag.
Där de går upp 4 på morgonen och jobbar till 11 på kvällen under sommarhalvåret för att hinna ta hand om det lilla som den magra jorden ger ifrån sig.
För när vintern kommer stängs området mot omvärlden i sex månader och det gäller att samla på sig nog med mat innan dess.

("Vad gör de på vintern då?", frågade en i publiken.
"Då festar de!", svarade kvinnan som höll föreläsningen och berättade att alla festivaler och bröllop mm planerades till vintern för det var då de hade tid för sånt.)

Kvinnan som höll i föreläsningen drev ett projekt kallat "Spitiechosphere" tillsammans med kungen i Spiti och de jobbade med att försöka utveckla området utan att förstöra den lokala kulturen.

Projekt som att införa solceller som ger dem lite el så att de gör av med 60% mindre ved än tidigare (i ett område som nästan helt saknar träd.)
Projekt som att få befolkningen att inte se på Seabuckthorn som ogräs - utan som det "wonderberry" som det är - bäret innehåller mer än 10 vitaminer, 18 aminosyror och dessutom Omega 3 och en hel hög andra goda ämnen.
(Nu står Seabuckthorn-plockning för upp till 30% av vissa byars inkomst.)
Projekt som att bygga växthus så att de kan odla på vintern eller arrangera ekoturism med Yak-ridning (eftersom Yaken annars bara används under ett par veckor per år när det ska plöjas)

Och så vidare, och så vidare.

Det är det som är så roligt med att vara föreläsare. Att man får lyssna på de mest udda av ämnen som andra föreläser om på samma event som man själv är inbjuden att tala på.

När jag hörde kvinnan tala om deras projekt i denna del av avlägsna del världen (som Kippling kallade "a world within the world") slogs jag av hur många goda idéer som borde spridas till så många fler.

Människor som jobbar inom non-profit gör ett gigantiskt arbete - ofta utan stora finasiella resurser.

Och jag slutade därför min föreläsning tidigare på kvällen med att säga "Organisationer som har mycket pengar behöver inte vara så kreativa - men organisationer som saknar pengar måste kompensera med mer kreativitet - kanske till och med se till att anvämnda sin kreativitet så att de kan få in mera pengar."

Alla de 80 i publiken apploderade.

Att föreläsa gratis för människor som jobbar med att göra världen bättre utan vinstsyfte är priceless.

Fredrik
I Singapore - sugen att åka till Spiti.

1/12 April - December

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 01 Dec 2009 08:15:00 GMT

I april i år hamnade Idébok - The Idea Book - på bästsäljarhyllan för managementlitteratur på Singapores största bokhandel.

Idag var jag där och handlade lite egna böcker och kunde glatt konstatera att boken fortfarande - efter nio månader - ligger kvar på bästsäljarhyllan på Singapores största bokhandel.

Det är så klart väldigt ovanligt att en bok ligger kvar så länge - och jag tror att den enda andra boken som gjort det på just denna hylla är The Tipping Point.

Jag tog en bild och ställde mig vid sidan av för att titta vilka böcker folk tog upp och tittade på.

Efter att ha stått där i 15 minuter och tittat kunde jag glatt konstatera att av alla böcker som plockades upp och tittades på så var 50% (!) Idébok.

Vissa av böckerna på hyllan plockades inte upp någon gång under de 15 minuterna.

Nu var det inte så att alla som plockade upp ett exemplar också köpte en bok.

Men en bok blir inte köpt om den inte först har plockats upp.

Och det är det som är grejen med Idébok.

När alla omslag försöker att sticka ut så mycket som möjligt med fyrfärg, bilder, stora rubriker och citat - vilken bok står då ut?

Jo, den som inte har allt det där utan bara ett snyggt, svart omslag med en "The Idea Book" tryckt litet i silver ...

Vi på interesting.org tycker att en bok om kreativitet inte bara HANDLA om att vara annorlunda - den ska även VARA annorlunda. Det gäller till exempel hur omslaget ser ut.

Uppenbarligen fungerar det utmärkt i Singapore.

Fredrik

24/11 Trädgårdseffekten

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 24 Nov 2009 09:02:00 GMT

Växthuseffekten har du nog hört talas om vid det här laget.
Men har du hört talas om Trädgårdseffekten?

Den fick jag berättad för mig idag av vd:n för Alexandra Hospital som hade bokat ett möte med mig för en 1-timmes-lunch, men som slutade med att vd:n och jag hade ett 3,5 timmes långt samtal om kreativitet, idéer, sjukhus och - just det - trädgårdar.

Alexandra Hospital i Singapore har vunnit "best customer service" flera år i rad hos Singapores sjukhus och det är på grund av en man har en vd som uppmuntrar nya idéer.

Några (av många) exempel:

Sjukhusets restaurang har stoppad läsken längst ned i kylen och vattnet överst (så att man lättare ska se vattnet), de tar mer betalt för "mindre hälsosam" mat. I själva sjukhuset har man lyckats bygga om ett sunkigt militärsjukhus till ett mysigt område med vattenfall i entrén, blommor på dörrarna till hissarna, så smarta rum jag aldrig sett på ett annat sjukhus. MAn har egenutvecklad - enkel! - mjukvara för att se till att man har full koll på patienterna utan att personalen måste hantera krångliga program. "Det där lärde vi av oss av Toyota", som vd:n sa, när han berättade om programvaran.

Vd:n tillbringar HÄLFTEN av sin tid utanför sjukhuset för att plocka upp nya idéer. Och just innan jag träffar honom hade han varit på en designkonferens och lyssnat på BMW-s chefdesigner. (Han berättade att han hade gått upp till designern efter föreläsningen och sagt "Jag vill slå sönder ditt knä så att du måste tillbringa tre månader på vårt sjukhus och inte kan röra dig ur fläcken medan du tänker ut smarta designlösningar på hur vi borde jobba på ett sjukhus.")

Och så var det det där med trädgården.

Sjukhuset har blivit lite av en kändis för sin trädgård. Det började som ett litet projekt hos en anställd som "var envis som 17" och ville bygga en liten trädgård utanför entrén till sjukhuset. Hon fick ok på sin idé och den växte sakta men säkert. Man fick frivilliga att plantera växter (Nu har man växter som är farliga, som botar och som sägs fungera som naturens eget Viagra - eller som de kallade det "Plants that Kills, Heals and Thrills".

Man fick även frivilliga som älskar fjärilar att plantera in några. När de hade 27 stycken olika sorter utmanade vd:n dem och sa "Jag vill att ni ska ha 100 olika sorter!"

Alla trodde att det var omöjligt.

Idag har man 102 olika fjärilssorter i trädgården.

Och mängder av patienter. För hela poängen med trädgården är att skapa en naturlig miljö - i ordets verkliga betydelse - där människor kan sitta bland växter och djur istället för i kala, sterila rum.
Naturligtvis fungerar det lysande för läkandeprocessen.

Jag frågar vd:n vad han har lärde sig med hur idén om en liten trädgård utvecklade sig till en symbol för vad det innebär att bota sjuka. Vad andra vd:ar kan lära sig av vad han lärde sig.

Han svarade: "Låt folk få springa med sina idéer - och lär dig att inte stå i vägen. Men vid rätt tillfäll gå in och utmana dem att tänka större."

När jag tänker tillbaka på vad han berättade för mig slås jag av hur lika en bra idé är med en vacker fjäril - det är oftast svårt att i början se att den lilla, fula, puppan ska utvecklas till en vacker fjäril. Så extra symboliskt då att 100 olika sorters idéer - förlåt - fjärilar flyger omkring utanför mötesrummet där vi satt en hel eftermiddag och pratade om idéer.

Fredrik
Nyss i en fjärilsträdgård.

PS. Snart flyttar de från sina nuvarande lokaler till ett sprillans nytt sjukhus som är dubbelt så stort. Där kommer man ha 100 olika fiskar i sjön utanför, 100 olika plantor i olika parker (bland annat på sjukhusets tak), och de 100 fjärilssorterna tar man så klart med sig. Man kommer till och med odla fisk till restaurangerna och frukt till personalen på sjukhuset.

19/11 Klimatkoden

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 19 Nov 2009 09:31:00 GMT

Med tanke på hur mycket jag flygit på sista tiden känns det både rätt och konstigt att skriva denna krönika.

Det är en krönika som är ett uttdrag ur en kommande bok om klimatet - Klimatkoden - som kommer ut på Medströms bokförlag inom kort skriven av Meteorologen Pär Holmgren och journalisten Jessica Cederberg Wodmar.

Jag blev, tillsammans med ett antal andra personer ombedd att skriva en kort text om människan och klimatet.

Det här blev min text till boken.

"Oavsett hur miljömässigt du som läser denna bok tror att du lever så är sannolikheten 99 % att du är ljusår från att leva hållbart. Vi i västvärlden överutnyttjar jorden på ett fullständigt ohållbart sätt.

Det gäller även för mig. Visst försöker jag leva miljösmart. Jag har bara solceller på mitt sommarhus som jag bor i när jag är i Sverige. Till och med roddbåten som jag tar ut till mitt sommarställe drivs av solceller (och åror när jag orkar ro). Jag har också nästan helt slutat köpa saker. Från att ha levt ett liv av ”köp och släng” köper jag nu väldigt lite överhuvudtaget.

Men jag flyger på tok för mycket. Jag tänker för lite på hur den mat jag äter är producerad. Och jag gör allt för lite för att påverka hur tjänster som jag köper har tillverkats med tanke på miljön. Jag är verkligen inget gott exempel.

Och det är det som skrämmer mig.

Och jag ser tyvärr inte att vi skulle vara på väg att bli villiga att ändra vårt beteende så pass mycket att vi får en långsiktigt hållbar värld.

Vi tror oss kunna förändras men vi gör det inte.

Så vad måste göras?

Vi måste satsa otroligt mycket mer resurser på att skapa uppfinningar, innovationer och idéer som gör att människor kan få det bättre utan att det tär mer på resurser och tillgångar.

Vi måste lyckas intala oss själva att dessa innovationer som vi bestämmer oss för att ta fram inte i första hand ska handla om att göra våra liv ÄNNU mycket bättre på bekostnad av någon annans – utan istället bli ödmjuka och givmilda nog att säga att i denna tid i historien är det vår lott att hjälpa alla dem som har det så mycket sämre än oss, utan att skapa en värld som då kommer att gå under.

För om vi inte gör det är risken stor att vi kommer att hamna i en fullständigt ohållbar situation.

Slutligen måste vi lyckas skapa retoriker i form av politiker som lyckas sälja in denna idé så att vi inte bara accepterar den, utan blir entusiastiska över den och bestämmer oss för att aktivt göra vad vi kan för att den ska bli verklighet.

Men det kräver förmodligen bättre retorik än det här."

Fredrik

18/11 Idéot

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 18 Nov 2009 08:55:00 GMT

Igår träffade jag en kvinna från Rumänien som berättade att under kommunisttiden i Rumänien hade man en gåta som lät enligt följande:

"Vet du vad man kallar människor som har en idé?"

Svar: "Idioter."

Så nedtryckt var det kreativa klimatet. Men tiderna förändras. Och tur är väl det.

Kanske är det mest värdfulla av mänskliga rättigheter rättigheten att få ha idéer.

Så kanske kan man se arbetet med att se till att människor får fler och bättre idéer som ett arbete i att förbättra livet för alla människor som får sina idéer nedtryckta.

För det är ju faktiskt precis tvärtom - att ju fler bra idéer man har ju mindre av en idiot är man. Men vad kallar man motsatsen till en idiot?

Kanske Idéot?

Fredrik
På flygplatsen i Frankfurt efter att tagit ett nattåg från Basel för att hinna med ett morgonflyg till Göteborg för att hinna med en föreläsning där innan jag tar kvällsflyget till Amsterdam för att hinna med nattflyget till Singapore.

17/11 Inspiration = idéer

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 17 Nov 2009 08:28:00 GMT

Det sägs ju att variation är bra för att inspirera människor.

Och idag var onekligen en varierande - och inspirerande - dag.

Jag blev intervjuad av Schweiz ledande reklamtidning om Idébok.

Sedan föreläste jag för ett re-insurence-företag vid lunch. (De är de som försäkrar försäkringsbolag).

Och så iväg till Googles kontor i Zurich som jobbar med Google Earth och fick 1,5 timmes lång visning i den sprillans nya lokalen där mer än 700 personer arbetar.
(tyvärr fick jag skriva på ett NDA som hindrar mig från att berätta vad jag fick lära mig, men jag kan säga att det var både mer imponerande och lite förvånande än vad jag tänkt mig.)

Efter det ett möte med en inspirerande, men väldigt överarbetad och trött, kvinna från UBS, den Schweiz fd största bank som gått igenom ett fullständigt stålbad det senaste året och som väl nästan kan symbolisera den globala finanskrisen.

Och sedan en föreläsning på kvällen för 100 projektledare från en hel radda olika branscher.

Under dagen hann jag också förhandla klar avtalet med vad som kan komma att bli de roligaste av allt det roliga vi gör på interesting.org (Men här är det vi själva som väljer att inte berätta mer just nu. Men mer info kommer ...)

Inspiration är att få nya intryck som man kan använda för att para ihop med sin gamla kunskap. Att på en dag få lära sig om reklam i Schweiz, global försäkring av försäkringsbolag, Googles planer för framtiden, erfarenheterna av att stå mitt i den finansiella krisen, lärdommar från projektledning av stora projekt samt slutförhandet av en förhandling man jobbat med under mer än ett år - ja det kallar i alla fall jag för ett varierande arbete.

En variation som skapar inspiration.
Hur får du din?

Fredrik
I Zurich

16/11 Insikt=rysning

fredrik.haren@interesting.org — Sat, 14 Nov 2009 11:56:00 GMT

Ibland får jag "insiktsrysningar".

En insiktsrysning är, precis som det låter, när man får en insikt som är så stark att man ryser.

Det senaste dygnet har varit en kavalkad av insiktsrysningar.

Jag har just tillbringat 24 timmar i Indien och sitter på flygplatsen i Hyderabad och är på väg tillbaka till Europa för att fortsätta lansera den tyska versionen av Idébok.

Jag sitter på en flygplats som är sprillans ny och modern, med bussiness lounges, massage och KFC.
Jag bodde på ett sprillans nytt och modernt hotell

Jag gjorde mitt tal i ett sprillans nytt och modernt konferenscenter.

Jo, visst, Indien är också ett kaotiskt, förvirrande, virrvarv av oordning och vi fick stanna för en grupp kor som ville gå över vägen utanför hotellet.

Men OJ vad det händer saker i Indien. Och snart är den sprillans nya, flerfiliga och moderna motorvägen också klar ut till flygplatsen. (Nu var ena sträckan klar)

Jag flög in för att föreläsa för PMI Indien.

Jag var en av få "icke-indiska" talare och den enda talaren som inte var Project Manager.

Och jag fick äran att vara Key Note Speaker och tala för hela gruppen på lördagsmorgonen.

Jag höll ett tal på temat "developing world" och feedbacken från åhörarna efteråt var magisk.

För andra gången på tio dagar kommer en man fram och säger att han tänkt gå på toaletten just när mitt tal börjat och sedan stått hela talet för att han inte kunnat slita sig. (Och då ska man komma ihåg att de hade gett mig 90 minuter...) Två andra kom fram och sa att det var det bästa tal de hört i sitt liv. Och jag fick skriva 50 autografer och vara med på säkert 100 kort skakades projekt managers händer.

Men när jag sedan satt kvar och lyssnade på de projekt som dessa ivriga, hungriga - och vänliga - indier genomför fick jag ännu en "insiktsrysning" och förstod att det var inte de som skulle vara imponerade - utan jag.

För de 500 som var på plats i Hyderbad var några av de människor som skapar det under av utveckling som Indien är just nu.

Där fanns människor som byggt en av världens största gas-hanterings-anläggningar från noll till fullt fungerande på 6,5 år. (Och då snackar vi från noll - de fick bygga vägarna för att ta sig ut till platsen där anläggningen skulle byggas och bygga en stad för de som skulle jobba där.)

Där fanns mannen som ansvarar för Indiens robot och raket-verksamhet (som om jag inte är fel underrättad planerar att åka till månen snart)

Och en kvinna som - mer eller mindre själv - håller på att förändra indiens rättssytem genom att ha noll tolerans för korruption eller "kompisregler". Hon blev rikskänd när hon bogserade bort premiärministerns (!) bil för att den stod felparkerad ...

Ibland är det som om jag själv glömmer bort vad jag menar när jag skrev "Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå".

Men när jag ser blicken i den unga, nyexaminerade kvinnliga ingenjören som kommer fram och berättar hur mitt tal inspirerat henne att sprida budskapet vidare till sina landsmän kommer jag ihåg varför det var så viktigt att skriva boken.Den blicken är så stark av vilja, entusiasm och stolthet och att jag får tårar i ögen bara jag tänker tillbaka på den.

Eller ta mannen som berättar hur han just kommit hem till Indien efter att ha tillbringat 12 år i USA och hur han fått så mycket energi av att vara i ett land som verkligen uppskattar hans kunskaps och kompetens - och inte hade den fadda eftersmak av rasism som, enligt honom, ligger över en indier i USA.

Eller varför inte mannen som just fått den finanst utmärkelse man kan få av PMI för sitt arbete med att se till att PMI i Indien vuxit till 20 000 medlemmar på bara några år. Han flyttade hem från en framgångsrik karriär i USA och säger "Att flytta hem till ett utvecklingsland har gjort med till en människa som utvecklas med full kraft igen. Det har förändrat mitt liv."

Det går inte att med ord beskriva stark min övertygelse är att det är människor i utvecklingsländer som kommer att utveckla världen i framtiden. För hur beskriver man i ord en rysning?

Det finns nog de som undrar om det kan vara värt att tillbringa 48 timmar av en helg på flygplan och flygplatser för att vara mindre än 24 timmar i Indien.

Det kan det.
Det kan det VERKLIGEN.

Fredrik
På flygplatsen i Hyderabad

13/11 "En idé i Genéve"

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 13 Nov 2009 12:00:00 GMT

Genevé är en cool stad. Insprängd i höret av Schweiz mellan Frankrike, Italien och Tyskland ligger den otroligt vackert mellan snötäckta berg och den vackra Genévesjön.
Det som gör stan så cool är hur internationell den är.

Jag har varit här en dag och träffat en norsk som är gift med en holländare och vars barn pratar fyra språk. Och en turkisk designer som bott i Italien och som nu flyttat till Genéve för att jobba med en singaporean, en tysk och en fransman i ett litet uppstart som består av tio anställda från åtta länder. Franska, engelska och tyska blandas i härlig soppa av ord. Inte konstigt i och för sig när stan rymmer saker som Internationella Röda Korset, FN och en rad andra internationella organisationer. Som boendes i Singapore, som är lika av samma härliga soppa, kände jag igen mig och blev glad. Världen behöver fler människor som tänker globalt. Det är jag helt övertygad om.

Jag var i Genéve för att föreläsa för PMI. (2009 har blivit lite av ett PMI år för mig och jag jag har fått bokningar från denna organisation från USA, Singapore, Schweiz, Indien och Malaysia.)

Ett hundratal projektledare från säkert 40 olika länder hade kommit till HPs Europakontor där vi hade föreläsningen.

Efter föreläsningen pratade jag med en rumänsk projektledare som jobbade inom läkemedelsindustrin.
Och med en amerikan från IBM
Och med en holländare som jobbade på Cern. Och med en svenska som tidigare gjort det.
(Jag pratade också med en annan före detta Cern-anställd som jobbat bredvid männen som uppfann World Wide Web och som skrattande och med god självironi förbannade sig själv för att han på 80-talet inte förstått vad det lilla, sidoprojekt som hans kollegor jobbade med skulle komma att bli.)

När jag kom tillbaka till hotellet vid midnatt efter att ha fastnat i diskussioner med olika åhörare i mer än tre timmar hade jag fått ett mail från en fransman. Där stod:

"As I came home after your show in Geneva this evening, I was so enthusiastic about creativity, my wife Christine and my daughter Hélène told me: “Who was this guy ?” …

It was the best show I ever saw, indeed!

The book I bought for me will be as promised dedicated to ideas for my own business I am creating.

The book I bought for my wife will be dedicated to ideas for her second novel.

It was great to meet you, I will try to make sure that this evening is THE FIRST MOMENT OF THE REST OF MY LIFE!"

Lite roligt att en person låter sin arbetsgivare betala för två ex av Idébok som han sedan tänker använda till att låta sin fru skriva en ny roman och själv använda för att skriva ned idéer till det företag som han, i smyg, är i full färd med att utveckla på sin fritid. Kanske inte något som en revisor eller HR-chef skulle godkänna - men absolut något som jag inte kan låta bli att uppmuntra.

Av 100 deltagare på plats lyckade vi sälja 80 böcker. 80 personer som på olika sätt kommer att använda idébok för att utveckla nya idéer. Idéer som sedan kan bli romaner, nya företag - eller kanske, kanske, kanske ett nytt world wide webb som ett sidoprojet på Cern ...

Hur använder du din egen idébok?

Fredrik

12/11 Far och flyg

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 12 Nov 2009 12:07:00 GMT

De senaste sju dagarna har jag sovit två nätter i en fast säng. Resten av nätterna har jag tillbringat på flyg eller i tågcupéer (i och för sig i en säng, men en säng som rör sig).

Jag har på mindre än en vecka lyckats ta mig från Singapore, till Sverige, tillbaka till Singapore (don´t ask), Schweiz, Österrike och nu tillbaka i Schweiz igen.

Som tur är tänker och jobbar jag bra när jag reser.

I Schweiz föreläste jag första gången för elever på en av europas ledande managementuniversitet (i st Gallen). I Österrike föreläste jag på 24 timmar för en gäng kreatörer samt för den svenska handelskammaren. Sedan tillbaka till Schweiz för föreläsning för PMI i Genéve i kväll.

"Varför reser du så mycket?", frågar folk ibland.

För att det är ett fantastiskt sätt att se världen (det enda sättet att se världen när jag tänker efter) och för att jag träffar så många intressanta människor.

Som mannen som jobbar på ett stålverk med 40 000 anställda och som berättar hur de har Idétävlingar varje år som sparat företaget mer än 300 miljoner kronor per år.

Eller den finske talaren som bor i Wien och som berättar om hur utvecklar ett helt nytt typ av hotell.

Eller den tyske talarförmedlaren som åkt upp för att bland annat träffa mig för att diskutera eventuella samarbeten i Tyskland och som berättar hur talarmarknaden fungerar i Tyskland.

Eller kvinnan från Wien som glatt berättar hur hon jobbar som "coach åt Alpha-hane-män i ledande befattningar" och hur hon får dem att bli mer humana. När hon berättar om det låter det som om hon beskrv ett jobb som lejontämjare - och hon såg också följdakligen ut som en person kunde tämja den vildaste av Alpha-hanar.

Att skaffa sig nya intryck genom att träffa nya människor är som syre för hjärnan. Inspiration.

Nu behöver man inte flyga jorden runt och sova på flygplan för att göra det (faktum med att det är lite ohållbart att hålla på så här, men den här hösten har varit så rolig att jag inte kunnat låta bli.)

Men det är helt nödvändigt att träffa nya människor som ger en nya insikter.
I alla fall för mig.
Hur är det för dig?

Fredrik.
På ett plan.

8/11 Slummrande idéer

fredrik.haren@interesting.org — Sun, 08 Nov 2009 09:05:00 GMT

Idébok har används på många olika sätt.
Från att planera bröllop till att utbilda i entreprenörskap på gymansier, från att vara presenter till kreativa människor som fyller år till att vara utbildningsmaterial på högskolor.

Idag fick jag ett mail på ett minst sagt annorunda - men otroligt givande och roligt sätt - som idébok har kommit att användas.

Det var från Peter Cederholm som åkt ned till Indien för att jobba med att utveckla nya sätt att lära i slummen i Indiska städer.

I ett mail hem till Sverige skriver han:

"Nu har mer än en månad i Delhi passerat och dagarna är fortfarande lika händelserika, fast nu har jag vant mig vid alla människor, djur, fordon och är själv en del av det hela, bara att gilla läget, här är det jag som har fel :-).

Det är verkligen ett uppdrag som både är lärorikt och berörande. De slumområden som Pratham arbetar med har jag besökt och samtliga verksamhetsområden dvs. Balwadis, Learning Center och School based Library program. Det jag kommer att arbeta med är att spela in en film "The Exposed Children of Delhi", där jag kommer att följa två barn i Balwadi ålder (3-5 år) och två barn i Learning Center ålder (7-10 år), flickor och pojkar, för att få deras perspektiv på situationen. Detta kommer jag att göra i ett slumområde i Karol Bagh. Det kommer att bli riktigt intressant och kul, förra veckan var min första vecka på plats och jag har redan ett antal vänner där. Den största utmaningen är att få barnen och andra att se mig som en del av deras miljö och framförallt vänja sig vid att en filmkamera finns där, människor har en större vilja att vara med på film än jag någonsin varit med om.
Jag kommer även, tillsammans med Pratham, att arbeta med att ta fram kreativa övningar till barnen som ska utveckla deras förmåga att se på sin situation utanför de inrutade mönstren som de ofta lever i. Fredrik och Teo Härén gav oss även ett antal Idéböcker som inspiration i arbete (www.interesting.org)."

Vi trodde inte i vår vildast fantasi att Idébok skulle användas som en del i ett projekt att utbilda barn i slummens Indien. Men nu gör den det. Ett kreativt sätt att använda sig av en idébok - naturligtvis något som vi på interesting.org stödjer med glada hjärtan.

Hur använder du dig av idébok? Skriv gärna och berätta.

Fredrik
I Zurich.

6/11 Hej bror

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 06 Nov 2009 07:34:00 GMT

I dag uppstod ett missförstånd på Slussen i Stockholm.

Jag satt med min dator i receptionen på hotell Hilton på Slussen i Stockholm och kollade mail efter att ha genomfört en föreläsning för Ernst & Youngs partners.

Ett par kommer fram till mig och säger leende: "Hälsa till brorsan!"

Jag känner inte igen paret och frågar: "Hej, men vilka är ni?"

"Det var jag som gav dig pennan för att signera böckerna med", säger mannen och ser förbryllad ut.

"När då?", frågar jag, lika förbryllad.

"Nyss!", svarar mannen.

Då ser jag att han håller en Idébok för föräldrar i sin hand.

"Hm, det är inte så att ni varit och lyssnat på en föreläsning av TEO Härén?", frågar jag dem.

"Jo. Nu precis. På Rival. Kommer du inte ihåg oss?", säger paret.

"Nej", svarar jag. Och förklarar sedan att jag är Fredrik. Inte Teo.

Det visar sig alltså att både jag och Teo hållit varsitt föredrag på temat kreativitet (han för Företagarna) i närheten av Slussen exakt samma dag och tid.

Paret hade även varit på en föreläsning med mig i Skövde tidigare i år och det var till mig de ville att "Teo" skulle hälsa ...

Igår föreläste jag i Singapore.
Igår föreläste Teo i Finland.

Men idag stod vi alltså nästan vägg i vägg och föreläste på söder i Stockholm. Utan att veta om det.

Senast vi träffades var på Sky City på Arlanda där jag kom från Rest-and-fly-hotellet på väg till Terminal 5 för att flyga till Ryssland och Teo kom från SJ-stationen på väg till Terminal 4 för att flyga till Lund. Ovetande om att vi var där sprang vi på varandra.

Under åren har vi tillsammans gjort mer än 2000 föreläsningar i över 40 länder. Kors och tvärs över land och rike och jorden runt. I bland på helt olika delar av planeten. I bland (som idag) nästan vägg i vägg.

Och vart vi än kommer möts vi av ett brinnande intresse för att göra näringslivet mer kreativt. Från revisiorer till organisationer. Från ryssar till lundabor.

Kreativitet är onekligen ett ämne som är universiellt.

Fredrik
På söder i Stockholm.

5/11 Vad man hinner med på 45 minuter

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 05 Nov 2009 07:49:00 GMT

"Vi behöver visionära ledare som förstår vikten av innovation."

Så slutade Ms Penny Low sitt tal inför 300 PMI-medlemmar idag. Ms Low är (bland mycket annat) Yale World Fellow, Global Young Leader och den yngsta valda kvinnan till Singapores Parlament. Hon är också engagerad i PMI (Project Management Institute) i Singapore. En organisation som idag firade sitt 10-årsjubileum.

Efter hennes tal hade de bjudit in mig som key note speaker.

Jag gillar när en talare inleder sitt tal med att göra en hänvisning till den föregående talaren så jag inledde mitt tal med att berömma ms Low för hennes kommentar om vikten av innovation hos visionära ledare. Sedan höll jag ett tal om vikten av att aldrig se på sig själv som "utvecklad" och avslutade talet med att säga "Never become a Developed Person - Make sure you are a Developing Person".

När jag var klar med mitt tal satt jag kvar och lyssnade på näste talare, Ravi Sahi från ESI.

Han inledde sitt tal med att säga. "Efter att ha hört Fredriks tal måste jag ändra på min första slide."

Och sedan gick han in i redigeringsläge på sin powerpoint - mitt under talet. På sin första bild hade han skrivit:

"Ravi Sahi, Director Client Solutions, MBA, PhD" och en rad andra titlar.

Nu ändrade han till:

"Ravi Sahi, Developing Man".

Jag älskar när man som talare kan få en människa att redan direkt efter talet börja se annorlunda på världen.

Och det var det inte vara Ravi som gjorde idag.

En indisk man kom fram och sa "Tack. Du har ändrat mitt liv ikväll."

En tysk som bott i USA i 16 år och som var på tillfälligt besök i Singapore kom fram och sa "Ditt tal har fått mig att gå ut och maila min fru och säga att vi ska flytta till Asien. Jag har bestämt mig efter att ha hört dig."

Men roligast var kanske mannen som kom fram och sa att han hade tänkt gå på toaletten när mitt tal började, men att han inte kunnat slita sig och därför STÅTT och hållt sig under 45 minuter för att han varit så kissnödig att han inte kunna sitta.

Ibland får jag frågan om jag inte tycker det är tråkigt att jag "bara" för prata för en grupp i 45 -90 minuter. De undrar om jag inte hellre skulle vilja jobba med ett företag under flera månader för att "kunna se något resultat".

Men ett tal kan förändra människor. Ofta räcker det med en timme. Eller som idag 45 minuter. På interesting.org tänder vi gnistor. Sedan hoppas vi att de ska sprida sig vidare.

Fredrik

3/11 Para ihop två tidigare saker

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 03 Nov 2009 09:50:00 GMT

Hermawan Kartajaya är ett energiknippe. Han driver ett av Indonesiens största konsultföretag inom markandsföring (med mer än 200 konsulter), han har skrivit flera böcker tillsammans med markandsföringsgurun Philip Kotler och han föreläser över hela världen om de senaste trenderna inom marknadsföring.

Idag var han och jag Key Note Speakers på National Sales and Marketing Congress i Singapore.

I mitt tal presenterade jag min "idéformel" om hur en Idé är lika med att en Person tar Kunskap och Parar ihop den med Information/Input.

(Idé = P(K+I)

Mr Kartajaya kom flera gånger tillbaka till min formel i sitt tal. Och han avslutade med att ge ett exempel på hur hans byrå tagit "två tidigare saker och parat ihop dem på ett nytt sätt".

Hans byrå hade fått i uppdrag att lansera Lexus i Indonesien. Och trots att han driver en reklambyrå så vägrade han att göra någon som hels reklam för Lexus. Han la alla marknadsföringpengarna på bygget av huset där bilarna skulle säljas. Men istället för att bygga en bilhall som alla andra bilföretag brukar göra tog han konceptet "bilförsäljning" och slog ihop det med "galleri" och lanserade "The Lexus Gallery". (se ovan).

Han vägrade anställa människor från bilbranschen utan rekryterade istället personer som jobbat på Ritz Carlton och kunde lyx och service.

Han kallade dem inte säljare - utan för Curatorer - och uppmanade de som stod i Galleriet att inte sälja bilarna utan tala om dem som om de vore konstverk.

"De som vill köpa en Lexus kan ofta så mycket om bilarna ändå", som han sa.

Utan någon annonsering alls - och med bara ett enda försäljingställe i det gigantiska land på 280 miljoner människor utspridda på många öar som Indonesien är lyckades Lexus få en marknadsandel på 7,5% inom kort tid efter lanseringen.

Nu åker folk från Lexus-kontor från hela världen till Jakarta och lär dig hur man kan sälja bilar genom att inte sälja bilar.

Vart ska du åka och inspireras?

Fredrik

ps. En annan idé som mr Kartajaya jobbar på just nu är ett Philip Kotler museum på Bali (!) Tanken är så absurd att den säkert kommer att fungera ...

27/10 Norska Idéer

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 27 Oct 2009 08:20:00 GMT

I förra veckan blev Trond Giske Norges nya handels- och näringsminister.
Idag gjorde han sitt första officiella tal.
Han valde att göra det på Innovasjonskonferansen 2009 som i år hade temat "Innovation och Asien".

Han var den ena talaren på förmiddagen. Den andre talaren var jag.

Trond pratade sig varm om innovation och om att vara nyfiken på vad som händer i Asien.

Därför var det ju extra passande att jag sedan gick upp och höll en föreläsning om "innovation och Asien".

Ministern passade på att ge sin syn på värdet av innovation för ett land. Han berättade till exempel att han var Norges första handelsminister som tidigare även varit forskningsminister. Och hur värdefullt han tyckte det var att han hade erfarenhet av forskning eftersom näringslivet inte får slå till sig ro utan hela tiden måste ta tillvara idéer som forskas fram. Och Trond underströk hur viktigt det var med just innovation inom forskning.

Eller som han sa: "Det finns ingenting mer medelmåttigt än medelmåttig forskning. Forskning måste per definition ligga i framkant".

Amen.

Enligt Norges nya handels- och näringsminister är "innovation och nya idéer" något som han prioriterade - eller som det lät på norska "Satsning på innovation ligger mitt i blink för vad vi i regeringen tycker är viktigt".

Han slutade sitt tal med att poängtera hur viktigt han ansåg det var att alla branscher inser att de måste satsa på innovation och på hur viktigt det var för företag att inte glömma bort att satsa på innovation även i dåliga tider.

Amen igen.

Fredrik
Som i går åt frukost i Sverige, lunch i Danmark och middag i Norge (på det fina Teatercaféet i Oslo). Och som skriver detta på flygplatsen i Amsterdam på väg till baka till Singapore.

26/10 Retorik - Konsten att övertyga

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 26 Oct 2009 08:23:00 GMT

"Dagens föreläsare har satt en provokativ rubrik på sin föreläsning", varnade skolchefen innan jag idag gick upp och föreläste för 600 lärare och rektorer från Karlskrona.

Rubriken jag satt var: "Fantasti är viktigare än kunskap". (Som ju är ett citat från Albert Einstein.)

Jag inledde min föreläsning med att fråga de 600 i publiken hur många som tyckte att meningen "Fantasi är viktigare än kunskap" var korrekt.

Mindre än 5 procent räckte upp handen. Så nog hade skolchefen haft rätt om att jag satt en rubrik som var lite obekväm för skolanställda.

Nu stod jag alltså inför 600 människor och skulle föreläsa i 2,5 timme om ett ämne som 95 procent i publiken inte höll med om.

Jag log och sa: "Retorik är konsten att övertyga. Inte att övertala - men att övertyga."
Jag berättade sedan för lärarna att jag hade som mål att få dem att ändra uppfattning.

När jag efter föreläsningen var på väg till tåget ringde jag min beställare och bad henne att inleda eftermiddagens pass med att hon skulle ställa frågan igen till publiken, nu när jag fått argumentera för min sak.

Det var en poäng med att jag inte längre var kvar i lokalen. Jag ville inte att publiken skulle räcka upp handen för att jag annars skulle känna mig misslyckad om jag inte fått dem att ändra uppfattning. Jag bad min beställare att maila mig vad resultatet blev på frågan när den ställdes andra gången på denna studiedag.

Nyss fick jag mailet. Där stod:

"Tack för en mycket tänkvärd föreläsning. Nästan alla räckte upp handen, du var alltså övertygande!!"

Från 5 procent som höll med mig innan jag talade - till 95 procent som höll med mig när jag var klar!

Jag kan inte sluta att förundras över hur kraftfullt det är när man på 150 minuter kan få 90 procent av en grupp på 600 lärare att ändra uppfattning och plötsligt bekänna sig till att fantasi ÄR viktigare än kunskap.

Det är dagar som dessa som det är fantastiskt roligt att arbeta. När man känner att man på en förmiddag kan få en hel grupp att ändra på hur de ser på kreativitet.

Retorik är en konst. Konsten att övertyga. När det görs för ett gott syfte är det kanske den skönaste av alla konster.

Fredrik
På tåg på väg från Karlskrona.

24/10 Pendla till jobbet

fredrik.haren@interesting.org — Sun, 25 Oct 2009 06:16:00 GMT

I torsdags kväll föreläste jag till klockan 20:30 i Kalmar. Hoppade på ett tåg som gick kl 21, väntade i mer än två timmar utanför en stängd tågstation i Alvesta tills natt-tåget kom kl 01.16. Framme på Arlanda kl 7, sov två timmar på Rest-and-fly-hotellet (där man kan betala per timme) och vaknade pigg och glad och gick mot Arlandas Terminal 5.

Sprang på Teo som var på väg mot terminal 4 för att flyga till Lund. Själv hoppade jag på ett flyg till Moskva. Landande kl 14:30 och kom fram till svenska ambassaden kl 15.50. Installerade min dator, hälsade på ambassadören, och gick sedan upp kl 16:00 och höll en föreläsning.

Det är det som är att att pendla till jobbet.

Själva jobbet var sedan att föreläsa för en grupp med svenska och ryska affärsmän/kvinnor. Det var första gången jag föreläste i Ryssland men av intresset att döma så var det inte den sista.

Efter föreläsningen kom jag i samspråk med ambassadören som berättade hur det i Moskva är svårt att få tillgång till snabbt trådlöst bredband via mobilen för att millitären har snott åt sig så mycket av frekvensutrymmet för sina analoga apparater - och det finns många millitärer i Moskva - och de har inget incitament att byta ut sin utrustning mot en digital som använder sig av mindre utrymme.

Tydligen hade en rysk entreprenör nu i veckan erbjudit sig att själv BETALA för kostnaden att köpa in nya, digitala apparater till varenda militär förutsatt att han får tillgång till det frekvensutrymme som då blir ledigt.

Om det kommer att hända eller ej får vi väl se. Men jag älskar historier om hur människor med idéer försöker att hitta lösningar som går något som inte fungerar bra bättre.

Vad är det som inte fungerar bra i din bransch? Hur skulle det kunna göras bättre?

Fredrik
I Moskva.

23/10 Är det mycket nu?

teo.haren@interesting.org — Fri, 23 Oct 2009 04:50:00 GMT

-”Oj, oj oj vad ni gör många föreläsningar”.

Citatet kommer från en man som haffar mig på tåget mellan Stockholm och Uppsala.

-”När man läser era krönikor förstår man inte hur ni hinner med allt”.

Det slår mig när jag talar med mannen att han har intrycket av att alla föreläsningar vi gör blir till en krönika.

Så är det inte.

Vi gör betydligt fler föreläsningar än så.

Så här kommer en liten sammanfattning av de föreläsningar som INTE blev till krönikor.
Just för att vi inte hunnit med att skriva dem.

Och det är enbart räknat från första September i år.

Vi gjorde inspirerande jobb med marknadsavdelningen för ett av Sveriges mest kreativa varumärken; Absolut Vodka.
Där höll vi en föreläsning om kreativitet för några av världens mest kreativa människor.

Vi föreläst för all personal på Swedbanks huvudkontor. (Precis innan en man som skulle tala om vikten av att följa regler.) Kombinationen tror vi blir perfekt.

Vi har stått framför personalen på UR som har som jobb att utbilda svenskar i kunskap, genom TV, och talat kreativitet.

Sedan har vi varit i Tallin och föreläst kreativitet för revisorer. ”Kreativ bokföring” helt enkelt.

Och talat ”Kreativ Service” för personalen på Clarion Sign Stockholm, OCH Clarion Gillet i Uppsala. Två olika föreläsningar för två lika fina hotell.

Tre dagar innan dess träffade vi ett nätverk med kvinnliga chefer i Uppsala och föreläst framför dem medan de sippade på skumpa.

Vi har fått komma tillbaka till Gestrike återvinnare tre veckor efter vårat första föredrag för dem, för att denna gång även tala framför de politiker som styr deras verksamhet. Så att företagets vilja till förändring förankrades i det politiska styret.

Vi han vara i Täby och föreläsa för 200 personer i företagarföreningen där. Om ”Kreativ Service”. (Alla fick varsin ”Idébok om service”)

Tagit flyget till Finland för att tala idéer för ”idéella” organisationer i finlandsvenska Åbo.

Delat scen med hårdrocksstjärnor och talat till ungdomar i Trollhättan om hur viktigt det är att de kan tänka själv.

Talat Härarbete framför 500 egenföretagare i Stockholm city.

Vi fick tala service på en konferens för CRM-företaget SuperOffice – Alltså tala service för kunder till ett företag som bara arbetar med kundvård!

Vi har tillbringat två timmar med alla ansvariga för kunskap i kunskapsstaden Lund; dock talade vi inte om kunskap- vi talade om kreativitet och någon vecka senare stog vi framför 600 lärare i Växjö och fortsatte tala om av behovet av kreativitet.

Vi har varit i Göteborgs skärgård och träffat Kungsbacka Kommun- kreativa Kungsbacka kan vi nog kalla dem numera.

Vi har träffat alla de högsta cheferna i ett av Sveriges största företag med miljardomsättning för att uppmana dem att ”tänka själv”.

Vi har även varit i Norge och föreläst för forskare. Om kreativitet, såklart.

Vi har föreläst för ett av Sverige största företag som arbetar med information och talat om vikten av att använda information på nya sätt. Två gånger tom; både i Malmö och i Stockholm.

Affärsutvecklarna på jordbruksverket hade workshop i vårat nya herrgårdsliknande kontor och kom bland annat fram till att kreativitet skall vara ett ledord inom hela jordbruksverket nästa år.

I Östersund träffade vi kreativa kvinnor som valt att starta eget, och fick ett enormt gensvar på vårat budskap; ”Lev ett mer kreativt liv”.

I Sundsvall talade vi kreativitet inom sjukvård tillsammans med bland annat en uppfinnare/ röntgensköterska som belönats med flera fina uppfinnar-pris.

Och i Gävle föreläste vi när ett företag firade 150 år genom att betona hur viktigt det är att utvecklas för att finnas kvar så länge.

Vi pratade på designutställningen MAAD på Red Dot Museum i Singapore.

Vi föreläste för 70 investerare hos Investor Growth Capital och för ett gäng näringslivsrepresentanter i Sala samma dag.

Och Lidingö Rotary Klubb fick en gratis frukokstföreläsning om kreativitet.

Medlemmarna på den Norska handelskammaren fick en föreläsning i september och den franska mostsvarigheten fick en föreläsning i oktober.

Under lanseringen av Idébok i Österrike i slutet av september passade vi även på att föreläsa för 120 elever på Wiens största reklamskola, på en innovationsdag arrangerad av Österrikes största mobiloperatör samt för ett gäng reklammänniskor arrangerat av Lürzer's Archive.

Och vi föreläste för elever på innovationsprogrammet (!) på Mälardalens högskola - och för elever på Högskolan i Kalmar.

Utöver detta har vi naturligtvis gjort de uppdrag som vi beskrivit i krönikor på siten.

Och detta är alltså enbart sedan den 1a september i år. Så jo; visst gör vi många föreläsningar…

Andra roliga saker vi gjort sedan 1a september:

Vi fick äran att vara med i tidningen LEVAs jury för LEVA BÄTTRE-priset, tillsammans med bla Mia Törnblom och Malin Berghagen.
Vi tackade jag till att sitta i Berghs School of Comunications advisory board för att utveckla nya tankar om kommunikation och reklam på en av de mest kreativa skolor som finns.
.
Och vi var väldigt stolta, otroligt stolta, att nomineras som ett av tre företag i Sverige till Kunskapspriset ( 250 000 kr) för vårat arbete med att sprida kreativitet. (Vi vann dock tyvärr inte detta år)

Utöver detta har vi hunnit Härarbeta, bland annat på ett Spa i Göteborg en dag, och på Varberg Kurort en annan dag.

Och inte minst arrangerat Sveriges första TEDx-event i september, men det kan nog för all del bli en krönika om det inom kort.

Och så var vi ett par dagar på världens största bokmässa i Frankfurt för att inspireras till att fortsätta översätta Idébok till fler språk och fler marknader. Ett arbete som hela tiden på går mellan föreläsningar, resor och annat arbete.

Vi försöker hela tiden uppdatera siten med nya krönikor.

Men ibland hinner vi helt enkelt inte.
Men vi gör så gott vi kan.

Teo och Fredrik Härén

22/10 Creative Business

teo.haren@interesting.org — Thu, 22 Oct 2009 07:25:00 GMT

Det är inte många människor som får förmånen att GÅ en utbildning på någon managementskola i världen.

(Det är ofta dyra utbildningar för chefer i näringslivet som har företag som verkligen investerar i deras ledarskap. I Sverige finns tex IFL Executive Education.)

Det är av naturliga skäl ännu färre personer som får FÖRELÄSA på en Business-utbildning. (Man skall ju lära redan väldigt kompetenta chefer någonting helt nytt)

Antalet föreläsare som får tala på en konferens där 60 Business-skolor från 40 länder träffas för att vidareutbilda sig är naturligtvis ännu färre.

Därför är det roligt att få vara en av 10 föreläsare i Europa som bjud in till EFMD konferens i Villnius. (EFMD's Executive Education)

Roligast av allt är att flera deltagare kommer fram och säger att just min föreläsning var den mest inspirerande under denna tvådagarskonferens om innovation.

När 60 av världens ledande ”Executive Education”-skolor träffas på konferens och diskuterar ämnet ”innovation” visar det onekligen att det vi på interesting.org arbetar med är aktuellt.

De köper en idébok till alla deltagare.

Nu återstår det bara att se hur många av dessa 60 skolor som sedan inkluderar Idébok i sin kurslitteratur.

På IFL finns den redan med. På EMBA utbildningen i Riga också.

I våras valdes Idébok ut som en av de 100 bästa managementböckerna i världen.

Och nu finns det alltså ett ex på 60 ledande business-skolor i världen, från Korea till Kanada.

Finns den hos er?

Teo Härén
I Vilnius.

21/10 Nyfikenhet, nytänkande och nytta

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 21 Oct 2009 12:06:00 GMT

1991 började jag läsa på en liten högskola som hette Växjö Högskola. En högskola som var så liten att jag när jag kom dit första gången trodde att det var ett dagis!

Om 71 dagar går Växjö och Kalmar ihop och skapar "LinnéUniversitetet" - ett universitet med 25 000 studenter. Ett universitet som kommer att ha följande ledord: Att vara en attraktiv kunskapsmiljö som odlar nyfikenhet, nytänkande och nytta."

Som gammal student var det därför roligt att precis innan de båda skolorna går samman få komma både till Växjö och Kalmar och föreläsa. Idag var jag i Växjö. I morgon är jag i Kalmar.

Av de elever som kom fram och pratade efter föreläsningen slogs jag av tre personer.

En kille från sydamerika som kommit till Sverige som 16 åring och levt som gömd flykting sina första fyra år i Sverige. En kille som idag läst på högskola, jobbar extra med att hjälpa andra utveckla sina idéer, som driver egen firma och som leder danskurser på kvällarna. En kille som utvecklat en ny modell kring innovation och makt.

Han sa: "Lever man som gömd flykting under sin uppväxt lär man sig att se på vardagen på ett annat sätt en de som tar den för given."

De andra två killarna som gjorde avtryck på mig var ett brödrarpar som kom fram och sa: "Tack för föreläsnignen, det var verkligen värt resan från Norrtälje."

Norrtälje! Killarna hade sett min föreläsning på YouTube, googlat mitt namn och sett att den enda öppna föreläsningen jag gjorde i Sverige när jag var hemma denna gång var i Växjö - och de hade alltså då satt sig i en bil och kört Norrtälje - Växjö bara för att gå på föreläsningen ...

De två bröderna hade flytt från Afghanistan, kommit till Sverige, börjat plugga och var nu helt inställda på att starta företag där de kunde utveckla de idéer som man kunde se att de brann för. En av killarna gick bara på gymnasiet, och hade alltså kört 5 timmar i bil för att gå på en 3 timmar lång föreläsning och sedan åka tillbaka 5 timmar igen för att vara i skolan i morgon bitti.

Ibland får vi frågan på interesting om var vi får inspiration att fortsätta inspirera människor att få och genomföra sina idéer.

När jag nu sitter kvar på universitetsområdet och tänker på människorna som kom fram efter föreläsningen känns den frågan väldigt konstig att få. Det är liksom självklart var vi får vår inspiration - från att träffa "nyfikna", "nytänkande" människor som vill göra "nytta".

20/10 Ja tack, Hjärna!

teo.haren@interesting.org — Tue, 20 Oct 2009 09:55:00 GMT

Har du någon gång suttit på en konferens och känt att du har minst lika mycket att berätta som de som står på scen?

Idag föreläser jag i Bodö (Två gånger faktiskt: Först ett pass om kreativitet och sedan en föreläsning om Härarbete. Och så ett pass om kreativitet på kvällen innan; tre tal i Bodö på 12 timmar)

I publiken satt väldigt kompetenta människor som arbetar med innovation och näringslivsutveckling i Nordnorge på en innovationskonferens med det fyndiga namnet ”Ja takk, hjerna!”

Förra gången jag var i Bodö talade jag med arrangörerna om att man skulle kunna erbjuda de som kommer för att lyssna på en konferens en möjlighet att även hålla någon av presentationerna på konferensen.
För att visa att man vet om att man har en kompetent publik helt enkelt.
Ett sätt att myndigförklarar åhörarna.

Nu när jag är tillbaka i Bodö (för femte gången för samma kund) har hon gjort precis det!

Och så bra det blir; alla tre talare (Som alltså egentligen var ”lyssnare”) gör lysande föredrag.
Det här är någonting jag kommer uppmuntra alla arrangörer att göra framöver.

Ännu ett exempel på hur man kan göra en konferens på ett annorlunda sätt.

Ett kreativt möte helt enkelt.

Kan du göra samma sak nästa gång du arrangerar en konferens?

Teo Härén

PS1

Ett annat bra exempel på detta var när vi startade Sveriges första TEDx- event, och erbjöd alla i publiken att ansöka om att få tala där.
Även där blev det succé.
En av åhörarna, och tillika talarna alltså, fick på stående fot en inbjudan att tala på nästa TEDGOBAL!

PS2

En av de övriga talarna i Bodö var förövrigt Björn Olsen, professor i innovation på Handelshögskolan i Bodö.
Han höll ett inspirerande föredrag om Innovationskultur.

”Man måste professionalisera kreativitetarbetet i företag” argumenterade professorn under sin föreläsning.

Vi på interesting.org håller med.

19/10 Kreativa möten 2

teo.haren@interesting.org — Mon, 19 Oct 2009 12:11:00 GMT

Vissa dagar har en röd tråd.

Den här dagen började jag tex som föreläsare i Stockholm på Möteskulturdagen där jag talade om ”Kreativa Möten” framför 500 beslutsfattare inom mötesindustrin.

Direkt när jag var klar flög jag till Bodö i norra Norge för att kunna föreläsa för en grupp nyföretagare samma kväll.
Och det mötet var just kreativt.

Hela kontoret var omgjort till café, där deltagarna satt och fikade och käkade kakor medan jag föreläste.

Plötsligt inser jag att man inte behöver vara så noga med vad som är ”föreläsningstid” och vad som är ”fikapaus”.
Det går utmärkt att kombinera dem.
Istället för 90 minuter föreläsning och 30 minuter fika blev det 120 minuter caféföreläsning.
Det blev hur bra som helst.

Se där; ett kreativt möte utan paus!

Kan du göra dina möten mer kreativa?

Teo Härén
I Bodö för att göra tre föreläsningar på 24 timmar.

Efter föreläsningen stannar jag kvar och talar med nyföretagarna; det är alltid lika inspirerande att möta människor med nya idéer.
Som den äldre kvinnan som skulle starta en utbildning för pensionärer, men som frågade hur man skall göra när ens vänner bara ser nackdelar med de idéer man har.

Hon hade själv svaret; -”Jag får väll hitta nya vänner”.

Jag inser att det är ett råd som passar många människor med idéer som ingen lyssnar på.

När hon skall gå hem uttrycker hon sig lite mer drastiskt:

-”Tack för inspirationen, nu skall jag arbeta vidare med min idé, jag skall bara hem och kremera några av mina vänner först”!

16/10 Jorden runt för fler idéer

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 16 Oct 2009 01:46:00 GMT

Den 6/10 stod jag och föreläste för 1500 människor i Göteborg. Sedan hoppade jag på ett flyg.

Från Göteborg, via Stockholm och London till Hong Kong.
Där föreläste jag för ett par hundra HR-chefer.
Sedan båt till Macau för 2 dagars oplanerad semester.
Sedan båt direkt till Hong Kongs flygplats och flyg via Toronto till Orlando, Florida.
Där föreläste jag för 2000 människor.
Sedan flyg, via Toronto till Frankfurt.
Tre dagar på världens största bokmässa.
Sedan flyg till Stockholm.

Tio dagar efter att jag stod på scen i Göteborg har jag alltså bokstavligt talat hunnit flyga jorden runt och är nu åter i Stockholm.

interesting.org har bestämt sig för att sprida kreativitet till världen. Nu är vi mitt uppe i detta arbete. Det är riktigt, riktigt roligt. Och jag hinner läsa många böcker på flygen.

Vad jag insett under min jorden runt-resa är att intresset för kreativitet är precis lika stort vart man än kommer. Och suget efter att få lära sig mer om hur man kan utveckla sin kreativitet är också lika stort.

Resan fortsätter. Denna vecka blir det Uppsala, Växjö, Kalmar och Moskva.

Fredrik
Just nu i Älvklarleby.

12/10 Kreativa möten

teo.haren@interesting.org — Mon, 12 Oct 2009 10:05:00 GMT

”Möte”

Få ord genererar starkare känslor i arbetslivet än just det lilla, lilla ordet ”möte”.

Vad känner du själv när du smakar på ordet; ”möte”?
Blir du på bra humör, blir du irriterad, ger det energi, eller tar det energi?

Micke Darmell ligger bakom ”Stora Möteskulturdagen”, en dag full av föreläsare som alla talar om just ”möten” ur alla möjliga perspektiv.
Enligt Micke består 25 % av arbetslivet av möten, och ca hälften av dessa möten beskrivs som ”kontaproduktiva”! (Dvs de anställda tycker själva att det skulle vara bättre för företaget om mötet INTE hölls.)

Fascinerande siffror.

Stora Möteskulturdagen var i Göteborg idag, och kommer inom kort till Stockholm (Slutsålt) och Lund (Några platser kvar där- Jag har fyra fribiljetter - först till kvarn ...)

Jag som sitter på många konferenser på ett år kan bara hålla med Micke när han frågar oss från scen:
”Hur är det möjligt att vi inte mäter effektiviteten på möten, när vi mäter nästan allt annat?

Själv talar jag om kreativa möten, och väver in några tankar kring härarbete. (Jag har själv precis legat på Varberg Kurort en dag och funderat på nya sätt att sälja Idébok som julklapp)

Efter föreläsningen kommer det fram flera åhörare som vill höra mer om hur man kan utveckla sina möten till att bli mer kreativa.

En av männen berättar hur de när de startade företaget använde sig av ”SIP” på en resa till Spanien.
SIP- Ett verktyg som gav dem mer kreativa idéer än de någonsin haft.
SIP- Ett verktyg som det fortfarande, tio år senare, talades om på företaget för att det gav så många bra idéer.
SIP- ett sätt att arbeta på som gav nya sätt att tänka.

Jag skrattar med honom när han sedan beskriver vad SIP stod för:

”Spånande I Poolen”

Kan du ta med dig några problem och spåna i poolen? ( I Spanien, Varberg eller någon annan stans?)
Tror du det skulle göra dig mer kreativ?

Teo Härén
I Göteborg (Femte gången på en vecka)

Vilka känslor får du av ordet ”kreativitet”?
Skicka gärna ett mail till oss och berätta.

9/10 Gråtande tanter

teo.haren@interesting.org — Fri, 09 Oct 2009 11:27:00 GMT

”Ett sätt att mäta är att se hur mycket vi tanter gråter när vi ser patienterna?”

Citatet ovan kommer från Elisabeth Hansson, en av talarna på den stora Nordiska Ortopedtekniska kongressen där jag avslutningstalar.

Hon har forskat på ett fascinerande ämne: Är dyra moderna benproteser som skruvas fast med titanskruvar direkt i benet billigare än de gamla hederliga proteser som man sätter fast med hjälp av en skål på benstumpen? (Jag gissar att ”skål” inte är den helt korrekta termen här… Kanske inte heller ”benstump”. Ber om ursäkt i så fall.)

Elisabeth har siffror som visar att det troligen är mer ekonomiskt att låta patienterna få de nya dyra hightech-proteserna, men kommenterar alltså också att om det är svårt att räkna exakt på siffror så är det kanske lättast att mäta den förhöjda livskvaliteten på patienterna, eller ”hur mycket vi tanter gråter när vi ser patienterna.” ( Det är glädjetårar hon beskriver alltså.)

I en av montrarna möter jag två säljare som visar upp just Osseo integrerade proteser (Alltså proteser som skruvats in i benet med titanskruv)
En av männen har tre (!) proteser, (även om jag först missar att han utöver två benproteser även har en armprotes eftersom den ser så verklighetstrogen ut.

Att se dem gå runt på sina inskruvade benproteser, och berätta hur de kan känna en sten under fötterna fast ”fötterna” är gjorda av plast är otroligt häftigt.
Att i en annan monter få se de nyaste handproteserna som kan hålla i ett vinglas, lyfta upp mynt eller skriva på en dator är precis lika coolt.
Det känns som om jag fått resa in i framtiden.

Och just framtiden är temat på dagens konferens.
Jag får avsluta med att uppmuntra dem att utveckla sin kreativitet så att de kan bli bättre på att styra ortopedbranschen in i framtiden.

Efter att ha hört patienter beskriva hur de nya moderna proteserna gjort att de kan återgå till sina tidigare arbeten, och leva ett bättre liv blir även jag tårögd.

Kreativitet är ett så vackert verktyg.
Inte minst i händerna på Ortopedingenjörer.

Teo Härén

8/10 Inte illa pinkat.

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 08 Oct 2009 02:26:00 GMT

För några dagar sedan förläste jag på SMU - Singapore Management University. SMU är rankat som ett av världens 10 bästa management universitet och jag var inbjuden för att hålla en gästföreläsning på temat kreativitet samt berätta om "The Idea Book".

Efter föreläsningen kom det fram en lärare från ett annat management universitet och berättade att hon ville dela med sig av lite siffor. Enligt henne så säljer 70% av de management böcker som ges ut av Harvard och Financial Times färre än 3500 exemplar.

Då känns det inte så dåligt att vi - på eget förlag - har lyckats sälja mer än 200 000 ex av Idébok på 12 språk. Vi sålde faktiskt mer än 3500 exemplar av Idébok bara i Sverige bara de senaste två månaderna.

Det roliga med just föreläsningen på SMU var att jag var inbjuden för att tala om hur vi på interesting.org använder oss av affärskreativitet för att sälja böcker om affärskreativitet. Att bli inbjuden av ett av världens bästa management universtitet för att tala om hur vi på interesting.org jobbar med affärskreativitet var en ära. Och dessutom väldigt roligt.

Fredrik

7/10 Oj. Aj.

teo.haren@interesting.org — Wed, 07 Oct 2009 09:22:00 GMT

Oj, vilket huvudvärk jag fick idag på den stora konferensen Lean Forum i Göteborg.

Jag träffar nämligen en av de andra talarna i pausen innan jag skall upp.
Det är Dr. Michael Ballé som skrivit flera böcker om ”lean” och som skall tala om hur man arbetar med lean.

Han inleder hela sitt föredrag med att han vill ge publiken huvudvärk.
Jag vet inte om han lyckas, men jag vet en sak:
Han lyckades ge mig huvudvärk.
Innan han ens börjat föreläsa.

Han säger en mening som får mig att skaka på huvudet.

Jag skall föreläsa för 600 personer som har en sak gemensamt: de älskar ”lean”. (fri översättning ; att allt kan ifrågasättas och att allt går att göra bättre- Så det är en av de roligaste föreläsningarna i år för oss på interesting.org)

Jag har två teser i min föreläsning som avslutar dagen:

1) Om man tror att kreativitet behövs för att bedriva lean, och lean går ut på att allt går att göra bättre, borde man inte då inkludera i lean att man utvecklar sin kreativitet!?

2) Sverige har ett underläge vad det gäller förmåga att hitta på nya lösningar gentemot utvecklingsländer eftersom de ofta känner till både sin värld, och vår, och därmed har fler saker att ifrågasätta eller kombinera till nya idéer.

Jag argumenterar helt enkelt att vi måste bli bättre på att titta på utvecklingsländerna för att se vilka nya idéer vi kan få från dem.

Som TATA som kan bygga helt nya bilar som kostar 17 000 kr.
Eller Airtel i Indien som bygger mobilnät och klarar av att ta emot 2 miljoner nya abonnenter i månaden.
Osv, osv osv.

Men Michael skakar bara på huvudet när jag beskriver den delen av mitt tal.
Och innan han skall upp på scen fnyser han till:
-”I have yet to see one single innovation from a developing country”!

Kanske är det den mening som tydligast beskriver det problem vi på interesting.org ville beskriva med vår bok ”Vad som händer i världen…”

Och precis vad jag ville berätta om för människorna på Lean Forum så att de blir bättre på att se världen, för att sedan kunna bli bättre på att förbättra den.

Det är precis kommentarer som Michaels som skrämmer oss:

-”I have yet to see one single innovation from a developing country”…

Det kan bero på att det inte kommer en enda innovation från utvecklingsländer.
Eller så kan det bero på att Michael inte tittar efter.

Vad tror du?

Tittar du?

Teo Härén
I Göteborg (Igen)

PS1

Har du inte läst ”Vad som händer i världen …” än?

Beställ ett ex av oss under oktober och skriv ”I have yet …” i kommentarsfältet så skickar vi med en ”Idébok för föräldrar” helt utan extra kostnad.

PS2

Det roligaste för mig personligen var att det var ett fullproppat program med många talare, och att en av de övriga talarna var Mr Imai (Känd som ”The Lean Guru”, och grundaren av Kaizen Institute ).

Eftersom alla i publiken var lean-fantaster var jag helt säker på att han skulle sopa banan med alla oss andra i utvärderingen.

Ändå fick min föreläsning överlägset högt betyg på utvärderingen.

Jag gissar att det var många kreativitets-fantaster i publiken också.

6/10 Här arbetar jag

teo.haren@interesting.org — Tue, 06 Oct 2009 09:19:00 GMT

Ibland blir kontrasterna stora i mitt jobb.

Som idag; 1 300 personer i Göteborg på morgonen och 30 terapeuter på Hasseludden utanför Stockholm på kvällen.
Samma dag - samma tema; ”Kreativitet”.
Men två helt olika upplägg.

Den här krönikan handlar dock inte om gruppen jag mötte, eller temat jag talar om på Hasseludden.
Istället är det dagen efter som sätter djupast spår i mig.

För efter att ha talat Härarbete sedan 2005, och arbetat efter principen (Att alltid arbeta där man får som mest inspiration) sedan 1999 får jag återigen en sådan Aha-upplevelse av konceptet att jag stannar upp mitt i ett mail och tjippar efter andan.

Jag föreläser sent på kvällen för personalen på Hasseludden och stannar kvar på spaet över natten.
Att dagen efter sitta i de vackra möblerna på terrassen på Hasseludden med utsikt över Stockholms inlopp och lyssna på mjuk musik i högtalarna är så inspirerande att jag inte kan förklara det i ord.

Så jag tar fram kameran istället.

Men jag är ingen Mattias Klum och därför misslyckas jag även där med att föreviga vilken energi jag märker att jag arbetar med.

Så jag försöker beskriva det här i text:

Jag betar av mail i ett tempo som jag aldrig gjort tidigare - men lugnet på Hasseludden får mig att göra det utan att känna någon som helst stress.

Efter ett pass med datorn på terrassen bokar jag sedan in ett ”floatingpass”.
Det är första gången jag testar floating (Man ”svävar” i en saltvatten tank utan yttre intryck) och effekten är makalös.

Det finns bara två saker att göra i en floatingtank:
1) Att tänka.
2) Eller att välja att inte göra det.

Jag väljer båda alternativen.
Först tänker jag ingenting i tjugo minuter.
Sedan låter jag mina tankar flyta (!) runt kring hur man på nya sätt kan sälja ”Idébok” som julklapp till företag.

Jag tror Jill Bolte Taylor hade gillat att se min arbetsdag idag; lite högerhalva- lite vänsterhalva.

Blir du sugen att härarbeta på ett spa?

Testa en dag på Hasseludden (Eller på något annat spa i närheten av där du bor)

Boka in en dag med dig själv, dina arbetsuppgifter och dina tankar.

Och se om även du tycker Hasseludden är en av de mest inspirerande platser du kan tänka dig att Härarbeta på.

Tag gärna en bild och skicka den till mig om du också tycker att du arbetat bättre där med vissa arbetsuppgifter, som tex ”att tänka”, än du gör på ditt kontor.

Harmoniska hälsningar

Teo Härén
Hasseludden

5/10 Det var väl faan ...

teo.haren@interesting.org — Mon, 05 Oct 2009 10:37:00 GMT

Oj, vad Mattias Klum får oss att tänka till.

(”Oss” är 1300 chefer och två övriga föreläsare i stora kongresssalen på Svenska Mässan i Göteborg. De andra talarna är jag och New Waves grundare Torsten Jansson)

Mattias visar bilder på Orangutanger som är utrotade om 15 år.
Och glaciärer som smälter snabbare än någonsin i historien.

Han visar hemska fakta, med hemskt vackra bilder.

Mattias berättar hur kan nyligen frågar ledare över hela världen vad vi behöver nu för att lösa de naturproblem som vi står inför.
Och svaret är nästan skrattretande lika.
Alla hade svarat samma sak:

”Change”

”C h a n g e”

”C H A N G E !!!!!!”

Mattias Klum har arbetat som fotograf i många år för National Geographic, och uppdraget har alltid varit det samma:

-”Take pictures we have never seen before”.

National Geographic har skickat ut världens bästa fotografer i världen sedan 1888, alltid med samma uppdrag:
-”Ta bilder vi aldrig sett tidigare”!

Mattias berättar att första gången han skulle skickas ut tänkte han:

”Jag får göra mitt bästa för att vara lite kreativ”…

Lite lagom ödmjuk så där när man skall ta bilder som ingen tagit tidigare trots att världens bästa fotografer har försökt i 120 år.

Innan Mattias föreläste hade jag i en timme föreläst om hur chefers viktigaste uppgift numera är att coacha sina anställda till att utveckla sin kreativitet.
Sin förmåga att ändra sig.
Sin förmåga till ”change”, helt enkelt.

Kanske är det så att det interetsing.org gör, att inspirera till nytänkande, är en direkt förutsättning för att den här planeten skall överleva?

Efter att ha visat bilder på förstörda regnskogar i 45 minuter avslutar Mattias med en fråga och ett påstående:

”Vad är vi för djävla art?!”

Och sedan det avgörande påståendet.

”Det är bara vi som kan fixa det här”.

Men då krävs det förändring.

Han avslutar med en sista mening:
”Som kreativa människor som skapar vår egen framtid, vore det väl faan om vi inte kunde lösa det”.

Kan du utveckla din förmåga till förändring?!

Teo Härén
I Göteborg

Foto; Mattias Klum naturligtvis.

2/10 Vi gillar Jill

teo.haren@interesting.org — Fri, 02 Oct 2009 12:16:00 GMT

Idag var Jill Bolte Taylor i Sverige.

Känner du inte till henne kan jag verkligen rekommendera att du surfar in på TED.COM och kollar på hennes tal.

Det är det mest sedda talet på TED.COM.
Och jag förstår varför.

Det är ett tal som handlar om hjärnan, men som egentligen handlar om livet.

Jill var här för att lansera sin bok (”My stroke of insight”) på svenska, och för att bland annat medverka på ”Skavlan” på TV.

Men även för att ha semester.
Efter att ha rest världen över för att föreläsa verkar det onekligen som om hon förtjänade lite semester, och hon valde alltså att ha sin semester i Stockholm.

Jill överlevde sin ”stroke” och efter det försöker hon missionera om hur vi kan välja att vara i vår kreativa hjärnhalva.

Därför är det väldigt inspirerande att hon när hon landar i Sverige ringer och frågar om jag vill äta lunch med henne.

Självklart tackar jag ”ja”.

I tre timmar sitter vi på Gondolen, jag och Jill, och hon är totalt närvarande, varm, smart och öppen.
Framförallt strålar hela hon av kreativitet.

Hennes tal är fascinerande. Se det.
Hennes bok är inspirerande. Läs den.

Men framförallt- tag till dig Dr Jill Bolte Taylors tanke om att du själv kan välja att lämna den beräknande, logiska, strukturerade hjärnhalvan ibland, och aktivt välja att leva ett mer kreativt liv.

Teo Härén

PS

När vi skiljs från lunchen tackar hon, ger mig en kram, och säger att hon skall gå tillbaka till sin ”Idea Book” (Som hon fick i fjol) för att ”få hjälp att drömma större drömmar”.

Det är ett citat som med tanke på vem det kommer ifrån är så vackert så jag nästan ryser när jag skriver det.

30/10 IQ?

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 01 Oct 2009 08:55:00 GMT

Idag föreläste jag för elever och lärare från SMU - Singapore Management University - Asiens ledande business school och en av de bästa i världen.

Mer än 100 personer hade klämt in sig i klassrummet för att få höra mig tala om affärskreativitet.

Det var väldigt roligt och de hade många och bra frågor.

En fråga rörde "IQ".

Så jag bestämde mig för att göra ett litet IQ-test med gruppen.

På "Vita tavlan" ritade jag upp fyra symboler. Som IQ-test brukar fungera bad jag sedan gruppen tala om vilken av symbolerna som skulle "bort". (IQ-test går ju ofta ut på att man ska hitta en avvikande symbol.)

Jag lät dem tänka en stund och sedan körde jag handuppräckning.
Ungefär 25% svarade att den första symbolen skulle bort.
Och samma resultat blev det på de andra tre.

Jag kände mig lite som Magnus i "Fem myror" när jag sedan sa "Fel, fel, fel".

För min poäng var såklart att ALLA svar är rätt.
Den första symbolen är annorlunda för att det är den enda som har dubbla linjer.
Den andra symbolen är annorlunda för att det är den enda som är fylld.
Den tredje symbolen är annorlinda för att det är den enda som inte är svart.
Den fjärde symbolen är annorlunda för att det är den enda som är på sniskan.

Och att svara "Alla" är lika rätt som att svara någon av symbolerna - eftersom det ju också är rätt.

Men så fungerar inte "vanliga" IQ-test. Genom att svara det "rätt" som den som gjort testet VILL att man ska svara så får man poäng - vilket ger höga IQ-kvot - vilket gör att folk tror att man är intelligent.

Men det är man ju inte - man har vara varit bra på att svara som den som gjorde testet ...

Är man kreativ nog att hitta ett ANNAT samband än den som gjort testet så säger resutlatet på IQ-testet att man är dum ...

IQ i all ära - men vi på interesting.org uppmuntrar människor att inte hitta svaret som alla andra redan har hittat - utan att hitta ett eget svar.

Det kallar VI att vara smart.

Fredrik
Just hemkommen från SMU.

24/9 Vår viktigaste krönika?

teo.haren@interesting.org — Fri, 25 Sep 2009 09:47:00 GMT

Denna krönika är en av viktigaste krönika vi skrivit under de drygt nio år vi skrivit krönikor på interesting.org.
Den är lång men vi hoppas du orkar läsa hela. För på slutet behöver vi din hjälp.

För några veckor sedan arrangerade Stiftelsen för Strategisk forskning en "forskardag" där de bjudit in mer än 500 14-18 åringar för att få information, kunskap och inspiration för att vilja bli forskare.
Där talade Professor Anders Ynnerman i Linköping som tagit fram en världsledande teknik för att scanna människokroppar som är så avancerad att TV-programmet SCI ringde och frågade om de fick använda den i sitt program. Där talade rymdfysikern Patrik Norqvis som talade "om hur universum fungerar" som han ödmjukt beskrev sin föreläsning innan dagen började.

Och där hade vi (Teo och Fredrik) blivit inbjudna som de enda icke-forskarna att tala på Forskningsdagen. Vår uppgift var att få ungdomarna att inse hur viktigt det är med kreativitet - och hur man som forskare har som jobb att vara kreativ och hitta nya lösningar. Tanken med dagen var alltså att inspirera unga att bli forskare och läsa vidare - extra viktigt eftersom många unga idag inte tänker sig att läsa vidare och bli forskare. Något som både stat, universitet och företag är oroade över.

Därför var det så roligt att få vara en del av Forskardagen. Och därför var det så tråkigt att läsa det mail vi fick ett par dagar efteråt från en elev som heter Elin.

Här kommer mailet i sin helhet.

"Hej Fredrik och Teo!
Mitt namn är Elin och jag var på en av era föreläsningar vid polstjärnan för några veckor sen. Blev enormt taget av ert engagemang och av er grymt bra föreläsning.

Jag har miljontals frågor och funderingar men något som jag gått och blivit mer och mer förbannad över är mitt svar från min lärare när jag skrev att jag inte kunde komma till skolan den dagen. den dagen jag skulle på just er föreläsning..

Till saken hör att, det jag missade var kemi, projektarbetes introduktion och en fysiklabb. (Jag går i tredje ring)
Jag missade dessa tre lektioner för att gå på "Stiftelsen för strategisk, teknisk forskning" - "Hur man genomför en teknisk och kreativ idé".
Alltså om; kreativitet, teknik och fysik.

Behöver jag nämna att jag knappt har någon frånvaro från skolan och är en engagerad tjej in i fingertopparna, för att understryka hur fundersam jag blev över att min coach i skolan inte uppmuntrar mig att gå på sådana engångsföreteelser?

"Hej Elin!

Det låter intressant och trevligt, men naturligtvis kan jag inte ge dig giltig frånvaro av den anledningen och med så kort varsel.
Innebär det att du är här till 11:10 (projektarbete och kemi) och sedan sticker till Sveavägen via en lunch? (Missar fysiklaboration)

Jag inser att du kommer att gå ändå, men jag kan inte se att föreläsningen skulle vara värdefull nog för att missa en hel skoldag. "

Det är självklart att jag förstår honom till viss del men ni nämnde i er föreläsning att ni önskade att ni gick i skolan i dag. Jag förstår inte alls vad ni menar med det.

Ska man inte som engagerad elev bli uppmuntrad av, åtminstone sina coacher i skolan? Ska man inte bli uppmuntrad för att man som ung tar för sig och ökar sina kunskaper, inte bara bakom skolbänken utan i det riktiga livet också?

Jag har nu snart gått elva år i skolan och det känns som om jag lärde mig mer av att titta på dina youtube klipp och gå på era och andras föreläsningar än jag lärt mig på dessa elva år..?

Hjälp mig... Vad ska jag svara till min lärare? Och hur ska jag göra/tänka/hålla motivationen uppe att ens gå till skolan?/
-vad ska jag göra?

jag vill så gärna lära mig så mycket som jag bara kan och orkar och det gör jag genom andra bra, duktiga, engagerade och kreativa människor. som du. och som jag.

Enormt Tacksam för svar.

Elin"

Och det är här vi behöver din hjäp.

Vad ska vi svara Elin?
Vad ska vi skriva för att få henne att inte ge upp?

Men viktigare - vad kan vi alla göra för att förändra så att vi inte 2009 har ett skolsystem där lärare förbjudet elever att gå på en forskardag för att de missar en fysiklaboration ...

Teo och Fredrik Härén

Skicka gärna denna krönika vidare till de du känner som påverkar skolan (lärare, rektorer mm).

23/9 Lev som du lär

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 23 Sep 2009 09:11:00 GMT

Ska man lansera en bok om kreativitet bör man ju göra det kreativt.
"Lev som du lär", liksom.

Så idag passade vi på att fixa så att Idébok nu finns att köpa i Wien på lite annorlunda ställen.

Som till exempel i butiken i Wiens största museum.
Och på ett café riktat mot kreativa.

Och i alla 70 rummen på The Levante - ett designhotell i Wien som är del av Design Hotels of The World.

Hotellet kommer från och med idag att lägga ut en Idébok (på tyska) bredvid sängen i varje rum med texten "Gästbok" skriven på första sidan och en liten lapp som uppmanar - de ofta kreativa - gästerna att skriva en liten hälsning till nästa gäst.

Naturligtvis finns det även en text som informerar gästen om att hon/han kan köpa ett eget ex av boken vid utcheckningen ...

Att sälja en bok om affärskreativitet på ett designhotell som vänder sig till kreativa affärsmän är ett sätt för interesting.org att leva som vi lär - att vara "interesting".

För visst är det både intressant och roligt när ett designhotell väljer att ha en bok - och endast en bok - på alla sina rum. Och att den boken alltså inte är Bibeln - utan Idébok.

Fredrik
I Wien.

22/9 Innovativ HR

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 22 Sep 2009 09:10:00 GMT

Hur utvecklar man sina ledares förmåga att leda?

Det finns så klart många olika sätt att göra det på. Men idag fick jag höra om ett minst sagt ovanligt sätt. Det var HR-chefen för PriceWaterhouseCoopers in Österrike som berättade för mig om hur PWC skapat ett samarbete med ett ålderdomshem för senila i Wien.

Som en del av sitt ledarskapsprogram ingick det att cheferna skulle tillbringa en dag med att jobba som vårdare och jobba med att ta hand om de gamla.

Genom att tvingas kommunicera med senila övar man upp sin kommunikationsförmåga.
Genom att jobba tillsammans med vårdarna lär man sig om service och vård.
Genom att ta sig tid att sitta ned med en gammal människa med få minnen lär man sig tålamod och att lyssna.

Men mest av allt lär man sig att bli lite mer human. Att allt inte handlar om management modeller och balanced score cards. Man blir lite mer människa.

Ett lysande exempel på ett kreativt sätt att utveckla ett ledarskapsprogram. HR-chefen berättade stolt att man just vunnit ett fint pris i Österrike för projektet.

Alla funktioner inom ett företag kan hela tiden utveckla nya, innovativa lösningar. Idag tillbringade jag dagen med att sitta med tre HR-chefer från några av Österrikes största företag för att diskutera hur de jobbar med att utveckla sina anställdas kreativitet.

Och så passade jag alltså på att lära mig lite om hur man kan använda sig av kreativitet när man sitter på en HR-avdelning.

Att para ihop en ledarskapsutbildning med vård av senila låter kanske inte som en självklar idé innan man får den berättad för sig. Men när jag fick den berättad för mig idag var det just ”självklart!” jag kände.

Tänka vad många självklara idéer det finns som fortfarande ligger och väntar på att någon ska formulera dem.

Fredrik
I Österrike.

21/9 Kreativa journalister

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 21 Sep 2009 08:22:00 GMT

Det är kul att intervjuas om kreativitet av journalister. Så idag kan man säga att jag hade roligt på jobbet. För jag blev intervjuad av två av Österrikes största dagstidningar samt av Österrikes största radiostation som sänder på engelska.

En av journalisterna berättade hur han hade noterat hur idébok har vita sidor där läsaren får skriva ner sina egna idéer. Han berättade att han en gång skrivit en krönika i sin tidning och sparat lite vit yta längst ned på sin krönika för att läsaren själv skulle tänka efter. Hans chef hade ringt och skällt ut honom för att han inte skrivit en krönika som man ”skulle” ...

Den andra journalisten - Heidi från Der Standard - var kanske den mest nyfikna och kreativa journalist jag träffat.

Hon ställde många roliga frågor men en tycker var extra rolig.

Heidi: ”Vilken fråga tycker du att jag borde ställa?”.

En journalist som vänder på kuttingen och frågar den som blir intervjuad vilken fråga som han tycker borde ställas - kul!

Jag svarade: ”Varför är Idébok en bättre bok en andra kreativitetsböcker?” :-)

Fredrik

I Wien, Österrike. (En fantastiskt vacker stad med strålande sensommarväder.)
Kommer vara här hela veckan och lansera idébok på tyska. Det började bra.

18/9 Internationella Idéer

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 18 Sep 2009 05:47:00 GMT

Nu finns Idébok på Thailändska.

Att skriva en mening som ”Nu finns Idébok på Thailändska.” får mig att skratta högt. För en författare finns det få saker som är roligare än att se sin bok i tryck på ett nytt språk - det är nästan roligare än att se den i tryck för första gången.

Och det blir roligare för varje gång det händer. Nu finns Idébok på 11 språk. Vissa är ”stora språk” som Engelska, Japanska och Mandarin. Men vissa är små - som Isländska, Svenska och Norska. Och ännu andra är stora, men kanske inte i ses som det - som Tagalog och alltså nu Thailändska.

Varför ger ni ut Idébok på Thai innan ni ger ut den på till exempel Tyska?, undrar nu säkert vän av ordning. Svaret är att vi på interesting.org inte är speciellt stora vänner av ordning. Vi gillar att göra saker på ett lite annorlunda sätt. Det blir helt enkelt lite roligare att vara ett förlag som klämmer in Thailand i sin lanseringsplan istället för att bara göra ”som man ska”.

Och nästa vecka åker jag för övrigt till Österrike och lanserar Idébok på Tyska.

På interesting.org har vi som mål att Idébok ska bli världens mest översatta managementbok av en levande författare. Delmålet är 100 språk. Nu har vi alltså kommit upp i elva. Mer än en tiondel av målet avklarat. Det måste vi fira.

Tror jag gör det med att gå på Thai-restaurang här i Singapore. Det känns passande. Och så är det ju så gott.

Vilket är ditt stora mål för din bästa idé som du vill förverkliga? Vilka är dina delmål?
Och när du uppnått ett av dina delmål - ser du till att ta dig tid att fira det? Gör det. För fira är viktigt.

Fredrik

ps. Sen senaste tiden har publiceringen av våra krönikor blivit lidande. Jag har därför idag sett till att krönikor från de senaste två veckorna nu finns att läsa. Så gå gärna in och läs krönikor från de senaste två veckorna som kanske inte låg uppe när du var inne senast.

17/9 Genomförande - små idéer på rad

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 17 Sep 2009 06:23:00 GMT

Steff Geissbuehler är en cool man. Han åker jorden runt och sitter i juryn för olika reklam- och design-tävlingar. Han har suttit i jurys i Brasilien, Kina, England och USA. Han sitter i juryn för Cannes. Och idag är han i Singapore och sitter i juryn för Spikes Asia.

Är man designer och vinner designtävlingar måste man vara bra. Men får man sitta i juryn för designtävlingar över hela världen måste man vara väldigt bra. Och det är Steff.

Han har designat allt från det grafiska ”språket” på nya Yankee Stadium i New York till det klassiska påfågel-loggan för NBC.

Såna kreativa människor vill man ju gärna träffa om man skriver böcker om kreativitet så idag passade jag på att se till att jag fick en långlunch inbokad med honom. Under några timmar satt vi och pratade om kreativitet utifrån en designers perspektiv. Det var väldigt intressant.

En av de saker vi diskuterade var hur man inom reklam oftar talar om den ”stora idén” som en kampanj bygger på. Och hur man sedan i reklamtävlingar bedömer bidraget utifrån ”idén” samt utifrån ”genomförandet”.

Men om man vill kan man ju se ”genomförandet” som ingenting annat än en serie av många små idéer kring hur den "stora idén" ska genomföras.

Att vi skulle göra Idébok som en ”bok + anteckningsbok” skulle kunna kallas för den ”stora idén”. Men hur vi - tillsammans med vår egen designguru André Wognum - kom fram till exakt hur idébok skulle se ut - dvs genomförandet - var en serie av många små, små idéer. Som hur vi bestämde att det skulle vara en grön bakgrund på textsidorna, som hur vi bytte typsnitt (vilket gjorde boken mycket vackrare), hur vi valde silverprägling på omslaget och så vidare och så vidare och så vidare.

För det är ju så - kreativitet är aldrig bara EN stor idé. Det är minst lika viktigt med alla de små idéerna. Det är de små idéerna som gör den stora idén stor.

Som Steff berättade om NBC loggan som han gjorde 1979. Den känns fortfarande som en ikon men den bygger egentligen på en annan tidigare logga som hade ett ”N” och en serie av penslar som bildade en påfågelliknande figur. Vad han gjorde var att få fram en mer stilren logga som nu är klassiskt.

Genomförande är inte motsatsen till den stora idén. Det är i de små idéerna som en bra idé skapas.

Fredrik

ps. Lite roligt var det att höra hur Steff skapat loggan 1979 men att det tog NBC 5 år att vänja sig vid den och när de väl bestämde sig för att köra så ringde de honom kvällen innan och bad honom plocka fram det förslag han gjort år tidigare för att presentera dagen efter och så ville de sätta igång med hela profilbytet inom 3 månader. Steff förklarade att hade man väntat 5 år med att införa en ny logga kunde man nog vänta ett par månader till för att se till att genomförandet blev genomfört väl.

Och så fick det bli. 1985 lanserades den loggan som Steff gjort och som än idag är en klassisk logga. Intressant.

16/9 Unga idéer

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 16 Sep 2009 07:28:00 GMT

Den senaste veckan har jag gjort tre föreläsningar för universitetsstudenter. Det är kul - för de kommer ofta med nya idéer kring idéer.

Jag brukar alltid fråga de jag föreläser för vad de tycker att en idé är för något. Ofta får jag svar som ”Något nytt”, ”En lösning på ett problem”, ”En tanke”.

På en av studentföreläsningarna i veckan var det en ung tjej som svarade ”A vague direction”. På en annan av föreläsningarna svarade någon ”Ett skelett”.

Det tycker jag var två roliga svar. Och det är just för att få nya svar som vi föreläser för unga när vi kan.

Men roligast var nog föreläsningen för studenter på Spikes Asia idag. För reklamässan Spikes har bjudit in 14 elever från 10 asiatiska länder som fått flyga till Singapore och gå på mässan och samtidigt få några extra lektioner av några av talarna. Jag var en av dem som de bett föreläsa.

Där var elever från Thailand, Vietnam, Korea, Kina, Malaysia, Indien - och Pakistan. Och när eleven från Pakistan kommer fram efter föreläsningen och säger: ”Det här måste fler få höra i Pakistan - kan du komma och föreläsa på vårt universitet?” Svarar jag ja, utan att fundera på om de har pengar att betela för föreläsningen eller ej.

Att få prata kreativitet i Pakistan. Hur lockande låter inte det? Det brann i den unga kvinnans ögon och jag kunde känna hur hon ville sprida kreativt tänkande i sitt hemland för att skapa en positiv förändring. Det är det som är så kul med att föreläsa för unga elever - de brinner fortfarande. Det är därför vi gör det. Ibland utan att ta betalt.

Idag i Singapore - i morgon kanske i Karachi.

Fredrik

4/9 Värdefulla idéer

teo.haren@interesting.org — Mon, 07 Sep 2009 11:36:00 GMT

Idéer är värdefulla.

Det märks inte minst på att jag ofta får skriva på sekretesspapper för att inte avslöja de nya saker jag hör på konferenser där jag föreläser.

En av de roligaste sakerna med att föreläsa är ju just att man får höra massa ”hemlisar” och nya trender när man är ute och talar. Och det är också väldigt inspirerande.

Det är helt enkelt väldigt värdefullt för en talare att lyssna.
Och jag förstår mycket väl att dessa idéer måste skyddas med sekretessavtal ibland.

Men ibland är det mina egna idéer som skall skyddas.
Som idag.

Apoteket har en heldagsworkshop för att hitta på nya idéer kring försäljningen av råolja.
De har en konferens på en kursgård med personer från Apotekets ledningsgrupp, experter från råoljebranschen och så jag.

Jag är där som ”kreativitetsexpert” ( Även om jag blir presenterad som ”Teo Härén som är en av organisatörerna bakom TEDxStockholm) och hela dagen talar vi om råolja.

”Hur kan Apoteket sälja råolja på nya sätt?”
”Vad finns det för motstånd mot att öka försäljningen av råolja på Apoteket?”
”Är landsbygdens apoteket mer välvilliga mot ökad råoljeförsäljning än city-Apotek?”

Det är otroligt roligt.

Jag kan ingenting om råolja, men just därför är kanske mina idéer annorlunda mot Apotekets egna.

Idag vet ingen vilka idéer som blir av.
Och ingen vet hur mycket mer råolja Apoteket säljer genom denna workshop.

Men en sak är säker:
Det kom fram en massa nya värdefulla idéer under dagen.

Idéer värda att skydda.

Vem kan du bjuda in för att få nya idéer kring dina produkter?
Kanske mig?

Teo Härén
På en kursgård någonstans i Sverige

PS

Som du förstår var det inte hur man skulle sälja mer ”råolja” som apoteket ville ha idéer kring.
Men eftersom sekretesspapprena hindrar mig från att nämna temat på konferensen så bytte jag ut ordet ”Huvudvärkstabletter” mot ”Råolja” i den här krönikan.

Ps 2 Skojade bara; klart det inte var ”huvudvärkstabletter” denna gång.
Men kanske nästa?

1/9 Typiskt Borås

teo.haren@interesting.org — Tue, 01 Sep 2009 02:42:00 GMT

När jag landar i Borås slås jag av hur alla i staden är vackert klädda.

Eller så tycker jag bara det för att jag skall föreläsa på Högskolan i Borås- mitt i textilbältet.

Men mina aningar förstärks när kunden som första kommentar säger: ”Hej Teo, snygg skjorta!”, och fortsätter: ” Det är inte ofta man ser en man som vågar ha krås på sig”, och det slår mig att det är första gången som någon kund någonsin kommenterar vad jag har på mig för kläder.

Typiskt Borås.

Och det fortsätter. När journalisten som är på plats för att dokumentera föreläsningen skall ta en gruppbild på oss utbrister kunden:
”Titta vad fint! Vi matchar” och jag ser till min förvåning att det gör vi faktiskt.

Därför är det så typiskt att när kunden (Chefen för Drivhuset i Borås) sedan kör mig till flygplatsen och jag frågar henne vilka nya idéer som kommit fram den senaste tiden ( Drivhuset arbetar med att hjälpa personer med idéer.) så börjar hon direkt tala om ”Smart textiles”.

”Vet du tex att det idag finns en kille här i Borås som tagit fram en tråd som vävs på ett speciellt sätt vilket gör den så stark att det går att göra Formel 1-hjälmar av tyg”?

Så typiskt Borås.
Så typiskt Drivhuset.

Det är precis därför jag tycker det här ämnet är så fascinerande.

Hade någon för 10 år sedan frågat om jag tror att man kan göra Formel 1-hjälmar av tyg, hade jag säkert svarat ”Nej”.

Idag vet jag bättre.

Teo Härén
I Borås

31/8 Koka idéer på en spik?

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 31 Aug 2009 06:23:00 GMT

Det är kul när man lär sig något om kreativitet när man föreläser på en spikfabrik.

Skyllbergs Bruk är ett av sveriges äldsta företag. I deras informationsmaterial kan man tex läsa att företaget varit i samma familjs ägo sedan 1888 (!). Att bruket legat på samma plats sedan 1616 (!) och att kung Magnus Eriksson redan 1346 donerar hyttor i Skyllberg.

I tider av kvartalskapitalism är det ovanligt - och väldigt inspirerande - att bli inbjuden till ett familjeföretag med hundraåriga anor.

Ännu roligare var det så klart att när ett företag med unikt lång historia bestämmer sig för att ha en kunddag med tema framtiden så väljer man en kreativitetsföreläsare som en av två huvudtalare. Den andra talaren var IF-Metalls ordförande (som för övrigt höll ett intressant och skrämmande allvarligt tal om hur allvarlig krisen varit för svensk industri.)

Jag var alltså den andra talaren. För som nuvarande ägaren Gustaf Svensson skrev i sitt mail till mig:

”Om vi får som vi hoppas kan Dina idéer leda till behövlig inspiration för företagare i en tid då nya idéer och mera kreativitet erfordras för att sargade företag ska finna nya vägar för överlevnad.”

Att döma av applåderna jag fick så lyckades jag.

Det roligaste som finns för oss på interesting.org är att få komma ut till nya branscher och berätta om kreativitet. För vart vi än kommer får vi höra hur viktigt kreativitet är.

Alltså också in spik-branschen.

En kul historia jag fick höra var hur svårt människor kan ha för att ta till sig förändring.

I många år producerades spik genom att man gjöt dem. För ca hundra år sedan började man producera spik genom att använda tråd som man klipper av. I ca hundra år stod det ”trådspik” på förpackningarna men för sedan tio år sedan började man skriva bara ”spik”.

Då ringde kunderna upprörda och frågade varför man inte längre kunde köpa ”trådspik”!

Detta alltså trots att man i nästan hundra år bara kunnat köpa trådspik och inte gjuten spik.

Ibland tar det tid för oss människor att inse att världen har förändrats.
Och det är just därför som vi på interesting.org faktiskt gillar den globala krisen - för är det något som alla människor har insett nu så är det att världen kan förändras snabbt.

Oavsett om man är i hotellbranschen, skolbranschen - eller spikbranschen ...

Fredrik
Nyss på ett bruk i Sverige. Nu i Singapore.

28/8 Världen förändras

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 28 Aug 2009 09:24:00 GMT

Innan jag klev upp på scenen för att prata på temat ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå” inför 350 chefer på Karlstad Kommun gick Kommunalrådet Lena upp och höll en kort inledning.

Det jag speciellt kommer ihåg var denna mening:

”Sedan vi satt här för ett år sedan har Karlstad tappat 800 miljoner i skatteintäker på en budget av 4 miljarder.”

Läs det där igen.

Minus 800 miljoner på en budget av 4 miljarder.
800 miljoner som man hade tänkt använda till skola, brandkår, städning och annan kommunal service som plötsligt inte finns.

Kommuner får sina pengar beroende på hur många som har jobb. Jobb ger inkomstskatt som går till kommuner. När folk förlorar jobb förlorar kommuner intäkter.
Och Karlstad har alltså tappat 800 miljoner. Det betyder att många har förlorar sina jobb ...

Och då ska man komma ihåg att Karlstad går bra som kommun. Det finns andra som har det mycket värre.

Sedan sa Kommunchefen Lena: ”Det är viktigt att vi lär oss att förstå vad som händer och tar till oss förändring.”

Efter det gick jag upp.

Perfekt inledning för mig att göra mitt tal om vikten och värdet av att tänka annorlunda.

Ibland kanske det känns som om den förändring som skett i världen senaste året inte var så farlig. Att det inte blev så mycket kris. Jag tror att det är ett farligt sett att se på saken.

Vi måste alltid bli mycket bättre på att se förändring - förstå vad det betyder - och anpassa oss till den.

Frågan är om vi är bra nog på att göra det.

Vad tycker du?

Fredrik

I Karlstad.

27/8 Som man ifrågasätter får man svar

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 27 Aug 2009 09:36:00 GMT

Idag har jag avslutat den andra dagen av en 2-dagarskurs som ingår i EMBA-utbildningen på Handelshögskolan i Riga.

Det är fjärde året jag är inbjuden att hålla de första två dagarna i denna utbildning och det är alltid lika roligt att få föreläsa på en kurs där alla deltagarna jobbar heltid som chefer på olika företag.

Som en del i kursen ber jag alla att berätta om hur de själva använt sig av kreativitet på sina jobb. Eftersom alla kommer från olika branscher blir det en härlig mix.

Idag bad jag dem till exempel att berätta hur de lyckats med att ifrågasätta en ”sanning” i sin bransch och därigenom fått kreativa idéer.

Här är några av exemplen jag fick.

På en mack ifrågasatte man om man måste ge plastpåsar till kunderna.
Man instruerade sina anställda att fråga ”Vill du VERKLIGEN ha en påse” istället för att - som de tidigare gjort - fråga ”Vill du ha en påse?”.

Genom att lägga till ETT ORD fick de ned kostnaderna för dessa engångspåsar med 40 procent (!) - och fick på köpet ett bra exempel som de kunde använda sig av när de kommunicerade sitt miljömedvetande.

En bensinmack som gör en insats för miljön. Intressant idé.

Ett annat exempel var hur Amerikanska staten - via sin ambassad - undersökt hur de bäst kunde använda några av sina biståndspengar som de tidigare gett till att bygga barnhem. De ifrågasatte ifall de verkligen måste ge pengar till barnhem. Istället insåg de att amerikanska försvaret hade mängder av material som sängar, kylskåp mm på anläggningar som de lade ner i Tyskland som de kunde skänka till barnhemmen istället för pengar. Pengarna de sparade använda de till att bygga om dörrarna på brandstationer i Lettland. Det visade sig nämligen att brandstationerna fått nya brandbilar i bistånd - men att dessa bilar var för breda för dörrarna på de gamla stationerna, och att bilarna därför stod ute i kylan och blev svåra att starta på vintern ...

En försvarsmakt som ifrågasätter vart dess pengar går. Intressant idé.

Det sista exemplet kom från en man som jobbat på en byggfirma i Israel. Byggherren han jobbat för hade köpt på sig en stor tomt i mitten av ett industriområden där han skulle bygga bostäder. Problemet var att det skulle bli svårt att sälja alla de hundratals bostäderna eftersom ingen ville bo på en plats som var känd för att mest vara ett industriområde. Byggherren ifrågasatte hur man måste bygga bostadsområden och började med att bygga om hela markområdet till en gigantisk park med gräsmattor och träd. Sedan började han bygga det första huset mitt i parken ...

Folk som kom och tittade blev imponerade över de stora grönområdena. När det första huset var byggt började han bygga fler hus i ”parken”. För varje hus han byggde försvann lite till av parken. När det stora bostadsområdet väl var färdigtbyggt var stora delar av parken borta, men en del hade sparats till de som bodde i området.

En byggherre som bygger en park istället för ett bostadsområde innan han väl bygger ett bostadsområde. Intressant idé.

Det är det som är så roligt med att driva interesting.org. Vart vi än kommer får vi höra intressanta historier om hur man kan lyckas genom att tänka annorlunda. Som till exempel idag i Riga.

Fredrik

26/8 Varför är det så?

teo.haren@interesting.org — Wed, 26 Aug 2009 08:54:00 GMT

Fundera på den här frågan några sekunder:
Varför står mjölken längst in i affären?

De flesta skulle nog svara att det är för att butiken säljer mer då.

De flesta affärer skulle nog svara samma sak;

”Det är lönsamt. Kunderna går längst in i affären för att hämta mjölken och på vägen tar de med sig majsburkar, disktrasor och köttfärs” ...

Just därför är frågan så bra; ” Varför står mjölken längst in i affären?”

Jag har varit i Nynäshamn och föreläst för Bristol-Myers Squibb idag. Det är ett företag med 30 000 anställda med ett, vackert, gemensamt mål: ”att utveckla nya läkemedel som kan förlänga och förbättra liv”.
Tex genom att ta fram nya mediciner för behandling av psykiska sjukdomar, cancer, hiv, rematoid artrit och andra svåra sjukdomar.

De gör det genom att hela tiden blanda kunskap och kreativitet.
Genom att ställa frågor som det redan finns svar på.
Och ge svar på frågor som ingen visste fanns.

Idag hade den svenska delen av företaget en innovationsdag och överallt såg jag planscher med ord som ”innovation”, ”kreativitet”, ”förändring” och efter min inspirationsföreläsning på nästan två timmar kommer det fram flera personer som vill prata ännu mer om kreativitet.

Som den läkare som kom fram efteråt och var hur nöjd som helst och som berättade att han såg en kreativitetföreläsning för tio år sedan och fortfarande tyckte det var den bästa föreläsning han sett som läkare. (Tänk en läkare som tycker föreläsningar om kreativitet ger mest)

Eller en kvinna som såg mig föreläsa för åtta år sedan och kommenterade dagens föreläsning med orden; ”WOW - vilken förbättring!!!” :- )

Och den kvinna som berättade om hur hon fått gratis reklam-utbildningar för 10 år sedan genom att ringa till utbildningsföretaget och ge förslag på hur reklamskolan kunde förbättra sin reklam.

Och så mannen med mjölken.

Jag gillar verkligen att höra historier om kreativitet. Som att få höra hur människor ifrågasätter det självklara.
Därför blir jag så glad av att höra hans fråga: ”Varför står mjölken längst in i affären”?

För visst stämmer det i en mindre affär att om mjölken står längst in leder den långa promenaden till att kunden handlar mer.
”Men varför är upplägget likadant i en stor ICA Maxi?”, frågade han sig.

”Dit åker man ju för att storhandla och effekten blir att när man kommer till mjölken så är vagnen redan full med varor som den tunga mjölken skall läggas på. Jag tror jag skulle köpa MER mjölk om den stod tidigt i affären när vagnen fortfarande har plats på botten för tunga mjölkpaket”.

Ingen av oss är experter på mjölkförsäljning. Men jag gillade verkligen hans sätt att fundera över det självklara.
Kanske är det samma regler på en stor ICA MAXI som på en liten närbutik?
Eller kanske har en ”sanning” aldrig ifrågasatts när små butiker växte sig megastora?

Jag vet inte.
Men jag vet att jag gillar hans tänk.

Vad kan du ifrågasätta idag?

Teo Härén
I Nynäshamn.

25/8 - ”Får man använda fantasi”?

teo.haren@interesting.org — Tue, 25 Aug 2009 06:53:00 GMT

-”Jag kommer aldrig boka dig igen”, sa Wolfgang efter min föreläsning idag.

Wolfgang är rektor och idag var jag återigen bokad av honom för att föreläsa för hans lärare.
Det var tredje gången jag fick förmånen att göra det.
För varje gång Wolfgang byter skola så bjuder han in mig att tala för sina ”nya” lärare.
Denna gång redan på hans andra arbetsdag på nya jobbet.

Efter föreläsningen kommer flera lärare fram och vill berätta några egna reflektioner kring kreativitet.

Som den lärare som dresserar hundar på elitnivå och som berättar hur han hela tiden måste hitta nya lösningar på problem han aldrig stött för tidigare.

Kreativa idéer, grundade på väldigt mycket kunskap.

En charmig historia var hur han själv fått hjälp av en kreativ kompis. Efter att läraren länge arbetet med att få en hund att apportera (hämta pinnar) utan att lyckas visade kompisen upp en låda med apport-pinnen fastsatt överst på lådan.

Testa den här, sa han.

Eftersom pinnen nu inte längre låg i gräset, utan på en låda, vågade hunden hämta pinnen, och efter ett tag när hunden vant sig gick det bra att ta bort lådan så att hunden kunde stoppa ner nosen i gräset och ta pinnen där.

Eller den bildlärare som beskrev hur hon haft en ung kille i sin klass, vars föräldrar kom från ett annat land där det var väldigt viktigt att studera hårt. Under bildlektionen förra året hade pojken sträckt upp handen och blygt frågat en fråga som på ett så tydligt sätt satte fokus på skolans roll tidigare och skolans roll i framtiden.

Han frågade: -”Får man använda fantasi”?

Wolfgang brinner för en skola som står på en stadig grund av kunskap.

Men han vill också att eleverna lämnar skolan med fantasi, kreativitet och skaparglädje så att de kan använda kunskapen till att förbättra världen.

Nu har han hittat sin skola att göra detta på.
Han kommer fram efter föreläsningen och kramar mig:

-”Nu kommer jag nog inte att byta skola fler gånger”.
-”Så jag kommer aldrig boka dig igen”.

Och han fortsätter
-”Men det var jätte, jätte, jätte, jätte bra”!

Bara en kort stund senare frågar han om jag inte kan komma och tala för hans elever.

Jag tackar naturligtvis ”ja”!

För jag håller med Wolfgang.
Kunskap är viktigt, men det är ännu viktigare att kunna tänka själv.

Eller som Einstein sa ”Fantasi är viktigare än kunskap”

Hur är det på din arbetsplats?

”Får man använda fantasi?”

Teo Härén
I Akalla

PS

Efter föreläsningen ställer en av organisatörerna en fråga till publiken:

-”Upp med en hand om du tyckte det där var en jättebra föreläsning”!

99% räcker upp handen.

Då FRÅGAR (!) hon honom som inte sträckte upp handen varför han inte gjorde det!
Och han svarar: -”Jo, det har jag redan gjort”

100% mycket nöjda lärare alltså.

En bra dag på jobbet.

24/8 Frågor om kreativitet?

teo.haren@interesting.org — Mon, 24 Aug 2009 06:52:00 GMT

-”Vad är det för skillnad på en ost?”

Det är den allra sista frågan jag får i Lövånger idag.
Den allra sista frågan efter att i två timmar blivit bombarderad med frågor om kreativitet av 150 lärare och personal fån Thoren Bussines School.

Den sista frågan är alltså:
”Vad är det för skillnad på en ost?” (Lövånger ligger mitt i ”Ost-bältet” i Norrland)

Jag tänker i några sekunder och svarar:
-”På ytan kan alla ostar se lika ut, men det finns inte två ostar i världen som ÄR likadana. Alla är olika. Alla skiljer sig på något sätt.
Det är skillnaden på en ost”.

Någon timme tidigare har jag talat om att skolans viktigaste uppgift nu för tiden INTE är att se till att alla elever kan samma sak, utan att det finns ett egenvärde i att eleverna kan olika saker.
Alla elever skall kunna mycket, men det är BRA om de kan olika saker, det ökar nämligen möjligheten för Sverige att hitta på nya, kreativa lösningar.
”Det är bra om alla elever kan olika saker” sa jag.
Därav mitt svar om osten.

Jag har föreläst för Thorengruppen.
Ett fascinerande företag som bland annat driver gymnasieskolor över hela landet. Och som gör det genom att ifrågasätta ALLT som man kan ifrågasätta i en skola. (Chefen (”School managern”) inleder konferensen med att uppmuntra alla lärare att aktivt ifrågasätta ALLT ”Vi vet inte hur ett affärsgymnasium skall se ut- för det finns inget sådant. Vi skapar det gemensamt”.

Vilken härlig plats att arbeta på!

Jag läser på deras hemsida dagen innan föreläsningen:
”På ThorenGruppen har vi ett mantra: mod, kraft och passion. Mod att våga ta fram och satsa på nya idéer.”

Och de fortsätter:
”Vi brinner för kompetensutveckling.”

Kompetensutveckling sköter Thorengruppen själva. (Jag åt lunch med några av deras talare och konsulter.)
Mitt uppdrag blev att ”kreativitetsutveckla” dem.

Och de var tydliga: ”Gör någonting du aldrig gjort tidigare”.

Som talare med ett tema som går ut på att man just skall våga testa nya saker är det ju en underbar uppgift.
”Gör någonting du aldrig gjort tidigare”.
Rubriken blev ”Kreativitet utan skyddsnät”!

Därför föreläser jag inte och avslutar inte med den vanliga frågan:”Har ni några frågor?”.
Istället ställer jag mig på scenen, presenterar mig, och inleder med ”Har ni några frågor?”
Sedan står jag på scenen och svarar på kreativitetsfrågor under hela mitt tvåtimmars pass.

”Måste man ha tråkigt för att vara kreativ”?
”Är lantisar mer kreativa än stadsbor”?
”Hur utbildar man kreativt?”
”Är du kreativ?”
Osv osv i två timmar.

Och så som avslutning vid överlämnandet av talarpresenten (Just det: En Västerbottenost):
”Vad är det för skillnad på en ost?”

Det var en härlig dag.

Som del av dealen var en del av arvodet kopplat till ”kreativitetspoäng”- dvs om de tyckte jag gjorde mitt framförande på ett kreativt sätt fick jag mellan 0 och 10 poäng. Detta påverkade sedan mitt arvode för dagen!
De landade på 7,5 vilket jag själv tyckte var väldigt högt. (Jag gav mig själv en 4:a)

Vill du vara mer kreativ?
Har du gjort någonting på jobbet idag som du aldrig gjort tidigare?
Hur många kreativitetspoäng ger du dig själv idag?

Teo Härén
Strax utanför Lövånger i en stuga vid havet som jag fick låna efter föreläsningen.
En stuga med fri utsikt över havet.
Härarbete när det är som bäst, helt enkelt.

PS
Deras svar på ostfrågan var:
”Ost har hål i sig, men hål har inte ost i sig”.

PS 2
Har Du några frågor om kreativitet du vill ha svar på?
Skicka dem till mig på teo@interesting.org

7/7 An interesting year

teo.haren@interesting.org — Tue, 07 Jul 2009 05:13:00 GMT

Nu har interesting.org semester, men vi vill sammanfatta året som gått i en sommarkrönika.

Om två månader fyller vi nio år.

Vi har haft många roliga år; med det här har varit det roligaste året hittills.

Den 1:a september började interesting.orgs nionde bokföringsår.

Samtidigt började den djupaste lågkonjunkturen någonsin i världen.

(Talarbranschen i stort sägs ha fallit med 50% jämfört med året innan, och många branscher har fallit mer än så)

Då är det fascinerande att sammanfatta interesting.orgs år fram tills nu:

Vi satt i morgonsoffan på SVT i Sverige och Channel News Asia i Asien, och intervjuades två gånger av DI.TV.
Vi fick berätta om kreativitet i allt från TARA, Metro, KING, Glamour till SVD och DN, mfl.

Fredriks föreläsning på Youtube gick och blev den mest sedda föreläsningen på svenska någonsin på nätet.

Vi fick båda titeln ”Sveriges 10 mest efterfrågade B2B-talare” (Av SAJ.SE) en lista vi delar med bl.a. Anders Borg, och Ingvar Kamprad.

Och framförallt: Idébok valdes ut av ett amerikankskt företag som en av de 100 bästa managementböckerna GENOM TIDERNA! Tillsammans med välkända amerikanska böcker som ”GOOD TO GREAT” och ”TIPPING POINT”.

Vi öppnade kontor i Singapore och har nu anställda från åtta olika nationer, som arbetar i tre olika länder, och talar tio olika språk.

Vi köpte vårat första egna kontor; en herrgård från 1659 vid Dalälvens strand där vi hållit exklusiva kreativitetsworkshops för utvalda kunder. Ett kontor som gett oss en arbetsmiljö vi bara kunde drömma om för nio år sedan.

Vi lanserade en ny site, och ett ny grafisk profil.

Vi lanserade två nya böcker samma månad:
”Idébok för service”, den fjärde boken i vår idéboksserie. (Den första upplagan sålde slut redan första månaden och Idébok för service säljer
fortfarande ännu mer än Idébok 1).

Och ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå” som också sålde slut på sin upplaga på en månad.

Vi föreläste i allt från riksdagens första kammare, till hockeyarenor, en yogastudio, i slott och utomhus på stora terrasser. Bland annat.

Men det viktigaste är nog att vi gått genom året med bara nöjda kunder; Vi har många gånger fått stående ovationer, och flera gånger betyget ”100% mycket nöjda” och ”Medelbetyg 5,0” på utvärderingar från publiken som sett oss.

Under året har vi bara i Sverige genomfört över 200 föreläsningar och därmed tex suttit på närmare 100 konferenser och lyssnat på de senaste trenderna i allt från hur man gräver avloppsbrunnar till hur man utvecklar SM-tävlingar, och därmed lärt oss massor. Och inte minst fått otroligt mycket input och inspiration.

Sedan har vi även föreläst internt på företag och skolor.
Något av det roligaste vi vet är att föreläsa på kreativa skolor, på universitet och på högskolor; något vi under året gjort i på tex Handelshögskolan i Riga, på Handelshögskolans IFL-program i Stockholm, på Chalmers, i Business skolor i Kina och i Singapore, och på KTH, Berghs SoC och på Mediainstitutet tex.

Vi har fått arbeta med personer som Lennart Ekdahl, Johan Glans, David Lega och träffat allt från finansministrar i Singapore till en av USAs ledande finansanalytiker mitt i brinnande ekonomisk kris. Även detta har lärt oss väldigt mycket.

Under året har vi föreläst i 14 länder, som tex Island, Singapore, Spanien, Turkiet, Norge, Finland, Åland, Danmark, Tyskland, Holland, England, USA, osv.

Vi har härarbetat på de mest fantastiska ställen; på allt från takterasser i Thailand, till lyxhotell på Åland, på stränder på Sri Lanka och vid havet i Egypten.

Våra krönikor följs av fler läsare än någonsin, och det går sällan en vecka utan att någon söker jobb hos oss, antingen i Singapore, på Sri Lanka eller här i Sverige. ( Vill du arbeta med oss så skicka in din CV, men skicka framförallt in ett brev som beskriver vad du brinner för och vad du skulle vilja göra hos oss)

Vi har ända sedan starten även arbetat ”idéellt”, både med föreläsningar och genom att skänka böcker.
I år till en summa motsvarande nästan en kvarts miljon kronor om vi skulle fakturerat normalt arvode för våra tjänster.

Interesting.org fick Skandinaviens, och en av världens första, TEDx-licenser och vi höll ett fantastiskt första TEDx-event i vårat nya huvudkontor med några av Sveriges allra bästa inspirationstalare; eller vad sägs om Klas Hallberg, Jan Gunnarsson och Stefan Einhorn med flera?

(Läs mer om TEDx och TED på www.TED.COM. Läs mer om TEDx och TEDxStockholm på www.TEDxStockholm.com där du även kan anmäla ditt intresse för en biljett)

Nu under semester åker vi och besöker TED GLOBAL i Oxford där “The Idea Book” blivit utvald som give away till alla besökare. Det finns knappast en bättre grupp människor att presentera idébok till?

Under året har vi även grundat ”Scandinavian Association of Professional Speakers”, en förening för de bästa talarna i Sverige, Norge och Damark.

Det har helt enkelt varit tio bra månader.
Så nu tar vi två månaders semester.

Två månader ledigt.
Två månader för reflektion.
Två månader att vara med familjen på heltid och slappna av.
Två månader av andra intryck än alla de nya intryck vi får varje dag på jobbet.

Det betyder att vi kollar mailen mindre ofta, och att vi inte kommer lägga upp krönikor på vår site på ett tag ( Åter igen i mitten av Augusti).

Självklart säljer vi fortfarande böcker.
Självklart tar vi emot förfrågningar på tal och workshops.

Förra bokföringsåret var det en av de bästa högkonjunkturerna någonsin hela året och interesting.org gjorde sitt bästa resultat genom tiderna.

Det här bokföringsåret har det varit den värsta lågkonjunkturen någonsin, och interesting.org har ÖKAT sin omsättning med 10%! (Och då återstår det två månader av bokföringsåret)

Vi har slagit rekord i nyförsäljning i Sverige i september, november, december, januari, mars, april, maj och Juli (Trots att det bara gått tio dagar av juli när detta skrivs).

Och både i juni och i oktober var det de näst bästa resultatet vad gäller nyförsäljning någonsin.

Våra bokningar för hösten ligger 5% över förra årets bokningar, och vi har lyckats höja våra arvoden under året med upp till 100% på uppdrag utomlands.

Och aldrig har vi sålt mer böcker än i år heller.

Vi är helt enkelt väldigt nöjda.

Är du i närheten av Älvkarleby så kom och besök och på kontoret: Bruksgatan 10.

Har du några idéer på företag som behöver mer inspiration? Hör gärna av dig på mail: teo@interesting.org

Vi avslutar med några kundcitat från våren:

"Kanonbra. Precis det där behövde vi" - Marianne Westerlund - Folktandvården Stockholm

"Tusen tack Teo, du överträffade mina förväntningar. Och då hade jag höga förväntningar. - Anita Rosenquist - PIMM-projektet Norrköpings Kommun

"Riktigt riktigt bra. Du fick verkligen polletten att trilla ner. Otroligt inspirerande" - Tommy Sangré - SAAB

"Mästerligt. Det var många som refererade till dig och verkligen uppskattade din medverkan. De danska och norska deltagarna var precis lika berömmande över dina tänkvärda ord och det betyder att språket inte var något hinder." - Stefan Indahl - SSTT

"Skitbra. Det där var verkligen skitbra" - Maria Elken Person – Alcontrol

”Tusen tack för din suveräna insats i lördags! Vi är jättenöjda! Efter att ha ögnat igenom utvärderingsblanketterna alldeles snabbt ser jag redan nu att ditt namn lyfts fram på de flesta blanketter som konferensens mest givande föreläsare” - Mia Ahlroos - Svenska Kulturfonden

19/6 Glad sommar!

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 19 Jun 2009 09:32:00 GMT

Vi på interesting.org jobbar även under sommaren, men inte lika intensivt som under resten av året. Under stor del av tiden från nu till mitten av augusti kommer vi även att vara på semester.

Krönika-skrivandet kommer därför också att ta lite semester.

Naturligtvis går det bra att maila oss eller ringa oss om du har några frågor.

18/6 Sälja sin själ?

teo.haren@interesting.org — Thu, 18 Jun 2009 10:16:00 GMT

Idag fick jag många roliga mail.

Som det här från Medieinstitutet (där jag föreläste om drömjobb tidigare i veckan):

------------------
Hej Teo!

Vill först och främst tacka för den grymt inspirerande föreläsningen som du höll på Medieinstitutet i torsdags (Jag är en av dem som tog examen dagen därpå och kan säga att du stod för en utav de två bästa föreläsningarna vi haft under två års tid...så du bidrog garanterat till en riktigt schysst avslutning)!

Sen tänkte jag passa på att höra hur man gör om man kort sagt skulle sälja delar av sin själ (njae, överdrivet, men nästan) för att besöka TEDxStockholm i september? Är ett stort fan av TEDtalks och har bara väntat på att denna underbara företeelse ska komma till Svedala!

----------------

Och ett mail från Gerd Englund (Gerd har titeln ”Chef Airside Services” på Arlanda)

------------
Hej Teo,
Tack för en intressant krönika! (Den om servicen på Arlanda. Min anmärkning)

Tyvärr känns det precis som när man har pillat bort en sårskorpa på ett skrubbat knä, när man borde haft förstånd att låta bli – det svider!

Det som beskrivs i krönikan är en svag länk i kedjan av olika tjänster på vår flygplats. Det finns inga undanflykter.
Vi vill ju så gärna bli uppmärksammade för det som blivit bättre, inte bara för det som finns kvar att göra, det är väl mänskligt?

Det vi gör är att på olika sätt försöka få med polisen och alla andra i vårt tänk och ambition om att verkligen vara en välkomnande flygplats.
Nu kommer jag att använda krönikan och sprida den vidare.

Arbetet fortsätter.
Trägen vinner.
Utveckling är kul!

Eller hur?

Vänliga midsommarhälsningar,
Gerd Englund LFV

-----------

Jag håller med dem båda:

TED-talks är underbara och utveckling är kul!

Det är därför vi dragit igång TEDxStockholm i Sverige ( Läs mer på vår site www.tedxstockholm.com )
För vi tror att inspiration är en av de viktigaste beståndsdelarna när det gäller kreativitetsutveckling.

Interesting.orgs vision är ju att ”inspirera andra, och varandra, att få och genomföra fler idéer”.
Och TED.COM är en väldigt inspirerande site. Så vi har ansökt om, och fått, Sveriges första TEDx-licens
Vi startar TEDx i Sverige för att fler människor skall få upp ögonen för TED.COM och på så sätt inspireras att tänka fler nya tankar.

Och nej, man behöver inte sälja sin själ för att få en av platserna.

Men man behöver anmäla sig på http://tinyurl.com/TEDxStockholm3 med en beskrivning om vem man är och varför man vill få en av platserna på Sveriges första öppna TEDx- event.

Gör gärna det, och kom den 19e september och låt dig inspireras.

Teo Härén.
Läs mer på www.TED.COM/TEDX

"This event is not being organized by the TED conferences — this is an independently organized TED event.
It is operated under license from TED"

18/6 Morgonsoffan

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 18 Jun 2009 04:54:00 GMT

I morse fick jag gå upp extra tidigt för jag skulle vara med i morgonsoffan på Channel News Asia - som väl enklast kan beskrivas som Asiens CNN.

Under tio minuter diskuterade jag Idébok med de två värdarna för programmet.

Att få sitta i morgonsoffan för Asiens största nyhetsprogram och prata i tio minuter om Idébok är naturligtvis lysande ur PR-synpunkt - och innan programmet hade de skickat med frågor som de förmodligen skulle ställa som "Berätta om varför Idébok fungerar så bra" och så vidare.

Det kändes nästan som om de ville göra reklam för boken.
Men det skulle visa sig bli allt annat än en "walk in the park" att göra den här intervjun.

Den ena värden - kvinnan - var i och för sig väldigt positivt inställd och älskade kreativitet och idébok och ställde glada frågor.

Men den andra av värdarna för programmet hade bestämt sig för att spela "bad cop".

Han inledde intervjun med att säga: "Varför ska jag betala för en bok där massa sidor är vita?"

Jag log och svarade: "Visst hade jag kunnat ta ta bort de vita sidorna och göra boken tunnare, och då hade du inte reagerat, men nu får man ju dessutom massa vita sidor som uppmuntrar dig som läsare att interagera med boken."

"Är kreativitet verkligen något viktigt?", fortsatte mannen.

"Ja, alla människor i alla branscher som jag har frågat tycker det - och jag har frågat mer än 100 000 människor i 30 länder", svarade jag och log.

"Men om jag var chef skulle jag inte vilja att alla mina anställda var kreativa", sa bad cop-journalisten.

"Det gör dig ganska unik som chef då", svarade jag "För jag har intervjuat 100-tals vd:ar och de vill alla ha anställda som är en aning mer kreativa."

Och så log jag.

För man ska aldrig bli arg eller irriterad i TV - och att få värden för ett morgonprogram emot sig vill man verkligen inte. Samtidigt kunde jag ju inte sitta där och bara hålla med.

När kamerorna släckts ned satt vi kvar och pratade lite och kreativitet. Kvinnan var nästan överdrivet positiv medan mannen fortfarande var i princip negativt inställd till kreativitet och sa saker som: "Här i Asien ska vi inte vara så kreativa - det kommer bara skapa kaos."

Det kändes bara konstigt att försöka argumentera emot och nu var ju kamerorna avslagna så jag lät bli. Istället log jag bara.

Jag hade bara ett ex av Idébok med mig till intervjun och när jag skulle gå ställdes jag inför ett dilemma: skulle jag ge boken till kvinnan som älskade kreativitet - eller till mannen som var direkt motståndare till kreativitet? Efter någon sekunds betänketid gav jag boken till mannen och sa: "Läs den här - kanske kan den få dig att se på kreativitet på en nytt sätt."

Han tackade. Och log.

Fredrik

17/6 Har du ditt drömjobb?

teo.haren@interesting.org — Wed, 17 Jun 2009 10:28:00 GMT

Idag var det avslutning för en grupp elever i Stockholms centrum.

En av studenterna hade fått jobb på ”internetpsykiatrin” i Huddinge.
Den andra på ”Svenskt Demenscentrum”!

Drömjobbet? Inte vet jag.

Men en sak vet jag; Det råder ingen tvekan om att internet nu tagit sig in i alla delar av samhället; Panikångest och demens sköts nu till viss del via nätet.

På Mediainstitutet har eleverna fått lära sig om nya sätt att arbeta och snart kommer de ut och skall implementera detta nya på allt från psykiatrin till Svenskt Demenscentrum.

Därför passar det kanske extra bra att den sista föreläsning de fick efter två års utbildning i kunskap, var en föreläsning om kreativitet.

Bland annat körde jag en timme om Härarbete, och om hur jag tycker man skall arbeta från Thailand någon vecka per år, vilket fick flera av eleverna att söka jobb på interesting.org direkt efter föreläsningen!

Under den föreläsningen argumenterade jag att man skall ha arbetsuppgifter som man trycker mycket om. Att man skall skapa sig sitt drömjobb helt enkelt (Här kommer jag att tänka på den bild min gode vän Klas Hallberg har i sin bok ”Hångla mer”; En bild från någon syokonsulents kontor där det står; ”Alla kan inte få drömjobbet”)

En av eleverna ifrågasätter mig lite under det passet: ”Det där går ju inte; skall ingen arbeta på lager eller”? Jo det är klart; de som gillar att arbeta på lager skall göra det.
Och sedan får någon som gillar att hitta på lösningar på lager utan lagerpersonal lösa det om det saknas personal på lagren.

En annan fortsätter på samma spår:
”Men det där håller ju inte; jag drömmer tex om att dricka öl och kolla på fotboll, och det kan man inte ha som jobb”.

Jag peppas av sådana kommentarer och går fram till honom för att resonera om vad han precis sagt.
Klart du kan ha som jobb att kolla på fotboll; det har en av mina kompisar, han är kommentator på Canal+ och har som jobb att kolla på fotboll.

”Jo jo, men jag vill ju dricka öl också”, fortsätter ”Man-kan-inte-få-drömjobbet-killen”

Jag funderar en sekund och fortsätter:

Om ditt drömjobb verkligen är att dricka öl och kolla på fotboll; gör en site ”The-drunk-swedish-commentator.com” och börja kommentera fotbollsmatcher på en egen ljudkanal på nätet.
Marknadsför den som ”Siten för er som tröttnat på kommentatorer som säger saker som ”Zlatan har bollen” (Vi ser det!) och ”Spanien får hörna” (Åh faan!) och istället vill höra sanningen om matchen från en passionerad, men berusad, kommentator.
”Skruva ner ljudet på TV:n och streama ljudet från siten, och skratta dig igenom Sveriges nästa förlustmatch”.
Se där; ett jobb till en person som precis pluggat media i två år, älskar fotboll och drömmer om att ha ett jobb som går ut på att dricka öl och kolla på fotboll.

För att testa affärsidén frågar jag på en gång resten av publiken: ”Hur många av er skulle kunna tänka er att lyssna på den internet-kanalen nästa gång ni kollar på fotboll och 30% (!) av eleverna räcker upp handen! Det är vad jag kallar marknadspotential!

Han behöver bara tjäna 200 kr i timmen, så med reklamintäkter på 1000 kr kan han arbeta två timmar och har drömjobbet ”Kolla på fotboll och dricka öl”.

Om 30% av ungdomarna säger att de är möjliga kunder är det ju världens lättaste sak att få företaget att gå ihop. Inte heltid kanske, men ändå.

Jag är trött på människor som säger att de inte kan få drömjobbet.

Jag är trött på folk som säger att deras drömmar inte går att genomföra.

Jag är trött på människor som slutat drömma.

Vad drömmer du om?

Vad skulle du kunna göra idag för att komma ett steg närmare denna dröm?

För det är helt sant; Alla kan inte FÅ drömjobbet.
Man måste skapa det.

Berätta gärna dina drömmar för mig: dreams@interesting.org

Teo

Som har mitt drömjobb: Att få mer betalt än vad jag kunde tänka mig för 10 år sedan för att tala om det jag brinner för och under tiden få träffa människor i olika branscher med en sak gemensamt; de älskar kreativitet!

De senaste veckorna har jag fått ett antal drömmar förverkligade, och därför drömmer jag mer än någonsin.

16/6 Drivkraft

teo.haren@interesting.org — Tue, 16 Jun 2009 10:24:00 GMT

Sofia Strömberg är rektor för Sveriges mest kreativa skola för kreatörer: Berghs School of Communication.

Men hon är också entreprenör.

Så vad passar då bättre än att hon idag presenterade Berghs SoC första entreprenörsutbildning för kreatörer?

När hon ställer sig framför eleverna och berättar hur hon startade ”Springtime” (Idag ett välmående företag med 70 anställda i tre länder) för att inspirera eleverna att göra det samma lyssnar alla studenter noga på varje ord hon säger.

Men hennes beskrivning är lite annorlunda mot hur det brukar låta när man hör någon tala om entreprenörskapsutbildningar:

-”Jag kunde ingenting om ekonomi, Jag hade ingen plan, Vi åt lunch med våra konkurrenter, Vi anställde min mormor (då 78 år) , Vi fick sluta med vissa tjänster efter det att skattemyndigheten kom på oss”, osv osv.

Hon hade hela tiden kreativa lösningar på problem de sprang på, och hela tiden en drivande kraft: ”Att skapa bra kommunikation för kunderna”.

Jag tycker det var en av de bättre presentationer jag hört om entreprenörskap.

Och det slår mig hur bra det är att det heter ”Driva” företag.

För det är verkligen drivkraft som behövs.

Passion, lust naturligtvis, och så drivkraft.

Därför får studenterna utöver Sofia och mig bland andra träffa Sven-Olof Bodenfors, grundare av Forsman&Bodenfors och Carl-Fredrik Sammeli, Prime PR under kursen. Två branschledare som tagit sig till toppen med hjälp av just DRIVKRAFT.

Den drivkraft som gör att Sofia utsetts till ”Årets ekonomikvinna” och som i sin tur gjorde att Springtime flera år i rad utsågs till ”Årets byrå”.

En drivkraft och ett kundfokus och inte minst ett fokus på ”affären”.

Därför blir jag lite besviken när jag efter mitt eget föredrag om entreprenörskap (som på många sätt tangerade Sofias) ställer mig framför de framtida entreprenörsstudenterna och erbjuder mig att bli kund i deras blivande företag.

Jag går tom ett steg längre:

-”Jag kan köpa tjänster för 5000 kr i det bolag som har någonting att sälja ett företag som interesting.org”, erbjuder jag dem från scenen.

Men ingen av dem kommer fram och presenterar sig.

Ingen går fram och tar affären.

Ingen kommer fram och frågar vad jag har för behov.

Kursen kommer innehålla många olika aspeker av entreprenörskap; juridik, ekonomi och ALMI / NUTEK-presentationer.
Men även som sagt inspirationspass med Sven-Olof Bodenfors och Carl-Fredrik Sammeli.

Och det allra sista passet skulle handla om ”Kunden”.

Jag avslutar min kväll på Berghs med att ge dem tipset att även inleda hela utbildningen med ett pass om kunden.

För visst är juridik, bolagsformer och redovisningskunskap viktiga: men är det någonting en entreprenörsutbildning behöver lära ut är det hur viktigt det är att hitta kunder, ta affärer och vara drivande.

Jag såg alldeles för lite av det bland eleverna på entreprenörsutbildningen på RMI Berghs idag.

Har du lust att vara egen ibland?
Varför inte testa 2 % i månaden?

Teo Härén,
I Stockholm city med 5000 kr över att köpa kommunikationstjänster för.

PS

Vill du söka utbildningen är sista anmälningsdag den 30:e juni.

PS 2

Erbjudandet om att köpa tjänster för 5000 kr kvarstår inte längre.

Som en läxa till eleverna att agera snabbt när en affär uppenbarar sig framför en entreprenör.

PS 3

Själv avslutade jag en affär som dök upp på förmiddagen redan efter två timmar. En förfrågan på 1000 idéböcker tillsammans med en reklamfilm om att tänka kreativt.

Det slår mig efter lunch hur många författare som skulle bli överlyckliga om deras bok överhuvudtaget sålde 1000 ex, och här kommer en och samma kund och köper 1000 böcker på ett bräde. Men det vill till att man ser affären och tar den. Att man är drivande helt enkelt.

15/6 Passa dig så du inte blir utvecklad

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 15 Jun 2009 06:39:00 GMT

I arbetet med boken "Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå" reste jag i mer än 20 länder. Jag kommer ihåg hur jag reagerade på hur bemötandet i utvecklingsländer som Sri Lanka och Indien hade förändrats under de senaste fem åren.

När jag kom till Sri Lanka 2003 fick jag vänta 45 minuter för visa mitt pass. Till slut blev jag så förbannad att jag gick fram till polisen som var chef och frågade: "Är det verkligen vettigt att man får vänta 45 minuter för att komma in i ett land? Vilket budskap tror du att det skickar till mig som besökare till landet?"

Till svar fick jag: "Jag har varit i London - där får man också vänta i 45 minuter".

Jag kommer ihåg hur paff jag blev över det svaret. Som om det skulle vara smart att jämföra sig med någon annan som är dålig.

Men saker har alltså hänt. När jag förra året var tillbaka i Sri Lanka var det 3 minuters kö (och jag har varit tillbaka flera gånger senaste året och det är alltid max 3 minuter nu)

När jag förra året kom till Indien var det 0 (noll) minuters kö för att visa sitt pass. Och när jag gick fram till han som var ansvarig och gav beröm över hur välkommen man känner sig till ett land när man inte måste köa för att få komma in svarade han självklart "Ja, vi jobbar med lite nya innovationer här nu."

En indisk passkontrollant som jobbar med innovationer för att göra någonting bättre!

Jag kommer ihåg hur glad jag blev.

Men när tidigare i juni landade i Sverige blev jag inte glad. Jag blev uppgiven.

För när jag landade på Arlanda efter att ha flygit i 20 timmar från Singapore via Bangkok fick jag uppleva "service" inom den svenska tullverksamheten.

När jag klev av planet fick vi vänta i över 30 minuter innan vi kommer fram till passkontrollen. Vilket välkomnande...

Och inte blir det bättre när jag väl kom fram och såg att 2 av de 6 båsen var stängda. Däremot stod det en polis med armarna i kors bredvid under hela den tid hundratals människor stod och väntar på att få komma fram.

Till slut kan jag inte hålla mig längre utan frågade mannen som bara stod och tittar på oss: "Ursäkta, är du chef här?"

Det visar sig att han var det.

Då frågade jag honom. "Varför i hela friden öppnar ni inte fler av båsen? Förstår ni inte vilket negativt budskap ni skickar om man måste vänta i mer än en halvtimme på att få komma in i ett land?"

Polisen svarade: "Ja, ha, och hur länge fick du vänta i Thailand då?"

Wow! Jag var tillbaka i Sri Lanka för fem år sedan ....

Nu fick jag vänta 3 minuter i Bangkok sist jag var där, men det är inte poängen.

Poängen är att Sveriges största flygplats har en chef för passkontrollen som tycks tro att hans jobb är att se till att de är lika dåliga som de som han tror är sämst. Istället för att hela tiden leta efter sätt att göra sin verksamhet bättre.

Jag suckade och tittade på honom och sa: "Jag rekommenderar att ni åker till Sri Lanka, Indien - eller kanske Bangkok. Kanske kan ni lära er något av dem ..."

Vad är det som gör att passkontrollen har blivit bättre och bättre på Sri Lanka och i Indien de senaste åren men att det i Sverige snarare känns som om det går åt andra hållet?

Nu är det i ärlighetens namn inte alltid 30 minuters kö i Sverige - men just den terminalen där jag landade har det alltid varit extremt långa väntetider. Varför känner inte de som jobbar där att det måste vara något som är fel? Och varför ser de inte till att utveckla den delen av verksamheten?

Är det för att de tror att de bor i ett "utvecklat" land som inte kan bli bättre?

Har man ett jobb är det ens skyldigthet att utveckla verksamheten så att den alltid blir bättre. Speciellt om man är chef. Även om man jobbar på Polisen. Kanske speciellt då.

Fredrik
Som nu är tillbaka i Singapore där man stoppat ut skålar fulla med godis vid passkontrollen så att man kan ta sig en karamell medan man väntar på att få sitt pass kontrollerat. Det kallar jag ett trevligt välkomnande in i ett land.

11/6 Inspiration i världsklass.

teo.haren@interesting.org — Thu, 11 Jun 2009 09:52:00 GMT

Det senaste året har jag i slutet av varje föreläsning rekommenderat publiken att gå in på TED.COM för att få mer inspiration.
TED.COM är en site där världens bästa talare under 18 minuter talar om någonting de brinner för.
”Det är den mest inspirerande site jag känner till på internet”, brukar jag säga till publiken.

Vi på interesting.org har som affärsidé att ”göra affärer av idéer” men våran vision är; ”Att inspirera andra, och varandra att få, och genomföra fler idéer”.
”Inspiration” är alltså en väldigt viktig del i allt vi gör, och på TED.COM får man inspiration att tänka nytt.

Därför var det så roligt att interesting.org i helgen kunde stå värd för Sveriges första TEDx event!

Så här beskriver TED.COM själva konceptet TEDx: ”This event is not being organized by the TED conferences — this is an independently organized TED event. It is operated under license from TED”.

Interesting.org sökte, och fick, alltså Sveriges första TEDx-licens. Och valde att ha just ”inspiration” som första tema på TEDxStockholm i helgen.

Det första eventet var ”invitation only” och vi bjöd in några av de mest inspirerande personer vi träffat under våra 10 år.
På scenen stod personer som Stefan Einhorn, David Lega, Klas Hallberg och Jan Gunnarson. ( Baluba filmade talen och vi kommer släppa videos från eventet under sommaren)
I publiken fanns allt från Sveriges bästa marknadschef, Thomas Magnusson (Proffice), till Helga Baagøe (Kommunikationsdirektör på SVT) till inspirerande personligheter som Johan Ronnestam mfl mfl.
50 kreativa, inspirerande personer som alla var stora TED-fans.

Extra roligt var det att Laura Galloway från TED.COM flög över från New York för att vara på plats på vårat första TEDxStockholm nu i lördags.

Efteråt var alla som kom överens om att det var ett väldigt inspirerande event, vilket ju passade bra med tanke på att vårat tema var just ”inspiration”.

Här följer några citat:

”Det här är vad jag såg när jag tittade mig i spegeln när jag körde hem: Mina ögon fullständigt lyste och var knallknallblå! Det var så roligt, så inspirerande!”

”Stort tack till er alla! Hoppas verkligen att få ynnesten att få vara med och lyssna igen!”

“My deepest gratitude for such a wonderful event”.

”Först och främst, tack för sist! Lördagen var otrolig.”

”Vill bara tacka så fantastiskt mycket för i lördags, det är en dag ingen av oss kommer att glömma på mycket länge”.

”Oj, det är ju svårt att uttrycka i ord, så jag säger bara WOW!”

Flera personer sa att det var det mest inspirerande event de varit på i hela sitt liv!

Vi tackar och tar emot och siktar vidare mot nästa TEDxStockholm.

Tycker du om TED.COM?

Är du intresserad av ”inspiration”?

Besök www.TEDxStockholm.com och anmäl ditt intresse till Sveriges första öppna TEDx-event den 19e september.
Men gör det snart, antalet platser är begränsade och intresseanmälningarna rasar in.

Teo Härén
Grundare av TEDxStockholm

PS

Här nedan finns länkarna till några bra TED-föreläsningar, om du inte varit inne på TED.COM ännu:

Ett tal jag finner väldigt inspirerande framfört om blockeringar i kreativa processer. Visa >>

Jill Bolte Taylor gör ett inspirerande tal om livet efter en ”stroke”. Visa >>

En kort film om havet. Kolla speciellt den sista minuten! ;-) Visa >>

Svensken Hans Rosling gör två lysande föreläsningar om världen utifrån statistik.
Best stats you have ever seen >>
New insights on Poverty >>

En rolig föreläsning om kreativitet ( Även om jag tycker svenska skolor är bättre än de engelska han refererar till vad det gäller att lära ut kreativitet ) Visa >>

10/6 300%

teo.haren@interesting.org — Wed, 10 Jun 2009 11:05:00 GMT

Nu är min turné med Proffice över för den här gången.

Den avslutades i Kalmar där Proffice gjort sitt event tillsammans med den lokala golfklubben.
Ordföranden i Kalmar Golfklubb heter Jimmy Grön.
(Gissar att Jimmy ganska många gånger har fått höra hur passande det är att heta ”Green” i efternamn om man arbetat med golf i hela sitt liv?)

För det har Jimmy gjort.

Han har varit ordförande för en organisation som heter GAF (Sveriges Golfadministratörers Förening) i nio år. Skaffat associationsavtal med internationella systerorganisationer, i bland annat USA och en organisation som heter CMAA (Club Management Association of America).

Under alla dessa år har Jimmy aktivt arbetat för att hela tiden utvecklas berättar han för mig direkt efter föreläsningen. Och när han introducerar mig berättar han också för publiken hur viktigt det är att hela tiden utveckla golfen, både mot spelarna och mot sponsorerna.

Golf må ses som en konservativ sport, men Jimmy brinner för att införa förändringar som gör att golfen utvecklas - inte bara i Sverige utan även internationellt.

Tänk att tom golf behöver kreativitet.

Därför blir jag stolt när Jimmy direkt efter föreläsningen frågar om jag inte vill komma och vara Key Note speaker och tala ”Creative service” på deras internationella konferens senare i höst.
-”Självklart gör jag gärna det”, svarar jag.

Under våren har jag besökt alla orter där Proffice har kontor och många av Proffice kunder har kommit för att lyssna när jag talat om ”Kreativ Service”.
Efter varje besök har kunderna fått fylla i vad de tyckte om föreläsningen och eventet.

Överallt har det varit väldigt höga betyg.
Dagens föreläsning i Kalmar var alltså den sista, och även den utvärderingen blev mycket bra:

I utvärderingen hade 100 % av åhörarna kryssat i högsta betyg på frågan ”Vad sätter du för betyg på föreläsaren”?

ALLA var alltså ”mycket nöjda”.

100% satte högsta eller näst högsta betyg på påståendet ”Frukostseminariet infriade mina förväntningar”.

Och 100 % sa att de kan rekommendera någon annan att besöka Proffices frukostträffar!

3 x 100% nöjda kunder alltså.

Caroline Björck som ansvarat för turnén på Proffice sammanfattar den med orden:
”Tack, Teo, för en lysande turné!!”

Det är tydligt att inspiration till att tänka kreativt uppskattas av Proffice kunder.
Och det är lika uppenbart att det uppskattas av Kalmar Golfklubb.

Kanske behöver din arbetsplats lite inspiration till att tänka nytt?

Maila oss gärna.

Teo Härén
På väg hem från Kalmar.

9/6 En idé för en halv miljard

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 09 Jun 2009 11:06:00 GMT

524 miljoner.
Så mycket har det kostat att bygga den nya ”pillerfabrik” som AstraZeneca invigde i Mölndal idag.
Bara en av maskinerna kostade 40 miljoner.
Anläggningen gör det möjligt att ha en helt sluten tillverkning där personalen inte kommer i kontakt med det känsliga materialet, bland annat tack vare avancerad ventilation som skapar en ”bubbla” med ren luft runt personalens huvud. Fabriken släpper ut 100 000 kubikmeter luft i timmen som är mycket renare än den den tar in.

En annan kul detalj var hur man löst brandskyddet i sitt lager. Istället för att ha sprinklers (som skulle skada den dyra utrustningen som inte tål vatten) så har man sänkt syrenivån i lagret till samma låga nivå som på 3000 meters höjd. För att förhindra brand kan man ta bort en av tre saker som behövs för att det ska brinna: Det brännbara materialet, värme/energi samt syre. Här hade man helt enkelt tagit bort syret. Med så låg syrenivå som det är på lagret kan det helt enkelt inte brinna! (Men kan man andas då?, undrar du kanske. Svaret är att det behöver man inte - lagret är nämligen helt automatiserat och ingen människa jobbar där inne ...

Avancerad anläggning helt enkelt.

Lite kul då att få höra att hela projektet var levererat både på tid och på budget.

En av världens modernaste anläggningar i en av världens mest avancerade industrier öppnades alltså i Mölndal utanför Göteborg.

En positiv nyhet bland alla negativa nyheter inom näringslivet just nu.
Inte konstigt att höjdare inom både näringsliv, universitet och det offentliga hade samlats för invigningen idag.
Till och med SVT var där och filmade när bandet klipptes. Och nyheten fick en helsida i Dagens Industri.

Så när man på AstraZeneca planerade för invigningen för detta nya, viktiga tillskott till AstraZenecas utveckling och letade efter ett ämne som kunde passa, vilket ämne valde man då?
Svar: ”Kreativitet”.
Det tycker jag är väldigt roligt.
Ännu roligare var det att de ringde och frågade om jag kunde vara den som kom och talade.

Så idag talade jag för de 200 gästerna vid invigningen. Och på köpet fick jag en guidad tur genom den sprillans nya anläggningen, äta lunch med topcheferna på AstraZeneca, och lära mig hur man på AstraZeneca ser på att utveckla de anställdas kreativitet. Efter mitt tal fick jag dessutom boken som berättar historien bakom hur Losec blev en av Sveriges mest framgångsrika exportprodukter.

Vissa dagar är väldigt roliga på interesting.org.

Fredrik
I Mölndal.

5/6 Mottaglig

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 05 Jun 2009 06:52:00 GMT

Plats: Park Hotell i Göteborg.
Tid: Tidigare idag.
Vem: VD.n för Swedish Club.

Citat: "Det händer mycket i vår bransch".

Folk i publiken skrattade.

Det låter kanske inte så självklart men Swedish Club jobbar med försäkringar inom shippingbranschen.

Av de 200 som satt publiken var många höga chefer på några av världens största shippingbolag. Det var folk från Greklan, Singapore, Tyskland och Hong Kong.

Swedish Club grundades redan 1872 och växte snabbt utanför Sveriges gränser och tog då namnet Swedish Club.

Att säga att det händer mycket i shippingbranschen är onekligen ett understatement. För lite drygt ett år sedan kunde man ta ut nästan vilka priser som helst för att hyra ut ett skepp. Idag finns det redare som BETALAR för att få frakta olja åt en kund.

Så att ha temat kreativitet och förändring på sin årliga konferens var nog rätt logiskt för Swedish Club. Och jag hade fått hela 1,5 timme att föreläsa om kreativitet för gruppen.

Jag fann det både uppfriskande och hoppfullt att människor som jobbar i en bransch som har tvärnitat fortfarande har kvar förmågan att skratta.

Just nu sparkas det människor i många branscher. (Jag hörde just att ett stort bolag inom frakt sparkat 50% av sina anställda). Och många företag går just nu på knäna.

Att vi på interesting.org lyckats gå mot strömmen och växa jämfört med förra året är vi glada över.
Men ännu gladare är vi över att det verkar som om företag har förstått att ska man lyckas överleva de extremt svåra tider som vi lever i just nu så gäller det att vara flexibel, förändringsbenägen, adaptiv och nyfiken på de förändringar som sker.

Att vara mottaglig för nya idéer helt enkelt.
Det var man på Park hotell idag.

4/6 Forskning i Rom

teo.haren@interesting.org — Thu, 04 Jun 2009 09:30:00 GMT

Jag är nyfiken på om du Härarbetar?
Och jag är nyfiken på om du skulle vilja hjälpa till att utveckla konceptet Härarbeta.

Under åren som gått sedan boken kom ut har det hänt mycket. Jag har suttit i både Aktuelltstudion och hos Malou i TV4-soffan och pratat Härarbete.
Det har varit helsidor i Svenska Dagbladet , Dagens Industri och Dagens Nyheter och många andra tidningar.
Jag har suttit med i juryn för Veckans Affärers tävling ”Sveriges mest mobila företag” med bland annat VD:n för Telenor och Microsoft.
På google.se har antalet träffar på ordet ”Härarbete” ökat till över 2000, och det används i allt från bloggar till remissvar och det senaste året har det även forskats på konceptet.

Allt började med en bok med namnet ”Härarbeta- Att arbeta där du gör det bäst”.

Nu vill jag som författare gärna veta vad de som läst boken tycker om den.
De allra flesta författare har ingen som helst kontakt med sina läsare.
Det tycker jag både är märkligt och synd.

För om det är någon som vet hur en bok skall kunna utvecklas och bli bättre, eller som har kloka tankar kring boken så måste det ju vara läsarna. Eller hur? Och hur skall man som författare utvecklas om man inte får feedback från sina läsare?

Jag har därför frågat de som köpt boken om de vill medverka i ett forskningsprojekt kring konceptet Härarbete.
Mitt mål är att få fram konkreta siffror som visar att man tex blir 20% mer effektiv om man alltid sitter på den bästa möjliga platsen för det man skall göra.

Inte minst med tanke på att vi inom det närmaste året kommer lansera Härarbeta internationellt, och inför det arbetet är det bra att ha konkreta siffror som visar effekterna av att härarbeta. Och inför översättningen är det också bra att veta vad läsarna tycker är bra eller dåligt i boken.

Sverige ligger väldigt långt fram internationellt vad det gäller möjligheterna till att Härarbeta.
Jag tror boken kan få stort genomslag i andra länder och är därför mån om att den skall vara genomarbetad och inspirerande.

Har du själv läst Härarbetaboken?
Vill du vara med och utveckla konceptet?
Maila mig gärna direkt då på teo@interesting.org

Teo Härén

Som skriver denna krönika på en uteservering i Rom där jag Härarbetat.

3/6 5 myror och 4 elefanter

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 03 Jun 2009 11:04:00 GMT

Jag växte upp med ”5 myror är fler än 4 elefanter” och ”Trazan och Banarne”.

Och om du frågar mig så tror jag att program som dessa har haft en stor inverkan på min förmåga att vara kreativ.

När Brasse stod och sa ”Fel, fel, fel” när ”en skulle bort” och tvingade en att leta efter ett ”annat rätt” tror jag de gjorde en stor insats för utveckla miljoner unga svenskars kreativitet.

Och det var precis vad jag sa när jag idag föreläste på den Nordiska Barn-TV-festivalen där ett hundratal producenter för barn-tv hade samlats på en filmskola i Århus.

Jag hade fått äran att inleda konferensen och hade mycket roligt.

Att göra TV för barn verkar vara ett väldigt roligt jobb. Men som sagt också viktigt.

Efter min föreläsning kom Soren Fleng fram och berättade att han jobbade med animationer och att han bland annat gjort animations-workshops i skolor och hur hans lektioner vänt upp och ned på klasserna.

”Plugghäst-tjejen visste plötsligt inte vad hon skulle göra och satt tyst i ett hörn medan den ”stökiga” killen dök in och började skapa fantastiska historier.”

Soren berättade att det som är så fantastiskt med animation är att man kan göra vad som helst. ”Vill man att en fluga ska börja tala kan man göra det. Vill man att det ska gå ett tåg av ost mellan månen och Thailand så är det plötsligt möjligt.” Animation är helt enkelt ett verktyg för fantasi.

Och det blixtrade till i hans ögon när han berättade om ett experiment där en grupp barn fått jobba med animation och haft vanliga lektioner, medan en annan grupp bara haft vanliga lektioner. Gruppen som haft animation blev BÄTTRE på både matte och läsning än den andra gruppen ...

I taxin tillbaka till flyget hade jag också ett intressant samtal med en chef från Disney som varit den andra key note-talaren efter mig. Han berättade om den fantastiska succé som Hannah Montana och High School Musical blivit för Disney. Plötsligt är Disney inte något bara för barn mellan 4-9 utan minst lika mycket för ”tweens” mellan 9 och 14.

Och tydligen var det ingen som riktigt förstått vilken succé High School Musical skulle bli. Eller som min talar-kollega sa till mig: ”Vi hade gjort 60 liknande Disney-filmer innan som alla gått mer eller mindre bra men där ingen blivit en gigantisk hit. High School Musical var film 61 - och plötsligt satt vi där med ett fenomen. Det är inget man vet innan - det är en X-faktor som gör att en idé blir ett fenomen.”

Och han berättade sedan hur hela Disney-organisationen hade jobbat med att dra nytta av den succé som den första filmen blev. Inom bara några månader hade man fått ut CD-skivor, turnéer, leksaker, dataspel, nya filmer, samarbeten med andra företag - ja nu finns det till och med ett ”High School Musical on Ice”. Men det var alltså INTE så att High School Musical blev en global hit för att Disney hade alla dessa produkter klara för att kross-marknadsföra dem - utan Disney tog fram alla dessa produkter för att High School Musical blev en sån succé.

Jag tycker det är en väldigt viktig lärdom. Alla har vi massor av idéer som är mer eller mindre bra. Men när vi väl får en idé som slår ordentligt gäller det att:
1) inse det
2) ha modet att släppa andra idéer och fokusera på den som har riktigt stor potential
3) satsa på att skala upp den bra idén

Att lägga energi på att få en riktigt bra idé riktigt bra.

Samtalet i taxin - och inspirationen från att få tala för ett hundratal barn-tv-producenter - har fått mig att sätta mig och tänka på hur vi ska kunna utveckla Idéboksconceptet maximalt.
Är du redo att sätta in alla resurser om en av dina idéer visar sig vara en idé med X-faktor?

Fredrik
I Århus. (På samma utomhus-väntehall som Teo nyss skrev en krönika ifrån.)

2/6 1628

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 02 Jun 2009 11:14:00 GMT

Jag har gjort mer än 1000 föreläsningar på temat kreativitet för alla typer av grupper - från sjuksköterskor till reklamare. Från politiker till lärare. Från barn till Vattenfalls ledning. Från bilförsäljare till ICA-handlare. Alla jag pratat för tycker alltid att kreativitet är viktigt i deras arbete.

Men idag föreläste jag för anställda på Lantmäteriet. Och maken till skeptisk grupp till en föreläsning om kreativitet har jag nog aldrig sett maken till. (Det skulle kanske varit för Vägverkets styrelse för några år sedan då)

Under hela föreläsningen försökte jag förstå varför gruppen var så kallsinnigt inställd till min föreläsning om kreativitet.

När jag var klar stannade jag kvar och åt middag med gruppen. ”Kanske kan jag lista ut varför de var så avvaktande”, tänkte jag.

Och mycket riktigt.

För efter föreläsningen kom en i gruppen fram och sa ”Kreativitet är ett svårt ämne för oss. Vi har gjort samma sak här på Lantmäteriet sedan 1628.”

Kartografen Anders Bure fick 1628 i uppdrag att göra kartor över Sverige och sedan dess har man på Lantmäteriet gjort precis det. Idag har man mer än 1 miljon historiska kartor i sina arkiv som gör det till en unik samling i världen.

”Vi går och läser vad andra lantmätare har skrivit om en plats för 200 år sedan och det vi gör nu ska kunna läsas om 200 år”, förklarade mannen. Kanske inte den bästa av grogrunder för att skapa nya innovationer.

Men det roliga var att mannen jag pratade med visade sig varit mycket nöjd med föreläsningen. Faktum med att alla som kom fram och pratade med mig efter föreläsningen visade sig vara mycket positiva. Eller som en kvinna kom fram och sa: ”Du borde komma tillbaka och göra samma sak för de som jobbat länge här också. Vi behöver detta.”

Tänk vad roligt det är att en myndighet som gjort i princip samma sak i mer än 380 år bestämmer sig för att bjuda in en föreläsare som ska prata om kreativitet. Det tycker jag är väldigt inspirerande. Och då kan jag stå ut med att det är en lite avvaktande inställning i början. För när jag gick efter föreläsning och middag kände jag att budskapet gått hem: Alla organisationer behöver kreativitet och innovation. Även Lantmäteriet.

Fredrik
I Malmö.

29/5 Det här är inte en krönika

teo.haren@interesting.org — Fri, 29 May 2009 08:48:00 GMT

Idag var jag i norra Sverige och föreläste.
Igår i norra Danmark.

Här i Sverige säger vi att man inte skall uppfinna hjulet igen.
I Danmark talar man istället om soppskålar.

”Har vi 98 kommuner så riskerar de att hitta på samma soppskål 98 gånger”, säger Stine Hellas med ett varmt leende.

Jag träffar Stine, som ansvarar för innovation och kreativitetsutveckling för alla kommuner i Danmark strax innan jag skall föreläsa.
Hon berättar lite om hur hon arbetar.
Det formligen osar innovation om henne ,när hon beskriver att hon enbart arbetar med innovationsutveckling för kommuner och inte för privata företag.

När det gäller kommuners utveckling är hon rättfram.

-“Maybe its not more money they need? But more ideas?”

Stine arbetar med vad hon kallar ”wellfare innovation”.
Jag tycker det är att så vackert ord.

I vårat samtal noterar vi dock att idag är ”wellfare innovation” i första hand att piffa till redan existerande system. Inget ont om det, men det saknas lite mod att verkligen våga testa och genomföra nya saker.

Kanske är det vi medborgare som bär ansvaret för det?

För ingen skulle kritisera Sony Ericsson för att deras R & D-avdelning testar några nya koncepttelefoner som inte klarar sig hela vägen till marknaden.
Ingen skulle kritisera SAAB för att de tog fram en konceptbil till någon bilmässa för att testa gränserna vad det gäller tex design men som de aldrig säljer ett enda ex av. (För att inte tala om alla resurser som gått till bilar som aldrig ens fick ställas ut på någon mässa.)

Men vem har någonsin läst en positiv artikel om ett ålderdomshems ”konceptavdelning”?
Hur ofta lyfts en förskola fram som ett positivt exempel för att de vågat testa idéer som inte visade sig hålla?

Nej, det blir istället helsidor i lokalpressen om ”bortslösade skattepengar”.

Jag håller med Stine: Vi behöver mer Wellfare innovation.
Men då måste vi även tillåta att kommuner experimenterar och vågar.

Och därför behöver vi fler som Stine som har som passion att utbilda i just det.

Under den föreläsning jag sedan håller är det en dansk kvinna som beskriver sin 3-åriga son:
”Han är i en fas där han hela tiden ställer frågor som ”Vem är inte min pappa?”, ”Mamma, vad heter du inte?”, ”I vilket land bor vi inte”?
Och när jag lite senare i föreläsningen ställer frågan ”Vad heter huvudstaden i Finland”? (För att se om de klarar av att komma upp med mer än ett rätt svar på frågan) svarar samma kvinna ”Den heter inte Åbo”!

Jag älskar när jag får ett nytt rätt svar på en fråga jag ställt säkert 40 gånger.
För visst har hon rätt.
Hon KAN ”Helsingfors”, men väljer att svara någonting annat; hon väljer att svara; ”Den heter inte Åbo”.
Ett annat rätt svar än det de flesta skulle svarat.

Och genast börjar jag själv tänka: ”Var säljer man inte kreativitetsböcker”? Det får mig i sin tur att fundera över nya ställen där man faktiskt SKULLE kunna sälja tex ”Idébok för Service ”.

Jag belönar kvinnan med ett ex av Idébok för föräldrar så hon kan fortsätta uppmuntra sin treåriga son.

Kan du tänka på samma sätt?
Vad gör du på jobbet?
Och vad gör du INTE på jobbet?

Teo Härén
Inte i Finland.

(Kom du själv på ett annat rätt svar på frågan ovan (Vad heter huvudstaden i Finland?)?

Ett rätt svar kan ju tex vara ”Helsinki”, och att annat ” Hesa” som är finlandsvenskt slang för Helsingfors…

28/5 Fria idéer

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 28 May 2009 11:01:00 GMT

”Vi kommer inte att läsa din bok - vi kommer att sluka den!”

Så sa Chama Darchoul när hon fick höra att alla deltagarna på kursen som jag just talat för skulle få min bok.

Kursen var en kurs för unga ledare som på olika sätt jobbar med mänskliga rättigheter och liknande frågor i mellanöstern.

Charma var journalist från Marocco. Och där fanns konstnärer från Tunisien, studenter från Egypten, filmare från Jordanien och en ung tjej från Palestina.

Och tro mig - det var unga människor med starka åsikter och personligheter. (Jag brukar aldrig vara nervös men innan jag gick upp och föreläste för denna grupp läste jag igenom feedbacken från dagen innan och det var lite oroväckande. Svenskar brukar ju skriva lite mesiga kommentarer men här var det saker som:
”Gud vad tråkigt, jag somnar.”
”Vad är det för idioter i denna grupp som inte kan lyssna när andra talar?”
”Om det inte blir bättre attityd i denna grupp åker jag hem.”
och så vidare. Jag kommer ihåg hur jag tänkte: ”Hm, det här blir nog en utmaning”. Mina farhågor visade sig vara helt ogrundade.)

För det var alltså kommentarer från dagen innan. Idag var temat kreativitet. Jag föreläste en timme och sedan höll en grupp från ChangeDesign från Danmark en workshop. Och gruppen var kanske en aning avvaktande i början men innan dagen var slut hade det varit mycket skratt och till och med spontant arabiskt disco.

Jag föreläser för alla typer av grupper - från pappersbruksarbetare till reklamare. Från präster till aids-sjuksköterskor. Men frågan var om inte denna grupp var en av de mest meningsfulla jag föreläst för.

En av de som var i gruppen hade blivit intervjuad i en vecka innan han tilläts lämna sitt land för att åka på denna kurs. En hade valt att åka på kursen trots att han visste att det betydde att han inte skulle bli insläppt i sitt land igen om han försökte komma tillbaka.

Människor som jobbar med mänskliga rättigheter i mellanöstern har det inte alltid lätt. De möter motstånd för sina idéer som de flesta svenskar - inkusive mig själv tror jag - har svårt att ens förstå. Och ändå - eller kanske just därför - brann de av energi för förändring. Och förändring kräver kreativitet.

Jag önskar att du kunde känna vad jag kände när jag pratade med dessa starka människor. Hur de likt svampar sög i sig hur man kan använda kreativt tänkande för att skapa förändring.
Och jag önskar att du skänker dem en tanke nästa gång du känner dig en smula nedslagen för att du möter lite motstånd mot en av dina idéer. Det finns människor som riskerar sin egen frihet för att skapa en förändring som skapar frihet för andra. Det finns människor som är villiga att offra sina egna liv för att andra ska få ett liv värt att leva.
Så handen på hjärtat : Vad är det värsta som kan hända dig om du satsar på en idé du tror på?
Är du villig att ta en risk för att genomföra den idén?
Om ja - så gör det då.
Om nej - varför inte?

Fredrik
Som insett hur man kan stå i en kurslokal i ett soligt sommar-Grisslehamn och bli inspirerad av människors kamp för sina idéer på andra sidan jorden.

28/5 Dödad av ett filthjärta?

teo.haren@interesting.org — Thu, 28 May 2009 10:42:00 GMT

Dagens mest inspirerande halvtimme var den halvtimme jag väntade på mitt plan vid gaten på Århus flygpalts.
Det är ärligt talat inte så vanligt att dagens mest inspirerande halvtimme är vid en gate. ( Vilket för all del är ett underbetyg till de flesta flygplatsers gater)

För efter säkerhetskontrollen kunde jag köpa mig en kaffe och sedan sätta mig med min laptop och besvara lite mail.
Och jag kunde göra det utomhus!
Tänk så genialt!

Efter mycket resande de senaste 10 åren var det första gången jag hade möjlighet att sitta i solen, i en park och vänta på att få gå till planet.
Och nu när jag gjort det känns det så självklart att kunna välja att sola i friska luften de sista 30 minutrarna innan jag kliver på planet.

Tänk vad underbart med personer som fortsätter utveckla flygplatser!

Jag är på Århus flygplats, på väg hem.

På förmiddagen har jag föreläst för 200 utvecklingschefer från olika kommuner i Danmark.
Och det jag kommer ihåg mest var ett litet rött hjärta i filt.

För utanför föreläsningslokalen springer jag på två personer från ett konsultbolag som står i sin monter där de presenterar sig själva och sina produkter.
Deras monter är vackert dekorerad med fina kuddar och på golvet har de spridit ut ett 30 tal mjuka röda hjärtan av filt.

Det ser vackert ut.
Det ser inte farligt ut alls faktiskt.

Men de berättar hur de på en annan mässa hade blivit kontaktade av en man som envist påpekat att de måste plocka in all sina lösa filthjärtan.
-”Någon kan ju halka på dem och skada sig”!

Visst, han har rätt.
Det är fullt möjligt att någon faktiskt gör det.

Men är det också möjligt att vi i Skandinavien har gått så långt i vårat trygghetssökande att vi missar att leva ett liv som är så vackert som det skulle kunna vara?

Är det alltid säkerhet som måste komma i första hand? Eller skulle estetik, romantik, passion och lust ibland kunna få ta över?

Kanske måste man våga utsätta sig för risker ibland.
Speciellt om man vill leva ett kreativt liv.

Kanske måste man ibland till och med riskera att halka på ett filthjärta ?

Skulle du kunna ta mer risk ibland?

Teo Härén
I Århus.

PS

Jag får ett av deras filthjärtan som present som tack för inspirationen på föreläsningen och när jag kommer hem skall jag sätta upp det i taket över sängen så att hjärtat är det första jag ser när jag vaknar.

För att påminna mig själv om att våga ta risker i livet och att låta lust, passion och äventyr styra ibland.

Låta mitt röda filthjärta påminna mig själv om att leva livet fullt ut, helt enkelt.

(Vill du ha ett eget filthjärta över sängen så beställ en av våra böcker och skriv ”Äventyr” i kommentarfältet så skall jag se till att skicka med ett rött filthjärta med din beställning.)

27/5 -”Det var kanon”!

teo.haren@interesting.org — Wed, 27 May 2009 03:44:00 GMT

De har varit modiga i Karlskoga idag.
De har lagt hela konferensen i ett gammalt gjuteri inne på Bofors område där ingen någonsin ens funderat på att ha en konferens tidigare.

Det är egentligen helt absurt: Det är 30 meter i takhöjd, inga fönster, så kallt att man måste sitta med filtar fast det är mitt på dagen, och toaletten är en inrullad bajamajavagn (!).
I alla hörn av de gigantiska industrilokalerna står det gamla dammiga kanoner, och längst, längst inne i mörkret finns en liten scen, som knappt är upplyst.
Framför scenen sitter det näringslivsfolk, och politiker från Karlskoga och väntar.

Helt klart ett modigt arrangemang.

Men de har satsat rejält: de har tex TVÅ konferencierer: Både Per Moberg( Skådisen/ Jägaren / Kocken) och Elisabeth Höglund ( Journalisten/ Företagaren / Danserskan)
Och såväl riksdagspolitiker, VD:ar, representanter från Svenskt Näringsliv och ordföranden i Jägarförbundet på scen.

Och det blir bra.

Just för att de vågar dra det så långt har man överseende med kylan, dammet och kanonerna och istället hamnar fokus på de som talar och deras budskap.
Och flera av dem talar om behovet av att bryta mönster. Om att tänka nytt.

Och då är ändå temat för dagen ”JAKT”.

Jakten på jobben och jakten i skogen. (Där ordföranden i Jägarförbundet tex säger; ”Jakt är ett sätt att leva”. Och jag som i min okunskap om jakt trodde jakt var ett sätt att döda …)

Nåväl, jag fick den något krystade titeln ”Jakten på idéer”.

Men budskapet känns inte det minsta krystat när jag väl står på scen och avslutar konferensen.

För att stå i en gammal industrilokal som inte använts på säkert 30 år och tala om vikten av att hela tiden våga vara modig nog att jaga nya tankar blir en stark upplevelse.

När jag är färdig kommer Per Moberg fram och ger mig en high five, och beställaren ger mig en kram.
-”Snälla kan du komma tillbaka nästa år”? frågar hon, och jag tar kramen och frågan som ett betyg på att hon var nöjd.

Självklart kommer jag gärna tillbaka.

Jag gillar modiga arrangörer som vågar göra saker som ingen gjort tidigare.
Jag gillar alla som vågar göra saker de aldrig gjort tidigare.

Teo Härén
I Karlskoga

26/5 100% obstinat

teo.haren@interesting.org — Tue, 26 May 2009 03:16:00 GMT

Efter föreläsningen för UF-lärare på Ung Företagsamhets stora mässa i Älvsjö sitter jag med i en paneldebatt.
Med i debatten som leds på ett lysande sätt av RMI Berghs rektor Sofia Strömberg sitter Nicklas Lundblad, (European Policy Manager på Google) och Signhild Arnegård Hansen, ordförande i Ung Företagsamhet och ordförande i Svenskt Näringsliv.

Som första person i panelen presenteras Nicklas Lundblad och han beskriver sedan hur de anställda på Google har möjlighet att på 20% av arbetstiden arbeta med precis vad de vill, och han berättar hur positivt det varit för kreativiteten på Google.
Han fortsätter bland annat att tala om hur de tycker att det är BRA att vara obstinat på Google. Bara man har rätt.
”Positivt obstinat” helt enkelt.

När Sofia skall presentera mig så spinner hon vidare på Nicklas beskrivning av hur de arbetar på Google:
”Nästa person i panelen är författaren Teo Härén - Du gör väl till 100% precis det du vill?”

Jag nickar och njuter sedan av att sitta där i panelen och försöka betona hur viktigt det är att lära unga människor hur underbart det är att driva företag.

Jag uppmuntrar till ett mer globalt UF, och föreslår mer konkurrens till UF ute bland skolorna (Jag blir helt bestört när jag hör att inte alla skolor idag nås av UF:s budskap och argumenterar att det kanske är mer konkurrens som behövs för att få ut budskapet ännu snabbare? Samtidigt skulle konkurrens säkert trigga alla inom UF att höja sig ytterligare ett snäpp från en redan hög nivå.)

Med i panelen sitter även två unga företagare; dels Nick Larsson, (EM-silvermedaljör i Ung Företagsamhet) och dels Therese Albrechtson (Utsedd till Europas bästa unga entreprenör i fjol.)

Therese beskriver hur hennes föräldrar oroat sig för henne när hon föreslagit att hon skulle starta eget: ”Skall du kasta bort dina fina betyg som du arbetat så hårt för”?

Som om man gick i skolan för att skaffa sig BETYG?
Jag trodde man gick där för att skaffa sig KUNSKAP!

Kunskap man kan använda som anställd (Och till 20% arbeta med precis det man vill som på Google) eller som egen ( Och ha möjlighet att till 100% arbeta med det man vill).

Hela paneldebatten avslutas av att en person från Skolverket (?) skall runda av.

Hennes sista mening är någonting i stil med:
-”Jag vill avsluta med att citera professorn i innovationsteknik vid Mälardalens Högskola, Kaj Mickos : -”Det är inte lätt att starta företag, det krävs hårt arbete och mycket svett”…

Jag bara gapar.

Vad tusan säger hon?

Innan publiken hinner resa sig upp för att gå därifrån rycker jag tag i en av mickarna och bryter in i den tunga tystnad som lagt sig i lokalen.

Jag känner mig lite obstinat när jag utbrister:

-”Ursäkta, men man FÅR bara inte avsluta en 90 minuter lång paneldebatt om ungt företagande med ett citat om hur jobbigt det är att driva företag!”

Och jag lägger till:

-”Jag har drivit företag i 10 år och jag tycker det är fantastiskt, underbart, härligt, och roligt”.

Så avslutar man en paneldebatt om hur man får fler unga människor att starta eget.

Teo Härén
Positivt obstinat i Älvsjö

25/5 Varför vi gör vad vi gör

teo.haren@interesting.org — Mon, 25 May 2009 02:49:00 GMT

Det blir extra tydligt ibland.
Varför vi gör vad vi gör på interesting.org alltså.

Som idag när jag föreläser för lärare på Ung Företagsamhets stora mässa i Älvsjö.

För efter föreläsningen kommer det fram många lärare som vill boka mig till deras skolor ”För att få dem att förstå varför vi gör vad vi gör”, som en av lärarna sa.
Jag blir stoppad flera gånger under lunchen och på mässan av lärare som tackar för inspirationen de behövde för att fortsätta arbeta för att lära ungdomar att genomföra sina idéer.

Det var allt från rektorn på en skola i Sundsvall som tagit bort klassrummen och istället gett ”arbetsgrupperna” varsitt eget litet kontor, till matteläraren som berättade hur hon arbetade med att lära ut kreativ matte till sina elever. ”Jag måste bara få tacka för inspirationen, nu vet jag att jag vågar fortsätta arbeta kreativt”!

Vårat jobb är att inspirera lärare som dem att fortsätta orka arbeta så.

Jag imponeras av lärarnas engagemang denna dag.
Men det är när jag går bland eleverna på mässan som jag blir tagen av kraften i unga människors kreativitet.
Överallt står det drivna ungdomar som säljer någonting de förverkligat.

Mycket av det är miljövänligt.
Mycket av det är smart.
Allt är inspirerande.

Där finns miljövänliga fruktpåsar, barnskor (Där företaget skänker ett par skor till fattiga barn för varje par vi kunder köper i Sverige), kreativa matteböcker och smarta vattenflaskor. Och mycket, mycket mer.

Jag köper 100 vattenflaskor av ett UF-företag för att uppmuntra deras positiva inställning. Deras grundidé var nämligen att tillverka vattenflaskor som går att skjuta ihop när de är tomma så de inte tar någon plats. En smart idé.
När det visar sig att detta redan finns deppar de inte ner sig för det, utan bestämmer sig istället för att importera dessa flaskor och sälja dem på den svenska marknaden.
Sådant skall uppmuntras.
Jag köper 100 flaskor och blir deras största kund.

I en annan monter köper jag matteböcker.

Jag stöter på en ung kvinnlig företagare som tillsammans med några kompisar gjort en egen mattebok. När hon börjar beskriva deras arbete har hon ett sådant engagemang att jag blir helt tagen. Självklart köper jag en bok. Då blir hon så himla glad, så jag bestämmer mig direkt för att köpa en till.

-”Menar du allvar?! Du kan välja vilken färg du vill ha på dem”! kvittrar hon och håller upp fem olika färger på matteböckerna. ”Vilka två vill du ha”?

Det är svårt att i text beskriva vad jag känner när jag står där i montern med henne framför mig.
Men plötsligt märker jag hur det rinner tårar av inspiration längs mina kinder.
Hon är så engagerad i sina matteböcker att jag genast blir så rörd att jag inte kan hindra mig själv från att gråta tårar av glädje. (Och varför skulle jag hindra mig själv från det?)

-”Jag tar 20 böcker” hör jag mig själv säga, och den unga företagerskan vet inte vart hon skall ta vägen av lycka. ( Det visar sig senare att de sålt 11 böcker totalt under mässan innan jag kom till deras monter)

När hon kommer fram med de 20 böckerna och bubblar av argument till varför deras matteböcker är så bra, strålar hon av glädje av att ha fått göra sin första stororder och det tindrar i hennes ögon av stolthet. (I mina ögon rinner det fortfarande strida strömmar av tårar.)

Jag möter hennes blick och kan inte stoppa mig själv: -”Du jag tycker du har gjort en sådan härlig presentation av dina produkter, så jag tar 30 böcker”.

Hon tittar på sina kompisar och jag blir för ett ögonblick lite rädd att hon skall svimma, men istället skrattar hon och skuttar iväg för att komma tillbaka med 10 böcker till.
Hon ger mig böckerna, men först ger hon mig en kram.

Bakom den unga kvinnan står hennes handledare. Det visar sig vara den mattelärare som stoppat mig 20 minuter tidigare och tackat för inspirationen att fortsätta arbeta med nya sätt att lära ut mattematik.

Hon är så stolt och står bara där och ler när hon ser på oss.

Jag ler tillbaka och går sedan runt på mässan med två påsar matteböcker i händerna och med tårarna fortfarande rinnandes längs kinderna.

För överallt ser jag ungdomar inspirerade av lärare som brinner för UF.
Lärare som jag precis fått förmånen att inspirera till att fortsätta orka driva UF framåt.

Det är därför vi gör vad vi gör på interesting.org.

Kan du stödja ett UF-företag i din närhet?
Eller en UF-lärare?

Gör då det.

Teo Härén
I Stockholm

PS Jag skänkte de 30 kreativa matteböckerna, och de 100 vattenflaskorna till min sons skola.

19/5 Interesting International

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 19 May 2009 07:59:00 GMT

I går föreläste jag i Haparanda på gränsen till Finland. I morgon går jag på ett bröllop i Singapore. Men idag är jag i Amsterdam och föreläser för PMI.
PMI står för Projekt Management Institute och är en organisation för projektledare från hela världen.

De 150 av dem som idag hade samlats i Amsterdam kom från hela 38 länder. Och då var det roligt att få prata om ”vad som händer i världen”.

Men ännu roligare var responsen som jag fick.

Efter att ha gjort mer än 1000 tal i 30 länder tror jag att jag vet hur man kan avgöra om man som talare gjort ett framgångsrikt tal.

Man kan utvärdera det på två punkter:

1) Att beställaren är nöjd.
2) Att de som lyssnar tycker att det är så bra att de spontant kommer fram och vill boka
ett tal själva.

Utifrån dessa två kriterier tror jag man kan dra slutsatsen att det
tal jag gjorde idag i Amsterdam för PMI var lyckat.

För min beställare kom fram efter mitt tal och sa: ”Det här var den
bästa Key Note-speaker vi har haft på något av våra event i Europa.”
Så enligt det första kriteriet har jag lyckats.

Och när det gäller det andra kriteriet får jag nog också räkna dagen
som lyckad.

För på konferensen som jag talade på fick jag konkreta förfrågningar att komma och prata i följande länder:

Frankrike
Österrike
Kroatien
Bulgarien
Israel
Egypten
Indien (två olika förfrågningar)
USA (tre olika förfrågningar)
Brasilien
Sverige
Polen
Australien
och
Mexico

Konkreta förfrågningar från 13 länder. Kul. Det ser ut som om det kommer bli mycket resa av i framtiden också.

För någon dag sedan skrev jag om hur interesting.org försöker göra allt för att vara ett så internationellt företag som möjligt genom att t.ex anställa människor från många olika länder (vi är 12 anställda från 7 länder). Ett annat sätt vi gör det på är att se till att få jobba i så många olika länder som möjligt. Och enligt en artikel i The Economist så är människor som bor eller bott utomlands mer kreativa och bättre på att lösa problem än människor som bara bott i ett land. Kul då att av våra 12 anställda hela 6 just nu bor i ett annat land än det de är födda i.

Hur ser du till att få internationell inspiration?

Fredrik
På flygplatsen i Amsterdam.
(bilden från snöhögen utanför mitt hotellrum i Haparanda igår.)

18/5 Vi är bäst!

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 18 May 2009 04:04:00 GMT

Nu måste vi faktiskt få skryta lite.

Idébok har nämligen blivit utsedd till en av världens bästa managementböcker genom tiderna!

De amerikanska författarna Jack Covert och Todd Sattersten driver företaget 800-CEO-READ, ett amerikanskt företag som gör sammanfattningar av managementböcker. I sitt arbete har de läst tusentals managementböcker. Nu har de vaskat fram de, enligt dem, 100 bästa böckerna genom tiderna och samlat dem i den nyligen utkomna boken: ”The 100 Best Business Books of All Time: What They Say, Why They Matter, and How They Can Help You”.

Som en av väldigt få icke-amerikanska böcker har alltså en bok från lilla Sverige lyckats ta sig in.
Och Idébok är en av väldigt få böcker på listan som inte kommer från ett stort internationellt förlag.
Idébok är en av endast tio böcker som omnämns i kategorin ”Innovation and Creativity”.

Det gör oss väldigt stolta och glada.

När jag satte mig ned för att skriva det första utkastet till vad som skulle komma att bli Idébok hade jag ingen tanke på att det skulle bli en bok som skulle säljas i mer än 200 000 exemplar till människor i mer än 40 länder.

Och inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att Idébok några år senare skulle utses till ”en av världens bästa managementböcker genom tiderna”.

Jag satte mig bara ned och skrev den bok om kreativitet som jag själv skulle vilja läsa.

Och med tanke på att det kommer ut 11 000 managementböcker per år (!) bara i USA är det inte så illa pinkat att kvala in på en lista av de ”bästa 100 någonsin” tillsammans med titlar som: ”Flow”, ”7 Habits of highly effective people”, ”In search of Excellence”, ”Only the paranoid survive” och ”The Tipping Point”.

Det tror jag bestämt att vi kommer att fira med Champagne och krabba i Singapore ikväll.

Och vi firar det också genom att erbjuda ett special-pris på Idébok till alla som får reda på Idébok genom denna krönika.
Tipsa dina vänner om hur en svensk bok om kreativitet just har blivit utsedd till en av världens 100 bästa och be dem skriva ”Det ska vi fira” när de beställer boken på www.interesting.org så lägger vi även med ett exemplar av Idébok för föräldrar helt gratis.

Skål!

Fredrik

14/5 Kreativa Kenneth

teo.haren@interesting.org — Thu, 14 May 2009 07:51:00 GMT

I publiken sitter mindre än 2 % av de anställda på företaget när VD:n går upp på scenen och börjar sin presentation.
Å andra sidan är företaget som ordnat konferensen ”rätt stort”.

Företaget är ett av Sveriges mest kända, och mest älskade.
Och även ett av de allra största, så när VD:n för ICA börjar tala så är visserligen 98% av hans personal inte på plats, men ändå lyssnar drygt 800 personer noga på varje ord han säger.

Det gör jag också.

Jag skall avsluta hela konferensen och Lars Adaktusson lämnar över ordet till mig med meningen ”Här kommer Teo som skall inspirera er!” ( Som om man gjorde det på beställning, tänker jag med ett leende :-) )

Men det är en lätt uppgift att börja tala om det ämne jag brinner för; ”Kreativ Service”.
För VD:n Kenneth Bengtsson har i sin dragning gång, på gång, på gång tangerat mitt ämne.

-”Nya tider, nya möjligheter” inleder han med.
-”Vi måste bli mer anpassningsbara”, fortsätter han.
-”Förändringarna kräver att vi agerar snabbt” och -”Vi måste ständigt utvecklas” är meningar som avlöser varandra.

Och i det material som jag fått tillskickat mig för att plugga på innan konferensen presenteras ICA:s koncernchef och VD Kenneth Bengtsson med meningen: ”Entreprenör som ägnat hela sitt yrkesliv åt handel. Hyllar enkelhet och innovationer som föregår kundbehov och ger lönsamhet”.

Precis det jag talar om; ”innovationer som föregår kundbehov och ger lönsamhet”.
Det gör en kreativitetstalare glad.

Gladast blir jag nog ändå när Kenneth beskriver ICA:s senaste samarbete. Det med Glada Hudik-teatern.
Glada Hudik-teatern är Pär Johanssons underbara projekt med utvecklingsstörda som syftar till att de så långt det är möjligt kan ”leva som andra”.

Som att kunna arbeta på ICA tex.

Det är klart att det är roligt att höra hur ICA arbetar med att utveckla sin kreativitet och anpassningsbarhet för att utveckla idéer som ”föregår kundbehov och ger lönsamhet”.

Det är ännu roligare att höra ICA berätta om nya idéer som leder till att utvecklingsstöra kanske får möjlighet att ”leva som andra”.

Teo Härén
I Stockholm

13/5 En Marco Polo

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 13 May 2009 08:16:00 GMT

Singapore ligger en grad norr om Ekvatorn.
Polcirkeln ligger på N 66° 33' 38".
Haparanda ligger på N 65º 50' 7.55"

Klockan nio på kvällen i går (lokal tid) åt jag Vietnamesiska vårrullar på en uteservering med 30 graders värme i Singapore.
Sedan åkte jag direkt ut till flygplatsen, hoppade på ett plan som tog mig till Amsterdam, bytte plan till Stockholm och sedan igen till Luleå.
Sedan drygt en timmes bilfärd norrrut tills jag kom till Haparanda och checkar in på mitt rum exakt 24 timmar efter att jag lämnade Singapore. Utanför dörren till där jag bor ligger en hög med snö.

Efter att ha lämnat av min väska går jag och talar med min beställare för ett seminarium som jag ska göra i Haparanda i morgon bitti.
Eftersom jag var hungrig passade jag på att fråga om det fanns någon restaurang som han kunde rekommendera.
Jag fick rådet ”Gå till Lei Lani, de har Sveriges bästa Pizza.”

Lei Lani, som betyder ”Himlens Blomma” visade sig vara en restaurang som marknadsförde sig som en ”Kinesisk, Thai, Pizza, A la Carte-restaurang”.

Jag beställde en Marco Polo. Det kändes rätt i sammanhanget efter att ha åkt runt halva jordklotet för att hålla en föreläsning om varför det är så viktigt att förstå vad som händer i världen.

När jag sitter där och äter min Pizza (som mycket riktigt var väldigt god) plockar jag upp dagens Dagens Industri för att se vad som händer i Sverige.

Jag läser en stort uppslagen intervju med Saabs marknadsdirektör Knut Simonsson som pratar om de företag som just nu bjuder på att köpa Saab. I intervjun säger han:

”Jag har sett budgivarna i ögonen. De har både kapitalet och ledningskapacitet och äter med rätt bestick.”

Va? Jag sätter nästan Pizzan i halsen.
Vadå: ”Äter med rätt bestick”?

Kan det tolkas på något annat sätt än att han menar att han är tacksam att det inte är några ”konstiga kineser” som bjuder på bolaget?

När jag sitter på en kinakrog i Sverige och äter Pizza på gränsen till Finland kan jag inte låta bli att fundera på hur det kan komma sig att det 2009 fortfarande finns en sån rädsla bland många för det som kommer från ”andra länder”.

Det finns inga ”rätt bestick” att äta med. De som tänker så tänker farligt. I en värld som blir mer och mer global känns det snarare viktigt att anamma det globala. Det betyder inte att man måste släppa på allt lokalt.

På interesting.org har vi nu 12 anställda i tre länder på två kontinenter. Av de 12 är en engelsk, en thai, två sri lankeser, en tysk, en malay, en singaporean, en filipinsk - och så har vi ett gäng från Sverige.

Vårt huvudkontor ligger idylliskt vid älven i Älvkarleby. Svenskare än så kan det inte bli. Och ändå så globalt.

Fredrik
I Haparanda

12/5 Alla?

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 12 May 2009 08:22:00 GMT

”Vilka vänder ni er till på interesting.org?”

Den frågan fick jag nyss av en man som jag intervjuade för ett jobb i Singapore.

Jag svarade ”Alla”.

Sedan insåg jag att det kanske lät som ett dåligt svar. För ofta är det ju så att om man gör en produkt som vänder sig till alla så gör man en produkt som vänder sig till ingen.
I alla fall är det en ”sanning” inom marknadsföringslitteraturen.

Så svarade jag fel när jag svarade att vi vänder oss till ”alla”?

Tja, det beror på hur man ser det.

Å ena sidan är det ju inte alls så att vi vänder oss till alla - utan till människor som vill utveckla sin kreativitet.

Å andra sidan är det extremt få människor som INTE vill utveckla sin kreativitet om man frågar dem - och därför är det sant att vi vänder oss till - iprincip - alla.

Båda de ”icke kreativa” som vill lära sig att bli mer kreativa.
Så väl som de ”kreativa” som vill inspireras att bli ”ännu mer kreativa”.

Både till de kommersiella aktörerna likväl som till de organisationer som jobbar idéeellt.

Både till de stora multinationella företagen, likväl som enskilda privatpersoner.

Och när jag kollade mailen för några dagar sedan fick jag ett bra betyg på hur brett interesting.org vänder sig.

Ett av de mail som hamnade i inboxen lät:

”Jag är en tjej på 13 år som är intresserad av kultur. Tyvärr vet jag inte riktigt vad idé book är eller riktigt vad ni håller på med. Men jag vill gärna vara med. Mina funderingar var om det finns någon åldersgräns? Vad ni håller på med lite mer? och om jag skulle kunna hjälpa till på något sätt?”

Mailet efter var en beställning på ytterligare en order av idéböcker från Ann Emilson, President & Country Manager, Ericsson Singapore & Brunei.
Ericsson i Singapore har köpt många ex av Idébok och nu ville Ann beställa några till. Mailet med beställningen avslutades med meningen: ”Ericsson is such great fans of The Idea Book”.

Först ett mail från en 13-åring som hittat till interesting.org för att hon ville hitta en foto-tävling (jag svarade henne genom att ge bort ett ex av Idébok till henne om hon lovade att skicka in ett bidrag i vår Idébokstävling).
Sedan ett mail från landschefen för ett multinationellt B2B-företag.

Jobbar man på interesting.org så har man och göra med många olika sorter av människor. Och det är det som gör det vi gör så roligt. För vi vill ju att alla ska bli mer kreativa än vad de är idag. Alla ...

Fredrik

8/5 Lyssna och tala

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 08 May 2009 08:29:00 GMT

Fråga: Vad gör en talare när han inte talar?
Svar: Lyssnar på andra talare.

Idag var jag en av deltagarna på APSS-konferensen. APSS står för Asia Professional Speakers Singapore. Det är en förening för professionella talare där jag är medlem.
En gång om året arrangererar APSS en konferens där de bjuder in några av världens mest framgångsrika talare och författare.

Idag lyssnade jag till exempel på Allan Pease, mannen som skrivit boken ”Why Men don't Listen and Women can't read Maps”.

Jag lyssnade också på Tom Mulholland, Australiens svar på Oprah, på Bob Pike, en talare som talat i mer än 40 år.

De höll inte sina ”vanliga tal” - utan alla tal handlade om att tala, om att fånga sin publik och om hur man säljer 20 miljoner böcker.

Det var väldigt intressant och en bra påminnelse om att man aldrig har lärt sig allt som går att lära sig. Att man alltid kan lära från någon som är mer erfaren än man är själv.

Jag skrev så att min idébok glödde.

Men tyvärr kommer jag inte berätta om något av allt det som jag skrev ned. För i början av konferensen gick ordföranden upp och sa: ”Vad som sägs i denna lokal stannar i denna lokal”.
Syftet var så klart att vi som var där skulle få höra några av världens bästa talare dela med sig av sina misstag, lärdomar och säljtekniker utan att riskera att det kom ut. Först då vågar kan de nämligen vara helt ärliga och öppna.

Och genom att hålla mötet som ett ”stängt” möte blev alla som var där mycket öppnare. Det var en väldigt intressant dag helt enkelt.

När gick du senast på en konferens för att lära dig från människor som kan mer än du? Om det var länge sedan kanske du ska ställa dig frågan om det inte är dags att avsätta lite tid för att lära av de som vet mer än du?

Fredrik

PS.

Extra Fråga: Vad gör en talare när de andra på en talarkonferens har lunch?
Svar: Åker och talar.

När alla deltagarna på APSS-konferensen hade lunch smet jag iväg och höll en föreläsning för elever på SMU - Singapore Management University. SMU är rankat som en av världens bästa Management Skolor och jag ser det som en ära att bli inbjuden att tala för deras elever. Gruppen jag föreläste för var dessutom en grupp som om några veckor ska åka och besöka Sverige, Norge och Danmark för att studera ”skandinaviskt management”. Jag var inbjuden att tala om ”Svensk kreativitet”. Efter föreläsningen åkte jag tillbaka och smet in på APSS-konferensen som just börjat igen. Jag missade ett par minuter av talaren efter lunch - men det var det värt: för hur kul det än är som talare att få åka och lyssna på andra talare så är det ingenting mot hur kul det är att tala själv. Speciellt för så intresserade elever som de på SMU.

7/5 Är du en mupp?

teo.haren@interesting.org — Fri, 08 May 2009 03:13:00 GMT

-”Vi har en grupp som sitter som mupparna!”

Det är Ann-Charlotte Frank-Lindgren ord.
Hon är VD för Folktandvården i Stockholm.

-”Vi vill att de sitter där på läktaren som de där mupparna och ifrågasätter allt vi gör i projektet” fortsätter hon.

Framför henne sitter 350 anställda och lyssnar på Ann-Charlottes beskrivning av en helt ny tjänst de snart skall lansera på Folktandvården i Stockholm. (En tjänst jag personligen tycker lät briljant)

Under hennes timme med personalen nämner hon flera gånger saker som tangerar kreativitet.
(Under mina två och en halv timme med personalen nämner jag ENBART saker som tangerar kreativitet)

Hon betonar vikten av att Folktandvården vågar vara unik.
(Jag betonar hur viktigt det är att våga tänka nytt om man vill vara unik.)

”Alla nya saker vi kan komma på tycker jag är roligt”, säger Ann-Charlotte.
(”Det är roligt med nya saker” säger jag.

”Vi måste ut och synas på nya ställen” uppmanar Ann-Charlotte.
(”Utmana er själva att tänka nya tankar så ni kan hitta på dessa nya ställen” uppmanar jag.)

Men tydligast blir det nog när hon presenterar Folktandvårdens ”Verksamhetsidé”
För utöver att beskriva det som de krav de har från kunder, uppdragsgivare och politiker så definierar hon deras verksamhetsidé även som ”Våra egna idéer”.
Jag tycker det var bra sagt. Det heter ju ändå Verksamhets-idé (!).

Ett av kännetecknen som hon presenterar för Folktandvården är ordet ”nyfiken”.

Har du en nyfiken tandläkare?

Annars kanske du skulle byta till Folktandvården?

Teo Härén
I Stockholm

Själv bytte jag tandläkare idag.

Jag träffar nämligen Nikoo Bazsefidpay i en av pauserna och hon beskriver hur hon precis startat ”Tandläkare utan gränser”.

Hon beskriver passionerat hur hon nyfiket utforskat konceptet och nu alltså även genomfört en lansering av det i Sverige.

Det fascinerande var hur ung hon var.

En nyfiken, kunnig tandläkare som på sin fritid genomför nya projekt för att förbättra världen. Det är en sådan tandläkare jag vill ha.

Därför bytte jag alltså till henne igår.

Jag passade även på att skänka Idéböcker till ett värde av 10 000 kr till hennes nystartade ideella förening. Vad jag förstår var det den första sponsorgåvan de fått.

Har du någonting att skänka dem?

6/5 Vi i V:an

teo.haren@interesting.org — Wed, 06 May 2009 11:43:00 GMT

I helgen såg jag programmet ”Vi i femman” med min son, och det gjorde mig kanske inte bestört, men lite illa berörd.

En av uppgifterna som barnen fick vara nämligen att göra anagram. (Ett anagram är att bilda nya ord genom att kasta om bokstäverna i ett ord)

De tävlande femteklassarna får ordet ”ONTER”, ”IPONA”, och ”LOFBISA” och tillägget att det nya ordet skall handla om ”musik”.

-”Vi skall bli lite kluriga nu” säger programledaren när den delen av tävlingen börjar.
Men jag ställer mig frågan; Hur klurig får barnen vara i ”Vi i femman” egentligen?

För detta är vad som händer:

Ett av lagen hittar på tre anagram och får tre poäng. Ett anagram per ord, och alla med kopplingar till musik. (NOTER, PIANO och BASFIOL)

Det andra laget, Ebba Björk och Josef Carter från Västanbyns skola i Sandviken hittar på tre anagram, men två av orden är på samma ord; de skriver både ”NOTER” och ”TONER” på det första anagrammet och sedan PIANO på det andra.

Men det laget får bara två poäng.

Varför det?!

Uppgiften var ju att hitta på anagram. De har hittat på lika många. Och det är ju SVÅRARE att hitta på två stycken på samma ord än att bara hitta ett!

Att inte belöna det andra lagets förmåga att fortsätta leta efter ett ”annat rätt svar” än det de redan hittat på är att effektivt döda deras kreativitet, och att skicka signaler till alla femteklassare i Sverige att ”när du hittat ett rätt svar gå vidare och lös nästa problem”.

Ett alternativ är ju att hitta ett ännu bättre, och annorlunda, svar än de man redan har.

Just den egenskap som barn är så bra på, och den egenskap som efterfrågas i alla yrken idag.

Det borde belönas!

Du kan se klippet på webben, detta sker 09.26 in i klippet - http://svtplay.se/v/1541416/vi_i_femman/del_2_av_7

Det roliga är ju att det finns många olika möjliga svar- Här är några förslag som borde gett poäng:

TONER
NOTER
TENOR
Men även: ORENT (Att sjunga orent)

Och så var det idag en tjej som på en workshop i kreativitet där jag tog upp detta sa ”ROTEN” (!) Det finns en musiksort som heter Rotmusik (Kolla tex på siten http://www.rootsy.nu ) Om nu Jazzmusik kallas JAZZEN, Rockmusik kallas ROCKEN, Popmusik kallas POPEN så måste ju logiskt sätt Rotmusik kallas ROTEN… ?

Bara för att musikstilen inte är så stor, och vi är ovana vid att använda ordet så är det ju inte FEL svar… eller? (Visst, detta sista svar är ett väldigt nischat svar, men det är dock fascinerande att det fanns FEM svar (minst) på detta anagram med koppling till ”musik”)

Men vilket barn börjar leta efter anagram två, tre, fyra eller tom fem (!) efter att ha sett vi i femman och lärt sig att det inte belönas?

Jag gillar kunskap. Men jag tycker absolut att vi även måste belöna kreativitet.

Så pass mycket faktiskt att jag idag mailade redaktionen och föreslog en systertävling till ”Vi i femman” där kreativitet belönas.

Dvs inte att hitta den femteklass i Sverige som kan svara flest ”rätt”, utan den femteklass som kan hitta på de mest kreativa lösningar på problem de ställs inför.
För idag är det viktigt med BÅDE kunskap och kreativitet, och TV har en enorm möjlighet, och ett ansvar, att uppmuntra barnen att behålla sin kreativa förmåga.

Jag tror det skulle vara ett så roligt program att titta på även för vuxna; för barnen skulle då ofta vara BÄTTRE än de vuxna. Det skulle stärka barns kreativa självförtroende något enormt.

Tyvärr fick jag inget positivt svar på det förslaget till ny TV-idé från SVT.

Jag har dock skickat en idébok till alla elever i femte klass i Västanbyns skola för att uppmuntra dem att fortsätta tänka kreativt.

Kan du uppmuntra ett barns kreativitet idag?

Teo Härén

PS. Ska vi ha barn som bara svarar "rätt" eller barn som tänker rätt? Sprid gärna denna krönika vidare till de som du känner som jobbar med utveckling av barn.

5/5 Kundservice

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 05 May 2009 08:30:00 GMT

Idag kom det ett roligt mail.
Det var inte roligt för dem som var mottagare, för det var ett argt mail från en irriterad kund som inte fått sina varor.

Men det roliga - för oss på interesting.org - var att kunden hade valt att sätt oss på "BCC" i sändlistan så vi också kunde läsa mailet.

Mailet var alltså från en kvinna som skrev ett argt klagomål till ett företag som hon handlat på via Interent men där hon inte fått sina varor. I slutet av sitt frusterande mail till förtaget skrev hon:

"Jag rekommenderar er att köpa, läsa och därefter anamma följande bok "Idébok om service", se länk nedan.
Kanske kan tipsa er om ett och annat gällande kundservice. Det kommer förmodligen inte öka mitt förtroende för er, men förhoppningsvis rädda era framtida kundrelationer.

http://www.interesting.org/service/index.html "

En arg kund som tipsar ett företag om att köpa in Idebok om service för att de ska kunna bli bättre! Snacka om omvänd kundserice - en kund som ger service till ett företag ...

Känner du någon som du borde rekommendera Idébok om service till?

Fredrik Härén

4/5 Vad jobbar du med?

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 04 May 2009 06:10:00 GMT

Igår fick jag frågan "Vad jobbar du med?" och svarade "Jag skriver
böcker och föreläser om kreativitet".
Och fick som följdfrågan "Ja, ha, och vad gör du mer då?"

Det är en följdfråga som jag ofta får på det svaret och jag tycker att
det är ett konstigt sätt att fråga eftersom man aldrig skulle fråga
"Ja ha och vad jobbar du ned mer då?" till någon som svarar att de
jobbar som "Polis" eller "Advokat".

Men idag hade jag inga föreläsningar och skrev inte på någon bok och
ändå jobbade jag ju så det blir ju faktiskt en relevant fråga. Så
innan jag avslutar arbetsdagen och sticker iväg för att äta Chilli
Crab med min flickväns släktningar som är på besök så satte jag mig
ned och tittade på vad jag gjort idag, en vanlig dag på jobbet.

Jag skrev och skickade iväg 130 emails varav 15 var privata till
vänner och familj.
42 email var interna till anställda i Sverige, Sri Lanka och Sinapore.

Här kommer några av de saker som jag gjorde idag:

Förhandlade om att översätta Idébok om service till danska genom att
låta en kund lägga en första order som täcker kostnaden för tryck och
översättning.

Skrev och skickade iväg ett förslag att översätta Idébok till
koreanska i samarbete med ett koreanskt företag.

Diskuterade med mitt svenska förlag om upplägget för en eventuell
uppföljare till "Vad som händer i världen".

Skickade iväg en order på 28 ex av Idébok om service och ett tiotal
andra order på andra böcker till ett totalt värde av ca 10 000 kronor.

Skrev ett nyhetsbrev till alla som köpt "Vad som händer i världen" och
bad dem skicka in förslag på förbättringar till den engelska versionen
vi nu jobbar för fullt med.

Svarade på tre talförfrågningar ifrån tre olika länder.

Sålde även in två föreläsningar i Sverige senare i sommar.

Bokade tid för en intervju med en journalist samt svarade på
inskickade frågor från en annan.

Läste och svarade på 10 emails från människor som spontanskrivit till
mig förra veckan för att tacka för någon av mina böcker.

Tillbringade en halvtimme med att titta på medan min IT-tekniker löste
mina problem med att skicka email samt skrev till vår svenska IT-
leverantör och bad dem fixa det som var fel.

Skickade 10 emails till människor som jag träffat tidigare för att
följa upp på olika idéer. Tre av dessa satt i Kina.

Samt skrev ett svar på en fråga från en kille i Turkiet, svarade på en
jobbansökan från en man i Dubai, Följde upp med en kund i Norge som
jag gjorde en föreläsning för förra veckan, svarade på en förfrågan om
att inleda ett samarbete i Malaysia, diskuterade en idé till en TV-idé
i Sverige med Teo och skickade iväg en offert för att kanske sälja
Idébok till anställda på sjukhus i Indien.

Dessutom skrev jag två krönikor om kreativitet som jag skickade iväg.

Och som sista sak för dagen skrev jag och lade upp denna krönika på
interesting.org.

När jag sammanfattar min arbetsdag inser jag hur internationellt mitt
jobb och interesting.org faktiskt har blivit.

Jag gissar att jag på frågan "Vad jobbar du med?" kanske inte ska
svara "Jag skriver böcker och föreläser om kreativitet" utan istället
"Jag driver ett internationellt kreativitetsföretag".

Vad trodde du att du jobbade med i morse.
Vad jobbar du med?

Fredrik

28/4 "Ljusa idéer i mörka tider"

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 28 Apr 2009 11:18:00 GMT

Idag var samlades 700 människor i Oslo för att gå på BIA-dagen.
BIA-dagen samlar alla som är något inom forskning, innovation och idéutveckling i Norge.
Jag hade fått äran att vara inledningstalare och vi hade satt rubriken "Gör Norge till ett U-land igen" där budskapet jag pratade om så klart var att Norge måste bli ett land som ser på sig självt som ett land i UTVECKLING.

Och om bara deltagarna på dagens BIA-dag kan lyckas överföra sin framtidstro på resten av Norge har de alla förutsättningar att lyckas.

Temat på årets BIA-dag var "Ljusa idéer i mörka tider" och innan jag gick upp höll ordföranden i Forskningsrådet, Arvid Hallén ett kort välkomsttal. När han sedan avslutade med att presentera mig var jag tvungen att börja med att kommentera hans tal. Det var nämligen så positivt.

Arvid hade verkligen ansträngt sig för att kommunicera ut hur viktigt det var med kreativitet och innovation i tider som verkade mörka. Så när han var klar med sin presentation av mig gick jag upp på scenen vände mig till honom och sa:

"Arvid, om du vill att människor med en positiv syn ska komma hit så tror jag att du har lyckats."

Jag berättade sedan för honom, och för de 700 i publiken hur jag innan föreläsningen hade gått på toaletten och hamnat bredvid en för mig helt okänd man som stod vid pissoaren till höger om mig. När vi står där och uträttar våra behov vänder sig mannen mot mig, brister ut i ett stort leende och säger: "Ännu en ny dag med nya möjligheter".

Arvid skrattade. Alla i publiken skrattade. Jag skrattade. Det var en underbart positiv stämning i lokalen.

Och när jag en timme senare är klar med min föreläsning känns det som om det fanns ett antal hundra männisor i Oslo som ville sätta ny fart på att göra Norge till ett Utvecklingsland igen.
Tyvärr kunde jag inte vara kvar på resten av dagen då jag skulle flyga vidare för att föreläsa i Uppsala på kvällen, men när jag gick från fikat till utgången blev jag stoppad fem gånger av människor som ville tacka för föreläsningen och alla sa de samma sak i olika ordalag: "Det är nästan så att jag inte kan vara kvar på resten av konferensen, jag vill åka hem och sätta igång och förändra."

Full av energi lämnar jag Norge med orden från mannen på toaletten "Ännu en ny dag med nya möjligheter".

Fredrik
I Oslo och Uppsala idag.

25/4 Om hur en idé föddes

fredrik.haren@interesting.org — Sat, 25 Apr 2009 10:32:00 GMT

Jag har Dan Goldman att tacka för mycket.
För ett antal år sedan var Dan nämligen beställare av en kreativitetsföreläsning med mig och i samband med den frågade han om jag hade någon dokumentation om kreativitet.

Det hade jag inte.
"Men jag kan skriva ihop dokumentation till dig så att ni får den senare", sa jag till honom.

Resultatet blev en kombinerad bok och anteckningsbok som fick namnet Idébok.

Dan köpte in 200 exemplar och jag beslutade att trycka upp 400 exemplar på "print on demand".

De pengar jag fick in på de 200 böcker Dan köpte räckte för att täcka kostnaderna för att de 400 böckerna.

(Att trycka på print on demand är dyrt per bok, men det gör att man kan få en bok utan att behöva trycka flera tusen böcker.)

Min tanke var att om jag klarar av att sälja de andra 200 böckerna så skulle det finnas en marknad för den bok jag skrivit.

Idag vet vi att det fanns en marknad.

Idébok har sålts till människor i mer än 40 länder. Vi har sålt mer än 150 000 bara i Sverige och boken säljer lika bra idag som när den kom ut.
Dessutom har vi släppt uppföljarna Idébok 2, Idébok för föräldrar och Idébok om service. Idébok har kommit ut på nio språk och vi översätter den hela tiden till fler.
Senast lanserade vi den i Singapore och boken är redan en best seller där.

Att skriva en kombinerad bok och anteckningsbok om kreativitet visade sig vara en lysande idé. Men utan en beställare av de första exemplaren hade boken kanske aldrig kommit ut. Det är därför jag har Dan Goldman att tacka för mycket.

Och därför var det roligt att jag idag var uppe i Åre och föreläste om kreativitet för De Lage Landen Finans för efter föreläsningen kom det fram en man och sa "Hej, Fredrik". Det var Dan Goldman.

Den här krönikan är dedikerad till alla de människor som är så viktiga för framgångsrika idéer: nämligen den första beställaren som beslutar sig för att köpa något som ingen annan tidigare har köpt. Den här krönikan är dedikterad till alla de Dan Goldmans ute i världen.

Fredrik
I vårsolen i Åre i väntan på en taxi som tyvärr måste flyga ner mig mot sydligare breddgrader igen. Hade gärna stannat här några dagar och åkt snowboard.

24/4 Förändringens vågor

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 23 Apr 2009 03:57:00 GMT

Idag arrangerades i Hässleholms kommunfullmäktige temadagen Tillväxt och utveckling.

Jag hade fått förmånen att inleda dagen. När jag var klar med min föreläsning stannade jag kvar och lyssnade på näste talare.

Det var Erland Ullstad före detta stadsarkitekt i Växjö.

Han talade om hur framtidens städer ska se ut. Som f.d stadsarkitekt för just Växjö är Erland värd att lyssna på.
Växjö har nämligen av EU blivit vald till en av Europas grönaste städer. Och en stor del av det handlar om hur man utvecklat stadsmiljön.

Idag pratade Erland om hur man utvecklat Växjö genom att förtäta hur man bygger hus samtidigt som man har utvecklat och skapat nya grönområden.

Det som jag kommer ihåg bäst från hans intressanta föreläsning var dock hur Erland berättade hur Växjös stora sjöar var i princip döda för tio år sedan men hur man nu lyckats vända utvecklingen och skapa friska, välmående vattendrag där fiskarna mår som fiskar i vatten. Sedan visar han en bild på hur ett gäng glada barn springer ner i en sjö för att bada. Och så säger han:

”Idag går det utmärkt att bada i sjöarna i Växjö och det uppskattas av alla Växjöbor - utom de gamla -för de gamla badar inte för de ”vet ju” att sjöarna är ”farliga” att bada i”.

Se där - ett lysande exempel på hur vi människor inte har förmåga att anpassa oss till ändrade förutsättningar.

Världen är full av människor som missar möjligheter för att de inte ser att världen inte längre är som de lärde sig att världen var förr. Men det gäller väl inte dig? Eller?

Fredrik
I Hässleholm.

16/4 Kompetens = Kunskap?

teo.haren@interesting.org — Thu, 16 Apr 2009 12:25:00 GMT

-”Jag gav pensionärerna Rollo-kola”.

800 chefer i Malmö lyssnar, och skrattar, när styrelseproffset Meg Tivéus ( Bland mycket annat f.d. VD på Svenska Spel) talar ledarskap till dem.

Som tex när hon berättar hur viktigt det är att visa sig för kunder och personal, så när 100 sura pensionärer skall protestera mot ett nerlagt postkontor så åker hon ut för att lyssna på dem, men tar med sig gratis kolor ”eftersom pensionärer älskar sådant som är gratis, och de sega kolorna gör det svårt för dem att säga så mycket när de väl är där”.

Vad som är lite roligt är att utan att Meg vet om det så blir det en fin röd tråd under dagen.

Hon nämner nämligen ordet ”kreativitet” väldigt många gånger i sitt tal.
Och det gjorde jag också när jag kom upp på scenen efter henne.

Bland annat beskriver Meg hur viktigt det är med kreativa ekonomer.
Hur alla effektiviseringar bygger på kreativitet.
Och hur viktigt det är att behålla kreativa personer i organisationen.
Och hon definierar sin ledarstil i sju punkter varav en av dem var: Prioritera utveckling och kreativitet.

Efter hennes pass frågar jag henne ett par saker. Bland annat om styrelser utvecklar sin kreativitet men även om hon själv under sin långa karriär som chef någonsin rekryterat på kreativitet.

”Nej, men det är en väldigt bra idé, det borde man göra?”, blir svaret.
Och hon tillägger:
”Hur gör man det?”

Jag tycker det är väldigt talande.

Inte ens en av Sveriges mest meriterade chef har haft som rutin att de som söker jobb skall visa något som helst betyg på sin kreativitet.

Trots att Meg var så införstådd med att det var en viktig egenskap att ha när man väl fått jobbet.

Hur gör ni på erat jobb?

Rekryterar ni bara på kunskap?
Eller även på kreativitet?

Låt tex alla som söker jobb berätta om den bästa idé de haft för att lösa ett kundklagomål,

Meg skulle i sin nästa arbetsintervju kunna nämna sin idé där hur hon både fick tyst på, och imponerade på, 100 förbannade pensionärer med en påse Rollokola.

Vilken idé skulle du skriva i din ”Creative CV”?

Teo
I Malmö

PS Är ditt företag intresserat av att få hjälp av interesting.org för att utvärdera sökandes kreativitet så tveka inte att ta kontakt med oss.

15/4 VG på VRG

teo.haren@interesting.org — Wed, 15 Apr 2009 01:05:00 GMT

Idag lärde jag mig någonting viktigt av Agnes, 16 år.

Jag lärde mig vikten och värdet av att våga driva sina idéer.

Vikten av att våga fråga när man vill få någonting genomfört.

Vikten av att orka driva igenom sina idéer.

Agnes är elev på Viktor Rydbergs Skola i Stockholm, och hennes mamma var på en av mina föreläsningar för ett tag sedan.
I samtal kring middagsbordet mellan mor och dotter kom de ganska snart fram till att även elever borde få höra en kreativitetsföreläsning.

Jag charmades genast av Agnes när hon tog kontakt med mig och frågade om jag kunde komma och tala för dem och jag gjorde därför en av mina ”idéella” föreläsningar detta år för eleverna på hennes skola.

Jag gjorde det inte minst för att det verkade vara en så bra skola:
”Om lärarna får påverka sitt arbete och känna att de utvecklas, så smittar kreativiteten av sig på eleverna.” står det tex på hemsidan för Viktor Rydbergs Skola.

De firade 10 år idag, och för att fira det hade de en heldag med föreläsningar och workshops. Som key Note speaker hade de alltså valt att ta in en kreativitetstalare, på elevrådets idé, och där Agnes sett till att det blev gratis.

Jag kan inte låta bli att tycka det är lika roligt varje gång som en skola väljer att ha kreativitet, (Och inte kunskap), som huvudpoäng på en temadag.
Det visar verkligen att skolan i Sverige går ut rätt håll.
Något jag sett på många håll i landet det senaste åren; Skolorna inser att kunskap är livsviktigt, men att de också måste hjälpa till att uppmuntra kreativitet.

När biträdande rektorn kommer fram och tackar med orden ”Det var fantastiskt”, eller när grundarna Louise & Louise kommer fram och tackar med orden ”Det där var underbart”, och ”Det där är precis därför vi startade skolan för 10 år sedan, du var som en enda present till eleverna” så förstår jag att det gått hem.

Men skall jag vara ärlig så hade jag nog fattat det redan strax innan.
Om inte annat när 400 tonåringar ställer sig upp och ger mig en lång stående, rungande ovation efter föreläsningen.
Och då känner jag ända in i ryggmärgen att idag har jag påverkat unga människor.

Men att det överhuvudtaget var möjligt var alltså Agnes förtjänst.

Så när de klappar som mest och Agnes kommer fram och ger mig blommor och en kram så tar jag ett steg tillbaka och lyfter fram henne. För utan hennes idéer, och hennes engagemang hade det inte blivit av. Publiken vet om det, och applåderna ökar ett snäpp till.

Jag må ha inspirerat 400 stycken 17-åringar idag.

Men jag inspirerades nog ändå mest idag.

Framförallt av en av dem.

Tack Agnes.

Teo Härén
I Stockholm

Har du en idé som du skulle vilja genomföra?
Kan du ringa någon och förverkliga den?

Gör det.

14/4 Att bestiga ett berg

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 14 Apr 2009 12:13:00 GMT

I söndags besteg jag ett berg. Singapores högsta punkt för att vara exakt.
Nu är det inte så märkvärdigt som det låter, för ”berget” som är Singapores högsta punkt är 165 meter över vattnet och det går en stig hela vägen upp ...

En man som vet något om att bestiga höga berg är dock singaporeanen David Lim. David var den första singaporeanen som besteg Mount Everest. Och han har dessutom gjort ett antal andra mäktiga äventyr. Jag gissar att man kan kalla honom för Singapores Göran Kropp.

Idag åt jag en två timmar lång lunch med honom. Vi pratade mest om att hålla tal - David är nämligen Singapores mest kända och mest efterfrågade talare och han har föreläst i över 13 länder (inklusive Sverige). David gav mig många goda råd om hur talarmarknaden fungerar i Singapore.

Men vi pratade inte bara om att hålla tal utan naturligtvis även om att bestiga berg. Jag passade på att fråga honom hur han som bergsbestigare såg på kreativitet.

Han svarade: ”Att klättra är en konstform.”

Och David berättade sedan hur han såg på klättring och kreativitet. En sak som han berättade fastnade lite extra. Han sa att mycket av det som han tycker är vackert med att klättra är att hitta nya vägar att bestiga ett berg som ingen annan har gjort.

Han berättade att den som uppfinner/upptäcker en ny väg upp för ett berg får den uppkallad efter sig.

”Det är som The Heimlich Procedure” eller ”The Plimsoll Line” som är namnet på den linje som man kan se på fartyg som visar hur mycket skeppet får lastas”, sa han.

Att vara först med något kan ibland leda till att man för alltid får sitt namn förknippat med denna idé. Jag måste erkänna att jag lockas av hur vi människor väljer att döpa vissa idéer efter människorna som kom på dem. En vacker hyllning.

David Lim berättade att han nu håller på att planera en resa till en bergstopp utan namn - en topp som inte har bestigits av någon människa. Om han lyckas får han alltså äran att döpa inte bara leden upp till toppen - utan själva berget. Inte lågt satta mål av en man som kommer från ett land som är en liten ö med en högsta punkt som är 165 meter över havet.

Fredrik
I Singapore

9/4 A WOB-moment

teo.haren@interesting.org — Thu, 09 Apr 2009 05:53:00 GMT

Det finns ”Halleluja moments”.
Det finns ”Kodak moments”.

Och numera finns det även ”Working outside the box – moments”.

(”Working outside the box” är den engelska titeln på ”Härarbeta” som nu är översatt och där vi under våren arbetar med att planerar den internationellt lanseringen)

Ett “Working outside the box – moment” är vad jag från och med idag kallar de där tillfällena när Härarbetet är så bra att jag antingen skrattar högt av att arbeta eller ryser av att jobba.

Det har hänt ett par gånger genom åren; På en takterrass på Sri Lanka, framför en öppen spis i Sydafrika, på en safarilodge i Zambia, och i skärgården utanför Stockholm ett par gånger bland annat.
Men även i Gamla Stan i Stockholm, bara tio minuters promenad från min bostad, där jag satt på en innergård i solen och fick inspiration av de gamla, vackra husen.
Så mycket inspiration att jag bokstavligt talat sjöng mig igenom arbetsdagen.

Alla är de tillfällen där jag tagit med mig arbetsuppgifter och arbetat med helt vanliga arbetsuppgifter på exceptionellt inspirerande platser.
Vanliga arbetsuppgifter på ovanliga arbetsplatser alltså.
Men framförallt helt rätt arbetsplats för precis de arbetsuppgifterna.

Resultatet har blivit att jag både presterat väldigt bra, varit ovanligt kreativ och mått fantastiskt bra på jobbet.
Vad mer kan man önska sig?

Som idag, på en uteservering i Rom, när inspirationen får mig att ge en vilt främmande människa en ”high- five” mitt i mailandet för att jag tycker allt allt stämmer så fantastiskt bra.

Ett “Working outside the box – moment” helt enkelt.

Var arbetar du?

Får det dig att skratta högt av inspiration?
Får det dig att rysa av välbehag?

Om inte; vilka platser skulle få dig att ge främlingar ”high- fives”?

Kan du arbeta där ibland?

Gör det.

Teo Härén
På ett café i Rom

Maila mig gärna om du Härarbetar.
Och tag gärna en bild också.

Jag samlar på personer som arbetar på inspirerande platser.

Och från och med idag samlar jag på foton av personer som har ett ”Working outside the box – moment”.

8/4 ”Thank you for telling me I am ignorant”

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 08 Apr 2009 02:48:00 GMT

Idag höll jag en föreläsning för ca 300 mer eller mindre jätterika amerikaner på konferensen Strategic Investment Conference i La Jolla i Kalifornien.
Temat på föreläsningen var ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå”, eller som föreläsningen - och boken på samma tema - heter på engelska ”The Developing World”.

Under 50 minuter höll jag en föreläsning där jag berättade om fördelarna med att leva i ett utvecklingsland jämfört med att leva i ett land som definierar sig som ”utvecklat”.

Efter föreläsningen kom det fram mängder av människor som ville prata om mitt tal. De som kom fram kunde delas upp i två grupper.

Grupp ett: Människor från utvecklingsländer som ville tacka mig för att jag berättade för amerikanarna ”hur det verkligen är”.

Grupp två: Amerikanare som ville tacka mig för att jag berättat om ”hur det tydligen är”.

I den första gruppen kom det fram människor som kvinnan från Hong Kong som nu bodde i Singapore och skötte om en fond för rika asiater och som alltid var frusterad över hur ignoranta amerikaner var. En kille från Polen kom fram och skrattade högt medan han tackade för att jag rört om i amerikanarnas huvuden. Men framförallt kommer jag ihåg killen från Brasilien som kom från en släkt som just satt Brasiliens näst största försäkringsbolag på börsen efter att bolaget varit i hans släkts ägor under generationer. Killen var med andra ord ordentligt rik. Han berättade hur han var så facinerad över hur amerikanare (och Européer) inte sett vad som hänt i Brasilien de senaste åren. Han berättade att hans släkt gått från att nästan bara investera utomlands till att nu investera 70% av sin förmögenhet i det egna landet. ”Nu finns det tillgång till pengar för entreprenörer och idéer i Brasilien på ett helt annat sätt än tidigare”, sa han till mig och han kunde inte sluta berätta om hur hans hemland hade förändrats de senaste åren. På stående fot bjöd han in mig till Brasilien - och jag ska villigt erkänna att tanken på att bli guidad runt i vad som kanske är världens mest intressanta land just nu av en av landets rikare personer är riktigt, riktigt lockande.

I den andra gruppen var det helt andra typer av kommentarer. Och för en gångs skull var det inte i den amerikanska gruppen som deltagarna var de mest kaxiga - som det normalt är ...
Jag fick kommentarer från rika amerikaner som sa saker som:

”Jag har inte varit utomlands på tio år. Nu ska jag skaffa ett pass.”
”Min son är 19 år. Nu ska jag övertyga honom att plugga ett år i Asien. Ska jag säga åt honom att välja Indien eller Kina?” (Jag svarade: ”Säg åt honom att ta en termin i Kina och en i Indien.”)

Roligast var kanske den amerikanska mannen i 65-års åldern som såg ut som tagen direkt ur en annons för lyxkryssningar som kom fram och sa: ”Mr Haren, jag har aldrig varit i Asien. Men jag blev plötsligt väldigt sugen på att åka dit och lära mig vad som händer. Vilka länder tycker du jag ska åka dit och besöka om jag åker dit för en kryssning?”

Jag svarade: ”Varför inte Filipinerna, Indonesien, Singapore och Indien? Det blir en vacker och lärorik resa.” Han tackade och tog fram telefonen och ringde sin fru.

Att tända nyfikenhetens gnista hos rika 65-åriga amerikaner är kanske det roligaste jag har gjort i år.

Fredrik
I Kalifornien - på väg tillbaka till Singapore

7/4 No pressure

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 07 Apr 2009 01:35:00 GMT

”Den genomsnittliga förmögenheten hos de som kommer att sitta i publiken är 20 miljoner dollar”, säger John Mauldin till mig när han välkomnar mig till konferensen Strategic Investment Conference, (en konferens som har kallats ”USAs ledande konferens för investerare”). Sedan lägger han till: ”Men låt inte det påverka dig. No pressure.”

John inleder konferensen med att välkomna deltagarna med orden: ”I år har vi fått ihop det bästa startfältet av talare som vi någonsin haft på denna konferens.”

”No pressure”, tänker jag för mig själv.

John Mauldin skriver ett av världens mest lästa nyhetsbrev med mer än 1,5 miljoner läsare (!). Alla som har kommit till Johns konferens är läsare av hans nyhetsbrev. Men det är bara de 300 utvalda av de 1,5 miljonerna läsarna som får komma på denna ”invitation-only-konferens” som sker på Hyatt Hotel i lyxförorten La Jolla utanför San Diego.

Under första dagens konferens kommer det fram flera stycken konferensdeltagare till mig som läst på min namnskylt vem jag är och säger: ”Oh, du är Mr Haren, jag ser fram emot ditt tal i morgon.” Tydligen har John i sitt nyhetsbrev till de 1,5 miljonerna läsare berättat om vilka talarna är på denna konferens och om mig skrivit att mitt tal var ”det mest intressanta tal han har hört på de senaste 2-3 åren”.

”No pressure”, tänkte jag när jag hörde det. Men som sagt, mitt tal är inte förrän i morgon. Idag är jag bara här för att lyssna på vad de andra talarna har att säga.
Normalt sett skulle jag aldrig åka till en konferens jag ska tala på förrän dagen innan jag ska tala. Men för denna konferens har jag gjort ett undantag. Jag är nämligen så nyfiken på att höra vad de andra talarna ska säga. För alla talare utom jag är amerikanska ekonomiska experter och är det någon bransch som varit i centrum senaste tiden så är det den amerikanska finansmarknaden.

Och det är en marknad som förändrats väldigt snabbt. Ett exempel: En av talarna berättar att sedan den förra konferensen för ett år sedan har amerikanska investerare förlorar 40 ”trillions” i värde.

En annan talare är Dennis Gartman som skriver det mycket populära The Gartman Letter. Han har tjänat - och förlorat - och återigen tjänat miljoner dollar under mer än 30 år i centrum av den amerikanska finansmarknaden. Han höll nyss ett mycket intressant och tänkvärt tal om strategier för att investera i turbulenta tider.

Han avslutade sitt tal med orden:

”When facts change, I change. Have you changed?”

Och när han säger det inser jag plötsligt att det kanske verkade lite konstigt att bjuda in en svensk kreativitetsförfattare som bor i Singapore till en amerikansk investerar-konferens - men att det förmodligen var ett fullständigt logiskt beslut. För är det någon bransch där förmågan att tänka annorlunda och ändra sitt beteende är viktigt i världen just nu så är det om man jobbar i finansvärlden. Speciellt den amerikanska.

Ska blir roligt att tala för dem i morgon. No pressure.

Fredrik
I La Jolla.

PS: Har fakta förändrats i din branch senaste året? Har du låtit dessa förändringar påverka hur ni gör affärer?

6/4 Arbeta här

teo.haren@interesting.org — Mon, 06 Apr 2009 06:05:00 GMT

Idag är det strålande väder i nästan hela Sverige.
Det är 25 grader varmt och sol från blå himmel.
Det är inte helt vanligt i April.
Minst sagt.

Därför har jag själv lämnat Sverige.
Och förflyttat mig till Rom.
Där är det 25 grader varmt och sol från blå himmel.
Precis som det brukar vara i April.

Jag har under ett par veckors tid lagt alla administrativa arbetsuppgifter i en mapp som jag döpt till ”Härarbeta i Rom”.
Jag arbetar nämligen som bäst när det är 25 grader varmt och strålande sol.
Och det är sällan man får det i Sverige i April.
Så jag härarbetar i Rom.

Jag arbetar fyra timmar per dag varje förmiddag under en vecka över Påsk.
På det sättet får jag en vecka i Rom utan att ta ut en enda semesterdag.
Och att sitta på en uteservering, dricka italiensk Latte och svara på mail och göra fakturor känns ärligt talat inte som att arbeta alls.

Det är en av de positiva aspekterna med att Härarbeta- sker det på rätt plats känns arbetet inte arbetsamt.

Så efter det att jag gått den guidade turen av Colluseum och är klar med sightseeingen så stannar jag kvar en halvtimme till istället för att gå till hotellet.
Men nu arbetar jag.
För jag är uppfylld av energi av denna historiska plats.
Och inte minst uppfylld av det faktum att jag kan sätta mig i solen i 30 minuter och skriva den här krönikan.

Det är någonting speciellt med att kunna arbeta på en plats som Colluseum.
Jag känner att jag trivs med det.
Jag kommer fortsätta med det.

Var arbetar du som bäst i April?
Befinner du dig där?

Teo
I Rom

2/4 Mmmm - En god idé

teo.haren@interesting.org — Thu, 02 Apr 2009 12:44:00 GMT

”Goda idéer”.

Jag tycker det låter så härligt.
Det låter smarrigt.
Det låter gott helt enkelt.

”Goda idéer”.

Idag var jag i Karlstad och efter föreläsningen kom det fram flera stycken som ville prata kreativitet, och det är alltid lika inspirerande.
Jag lär mig så fruktansvärt mycket av att varje dag träffa personer intresserade av kreativitet, i alla möjliga olika branscher, genom att lyssna på deras goda idéer och härliga exempel.

Men mest inspirerad blev jag ändå när jag gick till järnvägsstationen för att ta tåget hem.
På flera reklamplanscher annonserade Karlstad kommun om goda idéer som kommit fram i deras verksamhet.

”Vem tycker inte det är härligt med en raggarrunda?” står det på en av affischerna där de beskriver hur vården numera låter gamla komma ut på en ”raggarrunda” i en amerikanare en gång om året.
Mannen på reklambilden ser så glad ut att jag blir rörd till tårar när jag ser den.
Det är klart att han skall ut på en raggarrunda per år.
En god idé.

På nästa plansch är det en bild på katten Maja, och en beskrivning om hur personer kan få bo på äldreboende där det finns katter som muntrar upp och stimulerar pensionärerna.
Och återigen smälter jag av denna goda idé och de effekter som idén får nu när den genomförts.

Det är alltid lika roligt att få höra positiva, inspirerande historier från personer som kommer fram efter en föreläsning och berättar vad de kommit på. Men tänk att man även kan bli berörd av reklamaffischer från en kommun som annonserar om att alla invånare i Karlstad med idéer på hur man kan förbättra den kommunala verksamheten skall höra av sig till dem via en site.

För Karlstad vill ha fler goda idéer.
Och de vet om att de inte kan komma på allt själva.
Så de ber Karlstadborna om hjälp.

En god idé i sig, tycker vi på interesting.org som i tio år talat om företag och kommuners behov av att ta hjälp av sitt ”externkapital”.

Därför passar det så bra att webbadressen är www.karlstad.se/godaideer

Har du någon idé på hur Karlstad kan hjälpa sjuka och gamla? Gå in på deras site.
För Karlstads externkapital är inte enbart människor med idéer i Karlstad.
Utan det kan ju vara en idé från någon av läsarna av denna krönika.
Kanske från en svensk i Sydafrika.
Eller en idé från dig.

Har du några goda idéer som du genomfört på sista tiden?
Maila oss gärna på godaideer@interesting.org och berätta om dem.

Det inspirerar oss.

Teo Härén
I Karlstad

1/4 Why not?!

teo.haren@interesting.org — Wed, 01 Apr 2009 02:50:00 GMT

Igår träffade jag ”Jenny-Varför-Då” i Norrköping.
Idag träffade jag ”Fredrik-Why-Not” i Smögen.

Under en hel eftermiddag får jag föreläsa förändring och kreativitet för Fredrik och hans företag. Det är ett 70-tal anställda och de arbetar som en ”liten” fristående aktör på pappersmassamarknaden.

”Det har aldrig gått bättre för oss än just nu” säger han, och det är ord som låter som honung i mina öron under denna lågkonjunktur.
Jag ler för jag vet att detsamma gäller oss på interesting.org; på de senaste sex månaderna har vi slagit all time high vad gäller nyförsäljning under fem av dem.

Fredrik berättar hur de stora aktörerna nu är tveksamma till att agera.
Hur de är rädda för att göra fel.
Och jag kan förstå dem; när jag förberedde mig för det här uppdraget fick jag veta att affärerna kan vara på mycket stora summor och ett misstag kan kosta flera miljoner dollar.

Men Fredrik berättar hur detta ger dem möjlighet att ta affärer just för att de vågar testa nya idéer, vågar testa nya marknader, vågar agera snabbt och vågar ta risk.

Vågar vara kreativa helt enkelt.

Han har fått sitt smeknamn för att han hela tiden på ett positivt sätt försöker hitta nya lösningar och frågar: varför inte?
Why not?

Återigen: Vad heter du ?

Kan du lära av Fredrik-Why-Not?

Teo Härén
I Smögen

31/3 ”Jenny-varför-då”

teo.haren@interesting.org — Tue, 31 Mar 2009 06:05:00 GMT

- De kallar mig ”Jenny-varför-då”.

Kvinnan som kommer fram efter föreläsningen lyser med hela ansiktet.
Jag får en känsla av att föreläsningen om kreativitet gått hem hos henne.

Hon arbetar som chef inom vården i Norrköpingsområdet och idag var hon inbjuden att lyssna på en föreläsning om kreativitet i arbetet.
Passande nog på ”Arbetets museum” i Norrköping.

I pausen kommer Jenny fram och berättar en historia som handlar om hennes dotter Sara, idag 18 år.
När Sara gick på lågstadiet fick ”Jenny-varför-då” höra att alla barn skulle göra egna svenska flaggor nästa dag i skolan.
Jenny undrade stilla ”Varför då”?
Och eftersom familjen kom från Skåne uppmuntrade Jenny sin dotter att göra en Skånsk flagga istället för en Svensk.

-”Sara tar fortfarande upp detta med mig ibland” säger ”Jenny-varför-då”.

Lärarens reaktion var nämligen att skälla ut Sara inför hela klassen.
Man skulle ju göra en Svensk flagga!

Det är jobbigt att göra annorlunda.
Många blir arga.

Det är svårt att veta när man skall uppmuntra sina barn att våga göra något annat.
Och när det är bäst att göra som ”man skall”.

Men det inspirerar mig så att stå och prata med kvinnliga chefer inom vården och höra hur viktigt de tycker det är att våga utveckla sin verksamhet.
Som den andra kvinnliga chef som kommer fram efteråt och vill få sin idébok signerad och boka en föreläsning. Denna gång till personal som arbetar med psykiskt handikappade personer i Norrköpingsområdet.

Det finns ingenting som motiverar mig mer att fortsätta föreläsa och skriva böcker om kreativitet än att höra någon inom psykvården (!) beskriva hur viktigt kreativitet är för att hjälpa psykiskt handikappade människor.

Tänk om någon bok eller någon föreläsning vi gör bara på ett enda litet sätt kan hjälpa en sådan person att leva ett bättre liv.
Då känns arbetet som kreativitetsförfattare och föreläsare väldigt meningsfullt.

Har du ett arbete där det viktigt att vara kreativ?

Vad heter du?
Du kanske skulle försöka få samma smeknamn som Jenny?

”Teo-varför-då”
I Norrköping.

PS

Det verkar som föreläsningen gick hem hos fler än Jenny.
När jag är på väg till stationen för att ta tåget hem kommer nämligen arrangören fram och säger:
”Tusen tack Teo! Du har uppfyllt alla mina förväntningar. Och överträffat dem”.

Det passade ju bra.

Inte minst med tanke på att jag på föreläsningen talat just om att ”bra service” är att överträffa sina kunders förväntan.

30/3 - Vilka är dina idéer?

teo.haren@interesting.org — Mon, 30 Mar 2009 07:21:00 GMT

Jag imponerades i Finland idag.

Av Mia Ahlroos får jag nämligen höra att Svenska Kulturfonden i Finland delar ut 38 miljoner per år för att stödja det svenska föreningslivet i Finland.
Och det imponerar på mig.

Jag i det närmaste chockas när hon avslutar meningen med det lilla, men i detta sammanhang avgörande, ordet:
”…Euro”.

38 miljoner Euro. Per år.

Hundratals miljoner kronor per år i stipendier och stöd alltså.

Det blir ganska tydligt hur stora de är när hon med ödmjukhet i rösten säger:
”Vi är rätt mycket större än Nobelstiftelsen tex”.

I publiken sitter ansvariga från allt från nykterhetsrörelsen till 4H, idrottsfolk och kulturpersoner.
Alla intresserade av att utveckla sina olika föreningar, bland annat genom att träffa andra finlandssvenskar på denna konferens och lära av dem.

Men även intresserade av att höra Svenska Kulturfonden berätta om sin verksamhet.
Bland annat gissar jag att många är nyfikna på hur de skall få del av de enorma summor som Kulturfonden förfogar över och fördelar.

Därför passar det egentligen väldigt bra att jag föreläser om kreativitet för dem.
Inte minst för att jag inleder, och avslutar, föreläsningen med att läsa innantill från den bok som Svenska Kulturfonden i Finland lagt längst bak i lokalen.
En bok där de på baksidan beskriver vad de gör.
Varför de gör det.
Och vad de är ute efter.

Jag läser högt för publiken:

”I 100 år har Svenska Kulturfonden verkat för att stödja den svenska kulturen och utbildningen, det svenska språket och finlandssvensk verksamhet i vårat land.
Det har vi kunnat göra tack vare alla de personer som har fått den goda idén att donera eller testamentera pengar till Kulturfonden för just dessa ändamål.
Det ger oss möjlighet att stödja andra goda idéer”.

Och sedan avslutar de med en direkt uppmaning till föreningarna att vara kreativa:

”-Vilka är dina?”

Under min timme försöker jag sedan inspirera dem att vilja utveckla sin kreativitet, för att sedan i sin tur utveckla sin förening.

Är du själv involverad i en kulturförening, en idrottsförening eller en 4H-förening?

Går det att utveckla den föreningen?
Är de intresserade av dina idéer?

Frågar de lika aktivt som Svenska Kulturfonden i Finland:

”- Vilka är dina idéer”?

Teo Härén

I Tammerfors. (Eller Tampere)
Via Helsingfors. (Eller Helsinki)

27/3 Tryck underifrån

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 27 Mar 2009 05:43:00 GMT

För några dagar sedan pratade Teo med VD:n för en av Sveriges största klädföretag med hundratals butiker i Sverige. De pratade om service. Och de funderar på att köpa in Idébok om service till alla sina anställda.

Nyss fick vi ett nytt mail från VD:n som berättar att en av de anställda i företagets butiker på eget initiativ hade köpt och läst en bok om service och nu skrivit till VD:n för att försöka få företaget att köpa in boken till fler. Mailet löd:

”Boken jag vill tipsa om heter "Idébok om Service" skriven av Teo Härén och Fredrik Härén.
Den är ett absolut måste för alla oss som jobbar med att ge service!
Jag sträckläste den på tre dagar, och kunde bara inte lägga ifrån mig den!
Den inspiration och glädje jag kände när jag vände sida efter sida bara växte och växte, så nu har jag "tvingat" alla här i vår butik, att läsa den!
Jag har i och för sig alltid eftersträvat att alltid ge så bra service det bara går till kunden, och helst lite till, men nu förstår jag att vi säljer inte bara varor, vi säljer en känsla till kunden. Och min uppgift är att se till att kunden går ifrån butiken och känner sig speciell och på lite bättre humör än vad hon hade innan hon kom in till oss.

Så, jag rekommenderar verkligen alla att läsa boken, ni kommer garanterat att se annorlunda på service efter det!
Läs den!

Vänliga hälsningar
Annika”

Jag tror inte vi skulle kunna få en bättre recension av Idébok om Service än från en person som själv står i butik och jobbar med service varje dag. Det är precis för människor som Annika som vi har skrivit Idébok om service. Och då är det ju extra roligt att människor som Annika tycker så mycket om den.

Men roligast av allt är kanske ändå att Annika bestämde sig för att skriva ett mail till sin VD för att övertyga ledningen för sitt företag att fler av de anställda borde inspireras att ge bättre service genom att vara kreativa.

Händer det på ditt företag att anställda ger VD:n förslag på vilka böcker företaget ska köpa in?

Fredrik

26/3 Vad som händer. Fortsättning.

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 26 Mar 2009 04:08:00 GMT

De senaste dagarna har jag fått många mail gällande min föreläsning på YouTube .

Några citat:
”Jag surfade precis på YouTube där jag av en händelse såg din föreläsning från Kunskapens dag och blev oerhört inspirerad. En fantastiskt föreläsning som verkligen tar upp en synnerligen högaktuell fråga i dagens svenska (och Europeiska) samhälle!”

Mailet var från en 23-åring kille som sett föreläsningen på YouTube och ville skriva och berätta hur orolig han var över den svenska skolan som inte tar till sig ny kunskap.

Han berättade hur han gjort ett studiebesök på en datalektion som hans tio år yngre bror hade och hur de lärde ut samma sak som när han gick där för tio år sedan. (Eller som han skrev: ”De lär fortfarande ut hur man surfar på Internet - det vet alla tonåringar idag.”)

Ett annat var från en man som skrev:
”Såg precis dina föreläsningar från kunskapens dag, där du pratar om nyskap (ett uttryck jag eventuellt kommer stjäla av dig) och att vi inte drömmer längre. Tack för att du på ett underbart sätt försöker få ut detta till folk och påverka dem.

Min världsinställning är att drömmar är till för att förverkligas och förr eller senare kommer det ske.”

Ett tredje mail var från en ung kille som berättade hur han sett föreläsningen på YouTube mer än 20 gånger.

Mail som dessa är roliga att få. Det visar att föreläsningen från Kunskapens Dag fortfarande berör många människor. Och nu när boken på samma tema - nämligen ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå” - har kommit ut är det ännu roligare att se att även boken fått sånt genomslag.

Idag fick jag bland annat veta att Stockholms Stadsbibliotek har valt att lägga upp boken som en av tre under kategorin ”Nytt på hyllorna” på sin första sida på Internet.

Lite roligt är det också att se att det enda bibliotek där boken finns på hyllan (d.v.s inte är utlånad) är på biblioteket i Kista ...

Men gladast blev jag ändå kanske av mailet från mannen som inte kunde läsa min bok. Han skrev:
”Jag började läsa din bok, men det visade sig vara nästan omöjligt! Ska förklara…

Efter att ha läst 1-2 sidor om hur segt det går i västvärlden (inte så mycket driv) kunde jag inte annat än att lägga boken åt sidan och fortsatte jobbet med ett verktyg som underlättar administrationen dvs sparar tid i mitt företag.”

Om några dagar åker jag dessutom till USA för att för första gången hålla föreläsningen på detta tema i det största av ”utvecklade” länder. Det ska bli mycket intressant att se hur föreläsningen tas emot där.

Fredrik

25/3 Thomas är gravid

teo.haren@interesting.org — Wed, 25 Mar 2009 03:37:00 GMT

Det är en strålande vacker morgon när jag närmar mig Västerås för att hålla ett frukostseminarium för Proffice kunder.

Innan mig talar Proffice marknadschef Thomas Magnusson om Proffice och deras nya produkter.
Samma Thomas Magnusson som Resumé valt ut till ”Sveriges bästa marknadschef” i år.

(Och samma Thomas som om 45 minuter skall berätta för mig att han är gravid.)

När jag pratar med Thomas om hur de marknadsför Proffice berättar han att kundrelationer är något av det viktigaste som finns för dem.
De gör mängder av kundbesök varje år för att lyssna på sina kunder och knyta bra relationer till dem.

Han berättar sedan att 95 % av deras idéer kommer från kunder.
Jag tycker det är ett sådant starkt betyg till Proffice: Tänk att kunna lyssna så mycket på sina kunder att bara 5% av de idéer man genomför kommer från ens eget företag.

Vi på interesting.org har länge talat om, och levt efter devisen, att alla företag måste använda sitt ”externkapital” genom att lyssna på idéer utanför företaget.
Proffice är verkligen ett företag som också lever så.

Resultatet låter inte vänta på sig. De senaste åren har Proffice marknadsandel ökat med 5-6 procentenheter.
Inte illa i en bransch där varje procents marknadsandel är värd 200 miljoner kronor.
Och enligt marknadschefen är det alltså genom en nära relation till sina kunder som man lyckats med det.
Inte konstigt att Resumé utser Thomas till Sveriges bästa marknadschef då.

Så därför är det som talare extra roligt att vara utvald av Thomas för att få medverka på deras kundaktiviteter.
Frukostseminarierna är helt enkelt en del av deras marknadsföring.
Min föreläsning är en del av deras marknadsföring.

Och jag tror det fungerar.

För efter föreläsningen kommer många av kunderna fram och tacka för inspirationen.
Som t.ex Madeleine Ahlqvist, näringslivsutvecklare på Västerås stad och bland annat drivande inom Ung Företagsamhet i Västerås.

-”You made my day”, säger hon när föreläsningen är över.
-”Det känns extra roligt att gå till jobbet idag”, fortsätter Madeleine.

Jag är helt säker på att Proffice varumärke stärks av att deras kunder känner att deras aktiviteter gör det roligt att gå till jobbet.

Efter föreläsningen sätter jag mig med Thomas för att presentera en idé.
När vi skiljs åt uttrycker han sig på ett sätt som jag aldrig hört förut:
”Intressanta tankar Teo, jag tar med mig frågeställningen. Du har gjort mig gravid med en idé”.

Gravid med en idé!

Jag tycker det är ett lysande sätt att beskriva att ibland får men ett frö till en idé, men den måste få växa till sig ett tag ( Kanske nio månader?) innan den är redo att lanseras.

Resumé väljer ut Thomas som Sveriges bästa marknadschef.

Kanske kan ditt företag lära av Thomas och Proffice?

Kanske borde ni bjuda in till ett seminarium för att lyssna till, och tala med, era kunder? Tag kostnaden på marknadsföringsbudgeten, och hänvisa till Resumé.

(Behöver ni en talare till detta event så står vi gärna till tjänst.)

Kanske kan det leda till att ni gör era kunder gravida.

I bästa fall gravida med en idé om hur ni kan göra erat eget företag bättre.

Kan det bli bättre?

Teo Härén
I Västerås.

Som referens på att seminariet uppskattas kan jag nämna att på Profficeseminariet i Gävle valde 100% (!) att kryssa i att de skulle rekommendera andra att gå på ett av Proffice frukostseminarier.

Och 100% (!) valde att sätta högsta betyg på frågan ”Vad tyckte du om föreläsningen med Teo Härén?”

24/3 Är vi helt galna?

teo.haren@interesting.org — Tue, 24 Mar 2009 01:31:00 GMT

Lars Sandberg är inte bara VD på den framgångsrika spaanläggningen Yasuragi Hasseludden.

Han är även uppskattad ordförande i föreningen Svenska Spahotell, vilket märks inte minst på de varma applåder Lars får när han går upp på scenen för att inviga Spadagarna 2009 som i år hölls på den häftiga anläggningen Spa & Resort Strömstad i veckan. I publiken satt i princip ”alla” som har något att säga till om inom Spabranschen i Sverige.

Lars inleder hela konferensen med att tala om att årets konferens har ”Framtid& trender” som tema och han frågar retoriskt:

”Är vi helt galna som talar framtid mitt i brinnande lågkonjunktur? Kollar vi inte på TV, läser vi inte tidningar?”

Men han svarar själv på frågan genom att hålla upp två sidor från Svenska Dagbladet där en artikel beskriver hur krisen gör folk rädda för att vara kreativa, i en tid när det behövs mer kreativitet än någonsin.

Och han svarar även på sitt andra påståendet : ”Är vi galna?”

Tvärt om. Det är om man inte ifrågasätter, förändrar sig och förbättrar sig i dessa tider som man är galen argumenterar han.

”Det är helt medvetet som vi valt detta tema mitt i krisen” säger Lars och man ser hur han brinner för att inte bara fortsätta förbättra Yasuragi, utan hela Spabranschen.

Därför känns det logiskt när han efter introt lämnar över scenen till mig och låter mig inviga Stora Spadagen med en föreläsning om kreativitet.

Efter pausen sitter jag i en paneldebatt med ett antal tongivande personer inom Spabranschen. Två av deltagarna är tex den populära TV-kocken Markus Aujulay & bloggaren Heidi Rovén. (Heidi är frilansskribent och skriver om spa för en mängd olika tidningar samt på den egna bloggen Spabanken.se)

Markus Aujulay har lyckats ta hem alla de tre stora titlar som finns att vinna i Sverige (”Årets gröna kock, Årets viltkock & Årets kock”) men det är ändå Heidis bakgrund som imponerar mest på mig. Heidi har rest över hela världen och besökt över 100 olika spa! (Snacka om att ha sett till att skaffa sig ett riktigt drömjobb.) Och hon beskriver alltså sina erfarenheter på sin blogg och som expert i olika tidningar samt i den helt nyutkomna boken ”Spaterapeutens 10 budord”. Men även, som idag, som expert i en paneldebatt på Stora Spadagen.

Som vanligt blir en paneldebatt spretig, (Det är väl meningen när man bjuder in allt från en kock till en ”Spaoholic” som Heidi) men det fanns ändå en röd tråd:
”Det är viktigt att Spabranschen vågar testa nya saker”.

”Varför är det inget spa som marknadsför sig som en bra restaurang, som också erbjuder behandling?” frågar t.ex Markus.

Själv argumenterar jag för att Spabranschen kan bli mycket bättre på att marknadsföra sig som en plats där man får nya idéer.

Kanske skall du själv föreslå att du får en dag per år att bara ligga på ett spa och fundera på hur du arbetar de andra 199 dagarna på året?
Det skulle förmodligen både ditt företag och du tjäna på.
Och inte minst skulle spabranschen få ett rejält uppsving om 10 000 människor lade en arbetsdag om året på att Härarbeta på ett Spa.

Det kommer jag själv göra i maj.

Maila mig gärna om du gör samma sak.

För, låt mig upprepa de fyra ord som Lars avslutar sitt inlägg med när han skall sammanfatta vad Spabranschen behöver göra i lågkonjunktur:

”Tänka om & Tänka nytt”.

Teo Härén
På ett Spa i Strömstad.

PS

Innan jag kommer upp på scenen får jag en present.
Det är nämligen så att han som skall lämna över tackpresenten har hört mig föreläsa tidigare och han ville göra någonting annorlunda med presentöverlämningen.

Så istället för att vänta tills jag var klar så gav han mig presenten innan jag börjar, och vi får några skratt från publiken innan jag ens börjat.

Det har aldrig hänt tidigare att jag får talarpresenten innan jag börjar och det gör mig så glad att en person som har som uppgift att lämna över en tackpresent till en kreativitetstalare funderar på om det går att göra på ett kreativt sätt.

Vad kan du göra på ett kreativt sätt idag?

23/3 Vinnare i Trollhättan

teo.haren@interesting.org — Mon, 23 Mar 2009 11:08:00 GMT

Det har skrivits mycket om Trollhättan de senaste veckorna.

Det mesta har varit negativt som artiklar om varsel, oro, nedläggningar och kris.

Den här krönikan handlar också om Trollhättan.
Men om jobb, framtidstro, kreativitet och energi.

Idag föreläste jag nämligen själv i Trollhättan.
Och jag talade om kreativitet, kreativ service, och om kraften i att tänka själv.

Efter föreläsningen kom flera åhörare fram och ville få sina böcker signerade (Kunden hade köpt in en ”Idébok om service” till alla i publiken)
Och det slog mig vilken positiv energi alla som kom fram hade.
Nästan alla berättade hur de skulle testa något nytt, pröva att arbeta på ett annorlunda sätt, eller ändra på något i sitt liv.

Som Anna Jakfors som kommer fram och brinner av energi och som betonar hur konstigt det är att alla förstår att man måste träna kroppen för att få bra kondition.
Och som sedan fortsätter:
-”Det är ju lika självklart att vill man ha bra kreativitet måste man träna hjärnan”.

Jag har all respekt för att det finns många i Trollhättan som är oroliga just nu.
Och jag tror en av orsakerna är att de känner att de inte kan påverka utgången av krisen.

Men det finns också många som är positiva och fyllda av energi.
Kanske just för att de känner att de KAN påverka sin situation och sina förutsättningar.

Men det är en sak att känna att man kan påverka sin situation.
Och en helt annan att faktiskt göra det.

De jag träffade idag gav intrycket att verkligen vilja ändra sina liv efter föreläsningen.
Det gjorde mig glad.

För det finns vinnare i alla konjunkturer.
Och jag fick intrycket av att jag träffade några vinnare idag.

Och det gjorde mig extra glad att det skedde i Trollhättan.

Hur är det med dig?
Har du tränat hjärnan på länge?

Kan du påverka ditt liv?

Gör du det?

Teo Härén
I Trollhättan

19/3 Adrenalin

teo.haren@interesting.org — Thu, 19 Mar 2009 10:11:00 GMT

Kari Slaatsveen är Norges motsvarighet till Annika Lantz. (De har t.o.m sänt radio tillsammans under en period)

Kari är alltså en norsk mega-radio-kändis (När hon sänder radio på kvällarna lyssnar 75 % av radiolyssnarna på hennes program) och hon är även uppskattad gäst i den norska varianten av ”Parlamentet”.

Men hon är också konferencier ibland.

Som t.ex idag när jag föreläste på ”Kvinnor i centrum”-dagen i Norska Bodö.

Hela konferensen är lite speciell; De (kvinnliga) organisatörerna har fixat en inspirationsdag för 200 (kvinnliga) företagare med fem (kvinnliga) föreläsare, och en (kvinnlig) konferencier.

Och så jag.

Men jag gissar att talar man om att våga vara annorlunda så är det helt normalt att vara enda mannen bland 200 kvinnor.

I början av mitt föredrag frågar jag publiken vad ”kreativitet” är. Jag får flera svar; ”Att leka”, ”Att våga”, ”Att tänka annorlunda” osv.

Kari som sitter längst fram svarar; ”Kreativitet är adrenalin”.

Jag ler, dels för jag har aldrig fått det svaret tidigare, (Och jag blir glad av att få svar jag aldrig fått förr) och dels för att jag tror jag förstår precis vad hon menar.

Efter föreläsningen sitter vi och pratar och Kari beskriver hur hon i direktsändning (”När den röda lampan tänds”) får ett extra tillskott av adrenalin som låter henne associera fritt och komma på sina kreativa vindlingar och berättelser. Precis det som de andra deltagarna på konferensen beskriver som grunden till Karis enorma popularitet i Norge.

Kari berättar vidare hur hon går in i direktsändning helt utan manus.
-”Jag vill inte ha ett manus att följa.”, förklarar hon.
- Då vet man ju vart man hamnar”.

Och hon fortsätter;
-”Och jag kanske vill hamna någon helt annanstans”.

Kari och jag delar taxi och flyg till Oslo efter inspirationsdagen och på flygplatsen fortsätter vi spåna kring hur man skulle kunna utveckla föreläsningsformen.

En av tankarna som kommer fram triggar mig lite speciellt.

Nämligen idén att man redan i inbjudan till en konferens som den idag (med 200 driftiga kvinnliga entreprenörer) uppmanar alla i publiken att förbereda en 15 minuters presentation kring någonting de brinner för. Och sedan har man inte inbjudna föreläsare som fyller hela programmet utan några utvalda i publiken fyller halva inspirationsdagen med sin egen inspiration.

-”Ett sätt att myndigförklara de som kommer” säger jag.

Och Kari fyller i:

-”Det blir ju en sorts vidareutveckling av erat idébokskoncept fast i inspirationsdagsform: Kunderna gör halva jobbet!”

Efter en dag med Kari förstår man varför hon är så populär. Hennes underbara, underfundiga humor och varma, vänliga personlighet gör att man omedelbart tycker om henne som person.

När vi skiljs åt och jag flyger hem mot Sverige tänker jag på hur många som skulle kunna ha hjälp av Karis råd: Arbeta utan ”manus” för att trigga dig själv att arbeta med adrenalinet påslaget.

Ett manus berättar vart du skall komma.

Men du kanske vill någon helt annanstans idag?

Teo Härén

I Bodö / Norge

PS

Jag tycker själv att det här var en av de mest inspirerande dagar jag har varit på. Talarna höll verkligen en väldigt hög klass och jag rös och skrattade så tårarna rann om vartannat, och det slår mig vilket kraftfullt verktyg föreläsningar är för att motivera människor när det görs på ett bra sätt.

Därför blev jag kanske extra rörd när jag frågade Kari på väg hem vilken föreläsare som är den mest inspirerande hon någonsin lyssnat på (För att kunna söka upp henne eller honom inför arbetet med vår kommande bok om ”inspiration”) och hon med vänliga ögon svarar:

”Jag tycker den här dagen var en av de mest inspirerande jag varit på, och jag tycker ditt pass var dagens höjdpunkt”.

18/3 Galna Magdalena

teo.haren@interesting.org — Wed, 18 Mar 2009 08:47:00 GMT

Magdalena Forsberg säger själv att hon blev bäst i världen genom att våga testa galna saker.
Som ett exempel tar hon sin tyske tränare;
-”Första gången jag träffade honom tyckte jag han var helt galen”.

Magdalena är mycket ute och föreläser.
Men idag satt hon bara i publiken och lyssnade, inbjuden som kund.
Och jag stod på scen.

Jag föreläser om att det finns vinnare i alla konjunkturer och att man måste våga vara lite galen för att lyckas.
Helt enkelt våga vara kreativ i lågkonjunktur.
Och jag tar några exempel från sportens värld där personer som Fosbery och Boklöv vunnit på att göra annorlunda.

Efter föreläsningen pratar jag med Magdalena om att vinna, och om att tänka.
-”För att bli bäst måste man träna hårdare, men också smartare än sina konkurrenter” sammanfattar Magdalena sina framgångar.
Och det är ett råd som även passar väldigt bra för de flesta yrken:
-”För att bli bäst måste man arbeta hårdare, men också smartare än sina konkurrenter” .

Många arbetar hårt just nu för att överleva.
Men hur många arbetar på att jobba smartare?

Magdalena ger mig flera exempel på hur hon tränade ”hårdare och smartare” än konkurrenterna.
Men även exempel på hur folk runt omkring motarbetade henne, och tyckte att HON var galen.
-”Som till exempel när jag tränade genom att släpa ett bildäck efter mig...”

Men framförallt beskrev hon varför hon bytte till sin ”galna” tyska tränare.
-”Jag bara stod och stampade, och jag kände att för att komma vidare måste jag bara testa något nytt”.

Efter det blev Magdalena Forsberg bäst i världen.

Står du och stampar?

Gör som Magdalena; testa något nytt.

Teo Härén
Sundsvall

17/3 CV = Creativity Vitae

teo.haren@interesting.org — Tue, 17 Mar 2009 09:36:00 GMT

Idag fick jag ett mail från Mårten med en önskan.

Och hans önskan gjorde mig både glad och upprymd.
Han önskade sig nämligen ett intyg i kreativitet.

-”Tanken blev aktuell när jag satt häromdan och justerade CV:et för att matcha kraven på idérikedom och kreativitet som börjat dyka upp bland de där andra "self motivated" och sånt”, berättar Mårten i sitt mail.

Nu råkar Mårten vara en av de allra mest kreativa personer jag någonsin träffat på. Så det var lätt för mig att sätta mig ner och skriva ett intyg där jag beskrev hur kreativ han är. Hur bra han är på att presentera sina idéer.
Hur lätt han har att ta kritik på sina idéer. Och hur fint han kan utveckla andras idéer och göra dem bättre.

Under den tid när interesting.org även samlade in idéer till andra företag fick Mårten över 100 000 kr i ersättning av oss för sina idéer. Något som gjorde honom till den mest belönade personen av alla våra 12 000 medlemmar.

Så jag blev glad när Mårten bad om ett intyg.

Men jag blev också upprymd.

För i flera år har jag på föreläsningar uppmuntrat personer att skicka in minst lika många sidor i sitt CV med beskrivningar på deras kreativitet som de antal sidor de skickar in som beskriver deras kunskap.

Och nu börjar det alltså ske.

Man kan göra på många olika sätt:

En sida som beskriver den bästa idé du fått.
En sida som beskriver de bästa idéer du förverkligat.
En sida som beskriver den idé som blivit mest uppskattad av andra.
En sida som beskriver vilka idéer du genomfört som kommit från någon av dina kunder.

Det finns så många olika sätt att beskriva sin kreativitet.
Använd din kreativitet för att hitta på några egna.

Hur ser din CV ut?
Skulle du kunna uppdatera den med exempel på din kreativitet?

Teo Härén
Creativity Director interesting.org
Som idag föreläste i Umeå.

13/3 VVGVVG

teo.haren@interesting.org — Fri, 13 Mar 2009 03:31:00 GMT

Idag fick jag fem mail som hamnade i mappen ”VVGVVG” (Varför Vi Gör Vad Vi Gör).

VVGVVG är en mapp där vi samlar på mail från personer som berättar hur de blivit inspirerade av ett av våra tal, eller någon av våra böcker, och bestämt sig för att leva ett mer kreativt liv.

Ett av dessa mail har jag klippt in nedan.

---------

Bäste Teo!

Jag vet inte om du minns mig, vi sågs lite kort efter din föreläsning på Almedalsveckan i somras.
På flygplatsen bad du mig om en autograf till din son eftersom jag är en av världsmästarna i Legorobotprogrammering.

Jag ville bara tacka dig.

Din föreläsning inspirerade och motiverade mig något enormt.

Jag har börjat se saker ur nya perspektiv och slutat tveka över att tänka annorlunda.

Tillsammans med en kompis har jag börjat ändra mitt sätt att studera och pluggar nu inför prov med hjälp av att skriva faktafulla sånger, göra lärorika filmer och konstruera informationsspäckade spel.

Jag får ständigt en massa idéer och har mycket roligare nu för tiden.

Tack för det!

Med evinnerligt tacksamma hälsningar

Jonas von Essen

¬---------

Idag föreläste jag kreativitet för den globala kommunikationsavdelningen på Ericsson, samt för 150 av Proffice kunder i Göteborg.
Det var roligt på alla sätt.
Men att komma hem på kvällen och öppna mailen och läsa mail som detta är ändå ännu mer inspirerande.

Tänk att få inspirera en person som redan är så kreativ att han är världsmästare i Legorobotprogrammering.

Inte minst med tanke på att det kanske är personer som Jonas som kläcker precis de innovativa idéer som Ericsson bygger sina produkter på om 10 år.
Och kanske, kanske har en av våra föreläsningar hjälpt honom att våga tänka ut den.

Om inte annat har det bevisligen hjälpt honom att ha det roligare. Bara det motiverar oss på interesting.org att fortsätta skriva böcker, och skriva tal, som leder mot vår vision: ”Att inspirera andra, och varandra, att få och genomföra fler idéer”.

Oavsett om det är globala kommunikationsavdelningar på multinationella företag som Ericsson, eller om det är världsmästare i Legorobotprogrammering.

Kan du leva ett mer kreativt liv?
Kan du leva ett roligare liv?
Kan du slut tveka över att tänka annorlunda?

Teo Härén
I Kista och i Göteborg idag.

12/3 Idéboksanvändande

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 12 Mar 2009 04:51:00 GMT

När jag skrev Idébok hoppades jag så klart att den skulle komma att användas på kreativa sätt. Men aldrig hade jag nog trott att en bok om kreativitet skulle kunna användas på så många roliga sätt (från att undervisa danselever om improvisation till att delas ut till fattiga på Sri Lanka till att vara kurslitteratur på Berghs och mycket, mycket mer.)

Idag fick jag ett mail från en kvinna som ville ha ett ex av vår senaste bok ”Idébok om service”. I en bisats berättar hon om hur HON använt sig av idébok 2. Hon skrev:

”[Jag vill ha ett ex av Idébok om service för att kunna planera mitt] arbete efter samma härlig mentalitet som vårt bröllop fått i en bok med gula och vita sidor.”

Det visade sig alltså att en av våra läsare har använt sig av de vita sidorna i Idébok 2 för att på planera sitt bröllop och använt övningarna i boken för att få nya idéer kring hur ett bröllop kan bli så bra som möjligt!

Ett kreativt bröllops-planerande?

Kanske inte vad jag trodde att Idébok 2 skulle användas till när jag skrev den.
Men fullständigt självklart när man hör talas om det.
Precis som alla bra idéer är. Svåra att tänka ut, men självklara när man hör dem.

Hur använder du själv idébok?

Fredrik

11/3 Hjärnbild

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 11 Mar 2009 04:11:00 GMT

Idé på isländska heter ”hugmynd”. Det vet jag för att min bok Idébok heter Hugmyndabok på isländska. Hugmynd betyder ”Hjärnbild”. En idé är alltså en bild i din hjärna. Jag älskar den definitionen av idé. Och jag älskar conceptet med ”hjärnbild” som definition av ”idé” extra mycket idag.

För idag fick jag en bild från en islänning vid namn Ernir som bestämt sig för att vara med i vår tävling ”The Idea Book Gallery” där vi vill få in bilder som symboliserar "”déer”. Det är en tävling om att ta en bild av en idé helt enkelt.

Ernirs bild, som du ser ovan, heter ”Behold the turtle. He makes progress only when he sticks his neck out”. Och jag tycker det är ett lysande exempel på hur man kan ta en annorlunda bild på en bok om kreativitet. (Och har man gett ut en bok som handlar om att göra saker annorlunda ska man väl se till att få annorlunda bilder på sin bok?)

Extra roligt är det att Ernirs bild innehåller den isländska versionen av Idébok även fast bilden är tagen i Xiamen i Kina där han just nu studerar. Extra roligt för det betyder att en islänning har bestämt sig för att packa ner sin idébok i sin väska inför sin resa till Kina. Och att boken sedan inspirerat honom att ta en så inspirerande bild av kreativitet.

Förhoppningsvis inspirerar bilden även dig att fundera på hur DU skulle göra en bild som symboliserar kreativitet och att sedan skicka in den till oss för att inspirera andra att tänka mer kring hur man kan göra saker annorlunda.

Att få se de kreativa förslag som kommer in till tävlingen The Idea Book Gallery är så fantastiskt roligt. Och vi har fått helt rätt i vår analys att våra läsare kan ta mycket mer kreativa bilder på en kreativitetsbok än vi själva skulle kunna göra.

Jag ser fram emot att få se hur du skulle visualisera ”en idé”.

Fredrik

10/3 Säkra idéer

teo.haren@interesting.org — Tue, 10 Mar 2009 11:49:00 GMT

Niscayah har tre värdeord.
Ett av dem är ”innovativa”.

Jag gissar att det är därför jag får tala till alla chefer i den norska delen av Niscayah idag.

Jag frågar publiken vilka som har ett jobb där det är en bra egenskap att tänka kreativt, och alla räcker upp handen.
Det förvånar mig inte; ett säkerhetsföretags jobb går ju ut på att tänka ut vad som inte kan hända, och sedan hur man skall agera för att hindra att detta otänkbara ändå händer.
Samt vad man skall göra när det otänkbara redan hänt.

Det är en ständig kamp mellan kreativa bovar, och innovativa säkerhetsföretag.

Om och om igen på föreläsningen vänder jag mig om och pekar på Niscayahas värdeord som står tryckta på roll-upen bakom mig på scen:
”Innovativa!”

”Ni skall vara innovativa!”, repeterar jag med en dåres envishet.

Och efter 90 minuter är det uppenbart att budskapet har gått hem.

När jag skall resa hem avtackas jag nämligen av Knut Erik Malmström, utvecklingschef på Niscayah, som var en av dem som hört mig på Niscayahs internationella konferens i Stockholm i höstas där jag hade samma budskap. (Den föreläsning som gjorde att jag blev inbjuden till Norge för att göra något liknande idag)

Den gången gjorde jag mig rolig över att jag fick blommor som present. ( Jag har skrivit det tidigare här; jag tycker inte det är direkt genomtänkt att ge en man, som skall resa, blommor i present.)
Jag skojade över att de knappast kan ha funderat många minuter på vilken sorts present de skall köpa när det blir just blommor.

Och därför blir jag så rörd när utvecklingschefen kommer fram och skall tacka mig denna dag.

För i föreläsningen har jag talat om att man skall utgå ifrån kunskap, och sedan lägga till ett eget tänkande, för att göra kunden så nöjd man kan.
Det är precis vad de gjort.
Och därför får jag en av de finaste presenterna någonsin denna dag.

Utvecklingschefen har nämligen läst våra krönikor på interesting.org, och veckan innan detta uppdrag skrev jag att jag fått en kåsa av en annan norsk kund.
”Och vi vill ju inte att du går vilse om du går på tur med din kåsa, så därför har vi köpt det här”:
”En kompass”!

Jag tycker det är så smart; Att utgå från vad jag själv skrivit om i krönikor, och så lägga till en omtänksam tanke till det.
Det blir en present som känns personlig, säker och norsk.
Kan det bli bättre när jag är talare på det ledande norska säkerhetsföretaget?

Men gladast blir jag ändå av den andra presenten.

En gåva som inte kostade dem mer än en ram.
En gåva som ogenerat spelar på mitt ego.
Och som därför blir så vacker.

”Vet du att när man söker på dig på norska Wikipedia så får man ingen träff alls. Men söker man på din bror Fredrik så får man två rader”…
Han tar fram ett inramat papper och fortsätter:
”Så vår andra present är att vi lagt in tre (!) rader om dig på norska Wikipedia, vi tänkte att du säkert vill slå brorsan”!

Jag tackar honom med en kram, och berömmer honom för deras kreativa genomtänkta idé till present.
Jag frågar även hur lång tid de lade på att komma på dessa två fina presenter.

- ”Mindre tid än det hade tagit och köpa en bukett blommor”, svarar han leende.
- ”Och mindre pengar också”.

Det är ju det som är det fina med kreativitet: det går att göra fantastiska saker bara genom att lägga ner lite tankekraft innan man gör som man brukar.

Vad kan du tänka på idag?

Vad kan du ändra på idag?

Teo Härén
I Norge

9/3 Små, men stora, idéer

teo.haren@interesting.org — Mon, 09 Mar 2009 09:16:00 GMT

Ibland fascineras jag av det lilla i det stora.

Som idag när jag föreläser för Stena Lines 200 högsta chefer på en av deras båtar vid kajen i Norge.
För efter föreläsningen sitter jag och äter lunch med bland annat Gunnar Blomdahl som är koncernchef för Stena Line.
Det betyder rent konkret att han är chef över en verksamhet med 10 miljarder (!) i årsomsättning.

Hela lunchen efter föreläsningen sitter vi och pratar kreativitet och Gunnar bersättar hur de arbetar på Stena Line.
Och det som fascinerar mig är att de gör allting rätt.

De belönar alla förslag som kommer in från personalen.
De satsar resurser på att genomföra idéer.
Det har en budget ”där alla idéer som behöver finansiering får det”. (”Shuffel board” på akterdäck? Ja, visst!)
Och det har uppenbart en ledning som brinner för förändring.

Tex har de haft BÅDE mig och Fredrik som föreläsare på sina chefskonferenser.
Fredrik om ”Affärskreativitet”.
Mig om ”Kreativ försäljning”.

Men vad som imponerade på mig var ändå Gunnars egna konkreta idéer.

Ta bara den om ”tvättade vindrutor”.

Gunnar slogs av att det ibland fanns personal på båtarna som inte hade någonting att göra.
Och samtidigt var hela bildäck fullt med bilar med skitiga vindrutor.

-”Varför inte ställa sig och tvätta några av dessa vindrutor för att imponera på kunderna?” frågade han retoriskt.

Tänk vad glad man skulle bli om man kom ner och fick se sin bil med en rentvättad vindruta.
Det är inte vad man skulle förvänta sig av en färja.
Och just därför så smart.
Så uppskattat.
Så rätt.

Att få sitta och snacka små konkreta serviceidéer med koncernchefen för ett 10-miljardersföretag får mig att känna att de anställda på Stena Line kanske inte riktigt förstår vilken bra arbetsplats de arbetar på.
Här är ett företag som formligen BER sin personal att utveckla sina jobb, sin service, och sina arbetsuppgifter.
Och de har en koncernchef som inte kan låta bli att fundera över hur man kan få nöjdare kunder.

Vad kan du göra för dina kunder som de inte förväntar sig?

Teo Härén
I Norge

PS Jag kanske kan göra dig lite nyfiken genom att berätta att en av de andra vid vårat lunchbord var utvecklingschef på Stena Line och han berättade hur framtidens båtar ser ut.
Men det fick jag inte berätta riktigt än…

6/3 Dare to be different

teo.haren@interesting.org — Fri, 06 Mar 2009 08:28:00 GMT

”Dare to be different”!
Våga vara annorlunda.

Det står på inbjudan, det står på anteckningsblocken, det står på scenen, och det står på alla powerpointbilder.
Det står banne mig nästan i pannan på Bosse Liljegren när han kliver upp på scenen och intervjuas av Sofia Wistam.

”Dare to be different”.

Speciellt roligt tycker jag personligen det är att det står ”Dare to be different” tryckt på 300 ”Idébok för service” som kunden köpt in till alla deltagare på konferensen.

Det är IKANO BANK som har kick off där de slår ihop sina olika bolag i Finland, Norge, Danmark och Sverige och Vasateatern är full av nästan 300 personer från de fyra olika länderna, och Bosse är VD:n som inleder med varför denna omorganisation sker.

Under hela konferensen sitter jag på scen och är ”Side kick” till Sofia Wistam.

Hon har dock vågat vara mer ”different” än jag.
Hon står första halvan av konferensen i en klänning som ser ut som en stor röd blomma, och byter sedan till en klänning som ser ut som en hundralapp.
Hon ser onekligen annorlunda ut.

Och jag älskar det.

Hon är inte bara strålande vacker, utan bär upp sina annorlunda klänningar med ett härligt självförtroende.

”Dare to be different” liksom.

(Back stage berättar hon att hon hela sitt liv älskat att få tänka, och vara annorlunda, där ett exempel var att hon tex rodde till skolan som barn. )

Hela konferensen andas ”Annorlunda”. Allt från att kaffepausen sker medan en sambaorkester intar Vasateatern, till att Peter Siepen skall vara DJ i röd kroppsmålning och vita änglavingar på kvällen.

Flera gånger undre konferensen kommer IKANOS släktskap och nära samarbete med IKEA fram.
Och en av Sverigecheferna refererar kärleksfullt till Kamprad som ”Den gamle”.

Han berättar bland annat hur Ingvar Kamprad kommit in på IKANOs kontor i Älmhult och tagit en karamell i receptionen.
- ”Får ni ofta kundbesök här”?, frågar han receptionisten.
- ”Nej, nästan aldrig”, svarar hon med ett leende.
- ”Då tycker jag ni skall sluta med karamellerna”, fortsätter Mr Våga vara annorlunda som byggt upp ett av Sveriges största företag genom att ifrågasätta allt. Ofta.

Det råder ingen tvekan om att det i dessa tider finns utrymme för en bank som ”dare to be different”.
En bank om håller hårt i kostnaderna.
En bank som inte tar stora risker men som vågar riskera att göra på nya sätt.
En bank som vågar vara annorlunda mot de andra helt enkelt.

Efter en dag på scen med de högsta cheferna på IKANO BANK skulle jag säga att de står väldigt väl rustade för det.
Om de vågar lyda sitt eget mantra:

”Dare to be different”.

Hur är det med dig?
Vågar du vara annorlunda?

Teo Härén

5/3 Tal om idéer

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 05 Mar 2009 08:04:00 GMT

Paul McCreedy är en före detta historialärare från Australien som för 20 år sedan sadlade om och blev en man som håller utbildningar för lärare för att få dem att förstå värdet av att inte bara lära ut kunskap. Under åren har han talat för 10 000-tals lärare i olika asiatiska länder.

För ett par dagar sedan var han huvudtalare när APSS hade sitt månadsmöte. APSS står för Asia Professional Speakers Singapore och är en branschförening för professionella talare.

Varje månad bjuder de in en professionell talare som får tala inför en grupp av andra talare och oftast är temat hur man kan utveckla sig som talare. (För talare som oftast - nästan alltid - arbetar ensamma är det fantastiskt att kunna träffas och lära av varandra.)

Paul pratade om hur vikitigt det är att man får sina elever att inte bara ta till sig fakta utan att få dem att själva börja fundera på vad det de lärt sig betyder. Att gå från att memorera till att tänka.

Bland annat talade han om ”det rätta svarets tyranneri”- om hur vissa lärare lägger upp lektioner och prov för att få elever att svara ”rätt” och därmed hindrar eleverna att tänka efter olika sätt att göra saker på. Paul uppmuntrade oss alla att aldrig försöka få folk att ge det rätta svaret - utan att alltid leta efter fler svar som är rätt.

Som kreativitetsförfattare var det väldigt roligt att få lyssna på en fd lärare som inte ville att man skulle ”svara rätt”.

Kvällens andre talare var jag. Jag höll ett tal på temat ”From good ideas to great business” och talade om hur vi på interesting.org har sålt drygt 200 000 idéböcker till mer än 40 länder, och mitt syfte var att inspirera andra talare att arbeta mer aktivt med att sprida sina idéer globalt.

Efter mitt tal fick jag stående ovationer. Som talare är det det finast man kan få - att de som lyssnat ställer sig upp och applåderar. Det är i ärlighetens namn inte så vanligt att det sker. (När ställde du dig själv senast upp och applåderade en talare?) men när det händer är det fantastiskt roligt. Extra roligt är det när gruppen man just pratat för består av andra professionella talare. När jag var klar kom värdinnan för kvällen fram och sa: ”Din presentation är den bästa vi någonsin har haft här på APSS”. Med tanke på vilken kvalité de haft på talare på dessa events är det nog den roligaste feed back som jag själv har fått som talare någonsin.

Fredrik
Som på kvällen också blev invald som ”guldmedlem” i APSS.

4/3 Kreativitet i skolan

teo.haren@interesting.org — Wed, 04 Mar 2009 08:30:00 GMT

Igår sjuk i 40 graders feber.
Idag stående ovationer.

Livet går i vågor. Men det är alltid spännande.

För några dagar sedan skrev Fredrik en krönika om att få stående ovationer.
Idag är det min tur.

Europaskolan i Strägnäs hör till en av de bästa skolorna i landet.
Rektorn är stolt när han beskriver hur välmotiverade elever de har på skolan.
Och han är minst lika stolt när han berättar vilka talare de haft på sina så kallade ”ES-dagar” tidigare:
”De föreläsare som vi bjuder in på våra ES-möten har varit allt från Mia Brunell (Kinnevik), Annika Falkengren (SEB), Pär Nuder och Kjell-Olof Feldt”.
Det råder ingen tvekan om att rektorns, och elevernas, förväntningar är höga idag när det var min tur.

Rektorn har innan mitt pass haft två synpunkter: Man får inte ha mössor på sig inomhus, och man måste stänga av telefonen under min föreläsning.
Så jag smyger upp på scen och klipper in mitt mobilnummer på varje powerpointbild.
En minut senare går jag upp och inleder med orden:
”Jag tycker om att göra tvärt om - så istället för att ni stänger av telefonen så gör vi så att alla sätter på sin telefon (på ”tyst” naturligtvis) och så skickar ni sms med era synpunkter på ämnet eller föreläsningen till mig”.

Det tar någon sekund där ungdomarna verkar fundera på om jag menar allvar eller ej, men sedan är de med på noterna. Minst sagt.
För när jag reser därifrån hänger sig telefonen av alla sms som rasar in.

Det är allt från ”Skall du med på fest nästa lördag, du verkar vara en skön snubbe” till ”Tack för en galet bra föreställning”.
(Det är något speciellt gulligt med kommentarer som ”Det bästa jag sett i HELA (!) mitt liv”, när det kommer från tonåringar … )

Men det finaste jag fick var nog detta:

”Hejsan! Vi var på din föreläsning idag och vi ville bara ge dig lite respons ( Vilket du säkert fått i mängder) men iaf så var du grym.
Flera gick därifrån o kände sig rent av upplysta. ”

Att få föreläsa med VD:n på stora banker, eller chefer för hela landsting är kul.
Men att få feedback direkt efter en föreläsning i stil med ”vi gick därifrån och kände oss upplysta” slår alla andra föreläsningar i år.

På kvällen sitter jag i badet en timme och svarar på sms, och känner att jag idag påverkat 200 elever att leva ett mer kreativt liv.
Då rinner det faktiskt en tår längs mina kinder.

Hur är det med dig? Kan du påverka någon att leva ett mer kreativt liv idag?

Teo Härén
Som idag vakande i Stockholm, höll frukostseminarium i Linköping, föreläste vid lunch i Strägnäs och somnade i Malmö.

PS
Dagen efter får jag mail från rektorn.

”Vill bara tacka dig ännu en gång för ditt strålande framträdande igår. Det var första gången en föreläsare fått stående ovationer.”

Det verkar som förväntningarna infriades.

3/3 100% nöjda kunder

teo.haren@interesting.org — Tue, 03 Mar 2009 09:02:00 GMT

Imorse var jag i Malmö för att föreläsa för Proffice kunder.

Thomas Magnusson som är marknadschef på Proffice presenterar mig som ”Teo Härén som skall presentera idéer som kan lyfta oss ur lågkonjunkturen”, och jag inleder föreläsningen med orden:
”Nja, jag är inte säker på att jag kan ta det ansvaret på mina axlar, men jag tänkte berätta om min passion: ”Kreativ Service”.

När Proffice utvärderar seminariet blir det snygga siffror:

100 % svarar att de skulle rekommendera andra att gå på Proffice frukostseminarium, vilket ju bådar gott eftersom det här var början på en turné över Sverige.

96 % sätter högsta betyg på föreläsningen. (Och 4% näst högsta) Vilket bådar gott eftersom det är jag som föreläser på alla dessa frukostseminarier under våren.

Man skulle helt enkelt kunna sammanfatta det med att kunderna var nöjda.

Och det är precis det Thomas talat om i sin inledning: Det finns vinnare i alla konjunkturer, och de som vinner nu är de som lyckas göra affärer genom att överträffa sina kunders förväntningar.
Det har helt enkelt aldrig varit viktigare med nöjda kunder.

På flyget upp sitter jag och Thomas och hittar på lösningar på hur Proffice skulle kunna sälja mer.
Det går rätt bra. En av idéerna räknar Thomas snabbt ut är värd 30 miljoner kronor på årsbasis.
Som Thomas själv sa; Det finns vinnare i alla konjunkturer.

Har du överträffat dina kunders förväntningar idag?
Om inte; hur kan du göra det?

Teo Härén
I Malmö

2/3 Barn och idéer

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 03 Mar 2009 02:32:00 GMT

Vi säljer böcker. Men ibland får vi för oss att ge bort dem.
För en tid sedan fick jag frågan om vi på interesting.org ville sponsra en tävling som en elev på en utbildning i Visuell Kommunikation i Nyköping skulle genomföra på sin examensutställning. Kvinnan som skrev till mig berättade att hon i sin monter ville genomföra en tävling där besökarna fick ge tips för hur man kan få barn att behålla sin kreativitet i vuxen ålder. Som pris ville hon ge bort några ex av Idébok för föräldrar. Eftersom Idébok för föräldrar handlar just om hur man kan bevara sina barns kreativitet (och utveckla sin egen) ställde vi så klart upp.

Många vuxna lämnade in bidrag under dagen men av de svar som kom in gillar jag personligen ett från 10-årige Samuel som skrev: ”Låt barnen vara som dom är!”

Så enkelt och så klokt.

Och så typiskt att det klokaste rådet om hur vi ska behålla barnens kreativitet kommer från ett barn.

Fredrik

24/2 Vad som händer

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 24 Feb 2009 04:10:00 GMT

För några dagar sedan var jag i Bangkok och jobbade. På kvällen efter föreläsningen gick jag ut på de stökiga gatorna i Bangkok för att leta rätt på en restaurang och få lite äkta Thai-mat.

Efter en kort promenad kom jag fram till Singha Beer Garden, en restaurang och öl-hall som låg utomhus vid en av Bangkoks huvudgator.

Jag slogs av hur modernt och hippt det var. Det kunde varit i vilken storstad som helst. Trendiga, leende thailändare satt och såg otroligt koola ut när de drack öl och skrattade i sina designerkläder på det designade stället.

Just när jag sitter och betraktar alla de trendiga, unga Bangkok-borna som beter sig kosmopolitiskt där de dricker sina Mojitos ser jag en gigantiskt kackerlacka smyga sig in från gatan med riktning mot restaurangen. Den är stor som min stortå. Kackerlackan går målmedvetet upp för varje trappsteg tills den kommer upp till uteserveringen. Samtidigt ser jag en väldigt trendig kille i stora-märkesglasögon (fast det är kväll), snygga märkeskläder och många smycken glida upp mot restaurangen. Man märker att killen en en stamgäst på hur personalen ler mot honom. Stamgästen går fram mot sitt bord och det råkar vara just det bord som monster kakerlackan också är på väg mot.

Och då händer det.

Hovmästarinnan som gått fram för att hälsa sin stamgäst välkommen noterar kackerlackan och i en rörelse som är totalt profesionell lyckas hon kliva fram och ta gästens hand samtidigt som hon tar ett stort kliv fram och sätter klacken på kackerlackan och trycker till med sin häl. Sedan lyckas hon vrida runt foten så att hon kan dra ut stolen till sin gäst utan att behöva avslöja vad hon har under sin sko. Och när hon böjer sig fram för att ta emot gästens beställning sparkar hon samtidigt snyggt bort kackerlackan från verandan så den landar på gatan utanför. Ingen gäst har märkt något. (Utom jag som noterat kackerlackan redan när den var på gatan och följt dess väg in på restaurangen)

Där satt jag på en extremt cool restaurang som skulle kunnat vara i Stockholm eller London och samtidigt är jag mitt i Bangkoks galna värld. Jag vet inte om jag i denna krönika lyckas förmedla hur det kändes som att jag var på flera ställen samtidigt. Ett modernt Thailand och ett outvecklat Thailand samtidigt.

Det är just kontrasten mellan det mest moderna och trendiga och det ofärdiga, utvecklandes som gör att jag får så mycket energi av att vara i utvecklingsländer. Det är liksom ”både ock”, ”allt på en gång” och ”två världar i en”. Och jag fick en känsla av hur mycket mer dynamiskt det är att leva i en värld som är många världar på en gång, och det inspirerade mig.

Tänk att ett graciöst dödande av en kackerlacka kan vara inspirerande.

Fredrik
Nyss i Bangkok

23/2 Around the world

fredrik.haren@interesting.org — Mon, 23 Feb 2009 01:55:00 GMT

interesting.org är mitt uppe i en internationell expansion. Det är fullt medvetet. Jag bor i Singapore. Vårt huvudkontor är i Älvkarleby. Vi är ett litet företag med endast 8 anställda men dessa anställda sitter i tre länder på två kontinenter. Vi försöker att göra interesting.org så internationellt som möjligt för att hela tiden påminna oss själva om att det finns människor i hela världen som behöver inspireras att bli mer kreativa.

Dessutom är det så mycket mer inspirerande för oss att ha kontakt med människor från hela världen. Så på skoj gick jag igenom mailen jag fått den senaste veckan.

Där var ett mail från en konferensarrangör i Norge som ville stämma av schemat inför ett tal jag ska göra där i April. Det var en förfrågan från Polen att komma och föreläsa i September. En förfrågan från Hong Kong om att föreläsa i Oktober och en förfrågan från Saudi Arabien om att komma och föreläsa i vår. Där var ett mail från New York från ett av USAs största förlag med en förfrågan om ett samarbete, och ett annat från en arrangör i Kalifornien av en konferens där jag ska tala i April. Där var en förfrågan från Malaysia om att komma tillbaka och föreläsa i vår. Och en man från Turkiet som undrade om han kunde hjälpa till att översätta Idébok till Turkiska. Där var ett mail från en kille från Sydafrika som just lyssnat på mig föreläsa i Bangkok och som ville fortsätta hålla kontakten. Och där var ett mail från Danmark om att eventuellt översätta boken till danska. Och ett mail från en svensk som pluggar i London och som undrade om den föreläsning som ligger på YouTube även finns på engelska. (det gör den tyvärr inte).

Jag har säkert glömt en del andra mail från andra länder också. Men jag tror poängen har gått fram. Det är helt enkelt en salig blandning av människor från olika länder som skriver till oss på en vecka.

Igår såg jag filmen "Slumdog Millionair". I dag vann den filmen 8 Oscar - inklusive Bästa Film. Det är verkligen en väldigt bra film. Och det är en film som är gjord genom att ta bra filmmänniskor från både öst och väst och skapa något riktigt bra.

Genom att få inspiration från olika delar av världen ökar chansen att göra någonting riktigt bra. Det är jag helt övertygad om. Och det tror jag människorna bakom Slumdog Millionair håller med om.

Hur jobbar du själv med att aktivt få inspiration från människor från andra länder än ditt eget?

Fredrik
I Singapore

22/2 Drömjobb?

fredrik.haren@interesting.org — Sun, 22 Feb 2009 02:14:00 GMT

Vi får mer och mer mail till interesting.org från människor som vill berätta om hur interesting.org har hjälpt dem att få eller genomföra fler idéer.
Det är det roligaste mail man kan få. (Själv sparar jag alla som kommer till mig i mappen ”Kul att spara"”och där finns det långt över 1000 email vid det här laget.)

Idag fick jag ett som var väldigt konkret. Det löd:

”Vill tacka för din inspiration, en gång sa du ”om inte drömjobbet finns, skapa det”. Nu sitter jag skriver på min första affärsplan.
Tack
Med vänliga hälsningar
Emma”

Vår affärsidé på interesting.org är att ”inspirera andra - och varandra - att få, och göra, fler idéer.” Att då få veta att en person just har bestämt sig för att starta ett företag för att på det sättet skapa sitt eget drömjobb är väldigt inspirerande för oss. Det gör att vi känner att vi själva har skapat oss ett drömjobb. Ett jobb där det vi gör inspirerar andra att skapa sina drömjobb.

Hur ser ditt drömjobb ut? Har du det? Om inte, skulle du kunna skapa det? Om inte, varför inte?

Fredrik

21/2 Nya idéer

fredrik.haren@interesting.org — Sat, 21 Feb 2009 02:25:00 GMT

Been Kim är designer och bor i Sydkorea.
För 1,5 år sedan intervjuade jag henne för boken ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå”. Jag kommer fortfarande ihåg mötet, både för att hon tog mig till en helt underbar koreansk restaurang som lagade ”modern koreansk mat” men också för att Been var så full av energi. Hon var ett lysande exempel på ung, kreativitet från utvecklingsländer.

Idag fick jag ett mail från Been. Hon ville höra hur det var med mig och vad som hänt sedan sist och så ville hon berätta om hur en av hennes produkter hade blivit utsedd att visas på MoMa i New York.

Hennes produkt är en klämma för engångskaffekoppen som man kan sätta fast så att man inte riskerar att välta ut koppen på skrivbordet. Kopphållare har ju funnits länge i bilar - så varför inte göra en portabel kopp-hållare? Rolig - och vackert utförd - idé.

Jag skriver om mötet med Been för att jag senaste tiden har fått höra ett par gånger från olika personer att min bok ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå” kom ut väldigt ”olägligt”. Som om den ekonomiska krisen inte var något som vi hade ”tänkt på” när vi skrev och gav ut boken.

Jag har väldigt svårt att förstå det resonemanget. För det första har krisens mörka moln varit på väg in under mer än 1,5 år - så det är ju inte så att man direkt inte kunna se den komma.

Men framförallt gör de som kommer med kritk enligt ovan misstaget att tro att den ekonomiska krisen kommer att göra att kreativitet i utvecklingsländer kommer att minska. Jag tror precis tvärtom. Till skillnad från SARS-krisen och Asien-krisen så är denna kris global. Dvs visst kommer kinesiska och indiska företag att drabbas - men det gör svenska och amerikanska också. Det är få som inte drabbas.

Och när röken lagt sig om några år och vi tittar upp är jag rätt övertygad om att kartan kommer att se helt annorlunda ut.

Den utveckling som jag skriver om i boken - om hur människor som Been börjar skapa snygga, effektiva, innovationer som kan konkurrera på världsmarknaden - är kanske ännu viktigare att förstå när vi befinner oss i en turbulent tid.

Det har aldrig varit viktigare än nu att förstå vad som händer i världen. Det är precis därför som boken ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå” kom ut just nu.

Fredrik

19/2 One Night in Bangkok

fredrik.haren@interesting.org — Thu, 19 Feb 2009 02:42:00 GMT

Ok, ska jag vara ärligt så är det ”Two Nights in Bangkok”, men det är så mycket roligare att få lägga in en rubrik med Abba-koppling. Jag är i Bangkok för att göra en föreläsning och workshop för de chefer från Afrika och Indien som jobbar på företaget Gunnebo.

Gunnebo är ett företag som jobbar med säkerhetsprodukter. De tillverkar och säljer allt från kassaskåp till lösningar för säkerhets-kontroller på flygplatser.

Det roliga med att jobba med det som vi jobbar med är att man alltid kan lära sig något nytt från de företag vi jobbar med - för i alla branscher jobbar man för fullt med att hitta på nya, innovativa lösningar. Nu kan jag ju, av förklarliga skäl, inte berätta om de roliga, kreativa idéer som man på Gunnebo funderar på att utveckla för att utveckla säkerhetsbranschen. Men jag kan berätta att de var väldigt intressanta.

Istället tänkte jag berätta om ett SMS.

För kvällen innan konferensen gick jag ut och åt middag med Gunnebos chef för Afrika. Under en underbar thai-middag på en uteservering i Bangkok pratade vi om allt mellan himmel och jord. När det blev dags att betala tog han fram sitt kort och bara ett par sekunder efter att hans kort dragits kom det ett SMS till hans telefon som meddelade vilken summa som dragits från hans kort. Det var en lösning som sydafrikanska banker erbjöd för att man skulle känna sig säker på att ens kort inte användes av någon obehörig.

Smart lösning.

Finns detta i Sverige frågade jag mig direkt?
Det gör det kanske - men jag vet i alla fall att jag inte har fått någon reklam om att skaffa mig denna tjänst (Varken från Tele2 eller Swedbank.)
Och om tjänsten inte finns. Varför gör den inte det?

Allt kan alltid bli bättre.
Från kreditkort till kassaskåp till säkerhetsdörrar till restaurangmenyer.

Och bland det roligaste jag vet är att få ett sånt där ”Aha-tillfälle” när jag ser hur någon har tagit ett problem och skapat en lösning kring det. Extra roligt är det så klart att få såna Aha-tillfällen på en uteservering i Bangkok efter att just ha avslutat en väldigt god middag och ett väldigt intressant samtal.

Fredrik
I Bangkok

18/2 Rubrik: Härarbetar

teo.haren@interesting.org — Wed, 18 Feb 2009 08:59:00 GMT

Jag får en hel del mail från personer som Härarbetar.

Men det jag fick idag var lite speciellt.

Det löd så här:

---------------------
Rubrik: Härarbetar
---------------------
Text:

Sitter med in ice-tea på uteverandan på ett 5-stärnigt hotell i bangkok som spelar skön housemusik.

Sitter i snygga moderna rottingmöbler.

Vinden blåser i håret.

Och nedanför hör jag ljudet från den galna trafiken.

Jag sitter och svarar på mail och mår precis hur bra som helst.

Härarbeta är ett lysande koncept!
---------------------

Inget speciellt med mailet så långt.
Jag får som sagt ganska många sådana mail från personer som läst Härarebetaboken och sedan arbetar på de mest inspirerande platser de kan tänka sig.

Det som var lite speciellt var att läsa vem mailet kom ifrån.
För den sista raden löd:

”Vi måste se till att få ut boken till fler människor - låt oss lansera den internationellt asap - Mvh Fredrik Härén!”

Var får du energi?
Var arbetar du?

Teo Härén
Som härarbetar framför en öppen brasa idag.

13/2 Kvalitet VS Kreativitet

teo.haren@interesting.org — Fri, 13 Feb 2009 06:14:00 GMT

Vibecke Hverven är VD på SWECO I Norge och hon avrundar deras tvådagars konferens med att ge mig en innovative plastskål som man kan ta med sig på “tur” på fjället.
Jag kan inte tänka mig en bättre gåva nu när jag åter igen är i Norge ( 2:a gången denna vecka)

Hon undrar lite försynt om det är en kreativ gåva, och jag ger dem beröm för att de faktiskt tänkt till; många ger ju tex blommor (Till en Man. Som till på köpet ofta skall resa i flera timmar- inte helt genomtänkt kan jag tycka)

Under hela dagen har jag lyssnat på hur SWECOs olika avdelningar arbetar med att hitta kreativa lösningar på miljöproblem. Det råder ingen som helst tvekan om att SWECO bestämt sig för att bli kända som företaget som arbetar miljövänligt.

(En av talarna hade till och med en idé att byta ut den röda ”pricken” i deras logga från röd, till grön.)

Innan mig har Terje Liveng talat.
Terje är Kvalitetschef på SWECO Norge.

Han talade kvalitet.
Jag talade kreativitet.

Och det slår mig att här är ett företag som arbetar stenhårt med att hitta nya miljövänliga lösningar, som säljer sin kunskap, men också in kreativitet, ett företag som har ”Nytänkande” som ett av sina fyra värdeord .
Ett företag som alltså har en kvalitetschef.
Men som saknar en ”kreativiteschef”.

Tyvärr är det vanligt.
Företag har värdeord som ”innovativa”, ”kreativa”,”nytänkande”, men ingen är ansvarig för att driva just dessa frågor.

Det är synd.

Hur är det hos er?
Är kreativitet viktigt?
Vem ansvarar för det?
Vem är eran kreativitetschef?

Teo Härén
“Director of creativity” på interesting.org

Ps
Jag avslutar med att läsa Apples “dikt” (se den på youtube.com här om du inte sett den på länge. Skriv bara ”Think different” i sökfältet)

Den sista raden lyder:

… Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

Men jag avslutar dikten lite annorlunda:

… Because the people who are crazy enough to think they can SAVE the world, are the ones who do.

Jag tyckte det passade bättre på en konferens om miljöarbete.

11/2 Förändrad eller förlamad?

teo.haren@interesting.org — Thu, 12 Feb 2009 08:38:00 GMT

Idag var jag i Oslo.
Jag läser på en skylt på kontoret där jag befinner mig:

”Vår visjon: Alfa & Omega skal være ledende innen design av kommunikasjonsprosesser og løsninger som gir energi til endring.”

Eller på ren svenska;

Alfa & Omega skall ge energi till förändring!

Anne Grete Stykket grundade företaget för 25 år sedan och idag arbetar de med många av Norges största företag och organisationer.
Och hela hennes uppenbarelse andas energi.

Idag sitter hennes företag i den ”hippa” delen av Oslo högt upp i ett gammalt industrihus med träbjälkarna synliga i taket.
Jag vet; för idag var det frukostmöte med deras kunder, och jag fick 90 minuter på mig att föreläsa om kreativitet i deras fina lokaler.
Mitt uppdrag var att ge dem energi.
Energi till förändring.

Efter föreläsningen hamnar jag och Anne Grete i en diskussion om finanskrisens effekter på företag, och vikten av att tänka nytt i kristider.

(Två timmar tidigare har hennes kollega Øyvind Rolland presenterat mig med orden ”Här kommer Teo Härén, han kanske inte kan lösa finanskrisen, men han kommer prata om hur kreativitet kan hjälpa till att utveckla företag i dessa tider” , och jag kan inleda min föreläsning med meningen; ”Hej, det var skönt att höra att det inte låg enbart på mina axlar att lösa den globala finanskrisen” … )

Jag berättar för Anne Grete hur jag de senaste veckorna träffat ledande personer inom många branscher och hur jag frågat dem samma fråga:
”Nu när ALLT förändrats på bara några månader måste väll era förslagslådor svämma över med idéer på hur alla processer, rutiner och arbetsuppgifter skall förändras till det nu rådande läget”?

Men alla svarar samma sak:
-”Nej, det verkar råda någon sorts förlamning hos personalen”

När vi går från en av de bästa högkonjunkturerna någonsin till motsatsen på sex månader är det förmågan till förändring som avgör hur företaget klarar sig.

Hur är det hos er?

Har ni energi till förändring?

Eller är ni förlamade?

Teo Härén
I Oslo

PS Flaggan är från deras inbjudan.
Jag gillade den.

Det var inga problem att gissa var det var ett föredrag med en svensk kreativitetstalare när man såg denna svenska flagga uppklistrad på en av dörrarna.

10/2 PMI

fredrik.haren@interesting.org — Tue, 10 Feb 2009 02:06:00 GMT

Världens mest värdefulla människor måste vara människor som får idéer att bli verklighet.
Då är det lite synd att många av dem kallas för "projektledare" - för det låter inte så sexigt som det borde låta.

Som tur är har projektledare - eller Project Managers - en organisation som har förstått hur viktigt - och hur koolt - det är med människor som förverkligar idéer genom att driva projekt.

Denna organisation heter PMI. Project Management Institute. Och som man kan räkna ut är det en effektiv organisation. De har 500 000 medlemmar (ja, en halv miljon!) - och de växer med ca 20% per år!

En viktig del i organisationens verksamhet är att samla medlemmarna till konferenser där de kan lära från varandra.

Och som man kan förvänta sig av en organisation som består av projektledare så blir det en effektiv och välorganiserad konferens när PMI arrangerar konferens - Jag vet, för idag deltog jag själv på PMIs Global Conference i Malaysia. Vid foten av Tvillingtornen i KL samlades ett antal hundra personer från mer än 30 länder för att lära av varandra.

På varje konferens har man också en extern Key Note Speaker. På deras förra Global Conference hade man Colin Powell. Idag hade man mig.

Och det var så inspirerande för mig att man valt "kreativitet" som tema på en konferens för projekt managers i en tid när alla pratar om ekonomisk kris. Man skulle ju kunna ha tänkt sig att de bjudit in någon ekonom som fick prata om krisen eller så. Nej, istället bjöd man in mig för att prata om vikten av kreativitet.

För som ordföranden för PMI sa efter mitt tal: "I goda tider är det enkelt att driva projekt för då finns det ofta gott om resurser och pengar - men i dåliga tider blir kreativitet ännu viktigare - för då måste vi kunna se till att projekten blir av trots minde tillgång till pengar och resurser."

Och där har han ju rätt. (Hm, kanske är det därför som interesting.org i december 2008 sålde fler kreativitetsböcker än någonsin.)

När jag hade gjort mitt tal satte jag mig i publiken och lyssnade på de andra talarna. Jag insåg nämligen att även om jag var inbjuden för att tala till dem - så var de de i publiken som hade mer att lära ut till mig än tvärt om. Det insåg jag när jag på lunchen presenterade mig som författare och kinesen som satt bredvid mig presenterade sig som mannen som ansvarat för att bygga Shanghais nya flygplats ...

Så efter att ha pratat med en man från Brasilien som ansvarade för ett projekt med 11 000 anställda, två män från Saudi Arabien som planerade en ny stad, och en indier som skulle utbilda 9000 människor i hur man leder projekt blev jag både ödmjuk och inspirerad.

Men framförallt blev jag nästan matt av hur värdefullt det är med människor som har förmågan att ta idéer och förverkliga dem. Projektledare. Tråkigt ord. Sexigt jobb.

Fredrik
I KL.

9/2 Brödrostar och fallfrukt

teo.haren@interesting.org — Mon, 09 Feb 2009 12:30:00 GMT

Jag har blivit presenterad på många olika sätt: Men idag var första gången som jag blev presenterad som tjuren Ferdinad.

Det skedde i Trollhättan.
Återigen var jag nerbjuden av Ung Företagsamhet (UF) Fyrbodal.

I fikapausen innan föreläsningen talar jag med de två ansvariga från UF.

De berättar om några av de UF-företag som finns i deras område.
Och när jag ser dem berätta om de unga företagare som de hjälper är det som en gloria kring dem båda.
En gloria av engagemang som man direkt kan se hur den smittar av sig på ungdomarna de arbetar med och som ger dem energi och inspiration att vilja förverkliga sina idéer.

Det är idéer som en genomskinlig brödrost, ett nät som fångar upp fallfrukt, och en sophink där man med ett enkelt tryck med foten trycker ihop soporna. (Smart)

När jag hör om idéer som unga människor inom UF kläcker blir jag glad, och när jag sedan tänker vidare på vilken potential det finns i ett samhälle som stärker dessa innovativa, drivna ungdomars kreativitet svindlar det nästan för mig.

UF är stort.
Riktigt stort.
Men jag tror att det är först om 30 år, när dessa unga människor är ute i arbetslivet, som vi verkligen kommer förstå riktigt hur stort det är.

För 16-åringar som löser ”rostat-bröd-problem” idag kommer lösa cancergåtor i framtiden.
18-åringar som hittar ”fall-frukts-lösningar” inom UF idag kommer hitta lösningar på vattenbristen i världen när de är 30.
Och den 17-åring som fantiserar fram en ”sop-press” kommer fantisera fram någonting ännu mer praktiskt när hon blir äldre.

UF stärker dessa unga människor och ger dem ett kreativt självförtroende.
UF är stort.

Roligaste exemplet idag var dock ändå den UF-företagare som sålde ”luft på burk”. (Slogan: ”Garanterat fri från föroreningar och åsikter”)

För som Susanna Wallin på UF säger med ett leende: -”De säljer jättemycket”!

Den som kan sälja luft (!) som tonåring kan nog sälja vad tusan som helst när hon är vuxen.

UF är stort.
Därför skänkte vi böcker för 10 000 kr till UF Fyrbodal idag. Som tack för inspirationen.

Kan ditt företag stödja UF?
Vilken ung människa kan du inspirera att förverkliga en idé idag?

Teo Härén
I Trollhättan.

PS

När Anders Matsson, områdeschef för västra skolområdet i trollhättan, har presenterat mig idag kan jag inte låta bli att skratta lite bakom scen.

Anders beskrev hur han och ett par kollegor sett mig föreläsa i våras och hur de lämnat föreläsningen fyllda av energi och han beskrev hur de kände sig som ”Pikdorerna” i Kalle Anka på Julafton när de tittat på varandra och utbrustit;

”Hoooonom skall vi haaaaa”!

Idag stod jag därför framför ett par hundra lärare och förskolepersonal från ”Västra skolområdet” i Trollhättan och berättade hur viktigt jag tycker det är med kreativitet.
Och jag hoppas att det fick många av dem att vilja ta hjälp av UF i sitt arbete.

Då har jag haft en bra dag på jobbet.

Och då kan jag nöjt sätta mig på hotellrummet i Göteborg ikväll …

och lukta på blommorna.

6/2 Gå sin egen väg

fredrik.haren@interesting.org — Fri, 06 Feb 2009 04:57:00 GMT

Att Singapore behöver mer kreativitet är något som till och med landets premiärminister ofta poängterar. I ett tal till nationen berättade han om hur han landat på Changi Airport (Singapores Flygplats) och noterat hur fast landets befolkning ibland kunde vara när det gällde att följa order:

När han kom fram till passkontrollen såg han hur det var tomt hos de passkontrollanter vars skylt sa "Alla nationaliteter" medan det samtidigt var en lång kö av singaporeaner framför de skyltar som sa "Endast singaporeaner" ... Premiärministern berättade denna historia för att få landets invånare att förstå att det är bra att följa regler, regler och skyltar - men att man ibland kanske också måste kunna vara lite flexibel.

Och att singaporeaner ibland kan vara lite FÖR bra på att följa order fick jag även bekräftat idag. För idag intervjuade jag en säljare som ville börja jobba för interesting.org i Singapore. Mannen poängterade hur viktigt han ansåg att det var att få människor att inse värdet av att inte alltid följa regler till punkt och pricka och han berättade sedan en historia om hur han nyligen hade gått på banken.

På detta bank-kontor hade man satt upp "fållor" som människor fick stå och köa i när det var många kunder. Men när han denna dag kom in på banken var det tomt på kunder i lokalen. Så istället för att zig-zagga igenom fållorna gick han direkt fram till kassorna.

Kvinnan i kassan sa: "Du måste gå igenom fållorna."

Mannen: "Men det är ju inga andra kunder i lokalen?"

Kvinnna: "Det spelar ingen roll. Du måste gå igenom fållorna."

Mannen försökte få kvinnan att se det absurda i situationen, men istället för att lyssna kallade hon på vakten. Vakten kom fram och uppmanade även han mannen att gå igenom fållorna.

Mannen som berättade historien för mig skrattade uppgivet för mig när han sedan berättade hur han tvingades gå tillbaka till dörren - zigg-zagga sig igenom de tomma fållorna och ställa sig och vänta på att kassörskan tittade på honom där han stod först i "kön" och sa "Varsågod" ...

Ska man skratta eller gråta?

Att detta fenomen inte bara gäller Singapore fick jag för övrigt själv uppleva när jag nyligen på en flygplats i Sverige uppmanades att inte "tränga mig före" när jag kröp under en fålla för att slippa gå igenom den. Detta trots att det inte var någon annan människa i fållan denna gång heller.

Människor som håller benhårt på regler när det inte finns någon anledning alls att hålla på dem TROR ofta att de gör någonting "bra" eller någonting "rätt". Men om du frågar mig - och Singapores premiärminister - så går de istället någonting fel.

Fredrik / Som har väldigt svårt för att gå i fållor - speciellt när de är tomma.

2/2 Dröm på

teo.haren@interesting.org — Mon, 02 Feb 2009 12:24:00 GMT

Den här krönikan kommer att handla om drömmar.

Vi har ett mapp på interesting som heter VVGVVG.
Det står för ”Varför Vi Gör Vad Vi Gör”.

I den sparar vi mail från personer som blivit inspirerade av våra böcker eller föreläsningar.

Vår affärsidé är ju ”Affärer av idéer”, men vår vision är ”Att inspirera andra, och varandra, att få och genomföra fler idéer” oavsett om det sker genom krönikor, böcker, föreläsningar, middagar eller workshops.

Därför sparar vi numera mail vi får från personer som skriver till oss när de blivit just ”inspirerade” att tänka nytt.

Det motiverar oss att fortsätta inspirera människor.

Det fortsätter motivera oss att arbeta för att fler skall leva det liv man bara kan drömma om.

I helgen fick jag mailet nedan.

- - - - -
Hej Teo

Tänk ... även de största motståndarna kan ändra sig om de bara får tid nog.

Min morbror som även fungerade som chef för mig under ett stort projekt, tyckte det var fullständig idioti det jag försökte få honom att förstå efter att ha läst din bok.[Härarbeta- Att arbeta där du gör det bäst]

Jag fick honom till slut att läsa den själv, men han var prompt lika sur och tyckte det var en riktig skräpbok skriven av en drömmare.

Detta var 2006.

I förra veckan däremot berättade han för mig med ett leende på läpparna hur han själv härarbetat, genom att inte åka in till kontoret utan stanna hemma där ingen kunde störa honom.

På så sätt fick han mycket mer gjort samt att han kunde kolla på skidskyttefinalen som han ändå hade tänkt skynda sig hem till och då förlorat massa onödig tid under bilfärden.

Det är vid dessa tillfällen man känner att det är visst lönt att kämpa på för att övertyga de bekväma om bättre lösningar, för deras gnäll betyder inte att de tycker det är fel utan bara att de inte är redo än.

Nästa gång kanske han t.o.m. vågar hitta nya platser där han kan jobba ifrån och få ännu mer inspiration.

Trevlig Helg
.:Björn
- - - - -

Teo Härén
Drömmare.

30/1 Pengar och idéer

teo.haren@interesting.org — Fri, 30 Jan 2009 09:12:00 GMT

Albert Svanberg är sportchef på SVT. ( Du har säkert sett hans inspirerande krönikor på TV) Så naturligtvis var han inbjuden när Sundsvall anordnar den första SM-veckan någonsin. (Sju olika sporter har för första gången en gemensam SM-vecka, vilket Albert i en framtidsvision i sitt tal beskriver som en framtida minivariant av ett OS. En otroligt inspirerande tanke tycker jag.)

Från interesting.org var jag inbjuden att tala kreativitet framför 400 människor intresserade av sportevenemang och event.

Vid första anblick kanske det inte är riktigt lika självklart att jag får komma och talat kreativitet som att Albert Svanberg får tala TV-sport.

Men när jag efter föreläsningarna äter lunch med Albert och Maria Åslin från Sundsvall Arena (Som bokat mig ) är vi alla rörande överens om att det passade perfekt.

Albert har nämligen pratat mycket idéer.

Här kommer några Albert Svanbergcitat:
”Idéer slår alltid pengar”. (Om hur ett evenemang med rätt idé alltid slår ett evenemang med massa pengar)
”Alla städer som vill anordna ett sportevenemang och vill få det TV-sänt måste kunna visa upp en unik idé”! ( Om hur det är smarta lösningar och spännande programidéer som lockar publik)
”När Ulf kom med sin idé lät vi den marineras hos en liten grupp personer för att förädla den” (Om hur de agerade när SM-veckan föddes)

Hela SM-veckan är nämligen en unik idé. På lunchen träffar jag mannen bakom hela idén, Ulf Karlsson från Squashförbundet, och vi fastnar i en spännande diskussion om idéer, och kanske framförallt vikten av att våga förverkliga dem.

Ulf är affärsutvecklare och van att kläcka, och förverkliga idéer i stor skala (Bland annat har han tagit fram en liten vodkakyl perfekt anpassad till en Absolutflaska, som idag säljs över hela världen )

Men han är alltså även engagerad i Squash. Och han beskriver hur han presenterat idén på en ”SM-vecka” för Albert Svanberg och att Albert genast börjat utveckla idén.

Det som slår en efter en lunch med Albert och Ulf är hur viktigt det är att våga vara kreativ.
Men framförallt hur viktigt det också är att våga presentera sina idéer för någon som kan förverkliga dem.

Sju olika sporter som normalt inte får så mycket medial uppmärksamhet har i helgen TV-sänd rapportering på ett sätt de bara kunnat drömma om innan Ulf kläckte sin idé. Som Albert sedan ”marinerade”.

Gud vad inspirerad jag bli när jag tänker på vad en sådan idé kan göra när den kommer till rätt person.

Vilken idéer bär du på?
Vem skulle kunna ”marinera” den?
Hur kan den bli av?

Teo Härén
Sundsvall.

PS

Ulf Karlsson mindes de exakta orden Albert Svanberg använde första gången han hörde idén om en SM-vecka;

-”Det där var inte den sämsta idé jag hört”!

(Kanske inte den mest entusiastiska mening man kunde tänka sig? )

Men Albert förklarade dock senare att han vuxit upp i Kiruna och att man där när man är väldigt nöjd med maten säger;
-”Det där var inte det äckligaste jag ätit”!

Därför blev jag kanske extra glad när Albert efter min föreläsning sa;

-”Teo, det där var verkligen riktigt bra”.

29/1 Kreativt sälj 2

teo.haren@interesting.org — Thu, 29 Jan 2009 09:35:00 GMT

Vart jag än kommit och talat i år har det varit mycket fokus på försäljning.

Det är bra.

Idag var jag på Talarforum.
Även här talades det försäljning.

Jag tycker verkligen att det ÄR bra.
För i tider av ekonomisk nergång har man två alternativ.
Att inte agera, eller att agera.
Att göra som tidigare, eller göra på ett nytt sätt.

Jag talar därför till Talarforum om kreativa sätt att sälja kreativitet.

Alla talare har ju som mål att förmedla inspiration. Och i mitt arbete med den framtida boken ”Inspiration- Konsten att leva ett inspirerande liv” som jag är mitt uppe i researcharbetet med märker jag ofta hur människor parar ihop ”inspiration” med ”att tänka nytt”.

Så därför kan man säga att ALLA talare är kreativitetstalare.
Alla inspirerar de ju sin publik att tänka nytt.

Men vad kan å andra sidan vara bättre som tema på en inspirationsföreläsning än ”kreativitet”?

Lyckas man då blir ju effekten dubbel: Dels blir man inspirerad att tänka nytt.
Dels får man information och verktyg för att utveckla sin kreativitet.

Talarforum har 7000 talare att välja på när de skall bjuda in talare till sin interna konferens.
Just därför är det extra roligt att när de skulle välja bland dessa tusentals föreläsare i år så valde de mig.

Jag talade alltså kreativ försäljning.

Och jag berättade på slutet av föreläsningen om några av de kreativa lösningar vi på interesting.org använt oss av för att sälja tal på nya sätt.
Jag berättar samtidigt hur vi satt rekord i nyförsäljning varje månad under hösten / vintern trots ekonomisk oro.

Dagen efter får jag ett mail från en av medarbetarna på Talarforum:

”1000 Tack för en fantastisk föreläsning för oss, jag gjorde inget annat än att prata kreativitet hela helgen! Mina barn sa "Mamma, ta det lugnt... Vi är här, du behöver inte skrika ...!" Nåja, skrek gjorde jag inte men jag var ganska euforisk när jag berättade och rösten gick upp ... Hur som helst, en föreläsning som satte sig fast och som kommer stanna länge! TACK!”

Återigen har en åhörare fortsatt sprida kreativitetsbudskapet på hemmaplan.

Det finns ingenting en inspirationsföreläsare uppskattar att höra mer.

Alla i talarbranschen arbetar för att fler människor skall bli inspirerade att tänka nya tankar.

Idag gjorde jag det för Talarforum.
Imorgon kanske de säljer in en talare som får göra det hos dig?

Teo Härén

28/1 Kreativt sälj

teo.haren@interesting.org — Wed, 28 Jan 2009 09:04:00 GMT

-”Är det ok om jag provocerar”?

Så inleder Lennart Käll sin föreläsning idag i Saltsjöbaden.
Lenart Käll är VD på Ticket.
Han talar innan mig och han talar försäljning och de som lyssnar kommer från Länsförsäkringar, där han tidigare arbetat, och där han idag istället sitter i styrelsen.

Jag måste säga att när jag hör Lennart tala inser jag hur smart det är att ha en säljdriven person i styrelsen.
För när Lennart talar försäljning så lyssnar man.

På Ticket arbetar de varje dag med att sälja resor i en bransch som är helt unik: Tickets samarbetspartners är samtidigt deras största konkurrenter.

Och Ticket säljer många resor; en himla massa resor.
De fyller 18 stycken Boeing 373 varje dag för att vara exakt.

Lennart säger många kloka saker, och det är uppenbart att han ser försäljning som en vetenskap, och något som går att utveckla:

”Vet alla säljare vilka produkter som är mest lönsamma för företaget?”, frågar han tex retoriskt mot slutet av sin föreläsning.

Vi delar nog samma övertygelse jag och Lennart: All försäljning går att utveckla.

För i pausen innan hans pass ger han mig flera kommentarer som visar att han tycker kreativitet är viktigt.
Och jag svarar med kommentarer om att jag tycker försäljning är viktigt.

Efter Lennarts timme får jag två och en halv timme för att tala ”Kreativ försäljning”.
Till skillnad från Lennart så ber inte jag om lov att få provocera dem.
Jag gör det ändå.

Och två och en halv timme senare lämnar jag Länsförsäkringars försäljningschefer aningens omskakade av döma av kommentarerna på mail och sms, men även motiverade och inspirerade.

Och med en fråga ekande i huvudet:

”Kan jag hitta nya sätt att sälja våra produkter?”

Vet du vilka produkter du arbetar med som är mest lönsamma?
Kan du hitta på nya sätt att sälja dem?

Teo Härén
I Saltsjöbaden

PS
När jag presenteras säger beställaren;
"Första gången jag hörde talas om Teo var på en syjunta.
De båda tjejerna var helt lyriska".

Det var första gången jag fick ett jobb för att några talade om föreläsningen på en syjunta.

Och vi gillar ju saker som sker för första gången.

26/1 Att bygga broar

teo.haren@interesting.org — Mon, 26 Jan 2009 08:59:00 GMT

Inledningstalare idag är Minoo Akhtarzand, General Direktör på Banverket.
I publiken sitter 570 smarta välutbildade människor och lyssnar; de har alla en sak gemensam; de är passionerat intresserade av broar.

Jag är nämligen talare på Brobyggardagen 2009.
I stora kongresshallen på Mässan i Göteborg byter talarna av varandra och alla talar om broar.

Utom jag.
Jag talar kreativitet.

Som sista talare talar Lennart Emanuelsson, vägingenjör på Öresundsbron. När vi träffas på lunchen pratar vi en del om hur svårt människor har för förändring.

Hela Örsundsbron är ju ett bra exempel på det.

Politiska partier var emot bron, personer lämnade regeringen på grund av den planerade bron, och det fanns ett stort lokalt motstånd bland invånare både i Danmark och Sverige.

Idag är allt detta motstånd borta, och INGEN är negativ längre.

Och det slår mig att precis detta arbetar alla vi som vill få till förändring ständigt emot;
Det hårdnackade motståndet mot nya idéer.
Rädslan för förändring.

Och Lennart beskriver tex hur alla hotbilder om miljökatastrofer om bron byggdes visat sig vara helt fel.

Men han fortsätter: ”Det är ju tvärtom så att bron FÖRBÄTTRAT miljön betydligt, genom att ge lekplatser för fisk vid bropelarna samtidigt som havsbottnar som tidigare vari helt döda pga av färjetrafiken nu uppvisar enorma förbättringar”.

Nya idéer skrämmer.
Nya broar likaså..

Men vad som slår en efter en dag med brobyggare är hur broar förenar.
-”En bro är en naturlig mötesplats”, säger en av talarna
-”En bro binder samman två sidor och leder till ett utbyte av tankar” säger en annan.

Och flera av de andra talarna på Stora Brobyggardagen lyfte fram själva dagen som ett sätt att just bygga broar mellan olika sorters människor och kompetenser.

I Göteborg idag så byggdes det sådana kreativa kunskapsbroar mellan människor passionerat intresserade av broar; allt från pålentreprenörer till arkitekter.

Vad är du passionerat intresserad av?
Vilka skulle du kunna träffa som fick dig att tänka i nya banor.
Vilka nya mentala broar kan du bygga idag?

Teo Härén
I Göteborg

PS

Jag fick ett underbart exempel på hur olika man associerar beroende på i vilken bransch man arbetar. För en av talarna idag var Gunilla Franzén, som även hon talade om samarbete over gränserna för att främja kunskapsöverföring, och utveckling.

Vad som får mig att inse att referenserna och tankarna är olika beroende på var man arbetar är när hon kommer till samarbetspartnern ”Pålentreprenörerna”

Det är en samarbetsorganisation för olika företag som alla arbetar med att tillverka pålar.

Hon beskriver hur Pålentreprenörerna gör detta genom att bland annat arrangera ”Stora påldagen”, men även genom att dela ut ett pris.

Och det är namnet på det priset som får mig att explodera av skratt.

Ingen annan i lokalen skrattar; de associerar väl till en bropåle.
Medan jag får lämna lokalen med tårar i ögonen av skratt, då mina tankar gick till ett helt annat håll.

För Gunilla Franzén avslutar med orden:
-”Då delar vi tex ut vårat pris; GULDPÅLEN!”

Bilden lånad från Pålentreprenörernas site.

24/1 Change

teo.haren@interesting.org — Sat, 24 Jan 2009 09:01:00 GMT

Den här krönikan avslutas med ett Obama-citat.
För att jag tycker det passar bra idag.

Inte enbart för att Obama precis valts till president.
Inte heller bara för att han valts på ett löfte om ”change”.

Utan framförallt för att Obama citeras av den höga chef som flugit in från Lawsons huvudkontor i USA till Stockholm för att tala när den svenska delen av Lawson har konferens där de lansera sitt stora värderingsarbete.

Jag talar innan honom och då talar jag ”kreativitet” och ”förändring”.

Och 400 högpresterande datakonsulter kan inte ha fel: Kreativitet behövs även i deras bransch.

För alla räcker upp handen när jag frågar om de har ett jobb där man måste vara kreativ.

Och deras chef, Travis White, förklarar att det kommer krävas innovativa lösningar för att klara denna ”Financial Winter”.

Och där är vi helt överens Traivs och jag.

Jag får flera mail efter mitt föredrag från åhörare som vill veta mer om hur de skall utveckla sin kreativitet.

Det här mailet tycker jag var lite charmigt och har därför bett om lov att publicera det:

Hej Theo,

Och stort tack för en roande och tankeväckande föreläsning på Lawsons kickoff i Globen i fredags 23 januari. Efter en mängd mer eller mindre kreativa förslag och kommentarer under helgen, så börjar min fru tycka att jag börjar bli lite tjatig. Men skam den som ger sig...

Du uppmanade oss att skicka in kreativa bidrag för eventuell publicering i din nästa bok, och här kommer mitt:

Vår dotter Anna, som för 2 år sedan avslutade sina högskolestudier i Linköping, bodde under studietiden i en studentlägenhet på 27 kvm, fördelade på kök och rum.

Planlösningen var sådan att sängen bara kunde placeras längs en av de fyra rumsväggarna på grund av valv till kök, balkongdörr och garderobsskåp. Om sängen placerades så att rummet utnyttjades maximalt så gick inte garderobsdörrarna att öppna.

När Anna beklagade sig för kreativa kompisen Yvette, fick hon till svar att ”Det löser du ju enkelt genom att ersätta dörrarna med draperier”!?

Sagt och gjort! Dörrarna togs bort och två tygstycken hängdes upp, och sängen fick önskad placering! (Och TV:n utan licens placerades på garderobshylla bakom draperiet...) Och Anna var helnöjd!

Kreativa hälsningar från
Bengt Jonasson
Lawson Göteborg

Ett lysande exempel på vardagskreativitet tycker jag.

Och ett bevis på att kreativitet behövs på multinationella företag som Lawson. Men även på studentrum i Linköping.

Men Bengts mail är även ett bevis på att våra föreläsningar gör att folk åker hem och börjar förändra saker. Det är inspirerande för oss att läsa.

När jag är klar med min föreläsning går alla 400 Lawsonanställda ner för att ha en kreativ workshop om deras gemensamma värderingar.

Obama tog i sitt första tal som president även han upp värderingar.
De värderingar som han tycker behövs för att hela landet USA skall kunna klara av att möta den kris de står inför.

Och det är slående att Obama väljer ”nyfikenhet” och ”mod” som två av de åtta värdeord han lyfter fram.

Är du modig nog att vara nyfiken i dessa tider?

Obama:
Our challenges may be new.
The instruments with which we meet them may be new.
But those values upon which our success depends -- honesty and hard work, courage and fair play, tolerance and curiosity, loyalty and patriotism -- these things are old.

21/1 Poly

fredrik.haren@interesting.org — Wed, 21 Jan 2009 12:00:00 GMT

Poly kallas de skolor som elever som är mellan 17 och 21 år gamla går på i Singapore. Det kan väl jämföras med USAs College.

En av de största Poly´s är Republic Poly. Skolan har 4000 elever och ligger i norra Singapore. Den är nybyggd och mer imponerande än de flesta universitet jag sett i Sverige.

Men det var inte lokalerna som imponerade mest på mig när jag var där idag för att föreläsa för eleverna om kreativitet. Det var hur man jobbade.

För RP (som skolan kallas) är en försöksskola för ny pedagogik i Singapore.

Man har inga lärare. Istället har man ”facilitators”. Dvs ”lärarna” ska inte ”lära ut”, de ska istället se till att eleverna har de bästa möjligheterna att lära sig själva.

En facilitator, eller ”fas” som eleverna kallar sina ”lärare” börjar varje dag med att ge eleverna en uppgift. Tex, Idag ska ni fixa sponsorer till ett non-profit-projekt. Sedan använder eleverna resten av dagen till att genomföra projektet. Vid lunchtid träffar de sin ”Fas” och får feed back. Vid dagens slut måste varje ”Fas” ge VARJE elev feed back på vad de gjort den dagen.

Många brukar säga att asiatiska utvecklingsländer, som Singapore, aldrig kommer att kunna bli kreativa för att de har ett skolsystem som gör att de inte får lära sig att tänka kreativt och lösa problem.

Om du springer på något sådan så tipsa dem gärna om att kontakta mig så ska jag ta dem med på ett studiebesök på RP i Singapore ...

Maken till kreativa, resultat- och problemlösnings-fokuserade elever får man leta efter.

Jag blir nästan matt när jag tänker på vad dessa unga människor kommer att kunna göra om tio år när de är mellan 27 och 31 år gamla och har fått en utbildningsstart som dessa elever fått.

Eleverna har förresten inga pappersböcker - bara e-böcker. Eller som min kontaktperson sa ”E-böcker är billigare och skillnanden i pris mellan pappersböcker och vanliga böcker gör att eleverna istället kan köpa en PC, alla elever måste ha en PC på den här skolan, men det blir alltså inte dyrare än om de skulle köpa böckerna.”

När jag skulle skriva på kontraktet för att jag varit där och föreläst kom min kontaktperson fram med en dator med tryckskärm och bad om min digitala signatur så att betalningen automatiskt kunde skickas in på mitt konto.

Och ungefär där kom jag att tänka på hur samma människor som säger att skolsystemet i utvecklingsländer är uppbyggt så att eleverna inte får lära sig att bli kreativa brukar säga att skolor i utvecklingsländer inte har de resurser som vi i väst har. Och det är säkert sant om man slår ut det på alla skolor i alla utvecklingsländer. Men det är verkligen inte sant för de 4000 elever som just nu går på den sprillans nya, moderna Republic Poly i Woodlands i Singapore och dagligen får lära sig att lösa problem tillsammans med sin ”Fas”.

Vi lever i intressanta tider.

Fredrik
Tillbaka i Singapore efter några dagar i ett väldigt kallt Beijing. Skriver detta på uteserveringen på Museum of Modern Art i Singapore, med en lime juice bredvid mig. Det är klarblå himmel och ca 25 grader varm, men ändå ryser jag lite när jag tänker på eleverna jag nyss träffade på RP.

20/1 Bygg till - Tänk till!

info@interesting.org — Tue, 20 Jan 2009 00:00:00 GMT

Fördomar fördummar.
Det är en klassisk ordlek.
Men den stämmer.

Idag spräcktes några av mina fördomar. Och läser du vidare kanske några av dina kan spricka med.
I fredags fick jag nämligen fem nya förfrågningar:
En av dem var i november 2010 (dvs om 20 månader) på Handelshögskolan i Riga, och en var idag (dvs fyra dagar efter förfrågan) för NCC i Upplands Väsby.
Ett bra bevis på att bokningar kan vara olika i kreativitetsföreläsningsbranschen.

Och ett bra bevis på att fördomen: ”Det bokas inga tal med framförhållning” inte stämmer. (Vilket för övrigt inte heller denna fördom gör; ”Det bokas inga tal i lågkonjunktur”)

Dagens föreläsning var alltså hos NCC.

En bransch som många skulle kalla ”okreativ”.
Men inte byggkillarna själva inte, där de satt i sina snickarbyxor och käkade mazarin medan jag föreläste.
Det vet jag.
Jag frågade dem nämligen:
-”Upp med en hand om du är kreativ”.
Alla räckte upp handen!

Se där; en fördom värd att spräcka.

För som VD:n på Väsbyhem sa i sitt inledningstal:
”Det krävs kreativitet för att renovera lägenheter”.

Han fortsatte: ” Plötsligt finns där ett vattenrör som inte var med på ritningarna när man står och bilar i en vägg, och när det sker vill det till att man kan tänka ut en lösning snabbt. Annars har man snart en vattenskada att renovera också”.

Han fortsatte genom att konstatera att det är enklare att bygga nytt, än att bygga om. Men att NCC trots det lyckats gå från ”Bra” till ”Ännu bättre” när Väsbyhem utvärderat deras arbete med renoveringarna.

Så oavsett vad du skall bygga; lyssna på tipsen från NCC;
Skall du bygga om; Tänk om!
Skall du bygga till; Tänk till!
Och skall du bygga nytt; Tänk nytt!

Efteråt får jag två talförfrågningar från några av de som lyssnat.
Det gjorde mig glad.

Men gladast blev jag av den fördom som chefen på NCC spräckte.
Han var verkligen en typisk ”byggare”; Stor, stark och med nävar av stål när han skakade hand med mig och med mörk stämma sa:
”Det är jag som skall presentera dig”.

Men så fortsätter han:

-”Jag är lite styrd vad det gäller NÄR jag kan presentera dig, för klockan fyra måste jag vara två mil norr om Uppsala så det kan inte bli senare än tio minuter i, för då måste jag smita” …

Och så kom den härligt uppfriskande fördomssprängande sista meningen:

-”För då hämtar jag barn på dagis”.

Teo Härén
I Upplands Väsby

19/1 Gör det bästa bättre

info@interesting.org — Mon, 19 Jan 2009 12:03:00 GMT

I Kalmar har de världens bästa landsting.
I alla fall är det den känsla man får när man lyssnar på Landstingsdirektör Alf Jönsson som föreläser före mig på deras årliga chefskonferens på Öland.
Han räknar upp exempel där Kalmar läns landsting är bäst i Sverige.

Och han avslutar sin föreläsning med orden;
”Och vi skall göra det bästa ännu bättre!”.

Efter Alf är det min tur.
Jag talar kreativitet och ledarskap.

I tider av nerdragningar tänker nämligen Kalmar landsting inte göra stora nerdragningar, utan istället satsa på ”ständiga förbättringar”. Inte bara för att kunna spara kronor och ören. Utan minst lika mycket för att spara liv.

Det är ju det som gör det så roligt att föreläsa kreativitet för t.ex. landsting; deras idéer kan bokstavligt talat rädda liv.

De har delat upp sina konferenser på tre veckor för att alla chefer skall kunna komma, och eftersom det handlar om ständiga förbättringar bad jag den ansvarige att ge mig feedback inför de två återstående grupperna.

Jag fick detta svar:

”Hej Teo!
Idag träffades arbetsgruppen för chefsdagarna och utvärderade förra veckan för att hitta våra förbättringar. Vi har mött och pratat med flera av deltagarna och kan inte hitta något som vi vill förbättra kring ditt föredrag. Tvärtom vill vi understryka att det budskap och på det sätt det framfördes vill vi se och höra det igen”.

Först blev jag glad.
Sedan nästan upprörd; här har vi ett landsting som skall förbättra ALLT och så hittar de ingenting att förbättra på mitt tal?!

Men jag läser vidare i mailet och ser att hans mening om att ” vi kan inte hitta något som vi vill förbättra kring ditt föredrag!” inte riktigt stämde.

För som avslutning hittar jag denna mening:

”Vi ska fixa en bättre belysning och tjockare svarta pennor till blädderblocket”.

Se där; två förslag på förbättringar!

Det skall bli ett nöje att resa tillbaka till Öland och tala kreativitet för den grupp som bestämt sig för att ”göra det bästa ännu bättre”.

Hur är det med dig?

Är du bäst?

Tänker du göra det ännu bättre?

Teo Härén
På Öland

16/1 Party in the centre of the world

info@interesting.org — Fri, 16 Jan 2009 00:00:00 GMT

Kina heter ju ”Mittens Rike” på Mandarin.
I kväll kände jag mig som om jag var i Mittens Rike - eller snarare i Världens centrum

Jag var inbjuden till en födelsedagsfest för en entreprenör och risk-kapitalist som bor i Beijing.

När jag klockan två på natten lämnade hans lägenhet insåg jag vilken blandning av människor jag träffat under kvällen

Födelsedagsbarnet själv är fransman, men bor sedan fler år i Beijing. Hans företag har just lanserat världens första 3D-spel för socialneetworks och haft 500 000 nedladdningar på några veckor.
Hans anställda sitter i Kina, Korea och Libyen.

På festen var också en kille från Israel som flyttat till USA men som nu tillbringade några veckor i Kina för att ”få inspiration”. Han har, tillsammans med en kille i Rumänien, byggt en Facebook-app som fått 4 miljoner användare på 11 dagar! (Ja, du läste rätt.)

Jag pratade också bland annat med en koreanska, en amerikan, en japanska, några fransmän, en kinesiska som bott i Hong Kong och Singapore men nu var tillbaka i Kina.

Och jag hade en väldigt lång och intressant diskussion med Andy Tan, som tidigare var Googles chef i Kina. Men som nu, som 33-åring, startat ett eget online-spelbolag.

Andy är ett perfekt exempel på vad vi kommer att få se från Kina inom de närmaste åren. Född i Kina, utbildad i USA, jobbat på amerikanskt high-techbolag för att lära sig och som sedan hoppar av, skaffar risk-kapital och bygger ett bolag med globalt tänk och lokala, kinesiska utvecklare som är hungriga och snabba.

Andy berättade att online gamling i Kina ligger 3-5 år före USA och Europa. Och sedan sa han: ”För er i väst är "innovation" någon ni gör för att det är kul. Ni ser det som självförverkligande ungefär. För oss i Kina är det en fråga om liv och död. Om du inte precis hela tiden utvecklar dig och är mer kreativ går du under direkt för att någon kopierar dig.”

Världens utveckling må ha stannat av - men i många delar av världen sitter kreativa entreprenörer och planerar nya produkter och tjänster som ska slå världen med häpnad. Några av dessa träffade jag på en fest i Beijing. Det var inspirerande.

Fredrik

15/1 CleanTech i Beijing

info@interesting.org — Thu, 15 Jan 2009 00:00:00 GMT

För tre år sedan flyttade jag till Beijing.
För ett år sedan flyttade jag därifrån till Singapore.
Bland annat för att vädret (både till temperatur och till bristen på smog) är mycket bättre i Singapore.

Idag är jag tillbaka i Beijing.

Och jag kom tillbaka för att vara den första talaren på ett event som kallas ”CleanTech Thursdays”.

Det är ett initiativ att starta en mötesplats för alla som jobbar med ”clean tech” i Beijing. (Clean tech är ett samlingsnamn för all den industri som jobbar med att göra världen mer miljövänlig genom att använda nya lösningar.)

Så ikväll samlades nästan 100 riskkapitalister, entreprenörer, regeringsanställda, journalister m fl på den trendiga restaurangen Domus precis bredvid den förbjudna staden för att nätverka.

När jag efter mitt tal stod och pratade med några av deltagarna som var där slogs jag av vilken hög kvalitet det var på dem som var där. Det skulle lika väl kunna ha varit i New York eller London. Och när jag kände energin som fanns bland dem som just nu jobbar med att utveckla cleantechbranschen i Kina blev jag nästan nockad.

Jag frågade en av risk-kapitalisterna (en västerlänning som drev en fond för ett antal kinesiska miljardärer) hur klimatet var för entreprenörer i Kina att hitta pengar jämfört med i säg Kalifornien i dessa dåliga ekonomiska tider.

Han log och sa: ”Det är lättare att få pengar här.”

Jag har ju länge försökt få folk att förstå att det som händer i världen gör att det nu är möjligt att sitta i Kina och vara lika kreativ som om man sitter i Kista. Men nu är det alltså till och med så att det är LÄTTARE att få pengar om man sitter i Kina än i Kista. Intressant.

Jag lämnade CleenTech Thursdays full av inspiration och åkte iväg till det nybyggda Grand Hyatt Hotell för att dricka grönt te i deras bar på 65:e våningen. Och när jag satt där med en god vän i Beijingnatten och tittade ut över denna gigantiska stad som var lite lagom insmord i smog tänkte jag två tankar:

1) Beijing behöver verkligen en cleentech-revolution
2) Den revolutionen har redan börjat och jag undrar om vi i väst har förstått hur det kommer att förändra världen.

Fredrik
I Beijing

14/1 Läsarfeedback ps.

info@interesting.org — Wed, 14 Jan 2009 00:00:00 GMT

I måndags skrev jag en krönika om den feed back som vi får via mail till interesting.org.

Jag skrev den dock lite för tidigt. För efter att jag publicerat krönikan ramlade det roligaste mailet för dagen in. Jag har valt att publicera det i sin helhet.

”Jag heter XX och är 13 år. Min dröm är att bli en framgångsrik entreprenör och min dröm har jag delvis fått på grund av dig.

Nu till mitt ärende. Som uppgift i svenskan ska vi hålla ett muntligt föredrag om en förebild och direkt visste jag att jag skulle skriva om dig.
Min utgångspunkt är din ekvation ”Idé= p (k+i)” och hur den tanken skulle kunna få oss att bli framgångsrika i framtiden. Jag såg dig första gången hålla ett föredrag om ”idé=P(K+I)” på tv. När du precis hade slutat föreläsa var jag jättearg och tyckte du hade helt fel. Men sedan kom jag på att det var bara ett tecken på att det du beskriver om att vi istället för att se saker som en möjlighet ser vi det som ett hot som vi ska förtrycka. Jag har senare hört dig som sommarpratare, 4 gånger har jag lyssnat om på programmet, bara för att förstå vad du verkligen menar och om jag är beredd att hålla med dig. Vilket jag verkligen gör. Ju mer jag har tänkt på det ju mer håller jag med dig och får förståelse för vad du menar.

Skulle du kunna ge mig några enkla tips, dels på vad jag ska ha med rent faktamässigt och dels på hur man håller ett bra föredrag?, vilket jag tycker du är väldigt duktig på.

Det vore roligt om du vill svara på mitt mail. Till största del på grund av att du är min stora förebild men också för att kunna ha med det som en information i mitt föredrag att jag faktiskt har haft kontakt med dig.”

Mailet är alltså skrivet av en 13-åring! Tonen och språket känns snarare som en normal 31-årings ...

I ett annat mail som jag fick av honom dagen efter (efter att jag svarat på alla hans frågor och erbjudit mig att bli hans mentor) skrev han ”Det är den första läxa som jag riktigt har längtat efter att få jobba med.”

Att vi på interesting.org, via våra böcker, föreläsningar och annat lyckas inspirera människor till att få och göra fler idéer - och att i detta fall varit en liten, liten del i att en 13-åring bestämt sig för att bli entreprenör och se fram emot att göra sina läxor ger oss så mycket inspiration själva att det nästan är löjligt.

Det finns så mycket kraft i att bli inspirerad att förverkliga sina idéer.
Det är därför vår slogan på interesting.org är ”inspiring ideas”.

Jag hoppas att mailet från den 13-årige killen på något sätt även kan inspirera dig en aning att ta tag i en idé du har och se till att den blir verklighet.

Fredrik

13/1 Härarbete på Handelshögskolan

info@interesting.org — Tue, 13 Jan 2009 00:00:00 GMT

Kan man tävla i kunskap?
Kan man mäta utbildning?

”Visst kan man det”, säger Financial Times.
”Det går utmärkt”, säger IFL.

” I Financial Times ranking toppar IFL bland de nordiska aktörerna i samtliga kategorier. Bl a rankas IFL som Europas femte bästa inom skräddarsydda program för företag.”
Så står det som presentation på IFL:s hemsida.

IFL är helt enkelt en av de allra bästa utbildningsanordnarna i Europa.
Och de rankas på 32:a plats i världen.
Inte så illa det heller.

Därför är det alltid lika roligt att få komma tillbaka dit och föreläsa, något jag och Fredrik gör ungefär en gång i månaden i snitt.

I grupprummet sitter en liten, men ack så kompetent grupp, bestående av runt 25 kvinnor och män. De kommer från Ericsson, SAAB, SCANIA med flera och de har alla chefspositioner i sina internationella företag.

Kreativitetspasset inleder hela deras utbildning på Handelshögskolan / IFL.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt att en skola som Handelshögskolan BÖRJAR en utbildning för höga chefer med ett pass om kreativitet.

Men det är naturligtvis just för att deltagarna under resten av utbildningen skall ta till sig kunskapen, men även utveckla den utifrån vad de själva kan och sedan hitta nya kreativa lösningar. BARA kunskap räcker inte. Kunskap OCH kreativitet är målet.

Efter mina tre timmar sitter jag kvar i fikarummet med deltagarna och Mats (Ansvarig för utbildningen på IFL) tills klockan blir efter midnatt.

Vi diskuterar allt från hur affärsutvecklare tvingas fylla i sina egna reseräkningar istället för att helt fokusera att hitta på nya produkter, till skillnaden mellan ”kreativitet” och ”innovation” på Ericssons utvecklingsavdelning till synen på koldioxidutsläpp. (Vet du tex koldioxidutsläppen för att frakta en mobiltelefon från Kina till Sverige motsvarar 1 liter bensin, dvs kör man en mil extra med bilen för att KÖPA mobilen billigt har man släppt ut mer koldioxid än det tog att frakta den till Sverige! )

Med vad som gjorde mest intryck på mig var ändå den utveckling av Härarbete som en av deltagarna presenterade vid fikabordet.
(Jag hade lagt 30 minuter av min tid för att tala Härarbete.)

Han beskrev hur han som chef hade ett ansvar att se till att hans personal kände sig trygg i att våga testa nya platser att arbeta på.
Hur den osäkerhet som de kanske skulle känna över att inte vara ”på jobbet” inte enbart var deras egen osäkerhet, utan även att han som chef hade ett ansvar. Ett ansvar att se till att de istället stolt kunde komma tillbaka till jobbet och berätta VAR de arbetat, och varför det var den bästa möjliga platsen för just den arbetsuppgift de gjort där. Oavsett om det var att sitta i en stuga i Sälen, eller på Maldiverna, eller så på en bänk i tunnelbanan!

Jag höll verkligen med honom.

Under 2009 kommer vi utveckla Härarbetakonceptet. Boken kommer ut i en ny version och kommer översättas till engelska.
Inför båda dessa uppgifter är vi väldigt nyfikna på dina egna erfarenheter av härarbete.

Vi kommer under våren kontakta ett urval av de som köpt boken, och det kommer starta minst två forskningsprojekt,

Så skicka gärna dina erfarenheter, bilder där du härarbetar, eller argument för/emot att arbeta på den mest inspirerande plats du kan tänka dig. Som vanligt betalar vi för alla tankar / idéer som kommer med i en bok eller en föreläsning och som vi ännu inte tänkt själva.

Mannen som reflekterade om Härarbete kom från Ericsson, och han beskrev Ericsson som en haj:
”Om vi inte rör på oss så dör vi”!

Hur är det med dig?

Är du en härarbetande haj!

Teo Härén

12/1 Läsarfeedback en måndag

info@interesting.org — Mon, 12 Jan 2009 00:00:00 GMT

Internet har gjort det väldigt mycket roligare att vara författare.
För plötsligt får man feedback från sina läsare.

Idag fick jag fyra mail

Ett gällde idébok och löd:
”Jag har precis ”hittat” idébok och ger den av hela mitt hjärta till en kille från Mosambique i avtackning.”

En gällde idébok om service som en kille ville beställa fem ex av för att han fått den rekommenderad av sin chef.

Ett gällde Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå och löd:

"Tack för en mycket trevligt skriven och tankeväckande bok! Jag fick den i julklapp och har haft många fina stunder med den!"

Mannen som läst boken gör sedan en intressant koppling till hur vi lär oss om världen i skolan. Och han slutar mailet med meningen: ”Det vore intressant att få din beskrivning av hur man möter, resonerar kring och angriper klimatproblematiken i olika delar av världen! (höll på att skriva ”hörn av världen” – ack så avslöjande!)”

Just dessa funderingar kommer jag att skriva mer om i framtiden.Förmodligen i form av en krönika. För i morgon åker jag till Beijing för att föreläsa för gräddan av företagare inom förnyelsebar energi i Beijing.

Men gladast blev jag kanske för ett mail som jag fick från en kille som avslutade sitt mail med signaturen:

”Emil, 21
Entreprenör, student, politiskt aktiv, drömmare
Stockholm”

Han skrev:

”Vi unga människor, framtidsinriktade, nyfikna och entreprenöriella; vi som sett din föreläsning på YouTube tiotals gånger, lyssnat på ditt sommarprogram och har framtiden nerklottrad i idéboken. Vi håller med om din tes om oss i den utvecklade världen. Vi skickar inga arga mail till dig, utan blir snarare triggade och hjälpta av dig. Men frågan är: hur går vi vidare?”

Nu får jag extremt få arga mail (de som är arga eller irrterade skriver snarare anonymt på YouTube eller DI.se), men Emils mail gjorde mig glad. Det är uppenbart att det bubblar bland många männskor i utvecklade länder som vill skapa något nytt. Något mer.

Och det som är så roligt med Internet är att dessa människor (som de fyra som skrev till mig idag) nu skriver tillbaka och berättar om hur interesting.org på ett litet, litet hörn har hjälpt till att inspirera till denna förändring. Det är mail som dessa som gör att vi fortsätter göra vad vi gör.

Fredrik
ps. Vad jag svarade Emil på hans fråga? Jag skrev: ”Du är ung. Fundera på vad du tycker är viktigt i livet. Hur du vill titta tillbaka på ditt liv som gammal och vad du då vill komma ihåg. Och börja sedan kontakta personer som kan lära dig något om det du vill ha gjort i framtiden.”

9/1 Årets Talare för många år sedan

info@interesting.org — Fri, 09 Jan 2009 00:00:00 GMT

2007 valdes både Teo och jag till ”Årets Talare” i Sverige.
Det är så klart en ära för en talare att bli utsedd till Årets Talare och priset är ett av de finaste utmärkelser som jag har fått.

Men idag stod jag inte och talade.
Idag lyssnade jag istället på en av de allra första svenskar som fått utmärkelsen ”Årets Talare” - nämligen Lennart Koskinen.

Lennart var nämligen i Singapore för att bland annat prata inför en inbjuden grupp svenskar.

Jag var sjävklart där. Som talare missar man inte gärna möjligheten att få lyssna på en bra talare.

Men jag gick inte bara för att lyssna på honom som talare. Jag ville också lyssna på det han skulle tala om.

För temat på Lennart tal var ”CSR” - Corporate Social Responsibility - ett ämne som jag tycker är väldigt intressant.

Vi på interesting.org tycker att det är viktigt att man som företag inte bara fokuserar på att tjäna så mycket pengar som möjligt - utan att man som företag även tar ett större ansvar.

Vi gör det bland annat genom att göra gratis föreläsningar för vissa grupper och organisationer, genom att sälja våra böcker för tryck-kostnad i utvecklingsländer som Sri Lanka, och genom att skänka pengar till organisationer som vi stödjer.

Och så tycker vi - faktiskt - att vi har en affärsidé som i sig tar ett socialt ansvar. Vi ska ”inspriera andra - och varandra - att få, och genomföra fler goda idéer.” Vi hoppas att samhället blir bättre om fler bra idéer blir av.

Under 2009 kommer vi att införa ett nytt CSR-projekt på interesting.org. Vi kommer snart att berätta om det och vi är väldigt glada över att kunna sätta igång det.

Hur arbetar ni med att utveckla CSR-projekt i ert företag?
Vilka ”goda idéer” ska ni genomföra under 2009?

Att börja 2009 med att få lyssna på en av Sveriges bästa talare prata om CSR kändes som en bra start.

Fredrik

(Bild från Svenska Kyrkan)

7/1 Om att vara kreativ i Vara

info@interesting.org — Wed, 07 Jan 2009 00:00:00 GMT

Det var första dagen på terminen idag och i Vara konserthus med sina 500 platser är det helt fullt.
Men inte av elever. Utan av lärare.

Tre kommuner i västra Sverige hade bjudit in ALLA lärare, från förskoleklasserna till gymnasiet, till en inspirationsföreläsning.
De hade till och med bjudit in personer från fritidsverksamheten.
Onekligen ett unikt upplägg; oftast när jag är på skolor är det antingen lågstadiet eller högstadiet eller gymnasiet som lyssnar.
Här var det alltså alla stadier, från tre kommuner på en gång.

Jag talade kunskap och kreativitet.

Efter föreläsningen får jag skjuts till stationen av Birgitta Gustavsson Wåhlander, en av arrangörerna och till vardags utvecklingsledare på skolförvaltningen i Essunga.
Essunga kommun har 5 651 invånare och alla deras lärare var alltså i Vara Konserthus för en kreativitetsföreläsning på eftermiddagen.
Birgitta berättar att på förmiddagen hade de haft en annan föreläsning; om matematik.

-”Det var en föreläsning om hur man kan arbeta med matte på nya sätt”, berättar hon.
-”Vi vill få dem att släppa matteboken, få dem att hitta nya sätt att tänka för att lära ut matematik.”

Vi diskuterar att en del tycker att matematik enbart är logiskt och därför är ”okreativt” .
Birgitta håller nästan på att köra av vägen och utbrister bestämt: ”FEL!”

- ”Matematik går inte ut på att kunna rabbla, då blir det bara papegojakunskap! Man måste kunna tänka matte, använda sin kunskap för att lösa problem på ett kreativt sätt.”

Jag håller med henne helt.

Matematik är en väldigt kreativ vetenskap. Det är ju tex en vetenskap som har stora belöningar för den, som med kunskap och kreativitet, hittar lösningar på ännu ej lösta problem.
Till exempel finns de så kallade Millennieproblemen som är sju berömda problem inom matematiken som ännu är olösta. (Clay Mathematics Institute instiftade år 2000 ett pris på 1 miljon dollar för lösningen av varje enskilt problem där ryssen Grigory Perelman för några år sedan fick mycket uppmärksamhet för att ha löst ett av dem. Även om just han tackade nej till pengarna ... )

Därför passar det så bra att jag fick avsluta dagen. För det är inte bara mattelärare som behöver inspireras att lära ut hur viktigt det är att inte bara rabbla kunskap utan istället inspirera sina elever att lämna skolan med både mycket kunskap och mycket kreativitet.

Så de inte rabblar kunskap utan använder sin kunskap för att skapa något nytt. Oavsett om det gäller matematik, filosofi, samhällskunskap eller språk.

Hur är det på din arbetsplats?
Lyssnar du på mycket papegojakunskap?

Teo Härén
På X2000 från Vara

5/1 Volvo Ocean Race

info@interesting.org — Mon, 05 Jan 2009 00:00:00 GMT

Volvo Ocean Race är en 31,250 sjömil lång tävling som pågår i över sju månader. Man seglar bokstavligt talat jorden runt. Just nu är man i Singapore. Nästa deltävling kommer att gå från Singapore till Qingdao i Kina och kommer att gå från 30-gradig värme till minusgrader och köldfaktor på -30. Man kan väl säga att det är en tuff tävling.

I årets Volvo Ocean Race deltar Ericsson med två båtar. Och som ett led i sin sponsring av projektet hade Ericsson bjudit in ett 50-tal svenskar för en ”svensk dag” där båtarna och seglarna presenterades under festliga former med mycket god mat och dryck. Dessutom passade man så klart på att presentera Ericsson.

Det här vet jag för att en av de 50 personer som Ericsson bjudit in var jag. Och det var en mycket intressant kväll. Visst var det roligt att få höra om hur det är att segla i 40 knop (ja, seglarna erkände att de är rädda), att få se hur det är ombord (de har bara frystorkad mat och går ner i snitt sex kilo per deltävling) och att det tydligen går utmärkt att sova bara ett par timmar per gång under dagar i sträck.

Men personligen tyckte jag att Ericssons presentation var ännu mer spännande. Som att de berättade att det bara är 6 år sedan världen passerade 1 miljard mobiltelefonanvändare - och att man nu passerat fyra (4!) miljarder mobilanvändare. Eller att deras nya målgrupp är personer som tjänar mindre än 2 dollar om dagen. Och att man tror att det bara är 4 år kvar tills sex miljarder människor (av knappt sju) kommer att ha en mobil. Det är en sjukt expansiv bransch Ericsson är marknadsledande i. Och den fortsätter att växa - Ericsson tror att om 4 år kommer 9/10 av de som har tillgång till bredbands-internet att ha det - inte via kabel - utan via mobilen. Och senare i år kommer ett mobilt bredband på 100 Mbit att lanseras. 100 Mbit!

Men mest spännande på kvällen var det nog ändå för mig att få vara författare av Idébok. Av den lilla exklusiva grupp på 50 svenskar och singaporeaner som Ericsson hade bjudit in till sitt första Volvo Ocean Race-event fick jag höra en hel del inspirerande idéboks-historier.

Som kvinnan som berättade att de köpt in Idébok som present till sina kunder - och att en av deras kunder hade hört av sig till dem och bett om fler böcker eftersom DEN kunden ville ge bort Idéböcker till SINA kunder ...

Eller som mannnen som kom fram och berättade att han hade TVÅ idéböcker. ”Jag har en privat och en för jobbet”, förklarade han. Jobb-boken hade han på jobbet. Den privata låg vid hans säng. I jobb-boken skrev han ner jobbidéer. I den som låg vid sängen skrev han ner privata idéer. Att skriva ner sina idéer i Idébok är precis som det är tänkt - att ha TVÅ idéeböcker som man skriver i är exemplariskt.

Men roligast var kanske ändå mannen som kom fram och berättade att han fått en Idébok av sin nuvarande fru som en ”inofficiell” förlovningspresent! Ett lysnade exempel på hur Idébok har visat sig ha väldigt många användningsområden.

Jag älskar att höra hur folk får höra talas om, får tag i, använder samt sprider idébok vidare. Glad lämnade jag ett inspirerande event.

Hur använder du din?

Fredrik

25/12 Den bästa julklapp vi kunde fått

info@interesting.org — Thu, 25 Dec 2008 00:00:00 GMT

När jag och Teo växte upp brukade vi köpa det vi helst av allt själva ville ha i julklapp till varandra. Eftersom vi är tvillingar, och därmed väldigt lika, visste vi att den andre skulle bli glad om han fick det vi själva ville ha. Resultatet blev att vi ofta blev väldigt glada för det vi fick. En rolig bieffekt var att vi dessutom ofta fick exakt samma sak av varandra i julklapp!

Därför kunde jag känna igen mig lite i ett mail jag fick sent, sent på julaftonskvällen. Så här stod det:

”Jag köpte din bok ”Vad som händer i världen” till min dotter i julklapp, inför risken att hon inte hade köpt den till mig…"

Mannen som skrev mailet berättade vidare att han dessutom hade garderat sig inför möjligheten att dottern inte hade köpt min bok till honom genom att på paketets julrim skriva att om han inte fick boken av sin dotter ville han ha möjlighet att läsa den först.

Och när jag så sent, sent på julaftonskvällen får ett mail från mannen har han snabb-läst sig igenom ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå.” Och han är såld.

Han skriver.

”Det finns så många härliga kommentarer [i boken] att jag skulle vilja läsa den utan tidspress, men framför allt, vilja ge den till alla mina anställda. Om de hade dina öppna ögon hade de insett hur vi måste kriga vidare och inte slå oss till ro.

Jag har 8 anställda. Två är hemma på mammaledighet, en vikarie. Dessutom styrelsen på fyra personer (fem men den femte är min dotter så hon har ju redan fått den) … och jag kan tänka mig en och annan nära medarbetare till. Då vi har lite ”jävla anamma”-mötet i upptakten av nya året skulle det vara bra att ha den levererad så snart som möjligt.”

Och så frågar mannen mig om han får rabatt om han köper in 25 ex till alla på sitt företag. Det får han såklart.

Mailet avslutas med orden: ”Nu skall jag kasta mig över de sista 30 sidorna. Hittills har jag njutit av nästan varje sida. Inte minst för att jag i mitt jobb varit i Kina två gånger redan under 2008 och inser att de även i en bransch där Skandinavien varit marknadsledande hittills (passagerarsjöfart) kommer att hamna i bakvatten inom kort.”

När jag läser mailet från mannen slås jag av det faktum att en för mig helt okänd person har köpt just min bok läst den och gillat den.

Det är koolt.

Men det som är riktigt koolt är att samme man gett bort den till sin dotter i julklapp för att han tycker att det är viktigt att hon förstår vad som händer i världen. (Jag menar det finns bokstavligt talat tusentals böcker att ge bort i julklapp till sin dotter.)

Och det är riktigt coolt att mannen sedan ser till att SJÄLV få läsa boken innan dottern får tillgång till den. Och att han plöjer den genom att snabbläsa den på självaste julaftonskvällen är häftigt. Och att han efter det bestämmer sig för att ge bort den till varenda anställd och styrelseledamot i sitt företag är fantastiskt.

Det är precis den typen av nyfikna, engagerade människor som brinner för att fler svenskar ska förstå vad som händer i världen som jag skrivit ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå”.

Det är för mail som dessa som vi gör vad vi gör på interesting.org.
Jag hade inte kunnat önska mig en bättre julklapp än det mailet jag fick i natt.

God Jul!

Fredrik

ps. Det här är den sista krönikan för 2008. Nu tar vi julledigt från interesting.org och krönika-skrivandet. Vi är tillbaka med nya, friska krafter 2009. (Men det går så klart bra att beställa böcker på siten, det är inte så att vi slutar läsa mail :)

pps. Appropå böcker. Bilden ovan är inte en bild på "Vad som händer i världen"-boken. Men det är en bild på en sak som händer i världen som vi är väldigt stolta över. Bilden föreställer hyllan för ”best sellers” i kategorin Managementböcker på bokhandeln Kinokuniya på Singapores shopping-gata nummer ett: Orchard Road.

I hyllan finns böcker från 11 författare. Där är bland annat Malcom Gladwells nya. En bok från Donald Trump och en bok om Obamas förmåga att hålla tal med titeln "Say it like Obama".

Och där - bland dessa internationella giganter - står en svart bok med ett väldigt beskedligt omslag: THE IDEA BOOK!

Efter att mindre än en månad i Singapores bokhandel har interesting.org, via eget förlag, alltså lyckats klättra sig upp till best-seller-hyllan i Singapores största bokhandel. Dessutom under självaste veckan innan jul - årets viktigaste vecka för försäljare av böcker. Inte illa av ett litet svenskt företag med åtta anställda och ett huvudkontor i Älvkarleby.

24/12 Julafton för nyfikna

info@interesting.org — Wed, 24 Dec 2008 00:00:00 GMT

Dagens ledare i Svenska Dagbladet är skriven av Sanna Rayman och börjar så här:

”Han pratar fort, snubblar på orden. Men, med lite fördröjningseffekt förstår jag vad som sägs på andra sidan luren:
– Jag heter Fredrik Härén och det är så att jag har skrivit en bok.

Jag vet, säger jag, jag har den här. Fast jag har inte hunnit läsa den än.
– Så bra att du har fått den. Men nu är problemet att jag bor i Singapore.

Jag säger att det inte låter som ett problem, men får veta att nu är Härén i Stockholm och han hade tänkt komma förbi och prata lite om sin bok, men flyget går ikväll och mycket ska hinnas med. Har jag månne tid att ses efter lunch? Då hinner han med ett annat möte först och kan lämpa av sina väskor på Centralen. Eller förresten! Kan han komma nu? Har jag tid att träffa honom på direkten?
Jodå. Jag har tid. Och jag blir upplivad av det entusiastiska flödet från denne runtresande innovationsapostel. Det är inte så ofta författare tittar förbi och berättar om sina böcker på eget initiativ.”

Resten av ledaren handlar om ett långt samtal som Sanna och jag hade för några veckor sedan när jag var hemma i Sverige och lanserade ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå.”

Att få höra att författare inte ringer sveriges näst största dagstidning och försöker få dem att skriva om ens bok tycker jag konstigt. För mig är det självklart. Om man, som jag, lägger tre år på att resa jorden runt och intervjua 200 människor och sedan skriver sig igenom otaliga nätter för att få fram sitt budskap och förpacka det i en bok - varför lägger man då inte ner tid på att få folk att få reda på att boken finns?

När det gäller ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå” är detta extra viktigt för mig. Det är verkligen en bok som jag skrivit för att få så många människor som möjligt i utvecklade länder att bli mer nyfikna igen.

Och efter ett mer än timmas långt möte med Sanna på SVDs ledarredaktion känner jag att Sanna också tycker att det är viktigt.

Så idag skrev hon om boken både på ledarsidan och ledarbloggen. På bloggen skriver hon om boken och där länkar de även till föreläsningen från Kunskapens Dag.

På bloggen skriver hon:
”I dag skriver jag om Fredrik Härén och hans nyligen utgivna bok Vad som händer i världen – och varför det är viktigt att förstå. Som en inkörsport till Häréns budskap om nyfikenhet och kreativitet i globaliseringens tidevarv rekommenderas hans föreläsning på samma tema. Om du tröttnar på Kalle Anka är det bara att trycka på play i del ett och två av föredraget här nedanför!”

Att SVD puffar för att låta bli att titta på Kalle Anka för 50-11e gången och istället titta på en föreläsning om varför det är så viktigt att förstå vad som händer i världen tycker jag är riktigt upppigande.

Tyvärr är det inte alla som ser föreläsningen från Kunskapens Dag på nätet som har förstått att jag av beställaren av Kunskapens Dag-föreläsningen var speciellt OMBEDD att hålla en ”provocerande föreläsning om kunskap”. Så till alla som ser YouTube-föreläsningen och blir provocerade av att jag ”provocerar” - ta det inte personligt :) - se föreläsningen för vad det var: en ”omskakningsövning” på en konferens där alla andra talare hyllade svensk kunskap. Jag har ärligt talat lite svårt att förstå vad det är som gör att så många människor blir så provocerade av ett litet tal.

Att på självaste julafton kallas för ”innovationsapostel” på ledarsidan i sveriges nästa största dagstidning är kanske inte så roligt. Jag är medveten om att mitt engagemang för att få fler männsiskor att bli mer kreativa och nyfikna på vad som händer i världen av vissa ibland kan uppfattas som komiskt, provocerande - ja, till och med irriterande och stötande. Men när man brinner för något så gör man. Vad är alternativet: att inte säga vad man tror på för att man är rädd för vad andra ska tycka? Nej, det är det vi gör på interesting.org för viktigt för.

God Jul!

Fredrik

Läs krönikan här.

Och Ledarbloggen här.

19/12 God Service och ett Gott nytt år

info@interesting.org — Fri, 19 Dec 2008 00:00:00 GMT

Under årens lopp har vi hunnit trycka hundratusentals böcker. Vi har provat olika tryckerier i Sverige, tryckerier i Baltikum, Kina och Singapore.

När det blev dags att trycka de första 3000 exemplaren av Idébok om service (som redan håller på att ta slut) funderade vi på vilket av alla de tryckerier som vi provat som vi skulle välja.

Vi valde Fälth och Hässler i Sverige.

Inte för att de är billigast. För det är de verkligen inte.

Utan för att de är det tryckeri som har gett oss absolut bäst service under årens lopp.

Så trots att det kostade lite mer valde vi dem. Och de gav oss utmärkt service även denna gång - något som gör att de även får trycka andra upplagan av Idébok om service.

Förmågan att ge bra service var alltså den avgörande anledningen till att Fälth och Hässler fick ett uppdrag på flera hundra tusen kronor Se där - ett lysande exempel på hur viktigt det kan vara med service för affärernas skull.

Och med tanke på att Fälth och Hässler är det tryckeri som gett oss bäst service var det extra roligt när vi för några dagar sedan fick en beställning på 80 exemplar av Idébok om service - FRÅN tryckeriet Fälth och Hässler!

De hade bestämt sig för att köpa in boken till alla sina anställda. För de vill bli ännu bättre!

Bra service = bra affärer.
Kreativ service = bra service.

Så vi vill att fler ska tänka som Fälth och Hässler - att genom att utveckla de anställdas förmåga att ge kreativ service så kommer affärerna att gå ännu bättre.

Det är roligt att ha Fälth och Hässler som leverantör. Men det är ännu roligare att ha dem som kund.

Fredrik

ps. God jul!

18/12 På liv och död 2

info@interesting.org — Thu, 18 Dec 2008 00:00:00 GMT

Den andra gången jag kommer tillbaka till hjärtkliniken på akutsjukhuset S:t Görans i Stockholm sitter den andra halva av personalen framför mig.
(De vill ju inte lyfta bort all personal från hjärtakuten på en gång. Man kan förstå dem.)

Efter föreläsningen stannar jag kvar och talar med överläkare Staffan Hederoth och hans två kollegor.
De är rörande överens om att kreativitet behövs inom vården.
Men de är även överens om att den går att utveckla.

Vi talar bland annat om hur de skulle kunna bli ännu bättre på att ta emot förslag från patienterna.
I föreläsningen berättade jag nämligen om hur jag lämnat förslag på Londons Heathrow airport.

Här är en nedkortad version av den historien:

-----

Jag står i den långa kön till säkerhetskontrollen och funderar som vanligt på hur kön skulle kunna bli kortare (Jag tänker ofta på det när jag står i en kö)
Snart får jag en idé och går genast fram till säkerhetsvakten;
”Excuse me Sir, I have an idea”!

Hans aggressiva svar blir klassiskt:

“Shut up, or I arrest you!”

Jag blir paff, men fortsätter:

”But, I only want to leave en idea …” säger jag i en vänlig ton.

Och han svarar bryskt “Quiet down sir”… (Jag är naturligtvis hur lugn som helst)

Jag fortsätter dock och påpekar att jag är en affärsutvecklare och att jag har en idé på hur köerna kan bli kortare som jag vill föra vidare varpå vakten trycker på någon sorts ” Al Quaida -knapp” på sin COM-radio och 3-4 vakter kommer springande från ett rum och med milt våld tar de tag i mig och slänger in mig i ett kontor där deras chef sitter.

Han tittar inte ens upp utan muttrar:” Is there a problem sir” med ett uttal på ”sir” som är helt tomt på respekt.

Jag förklarar återigen att jag är affärsutvecklare och att jag försökte lämna ett förslag på förbättringar, och genast lyser chefen upp:
”That's amazing, Sir ( nu med betydligt mer respekt i rösten)

Och han fortsätter;
”Thats the first time ever”!

“I have worked here for five years, so there must have been hundreds of business developers passing through my security area and NO ONE has ever given us any ideas on how to improve” …

( Jag tänkte tillbaka på vakten som tagit emot min idé och tänkte för mig själv ”Jag tror jag vet varför”. )

Han lutar sig framåt ; ”Please give me your idea!”

På S:t Görans diskuterar vi hur de skulle kunna utveckla hur de får sina patienter att lämna förslag på hur saker skulle kunna bli bättre.
De har redan ett system för patientförslag (Ett av förslagen var att det skulle finnas en stjärnkikare på rummen!)

Men kanske skulle det kunna vara en poäng med att lägga lite extra energi på att fråga de patienter som är affärsutvecklare om de hade några tankar kring hur patienternas upplevelse skulle kunna förbättras?

För Staffan och hans kollegor imponerar på mig med deras sätt att tänka utveckling. De beskriver tex hur man idag bemöter patienterna på ett helt annat sätt än tidigare.
”Idag står patienten verkligen i fokus. Och det skall bli ännu bättre.”

Säkerhetskontroller i England kan bli bättre.
Akutsjukhus i Stockholm kan utvecklas.

Kan din verksamhet förbättras?
Kan ni fråga de affärsutvecklare som använder era tjänster om de har några förslag?

Teo Härén

Är du affärsutvecklare?
Har du idéer på hur interesting skulle kunna utvecklas?
Maila mig på teo@interesting.org.

Naturligtvis betakar vi för alla idéer som är nya och som vi kan använda oss av.

(Är du inte affärsutvecklare är du lika välkommen)

18/12 Nytt år - nytt jobb?

info@interesting.org — Thu, 18 Dec 2008 00:00:00 GMT

De senaste månaderna har vi fått ovanligt många spontanansökningar till interesting.org.

Allt från spanska Art Directors i Malaysia till affärsutvecklare i New York till en man från Villnius som jobbat med TV, media och reklam men som nu ville börja jobba för interesting.org.

Mannen från Villnius var i och för sig medveten om att interesting.org inte har någon verksamhet i Baltikum, men han var villig att arbete på distans - eller som han så vackert uttryckte det "Vilnius is few hundreds KM from Stockholm, but distance for ideas is like distance for love - nothing."

Och det har han ju rätt i. På interesting.org är vi nu åtta personer - utspridda över tre länder på två världsdelar.

Det roliga med det ökande antalet spontanansökningarna är att det passar bra ihop med den expansion som vi planerar på interesting.org. Främst i Singapore - där vi nu efter ett par månader på plats är tre personer - men även på andra ställen, om vi hittat rätt personer.

Känner du någon som du tror skulle älska att arbeta med att sprida kreativitet till världen och som är bra på att få saker att hända - tipsa dem då om att vi letar efter några intressanta personer.

Världen håller som bäst på att lägga i alla handbromsar den kan. Då gasar vi.

Men vi ser inget egenvärde i att anställa en massa människor och vi kommer att vara väldigt selektiva i vilka vi tar in. Men som sagt, känner du någon som vore rätt för interesting.org - så tipsa dem gärna.

på theideabook.org (under nyheter) finns det lite mer information om hur vi tänker
kring rektyreringarna vi just nu planerar.

Fredrik

17/12 På liv och död

info@interesting.org — Wed, 17 Dec 2008 00:00:00 GMT

”Första gången jag hörde Teo tyckte jag han verkade tokig, efter ett tag tyckte jag han verkade galen…”
Så inleder överläkare Staffan Hederoth, på Kardiologisektionen, sin presentation av mig idag, innan han fortsätter;
”…när han var klar tyckte jag han var väldigt tänkvärd”.

Jag hade halva personalen på hjärtavdelningen på S:t Görans akutsjukhus (”Vi kan ju liksom inte stänga hela avdelningen” - som en av cheferna uttryckte det) framför mig och de har valt att avsluta sina två identiska heldagars utbildning med en föreläsning om kreativitet.

Efter föreläsningen beskriver de hur viktigt det är att hitta nya lösningar på ett sjukhus.
”Det gäller liv och död”.

Och det är inspirerande att höra hur de beskriver en organisation på sjukhuset som är öppen för förändring.
Personal som VILL förbättra sig.
Ett företag som drivs av att hela tiden hitta nya lösningar på allt från toppar i belastningen (”Vi kallar det 10-bussen”, säger tex Staffan om den topp som alla akutsjukhus har runt 10-tiden då många som känt sig dåliga på natten ungefär vid samma tid kommer in till akuten)

Kreativitet har ett rykte om sig att vara just ”tokigheter” eller ”galenskaper”, men under de nio år som vi drivit interesting.org har intresset för ämnet bara ökat och idag är det en strategisk fråga på allt från stålföretag till akutsjukhus.

Att 100 personer som dagligen räddar livet på hjärtpatienter får avsätta värdefull tid för att utveckla sin kreativa sida tycker jag är ett lysande bevis på att kreativitet inte längre är ”tokigt” eller ”galet”, utan just ”tänkvärt”- dvs värt att tänka på!

Teo Härén
På Sveriges enda privata akutsjukhus

16/12 Glad av surdegar

info@interesting.org — Tue, 16 Dec 2008 00:00:00 GMT

Alla människor har arbetsuppgifter på jobbet som de inte gillar.
Några av dessa uppgifter blir ibland liggande lite för länge istället för att betas av.

På interesting.org kallar vi dessa tråkiga arbetsuppgifter som blivit liggande för ”surdegar”.

Idag betade jag av fyra stycken surdegar och mådde briljant efteråt.

Jag gjorde det nämligen genom att härarbeta.

En av de allra största poängerna med att härarbeta är nämligen att det som verkar svårt, jobbigt, irriterande, olösligt på kontoret hemma i Sverige en mörk novembermåndag, kan vara lättlöst och enkelt, ja till och med roligt, på en terrass i 26-gradig värme på ett femstjärnigt hotell i Egypten två veckor senare.

Även om jag själv när jag föreläser Härarbete, vilket jag gjort rekordmycket i höst, mest fokuserar på att det är ett effektivt sätt att bli mer kreativ och ett sätt att må bättre när man gör sina roliga arbetsuppgifter, har jag denna gång personligen mest njutit av att beta av surdegarna.

Och även om det fortfarande är förvånansvärt få som väljer att härarbeta så råder det ingen tvekan om att det är fler och fler som börjar intressera sig för detta sätt att arbeta.
Det märks inte minst på att jag under hösten fått tre förfrågningar från studenter som vill forska på effekterna av att härarbeta.

Själv behöver jag inte mer forskning för att veta att härarbete är effektivt.
Efter att ha härarbetet i tio år, och de senaste dagarna suttit på en balkong med utsikt över Röda Havet och betat av surdegar vet jag att det fungerar. Men jag uppmuntrar ändå fler att starta forskningsprojekt kring härarbete; ju mer bevis det finns för att det fungerar; ju fler personer kommer sitta på vackra och inspirerande platser och arbeta i framtiden.

Har du några surdegar?
Var vill du beta av dem?

Teo Härén
Härarbetandes efter fyra dagar semester i Egypten

15/12 När en författare blir glad

info@interesting.org — Mon, 15 Dec 2008 00:00:00 GMT

De senaste dagarna har det regnat in positiva bok-nyheter.

Som att Idébok i Norge är slutsåld. (Ok, att en bok är slutsåld är egentligen ingen positiv nyhet, eftersom man borde ha hunnit trycka upp fler innna de tar slut, men vi ser det ändå som en positiv nyhet att vår bok blivit så populär att hela upplagan sålt slut i ännu ett land.)

Eller som att "Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå" har sålt 4000 exemplar på mindre än två veckor och att första upplagan därmed redan snart är slutsåld!

Eller att Idébok (The Idea Book) står på "Best Seller-hyllan" på Singapores största bokhandel, Kinokuniya, en vecka efter att boken finns tillgänglig i bokhandeln.

Eller att The Idea Book snart kommer att bli den titel som den lilla Singaporeanska bokhandeln "Books Actually" har sålt mest av genom tiderna.

Eller att Idébok om service som också lanserades så sent som i december redan har sålt mer än 2000 exemplar.

Eller som att vi får citat som dessa från våra läsare:

"Tack för boken (Idébok om Service)! Jag började läsa och sträcktläste den från pärm till pärm. Ni har åstadkommit något storartat utan att ta krångla till det.
Historierna talar sitt tydliga språk och går rakt in i hjärtat.
Emellanåt brast jag ut i rungande skratt. Emellanåt gnisslade jag
tänder. Service berör. Service rör alla."

Ja, det är nyheter som dessa som gör det roligt att driva ett företag som interesting.org.

Läs gärna mer om våra böcker på siten. Och beställer du i veckan hinner de fram före jul.

Fredrik

12/12 God Lucia

info@interesting.org — Fri, 12 Dec 2008 00:00:00 GMT

God Jul och Gott Nytt år!

I kväll var det ”julfest” för svenskarna i Singapore. Ungefär 200 svenskar (och några storögda Singaporeaner) fick se ett väldigt vackert Lucia-tåg med ett 50-tal vitklädda svenskar som skred igenom klassiska Raffles-hotells historiska lokaler.

Jag ska villigt erkänna att det känns lite konstigt att se ett Luciatåg komma skridandes när man sitter och svettas i den singaporeanska hettan. Men man hade lyckats skapa en förvånansvärt god julstämning - och riktigt, riktigt god svensk julmat.

Så dagen till ära handlar denna krönika om jul. Och julklappar.

För vi har fått så otroligt många beställningar på böcker som julklappar i år. Och extra roligt tycker vi att det är att Idébok om Service har blivit så populär som julklapp.

Allt från en avdelning på Polisen som beställt boken (med motiveringen ”Polisen kan alltid bli bättre på att ge service!”) till ett litet kaffe-rosteri till ledningsgruppen på ett av Sveriges största butikskedjor (som även funderar på att köpa in boken till alla sina anställda - men då inte som julklapp utan som utbildningsmaterial.)

Och många, många fler. (Men med tanke på att inte alla som har beställt boken har delat ut dem än är vi lite försiktiga med att beskriva vilka som kommer att få böckerna. Man vill ju inte avslöja en julklapp i förtid...)

Så dagens krönika blir en hälsning till alla som kommer att få en kreativitetsbok i julklapp i år - och till alla er som har bestämt er för att ge bort dem till anställda, kunder eller samarbetspartners.

Från ett soligt och väldigt varmt Singapore önskas härmed en riktigt God Jul och ett Kreativt 2009 (det lär behövas!)

Fredrik

11/12 Flow of Qi

info@interesting.org — Thu, 11 Dec 2008 00:00:00 GMT

Det roliga med att vara kreativitetsförfattare är att man får prata om kreativitet med så roliga människor. Som idag när jag träffade Yen-Ping Chiu.

Yen-Ping Chiu är Executive Producer på ITRI Creativity Laboratory i Taiwan. ITRI står för Industrial Technology Research Institute. Om jag förstod honom rätt jobbar det mer än 7000 forskare på ITRI, varav 60 på The Creativity Lab. Han är uppvuxen i Europa men har nu flyttat hem till Taiwan för att vara med och utveckla kreativiteten i sitt hemland.

Taiwan har, som han sa, bestämt sig för att gå från ”Made in Taiwan” till ”Created in Taiwan” - och Taiwan satsar nu stort på att få fram kreativa människor som ska skapa innovationer.

Jag frågade honom om ett ”kreativitetslabb” skulle ha kunnat funnits i Taiwan för 15 år sedan (det startades 2004) och han svarade ”nej, då var kreativitet inte lika prioriterat som nu”. Men nu satsar man tydligen som 17 på just kreativitet i Taiwan med allt från kreativitetslabb till omfattande samarbeten med MIT i Boston. Roligt för mig att höra då ”Idébok för föräldrar” kommer ut i Taiwan nästa år. Det låter som bra taiming.

Yen-Ping Chiu och jag träffades på en utställning som han var med och arrangerade i Singapore. De hade gjort en konstinstallation där två personer fick sätta sig på varsin stol. Genom någon trådlös teknik (som jag inte riktigt förstod hur den fungerade) så ”kände” stolarna av hur de som satt i stolen andades. På en stor skärm växte sedan handskriven, klassisk kinesisk poesi fram. Den ena personens andning styrde hur hårt ”penseln” som ”skrev” poesin trycktes ned. Den andra personens andning styrde hur ”fort” ”penseln” skrev.

Beroende på vilka som satt i stolarna blev ”handstilen” som skrev poesin helt annorlunda.

Det var väldigt snyggt gjort och resultatet blev en blandning mellan high-tech, gammal poesi, konst och upplevelse.

Det är när jag sitter på en stol som trådlöst känner av min andning och låter mig skapa kinesisk poesi med min Qi som jag får en sån där obeskrivlig känsla av hur mycket spännande innovationer som kommer att komma ut i världen när människor i utvecklingsländer får möjlighet att skapa innovationer utifrån sin kultur och med tillgång till den senaste tekniken.

Precis samma känsla som fick mig att skriva ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå”. Tyvärr känner jag också att jag ofta inte lyckas förmedla hur häftigt detta faktiskt är.

Fredrik
I Singapore.

10/12 Vad är det som händer?

info@interesting.org — Wed, 10 Dec 2008 00:00:00 GMT

I förra veckan träffade Teo ett par studenter som ska genomföra ett forskningsprojekt om Härarbeta. (Tror inte Teo skrivit en krönika om dem, men det kanske han kommer att göra - vi hinner ju inte skriva krönikor om allt roligt som händer här på interesting.org).

Men jag kom att tänka på det mötet idag, för idag fick jag ett mail från Ida.

Ida går på gymnasiet, och för några veckor sedan skrev hon till mig och frågade om hon fick göra ett skolarbete om min föreläsning på YouTube. Hon hade fått i uppgift av sin lärare att ”skriva om vad hon vill” - och då valde hon alltså att skriva om min föreläsning från Kunskapens Dag. Det tycker jag var väldigt inspirerande.

Att gymnasieelever skriver skolarbeten om det vi gör på interesting.org och att högskole-elever börjar forska på projekt som vi har dragit igång - ja, det är verkligen inspirerande för ett så pass litet företag som interesting.org ändå är.

Men när jag läste Idas uppsats som jag alltså fick idag blev jag nästan rädd. Inspirerad av hur jag på föreläsningen pratar om vilken dålig koll vi har på världen hade hon gett sig ut på stan och frågat människor som hon mötte om de 1) ansåg sig vara allmänbildade - och 2) bett dem svara på några frågor.

I sin uppsats har hon med svaren från en 17-åring:

”Anser du att du är allmänbildad?”
Ja
”Hur många människor bor på jorden?”
6 Miljarder
”Vad heter ledarna i världens två största länder, befolkningsmässigt?”
Vet inte
”Vilka är världens två största länder, befolkningsmässigt?”
Ryssland och Kina
"Vem är Pratibha Patil? (Jag visar även en bild på henne)
Ingen aning
”Kan du nämna en asiatisk hitsång?”
…Nej
”I vilket land finns världens högsta hus?”
USA
”Var får du din kunskap ifrån?”
Skolan och media

17-åringen har alltså 1,5 rätt.

Nu kommer det skrämmande i hennes uppsats. Ovanstående 17-åring var den som hade FLEST RÄTT (!) av de Göteborgare som hon intervjuat och som svarat "ja" på frågan att de tyckte sig vara allmänbildade...

Det är uppenbart att vi i Sverige behöver bli bättre på att veta vad som händer i världen.

Så lämpligt då att vi nyss släppt boken "Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå".

Fredrik

9/12 upp-och-ned-vänd jul

info@interesting.org — Tue, 09 Dec 2008 00:00:00 GMT

På julen är ju tanken att företag ska ge julklappar till personalen. Och med tanke på hur det regnar in order på olika böcker just nu på interesting.org är det många som kommer att få en julklapp som uppmuntrar till kreativitet i år.

Men att skriva en krönika om att företag ger bort kreativitetsböcker i julklapp i en tid när världen förändras väldigt snabbt och det nog aldrig varit viktigare att vara förändringsbenägen känns förutsägbart.

Istället tänkte jag skriva en krönika om det omvända. Om hur PERSONAL köper Idébok till sitt företag!

De senaste två dagarna är det två mail av alla julklapps order som har stått ut. Det ena är en kvinna som beställer ett ex av Härarbeta. hon skriver ”Jag vi vill ge den till vår chef i julklapp så han också ska få lite inspiration.”

Det andra var ett mail där en person berättat att han blivit så inspirerad av Idéböckerna att han beslutat sig för att köpa in 23 ex av Idébok om service i julklapp till alla anställda på sitt företag för sina PRIVATA pengar och TROTS att killen i fråga inte har någon chefsposition på företaget!

Två personer som brinner för att deras arbetsgivare måste utveckla kreativiteten på sitt företag. Två personer som till och med tar sina privata pengar och gör det de tycker att företaget borde göra.

Att våra böcker blir julklappar till anställda från företag är roligt. Men att de blir julklappar TILL företag FRÅN anställda är oändligt mycket roligare.

God Jul!

Fredrik

8/12 Idébok som inspiration för att sluta

info@interesting.org — Mon, 08 Dec 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag ett mail som började:

”Tack för att du skrev "Idebok".”

Kvinnan som skrev det berättade att hon fått boken av en kvinna som hon träffat på en konferens. De två kvinnorna hade börjat prata om kreativitet och nu mailar de varandra flitigt för att peppa varandra att få och göra fler idéer. Som ett led i detta peppande hade nu den ena kvinnan skickat Idébok till sin väninna och i det medföljande brevet skrivit ”Det är inte magi, det är energi”. Kvinnan som skrev till mig idag var alltså kvinnan som fått boken.

Och hon skrev:

”Jag är så fantastiskt glad över övningarna i din bok. Boken har berikat min vardag, då jag om dagarna sitter i en mycket okreativ miljö tillsammans med okreativa människor.”

Det är ju precis så vi på interesting.org vill att Idébok ska användas. Och vi får många såna mail från läsare men det är inte alla tack-mail som fortsätter som detta mail gjorde.

Hon skrev: ”I onsdags sa jag upp mig efter 13 år! Insåg att jag skulle bli tokig och bitter om jag fortsätter att vistas i den här miljön...”

Jag har alltså skrivit en bok som får folk att säga upp sig.

Och det är faktiskt inte första gången som vi får reda på att Idébok har fungerat som en katalysator för att en människa ska säga upp sig. (Rekordet är en kvinna som jobbat 21 år på samma jobb och som läste Idébok och sade upp sig.)

Först tänkte jag låta bli att skriva en krönika om att våra böcker fungerar så att människor som suttit länge på samma jobb plötsligt säger upp sig när de läst dem. Kanske skulle det ha en avskräckande effekt på företags vilja att köpa in Idébok om de tror att deras anställda ska sluta? Men sedan insåg jag att det ju är precis tvärt om. Ibland är det kanske så att människor sitter för länge på samma jobb och därför tappar energi - och därmed kreativitet. Energi och kreativitet som de skulle få tillbaka om de såg till att göra någonting nytt.

Känner du någon som varit för länge på samma jobb? Någon som skulle vara lyckligare, mer kreativ och få mer energi av att göra något annat? Någon vars arbetsgivare förmodligen också skulle tjäna på att personen i fråga gjorde något annat?
Varför då inte ge dem en Idébok? Kanske är det just lite nya idéer och inspiration som de behöver.

Fredrik

5/12 Vinnova

info@interesting.org — Fri, 05 Dec 2008 00:00:00 GMT

På Vinnovas hemsida beskriver de sin verksamhet så här:

"VINNOVA är en statlig myndighet som ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet.

Vårt speciella ansvarsområde är innovationer kopplade till forskning och utveckling – det vill säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med vetenskaplig bas."

Gillar man, som vi, idéer och innovationer så är Vinnova så klart en intressant myndighet. Bara att få en möjlighet att komma upp och prata med de som jobbar på Vinnova är inspirerande - för många av dem brinner för att försöka utveckla svensk innovation.

Därför var det roligt att jag hade blivit inbjuden att tala för mer än 100 anställda på Vinnova när de idag hade en personalaktivitet.

Men ännu roligare var det att komma hem och läsa mailen då jag redan innan jag kom hem hade fått ett mail från en av deltagarna på dagens seminarium.

Hon skrev: "Jag vill bara tacka dig för två oerhört inspirerande och tankeväckande övningar.

Siffrorna talar sitt tydliga språk och det är skrämmande att inse hur snabbt utvecklingen går i Asien och hur tröga vi i västvärlden är när det gäller att ta till sig det som händer.

Så efter att ha tagit till sig ditt budskap så kommer i alla fall jag anstränga mig ytterligare lite extra för att surfa ut på vågen och vara "nyfiken" på vad som händer i omvärlden i den oerhört inspirerande och spännande tid vi har framför oss, med alla de nya utmaningar som följer.

Fortsätt inspirera och gör oss nyfikna!"

Att man med en timmes föreläsning kan inspirera anställda på Vinnova att bli mer nyfikna på vad som händer i världen är väldigt inspirerande att höra för en person som mig. Det påminner mig om att nyfikna människor är människor som hela tiden vill lära sig mer om världen. Och såna känns det som om det fanns en hel del av på Vinnova. Och tur är väl det - för är det några som inte får slappna av och tro att vi kan leva på att göra samma sak som vi alltid har gjort så är det människor som har som jobb att utveckla sveriges forskning och svensk innovation.

Fredrik

/ Som nu lämnar det mörka, regniga Stockholm och flyger tillbaka till Singapore efter att ha varit i Sverige och lanserat inte mindre än TVÅ böcker.

4/12 Kö?

info@interesting.org — Thu, 04 Dec 2008 00:00:00 GMT

På tåget till dagens föreläsning i Eskilstuna möts jag av svarta SAAB-rubriker i Dagens Industri.
Och bara några timmar senare står jag på scenen framför en stor svart SAAB-logga.

Jag skall nämligen föreläsa förändring och kreativitet för SAAB-anställda.
Ett ämne som man utan att överdriva väl skulle kunna kalla ”aktuellt” just i dagarna?

Jag talar i 90 minuter passionerat om hur viktigt det är att våga bryta mönster i en värld som förändras snabbare än någonsin.
VD:n för gruppen talar om vikten av att vara öppen för förändring genom att beskriva banker i USA där man trodde att allt var under kontroll på måndagen för att på torsdagen konstatera att de gått i konkurs.

Hela dagen är en ledarskapsdag och de har avsatt eftermiddagen till kreativitet.
Det är ganska typiskt för våra tider när ledarskapsdagar handlar om kreativitet tycker jag.

Jag får många positiva kommentarer efter föreläsningen. Beställaren konstaterar till exempel att jag ”Fick polletten att trilla ner” om hur viktigt det är att leva ett kreativt liv.

Jag får på lunchen ett bra exempel på hur svårt det kan vara att ge kreativ service vilket passar bra när vi i dagarna lanserat boken ”Idébok för service”.
När de 160 SAAB-cheferna kommer ner till lunch blir det nämligen snabbt kö vid de två bufféborden.
Då ser någon av gästerna plötsligt att det finns ett tredje bord en bit bort, helt utan köer.
Naturligtvis försvinner en stor del av köerna när några genast går bort till det tredje bordet som vi först missat allihop.

När jag har ätit klart kommer nästa grupp med 50 anställda från Västerås Stad ner till matsalen och de gör precis samma sak; de ser bara två av borden och missar det tredje buffébordet, så det blir långa köer helt i onödan.

Jag går då fram till servitrisen och säger; - ”Hej, jag är affärsutvecklare med intresse för service, du borde gå fram och berätta för de som står i kö där borta att det finns ett bord till med mat runt hörnet så slipper de stå i så långa köer.”

Och hennes svar visar hur svårt det är det där med kreativ service.
Det visar också hur svårt det är att ta till sig idéer från andra.
Och det visar varför vi tycker det behövs en inspirationsbok för att uppmuntra fler människor i servicebranschen att tänka kreativt.

Hon står nämligen kvar där hon står, och med ett vänligt leende säger hon bara: ”Ja, det hade man kunnat göra”.

Teo Härén
I Eskilstuna

3/12 UE i Norge

info@interesting.org — Wed, 03 Dec 2008 00:00:00 GMT

Mathias Bakke Haugen och Kristian Bakke Haugen jobbar bra ihop.
För de har samma stil, samma glada leende, och samma positiva attityd.
De har till och med samma gener.
De är nämligen tvillingar.

De delar på en tjänst som rådgivare i Norges motsvarighet till Ung Företagsamhet (UF) (På norska blir det UE)
Båda arbetar alltså 50% som rådgivare men också 50% som uppfinnare.

Tillsammans driver de ett företag kring ett patent de fått godkänt i 12 länder.
Ett patent på ett lock man kan öppna med en hand genom att trycka mitt på locket; perfekt för t.ex. reumatiker.

Det säljs 1400 miljarder lock i EU varje år, så som Mathias (Eller om det var Kristian…) sa: ”Det räcker att få en liten, liten, liten del av marknaden för att detta skall lönas sig”.

Jag har rest till Lillehammer för att föreläsa för lärare om hur viktigt det är med kreativitet i världen just nu och alla lärarna lyssnar intresserat. Mathias och Kristian är med för att lyssna då de precis tillträtt på ”Lillehammer UE”.

Mathias och Kristian må ha samma DNA, men vad som imponerade på mig var just deras gemensamma positiva stil kring att driva ett företag runt ett patent.
De beskrev många hinder och mycket krångel, höga kostnader och svårflirtade företag, men ändå var de fortfarande väldigt positiva i sin framtoning.

Jag är helt säker på att de två tvillingbröderna kommer att lyckas.
Både med sitt eget företag, och med att hjälpa ungdomar inom UE att lansera sina produkter genom kreativitet och en positiv attityd.
Och jag undrar om ungdomarna i Lillehammer förstår hur lyckligt lottade de är som fått två så kompetenta bollplank att bolla sina idéer mot.

Tror du att en positiv attityd hjälper när man skall driva nya idéer?
Har du det till dina egna idéer?

Har du det till andras?

Teo Härén
I Lillehammer på väg till Stockholm

2/12 Fantisera mera!

info@interesting.org — Tue, 02 Dec 2008 00:00:00 GMT

Mikael Söderlund är Stadsbyggnads- och trafikborgarråd I Stockholm.

Vi delade samma scen idag, Mikael och jag, och lite senare på kvällen sitter vi bredvid varandra på honnörsbordet vid middagen, med bland andra Stockholms Stadsarkitekt och Mårten Lindström, ordförande i Stockholms Byggnadsförening.

Det är nämligen så att Stockholms Byggnadsförening fyller 160 år och 160 av dess medlemmar har samlats i Stockholm City för att i högtidsklädsel fira sin förening.

Mikael Söderlund har fått föreningens plakett för sitt arbeta med att förnya staden.
Och jag får under 40 minuter fundera kring hur byggande ser ut i Stockholm om 160 år.

Jag väljer att göra det genom att fokusera på fantasi - för utan fantasi är det helt omöjligt att resonera om framtiden.

Men fantasi är någonting som vi sällan arbetar med, och sällan utvecklar.
Jag dristar mig till och med att påstå att fantasi är någonting som vi inte ens använder oss av särskilt ofta.

Vilket är synd eftersom människan åtskilliga gånger visat att om bara någon klarar av att hitta på någonting riktigt fantasifullt så har vi gång på gång klarat av att genomföra det.
Det må vara att flyga, resa till månen eller bygga hus som är över 1000 meter höga.

Kanske är det så att fantasi till och med är den resurs som vi människor skulle behöva mest av just nu.
En förnyelsebar resurs som det borde finnas obegränsat av.
En resurs som ger människan möjlighet att lösa alla våra problem.
Men någonting som sällan tas på allvar och som till och med hånas ibland.

Därför uppmuntrar jag den något till åren komna publiken att berätta sina allra galnaste och vildaste fantasier för varandra, och för andra, så att vi kan inspireras av dem och kanske till och med genomföra dem.

För tänk om alla människor som fantiserat fram någonting makalöst, och omöjligt vågade berätta om det.
Då skulle det till sist komma en människa som kanske inte kunde hitta på detta fantasifulla, men som istället klarar av att förverkliga det.

Det här ämnet är någonting jag kommer fortsätta fantisera om.

Mikael Söderlund berättar på middagen att han nu kommer sluta inom politiken och att han efter nyår börjar på ett nytt, men hemligt, projekt.
Jag frågade Mikael vilka idéer han var mest nöjd med efter sina 20 år i Stockholms Stadshus.
Han lyfte fram hur han drivit igenom strandnära och citynära boende i tex Hammarby Sjöstad, på Kungsholmen och vid Norrtull.
-”Det är några av Stockholms bästa boenden, och i storlek likvärdigt med en stor svensk stad mitt i Stockholms city”.

Han berättar hur det mött både motstånd och hurrarrop, och jag gissar att många när Mikael beskrivit sin vision av Stockholm kommenterat det med att det är ”omöjligt” att få in 100 000 människor på de områden där han sedan framgångrikt lyckats med just det.

Han lutar sig emot mig och det brinner i hans ögon när han sammanfattar sina 20 år inom politiken och detta gigantiska bostadsprojekt:
”Det är min legacy”!

När fantiserade du senast?
Vad är din ”legacy”?

Teo Härén
I Stockholm

28/11 Kreativ bokföring

info@interesting.org — Fri, 28 Nov 2008 00:00:00 GMT

Jag brukar ofta börja mina föreläsningar med frågan ”Är kreativitet viktigt i ditt arbete?”

Jag har ställt frågan i 25 länder och inför tio-tusentals människor i alla möjliga branscher.

Men idag var första gången som jag var nervös när jag ställde frågan.
För idag föreläste jag för 300 revisorer på stora revisorsdagen.

Jag var så klart nervös för att jag aldrig tidigare kommit till en grupp som tyckte att kreativitet INTE var viktigt i deras arbete. Och idag var jag rädd för att sviten skulle brytas. För revision är ju den enda branschen där kreativitet har en direkt negativ innebörd - i begreppet ”kreativ bokföring”.

Men min oro visade sig vara obefogad. Alla de 300 revisorerna räckte upp handen och sa att kreativitet var viktigt.

Extra roligt var det att se att av de två externa huvudtalare som svenska revisorer bestämt sig för att bjuda in hade de bett BÅDA TVÅ att tala om förändring. Den ena var alltså jag. Den andra var Elizabeth Neu Morén från Uppsala Universitet som pratade om människors motstånd mot förändring.

Och ju mer jag lyssnade på de andra talarna under dagen insåg jag att revisorer tvärtom verkligen insett vikten och värdet av att vara kreativa och förändra sig.

Eller som inledningstalaren sa apropå de nya bokföringslagarna: ”Vår bransch har aldrig stått inför större förändringar”.
Lägg därtill att revisorer är i mitten av den globala finans- och ekonomiska- kris som världen plötsligt befinner sig i och man inser snabbt att en revisor som går in för sitt jobb med attityden att man ”alltid kan göra som man alltid gjort” inte kommer att lyckas särskilt bra.

Under min föreläsning passade jag även på att fråga de 300 i publiken hur många som ansåg att de själva var kreativa. Normalt sätt i Sverige brukar ungefär 60 procent räcka upp handen på den frågan. Men här var det mer än 90 procent!

Tänka sig, svenska revisorer har ett högre kreativt självförtroende än genomsnitts-svensken! Det hade jag inte trott i går. I fortsättningen kommer jag alltid att tänka på de 300 revisorerna på City Conference Centre när jag hör begreppet ”kreativ bokföring”.

Fredrik

27/11 Mentala positiva snytingar

info@interesting.org — Thu, 27 Nov 2008 00:00:00 GMT

Halvar Jonzon jobbar på Autoliv. Tillsammans med mig och Jens Wernbom från Exportrådet i Indien var han huvudtalare på Stora Inköpsdagen som arrangerades av SILF och som gick av stapeln på Rival i Stockholm igår.

Vill man veta hur det går för företag är inköpschefer bra att prata med. De befinner sig mitt i pulsen hos sina företag. När företag bromsar, bromsar inköpscheferna. När företag gasar, då gasar inköpscheferna. Speciellt i dessa moderna tider av ”just in time”.

Därför var det väldigt intressant - och lite skrämmande - att vara på Stora Inköpardagen. För just nu tycks det som om det inte köps in så mycket till företagen om vi säger så.

Halvar jobbar alltså på Autoliv som är en viktig underleverantör till bilbranschen. (Eller som han uttryckte det: ”Vi har inte så många kunder, vi skickar fakturor till 13-14 kunder i världen. Men då ska man komma ihåg att de största 11 bilföretagen står för 95% av all bilproduktion i världen.”

Halvar var fascinerad över hur långsamt många företag hade reagerat på den globala inbromsning som nu sker. ”Att sätta in spar-paket nu kommer att bli väldigt, väldigt kostsam eftersom de kommer att ge resultat först om 3-6 månader”, förundrade han sig. Och han förundrades också över hur många svenska företag jobbade mer med att skriva om sina budgetar och göra analyser och planer istället för att agera.

Han kallade det nästan en svensk sjukdom. ”Det är för ofta vi förvaltar istället för att driver.”

Och när han började komma in på utvecklingsländernas utveckling blev han en bra reklam-pelare för min kommande bok ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå.” Enligt chefen på Autoliv står utvecklingsländer idag för 50 procent av produktionen av delar till bilbranschen. Och det var hans gissning att det inom 5-7 år kommer att stå för 80 procent som kommer från, som han sa, ”vad vi idag kallar lågkostnadsländer, men som vi då kommer att kalla högteknologiska länder.”

Att då få gå upp efter Halvar och få föreläsa på samma tema som den kommande boken var väldigt roligt.

Idag fick jag ett mail från en av inköpscheferna som var på plats på Stora Inköpardagen.

Han skrev:

”Vill tacka för bra föreläsning igår på Stora Inköpardagen.

Jag har alltid tyckt att jag varit upplyst men nu känner jag mig som ”white southern trailer trash” från USA.

Det var som att få en positiv snyting mitt i ansiktet.

När och var kan man köpa din nya bok?”

Att ha ett jobb där människor skriver och tackar för att de har fått en mental ”snytning i ansiktet” kommer jag nog aldrig att vänja mig vid till hundra procent. Men kanske är det just det som vi behöver ibland. En POSITIV mental snytning i ansiktet för att vakna upp och ifrågasätta verkligheter som inte längre är verkliga.

Vilken verklighet lever du i?

Fredrik

Ps. Frågan om när och var man kan köpa boken är: ”Här på interesting.org inom några dagar”.

25/11 Kreativitet och service

info@interesting.org — Tue, 25 Nov 2008 00:00:00 GMT

Idag lanserade vi boken ”Idébok om service” genom att genomföra ett seminarium om Kreativ Service på den vackra Oscars-teatern i Stockholm.

Det roliga för oss var att vi gjorde en "tvillingföreläsning" - dvs vi föreläste BÅDE Teo och Fredrik på scen samtidigt.

Parketten var fullsatt med människor som ville lära sig mer om att ge service på ett kreativt sätt.

Det är nästan alltid väldigt roligt att föreläsa.

Men att få stå TILLSAMMANS och föreläsa om kreativitet och service inför en så inspirerande grupp som vi hade idag det var riktigt roligt.

Att dessutom få dela ut de första exemplaren av den sprillans nya Idébok om service - en bok som vi skrivit tillsammans med medlemmarna på interesting.org - ja det gjorde det bara ännu mycket roligare.

Vi har alltid varit övertygade om att en bok - och föreläsning - om kreativitet och service behövs. Efter dagens feedback är vi bara ännu säkrare.

I svåra ekonomiska tider håller människor hårt i plånboken och då är det viktigare än någonsin att företag ger bra service. Och bra service handlar inte längre om att bara ge kunderna vad de vill ha - utan att ge dem det de kanske inte från början insåg att de ville ha. Och för att kunna göra det måste man vara kreativ.

Idébok om service har vi skrivit för alla de människor som jobbar i servicebranschen och som vill bli inspirerade att hela tiden utveckla nya tankar och idéer på hur den egna verksamheten skulle kunna förbättras genom att höja nivån på den service som kunderna får.

Tipsa gärna din chef eller dina vänner som jobbar med service att det nu finns en annorlunda bok om service - en Idébok om service.

Fredrik och Teo

24/11 Kontraster

info@interesting.org — Mon, 24 Nov 2008 00:00:00 GMT

Temat på SSABs seminariedag inför utdelningen av Swedish Steel Prize i torsdags var “kontraster”.
Och som SSABs kommunikationschef Helena Stålnert, vd ansvarig för SVTs Aktuellt, uttryckte det i inledningen: ”Kontraster driver fram förändring”.

Swedish Steel Prize delas i år ut för tionde året. Tre (!) av dessa år har jag varit en av huvudtalarna. (Det hör inte till vanligheterna att en arrangör av en årlig mässa bjuder tillbaka samma talare (man vill ju ofta ha variation) men i år var jag alltså tillbaka för tredje gången. Och som talare är det fantastiskt roligt.)

Inte bara för att det är ett bevis på att kunden har varit nöjd. Utan också för att Swedish Steel Prize är ett så roligt event att få prata på. För SSAB satsar verkligen på sitt pris.
I år var det seminariedag på Cirkus i Stockholm och man hade byggt upp vad som måste vara den vackraste scen jag sett i Sverige. Middagen var sedan på Stadshuset a´la Nobelpris-stuk.

Temat på dagen var alltså kontraster.

Och man hade verkligen lyckats bjuda in olika talare. Förutom mig pratade Björn Lomborg, som allmänt brukar kallas Den skeptiske miljökämpen, och som är en av världens just nu mest efterfrågade talare. Sedan hade man bjudit in. Catarina Gunnarsson-Tågmark, International Brand Manager på GE. GE är ett av världens största företag och varumärket GE är ett av världens starkaste. Och sist men inte minst hade man bjudit in Sir Bob Geldof.

Även om talarna var väldigt olika så gick det en röd tråd igenom talen på temat ”varför det är så viktigt med nya idéer för att lösa världens problem”.

Björn Lomborg berättade passionerat om hur vi för ”hälften av vad Kyoto kostar kan vi ge alla människor på jorden rent vatten, tillgång till toaletter, grundläggande sjukvård och utbildning”.

Catarina berättade om hur GE har byggt en anläggning i Afrika som renar havsvatten för över en miljon människor.

Och Bob Geldof var arg, förbannad och emotionell när han beklagade sig över hur lite vi i den rika världen gör för att hjälpa de fattiga.
Eller som han sa: “Vi tittar på de som upplevde judeutrotningen under andra världskriget och undrar hur de kunde sitta där och göra ingenting. Fråga dig själv vad våra barnbarn kommer att ställa för frågor om oss.”

Efter en fantastiskt skrämmande men samtidigt inspirerande dag på Cirkus kände man verkligen att världen behöver fler och bättre idéer som genomförs.

Bob Geldof avslutade sitt tal med att citera William Hutchinson Murray:

“Until one is committed, there is hesitancy, the chance to draw back, always ineffectiveness. Concerning all acts of initiative (and creation), there is one elementary truth the ignorance of which kills countless ideas and splendid plans: that the moment one definitely commits oneself, the providence moves too. A whole stream of events issues from the decision, raising in one's favor all manner of unforeseen incidents, meetings and material assistance, which no man could have dreamt would have come his way.”
Ett citat som han har i sitt kök för att alltid påminna sig själv om vikten av att bestämma sig för vad man ska göra - och se till att göra det.

Vad ska du göra?

Fredrik

21/11 Kreativa tillsammans

info@interesting.org — Fri, 21 Nov 2008 00:00:00 GMT

Idag gjorde jag någonting jag aldrig gjort tidigare.

Tillsammans med Johan Glans (Komikern), Pontus Bodelsson (Chef på NE.se) och Beata Wickbom (Framtidsspanare) föreläste jag för 400 chefer i Malmö.
Vi var en av de allra första konferenserna i den helt nya Malmö Arena vilket tyvärr märktes på ljudet som var katastrofalt dåligt under min föreläsning och helt förstörde föreläsningen för publiken.

Back stage samtalar jag med komikern Johan Glans och han säger mycket roligt, och något väldigt klokt: Han säger: ”Publiken har ett ansvar”!
Jag har frågat Johan vad han tycker ”inspiration” är för någonting och ett av de nya saker han säger, och som jag inte hört tidigare från någon när jag ber dem definiera ”inspiration”, är just detta:
”Publiken har ett ansvar”!

Det passade väldigt bra idag.
Jag har nämligen föreläst om ”kreativt ledarskap” för 400 chefer.
Men jag gjorde det alltså på ett sätt jag aldrig gjort tidigare.

I publiken satt chefer inbjudna från olika fackförbund. Alla vana att leda människor och vana vid tanken att ”En är stark, men många är starkare”.

Därför prövade jag alltså någonting helt nytt: Dagens föreläsning fortsätter nämligen ett år efter det att jag klev av scenen.
För under det närmaste året kommer alla 400 chefer få mail från interesting.org med frågor och reflektioner om kreativt ledarskap.
Och vi kommer be cheferna skicka in sina egna historier på kreativt ledarskap tillbaka.
Sedan sammanställer vi dessa svar och skickar vidare de mest inspirerande historierna till alla chefer.

På det sättet kommer de bästa idéerna sprida inspiration genom att antal mail under året och föreläsningen lever vidare.
Cheferna tar sitt ansvar enligt Johan Glans definition på ”inspiration”: ”Publiken har ett ansvar”.

Ett tecken på att de tar ansvar var de 180 sms som kom in till mig under föreläsningen; (Där att av dem var definitionen på ”kreativitet” –
”Att vara kreativ är att våga släppa sargen”, vilket passade extra bra idag när vi var på Malmö Arena.)

Vi får se hur bra det här experimentet med mailen till cheferna blir.
Jag har ju som sagt aldrig gjort på det här sättet tidigare.

Men man måste ju testa nya saker på jobbet ibland.

Gör någonting du aldrig gjort tidigare idag!

Teo Härén

I Malmö
Jag avslutade föredraget om kreativt ledarskap med en bild på Obama.
En nog så bra förebild vad det gäller kreativt ledarskap, han har ju gått till val på temat ”change”!

20/11 Inspirerad av Ingress

info@interesting.org — Thu, 20 Nov 2008 00:00:00 GMT

Idag åt jag frukost på Åland, lunch på Sandhamn, och middag i Nyköping.

Det skulle lätt kunna bli tre olika krönikor.

Jag åkte flyg, färja, taxibåt, tåg och bil. Jag föreläste för SVT och för 130 företagare i Nyköping och jag fick en förfrågan att arbeta i en grupp som skall ompositionera ett av Sveriges allra mest kända varumärken.

En helt vanlig dag på jobbet på interesting.org helt enkelt.

(För övigt fick jag även en rapport från vår ekonomiavdelning om att resultatet för oktober var det bästa resultatet genom tiderna för interesting.org)

Jag tog flyget från Åland klockan halv sju på morgonen och landade en halvtimme tidigare i Sverige.

Jag hade föreläst för Ingress Media på Birka Princess på kvällen innan. (Ingress Media ger ut Arboga Tidning, Avesta Tidning, Bärgslagsbladet, Fagersta-Posten och Sala Allehanda i Västmanland och södra Dalarna.)

På föreläsningen var det en av åhörarna som ställde några irriterade frågor så vid middagen efteråt satte jag mig naturligtvis vid hans bord för att få reda på varför han var arg. Nu fick jag inget riktigt svar på det, utan mest kommentarer som ”Jag tänkte redan från start: ”Vad kan den där Tomten lära mig?” och liknande kommentarer.

Istället träffade jag flera drivna företagare (Bland annat Årets Företagare i Sala ) som berättade inspirerande historier om service och kreativitet.

De två ämnen som totalt dominerade vid middagsborden efter min föreläsning enligt flera åhörare.

Så vem vet; kanske kunde ”Tomten” ändå lära ut någonting?

Jag blev väldigt imponerad av chefen på Ingress Media.

Han höll det mest inspirerade tal jag hört på flera månader när han beskrev hur deras tidningar i Västra Mälardalen skall förflytta sina positioner och ändra på sitt erbjudande till sina kunder.

Ett så självklart, men ändå revolutionerande nytt sätt att tänka på att jag kom på mig själv att tänka ”Ingress Media kommer skriva ett nytt kapitel i mediernas historieböcker”.

Visst är det inspirerande att tidningen som har en så lång historia fortfarande kan utvecklas?

Vad kan du utveckla i din bransch idag?

Teo Härén

PS
Självklart var det verkligen roligt att träffa kreativa människor på SVT på Sandhamn och Årets Företagare i Nyköping. Men mest inspirerande de här 24 timmarna var alltså ändå Ingress Media.
Vissa dagar får man så mycket inspiration att man nästan spricker.
Idag var ännu en sådan dag.

PS2
När vi skiljs frågar chefen på Ingress Media om jag kan komma och köra en workshop med all deras personal, och jag tackar gladeligen ”ja” och lovar samtidigt att investera hela arvodet i annonser i deras tidningar; så de får tillbaka pengarna på en gång.

PS3
Denna krönika skrevs förra veckan men det har varit så fullt upp så den kommer ut idag istället för att berätta om en för all del spännande dag på KY-Forum där jag talade med bland annat två talare från Riksdagen som berättade om framtiden för det mycket framgångsrika konceptet KY.

November är en bra månad.

19/ 11 Tänk det otänkbara

info@interesting.org — Wed, 19 Nov 2008 00:00:00 GMT

När Göran Persson kommer upp på scenen efter mig för att börja sin föreläsning är det så tyst i lokalen att man kan höra en synål falla.

Under 45 minuter berättar den före detta statsministern om sin syn på säkerhetsläget i världen. Och tystnaden håller i sig under hela talet. När GP talar lyssnar man.

Vi är båda talare på Stora Säkerhetsdagen på Grand Hotell i Stockholm där Securitas och Niscaya bjudit in ca 200 kunder och samarbetspartners till en tvådagars seminariedag med Lennart Ekdal som moderator.

Jag talar bland annat om hur viktigt det är i säkerhetsbranschen att utveckla sin kreativitet för att kunna besegra några av de mest kreativa människor som finns i världen: bovarna.

Och hur viktigt det är i alla branscher att planera för det som inte har hänt; någonting som kräver kreativitet; det har ju inte hänt än!

Göran Persson (Det går liksom inte att kalla honom bara ”Göran” ) beskriver bland annat hur han på grund av säkerhetspolisens rutiner inte någon gång under 14 år kunde göra någonting spontant, och man anar av minspelet vad han tycker om det.

(Han berättar andra saker också; som att han ”funderar på att börja använda mail”, att han första gången han träffade G W Bush kände det som om han ”tog hand om honom”, och att han om ett par veckor skall föreläsa för aktiesparare, på Island (!) ”…som förlorat allt”. )

Men flera gånger återkommer Göran Persson till idéer och kreativitet.

Han beskriver hur världen behöver akuta svar på de stora klimatproblemen.

Han beskriver hur finansbranschen måste hitta ”läckra lösningar” på de problem de nu har.

Och han beskriver terroristattackerna 11/9 som en attack på flödet av nya idéer genom att det stoppade folk från att flyga och träffas.

Göran målar upp en mörk bild av framtiden, men hela hans tal andades även optimism; Även om världen står inför stora problem så kan vi lösa dem om vi arbetar tillsammans, delar med oss av vår kunskap och hittar nya lösningar på gamla problem.

Under lunchen pratar jag och Lennart Ekdahl bland annat om Idébok för service. Och han berättar en historia som skulle kunnat vara med i boken under rubriken ”Service är inte att vara trevlig”:

Efter att ha stoppats på Essingeleden för fortkörning av en trafikpolis lämnar nämligen polismannen över boten med orden:

”Ha en bra dag”!

Ibland kan bra service faktiskt vara att vara tyst.

Vad kan du själv planera för som ännu inte har hänt i din bransch?

Teo Härén

(De senaste tre dagarna har vi föreläst på många fina ställen; Högst upp i Turning Torso i Malmö, på isen i den helt nya sportarenan i Malmö som Malmöborna med all rätt är väldigt stolta över, på stora scenen på Cirkus i Stockholm (med tillhörande middag i Blå Hallen i Stockholms Stadshus), och idag i spegelsalen på Grand Hotell i Stockholm. En bra vecka. Igen.)

18/11 Turning Torso-tankar

info@interesting.org — Tue, 18 Nov 2008 00:00:00 GMT

Idag träffade jag Birgitta Ahltorp igen.

Senast vi träffads var när tidningen Chef fotograferade oss för artikelserien ”Chefsakuten” där vi var två av tre experter som gav tips till chefer som stod inför ett problem.

Birgitta är författare ( Hon har bland annat skrivit Rollmedvetet Ledarskap som utsågs till Årets PA-bok samma år den kom ut ) coach och ledarskapsutvecklare och hon lämnade alltid kloka råd under förra hösten när serien gick i CHEF.
Sist träffades vi alltså hos en fotograf på Söder i Stockholm.

Idag möttes vi i Turning Torso.

Hon kom för att höra mig föreläsa om Härarbete. Och efter föreläsningen kom hon fram och berättade hur hon själv suttit i Afrika och skrivit några av sina böcker och fascinerats av hur bra det var.

-”Jag tycker Härarbetaboken är så vacker” sa hon med sitt varma leende vilket gjorde mig glad.

Men roligast hade jag åt de två män som efter föreläsningen tog en fika med mig.
En fika högst upp i Turning Torso med fantastisk utsikt.

De berättade nämligen hur även de härarbetat.
Och det ordentligt!

De tillbringade ett par månader varje vinter i Chamonix och ett par månader varje sommar strax utanför Venedig.
De tog med sig sin bärbara dator och skötte arbetsuppgifterna därifrån.

För att de mådde bättre, blev mer kreativa och fick mer gjort.

Under september – november var de dock i Sverige och arbetade, för som de uttryckte det med glimten i ögat;
”Man vill ju inte missa hösten”!

Nu kan väldigt få människor arbeta så extremt.
Men många kan påverka sitt arbetsliv lite och ibland välja att göra sina arbetsuppgifter på en plats som är den bästa möjliga för just dem.

Du kanske inte kan härarbeta fyra månader från Chamonix och ta ledigt en förmiddag soliga dagar när det fallit 40 cm nysnö.

Men hur kan du härarbeta på en plats utanför kontoret som ger dig mer energi och fler idéer än vad kontoret gör?
Och vad hindrar dig från att istället arbeta där ibland?

Teo Härén
I Malmö

Efter föreläsningen stannade jag kvar och härarbetade i konferenslokalerna fram till lunch.

Där satt jag högst upp i Turning Torso, med den vackraste och mest inspirerande utsikt man kan tänka sig och skriver klart denna krönika om att fler borde arbeta på vackra och inspirerande platser.

Det blir ännu en härarbetsdag att minnas.

17/11 Swingapore

info@interesting.org — Mon, 17 Nov 2008 00:00:00 GMT

Det bor drygt 2000 svenskar i Singapore. I lördags var ett par hundra av dem på ”svenskbal” på Shangri La hotel Hotel på Sentosa i Singapore.

Balen var arrangerad av SBAS - Swedish Business Association Singapore. Och i år hade man beslutat att man ville ha en bal som inte bara var fest och party - utan som också innehöll en koppling till business. Därför hade man beslutat om att ha två talare. Och jag fick äran att bli en av dem.

I mitt tal fokuserade jag på skillnaderna mellan kreativitet i olika länder.

Under de senaste tre åren har jag besökt mer än 20 länder och den senaste tiden har jag passat på att fråga de jag möter i ett land hur man ser på kreativitet i deras hemland.

Jag avslutade mitt tal med att visa på hur Singapore och Sverige kompletterar varandra väldigt bra när det gäller kreativitet.

I Sverige är vi bra på att ha ett ledarskap som uppmuntrar alla att vara kreativa.
I Singapore kommer det naturligt att man har kunskap om olika kulturer.

Att då som svensk bo i Singapore - eller som singaporean jobba för ett svenskt företag gör att man får de "bästa av två världar".

Och det var även en av anledningarna till att jag valde att bosätta mig i Singapore av alla länder.

(En annan anledning var vädret. + 28 grader när jag skriver detta)

Fredrik
I Singapore.

14/11 Från ok till briljant på en minut

info@interesting.org — Fri, 14 Nov 2008 00:00:00 GMT

Tänk vilken skillnad en minuts betänketid kan göra.

För ett par veckor sedan fick jag inleda Scandic Hotells nya satsning ”Måndagsmöten” i Lund. Det är en produkt av Micke Darmell (Mannen bakom stora Möteskulturdagen) som tillsammans med Scandic tagit fram ett genialt koncept: Scandic bjuder in småföretag som normalt inte har råd att anlita en föreläsare för 35 000 kr / timme till konferens på måndagar och då kan småföretagen dela på den inledande föreläsningen.
På så sätt kan en liten låssmed med 7 anställda plötsligt inleda veckan med en inspirationsföreläsning med en känd föreläsare trots att deras budget är betydligt mindre än tex ett storföretags.

Ett kreativt, smart, enkelt och genomförbart koncept som i höst testats på ett antal Scandic-hotell (Andra talare har varit bland andra Yngve Bergqvist (grundare av ”Ice Hotel”) och den populära talaren Jörgen Oom)
Jag fick som sagt äran att inleda serien på Scandic Star i Lund för ett par veckor sedan och idag avslutade jag höstens serie på samma hotell.
200 personer från många olika branscher satt i publiken och ämnet var naturligtvis ”Kreativitet”.

Första gången jag var där fick jag en blomsterbukett från Scandic efter föreläsningen.
Då kommenterade jag det med meningen;
-”Åhh, Tack! Blommor…Det var ju kreativt …”!

Jag förklarade sedan att som man blir jag faktiskt inte särskilt glad för blommor. (Det finns naturligtvis män som gillar att få blommor, men jag har gjort en liten ovetenskaplig undersökning hos andra manliga talare och av de 10 som jag frågat så rankar alla ”vin”, ”choklad”, ”böcker” eller ”saker” högre än ”blommor”.)
Och gör man som jag 200 föreläsningar per år, och skall resa hem från Lund efter föreläsningen så är det ärligt talat inte särskilt genomtänkt att ge just blommor som tack till en man.
Misstolka mig rätt nu; jag blir glad för att de köpt mig någonting som tack; jag tycker bara inte att blommor är särskilt genomtänkt som present.
Ändå får jag nästan alltid just blommor; som tack för en kreativitetsföreläsning!
Så också i Lund för fyra veckor sedan alltså; därav min kommentar :
-”Åhh,Tack! Blommor…Det var ju kreativt …”!

Därför blir jag så förvånad, och ärligt talat lite besviken, när jag är klar idag och beställaren återigen kliver upp på scenen med en blomsterbukett i famnen.

Men istället för att ge mig blommorna ler han och vänder sig mot publiken:
-”Förra gången Teo var här gav vi honom blommor efter föreläsningen utan att egentligen tänka på vad han skulle få. Den här gången har vi tänkt efter vad vi tror han skulle uppskatta.
Som ni sett har det skickats runt en anteckningsbok i lokalen under talet med en uppmaning att skriva en idé eller något kreativt på de vita sidorna. Vår tanke är att den boken från oss, med era tankar i, får bli vår present till Teo denna gång!”

Publiken ger honom varma applåder och jag skiner upp på scenen.

”Och eftersom boken nu befinner sig hos dig så får du dessa blommor” säger han och lämnar över buketten till mannen på andra bänk som just då råkade skriva sina tankar i boken.

Jag frågade dem hur mycket tid de lagt ner på att hitta på den presenten och de svarade ”under en minut”.

På en föreläsning om att allt går att utveckla blir det ju en sådan briljant avslutning: istället för att återigen ge mig blommor, tänkte de i en minut, och gav mig den finaste talarpresent jag fått i år!

Jag kramade om honom på scenen och njöt av bläddra igenom boken på väg hem!

Vad gör du idag som du alltid gjort tidigare?
Hur skulle du kunna göra det bättre om du tänkte till en minut?

Teo Härén
I Lund

PS
Mannen som fick blommorna blev glad för gesten, men inte heller han blev särskilt glad för blommorna, men han valde att ge dem till kvinnan som satt närmast honom i salen, och hon blev däremot väldigt glad för de fina blommorna! Se där; ännu en kreativ idé som gjorde någon glad.

13/11 Ett år senare...

info@interesting.org — Thu, 13 Nov 2008 00:00:00 GMT

Dagens krönika blir kort och gott ett av de många mail jag fick idag.
Ett av de många mail som fick mig att le.

Just det här mailet kom från personalchefen på Posten Åland.

--------------------

Hej Teo!

För lite drygt ett års sedan var du hos oss på Posten Åland och föreläste. Efter den föreläsningen skickade jag dig lite feedback som jag då direkt efteråt hörde av våra medarbetare.

Det roliga nu ett år senare tycker jag att föreläsningen var verkligen en brytpunkt för oss.

Vi är just nu uppe i bolagiseringsprocess där vi går från affärsverk till aktiebolag vilket ställer högre krav på oss än tidigare. Dessa krav kommer inte minst från oss själva som nu ser en stor möjlighet att äntligen bli av med den byråkratiska och statliga kulturen till fördel för en mer idé- och kundvänligare organisation. Ett exempel på det ser du i den bifogade platsannonsen som vi går ut med imorgon.

Vidare så jobbar vi hårt med att bli bättre på att premiera idéer från medarbetarna. Vi har bland annat infört korta 5 minutersmöten på några enheter där arbetsgruppen direkt kan föra fram sina idéer och samtidigt få upp dom på ToDo-boarden på en gång. Första sidan på våra personalsidor (intranät) länkar till era krönikor för att medarbetarna när de känner kan gå in och få lite inspiration.

Arbetet fortsätter och det finns massor att göra.

Det svåra är hela tiden att försöka tänka "utanför boxen" men när du väl kommer på något briljant så är det svårt att sluta le.

Tack än en gång och grattis till alla framgångar ni har med interesting.org! Jag hoppas att vi vid ett annat tillfälle kan bjuda över dig till Åland igen för att få ytterligare hjälp på vägen...

Med vänliga hälsningar

Johan Haglöf
Personalchef - POSTEN ÅLAND

--------------

Är de så att ditt företag också länkar till www.interesting.org på förstasidan av erat intranät?
Skicka då gärna ett mail och berätta det för oss.

Ha en kreativ dag!

Teo Härén

PS

Tjänsterna de utannonserar är:
"Nyfiken Systemvetare".
"Nyskapande Avdelningschef"
och
"Kreativ logistikchef".

12/11 Prästidéer

info@interesting.org — Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 GMT

”Jag har två böcker på mitt nattduksbord. Bibeln och Idébok.”

Det berättade Katarina Bäckelin med ett stort skratt för mig idag när jag föreläste på ett evenemang som kvinnoföreningen SVEA i Singapore arrangerat tillsammans med affären Style:Nordic.

Att Katarina har bibeln på sitt nattduksbord är kanske inte så konstigt. Hon är nämligen präst i Svenska Kyrkan i Singapore.
Men att den bok som ligger bredvid bibeln på nattduksbordet för prästen i Svenska Kyrkan är Idébok gjorde mig kanske inte förvånad. Men i alla fall väldigt glad.

Katarina skrattade igen (hon gör det väldigt ofta) och så svor hon (jo, hon är sån där präst som svär - den glada, coola, jag-gör-vad-jag-vill-typen-av-präst) och sa: ”Du måste ju komma och föreläsa i kyrkan!”

Så nu får vi se, kanske kommer jag inom kort att föreläsa om kreativitet i en kyrka. Eller i alla fall i Svenska Kyrkans lokaler i Singapore.

Det är det som är så roligt med att skriva böcker om kreativitet. Man träffar de mest otippade personer som bjuder in en till de mest otippade tillställningar där jag får prata om värdet av att göra det otippade.

När gjorde du själv något otippat senast?

Fredrik

11/11 Skalldans

info@interesting.org — Tue, 11 Nov 2008 00:00:00 GMT

För några veckor sedan träffade jag designern Alexander Lervik som visade mig den lampa han gjort genom att scanna av sin egen hjärna och skriva ut den i en 3D-printer. Alexander är en av de mest kreativa människor jag känner och han är alltid nyfiken på nya saker. Jag är rätt övertygad om att Alexander hade gillat PerMagnus som jag träffade idag. För det gjorde jag.

PerMagnus Lindborg är assisterande professor på NTU School of Art, Design och Media i Singapore och han forskar och undervisar i hur man kan använda ljud.

Han visade mig bland annat ett av sina projekt där han scannat av sitt eget kranium, sedan satt en ombyggd Wii-remote-kontroll på huvudet och sedan tagit 3D-modellen av sitt kranium och lagt in det i ett program. Sedan visade han mig en video om hur han suttit på en scen på en musikkonferens och uppträtt genom att spela elektronisk musik med en stor duk bakom sig på scenen där hans animerade hjärna ”dansade” i realtid efter hur han rörde sitt huvud på scen medan han spelade sin musik. (Wii-kontrollen plockade upp hans rörelser och skickade instruktioner till 3D-modellen…)

PerMagnus är från Sverige och precis som Alexander väldigt kreativ. Han berättade att 80 procent av lärarna på NTU var från västvärlden och att de alla jobbar hårt med att få eleverna på NTU att våga vara mer kreativa. Och det är klart att med lärare med PerMagnus så kommer eleverna lära sig mer om att våga släppa loss sin kreativitet.

Han berättade att det inte alltid var lätt men att det också sakta men säkert börjar hända saker. När jag lämnar honom idag ska han gå och besöka några av sina elever som gjort ett ljudprojekt där de spelat in ljud från folk som har sex, spelat upp dessa ljud med en högtalare på de offentliga toaletterna på skolan och sedan studerat hur människor reagerat när de kommit ut från toaletten. Kanske inte vad man förväntar sig som studentprojekt från universitets-studenter från Singapore. Men världen är inte alltid som man förväntar sig. Själv hade jag verkligen inte förväntat mig att jag skulle få se en skalle dansa idag, Men se, det fick jag.

Fredrik
På NTU i Singapore.

6/11 Vem lär vem?

info@interesting.org — Thu, 06 Nov 2008 00:00:00 GMT

I förra veckan utspelade sig nästan exakt samma scen två gånger.

Första gången var när jag föreläste för 400 lärare på Naturbruksskolor i Alnarp i Skåne. Efter föreläsningen kom det fram en kvinna och sa: ”Du, jag vill bara berätta att jag har sett din föreläsning på YouTube, och jag vill passa på att tacka för den.” Kvinnan berättade sedan att det var hennes 19-åriga dotter som hade satt sin mamma framför datorn och sagt ”Nu tittar du på det här.”.

Två dagar senare föreläste jag för 500 Naturbruksskolor på Ulltuna i Uppland. Efter föreläsningen kommer det fram en kvinna och säger: ”Min dotter skickade mig en länk till din föreläsning på YouTube. Och sedan skickade hon SMS till mig tills jag hade satt med ned och tittat på den. Jag ville bara tacka för den föreläsningen.”

Nu är det inte första gången som föräldrar kommer fram och berättar att de har fått höra talas om föreläsningen från Kunskapens Dag via sina barn. Det har faktiskt hänt ganska ofta. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är fantastiskt roligt att unga svenska tonåringar bestämmer sig för att vända upp-och-ned på konceptet vem det är som ska lära vem om vad som händer i världen. Och filmen på YouTube fortsätter att spridas. Nu har mer än 200 000 svenskar sett de två olika versionerna som ligger där. (För att inte tala om alla de tusentals som sett det på SVTs hemsida och på de mer än 10 reprissändningar av föreläsningen som gått TV.)

Och idag fick jag ännu ett exempel på hur unga svenskar blivit berörda av budskapet i föreläsningen och bestämt sig för att få svenskar att vakna upp inför vad som händer i världen. Det stod:

”Jag går andra året på gymnasiet i Göteborg och vi har fått i uppgift i Svenska C att skriva ett reportage om vad vi vill. Jag funderade och beslöt mig för att skriva om kunskap, fantasi, allmänbildning, utveckling och förändring. (Inspirerat från din föreläsning på Kunskapens dag år 2007)”. Hon skrev och undrade om hon fick intervjua mig för sin uppsats och det fick hon så klart.

I går natt skrev jag de sista texterna till min nästa bok, som på svenska kommer få titeln ”Vad som händer i världen - och varför det är viktigt att förstå”. Boken är en vidareutveckling av föreläsningen på Kunskapens Dag och bygger på intervjuer med mer än 200 människor i 15 utvecklingsländer som jag genomfört sedan föreläsningen spelades in. Att då, samma dag som man slutför boken, få ett mail där en svensk gymnasieelev berättar att (när hon får skriva uppsats om ”vad hon vill”), väljer hon skriva om relationen mellan kunskap och fantasi samt om vad ”allmänbildning” egentligen är otroligt inspirerande.

När unga blir så engagerade att de bestämmer sig för att utbilda sina föräldrar - jag då händer det saker i världen. Och det är viktigt att förstå.

Fredrik

5/11 Hur idéer alltid är viktigt

info@interesting.org — Wed, 05 Nov 2008 00:00:00 GMT

På bilden syns mitt "green card". Det betyder att jag från och med idag har rätt att arbeta i Singapore. För att fira det tillbringade jag hela dagen med att sitta i intervjuer med arbetssökanden. (Eller det gröna kortet firade jag med att köpa en Iphone - men nu när jag får börja göra affärer i Singapore så satte jag igång direkt med att intervjua potentiella jobbsökanden.)

När resten av världen tycks varsla folk så anställer vi alltså på interesting. Det som är bra med att leta folk när inte så många andra letar är att det är bra kvalité på de sökande. I alla fall på de flesta.

Den första jag träffade var dock en 24 år gammal säljare som när jag frågade honom om han skulle kunna sätta igång och ringa företag i Indien som skulle kunna tänka sig att köpa idébok svarade: "Absolut, jag har en databas med massor av männisor".

När jag frågade honom hur han kunde ha en databas med folk förklarade han glatt att han kopierat kundlistan hos sin förre arbetsgivare på en minnespinne.

För en sekund uppskattade jag att han var ärlig som berättade det ... Men han kommer inte få jobb hos oss.

Men många av de andra jag träffade idag var väldigt intressanta. Mest intressant var en intervju med en kvinna som tidigare jobbat på motsvarigheten för "FBI" för ett stort europeiskt land och som nu bestämt sig för att sadla om totalt. Från Europa, offentlig anställning och arbetsuppgifter kring organiserad brottslighet till Singapore och söka jobb på litet kreativitetsföretag. Snacka om karriärs-hopp!

Men det roliga var att det naturligtvis fanns en koppling. Hon berättade hur viktigt det varit att få de gamla rävarna till poliser att inse att de måste jobba på nya, kreativa sätt när den organiserade brottsligheten blir mer och mer sofistikerad. Och dessutom är förmodligen den organiserade brottsligheten en av världens mest "kreativa branscher".

Jag älskar det faktum att oavsett vad en människa jobbar med så är det så enkelt att hamna i en lång diskussion om hur och varför kreativitet är så viktigt i deras jobb.

Idag hade jag många såna diskussioner när jag intervjuade f.d. spioner, bank-anställda, media-säljare och förlagsmänniskor.

Om någon av dem till slut blir kollega i Singapore får vi se. Men en rolig dag på jobbet var det verkligen.

Fredrik
Lagligen i Singapore.

5/11 Krönika om brist på krönika

info@interesting.org — Wed, 05 Nov 2008 00:00:00 GMT

De senaste veckorna har vi inte varit så duktiga på att skriva krönikor. Vi har helt enkelt inte hunnit. Slutet på oktober var extremt intensiva för interesting.org med slutförandet av två böcker och mängder av föreläsningar över hela landet samtidigt.

Så tyvärr har vi inte hunnit skriva krönikor om hur vi föreläste på Kapthing Banks kunddag mitt under värsta finanskrisen. Hur vi föreläste för bokhandlare om en bok som vi samtidigt satt och slutförde för att hinna få klar. Hur vi föreläste om el (!) för Logicas kunder inom el-branschen. Och en massa andra roliga saker.

Jag har dessutom hunnit flyga tillbaka till Singapore. Men nu är vi i kapp med det mesta igen och ska även hinna skriva krönikor.

Fredrik

4/11 Det är mycket nu

info@interesting.org — Tue, 04 Nov 2008 00:00:00 GMT

Oktober blev den näst mest bokade månaden någonsin för interesting.org.

Och vad som kanske är ännu roligare är att det även blev den näst mest bokade månaden om man räknar framtida bokningar.

Det negativa med det är att vi inte riktigt hunnit med att lägga upp krönikor på siten i den takt vi önskat.

Det positiva med det är att vi har massor av roliga saker att berätta om i framtida krönikor.

Under de närmaste dagarna skall vi försöka lägga upp krönikor bakåt i tiden. Samtidigt som vi har en hel del roliga jobb att berätta om.

Eller vad säga om Åland imorgon, SVT på Sandhamn på torsdag förmiddag, Nyköping på torsdag eftermiddag, Umeå på fredag och Åland (igen) på lördag.

Som sagt; det är mycket nu!

Teo Härén

31/10 En svår nöt att knäcka

info@interesting.org — Fri, 31 Oct 2008 00:00:00 GMT

Det är ofta, men inte varje dag, man inspireras av andra talare.
Men det gjorde jag idag.

Det är ofta, men inte varje dag, man hör siffror som får en att tappa andan.
Men det gjorde jag idag.

Och det är inte varje dag man utvecklas som talare.
Men visst; även det gjorde jag idag.

Jag inspirerades av Magnus Lindkvist som med sin omvärldsspaning och sina nyfikna frågor fick mig att fundera på saker jag inte funderat på tidigare.

Jag lärde mig att det finns nästan lika många människor i världen som använder en tandborste, som det finns människor som använder en mobiltelefon. ( Det berättade Jan Hederén från Ericsson. Som måste ha ett av världens roligaste jobb!)

Och jag utvecklades av den man som kom fram efter föreläsningen och hade synpunkter på hur föreläsningen kunde bli bättre. (Jag gillar när det händer)

Beställare idag var HD. (Helsingborgs Dagblad) Det var 200 journalister och medarbetare på tidningen som satt i publiken.
Mitt ämne var kreativitet - Affärskreativitet.

Chefredaktör på HD är Lars Johansson och han har själv varit affärsutvecklare. På lunchen berättade han om några av de projekt han arbetat med, om sina motgångar, och framgångar, och kraften i förändringarna som sveper genom tidningsvärlden just nu.

Han berättade t.ex. hur alla tidningar kämpar med frågan; hur får vi intäkterna från papperstidningen att följa med in på webben?

HD har lika många läsare av papperstidningen som de har unika besökare på webben.
Men omsätter 300 miljoner kronor på annonser i tidningen.
Och 15 miljoner på webben.

Man förstår att de har en nöt att knäcka.
Man förstår att de behöver fortsätta fundera.
Man förstår att det är bra att de har en f.d. affärsutvecklare som Chefredaktör.
Man förstår att de måste utvecklas.

Man förstår helt enkelt varför de väljer att ha ett seminarium om kreativitet.

Har du utvecklats idag?
Har du lärt dig något nytt?
Har du inspirerat någon att tänka annorlunda?

Teo Härén
I Helsingborg

28/10 Kunskap vs Kreativitet

info@interesting.org — Tue, 28 Oct 2008 00:00:00 GMT

Nästan alla organisationer och företag har värdeord numera.

Här kommer de sex värdeord som dagens kund har:

1- Entreprenörskap
2- Problemlösare
3- Kreativitet
4- Eget ansvar
5- Social kompetens
6- IT-kompetens

Gissa vilken sorts företag eller organisation det är?

Notera speciellt att de tre första värdeorden handlar om kreativitet.

Gissat klart?

Jag har de senaste åren fascinerats över hur kreativitet får en allt större betydelse i olika organisationer och företag, men ändå får jag erkänna att jag blev lite paff när jag innan föreläsningen fick dessa värdeord skickade till mig. Det som gjorde mig paff var att värdeorden nämligen tillhör en skola!

Du läste rätt; En skola!

Det satt 200 lärare och lyssnade när jag under en timme talade kreativitet. Och under hela föreläsningen återkom jag till deras värdeord:

Entreprenörskap
Problemlösare
Kreativitet
Eget ansvar
Social kompetens
IT-kompetens

Tänk att år 2008 är hälften (!) av en skolas värdeord INTE knutna till kunskap - utan till kreativitet!

Skolor som ju av tradition varit just kunskapens högborg.

För en kreativitetsföreläsare är det helt makalöst inspirerande.

Vilka värdeord har ni?
Borde ni lägga till ”kreativitet”?
Och i så fall: Hur utvecklar ni er kreativitet?

Teo Härén
I Stockholm

PS Efter föreläsningen kom många fram och tackade.
Det var citat som:
”Skit bra”!
”Underbart”!
”Kan jag få din autograf”?

Men roligast var nog citatet från en av beställarna:

”Tack Teo! Du fick ju stående ovationer!”

Jag vände mig om och konstaterade alla fortfarande satt ner, även om de gett mig långa applåder precis.
Jag påpekade att de faktiskt inte rest sig upp.

Men kunden höll fast vid sin inställning och gav mig en komplimang jag aldrig fått tidigare:

”Teo; Du fick sittande stående ovationer”!

21/10 Kreativt mod

info@interesting.org — Tue, 21 Oct 2008 00:00:00 GMT

-”Vi har inte tid, det är så mycket att göra just nu”.

Det var det svar Gudrun Jiveskog ( På Serviceförvaltningen Lednings- och verksamhetsstöd i Botkyrka) fick när hon mailade ut till sin personal att det var en obligatorisk föreläsning i kreativitet på tisdagseftermiddagen.

”Vi har inte tid”!

Men efter föreläsningen kommer Gudrun fram och berättar att hon istället för suckar fått många positiva kommentarer om hur glada de var att de fått gå på en föreläsning om att tänka nytt.

För det är ju en paradox det där: När man har mycket att göra så kan det kännas som om man inte har tid att vara kreativ.
Men det är ju egentligen då det behövs som mest.

Det är då man bör fråga sig:
Varför är det så mycket att göra just nu?
Hur kan jag minska arbetsbördan?
Hur kan jag göra det som skall göras på ett smartare sätt?
Vilka arbetsmoment kan jag ändra? Eller helt hoppa över?

Så just för att det är mycket att göra borde man investera ett par timmar till att fundera på hur man arbetar på bästa sätt.

I början av föreläsningen ber jag gruppen definiera ”kreativitet” ( Jag tycker alltid det är lika roligt att höra hur många olika definitioner man kan få på vad kreativitet är) och två av åhörarna väljer att lägga in ordet ”mod” i definitionen. ”Modet att tänka annorlunda”, och ”Modet att våga svara någonting annat än det de andra har tänkt sig”.

När vi skiljs säger Gudrun någonting som får mig på så bra humör: ”Vi kommer fortsätta arbeta med kreativitet på alla våra veckomöten framöver” .

Gudrun arbetar med utbildning på Serviceförvaltningen och idag hade hon modet bjuda in till en utbildning i kreativitet trots att många ”inte har tid”.
Serviceförvaltningen arbetar med att ge service till andra grupper inom kommunen; Och från och med idag kommer det alltså ske på mer kreativa sätt.
För en författare som sitter och gör slutändringar i en bok som handlar om ”kreativ service” är det som musik att höra.

För visst skall en kommun ha en Serviceförvaltning.
Och visst skall den arbeta med kreativitet.

Jag hoppas min föreläsning gav dem modet att verkligen göra det fullt ut.
Det kändes verkligen så.

Har du mycket att göra?
Är du kreativ nog?

Är du modig nog investera tid i att bli mer kreativ?

Teo Härén

Efter föreläsningen kommer Antonio Gomes fram. Han skakar min hand och säger vänligt ”Det här var verkligen inspirerande”!

Eftersom jag precis påbörjat en bok som handlar om ”inspiration” ber jag honom definiera vad inspiration är för honom.

”Det är viljan att göra någonting nytt”. (Det är en väldigt vanlig definition. Men han fortsätter;)
”Din föreläsning har lyft locket från mig, och nu strömmar det in syre till den eld som hela tiden brunnit inom mig”

”Det är som i somras när jag var på museum och såg Mirós tavlor. Jag är själv konstnär och när jag såg hans verk tänkte jag ”Det där kan jag också göra”.
”Jag inspirerades att våga måla. Precis samma effekt fick jag idag; Jag känner ”Så här vill jag leva mitt liv”.

”Din föreläsning gav syre till elden inom mig”!

20/10 Middag med Jill Bolte Taylor

info@interesting.org — Mon, 20 Oct 2008 00:00:00 GMT

Hjärnforskaren Jill Bolte Taylor håller snabbt på att bli en världskändis.

Hennes föreläsning om när hon får en stroke är den mest sedda på TED.COM.

20 000 människor från hela världen tittar på den varje dygn.
Hon får mer än 100 email om dagen från människor som har sett föreläsningen eller läst hennes bok. (Och hon svarar på alla personligen).

Och när hon går omkring på gatorna i Paris, där hon just nu är för att lansera sin bok, blir hon stoppad på gatorna av människor som frågar ”Ursäkta, är du Jill Bolte Taylor? Din föreläsning är fantastisk!”

Det där sista vet jag för att igår kväll hade Jill tagit sig tid från sitt hektiska schema för att äta middag med mig.

Min bror Teo - som visste hur fascinerad även jag blivit av Jills föreläsning - hade skickat iväg ett mail till Jill och frågat om hon ville bli min ”födelsedagspresent”. Och trots alla andra förfrågningar som regnar in över henne just nu (på tisdag är hon till exempel gäst hos Oprah) så bestämde hon sig för att tacka ja.

Så igår flög jag ned till Paris och åt under fyra timmar middag på tu man hand med Jill Bolte Taylor.

Det var en fantastisk upplevelse.

Att få sitta på en liten fransk restaurang och få lyssna på denna kloka kvinna prata om livet är något jag aldrig kommer att glömma.

Under den långa måltiden pratade vi om allt från Buddha till det amerikanska valet, men jag har valt att i denna krönika bara skriva om något av det som hon sa om kreativitet.

För du som har sett föreläsningen vet att Jill brinner för att vi ska bli bättre på att lyssna på vår högra hjärnhalva och att det är där som det kreativa skapandet främst sker. Så med en av världens ledande experter på höger hjärnhalva framför mig kunde jag inte låta bli att fråga henne hur HON såg på kreativitet. Vad kreativitet var för henne.

Hon tänkte lite och svarade:

”Creativity is an openess to being wrong.”

Och jag tänkte på hur jag ofta sagt att “kreativitet handlar om att hitta “ett annat rätt” men att det ju är mycket bättre att säga ”an openess to being wrong”.

Hon sa: ”Creativity is to be outside of judgement.”

Och jag tänkte på hur ofta människor sätter igång att bedöma vad de gjort istället för att lita på sitt undermedvetna och bara låta det kreativa skapandet komma.

Hon sa: ” I am trying to have a balanced brain.” Och sedan förklarar hon att “balanserad” inte betyder något ”statiskt” som är i jämvikt, utan att det betyder att man övar upp sig på att använda båda sina hjärnhalvor lika mycket - men att vi i vårt samhälle de senaste hundra åren fokuserat på tok för mycket på att utveckla den vänstra hjärnhalvan och att de flesta av oss inte är i balans.

Men kanske är det viktigaste rådet som hon gav om kreativitet något som hon sa senare när vi pratade om något helt annat.

För det centrala i hennes budskap är att vänster hjärnhalva innehåller vårt ego - och att vårt ego är det som skapar mycket oro, stress och rädsla - saker som i sin tur leder till mycket negativa saker i världen;

Genom att bli bättre på att lyssna på vad den energi som skapas i högra hjärnhalvan säger till oss blir vi inte bara lyckligare, snällare - vi blir dessutom mer kreativa.

Eller som hon sa till mig: ”What you put your energi into grows.” Och lägger man energi på negativa saker så växer dessa. Lägger man dem på att släppa sitt ego och låta sig uppslukas av vad ens sinnen rapporterar så lever man mer.

När vi reser oss från bordet frågar jag henne om hon kan ge mig något råd. Hon säger ”Stay out of your own way” - dvs ”stå inte i vägen för dig själv.” Det tycker jag var ett råd att sprida vidare till andra.

Slutligen kan jag inte låta bli att citera vad hon sa om de människor som enligt Jill är för mycket ”vänster hjärnhalva”, dvs de som strävar efter detaljer, gillar hierarkier och som tänker logiskt och beräknande. Hon sa:

”Not all of them are bad.
But none of them are happy.”

Själv har jag senaste åren börjat aktivt arbete med att flytta över mer och mer av mitt focus på höger hjärnhalva. Jag kan inte säga att jag har lyckats nå ända fram ännu. Men jag kan säga att jag förstår vad hon menar med tjusningen av att låta sin verklighet styras mer från höger sida.

Hur jobbar du själv med det?

Fredrik
På en uteservering i Paris

Ps. Om du inte sett Jill Bolte Taylors föreläsning ännu så gå in på www.ted.com och se den bums. Jag gråter fortfarande en skvätt varje gång jag ser den.

17/10 Ett kreativt näringsliv.

info@interesting.org — Fri, 17 Oct 2008 00:00:00 GMT

För en person som bland annat jobbar för att Sveriges näringsliv ska bli mer kreativt var idag en rolig arbetsdag.

Idag samlades nämligen drygt 300 Karlskronabor för att utveckla sig och sina företag genom att gå på Karlskronas Näringslivsdag.
Landshövdingen invigningstalade. Och med Lars Adaktusson som inbjuden moderator hade man sett till att få lite stjärnglans på tillställningen.

Och jag var inbjuden som dagens huvudtalare för att tala utifrån min kommande bok ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå.”

Men inte nog med det.

Idag samlades nämligen också drygt 300 Värnamobor för att utveckla sig och sina företag genom att gå på Värnamos Näringslivsdag.
Landshövdingen invigningstalade. Och med Peter Wallenberg som inbjuden gäst hade man sett till att få lite stjärnglans på tillställningen.

Och jag var inbjuden som dagens huvudtalare för att tala utifrån min kommande bok ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå.”

Så idag var jag alltså huvudtalare på TVÅ näringslivsdagar på samma dag.

Och det var roligt att se vilket intresse det fanns bland svenska företagare att förstå vad som händer i världen. Det var också uppmuntrande att se hur relativt positivt man uppfattade framtiden. Men roligast var det kanske för oss på interesting.org att se hur två svenska städer samma dag väljer ”kreativitet” som tema när de ska ta in en extern talare som ska föreläsa om något på sin näringslivsdag.

Fredrik
I går i Göteborg. Nu i Stockholm. Men i Karlskrona i morse och Värnamo i eftermiddags

Ps.
Personligen var det också roligt att i Karlskrona få höra Lars Adaktusson sammanfatta mitt tal till publiken med orden: ”Lysande! I Sverige har vi världens bästa talare.” Och lika roligt var det att efter mitt tal i Värnamo få vara med om att Peter Wallenberg kommer fram och säger: ”Tack för ditt tal. Du har rätt. Dig borde man lyssna på oftare.”

17/10 Kreativitet i media: Blekinge Läns Tidning

info@interesting.org — Fri, 17 Oct 2008 00:00:00 GMT

Idagens ledare i Bleking Läns Tidning skrivs bland annat följande om Fredrik Häréns föreläsning på Näringslivsdagen:

"Så fick vi lyssna till en riktig vagabond i vår nya fantastiska värld, Fredrik Härén, som inte tycks göra annat än resa och lära, lära och resa, en ständigt pågående assimileringsprocess: vad händer i världen och varför.

Han tog oss med på en hisnande resa i våra fördomar om vår egen förträfflighet. det har väl sällan skrattats så mycket i Sparresalen som denna fredagsförmiddag. För var är skillnaden mellan utvecklingsländer och utvecklade länder? De förra är i ständig rörelse framåt, medan de senare är färdiga klara och stagnerande?

Så får det naturligtvis inte bli, men nog gav han oss en lång rad tankeställare på ett alldeles fenomenalt underhållande sätt. Lägg namnet Härén på minnet, vi lär få höra mer av den mannen."

16/10 Kreativ vägledning.

info@interesting.org — Thu, 16 Oct 2008 00:00:00 GMT

När jag gick i skolan hette de ”SYO-konsulenter”. Idag kallas de ”vägledare”. De som har som yrke att hjälpa unga människor att välja yrke.

Och idag träffades 300 Yrkesvägledare i Stockholm för att ha konferens.

Som kreativitetsförfattare blev jag därför väldigt glad när jag såg vad de satt för tema på dagen: ” Kunskap – Kvalité – Känsla – Kreativitet”.

”Kreativitet” var alltså en av 4 saker som man i år ville lyfta fram.

Ännu gladare blev jag sen när jag såg att av de 8 mini-seminarier man kunde välja så hade 4 kreativitet i rubriken.

Som ” Tänka nytt eller har vi tänkt färdigt?”

”Kreativa metoder i gruppvägledning.”

Och ”Våga vägleda – utveckla dina kreativa sidor i vägledningen.”

Ännu lite gladare blev jag över att de valt att bjuda in mig för att prata på temat ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå”.

Men när man tänker efter så är det ju självklart.

Tyvärr tycker inte de som håller i pengarna att det är viktigt. För de har inte gett föreningen för Sveriges vägledare någon budget alls att prata om. Men vi på interesting.org tycker att det nog finns få saker som är viktigare än att få Vägledare att utveckla sin kreativitet. Därför hade vi beslutat att bara ta hälften av vad som är normalt arvode för föreläsningen.

För hur ska vi kunna få kreativa unga människor som vet vad som händer i världen om inte de som har betalt för att guida dem in i framtiden är kreativa och har koll på vad som händer?

Eller om man så vill: Hur går det om inte vägledarna vet vart de ska leda?

Fredrik
Som har anställt webdesigners, sökmotorsoptimerare och e-handelskonsulter genom åren - alla jobb som inte fanns för när jag träffades SYO-konsultenter för drygt 20 år sedan. Undrar vilka nya jobb som kommer att ha skapats om tjugo år.

12/10 Idébok för unga vuxna

info@interesting.org — Sun, 12 Oct 2008 00:00:00 GMT

”Vill du komma och föreläsa för Sveriges bästa gymnasieskola?”

Så kaxigt presenterade sig Carina från Gymnasieskolan ProCivitas i ett mail till mig för ett tag sedan.

Klart jag ville.

Och idag var det dags. 350 elever klämde in sig in en stor föreläsningssal för att lyssna på värdet av kreativitet.

Jag började föreläsningen med att fråga om de hade några frågor. Och en kille räckte upp handen och frågade: ”Vad inspirerar dig?”.

Det var en väldigt rolig fråga. För svaret är ju att det som inspirerar mig mest är att få förmånen att föreläsa för unga vuxna människor.

Så jag sa det till honom: ”Det som inspirerar mig mest är att få prata för människor som er”. Jag är inte säker på att han trodde på mig - han kanske bara trodde att jag sa det för att fjäska - men det var verkligen sagt från hjärtat.

För de har sådan energi. Och energi smittar.

En kille kom fram före föreläsningen och berättade att han kommit till skolan 1,5 timme innan skolan började för att kunna göra ett spanskaprov FÖRE skoltid för att inte behöva missa min föreläsning. En annan tjej berättade att hon betat av sitt prov i kinesiska (!) på 15 minuter för att springa in på min föreläsning istället. En tredje elev berättade om hur han (19 år gammal!) just startat ett aktiebolag kring en idé som skulle ”förändra hur människor använder Internet”. Ja, så där kan jag hålla på.

Det är otroligt vilken energi man får av att föreläsa för unga vuxna.

Och som alla som någon gång har föreläst för gymnasie-elever vet så finns det ingen målgrupp som är svårare att föreläsa för - eller som det är svårare att få nöjda. Tonåringar är helt enkelt väldigt kräsna.

Därför har det varit extra roligt att ta del av mail som trillat in sedan i torsdags. Som killen som skrev:

”Först och främst tack för en mycket givande föreläsning på ProCivitas i Helsingborg i torsdags, 9 oktober. Det var den mest tilltalande och nyttiga föreläsningen jag varit med om på skolan under min tid.”

Eller tjejen som skrev:
”Det var en riktigt intressant föreläsning Fredrik höll i.
Det var ett tag sen jag tyckte min tid på en föreläsning var värd det, om jag ska vara ärlig.”

Men allra roligast var det nog ändå att rektorn på ”Sveriges bästa gymnasieskola” (skolan har vunnit massor av priser) inte bara bestämde sig för att ta in en föreläsare som pratade om kreativitet. Dessutom beslutade rektorn att ALLA elever (450!) skulle få ett personlig exemplar av Idébok!

När jag skrev Idébok hade jag inte en tanke på att den skulle användas av gymnasie-elever. Nu finns det en skola i Sverige som har köpt boken till alla sina elever.

Känner du någon rektor på en gymnasieskola? Tipsa honom/henne då gärna om hur det finns skolor i Sverige som köper böcker i kreativitet till alla sina elever. Berätta också gärna att vi ger dem riktigt bra rabatter när skolor köper boken.

Fredrik
Nyss i Helsingborg.

Ps. Inte nog med att vi sålde 450 ex av idébok till en skola idag. Vi sålde även ett antal strö-exemplar på denna site samt 350 exemplar till ett landsting. Att sälja mer än 800 böcker på en vanlig dag i oktober är väldigt, väldigt roligt för en författare.

11/10 14:27

info@interesting.org — Sat, 11 Oct 2008 00:00:00 GMT

Att föreläsa om kreativitet kan vara ett omväxlande jobb.
I förmiddags föreläste jag för grafiker på SVT i Växjö.
På eftermiddagen stod jag på scen i Västerås och föreläste för Västerås stift.

Det är roligt att få ställa frågan ”Är kreativitet viktigt i ditt arbete?” och se alla grafikerna i Växjö räcka upp handen. Men ännu roligare var det att se att alla i Västerås räckte upp handen. Att präster tycker kreativitet är viktigt i sitt arbete” gör mig glad. Det visar på något sätt att det är viktigt i alla branscher.

Temat på dagen i Västerås var taget från Johannesevangeliet. Nämligen bestämt: 14:27.

Det lyder: ” Känn ingen oro och tappa inte modet.”

Och det passade mig väldigt bra när jag försökte köra mellan Växjö och Västerås för att hinna i tid. För när klockan stod på 14:27 hade jag LÅNGT kvar till Västerås.
Och jag kom faktiskt fram 15:02. Två minuter för sent. Något som INTE är bra när man är föreläsare är att komma för sent till jobbet. Men när jag kom upp till föreläsningssalen visade det sig att lokalen där jag skulle ha pratat var överfull med människor som ville lyssna så de hade bestämt sig för att byta till en större lokal. Så just när deltagarna vällde ut för att gå till den nya lokalen kom jag inspringande med andan i halsen. Och ingen insåg att jag egentligen hade varit 2 minuter sen till min föreläsning. Den enda gången jag kommer för sent till en föreläsning var det en gång när ingen märkte det. Jag tänkte på Johannes ord: ”Känn ingen oro och tappat inte modet”.

Det löser sig för det mesta. Det kan vara skönt att veta även när det gäller att genomföra sina idéer. Så känn ingen oro och tappa inte modet.

Fredrik
I Västerås.

6/10 EnVis bygd

info@interesting.org — Mon, 06 Oct 2008 00:00:00 GMT

Jag är helt naken i natten när jag skriver detta.
Jag sitter nämligen under bar himmel, med en idébok i handen och badar i en vedeldad badtunna i Norrland.
Jag sitter här och tänker. (Man tänker bra i en badtunna.)

Jag tänker på vad människor kan åstadkomma med drivkraft, initiativförmåga, samarbete och kreativitet.
Jag tänker på hur många problem i världen som skulle kunna lösas om fler människor tog tag i de problem de såg och bestämde sig för att hitta nya lösningar på dem.
Jag tänker på hur kreativitet är nödvändigt för att hitta nya svar på olika svårigheter, men hur det inte är värt någonting alls om det inte också finns ett driv och en vilja att se till att idéerna sedan genomförs.

Jag befinner mig mitt i naturen 1 mil utanför Gunnarsbyn i Norrland när jag tänker allt detta.
Tidigare under dagen har jag föreläst i Folkets hus i Gunnarsbyn och suttit med i en paneldebatt med kommunalrådet från Boden och dennes kollega från grannkommunen Luleå.

Gunnarsbyn är ett litet samhälle men med människor som tänker stort.
När skolan hotas av nedläggning startar de en inspirationsdag, bjuder in kommunalråden från både Luleå och Boden (Gunnarsbyn ligger nästan på gränsen till de båda kommunerna) och jag fick äran att avsluta dagen med en föreläsning om att hitta kreativa lösningar.

(Som när kommunalrådet från Boden berättade att de planerat för en gymnastikhall som betalades till 50% av två grannkommuner och man för att slippa eventuella problem med lagstiftning och dylikt planerade att lägga hallen PÅ kommungränsen; då kunde varje kommun enkelt stå för sin del av hallen!)

Inför föreläsningen i Gunnarsbyn bad jag som vanligt om ”kreativt” boende. Det blev Getronosan vid Råneälvdal. Med personlig, och mycket trevlig, service av den f.d. riksdagsman som nu drev stugan blev det verkligen ett boende som kommer ge minnen för lång tid framöver. (De bjöd bland annat på egenfångad lax och hemgjord hjortronsylt.)

Jag gillar hemlagad hjortronsylt.
Jag gillar nattbad i badtunnor.
Jag gillar kreativa kommunalråd,

Men mest av allt gillar jag att se hur en bygd som ställs inför ett problem går samman för att hitta nya lösningar för att åstadkomma förändring.

Vad vill du ändra på?
Vad vill du åstadkomma?

Teo Härén
I Gunnarsbyn

3/10 Book talk

info@interesting.org — Fri, 03 Oct 2008 00:00:00 GMT

Singapores minsta bokhandel.

Som författare är det roligt att få göra ”book talks”, dvs tillställningar där man bjuds in till bokaffärer för att tala om sin bok.
Ikväll gjorde jag min första book talk i Singapore. På Singapores MINSTA bokhandel - Books Actually.

Affären är stor som en liten enrumslägenhet. Men den drivs av två unga människor som brinner för böcker. Och de säljer massor av idéböcker (de snittar en bok om dagen vilket är väldigt bra för en liten bokaffär.)

Under mitt tal passade jag på att berätta lite om hur vi säljer Idébok på annorlunda sätt.

Som att bara 10% av försäljningen av de drygt 200 000 ex som vi har sålt har sålts i bokhandeln. Den mesta försäljningen görs direkt till företag.

Hur vi säljer Idébok på hotell i Kina - dvs istället för att ha Bibeln på rummet så har de Idébok.

Hur vi genom att göra Idébok som en kombinerad bok och anteckningsbok har fått en bok som människor bär med sig och som därmed många av våra läsare aktivt visar upp för andra människor.

Om hur vi lanserade boken i små, roliga länder som Sri Lanka och Island istället för de ”självklara” länderna USA och England för att det är roligare och mer oväntat.

För vi på interesting.org vill inte bara SKRIVA böcker om att vara annorlunda. Vi vill också VISA att vi gör kreativitetsprodukter som ÄR annorlunda och som SÄLJS annorlunda.

Eftersom vi har sålt mer än 200 000 ex av idébok tycker vi att vi har visat att det också kan vara effektivt att inte bara göra som man förväntas.

Under de närmaste 12 månaderna kommer vi att göra väldigt mycket fler oväntade saker kring böcker.

Det ska bli roligt

Så gjorde vi alltså ett ”book talk” i den MINSTA bokhandeln i Singapore - istället för på den största som skulle vara det väntade. Att göra det oväntade är nästan alltid roligare än att göra det väntade.
Vad gjorde du för oväntat idag?

Fredrik

1/10 International Insead

info@interesting.org — Wed, 01 Oct 2008 00:00:00 GMT

Ikväll var jag tillbaka på INSEAD - rankad som en av världens bästa affärsskolor.

Jag var inbjuden att hålla en föreläsning för MBA-studenterna och man hade passat på att bjuda in även före detta studenter.

Efter föreläsningen kom det fram några stycken och ville ställa lite ytterligare frågor. Sånt gillar jag som talare. När jag själv lyssnar på ett tal går jag alltid fram och försöker få svar på någon fråga som jag fick medan jag lyssnade på talet.

Det roliga med INSEAD är att det är en sådan blandning på folk. Av de som kom fram och ställde frågor var en från Frankrike, en från Honduras, en från USA, en från Singapore och en från Indien.

Denna krönika handlar om mannen från Indien. För på min föreläsning hade jag definierat att en idé var lika med att en person tar minst två tidigare saker och parar ihop dem på ett nytt sätt. Jag sade också att det är omöjligt att hitta på en idé som inte bygger på tidigare kända saker som paras ihop.

Mannen från Indien undrade om inte Adam hade fått en Idé när han bet i äpplet och att det då inte byggde på tidigare kända saker.

Men jag svarade att Adam hade tagit kunskapen om att han fick äta alla andra frukter och vetskapen om att han inte fick äta av just den frukten och sedan parat ihop dessa två och valt att äta av den frukt han inte fick äta av.

Mannen från Indien höll med.

Alla idéer handlar om att para ihop olika saker man känner till på nya sätt. Det är därför det är så roligt att få föreläsa på INSEAD -för man får så många roliga idéer när man parar ihop saker som människor från Frankrike, Honduras, USA, Singapore och Indien kommer och pratar om.

Hur många länder kom de människor som du pratade med idag ifrån?

Fredrik
I det multi-kulturella Singapore.

30/9 Middag med Anders Hult

info@interesting.org — Tue, 30 Sep 2008 00:00:00 GMT

Anders Hult är professor på KTH i Stockholm. Men idag är han i Singapore. Det är han ganska ofta då han jobbar tillsammans med NUS (National University of Singapore) som KTH har ett samarbete med.

Idag höll han också en föreläsning om Sverige på NUS:s ”Sverige-dag” där man försökte locka singaporianska studenter att åka och plugga i Sverige. Den andra talaren de hade bjudit in var mig.

Efter eventet passade jag på att ta en middag med Anders. I ett par timmar satt vi och pratade om vikten av kreativitet i en värld där det fullständigt bubblar upp nya forskaridéer.

Anders berättade till exempel att några forskare tagit fram ett cellulosa-material som gör att man kan tillverka ett papper som är lika starkt som gjutjärn! Eller att ett annat cellulosa material gör att man får ett material som består av cellulosa och vatten som är lika starkt som läder - trots att materialet består till 95% (!) av vatten.

Han tittade på mig över ölglaset och sa ”Vi skulle kunna bygga bilar av papper”.

Anders berättade också om en gammal professor på KTH som 97 år gammal fortfarande gick till jobbet. Han kan tydligen sitta och lyssna på unga doktorander som presenterade nya forskaruppslag och när han hör dem släppa ur sig ett ”Nja, det har vi provat förr och det fungerade inte 1939 …”

Vad är det med oss människor som gör att vi har så svårt att släppa det gamla för att våga prova riktigt nya idéer? Vad är det med oss som gör att vi så gärna hackar ned på nya idéer för att vi tror att vi redan har provat dem förr?

För visst. Det kanske inte gick 1939 men då gjorde man tidningspapper av träd. Idag kan vi göra pappersprodukter som är starkare än kol-fiber och som skulle kunna användas för att bygga bilar.

Världen förändras. Hänger du med?

Fredrik

26/9 Lunch med Mr Shanmugaratnam

info@interesting.org — Fri, 26 Sep 2008 00:00:00 GMT

Singapore kallas ibland för ”Singapore Inc”. Med det menar man att landet Singapore styrs som om det vore ett företag.
Singapores Finansminister heter Tharman Shanmugaratnam. Och som Finansminister för Singapore Inc kan han alltså liknas vid att vara finanschef för ett företag med 4,5 miljoner medarbetare.
Mr Shanmugaratnam har en lugn och behärskad stil som är en blandning av det intellektuella indiska och det gentlemannamässiga från England. Jag har träffat ett antal ministrar i mina dagar men mr Shanmugaratnam är nog den minister som jag fått störst förtroende för.

Därför var det roligt att på lunchen idag få platsen bredvid Tharman Shanmugaratnam efter att jag föreläst om kreativitet för alla på Singapores Finansdepartement. Under en timme satt vi och pratade om värdet av kreativitet.

Finansministern inledde med att säga: ”Jag har två hjärnor. En som är kreativ och en som är medvetet okreativ”.

”Medvetet okreativ” - vilket fantastiskt uttryck. I tider av totalt finansiellt kaos där finansbranschen tycks ha varit på tok för lössläppt känns det tryggt att veta att Singapore har ett finansdepartement som är delvis ”medvetet okreativt”.

Nu kanske det känns konstigt att vi på interesting.org skulle uppmuntra medveten okreativitet. Men det var just hans beskrivning av BALANSEN av kreativitet och okreativitet som jag gillade. Att som Finansminister kunna balansera nya grepp med att inte springa iväg åt fel håll för fort.

För det är verkligen inte så att de skulle vara OKREATIVA på Ministry of Finance i Singapore. Tvärtom! Faktum är att gruppen jag föreläste för med anställda på Finansdepartementet inte alls kändes som en myndighet - utan snarare som en reklambyrå och det var en väldigt positiv och kreativ stämning i lokalen. Och de är verkligen kreativa på MoF.

Under lunchen fick jag till exempel lära mig att de har något de kallar för ”negativ inkomstskatt” (!) Det är pengar som de som tjänar minst i Singapore får tillbaka på skatten. I Sverige skulle vi kalla det ”bidrag” - men erkänn att det känns roligare att få ”negativ inkomstskatt” än att få ”bidrag”.

Jag fick också lära mig att man i Singapore har infört ett system att om en singaporian skänker en dollar till välgörenhet så skänker staten två (!) dollar till samma verksamhet.

Men det som imponerade på mig mest var när min beställare av konferensen följde mig till taxin. Han berättade att Finansdepartementet i Singapore inte som många andra Finansdepartement är nere och petar i detaljnivå i de andra departementens budgetar.

”Vi ger dem en pott pengar och så får de göra vad de vill”, berättade han för mig. Endast vid riktigt stora eller strategiskt viktiga beslut bad de att få vara med. Annars lät de de olika departementen sköta sig själva.

Min beställare förklarade: ”Vi ska bara jobba 50% med att följa upp vad pengarna används till . Resten av tiden ska vi tänka framåt”.

Han förklarade sedan hur viktigt det var med kreativitet med tanke på att de lade så mycket tid på att försöka förstå vart Singapore som land var på väg. En positiv effekt av att de lägger så mycket tid på att titta framåt var tydligen att de andra departementen blir väldigt bra på att utveckla sina egna verksamheter eftersom ”de inte vill att någon från Finansdepartementet ska komma med idéer på hur de skulle kunna utvecklas som de själva redan borde ha tänkt på”, som min beställare sa till mig.

”Är jag verkligen på ett finansdepartement?”, hörde jag mig själv tänka.

Men det var jag alltså. Ett riktigt kreativt sådant. Och när jag hörde hur de jobbade kom jag att tänka på en historia som jag nyss hörde om hur herr Rausing (tror jag det var) en gång berättat hur han brukade fråga sina VD:ar på sina bolag om de hade mycket att göra. Om de svarade ”ja” fick de sparken …

Rausing menade att en VD fick inte vara upptagen - hur skulle han då kunna ha tid att sitta och fundera på vart företaget var på väg?

Hur upptagen är du? Hur mycket tid lägger du på att tänka framåt? På att fundera på vart ni är på väg? 50%?

Fredrik
På Finansdepartementet i Singapore.

Ps. Tharman Shanmugaratnam var för övrigt utbildningsminister innan han blev finansminister. Och han berättade hur Singapore för ungefär fem år sedan gick igenom en smärre revolution och hur kreativitet och entreprenörskap plötsligt blev högsta mode i skolväsendet. Sånt är ju väldigt roligt att höra för en författare av kreativitetsböcker som just flyttat till Singapore.

25/9 Förvirring

info@interesting.org — Thu, 25 Sep 2008 00:00:00 GMT

Igår fick jag ett mail från fd handelsministern Leif Pagrotsky som skickade mig en krönika som han skrivit för GP. Den handlade om finanskrisen och började så här:

”Vilken vecka! Vi lever verkligen i en dramatisk tid.
En av världens största banker går i konkurs. Ett av världens största försäkringsbolag nationaliseras av amerikanska staten. En annan av världens största banker skänker nästan bort sig till en konkurrent. Den ryska börsen kollapsar och slår igen i flera dagar. Amerikanska investerare flyr oredan i USA till tryggheten i svenska statspapper, de köper snabbt upp allt som finns och papperen tar slut. Riksgäldskontoret, som egentligen inte behöver låna någonting alls trollar ändå fram 150 miljarder kronor i nya statspapper på ett par timmar. 150 miljarder!

Jag nyper mig i armen, det låter som en overklig hallucination.
Veckan slutar med att den amerikanska staten i praktiken försöker lösa ut hela det privata bankväsendet i en sorts förmyndarskap som skattebetalarna får betala.
På en vecka har den amerikanska högern i så fall förstatligat mer än någon annan jag kan komma på. Den franske presidenten Mitterrands banksocialisering 1981 krymper till småpotatis. Bushs socialisering av dessa jättelika institut slår säkerligen också allt vad bolsjevikerna klarade av 1917.”

Så långt Leif Pagrotsky.

Och idag åt jag lunch med en bankchef i Singapore. Han berättade att han varit i Asien under förra asienkrisen och i Sverige under svenska finanskrisen. Och han sa ”Det som händer nu går inte att jämföra med vad som hänt tidigare. Det här är mycket, mycket större.”

Det rör på sig i världen. Svängningarna blir snabbare och snabbare. Och när världen förändras snabbt blir det viktigare att ha förmågan att se hur världen förändras och förstå vad dessa förändringar kommer att betyda. Ingen säger att det är lätt och det är inte konstigt om det känns svårt att hänga med ibland. Men som en professor som ska tala på samma konferens som jag i Norge om några veckor har sagt :”Är man inte förvirrad i våra dagar, är man inte en upplyst människa”.

Hur förvirrad är du?

Fredrik

24/9 Tal om tal av talare för talare

info@interesting.org — Wed, 24 Sep 2008 00:00:00 GMT

Ian Berry kan hålla tal. Han har varit professionell talare i 18 år och är fd ordförande i föreningen för professionella talare i Australien. Idag föreläste han för en grupp föreläsare och talare i Singapore. Och han talade just om att hålla tal. Jag var en av de som lyssnade. Och jag lyssnade noga.

För vill man få bra idéer om hur man kan bli bättre på något är det en bra idé att lyssna på människor som kan mer än man själv. Och får man förmånen att lyssna på ett proffs som Ian gäller det att suga i sig allt man kan. Jag noterade hur bra han var på att ta pauser (bra talare bemästrar förmågan att vara tyst), hur han skapade närhet till publiken (bra tal är tal där talaren inte talar utan förmedlar) och lyssnade på vad han sa - och hur han sa det - (Som när han från hjärtat pratade om hur 10 % av en publik alltid kommer att tycka att man är mer eller mindre dum i huvudet).

Jag lärde mig mycket idag.

Men det bästa betyget på en bra talare är inte om han eller hon är bra på att tala. Det viktigaste är att man när talaren är klar har bestämt sig för att ändra sitt beteende en aning utifrån vad talet handlade om.

Och det som sitter kvar i mitt medvetande så här timmarna efteråt är inte allt jag lärde mig av Ian kring vad det gäller att hålla tal. Det jag minns är hur han avslutade talet med en uppmaning.

För efter att på ett inspirerande sätt ha pratat om hur man håller tal i en timme slutade Ian sitt tal på ett både överraskande och starkt sätt. Han blev plötsligt allvarlig och började prata om de stora problem som världen idag står inför. Allt från miljöpåverkan till finanskris. Och han var uppriktigt orolig för åt vilket håll världen var på väg. Ian menade dessutom att talare - genom sin förmåga att kunna förpacka budskap på ett effektivt sätt så att folk lyssnar - har ett särskilt ansvar.

Och han har en poäng. För retorik är ett väldigt kraftfullt verktyg. Använt på fel sätt kan det få förödande konsekvenser (Hitler var en väldigt god retoriker). Men använt på rätt sätt kan det sätta igång positiva rörelser som kan förändra världen. (Al Gores tal om växthuseffekten har haft enorm effekt när det gäller folks medvetande om de problem vi står inför).

Ians tal fick mig att tänka på mycket. Tankar som med all sannolikhet kommer att påverka vad vi på interesting.org gör under nästa år. Och hur vi gör det.

När jag funderar på hur Ians tal fått mig att tänka nya tankar inser jag vilken effekt ett riktigt bra tal kan ha. Och hur viktigt det hela tiden är att gå och lyssna på andra för att bli ännu bättre. Speciellt för en person som har som jobb att prata.

När lyssnade du senaste på någon som var bättre än du?
Vilka idéer fick du av det?

Fredrik

22/9 Läkarbrist eller Idébrist?

info@interesting.org — Mon, 22 Sep 2008 00:00:00 GMT

”Varje dag - Lite bättre”.

Så inleds den konferens jag medverkar på idag i Oskarshamn.
Jag tycker det är ett så fantastiskt optimistiskt och positivt budskap.

”Varje dag – Lite bättre”.

Det är 140 personer med en vision att bli ”Proffs på rehabilitering” som sitter och lyssnar i publiken.

Och i arbetet med att förbereda mig för dagens föreläsning får jag bland annat höra hur dessa sjukgymnaster löst läkarbristen på ett kreativt sätt;

Tidigare kom alla patienter till läkaren som i vissa fall remitterade patienten till en sjukgymnast.
Idag kan en sjuksköterska skicka en patient vidare till sjukgymnasten direkt och på så sätt slipper patienten ett extra möte med läkaren, och läkaren kan lägga sin tid på sjuka patienter istället.

Köerna blir kortare.

Behandlingarna blir billigare.

Patienten slipper vänta. (Jag lär mig förövrigt här att ordet ”patient” betyder ”den som väntar”. Tänk vad skönt att det finns de som hela tiden arbetar för att den väntan skall bli minimal. Varje dag – Lite bättre)

Och läkaren slipper alltså en mängd besök som egentligen skulle till en sjukgymnast.

Det var alltså inte läkarbrist.
För det var inte läkare det var brist på - det var snarare brist på idéer kring hur man jobbar smartare med de läkare som fanns!

Och därför blir jag så glad av den presentation som hålls innan mitt pass.

Där beskrivs hur landstinget investerar 30 miljoner kronor på nya idéer och kreativitetsutveckling.
Och hur all personal får vara med och göra ständiga förbättringar, OCH att man bjuder in patienterna.

”Tokryckens tid är förbi” berättar de när de beskriver hur utveckling inom sjukvården gått från stora omorganisationer som var jobbiga för alla, till små och ständiga förbättringar från all personal, OCH från patienterna.

”Varje dag – Lite bättre”.

Jag tittar på powerpointbilderna som beskriver målen för landstinget:
”2011 efterfrågar alla ledare resultat och driver aktivt förbättringsarbete i samverkan med medarbetare och patienter.”

Det är ju så man vill att sjukvården skall fungera!

Innan jag får gå upp kommer det upp ännu en powerpointbild.
En bild med en enda mening på.
En mening om jag tycker är så smart och som på ett så tydligt sätt beskriver inte bara sjukgymnasternas yrke, utan alla yrken:

Det står:
”Alla har två jobb; att göra sitt jobb idag, och jobbet att utveckla hur arbetet skall utföras i framtiden”.

Har du två jobb?

Teo Härén

19/9 Pannkakor, Pingis och Pengar

info@interesting.org — Fri, 19 Sep 2008 00:00:00 GMT

Det här är nog den mest aktuella krönika jag skrivit sedan vi började skriva krönikor på interesting.org för åtta år sedan;

Samma dag som finanskrisen håller hela världen i ett järngrepp föreläser jag nämligen för en bank.

Jag är inbjuden av Collector - En bank som har som vision att vara ”uppstickaren som står för nytänkande inom finansbranschen”.

I en tid när många banker alldeles uppenbart gjort mycket fel talar jag alltså till en bank som har som vision att våga göra saker annorlunda.
Just i dagarna tycker jag det låter som en väldigt bra idé!

Och jag bokstavligen ryser (Jag gör ofta det när jag hör inspirerande historier om kreativitet och mod) när jag hör vad VD:n Lena Apler berättar för mig vid kaffet efter föreläsningen.
Vid den förra finanskrisen arbetade hon nämligen på Securum (Det företag som fick i uppgift att reda ut problemen inom finansmarknaden på 90-talet).

Chef för Securum var Lars Thunell.

Lena berättade hur hon fortfarande kom ihåg det första mötet Lars kallat till när den nyanställda bankpersonalen skulle få information om sitt uppdrag på Securum.

-”Det här är ett svårt uppdrag” sa Lars. ”Ingen vet egentligen vad det är vi skall göra, eller hur det skall göras”.
-”Men det viktigaste nu är att ni fattar rätt beslut”.
-”Det näst viktigaste ni kan göra är att ta fel beslut”.
-”Men det värsta ni kan göra är att inte ta några beslut alls!”

Lena beskrev hur några före detta bankanställda redan samma dag lämnade Securum för att ett sådant ledarskap var så långt från vad de var vana vid från den ”trygga bankvärlden”.

Jag ryser för jag inser att just det mod Lars Thunell krävde saknats i den ”trygga” bankvärlden, och hur bristen på ifrågasättande och egna beslut istället lett bankerna mot den undergång Securum var satt att reda ut!

Även på en bank är det viktigt att göra rätt.
Men ibland är rätt sak att våga ifrågasätta det man är satt att göra.

Securum fick 10 år på sig att reda ut problemen.
Efter fem år var de klara.

Efter tiden på Securum klarade inte Lena av att gå tillbaka och vara anställd på någon bank.
Istället startade hon alltså en.

En kreativ bank.
Dvs en modig bank.

En bank som alltså har som vision att vara ”Uppstickaren som står för nytänkande inom finansbranschen”.
En bank där alla anställda hela tiden får tänka och fatta egna beslut. Men där det naturligtvis fortfarande finns strukturer och regler. Men regler och rutiner som ifrågasätts.

En bank som efter en föreläsning om kreativitet på stående fot bestämmer att de skall fråga sina kunder hur de kan utveckla banken. Och även betala för de bästa idéerna. (Inspirerade av hur vi på interesting.org arbetade med ”Idébok för föräldrar”)

Och en bank som inte bara valt att bjuda in till 2,5 timmars föreläsning för all sin personal, utan även investerade i var sin Idébok till dem alla: För att utveckla den egenskap, och det mod, som de ser som sin viktigaste konkurrensfördel: kreativitet.

Jag blev kund samma dag.

Teo Härén
I Göteborg

PS 1
När jag är klar med föreläsningen frågar VD:n mig om jag även ”konsultar” som kreativ idéspruta och jag berättar att jag gjort det i de mest skiftande branscher; ”Jag har utvecklat allt från pannkakor till pingis” som jag sammanfattar det.
-”Och PENGAR”! säger hon genast med ett leende.

Och när jag föreslår att jag börjar om några veckor håller hon upp handen och säger resolut: ”Du börjar nu”!

Jag ler och lovar att skicka in mina första idéer redan på måndag.

PS 2
Det är så underbart varje gång man ser att en föreläsning leder till att människor direkt agerar på kreativa sätt.

Som idag när en kvinna går direkt från föreläsningen till receptionen och lämnar ett förbättringsförslag.

Eller som när VD:n går upp på scenen för att tacka mig, och en av beställarna inser att de missat att köpa en present och på bara några sekunder lyckas springa ut till baren och fixa en flaska Champagne som VD:n kan lämna över till mig! (Något som förövrigt borde vara omöjligt eftersom baren inte får lämna ut hela vinflaskor utan att öppna dem! Jag gillar speciellt de personer som lyckas genomföra idéer som egentligen är omöjliga!)

Två exempel på hur bra det är att tänka. Och att agera.

(Jag fick förövrigt en flaska till som present; den vattenflaska som en ung flicka designat och som går att fylla på även i ett grunt handfat eftersom den har ett extra hål på sidan. Collector hade valt den som give away till sin personal. En perfekt give away till personalen på en kreativ bank.)

En flaska champagne och en kreativ vattenflaska: kan man få bättre presenter som kreativitetstalare?

18/9 Sprängda gränser i Oslo.

info@interesting.org — Thu, 18 Sep 2008 00:00:00 GMT

-”Vi sprenger grenser!” (Skall uttalas på norska.)

Så inleder VD på Amesto Group dagens konferens i stora salen på Oslo Conferense Center i Norge.

I publiken sitter 250 av Amesto Groups största kunder, och jag får äran att vara Key Note speaker och öppna dagen för hela gruppen innan publiken delas upp på ett antal mindre seminarier.

Amesto group består av 400 anställda och omsätter en halv miljard om året.

En del av Amesto arbetar med översättning (Av världens 6000 större översättningsbyråer ligger de på 25:e plats) och vid lunchen sitter jag bredvid Mona Hauge, den nytillträdde VD:n på Amesto Translations.

-”Vi måste arbeta på nya sätt”, sammanfattar hon sin strategi för att fortsätta klättra på listan över världens största översättningsbyråer. Jag tror hon har rätt. Och jag tror de kommer lyckas.

En annan del av Amesto arbetar som konsulter.

Och Jan Erik Kaasa som är VD för den delen av företaget brinner av entusiasm när han efter min föreläsning beskriver hur viktig kreativitet är för just konsulter.

”När kunderna ringer in och skriker i luren: ”Vi vill ha den där konsulten igen” då är det ALLTID så att det är en konsult som vågat vara kreativ på sitt uppdrag”.

Han fortsätter;

”Läser man mellan raderna hör man nästan kunderna säga: ”Vi betalar dubbelt arvode bara vi får den där kreativa konsulten igen nästa gång”!

Jag ler. Och sedan skrattar jag högt.

För när Jan Erik Kaasa skall beskriva hur en del av kunderna har svårt att ta till sig de nya lösningar som Amesto tar fram (Som t.ex. nya webbgränssnitt eller nya analysverktyg) så använder han en sådan dråplig liknelse att jag inte kan låta bli att skratta, (och hans beskrivning låter naturligtvis ännu roligare för en svensk när den uttalas på norska):

-”Det er som en trång födsel”!

Teo Härén

Idag i Oslo.
Igår i Köpenhamn.

17/9 Att orka vara kreativ!

info@interesting.org — Wed, 17 Sep 2008 00:00:00 GMT

På interesting.org har vi ända sedan starten för åtta år sedan gjort en del av arbetet ideellt.

Eller som vi kallar det: ”Idéellt”.

Vi har gjort idé-kampanjer, vi skänker böcker, och vi gör föreläsningar utan arvode.
Och vi skänker pengar.

Totalt har det blivit runt 1 Mkr genom åren om man ser till värdet på vårat idéella arbete.

Idag var jag i Sundsvall för att föreläsa för 100 personer på Röda Korset.

Jag fick många förfrågningar från de som lyssnade om att komma tillbaka.
Något jag gärna gör.

Det är en skön känsla att arbeta utan att ta betalt när man gör det för t.ex. Röda Korset.

På fikarasen efter seminariet kommer det fram många och tackar. Och mest rörd blir jag av kvinnan som tar tag i mig och säger:

-”Jag har ett arbete där jag inte tillåts komma fram med mina idéer för min chef, tycker du att jag skall byta jobb”?

Jag ler lite svagt och svarar någonting i stil med:
-”Det där låter som en fruktansvärt ledande fråga, hur känner du själv?”

Kvinnan ger mig en bamsekram och med vad jag tror är tårar i ögonen lämnar hon mig med ett svagt ”Tack, Teo”!

Vad som gjorde mig gladast på föreläsningen var dock en psykoterapeut som arbetade åt Röda Korset med att ta hand om traumatiserade krigsflyktingar från t.ex. Irak.

Han beskrev hur det kommer flyktingar till Sverige med hemska upplevelser vilket resulterat i att de står inför en palett av problem, allt från skilsmässor, kulturkrockar till ännu större problem som panikångest och självmordstankar.

Deras största problem är dock att de är så traumatiserade att de inte orkar hitta lösningar till sina problem.

Därför blev jag så rörd när han, en psykoterapeut på Röda Korset, beskrev det som en av sina viktigaste (!) uppgifter att ”hjälpa människor att må så bra att de orkar hitta kreativa lösningar på sina problem”.

Tänk att en psykoterapeuts viktigaste arbetsuppgifter är att hjälpa människor att orka använda sin kreativitet!

Jag är glad att jag fick förmånen att föreläsa ideellt för dessa Röda Korsare idag.

Teo Härén
I Sundsvall

16/9 Konjunkturen

info@interesting.org — Tue, 16 Sep 2008 00:00:00 GMT

I Augusti slog vi rekord vad gäller framtida bokningar.
September har börjat bra det också.

I måndags fick jag på en dag förfrågningar på 12 föreläsningar runt om i landet.
I tisdags kom det in fem förfrågningar på föreläsningar, varav två utomlands.
På onsdagen kom det en förfrågan att föreläsa i Mexico och en i Dalarna.
I torsdags förfrågningar om att föreläsa i Alperna, i Waxholm och på Åland.
Och idag en fick jag en förfrågan att föreläsa på Ice Hotell och i Riksgränsen samt en förfrågan att komma till USA i oktober för att föreläsa där.

Det kommer helt enkelt in fler förfrågningar än någonsin.
På fler roliga platser än någonsin.

Det är möjligt att världen står inför tuffare tider. Inget nytt i det, konjunkturer kommer och går.
Det är dock helt säkert att världen kommer fortsätta behöva utveckla sin kreativitet.

Vi på interesting.org står beredda att hjälpa till med det genom att föreläsa och ge ut böcker om kreativitet och nytänkande.
Kanske kan vi få förmånen att komma även till dig?

interesting.org har precis påbörjat ett nytt räkenskapsår.
Det ser ut att bli det bästa någonsin.

Precis som alla tidigare år.

Teo Härén

15/9 Ambassadörskreativitet

info@interesting.org — Mon, 15 Sep 2008 00:00:00 GMT

Idag träffade jag en ambassadör igen. I förra veckan var det Sveriges ambassadör i Malaysia, Idag var det Sveriges ambassadör i Singapore, Pär Ahlberger.

Som ambassadör ingår det att man gör mycket. Allt från att arrangera delegationer med ministrar som kommer på besök (Under de senaste 12 månaderna har Pär haft hand om 5 såna delegationer) till att arrangera resor för svenska företag till Brunei (som han också är ambassadör för) till att inviga Bergmanutställningar och designutställningar. (Han får ett par hundra inbjudningar i månaden). Och om några månader blir han huvudansvarig för hela EU:s relationer till Singapore.

Men idag jobbade inte Pär med något av detta. Inte heller med att möta Ericssons delegation eller med att organisera utbildningsminister Björklunds kommande besök. Han jobbade med att hjälpa till att lansera Idébok i Singapore. För idag hade vi presskonferens och lansering av Idébok i Singapore och vi hade valt att ha det i ambassadörens vackra bostad. Dels för att få en koppling till Sverige. Dels för att Pär brinner för kreativitet.

Under tillställningen pratade Pär med journalister från bland annat Channel News Asia om Sverige som ett land med en historia av kreativa entreprenörer från Ericsson till Kamprad. Och när jag presenterade boken passade jag också på att visa upp några svenska exempel på kreativitet, bland annat en kopp ifrån IKEA med en smart kant som gör att diskvattnet enklare rinner av.

Efter eventet satt Pär kvar med mig och vi kom att prata om allt från Kina till Volvo Ocean Race och när vi bröt upp insåg jag att jag just tillbringat 4,5 timme tillsammans med Sveriges ambassadör varav den mesta tiden på tu man hand.

Det pratas mycket om hur ambassader ska hjälpa svenska företag i världen och det är lätt att tro att ambassadörerna då endast har tid att jobba med stora företag som Volvo och Ericsson. Men idag avsatte alltså Sveriges ambassadör i Singapore nästan fem timmar åt att lansera en kreativitetsbok från ett litet svenskt företag med sex anställda.

Under vår samtal efter presskonferensen berättade Pär bland annat att internationaliseringen ställer nya krav på en ambassadör. För vad är ett ”svenskt företag”? Är till exempel Volvo ett svenskt företag eller ett amerikanskt? Och Pär berättade sedan att han uppfunnit lite nya sätt att arbeta som ambassadör. Bland annat hade han fått idén att arrangera en affärsresa med svenska företag till Vietnam eftersom Singapore har många svenska företag som sitter i Singapore men som jobbar med Asien som marknad.

När han skulle hitta företag som var intresserade av att följa med gick han till en lokal företagarförening som även hade svenska företag som medlemmar och frågade om några av deras medlemmar ville följa med på resan. Det visade sig då att ett singaporianskt företag ville följa med. (Detta företag var alltså inte svenskt men jobbade med att säja en del produkter från svenska företag.) Så kom det sig att en svensk ambassadör i Singapore fann sig arrangera en resa till Vietnam där ett singaporianskt företag skulle försöka sälja sina produkter…

Det är när man hör historier som dessa som man inser att globaliseringen vänder upp och ned på mycket och att det kräver att vi klarar av att anpassa oss till dessa förändringar. Visst var det roligt att lansera Idébok i ännu ett land idag (speciellt som det är mitt nya hemland) men frågan är om det ändå inte var ännu roligare att se hur en svensk ambassadör använder kreativitet för att definiera om vad en ambassadör ”ska” göra.

Fredrik
I Singapore.

12/9 En kreativ kultur

info@interesting.org — Fri, 12 Sep 2008 00:00:00 GMT

Idag föreläste jag återigen på stora Möteskulturdagen.
Några av de andra talarna var bland andra Jonas Riddarstråle (Funky Business ) & Jan Gunnarsson (Värdskapet) Två av Sveriges mest efterfrågade talare.

I publiken satt 450 anställda som arbetar med möten på något sätt i Stockholmsområdet. Det var en härlig dag. Fylld med inspiration.

Eftersom vi på interesting.org skrivit om ”Kreativ service” skrattade jag högt när Johan Mathson (VD på ARC Executive Coaching, och föreläsare) berättade om hur han blivit behandlad i Thailand.

Johan bodde på ett av de många härliga femstjärniga hotell som finns i Bangkok.

När han kommer in i rummet finns där bland annat en chokladask, fylld med olika sorters bitar. Johan tar en av de vita chokladbitarna innan han ger sig av ner i baren. När han kommer upp på rummet igen efter ett tag ligger där redan en ny vit chokladbit där den förra låg.

Johan somnar och ger sig dagen efter ut på ett affärsmöte. Men innan han ger sig av tar han återigen en vit chokladbit ur asken.

När han kommer tillbaka ligger det återigen en ny bit i asken där han tagit den förra.

Johan byter om till middag och innan han går ner till restaurangen tar han återigen igen en vit pralin.
Vad som imponerade på Johan, och på mig, var dock vad han upptäckte när han kom tillbaka från middagen;

Då var ALLA chokladbitar i asken utbytta mot vita!

Företagsamt.
Smart.
Genomtänkt.

Eller om man så vill; Kreativ service.

Teo Härén

11/9 Kreativitet i alla yrken?

info@interesting.org — Thu, 11 Sep 2008 00:00:00 GMT

”Är kreativitet viktigt i ditt arbete?”

Den frågan ställer jag nästan alltid när jag håller en föreläsning. Det är ett sätt att kolla att de som sitter i publiken tycker att en kreativitetsföreläsning är relevant för dem.

Och oavsett vilken bransch människorna i publiken jobbar i så brukar mer än 98% av alla räcka upp handen.

Så var det även idag när jag föreläste för alla anställda på Exportrådet i Malaysia. För mig var det lite roligt att Sveriges ambassadör i Malaysia, Helena Sångeland, hade hört talas om att en svensk kreativitetsföreläsare skulle komma till KL och sedan bestämt sig för att komma och lyssna.

Det var första gången jag hade en ambassadör i publiken så när jag ställde frågan idag passade jag på att titta lite extra på Helena för att se om hon räckte upp handen.

Och det gjorde hon så klart.

Efter föreläsniningen var det middag och jag hamnade nära Helena och passade på och fråga henne NÄR en ambassadör måste vara kreativ.

Hon berättade att det kunde röra allt från att hitta ett snabbt sätt att få hem en sjuk svensk turist till vård i Sverige till att använda sin kreativitet i förhandlingar med värdlandet.

Och sedan kom vi in i en intressant diskussion om hur man som ambassadör måste kunna ha förmågan att komma med vass kritik fast på ett mjukt sätt.

Att vara ”diplomatisk” är inte alls det samma som att vara snäll och mjäkig. Tvärt om. Det är att kunna ha förmågan att förpacka ett hårt budskap i mjuka ord så att mottagaren inte förlorar ansiktet trots att man står och skäller ut dem.

Och för att kunna göra det krävs det onekligen att man är kreativ.

Från reklambyråanställda till sjuksköterskor till Vägverksanställda till IT-tekniker. Alla räcker upp handen på att det är viktigt att vara kreativ på sitt jobb. Och alltså även Sveriges ambassadör i Kuala Lumpur.

Det gjorde mig glad.

Fredrik
I Malaysia

8/9 Råttgift som räddar liv

info@interesting.org — Mon, 08 Sep 2008 00:00:00 GMT

-”Jag är inte bitter”…

Så avslutar min bordsgranne ett intressant samtal på Pfizers huvudkontor utanför Stockholm.

Han är ironisk.

För precis innan har Kalle, som är läkare i Dalarna, beskrivit hur svårt det ofta är att presentera nya idéer, även när de alldeles uppenbart gör människor friskare.

Han beskrev hur människor i hans omgivning motarbetade förbättringsförslag med meningar som:
”Det är redan djävligt. Gör det inte ännu djävligare Kalle”.
Istället för att t.ex. säga; ”Det är redan djävligt, låt oss göra det bra!”

Pfizer hade idag bjudit in ca 120 läkare från hela landet till en utbildningsdag inom presentationsteknik och retorik.
Det var nämligen läkare som har som en del av sin arbetsuppgift att föreläsa.
Jag får äran att avsluta dagen med en inspirationsföreläsning innan middagen.

Jag hade alltså 120 välutbildade föreläsare som precis haft ännu en heldags utbildning i retorik och pedagogik som åhörare.
Helt klart en utmaning.
Men det gick bra.

Under middagen fick jag ännu ett roligt exempel på hur nya idéer kan dyka upp i ”mogna” branscher, och hur självklart det är när någon väl kommit på det.

Inom vården behandlar man patienter med risk för blodpropp med en behandling som kallas Waran-behandling.
Det går ut på att man ger patienterna ”Waran” vilket tunnar ut blodet, och sedan är det väldigt viktigt att man mäter blodets tjocklek ofta för Waranbehandlingen är väldigt individuell (En kvinnlig läkare vid bordet berättade att hon hade en patient som tog en halv tablett i veckan, och en annan patient som tog fyra tabletter. Om dagen!)

Och det är alltså viktigt att det blir rätt:
Medicinerar man för svagt så finns risken för blodpropp.
Medicinerar man för starkt riskerar patienten att dö som en råtta.
(Waran används nämligen även som råttgift (!) och fungerar då på så sätt att blodet blir så tunt så att råttan börjar blöda genom näsa och invärtes tills det att den helt enkelt förblöder… och samma medel är alltså även en medicin mot blodpropp. Jag förstod hur viktigt det är att ordinera rätt när jag hörde detta.)

För att mäta blodet har man i över 20 års tid mätt blodet i en speciell maskin och jämfört mot resultatet med tabeller.
För att detta skall bli rätt måste blodet vara 37 grader, och därför innehöll alla mätinstrument en termostat som värmde /kylde blodet till exakt 37 grader.
Men ville ju som sagt inte dosera fel.
Termostaterna var därför väldigt exakta, och en av de dyraste delarna på maskinerna.

Men så en dag var det en läkare som kom på att vätskor, som t.ex. blod, blir ju trögare ju kallare de är på exakt samma sätt varje gång. Ren fysik.
Man måste ju alltså istället för att värma/kyla blodet till rätt temperatur istället kunna mäta temperaturen på blodet och sedan räkna om resultatet!

Sagt och gjort; läkaren startade ett nytt företag som sålde billigare, men precis lika exakta maskiner för att mäta blodets tjocklek.
Termostaten var utbytt mot en billig, men exakt, digital termometer.

Man har känt till Waran i över 20 år.
Men har känt till att man kan kalkylera vätskors tjocklek bra mycket längre än så.
Och ändå tog det så lång tid innan någon kom på den ”enkla” lösningen.

När jag går ut på ”Vetenskapsvägen” (Den gata som Pfizers huvudkontor så passande ligger på) för att ta bilen hem tänker jag på Kalles ironiska kommentar:
-”Jag är inte bitter”…

Och så tänker jag på hur många människor som fått möjlighet att leva ett friskare liv på grund av läkare som Kalle, företag som Pfizer, och den läkare som utvecklade billigare maskiner för att mäta blodet.
Trots att de hela tiden möter motstånd.

Och det gör mig alldeles varm när jag går igenom det kalla duggregnet på Vetanskapsvägen.

Teo Härén

7/9 Säljande idéer

info@interesting.org — Sun, 07 Sep 2008 00:00:00 GMT

"Försäljare är nog världens mest kreativa yrke" tänker jag när jag just har avslutat en föreläsning för 70 av Sveriges bästa säljare inom presentreklam som åkt ner till Istanbul för att ha konferens.

För försäljning handlar ju om att få någon att vilja göra sig av med sina surt förvärvade pengar för att köpa just din produkt eller tjänst istället. Om personen redan bestämt sig för att köpa produkten är det ju bra - men då är man inte en försäljare, då är man en ordermottagare. Men en säljare måste alltså använda sin kreativitet för att lägga fram argument som gör att en person ändrar uppfattning och plötsligt tycker att det är en bra idé att köpa det säljaren vill sälja.

Så att få föreläsa för 70 duktiga säljare var riktigt roligt och det var verkligen en mycket kreativ grupp som jag fick förmånen att föreläsa för.

Det var dessutom smart av arrangören att lägga konferensen i Istanbul. Inte bara för att det är en häftig stad, utan också för att Turkar är väldigt bra på att vara försäljare, något som jag studerat noga genom att gå och förhandla i de olika stånden på basarerna. Bara genom att gå omkring i affärerna här fick man en lektion i kreativ försäljning.

Så jag har lärt mig mycket om försäljning de senaste dagarna av försäljningsproffs.

Lite nöjd är jag därför efter att jag nu avslutar min Turkiet-resa med att ha fått beställaren att köpa in 70 exemplar av Idébok till alla de säljare som var på plats på konferensen.

Kanske kan det i sin tur leda till att några av dessa säljare tycker att boken även skulle passa som present till sina egna kunder.

Idébok har sålt mer än 150 000 exemplar i Sverige till stor del eftersom den köpts in som present av företag. Så vi har alltid varit övertygade om att Idébok är en väldigt passande produkt som presentreklam.

Att då få betalt för att 70 av Sveriges bästa säljare av presentreklam ska få ett ex av ens produkt tycker i alla fall jag är ett ganska lyckat exempel på försäljning.

Fredrik / I Istanbul

PS: Istanbul är kanske världens bästa Härarbeta-stad i September. Jag skriver denna krönika på takterrassen på ett hotell som ligger precis bredvid Blå Moskén och har fullständigt bedårande utsikt över Bosporen. Det är strålande sol, ca 25 grader varmt och jag sitter i skuggan av ett parasoll och smuttar på en juice medan jag skriver detta.

5/9 Möten om möten

info@interesting.org — Fri, 05 Sep 2008 00:00:00 GMT

En av fördelarna med att vara talare är att man lär sig så mycket när man sitter i publiken och lyssnar på andra talare.
Men det är inte sällan jag lär mig mest på lunchen.

Därför åt jag två luncher idag.

Den första var med Kjell A. Nordström, Micke Darmell från Gr8 Meetings (Initiativtagare till Möteskulturdagen) och Marianne Rundström från SVT.
Laxen var god och samtalen intressanta.

Men innan jag satte mig vid deras bord hamnade jag även vid ett annat bord.
Det var samma lax, men samtalet blev väldigt intressent.
Där satt nämligen Mattias.
Mattias arbetade inte med att arrangera stora event, han arbetade inte på SVT , och han har inte gett utbildningar på Handelshögskolan.
Mattias arbetade med tandreglering.

Jag lärde mig saker av Kjell, Micke, och Marianne.
Men det var Mattias som lärde mig mest.

Tidigare hade Mattias arbetat inom läkemedelsbranschen man hade nu bytt bransch och jag fascinerades av hur ett samtal om tandreglering kan ge insikter kring kreativitet.

Mattias berättade nämligen hur man inom läkemedelsbranscherna måste genomföra massor av tester, medan man inom tandregleringen mest körde på ”trial and error”.
Ett ”error” är ju inte hela världen inom tandregleringen. (Eller som Mattias uttryckte det ”Det är ju ingen som dör av sneda tänder”.)

Mattias tyckte att det märktes på tandläkarna ”Jag tror de har mycket roligare på jobbet än vad läkarna har. Tandreglerare får ju testa sina idéer helt fritt”.

Själv arbetade Mattias med ett tandregleringskoncept som var kreativt bara det. Tidigare har man nämligen använt mycket kraft, men ”Damon-Systemet” som Mattias arbetade med gjorde precis tvärt om; Man använder MINDRE kraft och tänderna rör sig MER.

Just denna självmotsägelse gav Damon-systemet en del huvudbry. För trots att alla såg att det verkligen fungerade så mötte de motstånd och krav på bättre kliniska tester som verkligen bevisade att det faktiskt fungerade.

Det vore väl för all del rimligt.

Men vad som förvånade och fascinerade Mattias var att samma tandreglerare som var emot ”Damon” på grund av att de tyckte det saknades bevis använde gamla beprövade arbetsätt som INTE heller var bevisade enligt de hårda beviskrav som de ställde på ”Damon-systemet”.

Mattias uttryckte det bra; ”Det verkar som om nya idéer har ett högre beviskrav på sig än gamla lösningar”, och jag nickade och tänkte att det gäller i många andra branscher utöver tandreglering.

Inte minst gäller det väl just det kreativa klimatet och möteskulturen ute i näringslivet.

När jag kliver upp på scenen ställer Marianne Rundström frågan ”Tycker du att vi har ett bra kreativt klimat i den här lokalen?” och jag tittar ut över 300 åhörare på Möteskulturdagen och svarar jakande.

Jag frågar dock Marianne om de har ett bra kreativt klimat på SVT (Marianne har ju lett ett flertal tunga program i SVT) och hon svarar glatt:
”Jo det har vi absolut”…
Men lägger till den mening som gör Möteskulturdagen så nödvändig;
”…om det inte vore för alla tråkiga och okreativa möten”!

Teo Härén
I Lund

Hur är dina möten?
Går de att göra bättre?
Mer kreativa?
Roligare?

Vågar ni köra lite mer ”Trial and error” för att nå dit?

30/8 MBA-idéer

info@interesting.org — Sat, 30 Aug 2008 00:00:00 GMT

Från London till Riga. Och mer exempel på värdet av kreativitet i dåliga tider.

Ena dagen föreläsning för ett företag som går dåligt i London. Nästa dag en två-dagars EBMA-utbildning för chefer i Riga, Lettland. Och ännu ett exempel på hur kreativitet behövs i dåliga tider.

En elev berättar att han jobbar med att driva bilfirma och hur försäljningen av nya bilar i Litauen har minskat med 40% på ett år. Detta efter att ha ökat 50% förra året.

Han berättade om svårigheterna med att få personal som förra året glidit fram på en framgångsvåg och alltså ökat försäljningen med 50% nu har väldigt svårt att ta till sig att årets försäljning istället minskar med 40%.

Han säger: "Det är fullständigt nödvändigt att få min personal att förändra sitt beteende till de nya ekonomiska förutsättningarna. Men det är svårt. Väldigt svårt."

Ja, varför är det så svårt? Varför har vi människor så svårt att ta till oss vad som händer runt omkring oss och anpassa vårt beteende till de nya förutsättningarna?

Inte vet jag. Men jag blev ödmjuk kring hur snabbt det kan svänga i affärer. Och jag blev imponerad över EMBA-elevernas attityd kring att utveckla sin kreativitet.

Fredrik
I Riga.

28/8 Dåliga tider? Bra idéer.

info@interesting.org — Thu, 28 Aug 2008 00:00:00 GMT

I dag är jag i London och föreläser högst upp i ett rum på Tate Modern - detta underbart vackra museum vid Themsen.

Jag är inbjuden för att tala för ett 70-tal chefer på ett internationellt företag. Företaget är mitt inne i en mycket jobbig tid och har förlorat hundratals miljoner kronor under de senaste åren. Den nya vd:n har bett ägarna om 750 miljoner till för att lyckas vända på skutan.

De som jobbar på företaget har slitit med att få lönsamhet och man har sparat in på det mesta som går att spara in på.

Och därför kändes det faktiskt lite speciellt när jag fick veta att man bestämt sig för att köpa in 70 exemplar av Idébok för att dela ut till cheferna i samband med min föreläsning.

Det var första gången på två år som man över huvud taget köpt in en managementbok till sina chefer.

Men vd:n förklarade för mig att är det någon gång som kreativitet är viktigt så är det när ett företag går dåligt.

"Vi måste tvinga fram en förändring", sa han.

Och jag var alltså inbjuden för att även föreläsa om kreativitet för alla de högsta ledarna.

När världen nu går in i en vad som ser ut att bli en jobbig tid verkar det som om intresset för kreativitet och förändring aldrig har varit större. Kanske är det för att det i dåliga tider blir viktigare än någonsin att klara av att förändra sig.

Det är aldrig roligt att höra om ett företag som går dåligt. Men det var faktiskt riktigt roligt att få träffa vd:n till ett företag som går dåligt och som så kraftfullt missionerade om värdet av kreativitet.

Kreativitet behövs helt enkelt både i bra och dåliga tider. Men kanske extra mycket i dåliga tider.

Fredrik
I London.

PS: interesting.org har haft sin bästa augusti-månad när det gäller införsäljning av nya projekt någonsin. Kanske är det just för att fler ledare har insett samma sak som min beställare i London.

22/8 Skolstart

info@interesting.org — Fri, 22 Aug 2008 00:00:00 GMT

För 23 år sedan började jag på gymnasiet på Rodenskolan i Norrtälje.

I dag höll jag en föreläsning för 200 elever som precis börjat på gymnasiet i Nacka.

Men de började på en skola som på intet sätt verkar vara lik den skola som jag började på. Skolan heter YBC och det är en ny skola som har som mål att utveckla elever till ”kreativt tänkande människor som är trygga i sig själva” enligt rektorn. Och vad jag har hört om deras koncept så har de många spännande planer. (Allt från att eleverna får varsin bärbar Mac som de får göra vad de vill med, till att de flyttar in i lokaler som ser ut mer som en reklambyrå än en skola, till att jobbar mer i projekt istället för ”vanliga” lektioner. Till att de alltså bjuder in en föreläsare inom kreativitet (mig) som den första externa föreläsaren till eleverna. Jag tror det kommer gå precis hur bra som helst för YBC.

Och inte bara för ett personerna bakom skolan brinner för att utbilda på nya sätt. Utan också för att de lyckats locka elever som vågar tänka annorlunda och ta egna initiativ.

Rektorn berättade för mig hur han första dagen hade satt sig med sin lunchbricka i matsalen och en elev hade sett hur rektorns mat såg godare ut än den eleven hade fått. Eleven försökte då argumentera för att rektorn skulle byta mat-bricka med eleven.

En annan elev hade kommit fram till en lärare, klappat honom på axeln och sagt ”Jag tror att jag kommer trivas med att ha personer som dig omkring mig”.

Unga människor som inte ser på sina lärare eller rektorer som stod ”över” dem utan som snarare såg dem som ”kollegor”. Något säger mig att någon av de elever som idag satt på Diselverkstaden om 23 år kommer att vara en mycket framgångsrik entreprenör. Jag hoppas att jag spelade en liten, liten roll i att det kommer att hända. Jag vet att de rektorer och lärare som bestämmer sig för att ta in en föreläsare som pratar om kreativitet som första föreläsare på en gymnasieutbildning kommer att spela en stor roll för deras utveckling.

Fredrik
I Nacka

Ps. Personen på bilden från 1985 är inte jag - utan Teo. (Men jag såg i och för sig precis lika cool ut jag vid den tiden men jag hittade ingen bild på mig själv från den åldern)

21/8 Lysande idéer

info@interesting.org — Thu, 21 Aug 2008 00:00:00 GMT

De senaste 2,5 åren har jag inte haft en elräkning i Sverige. Det beror ju delvis på att jag inte bott i Sverige.
Men jag har ju varit på besök rätt ofta och bor då på min ö Svanholmen i Stockholm. Och där har jag solceller som genererar all el jag behöver.

Jag slutar aldrig att förundras över hur fantastiskt det är med el från solen. Man sätter upp några paneler och sedan strömmar det in gratis el.

Och ändå slår det liksom inte igenom.
Visst, har man redan ”vanlig” el så blir det fortfarande lite dyrare att byta till solcellsel.
Men något säger mig att även när det blir billigare (och tro mig, el från solceller kommer att bli mycket billigare när tekniken utvecklas) så tror jag att vi kommer att ha svårt att byta.

För människan vill inte förändra sig.
Titta bara på hur många som fortfarande inte bytt till lågenergi-lampor trots att vi alla vet att de både sparar pengar, tid och miljö att slippa byta ut vanliga lampor som går sönder hela tiden.

Den senaste tiden har jag faktiskt funderat mycket över hur man skulle kunna utveckla människors förmåga att ändra beteende - för som vi håller på nu är det inte hållbart.

Och därför blev jag först glad - och sedan förskräckt - när jag läste ett mail som jag fick från en läsare av Idébok idag.

Kvinnan skrev och berättade hur hon varit först i Dalsland att sätta upp solfångare på sitt hus för att göra om solens strålar till varmvatten.

”Wow”, tänkte jag. Redan 1979. Kul med människor som inte bara pratar om förändring utan som går före.

Men sedan läste jag om vad som hade hänt när de sökt tillstånd att sätta upp solfångarna på huset och det hon berättade fick nackhåren att resa sig och jag blev åter nedslagen över människans oförmåga att ta till sig nya idéer.

Kvinnan skrev:

”Byggnadsnämnden nekade oss att ha dem på taket, eftersom det "störde landskapsbilden", och dessutom tyckte de att de skulle placeras på väggen mot norr.”

Tillstånd att sätta upp solfångare på väggen mot norr. Mot norr!

Man tar sig för pannan och undrar försiktigt hur vi ska kunna gå från att prata om vikten av förändring mot ett mer miljövänligt leverne.

Fredrik

18/8 Är du 2% kreativ?

info@interesting.org — Mon, 18 Aug 2008 00:00:00 GMT

Idag föreläste jag tillsammans med Thomas Enhager.
Det har jag gjort tidigare.
Bland annat på musikhögskolan i Stockholm för ett halvår sedan.

Några av åhörarna som var där under dessa två heldagar med föreläsningar hade nu en egen start på terminen i Jönköping, och de valde ut två av de föredragshållare de lyssnat på i Stockholm (Thomas Enhager och mig ) att föreläsa för deras kollegor: ca 100 musiklärare i området runt Jönköping.

Thomas talade inspirerat om många olika saker under förmiddagen. Bland annat om hur man kan styra sitt liv.
Och några av hans exempel minns jag extra tydligt:
”Du tänker ca 60 000 tankar per dag”.
”Och bara 2 % av dem är nya tankar”!
”98 % är alltså samma gamla tankar som du redan ältat”.
”Och tycker du att det låter relativt mycket att tänka 2% nya tankar per dag skall du veta att de flesta av dessa nya tankar är nya sätt att försvara gamla invanda mönster!”

När jag hörde det insåg jag att det troligen kommer behövas inspirationsföreläsningar om att tänka nytt i många år till.
För chefer, läkare, ingenjörer och som idag; musiklärare.

Vad som imponerade på mig på denna konferens var att arrangörerna lagt in 30 minuters ”reflekterande promenad” på schemat efter både Enhagers och min föreläsning!
Vilket föredömligt tänk; Alla åhörare fick egen tid att gå ut i solen och på egen hand reflektera på vad de precis hört, istället för att kastas direkt in i någon annan aktivitet. Efter reflektionspausen kom en normal lunch; de hade alltså kvar den lediga lunchtimmen, och hade bara minskat ner på schemalagda aktiviteter till förmån för reflektion.

Lysande!

Jag frågade arrangörerna om de brukar göra så, och de svarade att det var första gången de testat detta.

Jag log och tänkte för mig själv; ”Tänk vad bra de där 2% nya tankarna kan bli ibland!”

Teo Härén
Son till en kreativ musiklärare.
Och barnbarn till en kreativ musiklärare.

Det finns för övrigt ingen publik som applåderar bättre efter en föreläsning än musiklärare; Varmt, taktfast och länge.
Och eftersom det var min 40-årsdag sjöng de tom ”Ja må han leva” för mig. I helt rätt tonart naturligtvis. Vad annat kan man förvänta sig av musiklärare?

14/8 Inkompetent?

info@interesting.org — Thu, 14 Aug 2008 00:00:00 GMT

Charlotte Rylme har jobbat två år på Exportrådet i Shanghai. Nu är hon ansvarig för Exportrådets verksamhet i SydostAsien. Hon har sitt kontor i Malaysia men reser över hela regionen. Idag var hon i Singapore. Och eftersom jag råkade veta det passade jag på att ta en lunch med henne.

Vi bytte erfarenheter av att ha bott i Kina och nu har flyttat till Singapore/Malaysia. Vi pratade om export. Och vi pratade om Sverige.

Charlotte berättade att hon nyligen hade fått besök av en svensk head-hunting-firma som flygit över till Asien för att träffa henne. Under mötet hade de sagt: ”Nu har du varit borta från Sverige i tre år, det är nog dags att du funderar på att komma hem så att du inte blir inaktuell.”

Först hade Charlotte blivit lite orolig. ”inaktuell”? Hade hon varit borta för länge?

Sedan hade hon blivit arg. Det finns alltså år 2008 svenska headhunters som menar att det är en NACKDEL av att ha arbetat på några av de mest dynamiska marknader som finns just nu!

Att det skulle ligga någon i FATET att ha erfarenhet från andra delar av världen.

Att människor som inte jobbat i Sverige skulle ha ”tappat i kompetens” och därmed skulle få svårt att få ett jobb.

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Själv skrattade jag så att jag nästan grät när hon berättade sin historia.

Navelskådande, Insnöning. Kulturell incest.

Ignorans kan kallas vid många namn.

Jag vet inte om det är mest skrämmande att headhunters som ska vara bra på att fånga trender och hitta människor med rätt kompetens är så snäva i sitt sätt att se på världen, eller om det är ännu värre ifall de har rätt - om det är så att svenska företag verkligen anser att någon med erfarenhet från exportrådet i Kina och Sydostasien inte anses kompetent.

Hade jag inte hört historien direkt från personen som drabbades hade jag trott att det var en skröna. Men tyvärr så var det sant.

Fredrik

Ps. När reagerade du själv på att du tittat för mycket inåt senast? Om du inte kan komma ihåg när det var kanske det är dags att titta på din förmåga att ifrågasätta hur brett du ser på världen.

13/8 Idéer ger dig vingar

info@interesting.org — Wed, 13 Aug 2008 00:00:00 GMT

”We are running - but the country is flying …”

Så beskrev en taxichaufför för mig den stress som han kände som singaporian över att försöka hinna med i den snabba förändring som Singapore går igenom just nu.
(Landet ska växa med mer än 1 miljon invånare på några år, man ser byggkranar över allt och nya förändringar införs hela tiden. Att hinna anpassa sig till förändring är inte alltid lätt.

Men att inte förändra sig - att inte ifrågasätta om något inte kan göras bättre - är nog ännu vanskligare. Att befinna sig i en värld som ”flyger” kan uppfattas som jobbigt. Men att befinna sig i en värld som ”sjunker” är värre. Därför måste värdet av kreativitet alltid understrykas.

Taxiresan jag tog idag ledde ut till ett av de två IKEA-varuhusen i Singapore. Jag var där för att träffa Lars Svensson som är Country Marketing Manager för IKEA i Singapore.

Som vanligt när man träffar människor som jobbar på IKEA är det lätt att börja prata om kreativitet. Vi pratade om hur IKEA lyfter fram innovation i det lilla. Hur deras designers gjorde en liten skåra i botten på kopparna så att vattnet kan rinna av när kopparna diskats i diskmaskingen.

De små idéerna. Den lilla vardagskreativiteten. Sånt gillar jag.

Lars berättade hur IKEA i Singapore har startat ett projekt där barn får bli ”medborgare” i ”landet” Småland. De får egna pass och invånarna har till och med en egen valuta (”Dållar” och ”Sänt”). Det roliga var hur valutan fungerade. Barnen tar med sig tidningspapper hemifrån som de kan växla in mot 50 Sänt. Dessa pengar kan de sedan använda för att köpa t-shirts och andra produkter. Tidningspappret som IKEA får in lägger de ut i butiken så att kunderna kan slå in sina produkter i återvunnet tidningspapper istället för att IKEA måste köpa omslagspapper … Men idén handlar inte bara om att få barn att komma med papper som IKEA kan använda som omslagspapper. Huvudtanken är att lära barnen om värdet av att ta eget ansvar för pengar, om att spara och investera och om att ta egna beslut. Lars berättade hur barnen hade bestämt att de ville sponsra en elefant på Singapore Zoo med sina ”pengar” och om hur det nu står en liten skylt vid en av elefanterna om hur den sponsras av ”invånarna i Småland”. Barnen har bytt in sina ”Dållar” och IKEA har gett Singapore Zoo ”riktiga” dollar.

Ännu en liten idé från det stora idéföretaget IKEA.

I en värld som ”flyger” vilken var den senaste lilla idén som du gav vingar?

Fredrik

12/8 Att svara ett annat svar än Facit

info@interesting.org — Tue, 12 Aug 2008 00:00:00 GMT

Åtvidaberg ligger strax utanför Linköping.
Det har det ”alltid gjort”.

Där spelar Åtvidaberg FF fotboll.
Det har de ”alltid gjort”. (Sedan 1907 om man skall vara exakt)

ÅFF tog SM-guld 1972 och 1973 till stor del på grund av att ett företag i trakten pumpade in pengar i laget.
Det företaget hette Facit.
Det har de ”alltid gjort”. (I alla fall från 1965 om vi skall vara petiga)

Facit byggde framförallt räknemaskiner.
De hade de ”alltid gjort”.

Men så hände en förändring i världen.
Plötsligt dök det upp små japanska elektroniska miniräknare och ett företag med 14 000 anställda och kundkontakter över hela världen gick i putten.
(Jag åker till Facit-museet i Åtvidaberg innan jag reser hem och där finns en plansch med orden; ”Hela världen räknar på Facit- I Rhodesias gruvor, på Mongoliets handelsplatser, i London city, i New Yorks skyskrapor.”- några år senare var företaget nedlagt)

Därför var det så roligt att få prata förändring och kreativitet för Nordisk Film och Playstation Sverige i just Åtvidaberg.

Erik Grohman ansvarar för Playstation i Sverige och när han beskriver att Sverige är bäst i världen på att ha sina Playstationkonsoller uppkopplade mot nätet ser man att han är stolt.
”Resten av världen försöker lära sig från oss hur man får användarna att ta till sig detta nya”, berättar Erik.

Så vad passar då bättre än att hålla ett tretimmarspass om kreativitet och förändring för några av världens mest kreativa människor i den kreativa film- och dataspelsbranschen?
Och framförallt; vad passar bättre än att hålla föreläsningen i just de lokaler (!) där ledningen för Facit satt med skygglappar och såg japanerna tar över världen med en ny teknik för 30 år sedan?

Om jag vore ansvarig för näringslivet i Åtvidaberg skulle jag marknadsföra orten som den plats dit varje svenskt företag borde förlägga minst en konferens om året för att inse att hur bra det än går idag kan det komma en ny teknik och förändra allt.

Hur är det med ditt företag?
Händer det förändringar i din bransch?

Nästa gång du presenterar en förändring på jobbet och någon på din avdelning svarar något i stil med ; ”Det har vi alltid gjort”, så le bara vänligt, gå in till chefen och föreslå att nästa konferens läggs i Åtvidaberg.
Gärna i Facits gamla lokaler.

Teo Härén

I en svit (med egen bastu på rummet) i Åtvidaberg.
Som gärna kommer och föreläser om ni bokar in er nästa konferens i Åtvidaberg.

6/8 Verktyg för kreativt skapande

info@interesting.org — Wed, 06 Aug 2008 00:00:00 GMT

Som föreläsare har man den underbara förmånen att man får gå på intressanta konferenser och slipper betala (Man får till och med betalt - vilket gör det till en nästan överdrivet underbar förmån)

Men det händer att man som föreläsare ibland går på en konferens där man inte ska tala, men det är alltså rätt ovanligt och då krävs det att det är något riktigt bra.

Så med tanke på att jag betalade 500 dollar för att gå på en konferens idag kan man utläsa att det måste varit något riktigt bra som utlovades. Och det var det.

För idag var första dagen av ICTLT - International Conference on Teaching and Learning with Technology på Suntec Convention Centre i Singapore.

På förmiddagen talade Sir Ken Robinson. ”Sir Ken” som han kallas, är förmodligen världens bästa just nu levande föreläsare inom ämnet kreativitet. Och jag har haft som mål att höra honom tala ända sedan jag hörde hans fantastiska tal om kreativitet på TED.COM .

Men det roliga är att dagens krönika inte handlar om Sir Ken. Den handlar om den ANDRA Key Note-talaren på ICTLT: Mitch Resnick.

Mitch jobbar på MIT i Boston och har jobbat med att ta fram nya sätt att få barn att lära sig och jobbat med frågan hur får man dem intresserade av att skapa.

Mitch jobbade till exempel med att ta fram LEGO Mindstorm - LEGO:s system där barn kan bygga robotar som de kontrollerar via datorn.

Nu har Mitch och hans kollegor lanserat ett nytt koncept - kallat SCRATCH.

SCRATCH kan beskrivas som ett ”LEGO för programmering”. Genom att sätta ihop olika grafiska ”programmerings-bitar” kan man bygga egna program utan att skriva någon kod.

Det är svårt att förklara hur intuitivt och kraftfullt Scratch är - men gå gärna in på http://scratch.mit.edu. och kolla vad barnen har gjort.

Mitch loggade upp sig och visade hur en 12-åring i Bangalore hade gjort en multimedia-animation av hur planeten jorden var uppbyggd, hur en 12-åring i England hade gjort ett spel där man skulle fånga fiskar och hur en 11-åring gjort en interaktiv presentation om bin.

Mitch pratade om hur viktigt det var att vi bygger unga människor som inte bara är bra på att TA TILL SIG digitalt innehåll - utan även klara av att SKAPA det. Eller som han sa:

”Vi ska ha barn som skapar animationer - inte bara tittar på dem. Barn som tillverkar spel - inte bara spelar dem. Barn som uppfinner robotar - inte bara är fascinerade av robotar som andra har byggt.”

Scratch har blivit ett fenomen och mer än 180 000 olika interaktiva spel, animationer, presentationer och andra projekt har lagts upp på ett år. Och nu läggs det upp ett nytt projekt var annan minut.

Projektet växer hela tiden. Nu har man även lanserat en liten sensor som kan kopplas till datorn och som gör det möjligt att bygga robotar, interaktiva spel a la Wii och med mera.

Han visade till exempel hur en 11-åring byggt ett projekt som lät användaren testa sin reaktionsförmåga och som sedan använde resultatet för att undersöka om det var skillnad på reaktionsförmågan hos människor som utövade olika sporter.

Det fanns till och med barn som använt Scratch för att bygga presentationer om hur man får sitt Scratch-projekt att bli populärt på hemsidan…

Enligt Mitch måste vi bygga system som gör det möjligt för människor att inte bara ta till sig kunskap och information, utan att också lära oss att skapa. Inte bara lära oss att vara kreativa - utan också få möjlighet att utnyttja vår kreativitet för att systematiskt faktiskt SKAPA något. (Det hjälper ju inte om vi har människor med kreativa idéer om de inte har verktyg som gör det möjligt för dem att faktiskt förverkliga dessa idéer)

Scratch är precis det - ett system som gör det möjligt för barn att enkelt få utlopp för sin kreativitet.

Mitch är en väldigt bra talare som inte bara pratade om VARFÖR kreativitet var viktigt - utan också visade ett faktiskt system som hundratusentals barn dagligen använder.

Efter hans tal sprang jag fram för att komma före alla de andra människorna i den 2000 stora publiken som ville komma fram och ställa frågor. Efter att ha hört Mitch föreläsa hade jag en fråga som måste få ett svar:

”Hur kan vi få vuxna att våga skapa?”

För som alla som har barn vet - det är inte alltid så att vuxna kan mer än barn. (I USA finns det ett populärt TV program där vuxna tävlar mot barn om vem som är mest allmänbildad. De vuxna vinner sällan…)

Tänk om vi nu bygger verktyg - som Scratch - som låter barnen bli bättre på att både utveckla sin kreativitet och att använda den.

Mitch berättade att man faktiskt håller på att utveckla en variant av Scratch för vuxna. Det kommer vara exakt samma upplägg som för barnen - men utan att de vuxna känner att de använder ett verktyg gjort för barn. Så att vuxna faktiskt vågar gå in och bygga små interaktiva inbjudningskort eller en egen kok-boks-applikation.

Annars kommer vi snart ha en värld där de vuxna inte kan ställa in klockan på mikrovågsugnen medan deras barn kan programmera TV:ns fjärrkontroll så att den gör nya saker - som att till exempel kontrollera mikron.

Handen på hjärtat: När gjorde du senaste något kreativt genom att använda en teknik som du aldrig tidigare har använt dig av?

Fredrik

5/8 Himmelriket- Havsvidden

info@interesting.org — Tue, 05 Aug 2008 00:00:00 GMT

När man svänger upp framför hotell Havsvidden och ser havet öppna upp sig gör det ont i ögonen.
Så vackert är det.

Och du kan ju själv tänka dig hur vackert det blir om man bjuder in Sandell Sandberg att sedan bygga 14 st villor med utsikt över detta underbara landskap.

Det är precis vad Micke som är VD på Havsvidden gjort.

Den vackraste plats jag vet har alltså fått väldigt vackra hus.
Resultatet är (inte helt otippat) vackert.

Jag bara suckar av glädje när jag ser ritningarna och tänker här vill jag tillbringa mer tid.
Micke hade bjudit in mig för att tala till Ålands näringsliv på deras näringslivsdag.
Karin Sjöström från WonderBrand talade varumärke.
Jag talade Härarbete.

Att få tala Härarbete just på Havsvidden blir liksom en metaföreläsning: För alla i publiken fattar nog att de skulle arbeta bra på denna plats.

Och idag var jag tillbaka på denna vackra plats.
Denna gång på semester.
Återigen fascineras jag av en plats så unik i sin karaktär att jag ryser när jag äter min middag på terrassen med utsikt över den obrutna horisonten.

Är du i närheten av Stockholm kan jag bara rekommendera dig att boka upp två dagar på Åland och Härarbeta på denna vackra plats. Stanna gärna kvar en dag och var ledig här också.

Förra gången jag var här var för övrigt lite speciell; från
morgon till kväll följdes jag nämligen av en journalist och en fotograf för ett reportage i en tidning till hösten.
Ett reportage om Härarbete.

Att de följde efter mig till Havsvidden blev ett väldigt bra sätt att beskriva konceptet på och jag tror bilderna kan ha blivit rätt bra där jag sitter med en laptop i solen framför Ålandshavs blåa havsspegel.

Var arbetar du idag?

Teo Härén
På semester.
På Åland

4/8 Är du en säl?

info@interesting.org — Mon, 04 Aug 2008 00:00:00 GMT

Jag sitter på en bänk på Skansen och tittar ut över Stockholm.
Inget speciellt med det.
Vad som är lite speciellt är dock att klockan är tolv - på natten.

Det är nästan helt tyst.
Det enda jag hör är hur en av älgarna vankar fram och tillbaka i hägnet bakom mig.
Det är mörkt och ljudet av älgarnas frustande hörs nästan ruggigt tydligt.
Men annars är det tyst. Helt tyst.

Annat var det för en timme sedan.
Då hade jag avslutat en föreläsning för ett par hundra representanter från UF (Ung Företagsamhet) från hela världen. Där var representanter från USA, Tyskland, Italien, osv.
Ordföranden för hela världen var där, någon från England och nästa års arrangörer; Norge.
Efter ett par glas vin var det ganska stimmigt i lokalen när jag föreläste men det rådde ingen som helst tvekan om det här var människor som vill förändra världen.
Människor som såg som sin livsuppgift att uppfostra nästa generation till att få, och genomföra, sina idéer för att göra världen till en bättre plats.

Eller det trodde jag i alla fall.

Därför blev jag så paff när jag ställde frågan till dem i början av föreläsningen:
”Upp med en hand alla som tror att ditt land är bättre imorgon än det är idag” och bara 10% räcker upp handen.

Jag hade byggt hela min föreläsning på att just dessa människor (Som alltså leder arbetet med att lära ut entreprenörskap till unga) skulle vara optimistiska.
Jag var säker på att 100% skulle räcka upp handen på min fråga om en bättre framtid.

Istället är det bara 10% som tror på en ljusare framtid för sitt land.

Hela mitt retoriska upplägg för talet raseras och resultatet blev ett ganska blekt improviserat tal.

När applåderna klingar av får jag en present av arrangörerna. Ett UF-företag har gjort spelet ”Våghals”. (En sorts Sanning-och-konsekvens i kortleksformat) och jag får ett ex med orden ”Teo får det här för att han är en person som vågar”.

Jag tänker på det när jag sitter här i mörkret med datorn i knät.

Jag tror vi behöver fler våghalsar.
Nej förresten det tror jag inte alls.
Det är jag helt säker på.

Och jag gillar UF för att jag tror att det är precis vad de hjälper till att forma.

Tror du själv att ditt liv är bättre om fem år?
Tror du att ditt företag är det?
Tror du att Sverige är det?

Är du våghalsig nog att göra något för att det skall bli så?

Teo Härén
Idag på Skansen.
Imorgon på semester igen.

Ps Jag ser ingen av de andra deltagarna när jag går runt i ett nerstängt Skansen.
Men när jag öppnar datorn i mörkret inser jag att det här är en av de allra coolaste Härarbetaplatserna jag någonsin haft möjlighet att jobba på.
Jag tömmer mailen och skriver denna krönika.

Bakom mig har jag ett stängt Skansen.
Framför mig har jag ett mörkt Sommarstockholm.
Över mig svävar en perfekt halvmåne.
Helt enkelt världens bästa arbetsplats.
För mig.
Just nu.

Efter en timme går jag hem.
Och när jag passerar sälarna slår det mig hur inlåsta de är där bakom staketet.
Fick de välja precis var de skulle vara skulle de troligen inte välja Skansen.

Vilken plats väljer du när du skall välja var du arbetar?
Känner du dig inlåst på kontoret vissa dagar?

Var inte en Skansensäl! - Lämna kontoret och sätt dig och Härarbeta där du får samma inspiration som jag i natt kände på en parkbänk på Skansen.

1/8 IDEAS @ INSEAD

info@interesting.org — Fri, 01 Aug 2008 00:00:00 GMT

INSEAD är en av världens ledande Business Schools. De har ett campus i Frankrike och ett i Singapore. Deras slogan är ”The Business School of the World”.

I dag märkte jag att det är en väldigt passande slogan. För idag föreläste jag för en grupp elever på INSEAD i Singapore. Gruppen bestod av 50 personer som alla hade höga chefspositioner och lång erfarenhet från näringslivet. Femtio personer - från 22 länder!

Cirka hälften var från utvecklingsländer och hälften från utvecklade länder. Det var en jurist från Holland. En finanschef från Hong Kong. En chef från WWF ifrån Tyskland. Ett gäng från Ryssland och Ukraina. En man från Finansdepartementet i Singapore. Och två av deltagarna var svenskar.

Och efter att ha föreläst för dem om kreativitet märkte jag hur otroligt inspirerande det var att ha personer från så många olika länder i en grupp. Och när jag intervjuade en av svenskarna som gått hela programmet med gruppen berättade även han om hur givande det varit att få intryck och synpunkter från så många olika kulturer.

I en global värld är det möjligt att värdet av att hålla på sina traditioner och komma ihåg sina rötter blir allt viktigare. Men mist lika viktigt blir det att plocka upp synpunkter, idéer, tankesätt och erfarenheter från andra länder och kulturer.

Det har INSEAD insett och sett till att bygga en skola som verkligen ÄR global.

Hur mycket plockar du själv upp från andra länder och kulturer inom det område som du själv jobbar med?

Fredrik
På INSEAD i Singapore

28/7 Developing Companies

info@interesting.org — Mon, 28 Jul 2008 00:00:00 GMT

Idag åt jag middag med en svensk som just avslutat en MBA-utbildning på en av Singapores bästa MBA-skolor. Han hade fått utbildningen betald av sitt företag som en del av ett förmånligt avtal som han fått med sin arbetsgivare när han slutade. Eller för att citera honom ”Jag drog i fallskärmen fullt ut”.

Mannen har jobbat 18 år i olika ledningsbefattningar och de senaste åren i ledningsgruppen för ett av Sveriges ledande företag. Men nu hade han alltså sagt upp sig. Han stod inte längre ut.

Han berättade hur människorna som jobbade på företaget hade skapat så starka band emellan sig att det var omöjligt att rekrytera de bästa personerna till en plats. Istället rekryterade man sina vänner och före detta kollegor som man hade starka band till. ”Jag försökte sparka en person i ledande ställning, men det visade sig omöjligt, för han hade sommarställe bredvid två i styrelsen”, som han berättade som ett talande exempel.

Och han berättade hur svårt det var att genomföra förändringar i en sådan organisation - till och med om man var en vd som kom in utifrån. Och sedan kom han med en väldigt bra liknelse.

”Det är som ett stort jävla magnetfält och även om man tar fler steg åt sidan för att tänka nytt så dras man tillbaka in i mitten av magneten. Förändring blir omöjligt.”

Jag frågade honom vilket råd han kunde ge till andra företagsledare för att man inte skulle hamna i en liknande situation där ett företag går i cirklar för att de flesta som jobbar där inte bryr sig om företaget utan endast bryr sig om intern politik. Han tänkte länge och så svarade han: ”Du jag vet faktiskt inte. Det är jävligt svårt. Man måste rensa som fan!”

Mannen jag träffade ikväll var en lugn man som sällan svär, men här svor i han i flera meningar i rad. Han svor över den frustration han fortfarande kände fast han inte längre jobbade på företaget.

Mannen beskrev en typiskt ”developed organization”. En organisation som inte är på väg någonstans, som har tappat blicken kring varför man finns till (för kunderna!), och som är fullt upptagen med att de olika individerna och grupperingarna inom företaget försöker bevara vad de har istället för att vara med och skapa något nytt.

Mannen hade alltså fått ett generöst fallskärmsavtal. Organisationen blev av med en man som i alla fall försökte genomföra förändring men som tillslut tröttnade på att slåss mot väderkvarnarna. ”De som vill förändra de lämnar. De orkar inte. När de lämnar blir magnetfältet ännu starkare. De som är kvar fokuserar på att hålla ihop systemet istället för att utveckla affären.”

Tyvärr finns denna typ av beteende i många organisationer. Vi kallar det för Developed Organizations. Om du jobbar på ett företag som lider av Developed Organization Syndrome känns det fegt att ge rådet att du ska sluta och hitta en bättre lämpad organisation där din kreativitet kan komma till nytta. Men efter att ha lyssnat på min källa med 18 års erfarenhet varav många i ledningsgruppen för ett av Sveriges flaggskepp och efter att ha hört frustrationen i hans röst undrar jag om inte rådet ”sluta och sök dig någon annanstans” ändå är det bästa råd jag kan ge.

Fredrik

25/7 Mrs Y

info@interesting.org — Fri, 25 Jul 2008 00:00:00 GMT

Det finns ett citat av någon gammal grekisk retorikexpert som lyder ungefär: ”När mr X pratar så säger de som lyssnar ”Vilken bra talare Mr X är” men när Mr Y talar så säger publiken ”Låt oss följa honom i hans kamp.”

Det finns många talare som är av ”x” typen. Kul, roliga, duktiga och bra talare.

Men det finns väldigt få talare av typen ”y”. Talare som verkligen får människor att ta ställning, som får en att vilja lägga ner allt annat man gör och hjälpa talaren att uppnå sitt mål.

För några veckor sedan lyssnade jag på en talare av Mr Y-sorten.

Förutom att det inte var en ”mr” utan en ”mrs”.

Jag var i Bergen i Norge och föreläste i en föreläsningssal som låg bedårande vackert med utsikt över fjorden. Innan mig föreläste Eva Joly.

Eva är domare och dömde bland annat i den mycket uppmärksammade gigantiska korruptionsskandalen kring företaget ELF i Frankrike som pågick i 6 år och som ledde hela vägen in i det franska presidentpalatset. Eva blev till och med hotad till livet.

Efter att ha lyssnat på henne var jag helt paff.

Jag började med att be om tio minuters längre paus för att tvinga mig att skriva om mitt tal för att bättre passa med vad hon hade pratat om.

Och jag inledde mitt tal med att säga ”Ge den där kvinnan nästa års Nobelpris i fred.”

Men framförallt fick hon mig att på allvar fundera på hur jag skulle kunna hjälpa henne i hennes kamp.

Hennes kamp handlar om kampen mot korruption.

Hon argumenterade skrämmande väl om hur korruptionen i världen är det största hotet mot både demokrati och mot fred.

Eva berättade hur ett uppenbart fall av skatteflykt i Norge där ett företag undanhöll 2,5 miljarder (!) norska kronor i skatt genom att olagligt bogsera ut en oljeplattform på Internationellt vatten i en timme och sälja den där och hur den norska roteln för ekonomisk brottslighet inte fick resurser för att sätta ett par man på att utreda brottet. (Räkna själv ut hur många skatte-poliser de sedan skulle kunnat finanisera med de 2,5 miljarderna …)

Men hon berättade framförallt om ett skrämmande scenario som hon såg framför sig.

Om hur världen har sätt på västvärlden som den moraliska ledsagaren.

Men hur Europeiska banker fortsätter att förvalta miljarder från korrupta källor som till exempel Afrikanska länders nuvarande och före detta ledare.

Om hur dessa plundrade utvecklingsländer nu börjar bli ekonomiska stormakter och hur befolkningen i dessa länder om några år kommer att vända sig mot Europa och med förakt i rösten säga

”Hur kunde ni prata om värdet av rättvisa och moral och lyfta fram er som föredömen när ni samtidigt tillätt era banker att förvalta de pengar som stulits från vårt folk? Varför gjorde ni inte mer?”

Det finns lagar om att Europeiska banker inte får jobba med pengatvätt eller med att förvalta tillgångar som kommer från korruption. Men de följer dem inte. Och vi - invånarna i Europa - ser inte till att de straffas för att de inte följer dem.

Att befolkningen i ett fattigt, korrupt land i Afrika har svårt att kämpa mot korruptionen kan vara lätt förstå. Men att vi - rika, välmående Européer - sitter still och låter korruptionens pengar göda vårt banksystem är mer än pinsamt.

Eva sa med förakt: ”Pengatvätt är en industri och bankerna vill ha denna industri.”

Hon slutade sin föreläsning med att prata om hur farligt fort korruptionen växer i världen och vad dessa pengaströmmar skapar för skugg-ekonomier. Och med sin raka stil tittade hon på oss sa ”Om vi lyckas begränsa korruptionen eller inte kommer att avgöra om vi har fred eller krig i världen om tio år.”

Och just när alla i lokalen satt och höll med blev hon om än mer pessimistisk i sitt budskap och berättade om hur svårt det var att få människor att bry sig om av bekämpa korruptionen, att få polisen att få resurser att undersöka brotten och få politiker att prioritera området.

”Vi har för små resurser för att bekämpa ekonomisk brottslighet och korruption. Och vi har inte poliser med tillräckligt stor fantasi.”

När jag hörde henne säga det bestämde jag att skänka precis så många Idéböcker som Eva ville ha för att kunna ge bort till poliserna så att de kan bli mer kreativa. Men sedan insåg jag att det kanske skulle betraktas som en muta att ge bort en massa böcker. (Korruption är ingen lätt fråga och det är därför det är så farligt). Så jag bestämde mig för att i alla fall skicka över ett exemplar av Idébok till henne.

Men som sagt, framförallt fick hon mig att på allvar fundera kring på vilket sätt jag aktivt skulle kunna hjälpa till att stoppa korruptionen i världen. Jag har inte svaret än. Men sällan har jag blivit så påverkad av en talare - och gudarna ska veta att jag har hört många tala.

Och sällan har jag blivit mer rädd än när hon beskrev hur miljarder och åter miljarder av svarta pengar tillåts att slussas via skatteparadis utan någon kontrollmyndighet och hur dessa pengar sedan tvättas vita och används för att köpa sig tjänster, förmåner, straff-frihet, hållhakar och gentjänster.

Skrämmande. Riktigt skrämmande.

Men hur ska man stoppa det? Jag kan inte annat än att hålla med Eva. Vi behöver MYCKET mer kreativa poliser. Och politiker.

Fredrik

24/7 Utveckling?

info@interesting.org — Thu, 24 Jul 2008 00:00:00 GMT

Ibland är det roligt att gå på tillställningar som handlar om någonting som man absolut inte är expert på.

Så ikväll gick jag på en föreläsning på temat: ”Water & Environment: Challenges for the Cities of the Future”, arrangerat av The Science Centre i Singapore.

Key Note Speaker var Philippe Gourbesville från University of Nice.

Phillippe forskar på vattenmiljön i bland annat Monaco. Och det var ju lite roligt hur det lilla landet Singapore hade bjudit in en expert på vatten från ett land som är ÄNNU mindre. (Monaco är endast 2 kvadratkilometer stort, vilket ju nästan är komiskt liten storlek på ett land)

Phillippe berättade att Monaco har problem med tillgången på färskvatten, men att kostnaderna för att göra dricksvatten från sjövatten dramatiskt gått ned de senaste fem åren, och speciellt de senaste två åren. Och nu funderar Monaco till och med att använda tekniken som används för att rena sjövatten till att rena vanligt smutsvatten för att kostnaderna för membranen (heter det så?) gått ned så mycket.

Att kostnaden för att rena sjövatten drastiskt gått ned de senaste åren tycker jag är en nyhet som borde kommuniceras mer. Jag tror personligen att vi har svårt att förstå vad innebörden av detta kommer att betyda.

Men det var något annat som fick mig att reagera på Phillippes föreläsning. Han berättade att även om landet Monaco endast är 2 kvadratkilometer stort så tillhör även 78 kvadratkilometer hav landet. Och nu har man utlyst en tävling om att bygga en NY - flytande - stad utanför Monaco!

Han var väldigt entusiastisk över projektet så jag räckte upp handen och frågade: ”Varför ska man bygga en ny stad?”

”För att man vill ha utveckling”, sade Phillippe.

”Men utveckling är väl inte det samma som tillväxt?”, frågade jag.

Han tittade frågande på mig.

Jag har inget emot att Monaco vill växa som land. Vill de ha en flytande stad som förändrar strandlinjen totalt så låt dem göra det. Jag kan till och med tycka att konceptet med flytande städer är riktigt lockande. Vad jag reagerade mot var Phillippes tal om att ”mer stad” var det samma som ”utveckling”.

Som en person som pratar dagarna i ända om hur viktigt det är med nya idéer blir jag ibland rädd över hur folk tycks blanda ihop ”utveckling” med ”tillväxt” och ”tillväxt” med ”mer av det vi redan har”.

När priset på ris har gått upp med flera hundra procent och oljepriset åker jo-jo upp och ned blir det mer och mer tydligt att vi inte kan ha ”mer av allt” på en jord där fler och fler människor förväntar sig att vara med och dela på ”allt”.

Då behöver vi inte bara ”tillväxt”. Då behöver vi ”utveckling”.

Då behöver vi inte ”mer av mer”. Då behöver vi bättre idéer. Mycket bättre idéer.

Så kanske har behovet av kreativitet aldrig varit större än nu.

Fredrik
I Singapore.

23/7 Ombytta roller

info@interesting.org — Wed, 23 Jul 2008 00:00:00 GMT

Igår åt jag lunch med Johan Stael von Holstein på ett hotell i Singapore. Det är alltid irriterande inspirerande att göra det - den mannen brinner verkligen för att förverkliga idéer.

Men dagens krönika handlar inte om Johan, utan om en kvinna som han bjudit in till lunchen.

En fascinerande kvinna från ett utvecklingsland som skickades till Sverige som barn för att lära sig svenska. (Hon pratade flytande svenska nu).

Under 80- och 90-talet hjälpte hon svenska företag att komma in i sitt hemland, men sedan tio år bor hon i Singapore.

Hon berättade att hon just hade kommit hem från en affärsresa till Iran (!) och att det varit en otrolig upplevelse.

(Ett exempel: När de festat loss i Teheran hade polisen kommit vid midnatt och arresterat deras Iranska vänner och fört bort dem. En timme senare hade vännerna kommit tillbaka efter att ha blivit piskade som straff. Fortfarande iförda kläderna de piskats i, med blodiga, revande tygstycken på ryggen (!) gick de tillbaka till att festa igen … Ett underligt land, men hon hade älskat hur välutbildade, intresserade och energiska de Iranier hon träffat hade varit. Hon sa ”alla jag träffade pratade både engelska och franska flytande och de var så nyfikna.”)

Idag jobbar inte kvinnan jag träffade med att hjälpa svenska företag att komma in i hennes hemland. Idag jobbar hon med att hjälpa företag från sitt land att köpa upp västerländska. ”Idag är det de som har pengarna”, sade hon till mig. Och sedan beklagade hon sig över hur ointresserade människor var i väst över vad som håller på att hända i världen. ”Ni sitter på stranden och solar och ser inte vad som händer”.

Nu tycker jag verkligen inte att det är fel att ha semester. Tvärtom. Men jag förstår ändå precis vad hon menar. För världen förändras så snabbt just nu. Även mitt i den svenska ”industrisemestern”. Det blir väldigt tydligt när man sitter här.

Fredrik
I Singapore.

22/7 ”I Love China”

info@interesting.org — Tue, 22 Jul 2008 00:00:00 GMT

Idag var jag med på telefon i Sveriges Radios P4-program P4-Extra. Jag var med på telefon från Singapore. Temat var Kina. Så då föll det sig naturligt att jag pratade om SydKorea …

Låt mig förklara.

Om tre veckor är det OS i Beijing. För tjugo år sedan var det OS i en annan huvudstad för ett asiatiskt utvecklingsland - nämligen Seoul.

Jag kommer tyvärr inte att vara på OS i Beijing, men Teo och jag var på OS i Korea 1988. (Oj, vad tiden går!)

Min poäng i dagens program var att om man vill förstå hur Kina kommer att sätta trenderna i världen om tio år hjälper det att titta på Korea för tjugo år sedan.

Då var OS ett sätt för Korea att visa upp sig för världen och kliva in på den globala scenen.
Då betydde ”Made in Korea” dålig kvalité och kassa varumärken.
Då var de kända för att kopiera vad japanerna gjorde - fast sämre. Oavsett om det gällde bilar eller strykjärn.

Idag är Samsung ett av världens starkaste varumärken och de gör minst lika nydanande mobiltelefoner som japanerna. Och både LG och Samsung är större på mobiler än den största japanen (Halvjapanska SonyEricsson). Koreanska bilmärken har fortfarande inte samma status som japanska - men är inte långt borta, speciellt inte i länder som t.ex. Indien där man inte har känslan av vad ”gamla Korea” stod för, eftersom man vid den tiden i princip inte köpte bilar från något land alls.

Och idag, tjugo år efter OS i Seoul sprids den koreanska vågen i form av kultur i form av musik, såpoperor över Asien.

Och jag sa alltså i radio idag att jag tror vi kommer få se samma sak, fast från Kina, inom de närmaste åren.

Först ett OS för att ”kliva in på scenen”.
Sedan bättre produkter.
Sedan mer innovativa produkter.
Sedan starkare varumärken.
Sedan globala trender som utgår från landet.

Precis innan vår tid var slut frågade programledaren mig, ”Och när tror du att detta kommer att hända då, att Kina sätter globala trender?”

Jag sa, ”jag sticker ut hakan och säger: fem år innan vi börjar märka det ordentligt. Tio år innan de är den ledande nationen, tillsammans med Indien.”

Han hostade lite och sa: ”Hm, vi ringer upp dig om tio år och ser om du står vid ditt ord.”

Jag skrattade och sa, ”Gör gärna det.”

Men när jag hade lagt på ångrade jag mig. Inte för att jag tror att jag stuckit ut hakan för mycket. Utan för lite.

För jag insåg att jag tidigare på dagen här i Singapore hade gjort tre iakttagelser på 24 timmar.

1) Den kinesiska filmen ”Red Cliff” öppnade samtidigt som nya Batmanfilmen i helgen och får lika mycket uppmärksamhet här i Singapore. I alla fall nästan. En kinesisk film i Singapore som uppfattas som lika cool som årets största Hollywood-film, även om filmerna är helt olika. Här håller Kina redan på att bli coolt.

2) Det blev tydligare när jag gick förbi en trendig klädaffär där de satt upp ett gigantiskt klistermärke i form av en tatuering med texten ”I Love BJ” och med de kinesiska tecknen för Beijing. Jag har svårt att tro att man i Singapore för tio år sedan hade ”I love Beijing-t-shirts” i fönstren på trendiga affärer. Då var det nog snarare ”I Love NY” som gällde.

3) Och när jag senare på eftermiddagen cyklade igenom ett regnigt Singapore cyklade jag förbi ett gäng tonårstjejer som sprang in i en buss. De hade alla ill-gula-t-shirts med texten ”I LOVE CHINA!” på sig. Jag hann tyvärr inte stanna och prata med dem, utan bara skrika efter dem ”Do you come from China?!” innan de hoppade in i bussen för att undvika regnet. De log brett och sa ”No, we come from Singapore, but we love China! …”

Och ungefär där rös jag till over iakttagelsen hur mycket världen håller på att förändras just nu.

Fredrik
/
Nyinflyttad i Singapore i en 3:a med vidunderlig utsikt på 31:a våningen där jag ser Indonesien åt ena hållet och Malaysia åt det andra. Får se om det hjälper till i arbetet med att försöka se långt fram i framtiden. Jag tror det. Kanske inte för att jag skriver detta på 31:a våningen. Men för att lägenheten ligger i Singapore.

8/7 Kul nyheter i sommartider

info@interesting.org — Tue, 08 Jul 2008 00:00:00 GMT

Vi har egentligen semester man kan inte låta bli att skriva en krönika om hur Idébok fortsätter att skörda framgångar i världen. Den senaste veckan har vi fått två positiva nyheter från så olika platser som USA och Japan.

Först Japan.
I veckan gick den japanska versionen av Idébok upp på 5:e plats på Amazon Japans lista över bäst säljande managementböcker. För tre år sedan lyckades Idébok klättra upp till 6:e plats. Nu ligger den alltså på femte plats - tre år efter lansering! Idébok är också den 11:e mest sålda icke skönlitterära boken på Amazon Japan just nu. Något som borde vara väldigt få svenska författare förunnat att ha varit.

Boken har också fått väldigt bra kritik i japansk media och av de som skriver om boken på Amazons hemsida. Ett citat från en japan som skriver på Amazon:
”Det har gått en vecka sedan jag köpte boken men jag är fortfarande inte klar med denna lilla bok. Det känns som att varje linje har tunga betydelse och jag njuter betydelsefulla tid när jag läser. Författaren predikar inte och utmanar inte heller utan berättar om kreativitet på ett bra och trivsamt sätt.”

Andra goda nyheten denna vecka.

Vi har i dagarna fått reda på att förlaget Portfolio, som är Penguins business-division, kommer att ge ut en bok i februari i USA på temat “The 100 best business books of all time”. I en speciell avdelning kallad "Fresh Perspectives, Not In a Bookstore Near You" har man valt ut fyra böcker som inte är välkända i USA och som de just därför speciellt vill lyfta fram. En av dessa fyra böcker kommer att vara Idébok!

En bra vecka för interesting.org - speciellt med tanke på att både Teo och Fredrik har varit på semester.

Fredrik
På semester i Malaysia.

2/7 Sommar, sommar, sommar

info@interesting.org — Wed, 02 Jul 2008 00:00:00 GMT

Nu är det sommar. Nu är det sol.
Nu är det semester på interesting.org.

Vi kommer fiska, bada, spela fotboll och klippa gräs.
Vi kommer läsa kreativitetsböcker och titta på inspirerande föreläsningar på ted.com.

Men vi kommer inte svara lika snabbt som vanligt på mailen.
Men vi kommer inte skriva krönikor lika ofta.

Dels för att vi inte föreläser under semestern och inte träffar lika många inspirerande människor som under resten av året.
Dels för att vi tror att de flesta läsare av våra krönikor mest kommer fiska, bada, spela fotboll och klippa gräs fram till augusti.

Ha en trevlig sommar.
Vi möts i mitten av augusti.

Hösten är redan bokad med massor av roliga föreläsningar över världen.
Vi ser fram emot att göra dem.
Och vi ser även fram emot att fortsätta vad vi började med redan för åtta år sedan: Att genom krönikor på interesting.org berätta vad vi inspireras av i vårat jobb.

Vänliga sommarhälsningar

Teo Härén + Fredrik Härén

1/7 Här arbetar jag

info@interesting.org — Tue, 01 Jul 2008 00:00:00 GMT

Igår föreläste jag här i Nigeria.
Idag arbetarjag här.

Jag Härarbetar.

Härarbete går ut på att alltid arbeta på den bästa plats man kan tänka sig beroende på vad man skall göra.
Och ända sedan jag fick veta att jag skulle föreläsa på La Champange Tropical Beach Resort har jag lagt vissa arbetsuppgifter i min Härarbetamapp. Det är sådana arbetsuppgifter som jag vet att jag gör som bäst på en strand i ett tropiskt land.

För min del är det tex att fakturera; Någonting som jag tycker är ganska tråkigt och som jag därför gärna gör på en väldigt inspirerande plats. Som tex på La Champagne Tropical Beach Resort.

Och därför förlängde jag resan med två dygn just för att få förmånen att arbeta här istället för någon annan stans.
För om man vet om att man arbetar BÄTTRE på en beach resort och ändå åker tillbaka till kontoret; då underpresterar man ju medvetet!

Just denna tes drev jag ganska hårt på en uteservering i Stockholm i Torsdags då jag satt och åt en japansk lunch med
Edith Söderström som skriver för en bilaga i Dagens Industri om Mobilt arbete.

Boken ”Härarbeta- Att arbeta där du gör det bäst” kom ut 2005. Men det är i år som den fått mest press.
Det verkar onekligen som om tanken att jobbet inte måste ske på jobbet börjar slå igenom.
Det senaste året har jag varit gäst i Aktuellt, suttit i TV4-soffan hos Malou Von Sivers, haft artiklar i Dagens Nyheter, Dagens Industri och talat i Radions P4 om härarbete. Plus medverkat i flertalet facktidningar både inom konferens, resor, personalfrågor, och teknik.

Ämnet berör de flesta yrken, på flera sätt.
Och fler och fler börjar inse det.

Självklart sporrar det mig att fortsätta missionera om att en arbetsplats inte är ett skrivbord. Utan en arbetsplats är den plats där man arbetar.

Men mest sporras jag av de mail jag får när andra härarbetar.
Fortsätt gärna skicka in dem till mig.

Härarbete går ut på att alltid arbeta på den bästa plats man kan tänka sig beroende på vad man skall göra.
Jag har svårt att tänka mig en bättre plats att skriva en krönika på än uppe i ett livräddningstorn i 27 graders värme på en sandstrand i Nigeria med enbart horisonten att fästa blicken på.

Och därför är denna krönika skriven just där.

Var jobbar du som bäst?
Sitter du där nu?

Teo Härén
Nigeria

30/6 Mo Da Sile = Jag fick en idé

info@interesting.org — Mon, 30 Jun 2008 00:00:00 GMT

”Jag tror inte på inspirationstalare” ! - Så presenteras jag av en grundarna till Sahara Group precis innan jag skall upp och föreläsa.

Som tur är tackar han mig 90 minuter senare med orden: ”Tack Teo, det där var väldigt inspirerande”!

Sahara Group startades för 10 år sedan och idag är de 350 anställda i bla Nigeria, England och Schweiz.
Idag föreläste jag för 100 av deras chefer i Nigeria.

Vi var på en konferensanläggning med det underbara namnet ”La Champagne Tropical Beach Resort”.
Och passande nog fick jag en flaska Moet i handen direkt när jag anlände hit igår kväll, och lika passande hölls själva föreläsningen på stranden.
Heter det La Champagne Tropical Beach Resort så gör det.

Vid lunchen blir jag lite orolig. Jag frågar nämligen dem vid bordet vad ”Idea” och ”Creativity” heter på deras språk (Yoruba).
Det blir helt tyst i 20 sekunder och sedan säger en av dem; ”Det finns inget ord för det på Yoruba”.

Jag blir alldeles ställd; ett språk som inte ens har ord för ”idé” och ”kreativitet”! Hur är det möjligt?

Jag föreslår sedan att de skulle hitta på ett ord för det under konferensen; så att Sahara Group för all framtid i Nigeria skulle vara kända som de som definierade kreativitet på ett av de tre stora språken i Nigeria
Efter en livlig diskussion enas de dock kring bordet om att frasen ”Mo Da Sile” kan översättas med ”Jag fick en idé”. Sprunget ur den bibliska historien om hur Gud skapade (”Da”) himmel och jord. (Ingen dålig referens när det gäller skapande, eller hur?)

Jag pratar mycket med de tre grundarna om kreativitet i utvecklingsländer kontra utvecklade länder.
Och de betonar att kunskap fortfarande är ett privilegium i Nigeria och att möjligheten till utbildning egentligen först idag är någonting som kommer de flesta till del.
”Kunskap har en kort historia i Nigeria” säger tex en av dem.

Men han fortsätter: ”Nu måste vi precis som du säger ta nästa steg” och han beskriver sin dröm om att som gammal man stå utanför företagets egna skyskrapa och se sina tusentals anställda skynda förbi honom utan att egentligen veta vem han är.
”For the first time we have people running companies in this country who do not want to be rich, but who want to be wealthy” och han definierar skillnaden som att vilja bygga någonting som genererar värde över tid. Även långt efter att grundarna dött.

Han ler stort och jag minns den skylt som är det första man ser när man landat på flygplatsen i Lagos: ”Welcome to the country with the happiest people in the world” (Nigeria har vunnit en sådan ranking visar det sig)
När 100 unga chefer på Sahara Group i skenet av en gigantisk brasa dansar på stranden till afrikansk popp som ASA eller 9ICE kan jag inte göra annat än att hålla med; Det här är lyckliga människor med ett driv och en vision som kommer ta dem långt.

Därför är det en förmån att få resa hit och utbilda dem i kreativitet (Eller som någon väljer att definiera kreativitet när jag ber dem i början på föreläsningen ”The science of thinking diffrently”)
Jag ser det som en förmån för just förmågan till förändring är en av Afrikas viktigaste utmaningar.

Och den enda gång som jag anar någonting annat än optimism är när en av de tre grundarna spänner ögonen i mig och utifrån ett historiskt perspektiv beskriver Afrika och det Afrikanska näringslivet.

Trots allt från kolonialism till skyddstullar och krig finns idag ett näringsliv i Afrika med unga välutbildade ledare vars ansvar det är att lyfta Afrika till nästa nivå i den globala värld vi alla lever i idag.
Och innan han med ett leende tar sitt glas Champagne för att dansa på stranden med sina anställda säger han allvarligt:
”If this generation don’t get it right, we are all fucked”.

Teo Härén
Igår på Lidingö.
Idag på La Champagne Tropical Beach Resort I Nigeria

28/6 Robotar vs Människor

info@interesting.org — Sat, 28 Jun 2008 00:00:00 GMT

Christoffer Svanberg arbetar i en bransch som förändras.
Det gör förmodligen du också.

Han är nytillträdd försäljningschef för COM HEM.
Som sagt; en bransch i förändring.

Nu när 70% redan har bredband handlar det inte längre lika mycket om att få människor att skaffa bredband. Utan minst lika mycket om att behålla de kunder man redan har så att de inte går till en konkurrent.
Men samtidigt se till att ta kunder från konkurrenterna naturligtvis.

Innan jag får ställa mig framför gruppen och tala affärskreativitet pratar jag med Christoffer om hans förväntningar på förmiddagen.

Han går rakt på sak: ”Jag vill inte ha en grupp djävla robotar anställda!”

Han fortsätter engagerat berätta hur han under många år drivit på för en viss (Jag tror inte jag skall avslöja vad här) utveckling inom företaget och hur ingen lyssnat. Och idag är fönstret nästan stängt för just den affärsidén.
Jag anade en viss bitterhet.
Men framförallt anade jag framåtanda.

För branscher förändras. Hans och din.
Och Christoffer visste att även om just den idén nu var nära att förlora sitt värde gör det ingenting alls.
I alla fall inte om man hela tiden lanserar nya idéer.
Och om företaget blir bättre på att lyssna på dem.

Och företag består av människor.
Människor som går att påverka, utveckla, inspirera och motivera till att bli bättre på att tänka själv, utveckla verksamheten, och ta till sig nya idéer.

Det visste Christoffer.
Och som ett tecken på det så valde han att köpa en idébok till alla som lyssnat på seminariet.

Och när jag väljer att avslutar min föreläsning utomhus (På en terrass med utsikt över Stockholms inlopp) gör jag det med ett leende på läpparna.
För när de avtackar mig med en applåd skriker flera i gruppen spontant rakt ut: -”Vi skall utveckla vår kreativitet”!

Var som dem.

Var inte en ”djävla robot”.

Var en kreativ människa som utvecklar sin kreativitet!

Teo Härén
På Lidingö

27/6 Dyrast i världen

info@interesting.org — Fri, 27 Jun 2008 00:00:00 GMT

Igår förelästa jag för Aftonbladet nya medier och där diskuterades tex möjligheten att ta betalt för tjänster på nätet.(som tex deras Aftonbladet Plus )

Idag föreläste jag för Newsec - De har världens dyraste onlinetjänst!

Det kostar 150 000 kronor om året för en licens för att få tillgång till webbplatsen, dess tjänster och dess information.
150 000 kr om året!

Och de har massor av nöjda kunder.
Kunder som vill ha information om fastighetsmarknaden i Stockholm tex,

Denna gång är jag inbjuden att jag tala på deras pub.
De anställda dricker öl och vin samt äter nötter.
Jag föreläser kreativitet.

Kreativitet för människor i fastighetsbranschen.
För några en paradox; orden ”Fastighetsbranschen” och ”kreativitet” passar liksom inte i samma mening.
Men jag fattar precis.

Och som en av dem säger när han kommer fram i pausen och berättar att han både är musiker och anställd hos Newsec:
”En del tror att det bara är som musiker jag är kreativ, då känner de inte till fastighetsbranschen”.

Jag ler och håller med honom.
Det är klart det går att vara kreativ även där.
Det är tom så att det är det man MÅSTE vara.

Och det är så man klarar av att lansera en mycket lönsam webbtjänst som har nöjda kunder samtidigt som de kan skryta med att vara ”världens dyraste webbtjänst”

Teo Härén
I Stockholm

Jag avslutar med att belöna dem för några roliga svar med ett par böcker till det bibliotek de har i personalrummet och en av de anställda föreslår istället att de skall ha en speciell hållare inne på toaletten där idéboken kan ligga; ”För dit kommer ju alla, och bokens korta kapitel passar perfekt för att ligga där”.

”Jag vet” fortsätter hon ”för där har jag min.”

26/6 Bäst-i-världen.se

info@interesting.org — Thu, 26 Jun 2008 00:00:00 GMT

Aftonbladet Nya media är de som ger ut Aftonbladet.se
Och Aftonbladets webbtv.

Det enklaste sättet att sammanfatta dem är nog med meningen:
”De är framgångsrika”.

Aftonbladets webb-tv är tex störst i Sverige.
Det betyder att en tidning (!) är störst på TV på webben.
Inte en TV-kanal.

Men mest framgångsrika är nog själva webbtidningen; Aftonbladet.se

På en stor internationell tidningskonferens i Göteborg för några veckor sedan lyftes Aftonbladet.se flera gånger fram som världens bästa webbtidning.
I alla fall enligt Aftonbladets chefsredaktör (Kalle Jungkvist) som var där, och som inledde dagens pass för all personal på Aftonbladet nya media.

Jag sitter på föreläsningen och hör Kalle rada upp utmaningarna inför framtiden. Och det råder ingen tvekan om att de har saker att bita i framöver.

En sak slår mig dock när han går igenom deras konkurrenter i världen: Alla är från väst.
Och det är mest tidningar. (Och så BBC:s webb.)

Men inte ett ord om bloggar. Inte ett ord om ”Oh my news i Korea”.

När Aftonbladet själva blivit störst på TV på webben trots att de inte är en TV-kanal tror jag det är livsfarligt att titta på vad andra tidningar i väst gör.
Media förändras snabbt.
Nya medier ännu snabbare.
Jag tror vi alla måste försöka hänga med i vad som händer i branscher nära våra egna.
Och göra detta över hela världen.

Jag påpekar detta för Aftonbladets chefsredaktör innan jag går upp och håller mitt pass.
Och han håller med.

Kollar du själv vad som händer i din bransch i Korea just nu?
Skulle du kunna det?
Skulle det kunna ge dig nya idéer?

Teo Härén
Vid Globen / Stockholm

25/6 Bellman, en Tysk, en Ryss, och…

info@interesting.org — Wed, 25 Jun 2008 00:00:00 GMT

Efter att ha föreläst för IBM om hur världen förändras och hur viktigt det då är att hänga med kom en av deltagarna fram och berättade att han hört Fredrik föreläsa på samma tema för ett tag sedan. Och hur han därför några veckor senare hemma med sin son reagerade på den roliga historia som sonen berättade.

Jag skrattade när jag hörde hans berättelse och bad honom maila den till mig.

Här är det mailet:

Tjena Teo;

Så här gick den: (sann historia)

Min Albin, 8 år, kommer hem från skolan.

Albin: "Pappa, vill du höra en historia?"
Pappa (läser tidningen) "......mmmmm"

Albin: "Det var så här: Det var Bellman, Tysken, Rysken och Kinesen som tävlade om vem som kunde vara längst tid inne hos en drake i en grotta"

(Pappa: Coolt! Helt otroligt att ungarna drar Bellman-historier ännu!! Och varje generation lär sig samma! Vissa saker ändrar sig aldrig!.....Vänta, sa han Kinesen! Vad hände med Dansken???)

Albin:
- "Först gick Tysken in. Efter 1 minut kom han ut igen "- Aj, han bet i min snopp!"
- "Sen gick Rysken in. Efter 10 minuter kom han ut igen "Aj, han bet i min snopp!"
- "Sen gick Bellman in. Efter 2 timmar kom han ut igen "Aj, han bet i min snopp!"
- "Sen gick Kinesen in. Efter 1 minutkom draken ut. "Aj, min tand!"
- "Då kom Kinesen: "Tjing Tjang Tjong, min snopp är gjord av betong!"

Pappa: "Vaaa? Det är väl Bellman som ska vinna??"

Albin: "Varför då?"

-------

Han fortsatte. ”Jag lärde mig två saker den dagen med min son”.

”Dels att allt förändras. Även Bellmanhistorier.”
”Och att dagens generation inte tycker det är det minsta konstigt att kinesen vinner.”

Jag tänkte stilla:

Det har de kanske oroväckande rätt i.

Teo Härén
Middagstalare på en kundträff mellan Ericsson och IBM.

24/6 Punkigt och oväntat

info@interesting.org — Tue, 24 Jun 2008 00:00:00 GMT

Till vardags jobar Ulph Nyström tillsammans med Annika Lantz på Sveriges Radio. Ulph är Annikas side-kick och under många år har de jobbat med att göra radio tillsammans.
De senaste dagarna har Ulph dock inte jobbat tillsammans med Annika - utan med mig.

Ulph har varit min producent för det sommarprogram som sänds i morgon onsdag.

Och efter att ha tillbringat många timmar tillsammans med Ulph har jag lärt mig mycket om att göra radio. Det har varit en positiv bonuseffekt av att få göra ”Sommar”.

Jag har lärt mig om hur man klipper i ljudfiler för att få bort irriterande andningsljud, hur man kan trolla med tekniken för att göra avsnitt kortare eller längre, och jag har fått se hur man sitter där man gör Ekot, hur ljudtekniker tänker och förstått hur viktigt det är med producenter.

Men mest intressant var kanske att sitta ner med Ulph och prata om hur han och Annicka Lanz tänker när de gör sina program.

För Ulph och Annikas program är några av Sveriges Radios mest uppskattade program - och samtidigt blir deras program ibland väldigt kritiserade (som när de flyttade Lanz till P1).

Ulph berättade för mig att han och Annika satt upp fem ord som fungerade som ledord när de gjorde radio.

Jag kom ihåg två av de fem orden - för det var de två som handlade om kreativitet.

Det första var ”Överraskande”.
Ulph sa: ”Bra radio måste överraska. Människor vill bli förvånade. Det förväntade är tråkigt.”

Och det andra ordet jag kom ihåg var ”Punkigt”.

Ulph sa: ”Punkigt är det svåraste ordet att leva upp till. För det är svårt att definiera vad det står för, och det är svårt att hela tiden tvinga sig själv att göra radio som är ”punkig”, men just därför är det det viktigaste ordet. Det tvingar oss att anstränga oss.”

Jag har ingen aning om hur Ulph väljer att definiera ”punkigt” - men jag förstår precis vad han menar.

Och jag tror att det är personer som Ulph - personer som vågar sätta upp ledord som att man ska göra radio som är punkig är personer som lyckas. Och Ulphs program tillhör alltså några av Sveriges Radios mest uppskattade - och omtalade - program.

Och tänker man efter är det inte speciellt överraskande att personer som sätter upp ”överraskande” som ett av sina ledord är framgångsrika.

Hur överraskande är du?

Fredrik
I Stockholm.

(Bild detalj från bild på SRs hemsida.)

19/6 Att testa gränser

info@interesting.org — Thu, 19 Jun 2008 00:00:00 GMT

Zlatan är den bästa spelaren vi har i Sverige.
Han är också den mest kreativa spelaren vi har.
Tänk att det hänger ihop så.

Jag inleder dagens föreläsning med den parallellen. För passande nog föreläste jag idag för TV4.
Under några hektiska veckor sänder de fotbolls-EM på sin kanal.
(Och när Sverige åkte ut var en av de vanligaste kommentarerna i pressen ”Sverige behöver ett ännu mer kreativt spel”)

De som lyssnade idag var bland annat de som arbetar med att göra trailers till TV4. (Där var också ett antal av kanalens ”hallåor”)
När jag frågar Johan Fernstedt som är chef på avdelningen vilken trailer han är mest nöjda med tar han just en från fotbolls-EM.
En trailer där man hör ett samtal till 112 och en kvinna som desperat berättar hur hennes man slutat andas.
Och snart inser man att det beror på fotbolls-EM.

Jag skrattar högt när jag sedan hör hur just den trailern lyfts bort av ledningen på TV4.
Det är där man skall ligga tycker jag.
Jag menar inte att man skall göra trailers som retar upp så många att den måste lyftas bort.
Jag menar bara att jag tycker det är uppfriskande när en chef på traileravdelningen är MEST nöjd med en trailer som inte ens fick fortsätta visas.

Då har man testat gränserna, och kan nästa gång göra en trailer som både rör upp känslor och får uppmärksamhet, OCH som får rulla under hela EM.

När var senaste gången du genomförde en idé för att testa var gränserna går på ditt företag?
Kanske är det dags för dig att göra det idag?

Teo Härén
På Rival i Stockholm

Ps Jag skrattade även högt när jag får se hur de två ansvariga för workshoppen som följde på mitt pass planerat eftermiddagen:
För bredvid scenen står en stor påse från Buttriks.

”Vi vill att de skall släppa loss ordentligt och inte vara fast i sitt gamla ”jag”.
”Därför kommer alla som deltar i workshoppen ha på sig lösnäsor och lösöron”.

Jag älskar företag som testar gränser.
Och som ibland arbetar iklädda lösnäsor.

Det är inspirerande att föreläsa kreativitet för kreativa människor på TV4.
Och när jag går bjuder chefen in mig för att fortsätta arbetet med dem i höst.
Vem vet; jag kanske kommer iklädd lösnäsa.

18/6 Tänk själv

info@interesting.org — Wed, 18 Jun 2008 00:00:00 GMT

J-O Waldner är en av världens genom tiderna bästa bordtennisspelare.
Han som kom från det lilla lilla lilla lilla landet Sverige slog kineserna i deras egen nationalsport.
Inte en gång.
Utan gång, på gång, på gång.

Och han gjorde det genom att hela tiden utveckla sitt spel.
Liknelserna mellan bordtennis och näringslivet idag är nästan ruggiga. Idag när många svenska företag tvingas inse att de kommer möta konkurrens från kinesiska företag på ett sätt som de inte kunde ana för några år sedan har de mycket att lära av J-O.

Därför var det så roligt att idag vara inhyrd som idéspruta för att hjälpa bordtennisförbundet utveckla sin sport.

Uppdraget var att utveckla bordtennisen.
Eller som man så vill: helt enkelt att se om det går att göra världens fjärde största sport ännu större.

Få i Sverige fattar nog hur stort bordtennis är i tex Kina.
Men det har de fattat på Bordtennisförbundet.
Därför är de en så lysande partner att ha om man som svenskt företag vill skapa relationer med kinesiska företag.

Det är fascinerande att höra dem beskriva hur stor sporten är i Kina.
Och det är fascinerande att höra dem beskriva J-O Waldner.

När J-O var ung spelade han tex många matcher utan tränare. ”-Jag tvingades tänka själv”, sammanfattade J-O den annorlunda taktiken.
Istället för att alltså lägga ut på en tränare att komma med idéer på hur han skulle ändra sitt spel mellan två set tvingade alltså J-O sig själv att på egen hand fundera på vad han skulle ändra på till nästa set.
-”Jag tvingades tänka själv” - Ingen dum sak att lära sig oavsett om det handlar om bordtennis eller affärer.
Det ledde tom till att Bordtennisförbundet under en period planerade för att införa ”tränarförbud” under matcherna för att fostra tänkande spelare. (Även om de var tvungna att lägga ner förslaget då tränarna (!) blev upprörda över förslaget)

En annan rolig anekdot jag fick höra under dagen var hur kineserna hade speciella spelare vars enda uppgift det var att lära sig hur J-O spelade så att deras egna elitspelare sedan hade någon att spela emot på träningarna mellan mästerskapen som spelade exakt som J-O.
Problemet för kineserna var bara att för varje ny turnering hade J-O utvecklat ett nytt sätt och spela på och kineserna hade därför övat in fel saker mot J-O-kopian!

Efter ett par timmar har jag huvudet fullt av nya idéer kring bordtennis och när jag reser hem och lyssnar på P1 talar de återigen om hur Ericsson möter tuff konkurrens från Huawei.

Jag tänker på hur världen ser ut idag.
Jag tänker på utmaningarna som ligger framför oss i här Sverige.

Men jag känner mig optimistisk.
För jag tänker också på J-O Waldner.

Kan han slå kineserna om och om igen genom att hela tiden utveckla sig kan vi alla göra det.

Lev som J-O:
”Utvecklas hela tiden”

Och ”Tänk själv”!

Teo Härén
För dagen idéspruta med Bordtennisförbundet

11/6 Sommar, sommar, sommar

info@interesting.org — Wed, 11 Jun 2008 00:00:00 GMT

Idag åt jag lunch med väldigt många intressanta personer.
Jag pratade om mediabilder med Göran Hägglund, om Kina med Amelia Adamo, och värdet av bilder med Mattias Klum. Och jag gav en idébok till Lyssnarnas sommarvärd, den 19-år unga tjejen som vann en överlägsen omröstning om vem som borde bli årets lyssnar-värd. Hon fick en bok för att jag blev så glad över att hon - som själv säger att hon är så blyg - vågade fullfölja sin idé om att sända Sommar.

Nu var det inte svårt att hitta intressanta personer att prata med - för jag befann mig på presskonferensen där Sveriges Radio presenterade årets sommar-talare. Och som del av det evenemanget så bjöd Sveriges Radio på lunch. Den 25:e juni är det dags för Fredrik Härén, författare och föreläsare inom kreativitet att ”Sommar-prata”.

Idag passade jag på att prata kreativitet med några av de andra som ska göra sommarprogram.

De två roligaste samtalen hade jag med Nisse Samuelsson, hjärnforskare som själv föreläser om kreativitet. Han berättade att Idébok ligger överst på hans sängbord så att han kan skriva ner de idéer han får på natten. (Extra roligt att en annan föreläsare om kreativitet använder min bok måste jag erkänna). Jag berättade för Nisse att jag nu skrivit klar Idébok om service och han berättade då att hans pappar varit Ica-handlare och att hans Ica-butik hade tio gånger så många kunder som den lokala Konsum-butiken som låg bredvid. När folk frågade honom hur det kunde komma sig svarade han: ”Det går snabbare att vara bussig”. Vad han menade med det var att om någon kund kom in och klagade på att det tex var något fel på de sex ägg som hon köpt så sa han bara ”Inga problem - här får du 12 nya ägg.” Därmed fick han en nöjd kund och samtidigt slapp han lägga en massa energi och tid på att försöka förklara eller ursäkta sig. ”Det var ett krasst sätt att se på kreativitet”, skrattade Nisse Samulesson. Men samtidigt fungerade det ju.

Men den roligaste historien om kreativitet fick jag från Carin Götblad, Länspolismästare i Stockholm. Jag gick fram till henne och tackade henne för att hon gått ut i pressen och pratat om hur viktigt det är att Polisen förändrar sig och är kreativa. Jag gillar verkligen Carin. Hon är en cool kvinna som kommunicerar precis det som en modern polis borde kommunicera: en intelligent, tänkande polis.

Carin tackade och sade sedan: ”Jo, kreativitet är väldigt viktigt för Polisen och jag brukar alltid prata om det på våra ledarskapskurser. Och jag brukar säga till mina chefer att ’ibland måste man vara lite anarkistisk’. …”

En Polistmästare som säger att Polisen måste bli lite mer anarkistisk!

Jag skrattade högt när hon sa det. Och skrattade till igen nu när jag skriver detta.

Jag kommer garanterat att lyssna på Carins sommarprogram (som sänds den 11 augusti). Och jag kommer förmodligen att lyssna på alla andra sommar-talare också på min Ipod.

Själv har jag bestämt att göra mitt eget program lite annorlunda.
För på grund av upphovsrättsliga skäl (som jag inte kan förstå) så får musiken inte spelas om man lyssnar på programmet på en Ipod. Så jag har bestämt mig att därför inte spela någon musik. För jag tycker att de som lyssnar på programmet på Internet och Ipod ska få samma upplevelse som de som lyssnar ’live* och det enda sättet att göra det är att ta bort allt upphovsrättsligt skyddat material. En bonus effekt av detta blir att de som - precis som jag - lyssnar på programmen på Internet kommer att få i alla fall ETT sommarprogram som verkligen är 1,5 timme långt.

Fredrik
Nyss på Skansen. Nu på väg till Norge

10/6 TV-respons

info@interesting.org — Tue, 10 Jun 2008 00:00:00 GMT

I kväll sändes den föreläsning som jag gjorde på Kunskapens Dag i september i repris på SVT för 8:e eller 9:e gången. Denna gång sändes det på bästa sändningstid.

Som vanligt när föreläsnignen går i repris får jag mail från människor som sett programmet och googlat rätt på min emailadress.

Ikväll fick jag ett mail från en kvinna som heter Lana. Hon är inflyttat från Ukrina och skriver på svenska till mig:

"Hej Fredrik!
Lite intressant för dina föreläsningar.
Har lyssnat på dig utan andan.
Så bra saker säger du. Jag vet hur känner du att allt så här i Sverige med utvecklingar. Du förstår hur trög här med allt nytt.

Jag är utbildad o. med alla erfarenheter från Ukraina o. fult av idéer för olika livsområden. Men arbetslös: hörs inte o. suns inte-får inte någon skans.
Tänker mycket om globalisering och hur sv. folket ska påverkas av den utvecklingen i världen. Jag brukar säga "deppig land blir deppigare"."

Av alla mail jag fick ikväll är det det som gjort mest intryck på mig. Hur Sverige i en tid när globaliseringens vindar blåser kraftigt inte har vett att ta till oss de välutbildade och drivna människor som söker sig hit.

Det är ju så att man blir deppig ...

Fredrik
Som hoppas att den energi och idéer som människor som Lana fortfarande har bättre tas tillvara.

9/10 Vattenfall i solskenet

info@interesting.org — Mon, 09 Jun 2008 00:00:00 GMT

Idag träffades Vattenfalls globala ledningsgrupp på Lejondals slott för ett ledningsgruppsmöte.

Under middagen hade de bjudit in mig för att hålla en föreläsning om "framtiden".

Men jag passade på att åka ut till Lejondals slott redan före lunch. För får man chansen att Härarbeta på ett slott bör man ju ta den. Så idag satt jag ute vid bryggorna framför slottet och jobbade i solen. Vid lunch gick jag in och åt en helt underbar måltid från köket på slottet som tidigare i år blev vald till "Årets Kök".

Och under middagen höll jag alltså ett tal för Vattenfalls ledning.

Där fick jag bland annat veta att Vattenfall nyligen gett sig in i Vinodlarbranschen!

Man får dra ordet"Kärn-verksamhet" till sin spets för att få ordning på tanken att ett av Europas största energibolag ska börja odla vin. Men det visade sig att det inte var så konstigt som man kunde tro.

Tydligen har Vattenfall tillsammans med en etablerad vinodlare bestämt sig för att se om det är möjligt att göra om ett gammalt kol-brott till en vinodling när man väl var klar med kolbrytningen. (Syftet att göra just vin var att vin-odlare har väldigt höga krav på jordens kvalitet.)

Ett litet exempel på alla de idéer som man provar på Vattenfall just nu. Men långt ifrån den mest intressanta idén som Vattenfall berättade för mig.

Tyvärr är det dock den enda idén som jag får berätta om. För det andra de berättade för mig har jag lovat att inte berätta.

Men jag kan väl sammanfatta intrycket av att ha spenderat en kväll tillsammans med ledningen för ett av Europas största energibolag med orden: "Det händer mycket i energibranschen just nu".

Om man gillar stora förändringar finns det nog få bolag som det är roligare att vara VD för än Vattenfall just nu. Och Lars G Josefsson såg faktiskt väldigt glad ut på middagen.

Och efter mitt tal tackade han mig med orden: "Du har rätt. Det finns nog ingen bransch som kommer att genomgå större förändringar de närmaste tio åren än vår bransch. Och då blir det extra viktigt att vi har bra idéer."

Och sedan överlämnade han en bok till mig som tack.
Jag kontrade med att gräva fram ett ex av Idébok ur min väska och säga "Om du tycker att det är extra viktigt med bra idéer tycker jag att du ska läsa den här."

Och då såg han ännu gladare ut.

Fredrik
På ett slott utanför Bro.

6/6 Kreativitet och traditioner

info@interesting.org — Fri, 06 Jun 2008 00:00:00 GMT

Kreativitet och nytänkande brukar ibland lyftas fram som någonting negativt av människor som tycker att man ska ”hålla på traditionen”.

Själv tror jag att det är precis tvärtom. Att det är de traditioner som har förmågan att förändras som överlever.

Den svenska flaggan är ett bra exempel på det.

Det finns många ”flagg-tyckare” som tycker att det är jätteviktigt att vi inte ändrar något på flaggan. Som om den vore helig.

Men den flaggan vi har idag är inte den svenska flagga vi alltid haft. Dess färger, former och proportioner spikades i 1906 års flagglag.
Den första svenska flaggan - som kom på 1500-talet - såg minst sagt annorlunda ut. Som du kan se på bilden ovan så var den en randig blå-gul flagga.
Sedan dess har flaggan förändrats många gånger.

Idag på Sveriges nationaldag (och fd svenska flaggans dag) lanseras en ny bok som beskriver alla de olika svenska flaggor som har funnits.

Och det är ju på samma sätt med alla traditioner. Oavsett om det är Bibeln som översätts i nyare språkversioner för att fortsätta vara aktuell eller hur Jultomten har ändrat utseende över åren.

Traditioner är inget annat än lite långsammare förändring.

Och det är kanske det vi gillar med traditioner. Förändring men i lite långsammare takt. Kan vara skönt när så mycket annat ändras så snabbt.

Men att traditioner inte skulle förändras är alltså bara en myt. Och nästa gång du hör det kan du alltid fråga hur Sveriges första flagga såg ut.

Fredrik
På Svanholmen

5/6 Citat

info@interesting.org — Thu, 05 Jun 2008 00:00:00 GMT

Idag blir det inte en krönika.
Utan ett citat.

Ett citat som jag fick av en man som kom fram till mig efter föreläsningen och tackade för en bra föreläsning.

Mannen var invandrare och sa:

"På arabiska har vi ett ordspråk som lyder:
Behovet är uppfinningens moder."

Jag tycker det var intressant.

Själv har vi ju ordspråket "NÖDEN är uppfinningens moder."

Men på arabiska blir det alltså lite annorlunda. De påminner ju om varandra men är ändå en aning olika.

Och genom att sätta dem bredvid varandra får man ett intressant exempel på människans syn på kreativitet.

I alla fall tycker jag det.

Fredrik

4/6 En fråga; är du nyfiken?

info@interesting.org — Wed, 04 Jun 2008 00:00:00 GMT

Kreativitet är att vara nyfiken.
Därför blir jag så paff när jag får två timmar att föreläsa kreativitet för chefer på en ledarskapsutbildning i Båstad.

För jag börjar föreläsningen med orden; -"Man brukar avsluta en föreläsning med frågor, men kreativitet är ju ibland att göra tvärtom; så jag tänkte göra tvärtom idag; jag börjar med frågorna".
-"Är det någon som har några frågor om kreativitet"?

(Efter att ha läst massor av böcker i ämnet, skrivit sex egna, föreläst 1000 gånger, och inte minst träffat och diskuterat kreativitet med 1000-tals personer är det inte ovanligt att jag kan svara på frågor om kreativitet.

Och döm av min förvåning när bara en enda av cheferna har en fråga.

Jag blir nästan sur.

Här skall jag föreläsa om vikten av att vara nyfiken och nästan ingen är nyfiken nog på ämnet att ställa en fråga!
Bara en enda person väljer att lägga sin kreativitet på att hitta på en fråga när jag skall föreläsa just om kreativitet.

Jag ger dem genast i läxa att hitta på varsin fråga.
Och en minut senare finns det plötsligt massor av frågor i gruppen.

Det gör mig lite mindre irriterad och jag gör mitt bästa för att besvara deras frågor innan jag börjar min föreläsning.

När jag är klar kommer många fram och tackar.
Flera av dem säger att det varit väldigt bra. "Omtumlande, men lysande", var ett citat.
"Lysande, precis vad jag ville ha" sa beställaren.

En av cheferna kom fram och förklarar varför gruppen kanske varit lite trögstartad på morgonen;

-"Det här är en väldigt ambitiös grupp", börjar hon.
-"Och igår hade vi avslutningsfest"...

Och med ett leende och klädsamt generade kinder lade hon till den ärliga meningen:
-"Och igår kväll festade vi helt enkelt väldigt ambitiöst!"

Det var alltså inte alls som jag först trott en grupp så ointresserad av kreativitet att de inte orkade hitta på en enda fråga om ämnet.

De var helt enkelt bara bakis.

Teo hären
I Båstad.

Vilka frågor har du själv om kreativitet?
Maila dem till teo@interesting.org så hoppas jag kunna svara på dem.

Lev ett nyfiket liv.
Ställ fler frågor.

3/6 Trust

info@interesting.org — Tue, 03 Jun 2008 00:00:00 GMT

För några dagar sedan träffade jag Audrius Ziugzda. Audrius är CEO för SEB i Litauen.
Jag gillar Audrius, (om inte annat för det faktum att han är en VD som har bestämt att köpa in Idébok till alla sina 3000 anställda på banken.)
Men jag gillar honom inte för att han köper många ex av min bok. Utan för hur han brinner för att utveckla nya idéer.
Audrius är ung. (Jag skulle gissa att han är 35 år gammal). Men när man pratar med honom får man en känsla av att han är väldigt klok.
En klok, ung man.

Och det roliga med SEB i Litauen är att de är mer kreativa och innovativa än deras svenska moderbolag. (Till exempel har de en mycket mer utvecklad Internetbank än den svenska)

SEB i Litauen är ett ”developing company” med en ung vd i ett utvecklingsland som uppmuntrar kreativitet och förändring.
SEB i Sverige är ett ”develope company” i ett utvecklat land där fokus ligger på stabilitet istället för på kreativitet.

Jag frågar om SEB Sverige har börjat lära av SEB Litauen och Audrius säger: ”Ja, nu har de börjat lyssna. Det tog sju år, men nu inser de att de måste lyssna och lära av oss - för vi ligger före dem.”

Så jag passar på att fråga honom vilka råd han kan ge till chefer som vill skapa en organisation som beter sig som ett ”developing company”. Han säger:

”You have to let people go.”

Och sedan berättar han hur många företag har smarta människor anställda som inte får utlopp för sina idéer för att företaget försöker att begränsa vad de anställda får göra.

Han fortsätter: ”You have to have trust in your people. You have to give them freedom and allow independence.”

Innan vi skiljs tittar han på mig och sager: “Rules define what people can do”.

Och det är då jag får den där känslan av att Audrius är en klok vd. För det är ju så - ju mer regler ett företag sätter upp ju mer begränsade blir de anställda kring vad de kan göra. Och om man vill ha kreativa människor kan man inte ha en massa regler som talar om exakt vad de ska göra. Jag frågar honom om han tycker att vi har för många regler i Sverige. Han suckar och ler samtidigt och säger:

”I think perhaps that you have a bit of lack of trust.”

Hur mycket förtroende får du från din arbetsgivare när det gäller vad du får och inte får göra?
Hur mycket förtroende ger du till dina medarbetare?

Fredrik
I solen på Svanholmen

28/5 Eftertanke

info@interesting.org — Wed, 28 May 2008 00:00:00 GMT

”Vi har lagt in 30 minuters tid för deltagarna att fundera på vad du har pratat om efter att du är klar. Sedan ska vi ha lunch.”

Så sa min beställare Charlotte Albertsson på IKEA innan jag gick upp och föreläste för dem idag.

Trettio minuter bara för att sitta och tänka. Sånt gillar jag.

Så idag föreläste jag i två timmar på förmiddagen för ett 60-tal produktutvecklare inom textil och mattor på IKEAs huvudkontor i Älmhult.
Och sedan gick hela gruppen och satte sig för att tänka.

Själv hoppade jag in i en bil och körde till Halmstad och satte mig på sandstranden i Tylösand.

Och under en timme låg jag i solen och bara tänkte. DET kallar jag inspirerande Härarbete.

När tog du dig själv tid att bara tänka?

Fredrik
På hotell Tylösand

23/5 Lär de sig något då?

info@interesting.org — Fri, 23 May 2008 00:00:00 GMT

”Föreläste du för lärare?”
Det är den vanligaste frågan jag får när jag föreläser om kreativitet i Sverige.
Den nästvanligaste frågan är ”Föreläser du för politiker?”.

Jag tolkar dessa frågor som att de som lyssnar är anser att kreativitet är någonting viktigt på samhällsnivå.

Jag brukar svara ”Ja, jag föreläser för lärare. Men väldigt sällan för politiker.”

Men idag var en väldigt ovanlig dag. För idag föreläste jag faktiskt för politiker. Lokalpolitiker från Göteborg.Kul.

Men dagens krönika handlar inte om politiker - utan om lärare.

För en av de politiker som jag träffade idag var Hans Erngren. Hans jobbade tidigare med att dra igång en Gymnasieskola för några år sedan som är ett lysande exempel på vad som händer i svensk skola idag.

För i Hans skola (tyvärr kommer jag inte ihåg vad den heter) så bestämde man för att prova att utmana hur en skola kan se ut.
Bland annat så hade man en linje där man inte hade en enda schemalagd lektion på tre år. Hans berättade hur han stått på en skolmässa och berättat om sin skola och en tjej som hette Jenny hade kommit frma och sagt ””oh, det här ska jag välja, 3 år utan lektioner - då kan man softa i tre år”

Och mycket riktigt så hade Jenny börjat på skolan till hösten. Och i början var hon knappt där, men sakta men säkert blev hon mer och mer motiverad. Och när eleverna bestämde sig för att de ville använda sina tre år till att starta ett microfinance-projekt med skolor i Kenya blev hon en av de drivande. Efter några månader var det Jenny som själv kom till rektorn och frågade om de inte kunde lägga in MER tid för engelska-studier så att de inte ”slapp vara så pinsamt dåliga på Engelska” när de kom ner till Kenya. (Eleverna drog in tillräckligt mycket pengar för att kunna åka ner och sätta igång projektet i Afrika redan efter sex månader.)

Kul att se hur en skola inte behöver betyda att man sitter och läser om vad som händer i världen - utan att den också kan vara utformad så att eleverna är en del AV världen och dess lösningar.

Tyvärr berättade Hans Emgren att han stått och beskrivit detta skolprojekt på en skolmässa och att en lärare från en ”vanlig” skola hade räckt upp handen och sagt: ”Jo, det där låter ju bra men LÄR de sig något då…?”

Men det kanske är så att ALLA lärare inte kan uppskatta att man provar nya sätt att lära ut. Men jag är i alla fall glad att det finns människor som Hans Emgren som har bestämt sig för att se om man kan prova nya idéer även på hur man lär ut kunskap.

Fredrik

20/5 Passion for creativity

info@interesting.org — Tue, 20 May 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag en helt ny tidning i mina händer: “Passion for business”.
En tidning för kvinnor, och män.
Om kvinnliga affärer.
En tidning om affärskvinnor helt enkelt.

Jag gillar konceptet. Och jag gillar kvinnan bakom det: Carina Nunstedt.
Tidigare har hon bland annat startat tidningen Mama. Och nu alltså tidningen ”Passion for business”
En kvinna som ser till att det händer saker omkring sig.
Imponerande.

Jag föreläste nyligen i handelskammarens lokaler i Stockholm tillsammans med Carina.
På väggarna satt det porträtt av Handelskammarens alla ordföranden.
Alla var män.

Men i publiken satt det kvinnligt nätverket KLARA K som vidareutbildade sig tillsammans.
Alla hade de en sak gemensamt: De ville lära sig bli mer kreativa. För att göra bättre affärer.
Kunniga kreativa kvinnor på kurs.

Och efter mitt pass kom alltså Carina upp. Hennes punkt i programmet hette ”Kvinnlig förebild”. Snacka om bra titel. För hon är ju garanterat just det: Kvinna. Och förebild.

Efter hennes pass tog vi en kopp kaffe tillsammans innan hon skulle tillbaka till redaktionen för att göra klart första numret av ”Passion for bussiness”
Jag valde att bli prenumerant på hennes nya tidning som alltså inte ens fanns då.
För jag tror det är nyttigt för alla att läsa om kvinnligt företagande.
Jag tror det behövs fler kvinnliga förebilder.
Och jag tror att ett sätt att få det är att det görs tidningar som den Carina startat.
Och att dessa tidningar läses av så många kvinnor, och män, som möjligt.

Så att Handelskammarens lokaler inom kort kanske inte enbart består av bilder på män som det gör idag.
Utan att nästa ordförande där kanske är kvinna.

Carinas passion är att göra tidningar.
Gärna tidningar ingen annan gjort tidigare,

Vad är din passion?
Kan du utföra din passion på ett sätt som ingen annan gjort?

Teo Härén
Passionerat intresserad av kreativitet.

19/5 Samtal om julklappar i maj

info@interesting.org — Mon, 19 May 2008 00:00:00 GMT

Idag träffade jag en inspirerande chef. Det passar bra för han var chef för företaget ”Inspiration”.

Ett av tre värdeord de har på företaget var ordet: ”nyfikna”.

”Nyfiken” och ”Inspirerande” - ingen dålig blandning för ett företag tycker jag.

Man kan lägga till ”framgångsrika” också. Inspiration finns i Norge, Sverige, Finland, och Danmark och växer stadigt.

Deras affärsidé är bland annat att sköta logistiken när större företag reser utomlands, och det är vardagsmat för dem att hitta en lösning för att transportera 400 anställda på ett färgföretag mellan Formel1-loppet i Istanbul och restaurangen där de skall äta på kvällen, och om bussarna de beställt åkt till fel adress eller köerna gör bussresor omöjliga hittar de direkt ett annat sätt lösa det på.

De är kreativa både i planering och på plats helt enkelt.

Deras VD brukar i sitt veckobrev hänvisa till Idéboken för att få sin personal att tänka annorlunda. (Vilket när jag hörde detta under workshoppen fick mig att komma ihåg att vi på interesting.org under en period sålde just den tjänsten. Kanske dags att ta upp den igen? Fråga din VD om han vill ha färdiga inspirationstexter att klippa in i sitt veckobrev till personalen och hör sedan av dig till oss.)

De hade en skön stil på företaget och det märktas att de gillade vad de gjorde.

Och efter föreläsningen berättar de hur de gett julklappar till sina kunder på olika kreativa sätt, och även hur de tänkta göra till nästa jul. (Hur de skulle göra är hemligt naturligtvis - men väldigt roligt!)

Roligast under workshoppen var dock när VD:n kom fram på sista kaffepausen och sa :”Kan du inte ta resten av tiden och tala Härarbete!? Jag vill så gärna att de skall börja arbeta så men jag lyckas inte förklara konceptet på ett sätt så att de verkligen förstår”.

45 minuter senare ställer jag frågan till gruppen: ”Upp med en hand alla som kommer att testa att Härarbeta”, och alla utom en räcker upp handen.

Det verkar ha fungerat.
De verkar ha fattat.

Har du fattat Härarbete?

Teo Härén
På Söder i Stockholm

PS 1

Jag promenerar hem i solskenet från Gamla Stan och stannat vid ett Café mitt på Söder och loggar in på mailen och skriver en krönika på en uteservering innan jag fortsätter hem.

Det sitter tre andra personer och Härarbetar här i solen.

Det råder ingen som helst tvekan; fler och fler fattar.

PS2

Det var också kul att långt innan boken om inspiration är klar sälja 200 ex idag.

Jag gissar att kunderna till företaget ”Inspiration” kan se fram emot lite inspiration i form av en bok om inspiration till hösten.

Men det är bara en gissning…

16/5 Det händer så mycket just nu

info@interesting.org — Fri, 16 May 2008 00:00:00 GMT

Kontraster.
Jag gillar kontraster.

Som att man ena dagen kan träffa någon passionerat intresserad av katetrar.
Nästa dag en kvinna som lever för kapitalplaceringar.
Och nästa en man som älskar kartor.

Jag föreläste för just 140 kartritare i Nynäshamn nyligen. Om kreativitet.
Om hur man gör mer kreativa kartor helt enkelt.

Där träffade jag en man som verkligen brann för kartor.
Och återigen blir det tydligt hur kreativitet är viktigt i alla branscher. För han använder samma mening jag hört så många gånger tidigare:

”Du måste komma och tala om förändring. Det händer så mycket i kartbranschen just nu”.
(Just den meningen har jag hört massor med gånger de senaste åren; byt bara ut ”kartbranschen” mot ”tidningsbranschen”, ”stålbranschen”, ”mobilbranschen”, eller för all del ”wellpappbranschen” )

Men idag var det alltså kartbranschen som förändrades.
Och visst, jag förstår honom.

Hade man för tio år sedan sagt att det idag skulle finnas en GPS i var och varannan bil, och t.o.m. i mångas mobil, hade få trott på det.
Och vem hade då trott att Google (som inte ens fanns ännu ) skulle vara störst i världen på kartor och erbjuda gratis kartor över hela världen där användarna själva (!) fyllde på allt från busslinjer, bra badplatser, vackra utsiktsplatser, och laddade upp sina egna bilder.

Eller att det skulle växa fram wikimaps där hela kartan ritas av användarna själva så att ingen, eller alla, äger rätten till kartorna och kan använda dem helt fritt?

Mycket som var sant om kartor förr är helt enkelt inte lika sant idag.

Mycket som var omöjligt är helt enkelt inte lika omöjligt.

Eller för att fatta sig lika kort och fyndigt som beställaren: ”Kartan ritas om.”

Då blir det inte den som vet mest om hur kartor skall användas som har störst chans att klara sig. Det är den som vet mycket om hur kartor kan användas, men som också kan ta till sig det nya som händer i världen, och som också kan tänka ut något nytt som klarar sig bäst.

”Vi måste helt enkelt springa mycket snabbare idag” fortsatte min kund.

Han avslutar med att berätta att man började kartera för 5000 år sedan, och att han själv varit med de senaste 30 åren.
-”När jag började tyckte jag det hände mycket inom kartbranschen; det hände ingenting alls. Det är nu utvecklingen sker”, avslutar han.

Hur är det i din bransch?
Utvecklas den mer än någonsin?
Förändras arbetssätt, konkurrensen och möjligheterna?

Hänger du med?
Eller arbetar du efter en beskrivning som inte stämmer överens med verkligheten?

Sitter du med gamla kartor?
Eller ritar du ständigt nya?

Teo Härén
59°17´ N - 18°3' Ö
(Stockholm)

15/5 100% kreativitet

info@interesting.org — Thu, 15 May 2008 00:00:00 GMT

En avkastning på 100% per år.
Varje år.
I tio år i rad.

Så beskrev talaren innan mig utvecklingen i den bästa fonden han investerade i.
I publiken sitter några av Göteborg mest framgångsrika företagare och lyssnar för att få tips på hur de kan investera sitt kapital.

100% avkastning per år.
Varje år.
I tio år i rad!

Men så var också den fonden världsberömd.
Det tror jag det!

Jag är inbjuden för att tala om utvecklingen i världen och det roliga händer att ett par personer ifrågasätter vad jag säger.
Det är inte vanligt.
Men jag ger dem beröm: jag gillar personer som ifrågasätter saker.

Och när jag är klar ger några av de som ifrågasatt mig under föreläsningen de varmaste applåderna.

När jag sedan är på väg hem från Göteborg funderar jag på om inte vi på interesting.org skulle försöka ha fonden jag nämnde tidigare som inspiration:

Öka antalet sålda böcker med minst 100% per år.
Varje år.
De närmaste 10 åren.

Inte för att tjäna 100% mer.
Utan för att nå minst 100% fler människor varje år och motivera dem att leva ett mer kreativt liv.

Jo, så får det bli.

Har du tips på hur vi kan lyckas med detta så hör av dig.
Alla nya, och användbara idéer belönas naturligtvis.

Det kan du vara 100% säker på.

Teo

14/5 Kreativa Kay

info@interesting.org — Wed, 14 May 2008 00:00:00 GMT

På väg från logen till stora scenen på Oscarsteatern passerar jag tavlor med foton på några av de artister som stått på scenen genom åren.

Det är namn som Jarl kulle, Jan Malmsjö, Ulla Sallert och Egon Larsson.

Jag känner verkligen den kreativa kraft som sitter i väggarna här på Oscars.

Jag blir ödmjuk.

Idag var det bland annat Ulla Skoog och Kay Pollak som stod på stora scenen.
Och så jag.

Innan vi börjar föreläsa tar jag en fika "back stage" med Kay Pollak.

Han börjar samtalet med att berätta att han är nyfiken.
(Jag gillar honom direkt.)

Och jag börjar med att berättar att hans film "Så som i himlen" är en av två filmer som fått mig att gråta.
(Och då får jag intrycket att han gillar mig på en gång också)

Han frågar direkt, nyfiket, "Var i filmen grät du"?

Jag skall föreläsa om Härarbete och jag frågar Kay var han får sina bästa idéer.

Han beskriver hur han bara arbetar från en lägenhet i Sundbyberg, men lägger sedan till:

"Du skulle ha sett hur många olika platser jag flyttade runt skrivbordet på för att hitta den bästa platsen att jobba på"!

Se där; Härarbete i liten skala: Att testa olika ställen att ha skrivbordet på och sedan välja den bästa platsen.

Jag erbjuder honom en Härarbetabok för att motivera honom att hitta nya platser som fungerar ännu bättre än den plats skrivbordet till sist hamnade på, och han tackar villigt ja.

-"Jag är väldigt nyfiken på vad du kan lära mig om hur man kan arbeta" säger han.

Kay Pollak är 69 år.
Men han utstrålar en energi som vore han 30 år yngre.
Kreativ, nyfiken och full av kraft.

Han inspirerade mig enormt.

Han berättade hur han skrev om manuset till ”Så som i himmelen” 25 gånger. Hela tiden nyfiken på hur manuset skulle kunna bli bättre.

Och han berättar hur han nu arbetar på en ny film.
69 år gammal.

Inspirerande var ordet.

Jag frågar om han vill ha feedback på sin föreläsning och han tackar snabbt ja med ett stort karismatiskt 69årigt leende och orden:

-"Gärna, man kan alltid utvecklas"!

Hur gammal är du?
Är du nyfiken?
Kan du utvecklas?

Teo Härén
39 år

Ps
Den andra film som fått mig att gråta? "Schindlers List".
Men där grät jag av sorg.

"Så som i himlen" fick mig att gråta av inspiration.

När jag berättar det för Kay säger han: -"Inspiration är nog faktiskt det mest kommersiella man kan göra. Människor som inspirerats springer ut till sina kompisar och säger tex "Den här filmen måste du se"

Ett citat som går rakt in i min nya bok: Med arbetsnamnet: "Inspiration" och undertiteln: "How to live an inspiring life, and how to inspire other people".

Och är det någonting den filmen lyckades med så var det att inspirera många; Kay Pollaks ”Så som i himmelen” slog svenskt publikrekord med 1 470 000 besökare.

13/5 Det kom ett brev

info@interesting.org — Tue, 13 May 2008 00:00:00 GMT

Innan jag går upp på scenen säger beställaren: -”För många i publiken är det här årets höjdpunkt”.

(Inte för att det på nåååågot sätt ökade pressen jag kände när jag skulle upp och föreläsa för 400 läkarsekreterare.)

Men egentligen blev jag mest glad: Tänk vilken förmån att få tala kreativitet för en sådan grupp.

(Att förväntningarna var höga märktes bland annat på att stora delar av publiken satt på sina platser 30 minuter innan jag skulle börja tala)

Det blev en härlig föreläsning.

Det roligaste som finns som föreläsare är ju att känna att det man talar om påverkar människor.

Och det kände jag idag.

På föreläsningen uppmuntrade jag publiken att se vad som kan förbättras i världen (På Ica, på bussen eller i barnens skola) och om de kom på en lösning på ett problem bad jag dem också att berätta sin idé till någon som kan förverkliga den.

Jag uppmuntrade dem helt enkelt att förbättra världen genom att öva på sin kreativitet utanför jobbet.

Några av dem jag talade med innan föreläsningen berättade hur de inte vågade vara kreativa på jobbet, trots att de hade massa bra idéer.

Visst är det tragiskt? Kreativa människor som saknar modet att använda sin kreativa kraft.

Det gör mig ledsen.

Därför blev jag så glad av några av de mail jag fick idag.
Som avslutning på föreläsningen bad jag nämligen publiken att maila mig med sina synpunkter vad gäller kreativitet - och jag har fått väldigt inspirerande mail som beskriver hur de blommat ut i sin kreativitet efter föreläsningen.

Två av mailen har jag fått tillstånd att använda på nätet

---------
Jag vill tacka Dig för Din härligt upplyftande föreläsning den 8 maj -08 i Stockholm på Norra Latin och samtidigt berätta att den har fått mig att faktiskt vara mer kreativ (i alla fall på jobbet). Jag törs numera lösa fler problem på egen hand och detta leder till att mitt arbete som medicinsk sekreterare blir effektivare och roligare.

Ännu en gång ett stort TACK!

--------
Jag var och lyssnade på ditt föredrag i torsdags (Norra Latin) och blev både nedtryckt och uppryckt.

Vi skulle ju vara kreativa i två månader framöver, jag gick igång direkt.

Vi har ett digitaltdikteringssystem som heter Med Speech, ganska utbrett på de olika sjukhusen i Sverige. De som utbildar personal på detta system hade en monter i hallen på Norra Latin. Vi har haft problem med mikrofonerna och under lunchen pratade jag med ett flertal kollegor och samma problem fanns över hela landet. Vi har kommit på att om man bara byter USB-port på datorn fungerar mikrofonen igen. Man behöver inte skicka den för felsökning till Carl Lamm, som inte hittar något fel men debiterar oss för felsökning trots garanti.

Jag gick fram till dessa två personer och talade om att när de utbildade personal på systemet skulle de också upplysa om att när mikrofonen slutar fungera (det gör den förr eller senare överallt) skall man bara att byta USB-port och då fungerar systemet igen. Man behöver inte logga ut och in. Man behöver inte stänga av datorn utan bara plugga om mikrofonen.

De tog till sig detta och skulle i fortsättningen förmedla denna information vid utbildningarna.

Utan ditt föredrag skulle jag nog inte ha tänkt på att informera om detta till Carl Lamm.

--------

Jag hoppas dessa två mail i sin tur kan inspirera dig att leva ett mer kreativt liv.

Och gör det det så skicka gärna ett mail till mig och berätta på vilket sätt.
För jag blir otroligt glad när jag tex får mail från läkarsekreterare som ändrat sitt sätt att vara.

Det må så vara att årets höjdpunkt för många läkarsekreterare var denna konferens.

En av mina höjdpunkter i år är garanterat att få möjligheten att inspirera dem att leva ett mer kreativt liv.

Ha en kreativ dag!

Teo Härén

9/5 En arbetsdag i solen

info@interesting.org — Fri, 09 May 2008 00:00:00 GMT

Fördelen med att föreläsa kreativitet och Härarbete är att när det är 28 grader varmt den första vårdagen för året och man står på en konferensanläggning utanför Jönköping och skall föreläsa inne i en mörklagd konferenssal kan man gå fram till uppdragsgivaren, le, och fråga:

-”Skall vi inte lägga föreläsningen utomhus i solen idag”?

I 90 % av fallen säger de för all del ”Nej…”

Men idag svarade kunden: -”Jo, vilken bra idé”!

Så 20 minuter senare står jag med solen i ansiktet och föreläser kreativitet för utvecklingsavdelningen på ett teknikföretag med 11 000 anställda.

Tänk att en föreläsare också kan Härarbete utomhus ibland!
(Jag fick såklart köra utan PowerPoint, men lever efter devisen ”Hellre vårsol än PowerPoint”.)

Jag föreläste om just Härarbete på Stora-Må-Bra-Dagen i veckan.
Och i en paus frågar jag Ulla Skoog (som är jätterolig som moderator under dagen) var hon får sina allra bästa idéer.
Jag var speciellt nyfiken på hennes svar då hon på förmiddagen kommit fram till mig och presenterat en smart idé som hon ville söka patent på.

Samma fråga om var hon får sina bästa idéer får Kristin Kaspersen som också föreläser den här dagen. (Hon svarar "När jag springer i naturen".)

Det är roligt att prata Härarbete med kreativa kvinnor som Kristin Kaspersen och Ulla Skoog.

Men roligast var det nog att prata Härarbete med scenteknikern Åby.

Åby kommer fram till mig när jag förbereder mig för mitt pass och han frågar nyfiket vad jag skall tala om. När jag förklarat Härarbete lägger jag till meningen; "Men det är ju kanske ingenting som är så lätt i ditt arbete som scentekniker?"

Till min glädje inleder han då en härlig positiv monolog om hur viktigt det är i hans arbete att ibland lämna teatern för att få nya intryck.
Han fortsätter om hur han får bättre idéer om han tar med sig några kollegor och går igenom körschemat för nästa musikal på ett café istället för att sitta på teatern. Speciellt om det är soligt.

Och när jag går ner från min loge för att föreläsa ser jag honom sitta framför datorn på sitt kontor.
Det är en underbar vårdag, och jag skall strax tala Härarbete.
Jag ber honom naturligtvis följa med och lyssna på mitt pass.

Efter föreläsningen kommer Åby fram med ett stort leende på läpparna och säger ”Tack”!

Ser du en scentekniker som sitter i solen bakom en laptop i Göteborg är det kanske Åby som sitter där och arbetar istället för inne på sitt kontor.

Det är soligt i Sverige idag: Var sitter du själv och arbetar?

Var skulle du arbeta som bäst?

Teo Härén

Idag för växellådsbranschen utanför Jönköping
Igår för 300 läkarsekreterare i Stockholm

8/5 Sanna sanningar?

info@interesting.org — Thu, 08 May 2008 00:00:00 GMT

Globe Forum har lyckats samla ihop en imponerande samling talare. Själv ska jag tala sist idag och det är roligt att få prata på konferenser som Globe Forum då man som talare får lyssna på en rad andra intressanta personer. Som Johan Björksten från Eastwei i Kina. Eller VD:n på Electrolux, Hans Stråberg, som jag sitter och lyssnar på nu medan jag skriver dagens krönika. (Jag har satt mig på balkongen på China Teatern för att kunna jobba lite medan jag lyssnar på talarna från Globe Forum.)

Temat på Globe Forum är ”sustainability” idag och Hans Stråberg talar bland annat på temat miljö och Electrolux.

Nyss berättade han hur man i en undersökning kommit fram till att svenska konsumenter tror att det är smartare ur miljösynpunkt att diska under rinnande vatten än att använda en diskmaskin. Det är alltså inte sant.

När jag hör honom säga det slås jag igen av hur svårt vi har för att se - och ta till oss förändring.

I en tid där det skapas nya innovationer snabbare och snabbare blir det viktigare att ibland sätta sig ned och ifrågasätta de ”sanningar” som man tror sig veta. För chansen är stor att världen har sprungit ifrån dessa sanningar.

Vilka sanningar har sprungit ifrån dig?

Fredrik
I Sverige. På China.

7/5 Konsten att vara kreativ

info@interesting.org — Wed, 07 May 2008 00:00:00 GMT

Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll" har sålt i sanslösa 230 000 ex. Det gör den till en av Sveriges mest framgångsrika faktaböcker någonsin.

Han är också en fantastisk talare och efter föreläsningen idag gav vi varandra feedback efter att båda föreläst på "Stora-Må-Bra-Dagen" i Göteborg.

Stefan gillar ordspråk (Framförallt ologiska och korkade där hans favorit är klassikern: "Man skall bryta när det är som roligast" )

Under föreläsningen talar han naturligtvis mycket om godhet, men även om hur viktigt det är att vara generös.

Ett av ordspråken han då lyfter fram är det kinesiska:

"Om du ger mig ett ägg och jag ger dig ett ägg så har vi varsitt ägg.

Men om jag ger dig en idé och du ger mig en idé så har vi båda två idéer".

Jag gillar tanken att vara generös med idéer och tankar.

Efter föreläsningarna sätter vi oss på en parkbänk i solen och Härarbetar tjugo minuter för att ge varandra feedback. (Det är verkligen en underbar vårdag i Götet)

Det är både nyttigt och roligt att få ge, och ta, kritik från en så pass bra talare som Stefan (Han gör runt 100 föreläsningar per år!)

Så som avslutning på vårat feedbackpass lyder jag hans råd (Det om att skänka bort idéer) och ger honom en idé på ett TV-koncept som man skulle kunna göra utifrån hans bok.

Han tackar med orden: "Där här var den bästa feedback jag någonsin fått".

Men så är han ju snäll också.

Efter Einhorns föreläsning är man väldigt motiverad att sprida hans budskap om hur viktigt det är att vara snälla mot varandra.

Så jag avslutar dagens krönika med en uppmaning:

Gör något snällt idag!

Varför inte skänka bort en idé till någon?

Teo Härén
I Göteborg

6/5 Att sticka med blodkärl

info@interesting.org — Tue, 06 May 2008 00:00:00 GMT

Vid dagens lunch tittar Peter Albinsson på mig och säger: ”Vi har tillgång till en maskin som kan sticka en motor i metall. Den kan också sticka med blodkärl. Det finns bara en till sån här maskin. Den finns hos ryska militären - men de är tyvärr inte så intresserade av att samarbeta.”

Peter vet hur man får min uppmärksamhet. Peter Albinsson och jag har sprungit på varandra i många roliga sammanhang under mer en tio års tid. Idag träffas vi alltså i Borås där Peter jobbar med att utveckla företagandet i ”textil-området” kring Borås.

Och får man höra om en maskin som BÅDE kan sticka med blodkärl OCH fläta samman en motor i metall blir man ju nyfiken. Jag ber Peter berätta mer om vad han jobbar med. Och han sätter igång.

Peter berättar hur hans jobb går ut på att få företag i Borås-trakten att inse värdet av alla nya idéer och innovationer som skapas i världen just nu - och att få dem villiga att samarbeta med andra företag för allas bästa. Tydligen har det börjat ge effekt. Han berättar om hur man börjat samarbeta mellan till exempel matt-tillverkare och väst-tillverkare och tagit fram väskor i matt-tyg. Samt hur man gjort klänningar av ”jordbrukstyger” för att få nya idéer.

Jag ska erkänna att jag inte hade aning om att det FANNS något som kallades för ”jordbrukstyger”. (De används tydligen för att kyla ner grödor i växthus).

Men det är det som är fördelen av att föreläsa om idéer - man får höra om en massa intressanta idéer av de man är ute och föreläser för.

Vårt möte sker i en lokal som är avskärmad av tyg-stycken. Peter pekar på dem och säger ”De är framtagna för att ta bort maximalt av samtalsljud.” Och sedan visar han hur det sitter små, små sensorer i tyget som känner av vilken TYP av ljud som behöver skärmas av och som sedan drar ihop gardinerna så rätt ljud dämpas. Det kallas tydligen för ”smarta textilier”.

Jag skrattar, lyssnar och lär. Det är uppenbart att det flödar av idéer i Borås.

Men det jag kommer ihåg mest var något Peter berättade om gällande AVSAKNADEN av samarbetsvilja. För bara några år sedan rådde en sådan känsla av konkurrens bland företagen i textil-branschen att om ett företag håll på att gå i konkurs så slog de hellre sönder (!) maskinerna än att någon konkurrent skulle få tillgång till dem genom att köpa konkursboet.

Hellre än att någon annan fick del av ens idéer slog man alltså sönder maskinerna ...

Men tydligen hade det alltså blivit bättre nu. Och när jag såg allt roligt man hittade på i Borås blev jag glad.

Det händer mycket i textil-branschen just nu.

Fredrik
I Borås

5/5 Att få läsa vad man (INTE) tycker

info@interesting.org — Mon, 05 May 2008 00:00:00 GMT

I dagens DI finns en debatt-artikel signerad Fredrik Härén.

Jag ska villigt erkänna att jag blev MINST sagt förvånad när jag läste den.

För det är en text som jag:
1) Inte har skrivit
2) Inte har läst innan publicering
3) Inte står bakom
4) Inte på något sätt har godkänt
5) Och som till råga på allt innehåller mitt namn felstavat med där jag tituleras ”internetkonsult” (något jag inte varit på tio år… )

Tydligen hade de som skrivit tyckt att det skulle vara ”lämpligt” att ha med mitt namn på artikeln för att det skulle ”vara lättare att få in den i DI”. Om ett sånt beteende finns det mycket att säga. Vi kan väl kalla det ”Oprofessionellt” för att vara snälla.

Men jag gissar att jag kanske på något sätt borde vara en aning smickrad av det - men jag är mest irriterad. Och jag är mest Irriterad över att nu ha mitt namn på en artikel som bland annat föreslår att det borde inrättas en ”innovationsombudsman” samt att ett ”mentornätverk” startas för innovationer med mera.

För det tycker jag nämligen inte alls.

Jag tycker inte att det behövs fler organisationer, funktioner och ”ombudsmän” för att få människor att få - eller förverkliga - fler idéer.

Jag tycker att det behövs färre.

På en föreläsning jag gjorde i Kalmar en gång kom rektorn på skolan fram och berättade att det i Sverige finns 400 (!) olika organisationer som hjälper människor att starta företag. Fyra hundra!

Visst är det bra att det finns organisationer som hjälper människor att starta eget - men 400?!

Och är det verkligen rätt att det ska läggas så mycket pengar på att få människor som inte ens VÅGAR starta eget utan att ha någon att hålla i handen att bli entreprenörer?

Ibland får jag till och med för mig att många får för sig att det är svårare än vad det är att driva eget JUST PÅ GRUND av att det finns så himla många som pratar om hur svårt det är och hur mycket hjälp man måste ha.

Själv tror jag faktiskt att människor som behöver hjälp har förmågan att leta upp någon expert och be om lite hjälp utan att vi måste ha en massa organisationer som hjälper till med det.

Vilken idé behöver du hjälp att förverkliga? Vem är bäst lämpad att hjälpa dig med det? Vad stoppar dig från att ringa denne person och be om hjälp?

Fredrik Härén

4/5 Kreativ till tusen. Två tusen.

info@interesting.org — Sun, 04 May 2008 00:00:00 GMT

Alla som någon gång talat inför en klass med 30 stycken 17-åringar vet hur det är…

Idag hade jag inte en klass med 30 tonåringar som lyssnade, utan över 60 klasser. På en gång.
Det var helt enkelt 2.000 tonåringar i publiken.
Du kan ju tänka dig hur det var…

Det var naturligtvis precis lika roligt som det alltid brukar vara att föreläsa för en sådan grupp!

När organisatören kliver upp på scenen för att presentera mig säger han: ”Välkomna Teo Härén som är van att föreläsa i såväl Globen som Scandinavium, men som idag är här och föreläser i Agnebergshallen. (Den enda lokal i Uddevalla som var stor nog att rymma alla elever)

Nu har jag ju förvisso föreläst i Globen, men i Scandinavium har jag inte varit i. Efter föreläsningen diskuterar vi dock idén att bjuda in 14 000 gymnasieelever till hockeyarenan för att inspirera dem att leva ett kreativt liv. Onekligen en spännande tanke.

Eftersom ungdomar är så vana att smsa bad jag dem sms in synpunkter till mig under föreläsningen Jag fick verkligen massor av sms.
Och 99% av sms:en som kom in (Bortsett från de 10-tal sms som påpekade att ljudet tyvärr var lite dåligt i lokalen) var väldigt positiva.

Eller vad sägs om kommentarer som:

”Du är otroligt inspirerande och jag vill uppfostra mina framtida barn nu, nu, nu”!
”Tack för en superfantastisk föreläsning”.
”Den var väldigt intressant, man orkade lyssna hela tiden”. (Ett ganska bra betyg från en 17-åring tycker jag; ”Man orkar lyssna hela tiden”)
”Detta var den bästa föreläsningen jag någonsin gått på”.
Och inte minst: ”Vill du gifta dig med mig?”

Jag bestämmer mig i bilen därifrån att jag skall komma ihåg att föreläsa oftare för gymnasieelever.
Gärna för två tusen elever i taget. Eller varför inte för 14 000 stycken i taget?

Under föreläsningen talar jag mycket om hur många idéer det finns kvar att kläcka, och hur viktigt det är att man också genomför några av dem.
Och därför skrattar jag så gott åt den unga man som ordnat dagens föreläsning när han själv sammanfattar dagen med meningen:
”Den här dagen är ett bra exempel på hur det fungerar med idéer: de flesta tror att det är ett jättejobb att styra upp en sådan här dag, men jag har lagt ner 30 minuteras arbete och ringt fyra samtal och så blev det av”!

Tänk vilken härlig inställning till idéer.

Vilka idéer kan du genomföra idag?
Vem kan du ringa som hjälper dig förverkliga dem?

Teo Härén
I Uddevalla

Då jag föreläser utanför Göteborg även imorgon så stannade jag kvar i staden inatt. Jag ringer till Göteborgs Turistbyrå och frågar om de har ett annorlunda eller kreativt boende de kan rekommendera (Jag brukar göra det för att få bo roligt när jag reser).
De alternativ de föreslår är kanske inte de mest kreativa jag fått, men jag lyser upp när hon föreslår Hotell Villan; ”Det ligger precis vid havet i ett gammalt magasin de byggt om till hotell, och Ostindiefararen Götheborg ligger förtöjd precis nedanför hotellet”.

Det är en underbar vårdag och jag tar med mig min laptop från hotellet ned till kajen och sitter i solen och får inspiration från det vackra skeppet framför mig.

Om två dagar skall jag föreläsa ”Härarbete” på stora Måbradagen just här i Göteborg. (Några av de andra talarna är Kay Pollack, Kristin Kasperssen, och Stefan Einhorn)

Jag tror jag lägger in bilden från min arbetsplats idag i den presentationen. För jag vet att de flesta göteborgare INTE sitter i solen vid havet och Härarbetar och får energi av den vackra Ostindiefararen.

Jag vet också att jag tycker fler av dem borde överväga det.
För jag mår fantastiskt där jag sitter och svarar på mail i solen.

Var svarar du på mail idag?

28/4 Här härarbetar jag på ett isberg

info@interesting.org — Mon, 28 Apr 2008 00:00:00 GMT

När Frank Varner startade sitt företag i Norge på 60-talet hade en helt ny affärsidé;
Han öppnade en modebutik - för män!

Idag kan det kännas som en självklar affärsidé. Men så är det ju med riktigt bra idéer: I början må de vara revolutionerande. Men efter ett tag känns de självklara.

Nu är Varnergruppen Norges största textilföretag och driver 500 butiker bara i Norge. Alla Norrmän känner till deras många olika varumärken, och även alla svenskar känner igen varumärken som tex Cubus och Dressmann.

Jag fick tyvärr inte träffa Frank idag. Men väl två av hans söner som idag äger och driver föreget.
Reklambyrån inom Varnergruppen hade nämligen bjudit in mig för att föreläsa för alla chefer inom företagsgruppen och efter 90 minuter var de både omskakade och nöjda. ”Kjempebra!” var det vanligaste ordet i de många mail jag fick efteråt och beställaren avslutade dagen med att bjuda in mig igen. Roligt.

(Jag har alltid roligt när jag är i Norge. Det här var inget undantag. Det är som att det händer lite extra mycket i Norge.)

Efter föreläsningen tar jag en taxi till flyget. Efter 30 minuter kör taxin som skall ta mig från föreläsningssalen till flyget plötsligt förbi ett makalöst vackert hus. Som en fyrkantig vit våg sveper det helt nya Operahuset ner i havet. (Även om jag senare läser att tanken är att det skall se ut som ett isberg, inte en våg. Nåja, vackert är det i alla fall)

Jag skriker till taxichauffören; ”Skit i flygplatsen - sväng ner där istället” och han kastar sig över tre filer för att hinna ned på rätt avfart.

Det är att enastående vackert hus och ALLA människor jag möter där på marmortaket ler.

Jag springer högre upp på taket och en enda tanke snurrar i huvudet: ”Fan, man måste våga mer”!

Jag ber en norska ta en bild på mig när jag sätter mig med datorn i vårsolen för att Härarbeta på Nordens vackraste hus.
Hon som tar bilden ovan säger; ”Den blev inte riktigt en vanlig bild, det blev lite sned, men allt annat här är ju lite ovanligt så det passar ju bra!”

Hon anar inte hur rätt hon har.

För när jag sätter mig ner och svarar på ett par mail där jag blivit tillfrågad om jag vill medverka i olika samarbeten känner jag hur operahuset nästan talar (eller om det sjunger?!) till mig: Tag ut svängarna!

Och när jag packar ner datorn för att gå till flygtåget har jag på 30 minuter inspirerats av operahusets kraft, mod och kreativitet till att föreslå saker jag annars aldrig hade kunnat tänka ut just nu på någon annan plats i Norge.
För trots att jag kört workshops hela eftermiddagen och borde vara lite trött är jag istället uppfylld av all den energi som arkitekten på något sätt lagrat i det vackra huset.

Se där; ännu ett kraftfullt exempel på vad det kan innebära att Härarbeta.

Sitter du på en plats som ger dig maximalt med energi när du arbetar?

Det borde du.

Teo Härén
På taket av det helt nya Operahuset i Norge.

Surfa in på det norska operahusets site och inspireras,
Eller inspireras av Varnergruppen som vuxit från en butik för 40 år sedan till ett mångmiljardföretag med butiker i åtta länder idag.

Tag ut svängarna på jobbet idag helt enkelt!
Våga mer!

25/4 Shit-list.

info@interesting.org — Fri, 25 Apr 2008 00:00:00 GMT

Våren är en bra period för oss föreläsare. Idag är faktiskt första dagen på två månader som jag inte har en föreläsning inbokad. (Och många dagar de senaste veckorna har jag haft två föreläsningar per dag. Eller tre…)

Men idag är det alltså föreläsningsledigt. Så dagens krönika blir också den om Riga, där jag var igår och föreläste för MTG.

Fredrik och jag håller just nu på att skriva på en bok som vi kallar ”The Developing World”. En bok som handlar om att den mest spännande kreativiteten just nu kommer från utvecklingsländer. Och att så kallade I-länder inte utvecklas lika snabbt som utvecklingsländerna gör. (Se Fredriks föreläsning på Youtube.com [Sök på Fredrik Härén så hittar du den] om du vill veta mer om ämnet)

Det är ett riktigt spännande tema för en bok och vi har rest jorden runt och intervjuat människor för boken. (Sydafrika, Kina, Estland, Turkiet, Sri Lanka, Malaysia, Singapore för att nämna ett urval)

Arbetet med boken har varit otroligt intressent. Och just intressent var också dagens lunch i utvecklingslandet Lettland.

Efter föreläsningen delade jag nämligen bord med tre MTG-anställda från Estland, Lettland och Litauen.
En av kvinnorna vid bordet började beskriva skillnaden mellan svensk och lettisk kreativitet.
Hon hade arbetat för svenska bolag i Lettland de senaste åtta åren; först för Telia Sonera, och nu för MTG.
Hon beskrev hur letter tidigare sett upp till sina svenska kollegor och trott att de hade de bästa idéerna och den mesta kunskapen, men hon beskrev hur det nu hade förändrats.
-”Nu vet vi att vi har ännu bättre idéer”, säger hon.
-”The change is in us” förklarar hon med ett leende.

Hon menade att de svenska företagen gör ungefär samma sak idag som tidigare, men idag har mentaliteten hos letterna förändrats; de har insett att de har en kreativ potential. De har fått ett kreativt självförtroende.
-”The change is in us”…

Vår bok handlar till viss del om vad som händer om ett antal hundratals miljoner människor börjar se sig själva som kreativa. MER kreativa än oss i utvecklingsländer tom, just för att deras länder förändras så mycket, och våra står nästan still.
Just förändring var hon väldigt fascinerad av.

Hon beskrev Sverige så här:
”Det händer ju ingenting i Sverige. Där är allt på nästan exakt samma sätt hela tiden. Här utvecklas vi i ett rasande tempo och allt ifrågasätts och förändras.
-“Sweden is very conservative”, fortsätter hon, “and for us that is the same thing as boring”.

Sverige är stelt, konservativt, okreativt.
Ja, helt enkelt tråkigt.

”Vi brukar fråga vårat Svenska moderbolag hur vi kan göra bättre affärer och utveckla företaget” fortsätter hon i ett rasande tempo.
Och det hela blir väldigt tydligt när hon fortsätter med nästa mening:
-“But the lists with ideas we get from Sweden is actually the same ideas that are on our shit-list”!

Jag skrattar och skriver ner ännu ett citat till boken i min Idébok.

Vi har haft konferensen på ett fint hotell vid en underbar strand 20 minuter utanför Riga. Vi avslutar lunchen och tar en gemensam promenad på stranden innan de skall arbeta vidare med en kreativ workshop.
Det är då det blir så pinsamt tydligt vad hon menade med det svenska och det baltiska sättet att tänka och agera.
Det pinsamma är att jag själv står för det stela svenska, tråkiga beteendet.

Jag ber nämligen en av kvinnorna att ta en bild på mig med den milslånga sandstranden som bakgrund.
Hon tar kameran och jag ställer mig rakt upp och ner på stranden med händerna längs sidorna.

Hon skakar bara på huvudet och avfyrar den dräpande repliken som jag tycker sammanfattar skillnaden på det svenska stela lite tråkiga sättet och det pigga, snabba utvecklande sättet som hela boken ”The developing world” handlar om.

Hon säger:
” That's what I mean - Do something. That is booooooring!”

Om du själv känner dig stelt outvecklad idag; tag tipset från utvecklingslandet Lettland: “Do something! Don´t be boring!”

Teo Härén
I Riga.

Efter hennes uppmaning gör jag ett hopp på stranden och resultatet ser ni ovan.
Det är ju bara att hålla med; den bilden är bra mycket roligare än den stela bild jag först tänkt ha på mig själv på en sandstrand i”The Developing Country Lituania”.

24/4 Rysningar i Riga

info@interesting.org — Thu, 24 Apr 2008 00:00:00 GMT

Jag visste ett MTG är ett riktigt, riktigt, riktigt kreativt företag. Det har de visat många gånger.
Men jag hade ingen aning om att de skulle imponera så mycket på mig som de gjorde idag.

Jag fick förmånen (Det kändes verkligen så) att få föreläsa för dem på en kursgård vid havet utanför Riga denna soliga vårdag.
Och det blev en av de roligaste jobben någonsin.
Gruppen bestod av 17 nationaliteter men med en gemensam egenskap: förmågan att tänka kreativt.

I dagarna har jag passerat 1000 föreläsningar och workshops. Och ändå var det dagens grupp som var den bästa jag haft. Inte illa att vara den mest kreativa promillen någonsin, speciellt med tanke på hur många kreativa grupper jag redan haft.

På frukosten innan kreativitetspasset gick de igenom ett par av de kreativa pitchar de gjort för kunder och jag kunde inte sluta le när de radade upp den ena härliga idén efter den andra (Jag minns speciellt säljaren som slängde ett Electrolux-kylskåp i en sjö, klättrade in i kylskåpet och använde det som en båt, tog en megafon och skrek pitchen in i den kamera som hans kollega filmade det hela med. Sedan brände de en DVD med budskapet som de skickade till Electrolux. Jag tror marknadschefen märkte den pitchen. Eller hur? )

När jag frågar cheferna på MTG Academy vem som är deras mest kreativa person så svarar de alla samma namn.
Jag intervjuar honom i en av pauserna och jag slås av hur ödmjuk han är i sin vetskap om att han är den mest kreativa personen på detta kreativa företag.

På frågan vilken idé han är mest stolt över svarar han att det nog är hans idé om att maxa antalet idéer på företaget. (Är det inte en härlig mening: den mest kreativa idén den mest kreativa personen tycker sig ha fått, är en idé som genererar ännu fler idéer!)

”Tidigare kom alla till mig för att få kreativa lösningar. Det fungerade för all del bra. Men om tio personer kommer till mig blir det bara tio olika kombinationer av tankar som är möjliga. Den stora potentialen är ju om alla testar idéer på varandra”.

”Jag fick dem att vända sig till höger och till vänster också istället för att bara komma till mig när de behövde en kreativ idé.
Sedan utvecklade vi det till ett koncept vi kallar ”DeliveryDay” där vi både kommer på och utvecklar idéerna samma dag som kunderna efterfrågar en lösning”.

Inte bara många idéer alltså. Utan snabbt genomförda också.

Snyggt!

Skulle ni kunna göra något liknande: Leverera genomförda idéer samma dag som någon presenterar ett problem?

På en av övningarna jag gör med gruppen fick de spåna idéer på ett visst problem och de sprutade ur sig så många bra idéer att jag bara stod och log.

Och när de är som bäst på att spruta ur sig kreativa idéer kommer ett par idéer som är så bra att håret på mina armar plötsligt reser sig.
Jag bokstavligt talat ryser på scenen.

Det är verkligen en förmån att få arbeta med människor som får en att rysa av välbehag på jobbet.

När rös du senast av välbehag av en idé du hörde?

Teo Härén
I Riga

22/4 Fatta själv!

info@interesting.org — Tue, 22 Apr 2008 00:00:00 GMT

-”Alla chefer är tomtar” så avslutas min taxiresa från en kursgård i Sigtuna.
Jag delar taxi med Thomas Therborn.

Thomas är VD på konsultföretaget Spring Consulting och när jag frågar honom hur de arbetar kreativt så berättar han att de med 80 anställda i Sverige enbart har en nivå i sin hierarki.
Alla rapporterar till VD. Jag tror vi kan bli upp till 200 anställda och ha samma system, säger han stolt, om vi fortsätter utveckla systemet.
Han tycker helt enkelt inte att det behövs så många chefer i en organisation.

Det är möjligt enligt ett koncept de kallar ”Fatta själv”. I korthet går det ut på att lita på att alla anställda själva fattar vad som är bäst för företaget.
”Vi har några av de mest intelligenta konsulterna anställda hos oss som är vana att komma ut och ge tips till ledningsgrupper. Skulle de inte kunna ansvara för att ta bra beslut för vår egen verksamhet då?” frågar han och svaret följer liksom med i själva frågan.

Vi har precis lämnat en grupp konsulter på kursgården som avslutat sin utbildning på IFL vid Handelshögskolan i Stockholm. (IFL- Institutet för Företagsledning, är ett utbildningsföretag för näringslivet med utbildning för högre chefer inom företag och organisationer.)
En av kursdeltagarna var en av konsulterna på Spring Consulting och Thomas var inbjuden som gäst för att lyssna på min föreläsning.

I Financial Times ranking toppar IFL bland de nordiska aktörerna i samtliga kategorier. Bl a rankas IFL som Europas femte bästa inom skräddarsydda program för företag.
IFL är helt enkelt en av Sveriges allra bästa utbildningar för näringslivet.

Vi på interesting.org är på IFL i snitt en gång i månaden och det är alltid lika roligt. De personer vi träffar är otroligt motiverade och det är alltid härliga pass man får hålla där.

Inte minst för att man träffar människor som Thomas som kan berätta om modiga sätt att organisera ett företag. Modiga och framgångsrika, Spring Consulting valdes till Årets Superföretag 2007 av Veckans Affärer.

Har ditt företag regeln ”fatta själv”?
Borde ni kanske ha det?

Teo Härén

PS Det är extra roligt att föreläsa på Sveriges, och en av Europas ledande managmentutbildningar när man blir presenterad med orden: ”Nu kommer den bästa föreläsaren på utbildningen”.

21/4 Kreativitet på Österlen

info@interesting.org — Mon, 21 Apr 2008 00:00:00 GMT

Idag hade Livsmedelsföretagen stämma.
Li har cirka 1.000 medlemsföretag som representerar alla typer av livsmedelsföretag.
Både små och stora.
Riktigt stora tom.

Jag var inbjuden att tala om kreativitet. (Inte helt otippat).
Och som talare efter mig kom handelsminister Ewa Björling från regeringen.
Hon talade om handel. (Inte heller det särskilt otippat)

Ewa inledde sitt tal med orden ”Låt mig få kommentera Teo Häréns tal; Vi behöver människor som vågar vara annorlunda. People who dare to be different”. (Det passar en handelsminister att slänga sig med engelska termer tycker jag)

Hon fortsatte sedan att hylla de företag vars representanter satt i publiken. Livsmedelsföretagen är Sveriges fjärde största näring. Och den står för en stor, och ökande, del av den svenska exporten.
Handelsministern uppmuntrade företagen att fortsätta förädla sina produkter.
Jag satt i publiken och höll med.

På festen efteråt satt jag vid samma bord som Li:s styrelse. Bredvid mig satt bland annat Uno Levinsson som i femton år varit VD för Kiviks Musteri. Jag frågade honom naturligtvis under middagen hur deras företag ser på kreativitet.

-”Jo det är en spännande fråga, sa Ulf –”För oss är det en ständig kamp mellan att vara ett traditionsfyllt företag och ett nytänkande dito” sa han klokt nog.

Men han berättade att de alltid varit just nytänkande, trots sin långa historia.
Som exempel tog han att de tex varit först i Sverige med flera produktnyheter. Bland annat var de först med att tappa kräm på tetra (Det går aldrig sade Tetrapack själva) och de var först med att göra svenskt vin. Se där, vilken härlig innovation från ett traditionsfyllt företag!
De skålade vi för.

Jag frågade honom också vilket som varit hans största misstag under hans tid som VD. Och han berättade en väldigt inspirerande berättelse som tar för lång tid att återberätta här. Men kontentan var i alla fall att de på Kiviks Musteri var stolta över att de vågat satsa. Även om det ibland gick fel. Och när de haft en varumärkeskonsult inne hade Ulf visat honom runt på området och pekat ut alla misstag de gjort genom åren.
”Men hur kan ni vara stolta över allt som gått fel?” frågade konsulten.
-”Jag vill bara visa att en stor del av vårat företags själ är att vi vågar ta risker” förklarade VD:n.
-”Att vi är framgångsrika vet du ju redan, om inte annat av att vi har råd att hyra in dyra konsulter som dig. Men genom att visa även de gånger där satsningarna gått fel vill jag visa dig att vi på det här företaget vågar göra något nytt och något annorlunda”.

Precis det som Handelsministern en timme tidigare på scenen uppmuntrat alla företag i Livsmedelsföretagen:
”Dare to be different”!

Vågar ditt företag vara annorlunda?
Vågar ditt företag ta risker?

Teo Härén
På förmiddagen på föreläsning för ledningen på Sydsvenska Dagbladet på en kursgård på Österlen.
På eftermiddagen på en föreläsning i Stockholm för 200 personer från olika företag inom livsmedelsindustrin. Bland annat alltså Kiviks Musteri; Ett kreativt 300-miljoner-kronors-företag från just Österlen.

16/4 En idé om en bok som kom från Idébok

info@interesting.org — Wed, 16 Apr 2008 00:00:00 GMT

Ibland brukar jag inleda mina föreläsningar med att låta deltagarna svara på frågan ”Vad är en idé?”

Det roliga är att jag ofta får helt olika definitioner. Det kan vara allt från ”En lösning på ett problem”, till ”Något som poppar upp i mitt huvud.”

Idag gjorde jag en föreläsning för Actavis på Island och fick ett svar som jag aldrig fått tidigare. En kvinna som satt längst fram räckte upp handen och sa ”An idea is the beginning of a plan.”

Det var ett svar som jag verkligen gillade. För genom att se på ”idéer” som något som ska leda till något får man ett väldigt produktivt sätt att se på kreativitet. Inte så att alla idéer ska genomföras, men genom att ha inställningen att idéer är det första steget av en plan så understryker man vikten av att förverkliga sina idéer.

För visst är det kul att få idéer - men det är ju ännu roligare när man får se sina idéer förverkligade.

Därför är det roligt att som författare av idéböcker få mail från människor som skriver och berättar hur de nu håller på att förverkliga idéer som de har fått med hjälp av Idébok.

Och den senaste veckan har jag fått två extra roliga såna mail. Nämligen två mail från olika personer som berättar hur Idébok har hjälpt dem att få idéer om att skriva en egen bok.

Det första mailet var från ett par killar som håller på att skriva en bok för att uppmuntra unga att starta företag.

Det andra mailet var från en stylist som håller på att skriva en bok om hur man kan hitta sin egen stil.

Båda skrev och berättade hur Idébok har hjälpt dem både att FÅ sina idéer - och också att UTVECKLA dem.

Så Idébok - en bok om idéer - har alltså nyligen hjälpt till så att två idéer om böcker håller på att bli förverkligade.

Det är mail som dessa som inspirerar oss att skriva fler böcker om idéer. Så att fler idéer kan bli böcker

(Och naturligtvis är det inte bara ”bokidéer” som vi vill inspirera till - utan även alla andra typer av intressanta idéer.)

Vilka idéer håller du själv på att förverkliga? Har Idébok hjälpt till på något sätt? Skriv gärna och berätta.

Fredrik
På Island

14/4 En kreativ idé om idébok

info@interesting.org — Mon, 14 Apr 2008 00:00:00 GMT

Idag är jag på Island igen - detta underbara och vackra land.

Jag är tillbaka för att göra tre föreläsningar. Islänningarna är onekligen väldigt intresserade av kreativitet.

Dagens föreläsning var för Össur - ett företag som är världsledande på att tillverka proteser och stöd-produkter för människor med dåliga/svaga knän/ben.

Jag föreläste för deras forskning- och utvecklingsavdelning. Dagens grupp var med andra ord människor som jobbar med att utveckla mer effektiva sätt för människor som tidigare inte kunnat gå att kunna gå igen. Vissa människor har onekligen vettiga jobb.

I slutet av föreläsningen fick jag många frågor från den glada och frågvisa gruppen. Men det var den sista frågan jag kom ihåg. Jag hade just berättat för gruppen om hur vi säljer Idébok som en produkt som företag ska köpa in till alla anställda.

En man räckte upp handen och sa med ett stort leende:

"Hur mycket ska du ha för att vägra sälja Idébok till någon av våra konkurrenter?"

Han sa det som ett skämt, men jag väljer ändå att berätta om hans idé. För jag fann den vara ett lysande exempel på kreativt tänkande!

Här pratar alla om "hur får vi vårt företag mer kreativt?" - och så tänker han "Hur kan vi få våra konkurrenter MINDRE kreativa?"

Sånt tänkande måste uppmuntras tänker jag.

Och inser sedan att jag vill uppmuntra kreativt tänkande som vill kväva kreativt tänkande ...

Ja, ja. Så får det väl bli då idag. För han fick mig att tänka på kreativitet på ett nytt sätt. Och sånt gillar jag.

Hur skulle man kunna MINSKA kreativiteten hos dina konkurrenter?

Fredrik
På Island.

ps. På hans fråga svarade jag "Köp in samma antal idéböcker som era konkurrenter har anställda så lovar jag att aldrig sälja till dem ..." (Jag lovade att ge dem ett bra pris.)

9/4 A developing person

info@interesting.org — Wed, 09 Apr 2008 00:00:00 GMT

Idag var jag huvudtalare på en internationell konferens i Stockholm.

Talaren innan mig fick en så härlig inledning på sitt tal.

Det var Abhilasha Hans som höll ett föredrag om sitt företag. (Hon är chef för kundtjänsten på det ledande Indiska telekombolaget Airtel).

Och starten på det passet blev så bra. Moderatorn presenterade henne nämligen med orden:

-"Please welcome Abhilasha Hans, in charge of customer care in a company that get one million new customers a month!"

(EN MILJON nya kunder. I Månaden!)

Abhilasha klev upp på scenen, log, och rättade ödmjukt nog moderatorn med meningen:

-"Hello, I would just like to start with a small correction; it is not really one million new customers a month.

It is TWO million,”

Publiken skrattade och själv stog jag bakom scenen och rös.

Tänk vilken utveckling.

Snacka om ett företag som utvecklas.

Eller efter som konferensen var på engelska: Talk about a developing company. From a developing country.

Jag intervjuade Abhilasha efter det att vi gjort våra föreläsningar, och frågade henne ett par frågor just utifrån tankarna i vår nya bok "The developing world".

Abhilasha var verkligen passionerat intresserad av kreativitet och nya idéer. Hon sa bland annat att ”det är nödvändigt om man skall kunna utvecklas i den takt vi gör”.

(Hon tog som ett exempel på en av svårigheterna kundtjänsten ställs inför i Indien när det finns så många olika officiella språk.

När kunderna ringer till kundtjänst måste de ju kunna svara på rätt språk.

-"But it is not the 25 different official languages that makes it difficult. It is the 325 dialekts...”!

Hon berättade under sitt tal att Airtel har outsoursat nästan allt. Men en sak har de kvar; R & D.

-"We need to be more creative then we have been before" säger hon på ett så självklart sätt att jag ler med hela ansiktet.

Vad som skrämde mig var när samtalet kom in vilka nya tjänster de kommit på.

Jag frågade: -"Har ni tjänster i erat nät som inte finns i tex Sverige"?

-"Of course, svarade hon. Plenty”.

-"And is there a lot of companies from other countries that come and look at what you have invented"? fortsatte jag.

"Oh yes. They come from all over; Thailand, Indonesia, The middle east, Africa...

There are EVEN some European ones...

But no Americans..."

Jag rös under jeansen.

Jag måste bara ställa en fråga till, bad jag:

-"And do you from Airtel travel to the US and to Europe to see what new services they have there?

och Abhilasha svararde med en förundrad blick:

-"Yes. Of course"?!?

Bredvid mig stod en svensk man som hört min föreläsning om "The devloping world" där jag talat om hur utvecklingsländer har ett övertag vad det gäller att kunna hitta på nya idéer för de tittar verkligen på vad som händer i hela världen, och han skrattar till.

Precis som jag.

”Det är TOM några europeiska företag som kommer” säger hon utan att reflektera på hur konstigt det är att inte ALLA europeiska företag kollar in vad som händer i deras bransch i Indien, där företag kan växa med en miljon kunder i månaden. Eller två.

Och hon reagerar inte heller på hur självklart det är för henne som anställd på ett ”developing company” att resa och kolla på nya tjänster hos oss.

-”Om vi reser för att kolla på era tjänster? Yes. Of course"?!?

Det är just denna nyfikenhet på världen som gör företag som Airtel så starka.

Och det är just denna ignorans som är många västföretags största svaghet.

När besökte du själv ett utvecklingsland senast för att se vilka nya tjänster de infört där i din bransch?

Teo Härén

Idag i Stockholm. För två veckor sedan på Sri Lanka.

Abhilasha utstrålade verkligen nyfikenhet.

Och därför tror jag verkligen på henne när hon i ett mail tackade för den idébok jag gav henne.

-“Dear Teo, I really enjoyed Sweden, thank you! And I found your talk very eye opening. I have promised myself that I will always be a developing person. / Abhilasha Hans”

Kan du lova samma sak; Att aldrig sluta utvecklas?

8/4 Det kom ett mail

info@interesting.org — Tue, 08 Apr 2008 00:00:00 GMT

Dagens krönika blir helt enkelt två av de mail vi fick idag.

Dels för att jag tycker att de är bra. Men även som ett ”förlåt” till alla er som skickat mail men ännu inte fått svar.

Det är en hektisk tid för interesting och vi lovar att svara på alla mail.

Det kanske bara tar lite extra tid ett tag framöver.

Förlåt oss.

Nåväl, här kommer de två mailen. De är helt olika men de är båda rätt typiska för de reaktioner vi får i mailen på interesting.org.

Vi har alltid fått mycket respons men den senaste tiden har det ökat markant. Jag gissar att det beror på att vi uppmuntrar det mer på föreläsningarna, samt att vi föreläser mer än någonsin.

Först ett mail gällande Idébok för föräldrar.

---------
Hej interesting.org

Min sonhustru Caroline (barnsjuksköterska) berättade en dag att de har Idébok för Föräldrar på barnavdelningen där hon arbetar.

”Den är obligatorisk läsning för alla som kommer nyanställda till avdelningen. Det gäller även städpersonalen”, säger Caroline och fortsätter:

”Boken har hjälpt oss att vara mer lyhörda, att lyssna bättre på barnen och att prata bättre med barnen inför föräldrarna och med föräldrarna om barnen. Föräldrar är ofta lite obetänksamma när deras barn är svårt sjuka.”

”I sin oro kan föräldrarna ’råka’ kväva de kreativa lekar och fantasier barnen har och som de verkligen har nytta av för att klara av sin sjukhusvistelse. Tack vare boken står vi bättre rustade när vi märker att det händer och vi kan på ett bra sätt hjälpa till. Utan att klampa in i föräldrarnas integritet.”

Så tackar hon mig för bok- tipset och säger att Idébok för föräldrar borde vara obligatorisk kurslitteratur i alla fall för de sjuksköterskor som läser barnsjukvård som specialkompetens. C har skrivit så i ett brev till kursansvarig där hon studerade.

Vårt samtal avslutas med att C berättar att personalen på Linnéa (= avdelningen för människor som befinner sig i livets slutskede) också blivit intresserade av Idébok för föräldrar, då gamla och dementa människor ofta går tillbaka till barnstadiet.

Ibland får dessa ”gamlingar” strålande idéer (som ofta är totalt ogenomförbara på grund av personens ålder och svåra sjukdomstillstånd). Genom att personalen bejakar deras idéer får den sjuke en liten stund av högre livskvalitet. Han eller hon har blivit lyssnad på. Och det är väl nog så viktigt, när man endast har en kort tid kvar att leva.

-------

Jag blev rörd av mailet ovan. Tänk att Idébok för föräldrar hjälper sjuka barn.

Och tänk att en sjuksköterska tycker att ”Idébok för föräldrar” skulle kunna höja livskvaliteten på människor i livets slutskede genom att den hjälper vårdpersonalen att bejaka de gamlas idéer.

Det är mail som detta som motiverar oss på interesting.org att arbeta för att fler människor får sina idéer bejakade, inte bara på den avdelning där de tillbringar sin sista tid (men gärna där också) utan genom hela livet.

Det andra mailet i dagens mailskörd som jag vill ta med handlade om Härarbete.

--------

Hej Teo

Känner att jag vill skicka ett par rader till dig apropå din krönika "Härarbeta är en dröm". Jag köpte boken till mig själv och till en av döttrarna. Den dotter som jobbar i Hongkong fick sedan boken av mig. En dag ringde hon och sa glatt "Du vet inte vad jag gör! Jag härarbetar i Shenzhen. Jag blev så trött på Hongkong och kände mig oinspirerad. Då tänkte jag på vad Teo skrivit i boken du gav mig så jag åkte till Kina och sitter nu på mitt hotellrum i Shenzhen och är jättekreativ. Lyxigt känns det med stort fint hotell och roomservice."

Tack Teo för att du hjälpt mig att med vackra bilder och inspirerande text ge kunskapen till mina barn om att man inte måste stänga in sig på ett kontor utan att man ska jobba där man jobbar och mår bäst.

Tittar på mina vita armar och konstaterar att Sri Lanka inte vore så dumt, men nu har våren kommit till Skåne och snart sitter jag utomhus och jobbar så ofta det går.

-------

Tänk att Hongkong kan kännas oinspirerande, men att Shenzhen då istället kan ge ny energi!

Det är Härarbete i ett nötskal: att byta plats man arbetar på för att få ny energi, och nya idéer.

Behöver du själv byta plats för att få ny energi, och för att bli mer kreativ?

Du kanske skulle testa Hong Kong?

Eller Skåne?

Eller att café på andra sidan gatan?

Skriv gärna ett mail och beskriv var du hamnar.
Vi skall försöka svara så snabbt vi hinner.

Ha en kreativ dag

Teo Härén

7/8 Från ”bäst från väst” till ”bäst är bäst”.

info@interesting.org — Mon, 07 Apr 2008 00:00:00 GMT

Dagens krönika är en krönika jag blev ombedd att skriva för JCI och deras Kina-dag som de ska ha i april.

Rubrik: Från ”bäst från väst” till ”bäst är bäst”.

”Jag undrar om du har lust att skriva några rader om varför du tycker det är viktigt att svenska medborgare, elever, studenter, företagare, entreprenörer, tjänstemän, lärare, syokonsulenter och politiker lär sig mer om Kina och försöker förstå vad som händer där.”

Så stod det i ett mail som jag fick för några dagar sedan.

Som jag ser det är svaret enkelt: För att Kina (och för den delen Indien) kommer att påverka oss mer än vad de allra flesta svenskar har förstått.

Och jag menar inte att vi kommer att bli påverkade av det faktum att de ska konkurrera ut oss på att tillverka saker snabbare och billigare. Jag menar hur vi kommer att påverkas av att de kommer att skapa globala trender.

Under den första fasen av modern globalisering - den som skedde under 1900-talet - var det framförallt västerländska företag som exporterade sina produkter och idéer till resten av världen. Oavsett om det var Coca-Cola, IBM eller Abba. Kom det från väst (och framförallt USA) så var det coolt - delvis just på grund av att det kom från väst.

Fenomenet att något var coolt just för att det kom från väst gjorde det i sin tur lättare för västerländska företag att etablera sig globalt. Film från Hollywood var liksom ”bättre” just för att de kom från Hollywood. Mode från Paris var bäst - för Paris är ju modets huvudstad och så vidare.

Detta fenomen har gjort att kinesiska familjer gått till Pizza Hut - trots att de inte riktigt haft råd och trots att de egentligen inte gillar Pizza Huts pizzor. Och samma passion för allt västerländskt kan förklara hur Starbucks fick etablera sig inne i (!) Den Förbjudna Staden - Kinas viktigaste kulturella och historiska plats. Och visst går kineser fortfarande till Pizzahut. Men Starbucks finns inte längre kvar i Den Förbjudna Staden. Efter massiva protester på Internet drogs sig den amerikanska kaffe-kedjan ur.

I takt med sin ökade makt och betydelse i världen har Kina - och kineserna - börjat inse att saker kanske inte är bäst bara för att de kommer från väst. Och sakta men säkert börjar västerländska varumärken att tappa mycket av det ”premium” som de haft bara för det faktum ätt de varit västerländska. Istället börjar kineser - och människor i andra utvecklingsländer - att utvärdera produkter utifrån vilka de verkligen tycker är bäst - istället för var de kommer ifrån. Och när det sker skapas det en bättre grogrund för nya trender från nya ställen. Precis som Internet gjorde det möjligt att sitta var som helst och sälja prylar på nätet så har ”globalisering ala 2000-talet” gjort att en cool produkt kan skapas precis var som helst. Är den bra kommer den att sälja.

Idag sätter Korea trender i hela Asien inom allt från mode till musik och soap-operor. Det kallas för The Korean Wave och Thailändare blir galna när den koreanska sångaren ”Rain” kommer på besök. En man i Seoul berättade för mig hur kineser åker till Korea för att plastikoperera sina ögon. Förr åkte de dit för att operera sina ögon så de såg mer ”västerländska” ut. Men idag åker kineserna dit och opererar sig för att se mer ”koreanska” ut. Den koreanska vågen har skickat ut koreansk kultur över hela Asien men den har inte lyckas slå sig hela vägen till väst. Men om några år kommer Kina att skapa samma typer av trender som Korea gör nu. Korea har fördel av att ligger några år före Kina. Men Kina är så ofattbart mycket större. När Kina väl kommer igång med att exportera kultur, trender och idéer kommer det inte vara en kinesisk våg - det kommer att vara en kinesisk tsunami.

När det händer kommer det inte ge svallvågor bara i Asien - utan i hela världen. Och precis som en surfare måste börja paddla snabbt INNAN vågen är över honom för att få upp tillräckligt med fart för att kunna njuta av att surfa på vågen så måste en människa som vill kunna dra nytta av en trend ha förmågan att se trenden komma innan den är över oss. Så frågan till dig - och alla andra ”svenska medborgare, elever, studenter, företagare, entreprenörer, tjänstemän, lärare, syokonsulenter och politiker” - blir: ser du de nya trenderna som skapas just nu? Och ser du var de skapas?

Fredrik

4/4 Dyra idéer

info@interesting.org — Fri, 04 Apr 2008 00:00:00 GMT

-”I morgon skall en av engelsmännen i publiken åka skidor för första gången i sitt liv här i Åre”, får jag höra på fikapausen efter mitt pass idag.
-”Vi tar linbanan upp och låter honom ta första åket i en svart backe”!, skrattar chefen.
Solen skiner på bergen ett par mil bort och det är en alldeles underbar dag i fjällvärlden.

Jag har rest till Åre för att vara huvudtalare när ett av Sveriges mest framgångsrika industriföretag har internationell konferens med sina partners.
De tre första gångerna som jag talade med chefen på företaget inför min föreläsning sa han samma mening varje gång:
-”Vår produkt är den överlägset dyraste på marknaden”.

Han sa aldrig att det var den bästa, men det kunde man läsa mellan raderna när han beskrev hur de växer trots höga priser.

Företaget hade dagen innan tagit med alla sina gäster på skotersafari (Där de t.o.m. fick se älgar vid vägen) och bjöd dem nu på ett pass om ”kreativ försäljning”.
I publiken satt spanjorer, tyskar, finnar och andra européer.
Och alla ville de lära sig hur de kunde sälja sina dyra produkter på mer kreativa sätt.
Kanske kunde de t.o.m. höja priset ännu mer?

Det var ett roligt pass. Men roligast var dock att se det frågeformulär som företaget delat ut till alla sina gäster och som VD visade mig i en kaffepaus.
Av totalt 10 frågor som de ställde till sina partners var en av dem: ”Tycker ni att vi är tillräckligt innovativa?”, med följdfrågan: -”Är vi mer eller mindre kreativa än i fjol”?

10% av vad företaget fick reda på i sin gallup var alltså om deras innovationsgrad var hög nog.
Beundransvärt.

Medelbetyget på frågan ”Tycker ni att vi är tillräckligt innovativa?” var 4,7 av 5 möjliga.
En tanke: Det kanske är därför de kan ta ut skyhöga priser för sina produkter?

Vad tror du?

När var den senaste gången ditt företag frågade dig om du tycker de är tillräckligt innovativa?
Vad hade du svarat på en skala 1-5?

Teo Härén
I Åre

3/4 IDEAS at INSEAD

info@interesting.org — Thu, 03 Apr 2008 00:00:00 GMT

När INSEAD grundades var det en europeisk affärsskola. (E:et i INSEAD står för Europa).
För att ens få komma in som elev krävdes det att man talade tre språk: franska, tyska och engelska.

När Patrick Turner för 30 år sedan tog sin MBA på INSEAD hade man lättat lite på språkkraven. Det krävdes fortfarande att man kunde tre språk, men nu räckte det med att kunna franska, engelska ”och ett språk till”

Idag måste man fortfarande kunna tre språk för att komma in på INSEAD (förutom att ha skyhöga testpoäng, mycket bra betyg, arbetslivserfarenhet m.m. m.m.) men idag är kraven ”engelska och två språk till.”

Idag är Patrick tillbaka på INSEAD, men inte som student utan som affiliate professor of Entreprenurship vid INSEAD i Singapore. Ett av de ämnen han undervisar i är ”innovation”. INSEAD är rankat som en av världens bästa affärsskolor och har ett campus i Frankrike och ett i Singapore.

Som du kanske förstår hade jag en lång lista på saker jag ville diskutera med honom när vi träffades för en fika på INSEADs campus i Singapore idag.

Och som vanligt när man har såna här möten hann vi inte prata om ens en bråkdel av det vi ville prata om. Som tur var blev jag inbjuden att komma tillbaka och fortsätta diskussionen över en middag en annan dag.

Men vi HANN bland annat prata om just INSEAD. För INSEAD är ett lysande exempel på en organisation som har förstått värdet av att förändra sig i en tid när världen förändras.

När Patrick gick på INSEAD var 1/3 av studenterna från Frankrike. En tredjedel var från England och en tredje del var från ”resten av världen”, vilket till mesta delen betydde ”resten av Europa”.

Idag har man 75 nationaliteter på INSEAD och det land som har flest elever står endast för 14% av det totala antalet elever. Och det landet är inte Frankrike - utan Indien…
Man har två Campus - ett i Singapore och ett i Frankrike - men inget av Campusen är ”bättre” än det andra. När man söker till INSEAD söker man inte till ”Frankrike” eller ”Singapore” - man söker till ”INSEAD”
INSEAD har inte heller något ”moderuniverstitet” som man är del av - utan är BARA en affärsskola och styr över sig själv. Enligt Patrick är det en av anledningarna till att INSEAD har varit mycket bättre på att skapa en ”äkta internationell” affärsskola till skillnad från de andra stora, oftast amerikanska, affärsskolorna.

Att företag och organisationer måste inse värdet av att anpassa sig och sin verksamhet till en värld som äntligen ”på riktigt” har blivit global blev tydligt efter mitt samtal med Patrick. Och det blev också tydligt att INSEAD själva både har insett detta - och dessutom gjort nödvändiga anpassningar för att klara sig i denna nya värld. Kanske precis vad man kan förvänta sig av en av världens ledande affärsskolor i och för sig. Eller kanske är det tvärtom - att INSEAD ÄR en av världens ledande affärsskolor just för att de haft förmågan att se vilka anpassningar som måste göras. Och sedan gjort dem.

Vilka anpassningar måste ditt företag göra? Gör ni dem?

Fredrik
I Singapore.

2/4 9A

info@interesting.org — Wed, 02 Apr 2008 00:00:00 GMT

I december var jag hemma i Sverige och gjorde en föreläsning för en 9:e-klass i Malmö.

Igår sändes det tydligen på TV i Sverige.

För klassen jag föreläste för var klass "9A" som just nu är huvudpersoner i SVT:s stora dokumentärserie med samma namn.

Poängen med programmet är att se om man kan ta en av Sveriges ”sämsta” klasser och göra dem till en av landets ”bästa” klasser. Det ska göras genom att byta ut klassens lärare mot ”Sveriges bästa lärare”.

När SVT ringde och frågade om jag ville komma och föreläsa för klassen trodde jag att de skämtade. Jag som inte ens ÄR lärare skulle komma och hålla i en lektion för elever som hade blivit utvalda att få ”Sveriges bästa lärare”.

Och först tackade jag faktiskt nej. Jag tyckte inte att jag hade tillräckligt stor pedagogisk erfarenhet för att komma och tala för en klass som 9A - och var inte heller särskilt pigg på att mitt försök skulle sändas på bästa sändningstid i SVT.

Men sedan pratade jag med min mamma och pappa. För de är båda två lärare - och lärare som jag sett upp till som varande lärare av den typen som blivit utvalda att vara med i 9A. Den typ av lärare som brinner för att få alla barn att utvecklas.

Så jag valde att vara med.

Jag var en av endast två personer som inte är lärare som är med i programmet. (Den andra är en f.d. brandman som råkade ut för en väldigt svår brännskada.)

Klassen var naturligtvis full av väldigt smarta elever som bara råkade ha svårt att anpassa sig till den ”vanliga skolan”. För det finns ju inga ”dumma elever” - bara dumma sätt att lära ut till elever.

Jag vet inte om jag på 45 minuter lyckades förmedla något positivt budskap till klass 9A - men jag hoppas att jag lyckades få dem tillräckligt intresserade att vilja öppna boken som de fick.

För skolan hade faktiskt bestämt sig för att köpa in Idébok till alla elever i klass 9A - för att peppa dem att utveckla sin kreativitet och få dem att förstå att förmågan att ifrågasätta och tänka ”annorlunda” inte är något som är ”fel” - utan faktiskt något som är bra. Ja, kanske till och med en av de förmågor som är mest värdefull i framtiden.

Om jag har förstått det rätt har programmet blivit en ”snackis” i Sverige. Om det stämmer tycker jag det faktum att SVT gör ett program som 9A är värt hela TV-avgiften.

För är det något vi behöver i Sverige så är det en bred och engagerad debatt om vad skolan ska vara - och vad skolan skulle kunna vara för att ta tillvara ALLA elevers förmågor.

Fredrik
Som 1984 gick i klass 9F.

28/3 A developing person

info@interesting.org — Fri, 28 Mar 2008 00:00:00 GMT

Jag träffade Johan Staël von Holstein första gången 1996. Då stod han som grundare av en liten webbyrå kallad ”Icon” och sa ”om 5 år ska vi ha 3000 anställda i 30 länder”. De flesta som hörde honom då hånskrattade.

Jag skrattade också, men inte för att jag inte trodde att han skulle lyckas, utan för att jag blev så inspirerad av att höra någon tänka stora tankar.

Fem år senare hade han, och hans kollegor på Icon, gjort precis det han sa att de skulle göra.

(Johan har fått mycket oförtjänt skit för ”dot-com-bubblan” men faktum är att väldigt mycket av det Johan sa skulle hända hände. Och mycket av det han sa att de skulle göra gjorde de.)

Icon är idag en lönsam webbyrå med verksamhet på flera kontinenter. Men Johan är inte kvar. För Johan är en visionär och brinner för att förverkliga idéer. Nu driver han Iqube - en företagsinkubator som hjälper små företag att växa.

Både Johan och jag gör föreläsningar och vi föreläste tillsammans i Växjö för några veckor sedan. Och idag träffades vi igen i Singapore. Men idag jobbade vi inte. Vi bara satt och hade en lång och mycket god middag på en av Singapores bästa restauranger. Och även om vi inte jobbade kunde vi naturligtvis inte låta bli att prata om idéer. För det är vårt gemensamma intresse för att folk ska få - och genomföra! - fler idéer. Och därför försöker vi se till att träffas ibland och bolla sånt.

För mig personifierar Johan vad det innebär att vara en ”developing person” - en person som brinner för att ifrågasätta hur saker är. En person som är övertygad om att allt kan utvecklas och att ingenting är klart. En person som är villig att ta risker för att lyckas med sin dröm.

Efter en middag med Johan Staël von Holstein är det svårt att inte vara inspirerad att tänka stora idéer. Men ännu viktigare, det är omöjligt att inte vilja FÖRVERKLIGA dem.

Vilken stor idé vill, förlåt ”SKA”, du själv förverkliga härnäst?

Fredrik
I Singapore.

27/3 Hur man inte ”ska” lansera en bok

info@interesting.org — Thu, 27 Mar 2008 00:00:00 GMT

”Varför lanserar ni Idébok på Sri Lanka och Maldiverna? Varför lanserar ni inte i USA eller Tyskland? Där måste ni ju kunna tjäna mycker mer pengar!”

Frågan ovan har jag fått några gånger senaste veckan, efter att folk har hört eller läst att Maldiverna och Sri Lanka blev land 7 och 8 som Idébok lanserades i.

Svaret är enkelt:

Vi gillar att göra saker annorlunda.

Vi släppte Idébok i Japan som första utländska land (när det ”normala” är att man som svensk släpper i Norge, Finland och Danmark först för att sedan försöka sig på Tyskland.)

Vi släpper i och för sig Idébok i stora länder också. Jag menar, Kina är ju världens största land med 1,3 miljarder människor och där finns idébok (även om den just för tillfället är slutsåld där.)

Men vi tycker det är minst lika roligt att släppa boken på Island (som är ett av världens MINSTA länder).

Skulle vi bara bry oss om att tjäna så mycket pengar som möjligt skulle vi naturligtvis bara fokusera på stora marknader i utvecklade länder. Men vi gör det vi gör mest för att det är roligt. Och gör man saker som man tycker är roligt så brukar ”pengadelen” lösa sig ändå.

Och tänker man efter så är det ju självklart varför man lanserar sin bok på Maldiverna - det är helt enkelt ett väldigt roligt land att få komma och lansera den i.

Idag fick jag för övrigt en inbjudan från en resort på Maldiverna som köpt in boken som undrar om jag kan komma och föreläsa för deras anställda. De lockade med att de bland annat hade världens första undervattens-spa ...

Som en person som gillar människor som vågar prova nya idéer kan man ju inte låta bli att lockas av att få komma och föreläsa för företaget som byggt världens första spa under vatten!

Vi kommer att lansera idébok på många nya marknader i framtiden. Men vi kommer inte att göra det ”som man ska” - utan ”som vi vill”. Det blir roligare så.

Dessutom är det smart, tycker vi, att ”öva” på att lansera Ídébok på små marknader så att vi vet exakt hur en bra lansering går till när vi satsar på t.ex. USA eller Tyskland.

Och skriver man böcker om att göra saker annorlunda så vore det ju för övrigt själva attan om man inte själv försökte hitta nya sätt att sälja sin egen produkt.

Fredrik
Nyss på Maldiverna. Nu på Sri Lanka.

25/3 Idébok på Sri Lanka - en god idé?

info@interesting.org — Wed, 26 Mar 2008 00:00:00 GMT

I dagarna har vi lanserat Idébok på Sri Lanka. Det gör att Idébok nu har kommit ut på nio språk.

På Sri Lanka har vi beslutat oss för att göra lanseringen lite annorlunda. Vi säljer nämligen boken för 16 kronor.

Anledningen är att vi vill se hur det går om man lanserar en bok om kreativitet och säljer den så billigt som det bara går utan att boken ska kännas ”billig”. (Vi har tryckt den som pocketbok men i färg)

Vår tanke är att vi ska kunna få ut boken till människor på Sri Lanka som normalt sett inte skulle köpa en bok om kreativitet. (Vi säljer boken för samma pris som det kostar att trycka den.)

Det finns ett talesätt som lyder:
Om man ger en fattig man äter en fisk blir han mätt för dagen - om man lär honom att fiska blir han mätt för resten av livet.

Vi vill se vad som händer om man ger en fattig man (eller kvinna) en bok om kreativitet. Kanske utvecklar han (eller hon) helt nya sätt att fiska som är bättre än de sätt som dagens lärare kan lära ut.

Det pratas mycket om hur människor i fattiga länder måste få tillgång till utbildning. Men varför pratas det så lite om att de borde få lära sig att utveckla sin kreativitet?

Så istället för att prata om det har vi bestämt oss för att göra något åt saken - genom att trycka upp och sälja böcker till ett pris som gör att vi inte tjänar en krona på projektet.

För vi är övertygade om att människans förmåga att få en bra idé kan utföra fantastiska saker - och är det några som skulle tjäna på att få tillgång till den kraft det innebär att utveckla sin kreativitet är det fattiga människor i utvecklingsländer.

Fredrik
På Sri Lanka

PS: Vill du göra en insats för att utveckla kreativiteten hos fattiga på Sri Lanka? Gå in och beställ en bok på vår boksida och skriv ”En god idé” i kommentarsfältet när du beställer så använder vi 100% av intäkterna som vi får från din beställning till att dela ut böcker gratis till människor på Sri Lanka. Du får en bok om kreativitet och samtidigt får 15 fattiga människor på Sri Lanka varsin bok också!

26/3 Härarbeta är en dröm

info@interesting.org — Wed, 26 Mar 2008 00:00:00 GMT

Den här veckan har jag och Teo (d.v.s. en från interesting.org i Sverige och en från Singapore) varit på Sri Lanka och träffat Ayachana och Rajeev (d.v.s. våra två ansvariga på Sri Lanka).

Vi har tillbringat hälften av dagarna på kontoret och andra hälften på verandan på Galle Face Hotel. På kontoret gick vi igenom saker som krävde mycket papper och/eller skrivare m.m. På verandan på Galle Face satt vi och diskuterade planer och strategier. Galle Face Hotel är från mitten av 1800-talet och har haft drottningar, författare och astronauter som gäster (en gång flög även en missriktad kanonkula in i ett av rummen på övre våningen.) Hotellet har en underbar utsikt över havet.

Att sitta i en miljö som ångar av historia och prata om mål inför framtiden är inspirerande.

Att prata om visioner samtidigt som man tittar ut över en horizont som ser ut att avslutas i evigheten är motiverande.

Vi har alltså tillbringat den senaste veckan med att Härarbeta halva dagar varje dag. Det har fungerat lysande. Vi har mått otroligt bra (och fått en vacker solbränna fast det är mars) och vi har varit väldigt effektiva och produktiva.

Därför kan jag inte bestämma mig för om hur jag ska förhålla mig till ett mail som jag fick idag:

En av våra medlemmar på interesting.org har studerat vad som skrivs om interesting.org på andra ställen på nätet (så som bloggar och kommentarer) och i slutet finns en sammanställning av de NEGATIVA kommenterar som skrivits om att Härarbeta.

Citat:

”Det finns kommentarer om Teo och om hans Härarbete-föreläsningar och de går ut på att det är idioti, att det inte fungerar i praktiken och att ingen arbetsgivare skulle gå med på att man åker till Seychellerna eller nåt för att jobba. Och vem har råd med det? (jag har hört exakt samma kommentarer från bekantskapskrets, tyvärr.) Någon skriver ”Härarbete är en vacker dröm, men han verkar ju tro på det själv. Men om jag vill köpa en saga så går jag till barnboksavdelningen.”

Efter att ha haft en underbart skön, rolig och produktiv vecka jobbandes från Sri Lanka måste jag säga att:
1) Det fungerar - lysande - i praktiken.
2) Har man inte en arbetsgivare som låter sina anställda härarbeta så ska man byta arbetsgivare (eller få honom/henne att inse att Härarbete handlar om produktivitetsförbättring.)
3) Massor av svenskar har råd att åka på semester. (30 000 svenskar var t.ex. i Thailand bara över jul.) Men vad är det då som stoppar dem från att stanna kvar några dagar och jobba? (för det är ju sällan speciellt mycket dyrare att stanna några dagar till). Det är ju just de som INTE har råd att resa så mycket som de skulle vilja som tjänar mest på att härarbeta några dagar. (och man BEHÖVER inte härarbeta från Sri Lanka - man kan göra det från solen i Sälen också.)

Härarbeta ÄR en vacker dröm.
Men det är inte en saga.
Det är en sanndröm som allt för många väljer att inte tro på för att det låter för bra för att vara sant.

Att människor tror på saker som är för bra för att vara sanna är synd.
Men att människor väljer att INTE tro på bra saker som är sanna är ju faktiskt ännu mer synd.

Att människor väljer att må dåligt på jobbet i tråkiga lokaler i ett mörkt och slaskigt Stockholm istället för att sitta i solstolar och jobba på vackra hotell i exotiska länder är faktiskt riktigt deppigt. Och det blir riktigt synd när dessa människor sedan väljer att kritisera de människor som istället väljer att jobba från den plats på jorden som inspirerar dem mest.

Men visst, folk får ju jobba som de vill, och tycka vad de vill. Själv föredrar jag att sitta och ”slita i mitt anletes svett” med ett glas nypressad limejuice på verandan på Galle Face Hotel.

Fredrik
På Galle Face Hotel på Sri Lanka

21/3 Idebok lanserad i paradiset

info@interesting.org — Fri, 21 Mar 2008 00:00:00 GMT

Den har kronikan skrivs pa ett internetcafe' pa Maldiverna. Darfor fattas det en del prickar.

Idag lanserades Idebok pa Maldiverna. (Efter att ha lanserat boken pa Island och Sri Lanka senaste manaden kan man saga att vi har ett liten "ö-tema" pa lander som vi lanserar boken i.)

Det ar nagot speciellt med att lansera en bok man skrivit i ett nytt land. Och det ar valdigt speciellt att lansera den i ett land som har 300 000 invanare utspridda pa tusentals paradisattoller. Att komma till ett land som har en huvudstad som det tar 45 minuter att promenera runt ar dessutom lite charmigt.

Efter att ha gjort en forelasning om kretivitet for en grupp bestaende av allt fran resort-chefer till poliser kan jag glatt konstatera att intresset for kreativitet ar stort aven i paradiset.

Och det ar alltid lika roligt nar nagon kommer fram efter en forelsasning och fragar om man har lust att komma tillbaka och gora en forelsasning for hans eller hennes kollegor. Men nar det idag kom fram personer och presenterade sig som chefer for olika 5-stjarniga resorts pa Maldiverna och fragade om jag har lust att komma tillbaka och forelsa for dem sa jag saklart "Det gor jag garna." Och nar de lade till att det naturligtvis kunde inga nagra natters overnattning som delbatalning kunde jag inte lata bli att skratta.

Att fa betalt i overnattningar i paradiset ar ett bra satt att fa betalt.

Fredrik
Pa Maldiverna

19/3 Hur man kan påverka på en timme

info@interesting.org — Wed, 19 Mar 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag en utvärdering på en föreläsning jag gjorde i Stockholm i förra veckan.

Alla som fyllt i utvärderingen var "mycket nöjda" eller "nöjda" utom en som skrev:

"Taktiken att förolämpa sin publik i 40 går inte riktigt hem. Mycket händer i världen, men eftersom min kinesiska inte är vad den borde vara så har jag svårt att sjunga kinesiska poplåtar. De har en fantastisk drivkraft - jag har dock inte, som Fredrik, uppfattat det hela som en global tävling. I så fall vann vi delmoment demokrati och miljö för länge sedan. Jag har sällan känt mig så förbannad och anti efter en föreläsning."

Nu kan man ju inte alltid göra alla glada - men det är ju synd om någon lämnar en föreläsning förbannad och anti.

Därför var det roligt att göra en föreläsning på Sri Lanka idag. Jag var inbjuden att tala för 250 vd:ar och IT-chefer som var inbjudna av mobiloperatören Dialog.

Efter föreläsningen kom det fram en man och presenterade sig som IT-chef på Sri Lankas största bank.

Mannen kom fram och berättade att han i morse hade krockat sin sprillans nya bil (han blev påkörd av en polisbil)

På grund av krocken kom han för sent till ett möte med sin chef som sedan skällde ut honom under två timmar för ett fel som inträffat i företaget - men som inte var hans fel.

Sedan fick han ingen lunch för han var tvungen att ta ett annat möte.

På eftermiddagen hade han fått ett SMS från sin svärmor som undrade om ryktet att han varit otrogen med sin bästa väns frun var sant. (Det var det inte)

Mannen tittade på mig och sa:"Jag hade en så dålig dag idag att jag hade migrän, och kunde inte vänta på att den här dagen skulle ta slut. Hade det inte varit för att en vän till mig bett mig komma hit och lyssna på dig hade jag aldrig åkt hit."

Sedan tog han mig i hand och sa: "Du har förändrat hur jag ser på livet. Jag vet inte när jag var så här lycklig senast. Du måste komma och tala för vår företagsledning, inte för att förändra vårt företag - utan för att förändra vårt land!"

(Banken han arbetar på har hälften av Sri Lankas medborgare som kunder - och mannen började spåna loss på olika sätt att få ut mitt budksap till så många av dem som möjligt.)

Att på en timme kunna göra någon förbannad är intressant, men inget som är roligt. Men att på en timme kunna göra en annan person så lycklig att han ser på livet med nya ögon är otroligt spännande.

Och det roliga är att båda föreläsningarna till 80% innehöll samma budskap - där ser man hur två personer kan ta till sig en föreläsning på olika sätt.

Fredrik
På Sri Lanka

14/3 "Vetenskapsnär"

info@interesting.org — Fri, 14 Mar 2008 00:00:00 GMT

”Att få ett telefonsamtal med en förfrågan om ett möte samma dag är ingenting som jag normalt gör. I vanliga fall skulle du aldrig ens ha kommit förbi min sekreterare. Men när du berättade att du jobbar med ”kreativitet” fick du min sekreterare att inse att det här var nog inget vanligt samtal utan ett samtal som skulle kopplas in till mig direkt. För kreativitet är något som jag är väldigt intresserad av.”

Så började Raj Ramesar vårt möte när vi träffades idag.
Och det var ju just därför jag ville träffa Raj Ramesar.

Raj Ramesar är ”head of the Division of Human Genetics” på University of Cape Town och samtidigt konstnär. Ena stunden forskar han på mano-depression, nästa stund målar han tavlor eller gör lekskulpturer. Eller som han uttryckte det ”jag blandar konst och vetenskap”.

Han har till och fått med en av sina målningar i en vetenskaplig tidskrift om mano-depression. Målningen uttrycker känslor som lycka och depression och innehåller bland annat människor som hänger från släktträd. När jag frågade *varför” förklarade han ”För släktträd symboliserar familjer - och det är vad genetik handlar om: familjer.”

Och sedan börjar han förklara hur man genom att studera genetik kan få förståelse över hur universum hänger samman. Och Raj börjar prata om hur människan är en del av natur, om hur många pratar om hur vi spirituellt är en del av resten av universum - men hur man genom att studera genetik kan se hur mycket ett sånt påstående faktiskt stämmer. Eller som han på ett väldigt slagkraftigt sätt säger ”I share 22% of my genome with a banana.”

Vårt samtal glider in på hur genetik blir ett språk ur vilket människans historia, kultur och biologiska utveckling kan kopplas. Ja, han kallar till och med genetik för ”the language of heritage”. Och genom att koppla genetik till ämnen som har att göra med att vara människa - inte bara ur bilogisk synvinkel - utan även ur kulturell och social synvinkel fick han mig att tänka i helt nya banor kring vad det betyder att vara människa.

Jag berättar det för honom och han säger: ”Det kanske är för att jag angriper mitt ämne både som vetenskapsman och som konstnär. När man kopplar samman ämnen som normalt inte har med varandra att göra ser man nya kopplingar.”

Och jag tror att han har rätt.

Så dagens uppmaning blir: gå ut och träffa någon som är så långt bort från din verksamhet som möjligt för att se om du kan använda den input som du får för att göra nya kopplingar i din hjärna.

Fredrik
I Kapstaden

12/3 Globala Idéer

info@interesting.org — Wed, 12 Mar 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag ett roligt email. Det var från en tysk som berättade att man på tyska säger att man ”är gravid med en idé”.

På svenska säger vi ju att man ”ruvar” på siná idéer. Och i Tyskland är man alltså gravid med dem. Samma innebörd ungefär - d.v.s att ibland måste idéer få gro lite innan de är redo att möta världen.

Jag gillar när jag får lära mig om hur man ser på kreativitet i olika länder. Som att ”idé” på isländska heter ”hugmynd” och betyder ”hjärnbild” (se tidigare krönika).

Apropå Island fick jag ett annat kul mail idag. Ett isländskt företag har bestämt sig för att köpa in 1000 exemplar av Idébok. Att sälja in 1000 exemplar av Idébok är alltid roligt, men när det händer på Island - som ju bara är ett land med cirka 300 000 invånare - är det ännu roligare. Det betyder att ett enda isländskt företag har gjort så att 1/300-del av ett lands befolkning har fått tillgång till Idébok för att utveckla sin kreativitet. Sånt kan göra mig väldigt glad.

Fredrik
Som säljer Idéböcker i Island när han sitter i Sydafrika.

PS: Apropå Sydafrika levererades det 400 idéböcker till ett företag i Sydafrika idag också. Så idag har interesting haft en bra dag när det handlar om att sälja kreativitetsböcker i roliga länder.

11/3 Härarbetare

info@interesting.org — Tue, 11 Mar 2008 00:00:00 GMT

I övermorgon ska jag föresläsa i Kapstaden. Därför är jag här idag.

Det ”normala” hade kanske varit att flyga ner i morgon, men har man en bror som skriver böcker om att ”Härarbeta” så kan man inte låta bli att påverkas. Så jag åkte ned två dagar tidigare och har nu suttit och jobbat i ett soligt och varmt Kapstaden med vinden i håret och en vidunderlig utsikt över bergen.

Och det roliga är att det nu, tack vare trådlöst internet och mobiltelefon går precis lika bra att jobba härifrån som om jag skulle suttit kvar i Stockholm. (Det är inte ens någon tidsskillnad när man sitter här.)

Försök att sno åt dig några extra jobbdagar om du ska på konferens eller jobbresa någonstans. Men se det inte som semester - se det som att du jobbar på en annan plats.
(Eller ännu bättre, ta först konferens - sedan Härarbetar du några dagar - och SEDAN tar du några dagars semester!)

Då utnyttjar du ditt arbetsliv maximalt. För man ska se till att få må bra på jobbet.

Men nu är det dags att sluta jobba och gå och käka en lunch med lite lokal ”seafood”.

Man får ju inte slita ut sig.

Fredrik
I Kapstaden.

10/3 Hemliga hemligheter

info@interesting.org — Mon, 10 Mar 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag återigen höra en hemlighet.
Denna gång skedde det i Umeå.

Det var chefen för Norrlandskontoren på Proffice som i förtroende berättade vilka nya tjänster Proffice kommer introducera framöver.

Bland annat en ny tjänst som hon själv hade kommit på och presenterat för Proffice huvudkontor så sent som förra veckan.

Det är verkligen fantastiskt inspirerande att få resa runt i världen och träffa olika människor varje dag och få höra vilka nya idéer de arbetar med just nu.

Just den här tjänsten var verkligen smart. Jag log med hela ansiktet när jag hörde henne beskriva hur de tänkt.

-"Det är visserligen en ganska enkel tjänst att kopiera", berättade hon.

Men lade sedan till: "Men vem vill kopiera? Man vill ju leda utvecklingen".

Det värmer hjärtat hos en kreativitetsföreläsare att få höra det strax innan man skall upp och föreläsa om affärskreativitet.

Sedan föreläste jag för 100 av Proffice kunder och jag fick direkt efter föreläsningen tre förfrågningar om att komma till några av de Umeåföretag som var där och lyssnade.

Kul. Jag gillar Umeå.

Jag gjorde en föreläsning där jag blandade kreativitet och Härarbete.

Först talade jag om hur viktigt det är att utveckla nya tjänster.

Och sedan berättade jag om Härarbete som ett kraftigt verktyg för att komma på fler nya idéer.

Därför var det så roligt när Proffice-chefen som presenterat den nya idén för mig innan frukostseminariet vid avtackningen efter talet berättade för publiken att just den nya (hemliga) idé som hon berättat för mig innan föreläsningen hade hon inte kommit på på kontoret, utan i vårsolen på gården på sommarstället.

Det är otroligt roligt att föreläsa om kreativitet och Härarbete för Proffice kunder.

Och allra roligast är det när man får så konkreta exempel från den person som bokat mig.

Har ni nya tjänster på gång på erat företag?
Är de hemliga?
Berätta dem gärna för mig.

Jag lovar att inte berätta för någon...

Teo Härén
På väg hem från Umeå.

6/3 Kreativitet med kvalitet

info@interesting.org — Thu, 06 Mar 2008 00:00:00 GMT

Första gången kunden ringde och frågade om jag kunde föreläsa idag svarade jag:
”Tyvärr, jag har sportlov då.”
Andra gången han ringde och frågade om samma datum svarade jag naturligtvis samma sak.

Tredje gången han ringde och tjatade kunde jag inte låta bli att tacka ja.

Så där stod jag idag på Skansen och föreläste för ett härligt gäng finansiella rådgivare.
För att hinna ner och upp över dagen från Sälen hade jag hyrt ett eget litet flygplan för turen Sälen-Bromma-Sälen..

Efter föreläsningen kom det fram många åhörare och ville veta mer.

En av dem presenterade sig lite coolt, han inledde med meningen:
-"Jag är god vän med en Nobelpristagare…”

och han fortsatte sedan:
”… och han säger att man får sina bästa idéer (Vilket alltså i vännens fall resulterat i ett Nobelpris!) när man är ung och att det därför inte går att leva ett liv där man blir mer och mer kreativ med åren.

Jag konstaterade att jag tror att fortsätter man fylla på med nya intryck och uppmuntras av sin omgivning att ifrågasätta det man vet så kan man visst bli mer och mer kreativ ju äldre man blir.

Det är inte varje dag man säger emot en Nobelpristagare.

Den roligaste kommentaren under dagen var i pausen när en av rådgivarna konstaterade att finansbranschen inte behövde mer kreativitet då deras största problem just nu är att det finns så många nya finansiella verktyg utan kundnytta som ställer till problem på de finansiella marknaderna i världen.

Naturligtvis inledde jag föreläsningen efter pausen med att återigen säga emot.

-”Det är väl det största underbetyg er bransch kan få om det enda man lyckats hitta på i form av nya tjänster och produkter är verktyg som bygger på falska värden och som inte har någon kundnytta”!? röt jag till publiken med ett leende på läpparna…

Om det nu är så att en hel bransch enbart lyckats få fram en massa nya värdelösa produktidéer utan kundnytta, då är det ju inte MINDRE kreativitet som behövs inom finansbranschen…

Det är BÄTTRE kreativitet de behöver.

Teo
I Sälen på morgonen, på Skansen vid lunch, och åter i Sälen på kvällen.

5/3 Tal om tal och idéer om idéer

info@interesting.org — Wed, 05 Mar 2008 00:00:00 GMT

Det sägs ju att bakom varje framgångsrik man står en kvinna.
I Bill Clintons fall hette en av dessa kvinnor Vinca LaFleur.

Bill Clinton brukar kallas en av världens bästa just nu levande politiska talare. När Clinton var president var det Vinca LaFleurs jobb att skriva hans tal. Idag driver hon West Wing Consultants och skriver tal till företagsledare och hjälper folk att bli bättre talare. Och idag stod hon själv på scen och talade om att skriva tal.

Vinca och jag var båda inbjudna till Cisions kunddag på China-Teatern.

Under frågestunden efter sitt tal fick Vinca frågan hur likt TV-programmet ”West Wing” var jämfört med att jobba i Vita Huset på riktigt. Och jo, enligt Vinca var det ganska likt - även om hon med glimten i ögat berättade att de manliga talskrivarna i verkligheten inte var lika snygga som i programmet.

Själv fick jag en pratstund med Vinca innan dagen började och jag blev väldigt imponerad. För precis som i tv-programmet West Wing var verklighetens Vita Huset-anställda extremt allmänbildade. Vinca hade verkligen koll på Sverige. Hon hade läst nyheter, bloggar, gjort intervjuer m.m. bara för att vara insatt i vart hon skulle komma och tala. Hon hade studerat Kungens tal från Tsunamin, visste om de senaste politiska klavertrampen - ja, hon var verkligen imponerande insatt. Hon hade till och med beställt - och läst - min Idébok för att hon ville veta lite om de andra talarna trots att hon inte skulle lyssna på oss. (Vi talade på svenska.)

Och för mig personligen var det roligt att hon i sitt tal refererade till två böcker ”Made to Stick” - och - Idébok. Det är inte varje dag man får sin bok refererad i ett tal av Clintons talskrivare.

Vinca refererande till Idébok när hon gav exempel på hur man lade upp ett bra tal. Hon menade att en bra talare måste våga slå bort den första idén som kommer in i huvudet när man skriver ett tal - därför att den idén ofta är allt för självklar. (I Idébok kallar jag de ”självklara idéerna” för ”Idémationer”.)

Och sedan beskrev hon varför på ett väldigt vackert sätt. Hon sa: ”Det första sättet som jag skriver ett tal på är inte rättvist till den stora idén jag har i mitt huvud.”

Inte för att jag är förvånad - är man talskrivare ska man kunna formulera sig vackert - men jag gillade verkligen det sätt hon sa det på.

Hon gav sedan förslaget att skruva och vrida på vad man vill ha sagt så att man får fram lite nya varianter på det man ville ha sagt.

Att som talare inom kreativitet få förmånen att tala om kreativitet och tal med en talskrivare från Vita huset är lite av ett ”Kinderägg”.

Och jag hade onekligen en bra dag på jobbet idag.

Lär av Vinca och tänk på att lägga ner lite extra tid och resurser på att få till en beskrivning som gör rättvisa till den stora idé du har i ditt huvud.

Fredrik

PS: Det var för övrigt väldigt intressant att höra att hennes två favorittal i historien var:
1) Martin Luther Kings: ”I have a dream” (så klart)
Och
2) det tal som Bobby Kennedy höll för 40 år sedan när man just fått höra att Martin Luther King hade mördats.

Båda talen är nämligen exempel på tal som var förberedda, men där talaren improviserade och talade spontant från hjärtat istället för från manus. Vet inte om Vinca reflekterat över just detta. Men som kreativitetsintresserad talare är det intressant att notera att det är improvisationen som skapar odödliga tal. Inte det förberedda.

3/3 Djurkrönika

info@interesting.org — Mon, 03 Mar 2008 00:00:00 GMT

I dag - eller rättare sagt i går natt - var jag på Nattsafari på Singapore Zoo.
Så därför är det väl lämpligt med en djurkrönika.

Djurexempel 1.
Och idag hade jag ett möte på National University of Singapore med en professor som forskar på nya sätt att använda datorer. Han hade bland annat tagit fram ett dataspel där en människa spelar mot en hamster! (Hamstern springer runt i en bur och människan som spelar spelet kan med hjälp av en mus kontrollera en robotstyrd ”arm” i buren. Människan ska försöka att undvika att hamstern springer in i robotarmen. En kamera i buren fångar hamsterns rörelser och gör om dem till datorgrafik på spelet. Att få spela dataspel mot en hamster är kanske inte något som man tror att man ska få göra på arbetstid, men som kreativitetsboksförfattare kommer man undan med mycket. Hur det var att spela tv-spel mot en Hamster? Roligare än det låter (och då låter det ju ändå rätt roligt). Forskarnas nästa försök ska gå ut på att göra ett dataspel som man kan spela mot sina akvariefiskar hemma medan man sitter på jobbet. Även om det kan låta larvigt att en forskare gör hamster-data-spel så ligger det allvarliga filosofiska frågeställningar bakom som hur vi kan använda teknik för att kommunicera med andra levande varelser på nya sätt. Människors kreativitet används just nu på väldigt många olika sätt i världen.

Djurexempel 2.
I dag var jag också och besökte ”PS21”. PS21 står för ” Public service for the 21:th century” och är Singapores regerings initiativ för att få staten att anpassa sig till en föränderlig omvärld samt hela tiden se till att staten verkligen gör lösningar som är optimala för medborgarna. På deras hemsida såg jag detta citat: ”Have you ever noticed that the words "all" and "change" are embedded in the word "Challenge"?”
Och det leder oss in på nästa djurexempel. För en av de jag träffade på PS21 berättar om hur det inte alltid är lätt att se till att alla som arbetar i staten ser till medborgarnas bästa. För några månader sedan hade en singaporian ringt in till Djurvårdsmyndigheten och förklarat att två örnar hade flugit rakt in i hans balkongdörr och nu ville han få hjälp att ta bort dem. En av örnarna var död och en var svårt skadad.
”Hm, var en död sa du? Då får du ringa Avfallshanteringen, de ansvarar för döda djur”, förklarade mannen i andra änden av luren. Så mannen ringde Avfallshanteringen och berättade om de två örnarna. ”Hm, är en levande sa du?”, sa kvinnan på andra sidan luren. ”Du måste du ringa Djurvårdsmyndigheten. De ansvarar för skadade djur.”

Så där satt mannen med två myndigheter som vägrade komma med en lösning för att de insisterade på att följa reglerna. Mannen från PS21 suckar och säger ”Den enklaste lösningen hade kanske varit att ta en sten och döda den andra örnen också…” Mannen i lägenheten hade istället ringt Singapore Zoo som hade kommit och hämtat båda djuren.

Aven om det var ett tragiskt exempel på regel-följning in absurdum så har det kommit något positivt ur denna historia. För nu används den i internutbildningen av ämbetsmän i Singapore för att de ska lära sig att se till helheten istället för att alltid bara följa regler. Och på så sätt har man fått bort en annan idiotisk regel som sa att alla truckar som kördes inne i lagerbyggnader i Singapore var tvungna att söka dispens från vägverket för att åka och besiktiga sig. Nu sker det automatiskt. Och massor av onödig tid går inte längre åt för att fylla i onödiga blanketter.

Så vad kan vi lära oss av dessa djurexempel?

Tja, kanske att man kan hitta inspiration till att göra saker annorlunda genom att titta precis var som helst.

Fredrik
I Singapore

29/2 Kenny the fish

info@interesting.org — Fri, 29 Feb 2008 00:00:00 GMT

Han heter ”Kenny Yap Lee” men han kallar sig för ”Kenny The Fish”.

Kenny The Fish är Excecutive Chairman och grundare av Qian Hu Corporation. Världens största uppfödare av akvariefiskar.

Under mitt möte med Kenny The Fish idag fick jag ett lysande exempel på att snacket om ”Creative Industries”, dvs att vissa industrier som reklam, media och mode skulle vara ”kreativa industrier” medan andra branscher inte skulle vara det, är bull shit. Alla branscher är kreativa. Även akvariefiskbranschen.

Och det vet Kenny. Han pratar inte om sin bransch i termer som ”djuruppfödning” eller ”fiskfarm” . Nej, Kenny använder begrepp som ”we are a service provider of life style products” eller ”We are in the knowledge based industries” och förklarade sedan att det behövs mycket innovation och kunskap för att kunna föda upp och transportera akvariefiskar över hela världen utan att dessa små, bräckliga varelser dör. För ”dö”, det gör de lätt, vilket ”Qian Hu”:s logga är en påminnelse om.

Deras logga föreställer en fisk som på engelska kallas ”High Finn Loach”.

Kennys företag grundades 1989 som en fiskfarm och något av det första de gjorde var att köpa in 4000 High Finn Loaches för 400 000 Singapore dollar. Alla 4000 fiskarna dog under några dramatiska veckor och företaget gick nästan under innan det ens startat. Man bestämde sig då för att ha en High Finn Loach i sin logga. Och som Kenny sa:” Our logo is worth 400 000 dollars. It is a very expensive reminder to us that success is never easy.”

Qian Hu överlevde och är idag världsledande på odling och försäljning av akvariefiskar med odlingar i flera länder. Men han vägrar säga att de är störst. Som ett typisk ”developing company” vill han inte se sig som störst. Kenny förklarade för mig: ”We are not a big fish in a small lake. We are a slightly larger fish in the big sea.”

Han pratar så, Kenny The Fish. Lite filosofiskt, ofta i metaforer. Han kallar det själv ”Fiskolofi”.

Som när han förklarar varför det är så viktigt att inte titta på vilken bransch man är i utan bara fokusera på att ens eget företag är så bra som det kan bli. Då säger han:
”Fredrik, det finns inga ”soluppgångsbranscher”. Med det menar han att när solen går upp på ett ställe går den ner någon annanstans. Och när solen gått upp på ett ställe så fortsätter den att vandra för att gå in i förmiddag, eftermiddag, kväll och natt. Allt förändras.

I slutet av intervjun kommer den ”fiskolofi” som jag tyckte bäst om. Jag frågade Kenny hur man kan säkerställa att man själv hela tiden utvecklas så att man inte får för sig att man är ”soluppgångsbranschen”:

Han sa: ”You have to search for wisdom. Knowledge gets old and outdated. But wisdom never does. It is still true after a 1000 years.”

Och när jag frågar honom hur man uppnår visdom svarar han att det kommer ”When your interest go outside your own interest”.

”När ditt intresse går utanför dina intressen.”

Vilket otroligt vackert sätt att förklara värdet av nyfikenhet och kreativitet. Vilket klokt sätt att förklara visdom. Och vilket fullständigt oväntat möte det blev att träffa en av de mest filosoferande, modernt tänkande och intressanta vd:ar jag träffat på en fiskfarm i Singapores utkanter.

Förlåt, inte en ”fiskfarm”. En produktionsanläggning för en ”service provider of life style products” i form av akvariefiskar.

Fredrik
I Singapore. Som hängde kvar på Qian Hu,s lokaler ett bra tag och kollade på alla olika varianter av fisk som de födde upp. Otroligt vad med vackra fiskar det finns.

21/2 Hugmyndabok

info@interesting.org — Thu, 21 Feb 2008 00:00:00 GMT

Idag var jag på Islands största bokhandel och tog en fika med butikschefen.

Hon ville att jag skulle berätta lite hur vi sålt Idébok på kreativa sätt på andra marknader.

Jag delade med mig av lite erfarenheter och vi bollade idéer om hur man kan sälja böcker på nya sätt.

Och hon verkade sugen på att sälja många idéböcker. Bland annat skulle de i morgon sätta upp en stor reklamskylt som tog upp ett helt skyltfönster för att marknadsföra boken.
Och när jag gick till kassan för att kolla in vilka böcker som de pushade lite extra för såg jag ett bok-bord precis vid kassan där de lagt upp stora högar med tre böcker.

Två av böckerna var skrivna av isländska författare och de var de två böcker som Islands president nyligen utsett till ”2007 års mest intressanta böcker”.

Den tredje boken var - Idébok.

Det är inte utan att man blir lite stolt när den bok man har skrivit är en av tre böcker som en bokhandel väljer ut att pusha extra mycket för. Jag menar det finns ju en hel del böcker att välja på.

Men Island verkar vara väldigt intresserade av kreativitet. Jag har aldrig föreläst i ett land där så många människor räcker upp handen på frågan ”Anser du att du är kreativ?”. Nästan ALLA islänningar gör det. De har självförtroende. De vågar. De vill. Och de är nyfikna.

Och just därför tror bokhandeln - och mitt förlag - så mycket på Idébok på Island. För Islänningar är helt enkelt ett kreativt folk som vill bli ännu mer kreativa. Och det var en av anledningarna till att vi valde att ge ut Idébok på Isländska INNAN vi ger ut den på till exempel Tyska, Franska eller Spanska. Det - samt det faktum att det är roligt att ha gett ut sin bok på ett av världens minsta språk.

Efter att ha lanserat boken genom intervjuer i Islands största morgontidning, största affärstidning och största TV-program som handlar om böcker är jag nu väldigt nöjd med min korta tid på Island. Men jag har redan fått nya förfrågningar att komma tillbaka och föreläsa. Så jag kommer tillbaka redan i april. Och det gör jag med glädje. För en person som är intresserad av kreativitet finns det få länder som är så inspirerande att komma till som Island.

Om du inte redan varit där så se till att åka dit. Det borde nästan gå att motivera som en ”utbildningsresa” bara att få komma till Island och prata med dess kreativa, riskvilliga invånare.

Fredrik
Som just lämnat Island.

18/2 Risken med att inte ta risker

info@interesting.org — Mon, 18 Feb 2008 00:00:00 GMT

Företaget Össur´s slogan är ”Life without limitations”.
Det är en väldigt passande slogan för företaget. Inte bara för att Össur gör proteser som möjliggör för rörelsehindrade att röra sig bättre, utan även för att företaget självt är en organisation som vägrar att låta sig begränsas av begränsningar.

Össur är ett företag som grundades av en isländsk man vid namn Össur. Under många år var det ett litet företag som var innovativt men som inte växte speciellt mycket.

För tio år sedan bestämde sig Össur (mannen alltså) att ta in Jon Sigurdsson och göra honom till vd för Össur (företaget alltså). Sedan dess har företaget vuxit med minst 30% per år, tio år i rad.

Idag skulle jag träffat vd:n Jon men i morse fick jag höra att han var sjuk hemma i influensan. Synd. För jag ville verkligen träffa honom eftersom Össur är ett typiskt ”developing company”.

Gissa om jag därför blev glad när Jons sekreterare lite senare ringde och sa: ”Jon kommer in en timme för att träffa dig och kommer sedan åka hem igen och fortsätta vara sjuk.”

Så idag fick jag träffa en sjuk Jon men hans energi var det inget fel på.

Han sa bland annat:
”You HAVE to take risk. We take alot risk - but we plan it. We know what kind of risk we are taking, or we try to know what kind of risk we are taking. If you try to minimaize risks by doing what everyone else is doing you end up where everyone else is - and that is a huge risk in it self.”

Och han berättade sedan om ett möte som han, grundaren och en revisor hade haft för tio år sedan. Revisorn hade sagt till grundaren: ”Nu har du anställt en vd, det är bra. Se nu till att göra dig av med de tre du har på R&D-avdelningen, sparka dina sju säljare och lägg allt krut på att få dina återförsäljare att sälja så mycket som möjligt av din produkt. För om fem år kommer den här produkten inte att sälja längre. Och om du minimerar dina kostnader kommer du att ha tjänat ihop så mycket att du kan köpa dig ett eget hus.”

Jon berättade hur han kommit ut ur mötet kallsvettig. Som tur var hade inte grundaren köpt revisorns råd. Istället tog han en risk, satsade mer på försäljning och utveckling. Och lät Jon bygga ett företag som har ”ta risk” som en av sina kärnvärderingar.

Och revisorn hade rätt på ett sätt. Den produkt de hade då säljer ingenting idag. Å andra sidan är företaget näst störst i världen, har 17 000 andra produkter och siktar på att omsätta 750 miljoner dollar 2010…

Och som Jon sa: ”Today Össur doesn´t have that small house - instead he has a 80-meter long yacht …”

Kreativitet handlar om att våga ta risker och utmana det man har idag för att kunna få något bättre i morgon.

Hur riskbenägen är du?

Vilken är nästa stora risk du ska ta?

Fredrik
På Island

14/2 Är du "Hemmad"

info@interesting.org — Thu, 14 Feb 2008 00:00:00 GMT

Idag föreläste jag för 25 personer på Glitnir Bank på Island. Glitnir Bank är en isländsk bank som börjat etablera sig i många utländska länder. Det är det många isländska banker som har gjort. Egentligen är det otroligt hur ett land med 300 000 invånare kan ha banker som är så pigga på att etablera sig utomlands. Och det gäller för övrigt inte bara de isländska bankerna. Idag träffade jag en representant för ett isländskt läkemedelsföretag som köpte 22 (!) företag förra året! Och i förra veckan träffade jag ett isländskt handelsbolag som på bara några år skaffat sig mer än 30 000 anställda i flera länder. Så tänker de, islänningarna. De ska ut i världen med sina företag.

Kanske är det vikinga-arvet.

Vi kom att tala om det idag med marknadsavdelningen på Glitnir Bank.

En av de jag pratade med berättade att det finns en gammal berättelse i en av dikterna i Hafamal som kanske kan förklara islänningarnas nyfikenhet på att lämna sitt land.

I en av dikterna pratas det nämligen om "Heimskur". Heimskur betyder "dumbom" på isländska. Ordet har sitt ursprung från ordet "Heima" som betyder "hem". En "Heimskur" är alltså en person som blir en dumbom genom att aldrig lämna sitt hem.

De gamla vikingarna menade att den som inte gav sig ut på ett skepp för att skaffa sig nya erfarenheter och nya intryck som han kunde ta med sig hem till sin gård var en dumbom. En Heimskur.

Det ligger mycket i det.

Allt för många är det som bara håller sig på hemmaplan och tror att man kan klara sig på det. Men det görs väldigt mycket spännande på andra platser än hemma. Och åker man inte ut och försöker hitta dessa nya idéer blir man en dumbom. Vikingarna kallade det "heimskur". Jag kallar det att bli "hemmad".

Fredrik
Inte hemma. Utan på Island.

13/2 Världsuppfattning

info@interesting.org — Wed, 13 Feb 2008 00:00:00 GMT

Igår gjorde jag en föreläsning för ett 40-tal inköpschefer på några av Sveriges största företag. Alla hade de ansvar för inköp för minst en miljard.
Idag träffade jag Petter Andersson, Vice President Learning på Ericsson.

Både igår och idag pratade jag om hur svårt det är att ta till sig förändring.

Igår kom jag i samtal med en man som tidigare varit inköpschef på SAS. Vi pratade om hur svårt det varit för SAS att inse att lågprisflyg som Ryanair utgjorde ett hot. Han berättade hur han själv fascinerat hade studerat hur Ryanair hade lyckats ifrågasätta minsta lilla del i vad det innebär att vara ett flygbolag och därmed kunnat skapa en kostnadsmassa som var mycket lägre än SAS. Mannen jag pratade med jobbade alltså inte längre på SAS men han sa ”SAS har FORTFARANDE inte fattat. Nu ser de Ryanair som ett hot - men de har inte förstått att de måste ändra på sin kostnadsstruktur.” Han berättar sedan hur SAS genom att sälja tillgångar, som sitt IT-bolag, fastigheter, hotell m.m har sett ut att göra vinst, men som han sa ”Nu har de ingenting mer att sälja.” Och snart måste de uppgradera stora delar av sin flygplansflotta. Den fd försäljningschefen från SAS lade till: ”Det blir inte billigt att låna till de planen - och SAS som knappt lyckas göra vinst i värsta högkonjunkturen utan dyra plan …”

Han var minst sagt pessimistisk. Och jag fick känslan av att han lämnat ett ”sjunkande plan” …

Det var igår.
Idag tog jag alltså en fika med Petter Andersson.
Han är utbildningsansvarig globalt för Ericsson och hade sett min föreläsning på Youtube och ville träffas för att få höra mer om mina tankar.

Vi pratade bland annat om hur Ericsson fått en ny typ av konkurrent i form av kinesiska Huawei. Petter sa: ”Reaktionsförmågan på ett stort företag är extremt låg.” Han menade att även om många nu börjat se Huawei som en konkurrent så är det inte lika många som insett att Ericsson därför måste börja arbeta annorlunda.

Men jag fick känslan att Ericsson inte är ett nytt SAS. Petter var verkligen passionerad kring att hitta nya sätt att få ett stort etablerat företag att se - och ta till sig - nya hot och förändringar.

Så jag bad honom komma med ett råd till andra stora företag som kanske riskerar att någon liten uppstickare kommer och hotar deras affär. Han sa: ”Var extremt observant. Ta scenarioplanering på allvar. Och var extremt innovativ i dessa scenarioplaneringar för konkurrenterna kanske inte kommer från det väntade hållet.”

I en värld som förändras snabbare och snabbare ökar värdet på att kunna förutse framtiden. Hur ser framtiden ut i din bransch?

Fredrik

PS: Jag tycker att det är roligt när en utbildningsansvarig på ett företag som Ericsson bestämmer sig för att personligen avsätta 90 minuter för att lära sig och få inspiration om vad som händer i världen. Petter pratade följdaktligen även om vikten om ”världsuppfattning”. Vilket vackert ord: Att ha en uppfattning om vad som händer i världen.

12/2 Lös katastrofer med kreativitet

info@interesting.org — Tue, 12 Feb 2008 00:00:00 GMT

Ibland arbetar vi ”idéellt” på interesting.org.

Antingen genom att ge pengar till ideella organisationer.
Eller böcker.

Vi föreläser även, utan att ta betalt, för organisationer som tex Unga Allergiker.

Men idag gjorde vi någonting vi inte gjort tidigare:
Idag skänkte interesting.org nämligen 2 000 kr till Rädda Barnen;
Genom att INTE arbeta!

Låt mig förklara.

Det var evenemanget ÅRETS BYRÅ som ville vara 100% säkra på att de hade en huvudtalare när de bjudit in 450 människor från olika byråer i Sverige för att utse ett antal vinnare som ”Årets PR-byrå”, ”Årets Webbyrå”, ” Årets Reklambyråer” osv.

I programmet och inbjudan stod det att kvällens huvudtalare var Petter Stordalen, ägare av Choice Hotels Scandinavia. (En av Norges mest framgångsrika entreprenörer.)
Stordalen skulle flyga in från Oslo på morgonen och eventet startade i Stockholm klockan 15.00.
Men arrangörerna ville som sagt vara helt säkra på att de inte stod där utan talare ifall någonting hände med Stordalen.

Därför blev vi kontaktade.
Jag var helt enkelt ”Stand by-Stand in”.

På frågan om arvode för att ha ”tal-jour” svarade jag att jag tar bara betalt om jag arbetar. Så OM jag får rycka in tar jag normalt arvode.
Men för att vara ”stand by” tar jag inte betalt.

-”Men ni kan väl sätta in 2 000 kr till Rädda Barnen som en just gest”? föreslog jag.

Vilket de naturligtvis gjorde.

Jag hade gärna föreläst kreativitet för just denna yrkeskår.
Onekligen en grupp som är insatta i ämnet.
Men som beställaren sa: -”Kanske nästa år”?

Jag tycker det är väldigt proffsigt att gardera sig med en reservtalare ifall det tex är dimma i Oslo.
Det är inte alls särskilt vanligt att konferensarrangörer tänker så.
(Även om vi har fått vara ”inhoppare” en gång tidigare: Fredrik fick hoppa in istället för Göran Persson med kort varsel för några år sedan när Statsministern fick förhinder.)

Och jag funderade på kvällen (När jag fick vara ledig istället för ersätta Stordalen som kom fram som han skulle) på att just förmågan att tänka ut sådant som skulle kunna hända och sedan planera för det är en speciell sorts kreativitet.

”Katastrofkreativitet” kanske man skulle kunna kalla det.

Vad skulle kunna gå fel på ditt jobb?
Hur skulle ni agera då?

Teo Härén
Ledig i Stockholm

11/2 Mobilförbudsförbud

info@interesting.org — Mon, 11 Feb 2008 00:00:00 GMT

Det är alltid roligt att göra tvärt om.

Därför inledde jag dagens föreläsning i Karlshamn med orden:

-”Innan jag sätter igång med föreläsningen vill jag att alla tar fram sina mobiler och kontrollerar dem...”

Och fortsatte:

-”Jag vill att det är helt säkert att alla mobiler är påslagna”!

Medan publiken tog upp sina mobiler berättade jag att jag på varje powerpointbild lagt in mitt mobilnummer och att jag ville få deras spontana reaktioner som sms direkt när de tyckte någonting var bra.
Eller dåligt.

Jag uppmanade dem även att ställa frågor eller komma med förbättringsförslag.

-”Se bara till att telefonerna är på tyst” lade jag till med glimten i ögat.

När föreläsningen är klar har det ramlat in massor av sms med synpunkter, idéer och kommentarer.

Ännu fler än de mail jag brukar få.

Ett enkelt och smidigt sätt att få interaktion mellan mig som föreläsare och publiken.

Idén fick jag från en 16-årig tjej som sms:at någon under en föreläsning och som kom fram till mig efter föreläsningen och sa:

-”Jag märkte att du såg att jag sms:ade under din dragning. Men jag sms:ade bara min kompis på raden framför; ”Gud vad bra han är”!

Hon trodde nog att jag stört mig av att hon hade telefonen framme och ville därför förklara sig.

Själv hade jag inte alls blivit störd.

Jag sitter själv ofta och tar anteckningar i min telefon när jag lyssnar på föredrag. Och skickar även kommentarer ibland till kompisar. Ofta just när jag tycker någonting varit bra.

Så jag tänkte; Alla i publiken sitter med en ”feedback-maskin” i handen.
Varför då be dem att stänga av mobilen när man skall tala?

Regeln att telefonen skall vara avstängd på konferens kanske inte var så självklar som den först kändes?

Finns det någon regel som ni har på erat jobb som man kan ta bort?

Teo Härén
Kalrshamn

Jag kan avsluta med att berätta om en annan, om än oavsiktlig, interaktion med publiken som skedde när jag sprang ifrån föreläsningssalen ut till en väntande taxi som skulle ta mig till nästa föreläsning samma dag.

Medan nästa talare intog scenen gav jag mig snabbt iväg ut ur salen små-snackandes med några av arrangörerna på väg till taxin.

Utan att lägga en tanke på att jag fortfarande bar ”myggan” i bältet, så mitt samtal strålade tydligen rakt ut i föreläsningssalen.

(Till publikens stora förtjusning enligt ett sms jag fick från en kille i publiken.)

Men det får man bjuda på :-)

Det var ju trots allt inte som den gång på Lidingö när jag sprang på toaletten med myggan påslagen.

En klassiker.

8/2 Från 1 grad norr till 1 grad Celsius

info@interesting.org — Fri, 08 Feb 2008 00:00:00 GMT

För två dagar sedan simmade jag i en pool i Singapore. Idag är jag på Island och har just kommit upp från ett dopp i Atlanten. Enligt termometern på bryggan var vattnet 1 grad Celsius ”varmt”.
Jag var inbjuden att simma i is-vatten av min värd på Island. Förra gången jag var här fixade de så jag fick gå på älv-guidning. Idag tog de mig alltså på is-badning. Det är kul när beställare av kreativitetsföreläsningar fixar kreativa sidoaktiviteter.

Men mitt starkaste minne från idag kommer nog ändå inte vara att simma bland isflak. Utan att fått förmånen att träffa Gunnar XX, vd på XX.

Jag var inbjuden att vara Key Note Speaker på en konferens arrangerad av föreningen för isländska ekonomer.
Gunnar var en av två andra Key Note Speakers.

XX är ett typiskt isländskt företag på ett sätt. Och när jag säger ”typiskt isländskt företag” menar jag att de ofta är så otypiskt pigga.

På bara fem år har företaget gått från att vara ett litet isländskt företag med några livsmedelsbutiker till att idag ha 3900 butiker i många olika länder och 75 000 anställda.

Jag har nu varit på Island tre gånger. Varje gång blir jag väldigt glad över hur kreativa, snabba och orädda isländska företag är. Jag har funderat mycket på vad det beror på. Kanske är det så enkelt att är man ett litet folk på en liten ö så blir man sån.

Singapore och Island är på många sätt så olika som två länder kan bli. Två små ö-länder. Den ena nästan vid ekvatorn. Den andra nästan vid polcirkeln. Men samtidigt är de väldigt lika. Man blir glad när man kommer till dem. Det är som om islänningar och singaporianer har insett att är man liten så måste man vara snabb, kreativ och orädd. Och i en värld som förändras snabbare och snabbare är nog just snabb, kreativ och orädd väldigt bra egenskaper att ha. Kanske var de därför som min värd idag tog med mig för att bada i havet mellan två föreläsningar mitt i en snöstorm på en torsdagseftermiddag i februari.

Han ville väl kolla så att jag inte var en trög, tråkig, rädd man från Sverige. Så när jag stod där i snöstormen i badbyxor och tittade på det - bokstavligt - iskalla vattnet var det inte mycket att tveka på. Här gällde det att visa att man blivit inspirerad av de små ö-folken.

Hur kreativ, snabb och orädd är du?

Fredrik
På Island. (och i isvatten)

7/2 En mässa med massa idéer

info@interesting.org — Thu, 07 Feb 2008 00:00:00 GMT

Den här krönikan är skriven i en stol som ingen annan har suttit och arbetat i tidigare.
Idag är jag nämligen på Möbelmässan.

På Möbelmässan träffas några av de mest kreativa människorna i Sverige.
Jag fick äran att vara en av talarna på scenen ”Guest of honor” i den stora entréhallen.

Att tala på ämnet ”kreativitet” för kreativa människor på möbelmässan är inte helt enkelt.
Men efter seminariet kommer det fram ett par stycken ur publiken och ville fortsätta diskussionen.

Möbelbranschen går bättre än någonsin.
Just det var lite av poängen med min dragning: dvs att just för att det går så bra borde vi satsa ännu mer på att ligga i framkant vad det gäller kreativitet även framöver.
Så vi inte lutar oss tillbaka och tar vår kreativitet för given.

Just det ämnet verkade engagera åhörarna.

Efter mitt seminarium går jag runt på mässan för att själv få nya intryck och mer inspiration.

Jag vet ingenting om möbler.
Men när jag går runt bland självlysande dörrar, gröna ägg och Brasilianska designers känner jag hur mycket av mina ”sanningar” om möbler, och annat, som kastas omkull.

Samtidigt som jag ibland har svårt att se skillnad mellan en kontorsstol och nästa och istället fascineras av hur små skillnaderna är mellan olika tillverkare.
Ibland känns det som om det bara fanns ett enda sätt att göra en kontorsstol på.

Det blir helt enkelt en dag fylld av kontraster; ena sekunden ”form-nyheter” nästa ”likformigheter”.

När jag ser en utställning med ”utflippade” kontorsstolar kan jag därför inte låta bli att fråga om man får provsitta dem:

-”Nja, just den där är en prototyp” säger tjejen i montern med ett leende.

Jag övertygar henne dock om att jag inte kommer att ha sönder stolen, sätter mig försiktigt ner och öppnar min laptop för att skriva den här krönikan.

Det är fruktansvärt inspirerande att se alla idéer som samlats på en och samma mässa.
En vägg av ljusdioder inspirerar mig att tänka nya tankar kring hur jag reser smartare och tyg-kakelplattorna i en annan monter får mig att ifrågasätta hur min nästa laptop skall se ut.

Att tillbringa tre timmar på möbelmässan fast man inte är intresserad av möbler är väl investerad tid - om man är intresserad av kreativitet.

När var du själv senast på en mässa som inte var inriktad mot din bransch?
Sist du var det; fick du nya idéer?

I så fall är det kanske dags att ge sig av till närmaste mässa snart igen?

Kanske redan imorgon?
Eller idag?

Teo Härén
I en underbar, men ömtålig, stol på möbelmässan.

6/2 En kreativ kvart

info@interesting.org — Wed, 06 Feb 2008 00:00:00 GMT

På NUTEK arbetar man varje dag med att Sverige skall bli mer företagarvänligt.
Idag fick jag förmånen att vara delaktig i det arbetet.
Det skedde i Åre.

(NUTEK hade sett att jag var avslutningstalare på en konferens i Åre på torsdagen och bjöd då in mig att föreläsa på deras workshop på onsdag kväll. Det tycker jag var smart: De slapp betala för resan och jag fick två bokningar inom 12 timmar i Åre. Win-Win.)

Temat för NUTEKS workshop var företagande i Sverige år 2030.

Jag fick 15 minuter på mig att tala.

Några dagar innan föreläsningen frågade jag min son Albert (som kommer vara 30 år gammal år 2030) vad han skulle behöva för förutsättningar för att vara egenföretagare som vuxen.

Jag uttryckte mig bokstavligt talat så här:
-”Albert, vad skulle du behöva för att vara egenföretagare om 22 år?”

Jag tycker hans svar var lysande.

Ett svar som borde passa in på varje entreprenör.
Ett svar som i sin enkelhet sammanfattar vad företagande går ut på.

Ett svar som vi på interesting.org faktiskt lade in i vår vision för företaget redan samma dag.

Albert, nio år, svarade:

- ”Jag behöver kunder.”
- ”Och så behöver jag ha roligt”!

Ett svar som med nio ord sammanfattar vad egenföretagande går ut på:
Att ha kunder.
Och att ha kul!

Det fick bli en av vinklingarna på mitt seminarium: Att vi behöver fokusera på att berätta hur roligt det kan vara att vara egen, och inte på eventuella krångliga 3:12-regler, blanketter eller behovet av ”starta-eget-kurser”.

Men också att vi skall lägga kraft på att underlätta för nystartade företag att få sina första kunder.

Jag myntade begreppet ”The nation with a passionate workforce” – ett Sverige där så många som möjligt arbetar med någonting som ligger nära deras passion i livet. (I alla fall en del av sin arbetstid.)

Med tanke på hur enkelt det är att arbeta om man är passionerat intresserad av det man gör (och hur mycket mer man får gjort då) är det lätt att se vilken potentiell produktivitetsökning som skulle ligga i att fler vågade starta eget inom ett område de var passionerat intresserade av.

Och jag lyfte fram det absurda i att vi i Sverige idag har två politiska partier som driver tesen att ”ingen skall TVINGAS arbeta mer än sex timmar per dag”.

Men hur inget parti driver linjen ”Att så många som möjligt i Sverige skall ha ett arbete där de trivs så bra, och har så kul, att de gärna tillbringar åtta timmar om dagen där”.

Vilket faktiskt är ett alternativ.

Har du ett arbete du är passionerat intresserad av?
Om inte: borde du inte ha det?

Skulle du kunna arbeta 10% av din tid i ett eget företag som låg närmare din passion?
Eller 100% av din tid?

Teo Härén
Som har ett arbete jag är passionerat intresserad av.

Och som älskar att driva ett företag med massor av kunder.
Och att ha roligt under tiden.

2/2 En (väldigt) liten idé

info@interesting.org — Sat, 02 Feb 2008 00:00:00 GMT

Yeo Yee Chia hade en bra dag på jobbet i går. Jag menar, det är inte varje dag man får drygt tio miljoner kronor att leka med.
Igår blev det nämligen officiellt att mr Chia fått ett stipendium på just drygt 10 miljoner kronor över tre år för att använda i sin forskning.

Han tillbringade hela gårdagen med att träffa radio- och TV-journalister.
Idag - på en lördag - träffade han mig.

Att som forskare få tio miljoner kronor på ett bräde är väldigt, väldigt ovanligt. Att få det som UNG forskare (Yeo kan inte vara en dag över 35) är extremt ovanligt.

Men så är Yeo Chia inte heller vilken vanlig forskare som helst. Han forskar på något som får kallas ”hight-high-tech”.

Hans forskargrupp tar fram lösningar på hur man kan använda nano-teknik för att göra transistorer för datorer. En transistor är den ”on-off-knapp” som antingen kan stå i ”av” eller ”på” läge och en dator har miljoner transistorer på ett chip. Yeo jobbar på att använda nano-teknik för att göra dessa så små som möjligt.

Man kan väl säga att de lyckas ganska bra.

De har nyligen lanserat världens minsta transistor. Den är 5 nano-meter bred.

När mr Chia ser på mig att jag inte riktigt fattat hur litet 5 nano-meter är berättar han att det betyder att om man lägger 20 000 (!) av dessa transistorer i BREDD så är de lika breda som ett mänskligt hårstrå. (Ja, tjugo tusen i bredd!). Sedan lägger han till: ”That is pretty amazing.”

No shit.

Han berättar sedan att University of Singapore är världsledande på just denna hight-high-tech-forskning och ligger före universitet som MIT i Boston eller Stanford. De senaste åren har de kontinuerligt legat i topp på antalet forskningsrapporter som de fått publicerade inom sitt område. Och han berättar att den utrustning som han och hans elever har tillgång till i Singapore är bättre än vad man kan hitta någon annanstans.

Singapores regering har gett sig den på att locka till sig de bästa unga forskarna i världen och delade igår ut hela tio olika 10 miljoners-stipendier till forskare från Holland, Tyskland, Kina m.m. Yeo Chia var en av tre ”infödda” forskare som fick pengar. Med världens bästa utrustning och pengar i världsklass ska de locka världens bästa unga forskare för att sätta denna lilla prick som kallas Singapore på kartan.

”We have a bold government here. But they should be bolder, and I know that they have even bolder plans..”, säger Yeo Chia och ser glad ut.
Tro fan det, när man är forskare och just fått tio miljoner kronor att leka med och befinner sig i ett land som ska satsa ännu mer på cutting edge forskning.

”1,5 million dollar, that is 15% of a Nobel Price”, säger Chia till mig när han säger adjö. Och sedan lägger han skrattande till: ”Allt jag behöver göra nu är att vinna 6 såna här stipendier till.”

Bold thinking från en person som inte ser sig som klar. Utan som just tycker sig ha påbörjat sin resa.

Sånt gillar jag.

Fredrik
I Singapore.

1/2 En Idébok

info@interesting.org — Fri, 01 Feb 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag ett mail från Mr Zgambo
Jag känner inte Mr Zgambo, men han driver tydligen företaget Status Hi-Tech Zambia Limited.
Och han bor alltså i Zambia.

Mr Zgombo skickade ett mail till mig för att beställa 16 ex av Idébok. På vår site ber vi de som beställer berätta hur de fick reda på att Idébok fanns.

Mr Zgombo skrev: ”A passenger sitting next to me on a plane today had a copy and I instantly fell for it.”

Det är precis så Idébok ska spridas. På ett plan på väg till Afrika sitter någon och skriver ner idéer i sin Idébok och inspirerar därmed en medpassagerare att köpa egna böcker.

För Idébok är ingen vanlig bok om kreativitet. Genom att vara både en bok och en anteckningsbok blir det en bok som människor bär med sig.
Det blir en bok som människor använder.
Och det blir en bok som aktivt visas upp för andra människor.

Och på det sättet kan jag sitta och skriva en krönika i Singapore om hur en Mr Zgombo i Zambia köper 16 exemplar av min bok.

Allt kan göras annorlunda.
Även böcker om kreativitet.
Eller kanske framförallt böcker om kreativitet.

Fredrik

29/1 Kreativa Falkenberg

info@interesting.org — Tue, 29 Jan 2008 00:00:00 GMT

När Falkenberg hade en näringslivsdag bjöd de in ett spännande gäng för att tala.

Och ett minst lika spännande gäng var inbjudna för att lyssna. (Hela Falkenbergs Näringsliv + politiker.)

Talade gjorde bland andra Johan Stael von Holstéin, Signhild Arnegård Hansen, (Ordförande i Svenskt Näringsliv.), Bicky Chakraborty, (VD för Elite Hotels.) Magnus Helgesson, (VD Harrys Pubar.) med flera.

Själv fick jag nöjet att avsluta dagen.

Den röda tråden för dagen var nämligen kreativitet och inspiration.

På de två passen innan mig talade Bicky (Elit) och Magnus (Harrys) båda om hur viktigt det varit för dem att vara kreativa när de byggt upp sina miljard, respektive mångmiljonbolag.

Båda beskrev sig som modiga, och kreativa - En bra kombination.

Magnus berättade bland annat hur han som 12-åring bytt till sig frimärken mot kaffe på ett stort företag i Falkenberg och sedan sålt frimärkena vidare till filatelister.
Han köpte kaffe för 5000 kr - och sålde frimärken för 72 000 kr. (Som 12-åring!)
-”Sedan har det rullat på”, som han sa med ett leende och visade upp grafer som visade en omsättning i halvmiljardsklassen..

Men mest spännande var ändå Mr Chakraborty.

Hans historier om hur han i början av sin karriär köpte hotell utan att ha pengar (-”Har man inga pengar måste man vara påhittig.”), eller hur han bjudit på ett hotell han inte ens sett i Karlstad, (Och fick det) fick publiken att både skratta och applådera.

När Bicky skulle välja ett ord för att beskriva sig själv valde han ”Nyfiken”.
Det verkade passa honom perfekt.

Idag omsätter Elitkedjorna miljarder.
Men Bicky är fortfarande nyfiken.

I mitt föredrag i slutet av dagen talade jag bland annat om vilket guldläge Falkenberg har nu när man talar om att ”upplevelser” skall vara en del av nästan alla affärer.

I Falkenberg finns nämligen bland annat huvudkontoret för Sveriges största nöjesbolag; det börsnoterade 2Entertain som omsätter en kvarts miljard på olika sorters nöjen runt om i världen.

Men i Falkenberg finns även Sveriges största visfestival.
OCH Sveriges största revy.

Snacka om bra möjligheter för alla företag i Falkenberg att genom ett samarbete med dessa kreativa underhållningsproffs göra sina verksamheter mer underhållande och till en större upplevelse.

Eller för att använda den härliga mening som 2Entertain använder:
Att driva sitt företag med både “show och business”!

Och även om det var trevligt att tala för så många människor i Falkenberg, och lyssna på personer som Bicky och Magnus var det samtalet i lobbyn med Ulf Mazur (VD på 2Entertain) som var roligast för mig personligen.

Han nämnde nämligen att han snart skulle Härarbeta på Kanarieöarna (där 2Entertain har verksamhet) och han beskrev hur han skulle sätta sig med sin mobil och sin bärbara dator på en terrass med utsikt över havet och att han skulle arbeta bra mycket bättre där än på ett kontor i kalla Sverige.

Och jag får ett härligt citat när han leende avslutar med orden:

-”Jag älskar er bok Härarbeta”.

Och fortsätter:

-”Bredvid min säng har jag två böcker på nattduksbordet:

Den ena är din Härarbeta.

Den andra är Dali Lamas bok ”Lycka”.

Teo Härén

På väg från Falkenberg till Fjällbacka för dagens andra föreläsning.

PS: Fundera på vad 2Entertains tankar om underhållning skulle kunna tillföra din verksamhet.

Kan du göra din business till lite mer showbusiness?

28/1 Om nya sätt att sälja idéer

info@interesting.org — Mon, 28 Jan 2008 00:00:00 GMT

Det är flera saker som är roliga när man är föreläsare.
Ett är man ofta placeras vid honörsbordet och därmed får träffa väldigt intressanta personer.
Senast idag på Operaterassen i Stockholm.

Det var Awapatent som hade sin årliga Stipendieutdelning där och de hade bjudit in sina kunder och samarbetspartners för att lyssna på två föredrag samt dela ut pengar och blommor till ett antal stipendiater.

Föredragen handlade om kreativitet. Och om ”IP-auctions”.

Jag höll det om kreativitet.

Stipendiaten Frank Tietze från det tekniska universitetet i Hamburg höll det om patent-auktioner.

Enligt Wikipedia började man använda auktionerna i Babylon för 2500 år sedan. (Tydligen för att auktionera ut kvinnor till bröllop!
Fula kvinnor fick för övrigt bara vara med om man betalade en avgift för dem först.)

På Wikipedia kunde jag även läsa att det första patentet utfärdades i Italien för över 600 år sedan.

Kreativitet handlar ju om att kombinera redan kända saker på ett nytt sätt.

Därför skrattar jag högt när Frank inleder sin presentation med att berätta om sin forskning:
-”Vi har tittat på det nya sättet att tjäna pengar på patent: Patentauktioner!”

Tänk att under 600 år har ingen kombinerat det uråldriga sättet att sälja saker (auktion) med produkten ”patent”.

Och det blir ju bara roligare av att just patent alltid innehavs av kreativa personer.

Det fascinerar mig att man sex hundra år efter det att man kommer på patent kan hitta på nya sätt att ta betalt för dem.

Det förvånar mig inte.
Men det fascinerar mig.

Patent säljs precis på samma sätt som t. ex. konst säljs på Sotheby's där de som sitter i lokalen istället för att vara konstintresserade är tekniker från företag som NOKIA eller SIEMENS som bjuder över varandra för att köpa patenten.

När jag talar med Frank på lunchen berättar han om ännu ett nytt sätt att tjäna pengar på värdet av patent: Patentfonder.

Istället för att investera i aktiefonder kan man investera i en fond som köper upp patent i ett tidigt stadium och sedan bygger upp värdet på patenten för att kunna sälja dem vidare till ett högre pris (Kanske på en patentauktion?) och på det sättet ge avkastning i fonden.

Jag älskar att höra hur nya idéer ploppar upp i olika branscher.
Idag fick jag dessa två exempel på nya idéer kring hur man kan sälja idéer.

Härligt!

Fundera gärna ett par minuter på frågan på nästa rad:

På vilka nya sätt kan ni ta betalt i er bransch?

Teo Härén

På väg till Malmö – med huvudet fullt upptaget med att hitta nya sätt att sälja kreativitetsböcker på.

PS: Bilden är från Wikipedia och visar antalet utfärdade patent i USA.

Vi lever i en kreativ tid!

25/1 Åland x 2

info@interesting.org — Fri, 25 Jan 2008 00:00:00 GMT

Det måste bara bli en krönika till om Åland.

Även om det också är lockande att skriva om dagens föreläsning i Västerås med efterföljande Cowboyfest.

Speciellt som det var hockeyspelsturnering också - på en cowboyfest.

Men istället vill jag alltså berätta lite mer om gårdagens Ålandsföreläsning

Ålandsbanken får strax en ny VD - Peter Larsson.
Han ansvarade tidigare för det bolag som utvecklat Ålandsbankens internetbank.
En internetbank som av Computer Sweden nyligen utsågs till en av världens bästa internetbanker. ”Framtidens internetbank finns på Åland” skrek rubrikerna.

Jag fascineras av hur en liten åländsk bank kan vara världsledande på internetbanking och när jag frågar Peter hur det gått till svarar han:

-”Vi har aldrig slutat utveckla den. Vi har faktiskt inte ens börjat utveckla den, som jag ser det”.

När många svenska internetbanker åtminstone på ytan är misstänkt lika hur de såg ut för fem år sedan har alltså Ålandsbanken som policy att hela tiden utveckla sin site,
Inte konstigt att de får epitetet ”Framtidens internetbank” då.

Efter mitt föredrag avrundar Peter med att berätta för publiken att Ålandsbanken har tre värderord.
Varav ett av dem är ”kreativa”.

Tänk vilken härlig tid vi lever i när en bank har ”kreativa” som ett av sina tre värdeord!

Han beskrev dock för mig vad det största problemet för en liten pigg, innovativ, bank var:

-”Människor har precis så svårt att förändra sig som du säger Teo, och det är vårat största problem”.
-”När vi hittar på nya produkter och tjänster som ingen annan bank har så undrar kunderna; ”Hmm kan det där verkligen vara någonting bra? Ingen annan bank har ju det”.

-”De stora drakarna har marknadsföringspengar nog att ändra folks beteende, men det är svårt för oss som en uppstickare på t ex den finska marknaden att på samma sätt förflytta kunderna mentalt”.

Sedan berättar de stolt hur Ålandsbanken är Finlands allra äldsta bank (!), och hur de under den förra finanskrisen när övriga banker i Finland fick 40 miljarder i stöd klarade sig helt utan bidrag.

En bank med stolta traditioner har en kunddag och bjuder in chefen för Finska centralbanken och en talare om kreativitet.
Snacka om att blanda ”kunskap” och ”kreativitet”.

En bank där de är stolta över sin förmåga att veta hur man skall göra och sin historia.
Men också stolta över sin förmåga att tänka nytt och sina visioner om att skapa framtiden.

Det verkar vara ett recept som leder till framgång:
-Äldsta banken i Finland.
-Överlägest störst på Åland.
-Och nyligen utsedd till ” Framtidens internetbank”

Inte illa.

Har ditt företag ”kreativa” som värdeord?
Om inte; borde ni kanske lägga till det?

Och har ni det: Hur arbetar ni med det?

Teo Härén
På väg hem från Åland

PS Årets bästa service står Air Åland för.

Jag föreläser till 19.00 och det sista planet hem gick tidigare så jag får tillbringa natten på hotell.

Trodde jag.

Men klockan 20 00 ringer Johan från Air Åland:

-”Vårt eftermiddagsflyg har blivit väldigt mycket försenat på grund av snöstorm i Helsingfors. Du har ju en biljett imorgon bitti klockan 06.30. Skulle du vilja flyga hem till Sverige redan ikväll så kommer det försenade planet avgå 22.00”

Jag står med telefonen i handen och bara gapar!

-”Hallå” hör jag Johan efter ett par sekunder
–”Är du kvar”?

Jag stänger munnen och svarar glatt:

-”Ja visst! Jag är kvar!"

-"Och ja visst: jag flyger jättegärna hem till Sverige ikväll så slipper jag sova på hotell och behöver inte kliva upp 05.30 imorgon bitti utan kan istället vakna med min son hemma!”

Tänk vilken service!

Den kommer rakt in i vår bok ”Kreativ Service – En idébok”.

Air Åland- I love you.

24/1 Kreativa Korvskinn

info@interesting.org — Thu, 24 Jan 2008 00:00:00 GMT

Idag är Fredrik i ännu ett U-land.
Själv var jag i ett I-land.
Nämligen Åland.

Och det blev så där igen: att jag inte vet vad jag skall skriva en krönika om för att jag fått så många olika exempel under en och samma dag.

Ålandsbanken stod som värd för Ålands Näringslivsdag och gräddan av det Åländska näringslivet var samlade för att lyssna.

Den andra talaren för dagen var Erkki Liikanens som är chef för Finlands Bank (Motsvarande Svenska Riksbanken) och han sitter även i Europeiska Centralbanken och ansvarar därmed för penningpolitiken i Europa. (Erkki var finansminister i Finland 87-90)

Erkki talade innan mig och det var minst sagt spännande att höra honom berätta om det världsekonomiska läget denna dag när världens finansmarknader åker berg och dalbana och en enda bankman i Frankrike försnillat 43 miljoner kronor.
Nej just det; 43 MILJARDER kronor var det visst.

Men mest inspirerande var ändå middagen efter våra pass.

På väg till föreläsningssalen frågade jag beställaren vem som är Ålands mest kreativa person och sa att jag gärna träffar honom / henne för ett samtal.

Han svarar: - ”Då måste du träffa Trygve”.

– "Han äger bland annat två bolag som är världsledande med 40%-iga globala marknadsandelar inom sin nisch".

-"Det ena gör katetrar".
-"Det andra gör korvskinn"!

Jag skrattade högt och sa; -”Ja, honom måste jag träffa”.

Efter föreläsningen hamnade vi vid samma bord och under två timmar satt jag och skrev oavbrutet när Korvskinnskungen radade upp roliga historier och kreativa exempel. När jag med trötta skrattmuskler ändå till sist gav mig av för att flyga hem till Sverige har jag 13-sidor med anteckningar från Trygves värld.

Trygve har ca 30 bolag.
Han visste inte riktigt själv exakt hur många det var:

–”Jag köpte ett nytt bolag så sent som igår faktiskt”.

-”Det gör inredningar…till lyx-yachter!”

Och med ett skratt lade han till kommentaren:
-”Den branschen har jag aldrig varit i tidigare”!

Jag bad honom berätta om kreativitet i kateterbranschen.

Han beskrev genast hur konkurrenterna sa att det var omöjligt att göra rör av teflon. Och han tillade med sitt ödmjuka leende: -”Idag gör vi det”.

Trygve beskrev det som ”Humlan” och förklarade:
–”Du vet den där humlan som rent teoretiskt inte skulle kunna flyga, men som inte vet om det, och flyger ändå.”

Och han fortsatte berätta om utvecklingen inom företaget. De smalaste katetrarna var tunnare än ett hårstrå och han var speciellt stolt över de katetrar som fästs mitt på huvudet på för tidigt födda barn för att ge dem näring.

-”Det är den enda plats de kan sitta fast på då barnen rör sig så mycket.”

Han berättade att varje sekund sitter hans produkter i 3 miljoner människor och håller dem vid liv.

-”Det är roligt att driva ett sådant företag” sa han med glödande ögon.

Det tror jag det.

Lite senare på kvällen bad jag honom berätta om kreativa korvskinn.

Han berättade att de idag gör 1900 olika sorters korvskinn!

Läste du förra meningen?
Ett-tusen-nio-hundra (!) olika sorters korvskinn!

Sedan fortsatte han stolt berätta om R&D inom korvskinnsindustrin.

Och han berättade att de i hans fabriker numera gör 32 mil korvskinn.

I timmen!

Trygves korvskinn görs av cellulosa. Och på sitt väldigt sympatiska sätt berättade han hur han brukar säga:

-” När man har förädlat finsk skog så långt det går. Då blir det mina korvskinn”.

Att efter en föreläsning få hamna vi samma bord som VD:n på Ålandsbanken, Kommunchefen och superentreprenören Trygve Eriksson är verkligen inspirerande. Och jag kände verkligen av den kraft som gjort att Åland idag bara har 2,1 % arbetslöshet.

Imponerande.

Trygve avslutar middagen med att berätta hur hans dotter under hela sitt liv gjort på kreativa sätt.

När någon rättade henne genom att säga -”I det här läget brukar man göra så här” svarade hon alltid med lätt finlandssvensk brytning:

-”Jo… men jag gör så här ja”…

Jag undrar just vem hon ärvt det av!?

Trygve skakar hand med mig när jag skall gå hem och säger:
-”Jag hoppas du får möjlighet att komma tillbaka. Dig skulle alla på Åland höra.”

Och när jag hoppar in i bilen som skall ta mig till flyget tänker jag att alla i Sverige nog snarare borde få lyssna på Trygve som blivit mångmiljonär på katetrar & korvskinn.

Men varför inte också lyssna på hans dotter som hela sitt liv när någon sagt att man skall göra på ett visst sätt, sagt:

-”Jo… men jag gör så här ja!

Teo Härén
På Åland

23/1 Red Tape

info@interesting.org — Wed, 23 Jan 2008 00:00:00 GMT

I dag pratade jag om Röd Tejp med Richard Hassell.

Richard är arkitekt och sitter även i styrelsen för DesignSingapore Council, en organisation som har som syfte att främja design och andra "kreativa industrier" i Singapore (DesignSingapore har satt upp som mål att under en tio-års-period FÖRDUBBLA den del av Singapores BNP som kommer från "creative industries".)

Och idag talade vi alltså om Red Tape. "To cut Red Tape" är ett begrepp som betyder att man ska minimera byråkrati och onödiga regler.

Richard berättade att Singapores regering har startat en website för singaporianer som drabbas av onödig byråkrati.

På sin hemsida skriver de:
"Frustrerad av den byråkratiska labyrinten?
Snubblar du på regler och procedurer?
Trött på att springa från en myndighet till en annan?
Då finns vi här för dig."

De lovar att svara på allmänna frågor inom tre arbetsdagar och bekräftar svar inom en arbetsdag.

Tjänsten CutREDtape är alltså en oljekanna för människor som fastnat i det byråkratiska maskineriet.

Vänta här? En tjänst som fungerar som en genväg? Det klarar ju inte ens de flesta företag av - och här har vi alltså ett land som har infört det för sina medborgare.

Men så är det inte ett gammalt trött "utvecklat" land som gjort det heller - utan det unga, pigga och "utvecklande utvecklingslandet" Singapore som gjort det.

När får Sverige en "antibyråkrati-sajt" för all statlig verksamhet som ska förenkla för "Sveriges kunder"? När får ditt företag det?

Fredrik
I Singapore

22/1 Viktig regel: Ifrågasätt regler.

info@interesting.org — Tue, 22 Jan 2008 00:00:00 GMT

”Ni har för mycket regler i utvecklade länder”.

Mannen som sa det till mig heter Wong Mun Summ och är en av två grundare av den belönade arkitektfirman WOHA.

Han fortsatte: ”När vi byggde ett kontor i Australien hade beställaren 39 (!) olika konsulter inne som ansvarade för att kontrollera att olika regler för allt från brand till standards på trappräcken följdes.”

Det roliga är att Wong Mun Summ bor i Singapore. Singapore är ju annars känt för att vara ett superkontrollerat samhälle. Så jag frågar honom om det.

”Nej, nej”, svarar han. ”Här har vi kanske fem konsulter inne. Max.”

Han förklarar sedan att regeringen i Singapore har insett att man kanske inte behöver ha regler ner i minsta detalj för hur till exempel ett privat hus ska byggas utan att man kan lämna över en del av ansvaret till den som faktiskt äger huset.

”För mycket regler kväver kreativiteten”, säger min nyfunne vän och ler glatt. Han menar dessutom att för varje regel som skapas, speciellt när det gäller säkerhet, så blir det i princip omöjligt att ta bort den eftersom de som har som jobb att se till att regeln efterföljs snabbt får för sig att regeln är fullständigt livsviktig att ha kvar. ”Regelindrivare bevakar sina revir som hökar.”

Men det finns inget egenvärde i att ha regler. Inte ens kring säkerhet. För det går inte att reglera bort all risk. Och tror man det lurar man sig själv.

Och sedan berättar han att han suttit i styrgruppen för URA, den myndighet som ansvar för urban planering i Singapore. På URA har man en regel (!) som säger att varje regel som finns måste ifrågasättas minst vart annat år. Syftet är att se till att det inte finns en massa onödiga regler.

Av alla regler jag har hört talas om måste jag säga att denna regel var en av de bästa jag hört.

Tänk om alla myndigheter i Sverige hade samma attityd till regler. Tänk om Skatteverket och Vägverket ibland kunde ställa sig frågan ”Behövs verkligen den här regeln? Är den verkligen nödvändig?”

Och varför begränsa sig till svenska myndigheter?

Vad har ni för onödiga regler på din arbetsplats?

Fredrik
I Singapore

21/1 Vad är poängen med en Idébok?

info@interesting.org — Mon, 21 Jan 2008 00:00:00 GMT

Det händer att vi ibland får frågan ”Kan en bok som Idébok verkligen ha någon effekt?”

Svaret är ”Ja”.
Vi får höra en hel del historier om hur Idébok (och för den skulle även våra andra böcker) har påverkat människor.

Bara de senaste två dagarna har jag fått två såna mail.

Ett från Lars som skrev:

” Jag håller just på att starta upp min firma. Detta efter att jag har läst er Idébok.”

Och ett från Teresa som skrev:

”En gång fanns det på bordet en svart bok som till hälften var tom. När pennan hade dragit de första strecken i den fanns det ingen återvändo.
Sida efter sida fylldes med skisser, idéer och tankar.
En idé som såg dagens ljus i den boken finns numera till allmänhetens beskådande i den digitala världen på internet. Idén var att bevara vackra ögonblick, spara på orden som den man älskar säger. För det är inte varje dag man får höra hur älskad man är, men det är varje dag man vill veta det. Därför ska orden sparas.

En gång fanns det en bok med många vita blad. Numera är en del av bladen ifyllda och där finns tokiga idéer blandade med guldkorn. Som en sandstrand med några guldkorn mitt i den salta sanden.

En idé som blivit verklighet från enkla skisser och stödanteckningar i min Idébok är Lyckogram. Det är mitt varumärke för de smycken som jag säljer på www.Lyckogram.se. Det är ett vackert sätt att kommunicera, ett fantastiskt sätt att spara de ögonblicken då någon säger "jag älskar dig" eller "din glädje är min" eller "vill du gifta dig med mig?". Efteråt, när den magiska stunden är över, så räcker det att fingra längs smycket för att påminnas om stunden. De ord du säger kan bli någons mest älskade smycke. Och där har du min affärsidé i ett nötskal.

Jag ville bara berätta om ett vackert sätt att kommunicera, ett sätt som föddes som en liten anteckning i min Idébok.
Vänligen

/Teresa”

Två mail från två personer på två dagar som båda handlar om idéboksläsare som satt två av sina idéer i rullning. Dessutom i form av två nya företag.

I en tid då många ropar på fler entreprenörer har Idébok varit en liten, liten kugge i maskineriet att få två personer att våga satsa på sina idéer.

Det finns nog faktiskt ingenting som är häftigare för en författare av kreativitetsböcker än att få mail som dessa.

Fredrik

PS: Hör gärna av dig om du själv har egna historier på hur Idébok har hjälp dig eller andra att få eller förverkliga fler idéer.

PS: Titta gärna in på Lyckogram. Det är en idé som i alla fall gjorde mig lycklig.

18/1 Varför vi gör vad vi gör

info@interesting.org — Fri, 18 Jan 2008 00:00:00 GMT

Det är idag 60 000 människor som har tittat på den föreläsning som jag gjorde på Kunskapens Dag och som ligger ute på YouTube.

Det är inte alla dem som har hittat till interesting.org och hört av sig till oss. Men en hel del har gjort det. Och idag fick jag ännu ett sånt mail.

Detta mail berörde mig lite extra. Hon skrev:

"Jag har precis avslutat den 5e delen av ditt föredrag på Kunskapens dag (bättre sent än aldrig..!?).

Någonting konstigt hände inom mig när du beskrev att kunskap idag inte värderas lika högt längre utan att det är fantasin som är värdefull. Då! Då förstod jag vad jag måste göra – vad jag kan göra. Jag är precis som de där personerna du beskrev i SriLanka – jag kommer inte in på högskolan. Men jag har kunskapen ...en del ...
Jag började gråta! För jag blev lycklig. För att jag fattade min potential. För första gången kände jag att jag kan mäta mig med vem som helst. Och kanske dessutom sträcka på mig.

Wow!

Nu ska jag läsa på mer om “den andra världen” och bli en utvecklande människa istället för en färdig ..."

Att man på fyrtio minuter kan förmedla ett budskap som får en människa att se annorlunda på livet är kraftfullt.

Och det är när vi får mail som dessa som vi blir inspirerande att fortsätta göra det vi gör.

Fredrik

Se föreläsningen på YouTube här.

17/1 Kan en idé dansa

info@interesting.org — Thu, 17 Jan 2008 00:00:00 GMT

Idag fick jag en beställning på 15 idéböcker.
Det är inget ovanligt, det kommer in beställningar dagligen från hela världen. Men i dagens beställning stod det en intressant kommentar.

Där stod:
"Jag jobbar som danspedagog och koreograf i X-stad.
Nu är jag gästlärare på ett yrkesdansprogram på en gymnasieskola där jag undervisar i improvisation och komposition.

Idéboken är perfekt kurslitteratur i denna kurs då det handlar om både teori och eget skapande.

Ekonomin på skolan är körd i botten och rektorn säger köpstopp men att "små" vikitiga saker skall så klart få köpas."

När vi skrev Idébok trodde - och hoppades vi - att boken skulle komma till användning inom många områden. Men att den skulle bli kurslitteratur på ett dansprogram hade vi kanske inte vågat hoppats på.

Men det är ju roligt.

Och ännu roligare är det att se att en bok om kreativitet idag betäcknas som så nödvändig att den får köpas in trots att det är "köpstopp".

Hur viktigt är kreativitetsböcker på ditt företag?

Får vi ödmjuk föreslå att ni köper in några till verksamheten?
:)

Fredrik

16/1 Kreativiteskontroll

info@interesting.org — Wed, 16 Jan 2008 00:00:00 GMT

För några dagar sedan landade jag på Sri Lanka. När jag klev av flygplanet insåg jag att det nu gått fem år sedan jag första gången kom till Sri Lanka. Och när jag klev igenom passkontrollen insåg jag att det på fem år kan hända saker ”i det tysta”. Små förändringar som är lätta att missa, men som ändå kan betyda väldigt mycket.

Som att jag nyss flög mellan Dubai och Mumbai med flygbolaget ”Emirates” och flygvärdinnan inleder med att säga: ”På denna flygning har vi en besättning som pratar Serbiska, Franska, Hindi, Arabiska, Engelska, Japanska, Ryska, Malay, Punjabi, Swahili och Bulgariska.” Elva språk - från tre kontinenter… Och då var det inte ens en stor jumbojet vi åkte med. Emirates är ett flygbolag som har insett att flygresor nuförtiden kan innehålla en salig blandning av människor från olika kulturer som kan olika språk. Hur många språk kan en besättning på ett SAS-plan prata? Från hur många olika kulturer?

Men tillbaka till passkontrollen.

Första gången jag kom till Sri Lanka kommer jag ihåg hur vi fick stå en timme (!) i kö för att få vänta på att visa våra pass. Till slut blev jag så förbannad att jag gick fram till chefen för passkontrollen och sa. ”Hur kan Sri Lanka - som ett land som lever på turister - ha ett system där det första man får uppleva av landet är en timmes långa köer? Förstår ni inte vilket dåligt första intryck det ger av ert land?”

Chefen tittade på mig med nollställd blick och sa: ”Jag har varit i London och där är det också vanligt att man får vänta i en timme för att visa sitt pass…”

Jag kommer fortfarande ihåg hur irriterad jag blev över hans svar.

Men det intressanta är alltså att när jag denna gång - fem år senare - kommer till Sri Lanka får man som mest vänta 3 minuter (!) vid passkontrollen. (Och jag har varit här många gånger senaste året och aldrig fått vänta mer än tre minuter.)

Och när jag för några dagar sedan landade i Mumbai kommer jag ihåg hur jag tänkte ”Hm, Indiens ökända byråkrati - här får man väl stå i timmar och vänta.”

Döm om mig förvåning när det inte var någon kö ALLS för att få visa sitt pass.

Jag blev så paff att jag gick fram till chefen för flygplatsen i Mumbai och sa: ”Du, jag måste bara få berömma er över den service ni ger här - det är underbart att slippa stå i kö efter en lång flygresa bara för att få visa sitt pass.”

Han log ett stort indiskt leende och sa: ”Tack, vi provar nya innovationer här för att förbättra för passagerarna.”

Wow.

När en indisk passkontrollantschef börjar tala om ”innovationer för att förbättra service” så händer det verkligen saker i världen. Eller i alla fall i vissa delar av världen. Jag hör fortfarande mardrömshistorier om hur människor får vänta i timmar för att klara sig igenom säkerhetskontroller och passkontroller i London…

Passkontroller - ännu ett ställe där utvecklingsländer synes ha passerat ”utvecklade länder”. Vem hade trott det? I Beijing har de till och med installerat en liten apparat där man får trycka på en ”glad gubbe” eller en ”sur gubbe” om man vill bedöma servicen man just fått av passkontrollanten. Det är ett försök från den kinesiska tullen att säkerställa att man får ett trevligt bemötande från passkontrollanterna. (Vilket man för övrigt får. Mycket trevligare än man får från de svenska, till exempel.)

Vad har hänt i det tysta i din bransch de senaste fem åren? Har ni sett det och anpassat er till det?

Fredrik
På Sri Lanka

15/1 En dag med Bert

info@interesting.org — Tue, 15 Jan 2008 00:00:00 GMT

- "Det är hans fel..." säger de två vackra kvinnorna och pekar på mig.

Sedan springer de in på herrtoaletten istället för att stå i kön vid damtoan.
-"...vi är bara kreativa", fortsätter de och skrattar ett sådant där bubblande skratt som man bara kan skratta efter två glas Champagne.

Det är verkligen roligt när de som lyssnat på en kreativitetsföreläsning direkt börjar vara kreativa, så jag kan bara skratta tillbaka när de försvinner in på den halvtomma herrtoan.

Det har gått tre timmar sedan jag stod framför 550 mäklare i en föreläsningssal i Västerås.
Nu är jag medbjuden på vad som skall visa sig bli en av de härligaste nätter jag haft på länge - vilken fest!

Alla är glada, de flesta dansar, Andreas Johnsson sjunger och Richard Olsson underhåller från scenen. (Det är första gången jag arbetar med honom som moderator; han är ju skitrolig! Ge karln en egen talkshow istället för att leda Bingo Lotto.)

Tidigare på dagen har jag hört marknadschefen, IT-chefen och den webbansvariga presentera nyheter i ett tempo som verkligen imponerade på mig, och när det blir min tur att stå på scen öser jag beröm över företaget Svensk Fastighetsförmedling och deras förmåga att leda utvecklingen i branschen.

Jag uppmanar även alla de 550 mäklarna att "tänka själv" och "ifrågasätta allt" för att hela tiden hjälpa till att hitta nya produkter och tjänster. Och för att bli ännu bättre på att hitta sätt att hjälpa sina kunder till en lyckad affär.

Som deras tjänst "dubbel boendekostnadsförsäkring" som ger säljaren en lugn nattsömn då han/hon inte behöver oroa sig för att köpa sitt drömboende innan det gamla boendet är sålt.

De radar upp många fler nyheter som t.ex. mobila tjänster, och nämner t.o.m. att de arbetar med tjänster som är så nya att de inte ens kan berätta om dem för personalen än. Den webbansvariga nöjer sig med att beskriva det som ”en världsledande produkt”.

Jag älskar att tala kreativitet för företag som arbetar med världsledande innovationer.
Oavsett om det är mobiltillverkare eller mäklarfirmor.

Efter mig föreläser Bert.

Hans karisma tar upp hela rummet.
Han formligen sprutar ur sig roliga episoder och idéer han genomfört. Som t.ex. när Expressen har en tävling för att utse Sveriges mest populära dansband. (Man röstade genom att skicka in en talong i tidningen.) -"Jag hade ett helt nytt dansband som jag behövde få ut på marknaden", säger Bert Karlsson. -"Så jag köpte 4000 Expressen, och skrev bandets namn på varje talong. De vann såklart, och vi sålde naturligtvis guld med deras platta sedan".

Efter våra föreläsningar frågar jag Bert vilken av alla hans idéer han tycker är bäst.
-"Det måste ha varit när jag fixade monopol på att få sälja CD-skivor på Postkontoren på 80-talet (När det fortfarande fanns postkontor, och där kunderna nästan alltid fick stå i kö.)
-"Kunderna hade inget annat att göra än köpa mina CD-skivor", ler Bert förnöjt och vi övergår till att tala om hans två senaste böckers försäljningsframgångar.

Det råder ingen tvekan om att även Svensk Fastighetsförmedling varit framgångsrika.
Efter mitt tal kom en pensionär fram till mig. Det visar sig snart vara en av grundarna och en av företagets tidigare VD:ar. Han berättade passionerat hur bra internet blivit för kunderna.
-"Vi måste hela tiden använda nya sätt" säger den gamla mannen med de unga ögonen.
-"Det är vår enda chans" säger han ödmjukt.

Det är nästan exakt samma budskap som Bert någon timme senare sammanfattar sina framgångar med; -"Jag har haft en djävla massa bra idéer”.

Även om Bert naturligtvis avslutar på sitt sätt;
-"Det är svårt att vara ödmjuk efter 35 år oavbruten framgång"!

Teo Härén
Västerås.

Kan du inspireras av Svensk Fastighetsförmedling?
Arbetar ni också med en världsledande ny tjänst?

Kan du inspireras av Berts bästa idé; "CD-försäljning på Posten”?
Var skulle ni kunna sälja era produkter/tjänster där ni aldrig sålt dem tidigare?

14/1 Högtryck för Härarbete

info@interesting.org — Mon, 14 Jan 2008 00:00:00 GMT

Det var molnigt, +3 grader Celsius, en västlig vind på 4 m/s och lätt duggregn när jag parkerade bilen för att gå in och föreläsa i Norrköping i morse.

Just det; idag har jag föreläst för SMHI.

Jag föreläste för en grupp på SMHI som arbetar med ett projekt om ”framtidens arbetsplats”. Självklart är det roligt att få föreläsa om Härarbete för en sådan grupp. (”Vi diskuterar hur vi kommer att arbeta i Sverige år 2012”.)

SMHI har alltid legat långt fram och i många rapporter om distansarbete jag har läst inför arbetet med Härarbetaboken lyfts SMHI fram som föredömen. Någonting jag kan förstå. De flesta på SMHI har tex ”förtroendetid” som innebär att de kan arbeta hemma ett visst antal timmar i månaden.
Men härarbete var nytt för dem.
Och de gillade verkligen tankarna.
Det märktes.

SMHI består av många människor som har väder som sitt personliga intresse och det var härligt att höra diskussionerna vid kaffemaskinen innan föreläsningen. Precis som på många andra arbetsplatser diskuterades vädret, men det fick liksom en annan tyngd när det skedde på SMHI.

Nåväl, det roligaste med föreläsningen var dock att när jag var klar kom en man fram och tackade med orden: ”Det där var mycket inspirerande. Det där skall jag prova”.
Jag tackade honom och frågade vad han arbetade med. Hans svar förvånade mig en aning.
”Jag sitter i receptionen.”

Jag brukar när jag föreläser om Härarbete nämna att alla inte kan Härarbeta, och just nämna receptionister som ett sådant yrke där man måste vara på plats.

Han rättade mig snabbt. ”Visst måste jag ofta vara på plats, men verksamhetsplanering kan jag ju göra var som helst. Och vi är tre stycken som arbetar i receptionen, varav två alltid måste vara just i receptionen. Men den tredje har ofta adminuppgifter som går att göra på andra platser.
Han arbetade själv med att katalogisera gamla fotografier från SMHI:s arkiv.
– ”De arbetsuppgifterna borde jag ju göra där jag gör dem som bäst” fortsatte han.

Jag log. En receptionist som medverkade för att spela in föreläsningen på video hade inspirerats till att Härarbeta. Härligt.

När jag skall resa hem frågar jag vilka inspirerande platser det finns att Härarbeta på i Norrköping. Jag får ett par förslag men skrattar högt när jag får det sista förslaget;
”Varför sätter du dig inte på Arbetets Museum och härarbetar?”

Kan det bli bättre?

Efter att ha tillbringat förmiddagen med att diskutera framtidens arbetsplats avslutade jag alltså dagen på Arbetets Museum som beskriver gårdagens.

På sjunde våningen med utsikt över hela centrala Norrköping i ett urläckert gammalt väveri som ligger mitt i Motala Ström satt jag alltså och svarade på mail på en bärbar dator. Snacka om kontraster.
Det gamla industrihuset som kuliss till mitt härarbetande.

När jag tog en paus i arbetet och gick ett varv genom utställningarna blev det uppenbart hur mycket som ändrats i arbetslivet på bara ett par tiotals år.

Men också hur mycket som fortfarande lever kvar. (Jag talade t.ex. med en datorprogrammerare så sent som i går som berättade att han inte fick arbeta på andra platser än kontoret och att de hade stämpelklocka på kontoret.)

Besök gärna museet och bli inspirerad. Det var det en hel del människor som hade gjort denna dag.
De var där på sin fritid.
Jag var där och arbetade.

Det kändes helt logiskt – det heter ju ändå ”Arbetets museum”.

Teo Härén
Norrköping

11/1 Kreativitet i kris?

info@interesting.org — Fri, 11 Jan 2008 00:00:00 GMT

Alla företag och organisationer råkar ut för små kriser ibland.
Andra råkar ut för katastrofala katastrofer.
Vi minns namn som Khao Lak och Estonia, Tjernobyl eller World Trade Center.

Idag föreläste jag för Gullers Grupp, en av Sveriges största informations- och kommunikationsrådgivare.
I pausen kom det fram en man som länge arbetat med just krishantering och beskrev hur viktigt det är med kreativitet när man befinner sig i kris.

För då kan man inte enbart följa planer och regler.
Då måste man vara flexibel.

Han beskrev hur proffs som poliser och brandmän är experter på att agera i kritiska lägen och kallade dem för kreativa människor i kreativa yrken. Och samtidigt beskrev han hur administratörer ofta misslyckades med att agera tillräckligt flexibelt i det kaos en krissituation är.

Vi enades om att man skulle kunna sammanfatta det väldigt enkelt:
”Kriser kräver kreativitet.”

Eller uttryckt på ett annat sätt:
När någonting går riktigt, riktigt, riktigt fel kan man inte bara göra ”rätt”.

Fundera själv:
Vilken kris skulle ditt företag kunna råka ut för? (Det är en kreativitetsövning i sig att försöka tänka ut det ”som inte skulle kunna hända”.)
Och är ni kreativa nog att kunna hantera den krisen, om det otänkbara ändå händer?

Teo Härén
Saltsjöbaden

Jag skrev dagens krönika på Grand Hotel i Saltsjöbaden efter föreläsningen.
Fick därmed återigen ett kvitto på att man mår fantastiskt när man arbetar på en fantastisk plats.

Härarbete på en femstjärnig arbetsplats helt enkelt - Så långt från kris man kan komma.

10/1 Tata Nano

info@interesting.org — Thu, 10 Jan 2008 00:00:00 GMT

Vilken fråga skulle du ställa om du fick ställa en fråga till världens just nu mest aktuelle företagsledare? Du har 10 sekunder på dig att bestämma dig. Under tiden kan du läsa dagens krönika.

Idag lanserades bilen Tata Nao på en presskonferens på bilmässan i Delhi. Intresset för denna nya bil - som kostar 100 000 rupies, eller ca 17 000 kronor! - har varit enormt och mer än tusentals indier stod utanför mässan och försökte komma in trots att mässan inte var öppen för allmänheten denna dag. Alla ville se hur det var möjligt att bygga en bil med ett försäljningspris på 17 000 kronor. Även jag.

Så tack vare goda vänner på SVT som utfärdat ett intyg om att jag jobbar på SVT lyckades jag ”glida in” och få ett presspass som ”journalist på Sveriges Television”. Med Presskortet i högsta hugg befann jag mig plötsligt inne i den gigantiska sal där bilen skulle lanseras. Jag och säkert tusen journalister från hela världen väntade nyfiket och när bilen slutligen presenterades utbröt fullständigt kaos när alla ville komma så nära som möjligt för att ta kort. Det var som en superstar hade kommit in på scen. Och på ett sätt kan man ju säga att det var det. Många i väst - och även i Indien - har hackat på bilen för att en bil för 17 000 kronor kommer skapa miljöproblem, utsläpp och trafikkaos. Men själv kan jag inte förstå den kritiken alls.

Tata har gjort för bilbranschen vad Ryanair gjorde för flyget - gett biltransport till människor som tidigare inte haft det.

Och hur en bil som släpper ut MINDRE avgaser än 99% av alla bilmärken, som kan åka 20 km på en liter bensin och som bara kräver ett minimum av råvaror (som gör att man kan sälja bilen för 17000 kronor) kan vara en ”fara för miljön” har jag ärligt talat väldigt svårt att förstå. Förbjud Hummers eller Volvo XC-90 och andra SUV:ar istället.

För mig är Tata Nano ett lysande exempel på hur ett företag från ett utvecklingsland har lyckats utveckla bilen. Och när jag blev intervjuad av en Indisk tidning om vad jag trodde att bilen skulle betyda sa jag att jag inte skulle bli förvånad om Tata Nano kommer att bli en symbol för innovation från utvecklingsländer.

Vi lever i spännande tider.

Fredrik

I Delhi.

Nu tillbaka till frågan.

Mr Tata är företagsmagneten vars företag står bakom Tata Nano. Mr Tata är en av världens rikaste människor, driver ett företags imperium med verksamhet inom allt från IT-konsulting till mobiltelefoni och media. Och idag stod Mr Tata alltså på scen och lanserade den revolutionerande bilen Nano. På den efterföljande presskonferensen lyckades jag på något sätt hamna i en gång där Mr Tata kom gående med en mängd livvakter i släptåg. ”Nu har jag en chans att ställa en fråga”, tänkte jag och insåg att jag hade exakt 10 sekunder på mig att komma på en lämplig fråga att ställa. När han gick förbi mig trängde jag mig förbi livvakterna, tittade Mr Tata i ögonen och sa: ”Vad tror du Tata Nano kommer att betyda som symbol för Indiens förmåga att skapa innovationer?”. Mr Tata stannade upp, lade en faderlig hand på min arm, tittade mig i ögonen och sa: ”Jag har ingen aning, fråga de andra i mitt team, de kanske kan svara bättre på den frågan.” Två sekunder tog det, sedan var han borta. Och där stod jag som en person som lyckats ställa en fråga som Mr Tata inte kunde svara på. Vilket Antiklimax. Men det gör inget. För idag har varit en av de mest inspirerande dagarna för mig på jag vet inte hur länge. Och då har jag haft väldigt många väldigt inspirerande dagar på sistone.

9/1 The Developing World

info@interesting.org — Wed, 09 Jan 2008 00:00:00 GMT

Idag gick jag på bio. Men inte vilken film som helst och inte i vilken biograf som helst. Jag såg filmen Taare Zameen Par i en ”Platinum Lounge”.

En Platinum Lounge är ett bio-koncept där stolarna närmast kan liknas vid flygbolagens förstaklassfåtöljer. Läderfåtöljer som kan lutas till nästan liggande ställning, fotstöd och små inbyggda bord (där servitörer kommer och serverar cocktails i riktiga glas.) DET kallar jag bio-fotölj! Och när jag sitter där och smuttar på min drink frågar jag mig själv varför vi inte kan ha ”förstaklassbiografer” i Sverige när man kan ha det i en förort till New Delhi.

Jag såg alltså filmen Taare Zameen Par. Det är en film som regisserats av Bollywoodstjärnan Aamir Khan som även spelar en av huvudrollerna. En film gjord i Bollywood men som inte är en ”Bollywoodfilm”. Snarare en film som lika väl skulle kunna vara gjord i England eller USA. Taare Zameen Par är en film om en liten indisk pojke som har ett helvete i skolan innan en lärare inser att pojken är dyslexisk men samtidigt en väldigt begåvad målare. Filmen är underbar och jag grät flera gånger.

När filmen var slut satt två kvinnor kvar i fåtöljerna fast filmen var slut. Jag gick fram och började prata med dem.

Det visade sig att en av kvinnorna, Punita Tririkha, själv var dyslexisk och precis som pojken i filmen haft ett helvete i skolan och blivit både slagen och mobbad av lärare och elever. Det var långt senare som hon insett att hon inte var en idiot utan bara dyslexisk.

För några år sedan gick hon av en slump på en en-dagars-kurs i smyckesdesign och hittade sin ”mission i livet”. Som helt autodidakt är hon idag mycket framgångsrik smyckesdesigner som blivit utvald av Swarovski Chrystals som en av 45 designers från hela världen att visa sina smycken på olika utställningar och hon har gjort smycken till mängder av Bollywoodkändisar som burit hennes smycken i allt från filmer till Big Brother.

”Jag är väldigt framgångsrik nu och jag har hittat mitt kall”, sa hon till mig, innan hon lade till: ”Men jag kan fortfarande inte läsa och skriva.”

Det var tredje gången Punita sett filmen och denna gång hade hon tagit med sig sin mamma för att försöka förklara för henne hur det varit att växa upp i ett Indien som inte visste vad läs- och skrivsvårigheter var samtidigt som ”läshuvud” var det enda som räknades i ett land där alla skulle bli ”läkare eller advokater”.

Men Indien håller på att förändras. Ett ”kreativt institut” planeras för att utveckla alla skolbarns kreativitet, det finns en nationell målartävling för barn där presidenten i Indien delar ut pris till vinnarna och nu släpper alltså Bollywood en allvarlig film om dyslexi.

”Jag önskar regeringen kunde tvinga alla indiska föräldrar att se denna film”, sa Punita till mig. (Och faktum är att den indiska regeringen insett värdet av filmen och subventionerar biljettpriset på just denna film för att fler ska ha råd att se den.)

Jag frågar Punita om en film som Taare Zameen Par skulle kunna ha gjorts för tio år sedan. ”Absolut inte”, svarar hon snabbt, och hon förklarar sedan att Indien är mitt uppe i en mental förändringsprocess. Jag frågar henne då hur hon tror att Indien kommer att se ut om tio år om denna förändring i indiernas syn på barn, kreativitet och kunskap fortsätter att förändras i den takt vi sett de senaste tio åren.

Punita gnistrar som ett av sina mest briljanta kristall-smycken och hon ler med hela kroppen när hon säger: ”När det gäller kreativitet kommer inget land att kunna slå oss. Vi kommer att regera!” Och sen ser det nästan ut som om hon ska börja gråta av lycka.

Då rös jag.

Fredrik
I New Delhi

PS: När jag skriver ordet ”Bollywood” i denna krönika på svenska versionen av Microsoft Word får jag upp ett meddelande om att ordet är felstavat. Så mycket för vår öppenhet inför HELA världen…

8/1 I en bil med en professor

info@interesting.org — Tue, 08 Jan 2008 00:00:00 GMT

Professor Dr. C. Amarnath är kool. Han jobbar med att få sina elever på Indian Institute of Technology i Bombay att bli mer kreativa och han gör det på ett kreativt sätt.

Jag tillbringade tre timmar med Professor Dr. C. Amarnath i en bil i morse efter att han igår bjudit in mig för att delta på en innovationskonferens i Pune.

För professor Dr. C. Amarnath handlar kreativitet om att förundras, om att vara nyfiken och om att häpnas över allt som kan göras. Och han vill få sina elever att få tillbaka den ”spirit” som vi alla hade som barn när vi ville pilla, undersöka och bygga saker.

Han förbjöd till exempel sina elever att ha mobiltelefon på campus. När eleverna klagade sa han ”Om du BYGGER en fungerande mobiltelefon får du använda den …”

Såna professorer gillar jag.

Han har även startat en innovationstävling där eleverna ska bygga en fotbollstävlande robot. Tävlingen har vuxit snabbt och i år tävlar 15 000 elever över hela Indien i den tävlingen. ”När vi startade var vi tio, inklusive mig …”, förklarade han för mig.

Robot-tävlingar finns det i många länder men professor Dr. C. Amarnath har insett att även om indiska elever har samma mentala kapacitet som sina västerländska elever har de kanske inte samma ekonomiska resurser. Så istället för att - som brukligt är - ge eleverna i uppdrag att bygga fem robotar som kan tävla i fotboll mot fem andra, så har han gjort om tävlingen så att EN robot tävlar mot EN annan - men med nio (!) bollar på en gång …

Jag intervjuar också Professor Dr. C. Amarnath för den kommande boken ”The Developing World”.

Han säger bland annat: ” ”Your future is governed by the past.” Han förklarar sedan att Indien inte på samma sätt sitter fast i det gamla på samma sätt när det gäller mycket av hur nyare teknik ska användas. Han kallar det för ”The No Memory Effect”. Genom att inte sitta fast i det gamla kan man titta på det nya med nyare, fräschare ögon.

Det paradoxala med Indien är att landet tack vare sina flera tusen år långa traditioner ”missat” mycket av den senaste utvecklingen som skett i väst. När landet nu öppnar upp sig på vid gavel för allt som finns i hela världen tittar man på allt det nya med stora ögon och med förundran. Som ett litet barn som kommer till ett nytt land för första gången. Och den nyfikenheten är en stark drivkraft när det kommer till kreativitet. Och den nyfikenheten tycker professor Dr. C. Amarnath att vi i väst har tappat. När vi sitter där i bilen säger han: ”The sence of wounder [in the developing world] is gone”. Han säger det med ledsna ögon. Men det är ju inte han som ska vara ledsen. Det är ju vi.

Fredrik.
I Pune. (Ett av Indiens många ”IT-städer”)

7/1 70 ...

info@interesting.org — Mon, 07 Jan 2008 00:00:00 GMT

Några av de roligaste grupper som det finns att föreläsa för är MBA-studenter. Det visste jag redan.
Nu vet jag att några av de roligaste MBA-studenter man kan föreläsa för är MBA-studenter i Indien.

För idag föreläste jag för 240 MBA-studenter på N.L.Dalmia Institute of Management Studies and Research.

Det var en väldigt interaktiv och glad grupp som skrattade mycket och som helt enkelt var väldigt ”på”. Jag hade väldigt roligt.

När jag efter föreläsningen satt i lärarrummet sa en av lärarna med ett skratt: ”Jag önskar att eleverna kunde lysa lika mycket i ögonen efter en av mina föreläsningar.”

Jag skrattade tillbaka och sa ”De lös i ögonen redan innan jag startade.”

För så var det. Och det var väl därför det var så roligt idag. Den hunger som finns här i Indien är otrolig.

Min värd, Dr. Gulab Mohite, berättade för mig innan föreläsningen att hans skola var en av 42 MBA-skolor bara i Mumbai. Och sedan sa han något som fick mig att sätta mjök-teet i halsen:

”Nästa år är det 70.”

På ett år (!) går alltså bara Mumbai från 42 till 70 MBA-skolor.

Det är när jag gör jobb som dessa som jag inser just hur många fler välutbildade människor som världen får tillgång till just nu. Och när jag försöker multiplicera den energi som finns i en ung Indisk MBA-students ögon med den stora ökning av glödande ögon som Indien lägger till just nu blir jag bländad.

Fredrik.
I Mumbai (Aka Bombay)

4/1 Ett gott nytt år

info@interesting.org — Fri, 04 Jan 2008 00:00:00 GMT

Sälen har 70 000 bäddar.
Över nyår sov jag gott i en av dem. (I en liten öde stuga helt för sig själv ute på Österfjället med öppen spis som uppvärmning och där man såg stjärnhimlen helt utan störande ljus från grannhus eller backarna - Det var magiskt!)

Jag hade semester alla dagar utom en. Då intervjuade jag ansvariga i Sälen om service för vår nya bok: ”Idébok för service”.

Den mest inspirerande personen var Jonas Persson. Han driver 10 restauranger i Sälenfjällen och omsätter tiotals miljoner kronor. Trots att det var ”hög hög säsong” tog han sig tid att träffa mig. Vi skulle bara prata lite kort men satt till sist i nästan två timmar och pratade service, problemlösning och kreativa affärer.

Jonas var en av de mest passionerade servicepersoner jag träffat: han brann verkligen för sin bransch och för service.
-”Kom så bjuder jag på lunch”, sa Jonas när vi träffas på Tandådalens Wärdshus. -”Vi äter i personalmatsalen; gästerna behöver borden här ute”…

Jonas levde för service men var samtidigt orolig för att han tyckte att den unga generationen tappat lite av det driv som han tidigare alltid sett speciellt hos just unga människor i servicebranschen.

-”De agerar liksom inte när de ser ett problem”, sade han och beskrev hur han t.ex. en gång sett 15 personer hoppa över en kartong som låg i vägen på en restaurang. Istället för att flytta på den.

Sen berättade han hur han när han drev ett hotell i Lillehammer över ”OS” hade haft Hillary Clinton som gäst. (Då The First Lady i USA) Tio minuter innan CIA-agenterna anlände till hotellet med Clinton stängdes hela våningsplanet av för att ingen skulle kunna placera ut bomber och liknande där.

Nu hade Clintons stab en lång lista med saker som alltid skulle finnas på presidenthustruns rum. Där skulle t.ex. alltid stå en räksoppa. Plötsligt inser Jonas att det inte finns någon räksoppa på rummet och att våningsplanet redan är avstängt.

Som ansvarig på hotellet snackar han sig förbi CIA-vakterna (Bara det en bedrift) och tar personligen upp en räksoppa till Hillarys rum.

Då händer det som inte får hända.
Han snubblar.

Genom sviten flyger en skål räksoppa som sedan landar med ett brak på heltäckningsmattan.
KRASCH!

Ute i korridoren hörs Mrs Clintons röst.
Och den kommer närmare.
Snabbt.

Men Jonas tänker. Och agerar.
Han sliter av sig förklädet, lägger det på golvet, drar det längs mattan och föser soppa, räkor och porslinsskärvor bort från mattan och ur presidenthustruns troliga synfält.

När dörren någon sekund senare öppnas står han där och ler vänligt; "Welcome to your room, Mrs Clinton".

Hon hälsar tillbaka, byter bara till en annan mössa och försvinner sedan ut igen - utan att på något sätt märka av den utspillda, men bortskrapade, räksoppan.

"Det tycker jag visar att ibland måste man bara komma på en lösning, men framförallt också kunna genomföra det man kommer på på en gång när man arbetar med service. Oavsett om det är en barnfamilj i Sälen med en sjuk tvååring man har som gäst eller om det är en The First Lady på besök på ett OS”, säger Jonas på sitt trevliga sätt och berömmer sin egen personals förmåga att göra just det.

Jag skrattar åt hans historia och skriver några kommentarer till boken. Sedan spånar vi vidare på idéer på allt från hur man belönar trogna kunder till hur man marknadsför Sälen på sommaren.

När jag lämnar Wärdshuset och kliver ut i den iskalla snöstormen är jag alldeles varm efter ännu ett givande möte med ett service-proffs.

Och efter den mustig fisksoppa jag bjudits på är jag helt mätt, men samtidigt hungrig på att träffa fler inspirerande människor som kan beskriva hur de ser på service.

Hur ser du som läser detta på service?

Skicka oss ett mail och berätta. info@interesting.org

Teo Härén
I Sälen.

28/12 What is going on?

info@interesting.org — Fri, 28 Dec 2007 00:00:00 GMT

Idag intervjuade jag Amena L. Schlaikjer på ?What if?!, en av världens ledande ”innovationsföretag” med kontor i London, Manchester, Sidney, New York - och Shanghai.

Vi pratade bland annat om vikten av att hänga med vad som händer i världen och att vara nyfiken.

Och när vi satt där kom jag att tänka på en sak som Cecilia Andersson berättade för mig under gårdagens intervju. en sak som fått mig att rycka till.

Cecilia sa: ”Har du tänkt på att ingen av de större svenska dagstidningarna har en engelsk version på webben?”

Jag älskar när man får höra saker som får en att rycka till. För jag hade aldrig tänkt på det, men när man nu gör det är det ju helt otroligt att det inte finns några nyheter på engelska från stora svenska medier.

Inte ens public service SVT har nyheter på engelska.

Det säger mycket om Sverige.

Vill vi inte att världen ska hitta till oss?
Eller är vi så säkra på att utländska journalister ska komma och rapportera om ”världens bästa land” att vi inte ens bryr oss om att berätta för resten av världen av vad som händer i Sverige?

I en globaliserad värld blir det viktigare att ha koll på vad som händer i HELA världen. Men också göra det möjligt för resten av världen att få information om vad som händer i ett land.

Dags för Sverige att lämna sin lilla bubbla?

Fredrik
I Shanghai

27/12 Svårt att sova

info@interesting.org — Thu, 27 Dec 2007 00:00:00 GMT

Jag har ett jobb som gör att jag har svårt att sova.

Men det är inte för att jag är stressad, utan för att jag helt enkelt har för mycket intryck i mitt huvud när det är dags att försöka somna.

Idag är en sådan dag. Och det gör det dessutom svårt att välja vad krönikan ska handla om.

Ska jag skriva om hur jag idag intervjuade kuratorn Cecilia Andersson från Werk som är i Shanghai och förbereder en Sverigeturné med kinesiska videokonstnärer.

Cecilia har bott utomlands i 18 år och just flyttat tillbaka till Sverige. Hon menade att den svenska konstvärlden har mycket att lära av den kinesiska när det handlar om att använda konsten för att skapa nya tankar och idéer.

Eller ska jag skriva om hur jag senare på dagen intervjuade den 24 år gamle arkitektstudenten Shaw inne på det snart färdigrenoverade ”Slakthuset” i Shanghai (Ett av de absolut coolaste hus jag någonsin varit inne i!) Och hur kan menade att det mest värdefulla för honom med att träffa utlänningar var att han plötsligt såg på sin egen kultur på ett nytt sätt.

Eller hur jag sedan åkte och träffade den turkiskfödde, USA-utbildade, f.d. österrikiske och nu shanghai-boende arkitekten Genco Berk. Genco menade till exempel att ”Shanghai är det nya New York”.

Eller hur jag avslutade dagen med en intervju med det kreativa geniet ”B6”, en webdesigner/musiker/entreprenör/grafisk designer/DJ:n osv osv. B6 är 26 år ...

Om B6 är det nya Kina har jag ärligt talat svårt att förutse hur mycket kreativitet som kommer att komma ur detta land inom kort. Och som B6 sa ”Shanghai var en världsstad redan på 1930-talet. Den kommer snart att bli det igen.”

Jag tror att han har fel.
Shanghai kommer inte att bli det.
Den är redan det.

Allt detta idag. Får se vad som händer i morgon.

Fredrik
I Shanghai

26/12 Någon borde visa dem ...

info@interesting.org — Wed, 26 Dec 2007 00:00:00 GMT

Idébok om service börjar bli klar. Gudarna ska veta att det finns en marknad för en sådan bok, speciellt på visa-avdelningarna på världens ambassader...

Idag har jag tillbringat två timmar i kö utanför det indiska konsulatet för att få komma in och lämna en ansökan om visum till Indien.

När jag köat i 1 timme kommer det ut en man och säger ”Nu blir det inga fler visumansökningar idag, vi har nått gränsen på 150 ansökningar.” Då är det mer än en timme kvar på den öppettid som konsulatet har för visainlämningar. Det står ingenstans (varken på webben eller på konsulatet att de bara tar emot 150 ansökningar på en dag...)

Alla som står i kön - vi är säkert 50 personer - börjar bua. Mannen på konsultatet bestämmer sig för att vara ”snäll” och låter tio extra personer lämna in sina ansökningar. (Jag blir lyckligtvis den nästa sista personen som får komm in!)

När jag kommer in har jag dock klippt sönder två vanliga kort på mig (och med en julgran i bakgrunden) i en storlek som gör att de har samma storlek som ett passfoto. Jag lämnar in min ansökan och mannen bakom disken säger: ”Det här är inte ett passfoto.” Jag försöker förklara att det i deras papper står att det ska vara ”foton i passfotoformat” och det är precis vad jag lämnat in. Han tittar på julgranen i bakgrunden och säger ”nej”. Jag får tio minuter på mig att springa iväg till ett köpcentrum och ta nya bilder. Jag hinner med 1 minuts marginal.

Som du säkert förstår av denna krönika är dess främsta syfte att skriva av mig...

Men det är också en krönika om service. För vad är det som gör att ambassader har så svårt att förstå att de är en service-inrättning? (För Ambassader får ju betecknas som länders fönster mot utlänningar som vill bli ”kunder” (d.v.s skaffa en visum för att komma in i landet och göra av med pengar)

Är det för att de som JOBBAR på ambassader glider omkring på diplomatpass så att de aldrig behöver stå i kö för ett visum?

Efter idag är jag hur som helst övertygad om att av alla branscher som har behov av en uppryckning när det gäller service så är nog visum-ansöknings-branschen den värsta.

Fredrik
Irriterad i Shanghai

19/12 Bakom mina solglasögon ...

info@interesting.org — Wed, 19 Dec 2007 00:00:00 GMT

Just nu är jag i Beijing och gör research till den nya boken The Developing World. Under de närmaste veckorna kommer det förmodligen att bli en hel del krönikor på detta tema då jag ska beta av Indien, Sri Lanka, Singapore och ett par länder till i arbetet med boken.

Idag är jag alltså i Beijing och passade bland annat på att göra en intervju med Joachim Rosenberg, President Volvo Group - Asia Truck Operations. Joachim är alltså högsta chef för Volvo Lastvagnar i Asien. Han kom till Kina från Sverige i somras.

Joachim är en perfekt person att intervjua: insiktsfull, full av exempel och idéer och lite av ett vandrande uppslagsverk när det gäller statistik och fakta.

Men det jag tog med mig mest av idag var inte någon fakta eller statistik. Det var ett citat.

För när vi pratade om svenskars oförmåga - eller ointresse - att ta till sig vad som händer i resten av världen sammanfattade han det med orden:

”Okunskap är fel ord. Det är en slags ignorans. Det är svarta glasögon av självgodhet som gör att vi inte ser vad som händer.”

"Svarta glasögon av självgodhet". Såna citat gillar jag.

Och jag kom genast att tänka på den gamla klassiska sången ”Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv.”

Där kan vi sitta i Sverige och tycka att vi är coola. Men hur mycket ser vi. Egentligen?

Det är luncher med personer som Joachim som får mig själv att se ljuset. Som får mig att öppna ögonen till vad som verkligen händer i världen.

Hur öppnar du dina?

Fredrik

18/12 Ovanlig fråga

info@interesting.org — Tue, 18 Dec 2007 00:00:00 GMT

"Kan kreativitet läras ut eller är det något man är född med?"

Den frågan är nog en av de vanligaste jag får när jag blir intervjuad av journalister om kreativitet.

Idag blev jag intervjuad av två kinesiska journalister, en från en management-tidning och en från en reklamtidning.

Och två gånger fick jag just denna fråga.

Precis som inom alla andra områden verkar det som om det finns vissa idéer som alltid kommer upp. (Jag brukar kalla dem ”idémationer - samma idé som alla tänker”)

Inom journalistiken är idémationer alltså till exempel att nästan alla ställer samma frågor. (Och det är väl bland annnat därför som sportstjärnor kan se så oengagerade ut när de svarar på frågor - för de har svarat på samma fråga om och om igen...)

Men idag fick jag en fråga som jag aldrig fått förr.

Journalisten frågade mig: "Om kreativitet vore ett djur, vilket djur vore det då?"

Jag blev lite paff. Och ställd. Ja, vad skulle man svara?

Först svarade jag: "Människan. För människan är kanske världens mest kreativa djur."

Men det var för mycket av en slammkrypare för att hon skulle köpa det så då tänkte jag lite till och sa att "Kreativitet är inte ETT djur - utan alla. Kreativitet är naturen själv."

Min tanke med det svaret var att naturen - likt framgångsrik kreativitet - genom mutationer tvingar sig att prova nya saker och att dessa mutationer ofta snabbt dör om de inte var bättre än originalet. Men om mutationen är bättre så tar den ofta snabbt över.

Men även det svaret var lite för otydligt.

Så då svarade jag ”katt”.

Min motivering var att katter är nyfikna och att nyfikenhet har mycket med kreativitet att göra.

Vet inte om jag är så nöjd med svaret.

Men jag är nöjd med frågan. För efter att ha blivit intervjuad av säkert mer än 100 journalister var det roligt att få en fråga som man aldrig fått tidigare. Och som man inte ens reflekterat över.

Vad skulle du själv ha svarat?

Fredrik
I Beijing

17/12 Om idéer från ett idéföretag

info@interesting.org — Mon, 17 Dec 2007 00:00:00 GMT

Tillbaka i Beijing för ett tag.

Och har därmed möjlighet att träffa några kineser som jobbar med kreativitet.

Idag blev det Liu Yongqing, Director of Development & HR Management System.

Jag gillar att komma till Lenovo.

Lenovo är ett företag som bytte namn från Legend till Lenovo när de bestämde sig för att bli globala. Lenovo är ett påhittat ord med rötter från "nuevo", eller "ny".

Deras slogan är "New World, New Thinking".

Deras varumärke på företagsmarknaden är "Thinkpad" och deras nya varumärke för konsumentmarknaden ska komma att heta "IDEA".

Här kan vi snacka om ett företag som vill kommunicera att de tycker att kreativitet, innovation och idéer är viktigt.

Så därför är det roligt att träffa representanter från Lenovo om man är författare av idéböcker.

Idag lärde jag mig till exempel att de som jobbar inom R&D inom Lenovo får lägga 20% av sin tid på projekt som de själva tycker är intressanta. "Det kanske bara är 1/10, eller ännu mindre, av dessa projekt som blir något - men vi gör det för att utveckla våra anställdas kreativitet", berättade ms Liu för mig.

Sedan sade hon: "This is the Lenovo way."

Men det var något som hon sade på slutet av intervjun som fick mig att skriva ner dagens citat i min lilla svarta Idébok. Vi pratade om ifall det var någon skillnad mellan kreativitet hos unga kineser och unga västerlänningar. Och plötsligt lös det till i ms Lius ögon och hon sa:

"I alla människor finns viljan att vara kreativ. Alla har den i botten av sitt hjärta. Det handlar om att ge möjligheter att hitta det."

Då rös jag till. Egentligen vet jag inte varför. Men hon sa det på ett sätt som verkligen fick mig att känna hur det just nu i världen är det miljoner av människor som får nya typer av chefer. Chefer som ms Liu som inte längre ser på sina anställda som "två händer som ska göra vad man säger åt dem", utan som själar med hjärtan som trånar efter att vara kreativa. Och att dessa chefer just nu gör allt de kan för att denna kreativitet ska komma ut.

Vart det ska leda törs jag knappt drömma om.
Men det är coolt.

Fredrik
I Beijing

13/12 Magiskt kreativ

info@interesting.org — Fri, 14 Dec 2007 00:00:00 GMT

Idag åkte jag tåg från Skåne till Göteborg. Och plötsligt stannar X2000 – Det har fått punka!

(Ja, ok - Det var väl egentligen inte punktering. Men helt stilla stod tåget i alla fall - Tillräckligt länge för att jag skulle missa mitt byte till nästa tåg.)

Plötsligt insåg jag att jag kanske skulle komma för sent till min föreläsning.

Jag inser att här måste jag trolla med knäna.

Jag ringer hyrbilsfirmor och frågar de andra personerna som är strandade på perrongen om de vill följa med i min hyrbil och om någon av dem kanske t.o.m. kan lämna bilen där jag hyr den så de får hemresan fixad också.
(Konstigt nog är det ingen som nappar på erbjudandet, trots att jag hör att många av dem har bråttom.)

Jag springer ut på gatan och får tag i en buss som tar mig nästan hela vägen fram dit jag skall.
Med några minuters marginal hinner jag fram till föreläsningen.
Ibland krävs det att man hittar på kreativa lösningar när det strular med resan - att man ”trollar med knäna” som min gamla chef brukade kalla det.

En gång skar motorn på E4:an, och jag fick lifta till föreläsningen. En gång fick jag hyra helikopter för att hinna emellan två tal. Flera gånger har vi hyrt små propellerplan, en gång en racerbåt, och två gånger åkt motorcykel för att hinna.

Roligast var dock när jag blev försenad och missade tåget från Ronneby och fick ta flyget upp för att hinna till nästa tal. Flyget var dock fullbokat, men jag lyckades erbjuda en av passagerarna 3000 kr i handen om hon tog nästa plan istället. Och hon blev så glad att hon nästan grät; hon hade samma dag önskat att hon kunde köpa en ny säng till sin dotter. (Med lite kreativitet kan man t.o.m. komma med fullbokade plan.)

Eller den gång då jag erbjöd en kille vid bagagebanden på Arlanda 500 kr om han lämnade tillbaka min hyrbil då jag måste springa till sista planet till Göteborg. (Han tog inget betalt till sist utan nöjde sig med en Idébok: Han tyckte det var roligt med människor som hittade på kreativa lösningar, och hjälpte dem gärna, berättade han när han tog bilnycklarna för att parkera bilen åt mig.)

Är man kreativ så brukar man komma fram även när det strular.
Det är ytterst sällan vi missat en tid vi sagt att vi skall vara framme.

Därför var det lite roligt att Joe Labero som skulle kommit upp efter mig på scenen denna dag faktiskt HADE blivit försenad (Man trodde ju han skulle kunna trolla sig ur nästan vilken knipa som helst) så hans butler (!) fick säga några ord till publiken istället.

Sedan bjöd Joe alla i publiken bakom scenen efter showen som kompensation - Snyggt!

Jag hade föreläst Härarbete denna dag och därför var det också roligt att höra Joe Labero svara på VAR han får sina bästa idéer;

”Gärna på ett café eller liknande där jag sitter och tittar på människor och får nya intryck” svarade han.

Alltså inte på ett kontor.
Utan på ett café.

Var får du dina bästa idéer?

Gör som Labero: sätt dig där och arbeta, och skaffa dig nya intryck.

Teo Härén
I Göteborg

12/12 Kloka ord för 500 år sedan

info@interesting.org — Wed, 12 Dec 2007 00:00:00 GMT

Dagens krönika blir bara ett av de mail som kommit in efter en föreläsning nyligen.

Jag tycker det är kloka ord som kommer i sista stycket.

Och notera NÄR det skrevs.

-------

Hej Teo!

Tack för en trevlig & inspirerande ”föreläsningsshow”– det kändes som om du hade lika roligt som auditoriet!

Sprang över ett citat som kanske kan användas i dina föredragningar?

Kreativitet innebär ju förändring vilket många har svårt för.
Om man dessutom ska förändra från ett läge som är ganska bra lär det vara ännu svårare…

”Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så väldigt att leda, ingenting så osäkert i framgång som att införa en ny tingens ordning; ty den som försöker har nämligen alla dem till fiender som drog fördel av den gamla ordningen och har endast ljumma försvarare i dem som drar fördel av den nya.”

Machiavellis Fursten, 1513

-------

Teo

11/12 Skratt- En bra idé

info@interesting.org — Tue, 11 Dec 2007 00:00:00 GMT

Det är roligt att skratta åt sig själv.
Jag gör ofta det när det blir fel på föreläsningar. (Vilket det ju blir lite då och då.)

Humor och kreativitet är närbesläktat; man tror att någonting skall hända, men sedan händer det någonting annat - och i efterhand ser man logiken.
Det är därför det går utmärkt att använda humor när man lär ut kreativitet.
Någonting vi försöker göra så ofta vi kan.

Men ibland blir det roligt på ett sätt man kanske inte tänkt sig.
Det får man bjuda på.

Som när en kvinna i Uppsala som var irriterad på mig under föreläsningen får en fråga och svarar:
-”FUCK YOU”!
Först blev jag paff, sedan såg jag att hon hade glimten i ögat, och jag kunde skratta åt min egen ”paffhet”.

Eller när jag på en föreläsning skulle berätta att Fredrik och jag är så lika så att man fru tog fel på mig och honom på MIN bröllopsfest.
Problemet var att jag var utomlands och översatte det till:
-”We are so similar that my wife mistook him for me on the wedding NIGHT!”
(Och riktigt så illa var det ju inte…)

Eller för all del en annan gång då jag föreläste på engelska och skulle berätta hur jag tycker att alla yrkesgrupper kan inspireras av det svenska kocklandslagets förmåga att blanda det de vet om Sverige med impulser de får från resten av världen.

Och jag uttrycker mig så här:

”I think we all should try to live a bit more like the Swedish kocks”…

Teo Härén

Har du själv någon rolig historia att bjuda på.
Skicka den gärna till mig
teo@interesting.org

10/12 Kreativitet bitte!

info@interesting.org — Mon, 10 Dec 2007 00:00:00 GMT

Företaget jag träffade idag har 40 000 anställda.
Imorse träffade jag nio av dem.
I Tyskland.

Det var å andra sidan nio av de viktigaste; de nio som ansvarar för att samla in idéer från alla anställda i Tyskland.

Det var roligt att lyssna på vilka idéer som kommer in i ett sådant system, och vilka hinder det finns för att få in ännu fler idéer.

Vi hamnade i en diskussion om att kreativiteten ibland inte används fullt ut för att samla in idéer.
De flesta företag skulle helt enkelt kunna hitta på fler kreativa sätt att samla in kreativitet.

Det var roligt att kunna berätta för de nio som bjudits in till workshopen att vi på interesting.org började som världens första idémäklare på nätet och att jag personligen läst och betygsatt över 30 000 idéer.

När den ansvariga chefen tackar av mig med några vänliga ord applåderar de andra åtta runt bordet.

Men de applåderar inte med händerna - Istället knyter de näven och slår med knogarna mot bordet.

Återigen inser jag hur nyttigt det är att resa och hur många saker som går att ifrågasätta; t.o.m. hur man applåderar!

Hade någon frågat mig igår hur många olika sätt jag känner till att tacka en talare på hade jag inte vetat om den tyska ”knog-knackar-applåden”. Det gör jag idag.

Som kreativitetstalare är det underbart att få applåder på ett sätt som jag aldrig fått tidigare.
Jag säger det till dem och de utbrister i ännu en ”knog-knackar-applåd”.

Jag ler och lämnar rummet upplyft, inspirerad och med en nytänkande tanke rikare.

(När jag bodde i Zimbabwe kom för övrigt min son hem en dag och såg mig klappa händerna och utbrast ”Du klappar ju händerna på tjejsättet pappa”. För i Zimbabwe klappar killar och tjejer händerna på olika sätt.)

Hur många olika sätt kan du applådera på?
Hur många kan du hitta på?

Teo Härén
I Tyskland.

På väg mot flygplatsen åker jag i en Mercedes-taxi på Autobahn.
Bilen är allt som oftast uppe i hastigheter över 190 km/h.
När jag överlevt resan till flygplatsen tackar jag tysk kvalitet.
Och på planet hem funderar jag över tysk kreativitet.

Jag hoppas jag får förmånen att komma tillbaka till Tyskland snart.

Dagens kund avslutade mötet med att bjuda in mig som talare till deras chefskonferens 2009.
(Det är alltid roligt att få bokningar som ligger två år framåt i tiden. Tysk planering antar jag.)

Men jag hoppas jag får komma tillbaka innan dess.

7/12 Vår yngsta publik hittils

info@interesting.org — Fri, 07 Dec 2007 00:00:00 GMT

De första minuterna av dagens föreläsning gjorde jag med tårar i ögonen.
Jag var så rörd av hur publiken nyfiket tittade upp mot mig.

Igår skrev jag en krönika om att om man kommer på någonting kul man vill få gjort skall man bara fråga de som kan hjälpa till att förverkliga det. Ofta är det allt som krävs; att man frågar.

Därför passar det bra att jag idag skriver om samma sak.

Sedan vi utsågs till ”Årets talare” har vi haft massor att göra. Vi får förfrågningar från hela världen och är i princip fullbokade i månader framöver.

Men vi vill hela tiden föreläsa för fler: Vi vill inspirera ännu fler till att blir mer kreativa.

Därför blir jag glad när en man ringer och berättar att han vill att hans son skall få höra föreläsningen.
Jag gissar först att sonen kanske är i 30-årsåldern.

Därför blir jag lite paff när jag senare i samtalet inser att killen är 12 år gammal och går i 5:e klass.

-”Jag förstår att ni har mycket att göra. Och jag har inga pengar att betala er med. Men jag skulle verkligen vilja att ni kom till min sons skola och föreläste för honom och hans kompisar”.

Jag funderade fem sekunder.

Det här var första gången som någon som lyssnat frågat om vi inte kan föreläsa för hans/hennes barn. Gratis.

Det bara måste ju uppmuntras!

-”När kan jag komma”?

Idag var den dagen. Efter 60 minuter lämnar jag skolan på ett strålande humör.

Den sonen skall vara stolt över sin pappa. Bara för att han lyfte telefonen och ställde frågan fick 60 stycken 12-åringar en föreläsning i kreativitet av en av Sveriges mest bokade talare.
Helt gratis.

Har du några önskningar som du skulle vilja blev förverkligade?

Lyft luren, ring ett samtal, så kanske den också blir av.

Teo Härén

6/12 Ljud, Oljud och O-ljud

info@interesting.org — Thu, 06 Dec 2007 00:00:00 GMT

Ibland behöver man ljud och surr på jobbet för att kunna arbeta optimalt.
Ibland behöver man tystnad.

Det är en av poängerna med att Härarbeta; du kan välja själv den plats som ger dig de perfekta förutsättningar för den arbetsuppgift du skall utföra. Så att du gör den så effektivt som möjligt.

Ibland blir man inspirerad av alla ljud på kontoret, och då är det bra att befinna sig där.
Men ibland stör man sig istället på alla oljud, och då borde man istället arbeta någon annanstans.
T.ex. på en tyst plats.

Idag föreläste jag för Telia om Härarbete på en av de mest inspirerande platser som finns i Göteborg; Sjömagasinet.

Efter föreläsningen kom det fram ganska många och ville diskutera föreläsningen. (Det gör ofta det – Härarbete är ett ämne som berör.)

Två av dem som kom fram var anställda på teknikkonsultföretaget Caran. De bjöd in mig för att någon gång komma och titta på alla kreativa lösningar de hittat på när de ledde ombyggnaden av Chalmers tidigare.
Jag blev nyfiken och frågade: -”Kan vi inte åka på en gång?”
-”Visst kan vi det?”, svarade de. –”Du kommer att gilla det”.

Och jag blev mycket riktigt imponerad; Allt från vinklarna på trappstegen, till hur brandposten såg ut till att svetsarna på stolarna inte var överlackade; allt var uttänkt och uträknat så att studenterna som studerar teknik verkligen får se hur saker och ting fungerar.

De berättar att de t.o.m. gjort experiment i ett av Sveriges helt tysta ”tyst-rum” för att få ner ljudet från fläktarna så att de inte störde trots att de var synliga i lokalerna.

-”Vadå, menar ni att det finns ett rum här på Chalmers som är helt tyst”? frågar jag. (Jag har alltid velat vara i ett sådant rum.)
-”Jo, visst är det så. Ett av de två som finns i Sverige finns på Chalmers”.
-”Skulle vi kunna komma in i det rummet”? undrade jag nyfiket.

De tittade på varandra och log; –” Tja, kanske det” …

-”Vi frågar”, sa jag.

Tre minuter senare står jag i det rum som är den absolut tystaste platsen i Sverige.

Det är 3 meter till taket som består av osymmetriska skumgummibitar som tar upp allt ljud som kommer emot dem.
När jag talar mot väggen sväljer den allt ljud och ingenting studsar tillbaka.
Det är tom tre meter ner till golvet (!) (Jag står på ett finmaskigt nät som släpper igenom nästan allt ljud även nedåt.)

Det är ingenting annat än en Matrix-känsla att stå där ”mitt i” rummet på nätet, se golvet tre meter under sig och höra den tre meter tjocka dörren av skumgummi stängas bakom mig.

Det är det sista jag hör.

Sedan är allt tyst.

Helt tyst.

Alldeles fruktansvärt & underbart tyst.

Det är så tyst så att efter två minuter hör jag mitt eget hjärta slå.
Då är det tyst.

Det gör nästan ont när öronen letar efter ljud att snappa upp.
Och misslyckas.

När jag sedan frågar professorn om han ibland Härarbetar i rummet för att kunna koncentrera sig skrattar han bara och berättar att ett helt tyst rum inte är den bästa miljön att arbeta på; det är helt enkelt FÖR tyst.

De har istället kommit fram till att det är naturljud som bakgrundsljud som passar bäst för de flesta människor när de arbetar.

Tänk på det nästa gång du störs av något ljud på kontoret. Kanske skulle du arbeta på en annan plats ibland?

Vem vet: Kanske är det i naturen?

Teo Härén
I ett helt tyst rum i Göteborg.

Det är helt sant att det inte var den bästa platsen att arbeta på där inne i det tysta rummet.
Men det var verkligen otroligt stimulerande att få uppleva det.

Tänk vad enkelt det ändå är att få tillgång till saker man gärna vill uppleva.
Ibland krävs det bara en enkel fråga: -”Skulle vi kunna komma in i det rummet”?

Vad vill du uppleva?
Vem kan fixa det åt dig?

Ring och fråga!

Nu.

(Har du själv tillgång till ett rum eller en plats som du tror skulle inspirera mig? Bjud gärna dit mig.)

5/12 Svartvitt - Svart eller vitt?

info@interesting.org — Wed, 05 Dec 2007 00:00:00 GMT

Man kan mäta allt.
Visste du t.ex. att Sverige är trea i världen vad det gäller att sälja flest färgkopiatorer?

Det lärde jag mig när produktchefen på Toshiba höll föredrag före mig i Skåne.
(Även om branschen inte gillar att de kallas ”kopiatorer” eftersom maskinerna är lika mycket skanner och skrivare idag.)

I Sverige säljs det idag lika många färgkopiatorer som svartvita kopiatorer. Bara Norge och Japan ligger före oss vad det gäller att ta till sig den nya teknik som färgkopiatorer innebär. (Själv fascinerades jag mer av att varannan person som köper en skrivare faktiskt köper en svartvit)

Nåväl; efter föreläsningen var det julbord. (Det blir några julbord den här tiden på året när man som jag föreläser varje dag… Det här var mitt femte hittills i år.)

På julbordet satt jag bredvid två trevliga kunder till Office. En av dem berättade att han spelade i ett band på fritiden och berättade en historia som gjorde mig bedrövad.

I bandet fanns det nämligen två andra killar.

En av dem var högskoleutbildad och han var även skolad inom musik.
Han spelade gitarr.
Den andra hade ingen högre utbildning alls och var självlärd musiker.
Han spelade piano.

Båda killarna komponerade egna låtar.

Tyvärr hade den skolade musikern synpunkter på hur pianisten skrev sin musik. Gitarristen sa att pianisten gjorde fel när han skrev sina stycken.
Och det var framför allt att pianisten kunde skriva musikstycken som nästan enbart bestod av toner som spelades på de svarta tangenterna som störde den skolade musikern.

Enligt honom var det ett misstag.
-”Så kan man inte spela”, sa han.

Nu är det kanske bäst att påpeka att jag har absolut ingenting emot kunskap.
Tvärt om; jag älskar kunskap.

Man jag blir nedslagen när jag hör att en musiker använder ”kunskap” för att hacka ner på hur en annan musiker komponerar musik.

För hur i hela friden kan man spela fel på ett piano?

Mannen lutade sig över sin jultallrik och tittade på mig.

-”Tyvärr har pianisten anpassat sig och därför slutat experimentera med de svarta tangenterna, och resultatet är att han skriver mycket mindre spännande musik”.

Jag undrar stilla hur många musiker genom åren som anpassat sig till vad mer utbildade musiker säger när de försökt utveckla sin musik. Och jag funderar över hur mycket underbar och spännande musik vi därför missat!

För hur många gånger i världshistorien har vi inte fått uppleva någonting fantastiskt inom musiken just för att en nyfiken kompositör vågat komponera någonting helt nytt?

Och ärligt talat; om det inte var meningen att man skulle spela på de svarta tangenterna; varför finns de då där?

Teo Härén

Som för inte så länge sedan föreläste på Musikhögskolan för 350 st musiklärare och jag hoppas att jag inspirerade dem att uppmuntra sina elevers kreativitet. Med tanke på den respons jag fått efter den föreläsningen så var det precis vad som hände.

4/12 Vad ska jag skriva om idag?

info@interesting.org — Tue, 04 Dec 2007 00:00:00 GMT

Idag var en sån dag då det är svårt att skriva en krönika.
Inte för att jag inte har något att skriva om. Utan för att jag har för mycket jag vill skriva om.

Ska jag skriva om hur den turkiske konstnären Bedri Baykam bokade av tre timmar (!) av sin dag när han fick höra om upplägget för min kommande bok ”The Developing World”. (Vi hade först bokat 45 minuter)

Bedri är en av Turkiets mest kända konstnärer, han hade sin första internationella utställning som 6-åring (!).

Jag fick också se hans nya ”hologram-tavlor” som ska ställas ut för första gången i morgon.

”De här kommer att bli lika stora som Andy Warhols tavlor” berättar han för mig.

Jag gillar kreativa människor som tror på sina idéer. (Och de var faktiskt väldigt coola tavlor. Funderarade på att köpa en - tills jag fick veta att de kostade 20 000 dollar.)

Eller ska jag skriva om intervjun med en arkitekt som jag gjorde på eftermiddagen? Han som menade att det dröms fler drömmar i utvecklingsländer just nu och, som sa ”Kanske har Europa drömt färdigt?”

Eller ska jag skriva om de två unga produktdesignerna som jag intervjuade senare på dagen?

Där vi pratade om hur de studerat i Frankrike och förundrats - och förfasats - över hur ointresserade fransmän var över de delar av världen som inte hade fransk anknytning. Eller som en av dem uttryckte sig:

”Om en person växer upp i ett blått rum och bor i det hela sitt liv kan han aldrig designa en röd stol. I Frankrike vill de inte lämna det blå rummet. Jag vill ut och se alla färger.”

Eller ska jag skriva om intervjun med killen som jag åt middag med.

En ung turk som startade Turkiets första professionella DJ-förmedlingsföretag för tre år sedan och som ”sov i snitt 4 timmar per natt under de två första åren” för att han verkligen, verkligen, verkligen ville skapa något riktigt bra som kunde konkurrera med de bästa DJ-företagen från Holland (som tydligen är bäst i världen).

Jag älskar människor som går in för sitt jobb. Den här killen hade läst ”alla böcker jag kunde hitta på Amazon om DJ-ing och idag när jag läser en bok kanske det bara är EN MENING i den som verkligen är ny för mig. Men den meningen gör det värt att läsa boken. Jag är alltid öppen för nya idéer.”

Han menade också att de västerländska DJ-arna, som han tidigare sett upp till som nästan oslagbara gudar, inte längre ingav honom samma respekt. Han sa ”De [västerlänningarna] studerar inte lika hårt som jag. De tror inte att DJ-ing är en vetenskap. De tror att man bara kan gå på känsla. Men det ÄR en vetenskap. Det gör att de missar de små, små, små detaljerna. Men de inser det inte ens.”

Behöver jag säga att min nye turkiska vän var både utbildad i musik och att han dessutom var ingenjör?

Eller ska jag skriva om hur jag sedan på kvällen går på Istanbuls AnimationsFestival och får ett snack med en av arrangörerna som både kopplar ihop mig med Turkiets bästa animationsskolor samt berättar hur Turkiet på bara de senaste åren har slutat svälja allt ”västerländskt” som ”bra” och istället börjat intressera sig mer för saker från sin egen kultur.

Han sa: ”För tio år sedan fanns det kanske 100 turkar som kunde leva på att spela populärmusik. Idag är det säkert 10 000”. Nu tror jag att han ärligt talat är lite fantasifull i sitt val av siffror, men hans citat blir nästan - just därför - ännu bättre.

Det händer grejer i Turkiet och de vet om det.

Ja, vad av allt det ska jag skriva om idag?

Jag är trött och glad och har fått mer intryck, tankar och idéer på en dag i Turkiet än vad som nästan är nyttigt.

Fredrik
I Istanbul

3/12 Battle of the Brains

info@interesting.org — Mon, 03 Dec 2007 00:00:00 GMT

”The Battle of the Brains”

”Gissa vilket universitet som vinnarna av “ACM Programming Contest” går på.”

Frågan fick jag idag av:
Hikmet Coskun Gunduz som jobbar på Department of Computer Science, på İstanbul Bilgi University.

ACM International Collegiate Programming Contest är världens mest prestigefulla programmeringstävling för universitetsstudenter.
Den sponsras av IBM och brukar kallas ”The Battle of the Brains”.
6,099 lag från 1,756 i 82 länder tävlade i årets upplaga. Även lag från Sverige var med.
Men de svenska lagen vann inte.

Det gjorde inte heller MIT i från Boston. MIT brukar ju annars lyftas fram som något av ett “superuniversitet” och många skulle nog spontan-gissat på MIT.

Men de vann alltså inte. De kom dock fyra vilket ju får betecknas som väldigt bra jobbat. Men de missade pallen.

För bronsmedaljen gick till:
St. Petersburg University of IT, Mechanics and Optics
Silvret gick till:
Tsinghua University
Och guldet gick till …
Warsaw University

Hm, Världens mest prestigfulla programmeringstävling vinns av studenter från Ryssland, Kina och Polen …
Alla tre är utvecklingsländer.

Faktum är att det endast var tre (!) universitet från utvecklade länder som klarade av att ta sig in på top-tio-listan.
MIT från USA, Twente U från Holland och University of Waterloo från Kanada. Resten kom från utvecklingsländer.

Där fanns (förutom St Petersburg, Tsinghua och Warsaw) även Novosibirsk State University, Saratov State University, Jiao Tong University och Moscow State University …

Jag hade under min fika med Hikmet Coskun Gunduz pratat mycket om hur människor i utvecklingsländer på allvar börjar konkurrera om att skapa de riktigt stora innovationerna och idéerna. Och då tyckte han att det kanske kunde vara en intressant sak att ta med i min bok att sju av tio av vinnarna av “The Battle of the Brains” 2007 är studenter på universitet i utvecklingsländer.

Det kunde jag inte annat än hålla med om.

Och sedan kunde jag inte låta bli att skratta lite när jag såg att Petrozavodsk State University precis missat top-tio-listan och hamnat på en hedersvärd 12:e plats.
Petrozavodsk State University!? Petrozavadå?

Jag älskar när jag får min världsbild så omkullkastad att jag skrattar högt. Hade någon frågat mig för några år sedan om jag trodde att Petrozavodsk State University skulle komma på 12:e plats när 1600 lag från världens bästa universitet tävlade i programmering hade jag förmodligen inte svarat ”ja”.

Men världen förändras.

Fredrik
I Istanbul. Sugen på att åka till Petrozavodsk

PS: Var bästa svenska lag kom? KTH kom delad 26:a plats. Inte illa pinkat alls. De delade 26:e-platsen med bla,Vologda state Pedagogical (!) University, Zhongshan Sun Yat-Sen University och Ural University…

30/11 Här och Nu-arbeta

info@interesting.org — Fri, 30 Nov 2007 00:00:00 GMT

I går pratade jag med Teo på telefon just efter att han hållit en Härarbets-föreläsning för Telia. Vi pratade om vilken positiv respons Telia - och Teo - fått på Härarbetsföreläsningarna. Om hur människor efter att ha lyssnat på 40 minuters föreläsning har omdefinierat vad det betyder att arbeta.

När jag lade på luren insåg jag att jag inte hade några möten eller föreläsningar inbokade mellan idag och den 6:e december.

Och sedan bestämde jag mig för att vara lite spontan.

Så igår köpte jag en biljett till Istanbul och drog iväg ett mail till Convenient.info där jag bad dem boka möten med kreativa människor i Istanbul för mig nästa vecka och sedan gick jag och lade mig.

I morse var jag på Berns i Stockholm och filmade en annan Härarbetsföreläsning som Teo gjorde. Det gjorde mig inte direkt mindre motiverad.
Mellan 10 och 12 tog jag lite ledigt och tvättade och packade.
Mellan 12 och 13:30 betade jag av ett antal telefonsamtal.
Klockan 14:00 hoppade jag på ett direktflyg till Istanbul.

Nu är klockan åtta på kvällen i Turkiet. Jag sitter på en restaurang som spelar medryckande musik, det står en kall öl bredvid mig.
Och jag sitter här och härarbetar.

Jag har fyra timmars arbete kvar innan dagens arbetsdag är slut.

Att ”tvingas” jobba mellan 8 och 12 på en fredagkväll kan tyckas vara hårt.
Men att för 3500 kronor (tur och retur) kunna få avsluta arbetsveckan med att sitta och arbeta i den gamla delen av Istanbul, med en kall öl på en mysig restaurang är allt annat än hårt. Det är underbart.

Jag gör samma sak som jag skulle ha gjort på ett kontor en fredagseftermiddag. Men jag är otroligt mycket mer inspirerad. Mår mycket bättre. Och får helt obeskrivligt mycket mer intryck.

När jag gick till restaurangen för att avsluta dagens arbetsdag gick jag förbi en flera hundra år gammal moské där massor av fåglar cirklade kring minareterna medan en restaurang bredvid hade bjudit in ett band som spelade klassisk turkisk musik på högsta volym så att det hördes långt ut på gatan.

Det kallar jag att bli inspirerad på väg till jobbet.

När jag sitter här med min lilla bärbara dator och skriver slår det mig vad många det är som, när de får höra om Härarbete, säger: ”Oh det ska jag prova någon gång.”

Men det kräver ingen planering. Det är bara att dra. Och vilken tid är bättre att lämna Sverige än ett kallt och ruggigt november?

Fredrik
I Istanbul

29/11 - Till Jespers minne

info@interesting.org — Thu, 29 Nov 2007 00:00:00 GMT

Ofta när vi skriver krönikor är vi glada.

Det är vi inte idag.

Men låt oss börja från början.

För ungefär två år sedan träffade vi Stefan och Anna (”S:et” & ”A:et” i SAJ Förmedlingsbyrå) i Stockholm på en lunch. De hade Annas vuxna son Jesper med sig.

Idag träffade vi återigen Stefan för en lunch i Stockholm. Men nu var inte Anna och Jesper med.

Anna var i Skövde.

Jesper var död.

Han dog i Afghanistan den 25:e november 2005, straxt efter vårt förra möte i Stockholm.

Jesper var svensk elitsoldat. Han hade tagit ett beslut att kämpa i det svenska försvaret.

Han offrade sitt liv för freden år 2005. (Det är en mening som nästan känns overklig att skriva.)

Anna förlorade sin son och Stefan förlorade sin styvson. Men behåller för alltid minnet av honom.

För att hedra Jesper har de startat en stiftelse som skall lyfta fram och belöna personer inom försvaret.

Så här står det på stiftelsens hemsida:
”Stipendiet tilldelas person… som i fredens syfte visat mod, uthållighet, ansvar, engagemang, framåtanda, kamratskap, lojalitet, ödmjukhet och optimism i Jespers anda”.

Alla fonder behöver bygga upp ett kapital och utöver den grundplåt de anhöriga själva lagt har de ordnat en seminariedag i Skövde den 6:e december där bland andra Sveriges ÖB Håkan Syrén, Renata Chlumska, Thomas Enhager och David Lega föreläser under ledning av Malou von Sivers.

Temat i år på den årligen återkommande dagen är det relevanta ämnet ”För en bättre värld - Att leda sig själv och andra”.

Fredrik och jag har köpt varsin biljett.

Ingen av oss har tyvärr möjlighet att medverka i år då vi själva föreläser.

Men vi valde att köpa två biljetter i alla fall för att stödja stiftelsen. Och vi valde att istället för de 700 kr det kostar att lyssna på några av Sveriges bästa talare betala 5 000 kr styck för biljetterna för att hjälpa till att bygga upp kapitalet i stiftelsen.

Vi inledde krönikan med att skriva att vi är nedstämda när vi skrev denna krönika.

Och visst stämmer det.

Det är en svår krönika att skriva.

Samtidigt blir vi hoppfulla av människor som Stefan och Anna som ur en jobbig situation bygger någonting positivt.

Vi inspireras av deras företagsamhet och drivkraft.

Och av Jespers mod.

Stöd dem gärna

Det är de värda.

Alla tre.

Teo & Fredrik Härén

Läs mer på Jespers minne

Fonden har bankgiro 207-4011

28/11 Foppa vs Zlatan

info@interesting.org — Wed, 28 Nov 2007 00:00:00 GMT

Idag föreläste jag i en ishockeyarena igen.

På middagen efter föreläsningen kom ”Foppa Forsberg” upp som samtalsämne. Det gör ofta det när jag föreläser kreativitet på hockeyarenor.

Precis som ”Zlatan” ofta kommer upp när jag föreläser i samband med fotbollsmatcher.

Innan föreläsningen börjar sitter jag tillsammans med min son och tittar på när det är träning i hallen. Det är verkligen typiskt hur spelarna ställer upp sig på rad bakom en kon och sedan utför precis samma övning precis på samma sätt och precis som tränaren säger åt dem att den skall utföras.

-”Åk så, passa så, skjut där, och ställ dig sedan sist i kön”, skriker tränaren.

Varje gång spelarna sedan gör precis så, ger tränaren dem beröm.

-”Bra Pecka!” utbrister han glatt när ”Pecka” åkt, passat, skjutit och åker för att ställa sig sist i kön.

Och visst är det viktigt att veta grunderna i hockey.
Visst måste man veta hur man ”skall” göra.

Men tänk att det ändå är de kreativa spelarna, de oförutsägbara, de nyfiket skapande spelarna som vi älskar allra mest.

Vem tränar upp den förmågan hos spelarna?
Vem uppmuntrar spelarna att bryta mönster?
Och hur många konövningar måste kreativa spelare som Foppa och Zlatan genomlida för att sedan, efter träningen (!), kunna hitta på och öva in nya finter?

Hade Foppa åkt fram till tränaren och frågat vad man skall göra när det är straffläggning i en OS-final så hade nog inte tränaren föreslagit det trollerinummer Foppa sedan väljer att göra och som vi som gillar hockey älskar och kan se om och om igen. (Målet finns på youtubelänken sist i krönikan.)

Fundera själv:

Hur utbildar ni nyanställda på ditt företag?
Står de bakom koner och gör samma övningar på samma sätt som alla andra?
Och vem utvecklar deras kreativitet?

Teo Härén
I Leksand.

Det är roligt när de som lyssnat på en kreativitetsföreläsning direkt börjar fundera på när de kan agera annorlunda.

Som i Leksand när vi satt vid långbord för att äta middag efter föreläsningen och värden vid välkomstskålen ifrågasatte om man verkligen måste göra som man brukar göra att man går ett bord i taget till buffén.

Eller om man istället skulle låta kvinnorna gå först?
Eller om de som satt med ryggen mot buffén skulle få börja?
Eller kanske de som var hungrigast?
Eller…

Nu gjorde han ändå till sist som man brukar och vi gick ett bord i taget.

Men jag var nöjd ändå när jag körde hem: En rutin var ifrågasatt.
Föreläsningen hade gått hem.

Foppas straff

27/11 -"Jag vill ha mer"

info@interesting.org — Tue, 27 Nov 2007 00:00:00 GMT

Ännu en arbetsdag.
Ännu en Härarbetarföreläsning.
Denna gång på Berns i Stockholm.

Telia hade verkligen dragit in det tunga artilleriet som talare.
Det var Telias utvecklingschef, Telias säkerhetschef, och Telias forskningschef som talade.
Och så jag som extern talare.

Det var spännande att höra forskningschefen tala om sådant som ännu inte finns.
Och minst lika roligt att höra utvecklingschefen tala om det nya som finns idag. (Som ett nytt lås Telia tagit fram som gör att man kan använda vilken mobil som helst som nyckel för att öppna en dörr. Vem hade trott att Telia skulle sälja nycklar? Men det gör de i alla fall redan.)

Efter föreläsningen fick jag signera Härarbetaböcker till Telias kunder. Och gladast blev jag när en kvinna kom fram i kön och sa ”Jag vill inte bara att du signerar boken. Jag vill ha mer”. Och så gick hon.

Jag gillar människor som tänker så: ”Kan du inte göra på ett annat sätt än du brukar”?

Jag satte mig ner med hennes bok på Berns och skrev en lite längre text om varför jag uppskattar människor som tänker precis så och uppmuntrade henne att fortsätta leva sitt liv på det sättet.
Sedan skrev jag två mindre texter inne i boken också.
En där jag bad om hennes kommentarer om boken så långt, samt gav henne min emailadress. (Jag tänkte att det skulle vara roligt att dels se vad hon tyckte om boken eftersom hon tydligen var en person som tänkte ett steg till, och dels var jag i ärlighetens namn nyfiken på att se när hon skulle läsa boken.)

Redan nästa dag fick jag ett mail från henne.
Hon hade börjat läsa boken samma kväll.

Tyvärr hade hon en chef som inte lät de anställda arbeta på andra platser än kontoret.
Jag hoppas hon får argument i bokens kapitel som heter ”Argument för chefen” och kan övertyga honom/henne att byta uppfattning.

Har du själv en chef som hindrar dig från att arbeta där du arbetar som bäst?
Skriv ett mail så får du fram till den 24:e december 100 kr rabatt på Härabetaboken och kan ge henne/honom den i julklapp.

Teo Härén
På Berns i Stockholm.

Efter seminariet fick Telias kunder gå på Lena PH & Orups show på China-teatern.
En trevlig knorr var att de båda artisterna kom in till konferensrummet och svarade på de frågor vi i panelen och de i publiken hade.

Roligast för mig var att höra Orup svara på var han får sina bästa idéer till nya låtar.
Var han Härarbetar helt enkelt.

26/11 Arbeta inte var som helst

info@interesting.org — Mon, 26 Nov 2007 00:00:00 GMT

Jag sitter här på tåget och tänker att det är härligt att föreläsa om Härarbete; Människor blir så glada av att lyssna på det.
Så var det idag.

Ännu gladare blir de om de får varsitt ex av boken när föreläsningen är klar.
Så var det idag.

Det var återigen VM-data som var kunden (Tredje gången på tre veckor.) och denna gång var det människor från hela Sverige som lyssnade. 250 st för att vara exakt från de mest skiftande branscher.

Efter avslutad konferens fick jag signera säkert 80 av böckerna vilket var extra roligt.

Men roligast var det att höra chefen, Torbjörn Abrahamsson, över en kopp kaffe beskriva hur passionerad han var över att erbjuda sina kunder möjligheten att arbeta ”var som helst”.

-Vi måste låta dem slippa sitta fjättrade vid kontoret.
-Vi måste låta dem slippa kopparkabeln.
-Vi måste låta dem arbeta i frihet!

Och;

-De måste få arbeta ”var som helst”!

Nu är det ju precis motsatsen som är poängen med Härarbete; DVS att det INTE går ut på att ”arbeta var som helst” utan tvärtom att man skall fundera på ”var man helst arbetar”.

Det kan se ut som om det inte är någon större skillnad på: ”Arbeta var som helst” eller ”Var man helst arbetar”.
Det är nästan samma ord.
Men skillnaden i innebörd är enorm.

Och det hade han fattat.

Han beskrev hur han på sitt första jobb suttit i en betongbunker men hur han snabbt förstod att det var en värdelös plats för honom att vara kreativ på.

Istället hade han rest ut till sin arbetskamrats stuga på Koster och arbetat dubbelt så bra där.

-”Det var min bästa arbetsplats någonsin”, sade han.
-”Jag har aldrig arbetat bättre än jag gjorde där”.

Hans chef hade dock stoppat honom från att fortsätta. Det var 20 år sedan, så det var kanske inte så konstigt att chefen motsatte sig det då.

Tyvärr finns det fortfarande chefer som stoppar anställda från att arbeta så bra som de kan.

Visst är det konstigt?

Teo Härén
Härarbetare.

PS: Här om dagen intervjuades jag om Härarbete av en journalist som beskrev att hon blivit så inspirerade av konceptet att hon funderat på var hon skrev som bäst, och sedan skrivit rent artikeln utomhus i solskenet iförd fingervantar en solig höstdag.

Härligt.

22/11 Gå mot strömmen

info@interesting.org — Thu, 22 Nov 2007 00:00:00 GMT

Sveriges Radio i Kalmar hade personalutvecklingsdag idag. Den nya chefen på SR i Kalmar ville stryka under hur viktigt det är med kreativitet inom radion. Och det är det ju. För det är det ju inom alla områden.

Så jag var glad för att få vara där och föreläsa.

Efter föreläsningen kom en av de anställda på Sveriges Radio fram och frågade om han fick berätta en historia om hur svårt vi har att tänka om.

Jag svarade så klart ”ja”.

Mannen berättade då att en god vän till honom för många år sedan hade varit en av världens bästa vindsurfare. Kompisen hade bland annat haft världsrekordet i att segla längst sträcka på en vindsurfingbräda. (Det här var när vindsurfingbrädor var relativt nya.)

En dag hade kompisen bestämt sig för att försöka slå sitt eget rekord. Killen hade gjort en plan att surfa från Borgholm, ner till sydspetsen av Öland, sedan upp till norra spetsen av Öland och sedan ner till Borgholm igen där en mottagning av kompisar skulle stå och fira det nya rekordet.

Men när killen hade seglat upp till norra spetsen och var på väg ner till Borgholm igen så fick han plötsligt väldigt mycket motström. Hur han än försökte så kom han inte ur fläcken.

Till slut gav killen upp. Det var uppenbart att han inte skulle komma längre. Det blev inget rekord.

Mannen som berättade historien för mig berättar sedan att hans kompis - dagen efter - hade insett att om han hade VÄNT och seglat upp till norra udden igen (i medström...) så hade det blivit värdsrekord ...

Men killen hade varit så fast i sitt tänkande att rekordet skulle avslutas vid mottagningen i Borgholm.

Jag gillar historier som dessa, även om de är lite tragiska. För de påminner oss att inte fastna allt för mycket i gamla banor. De inspirerar oss att gå mot strömmen - även om det ibland betyder att man ska segla med strömmen ...

Fredrik
I Kalmar

21/11 Nya idéer. Ny teknik.

info@interesting.org — Wed, 21 Nov 2007 00:00:00 GMT

” Nya idéer. Ny teknik.”

Så lyder Mandators slogan. Vad passar då bättre att ha som tema på en föreläsning på en torsdagspub än temat ”kreativitet”?

När jag tittar ut över de festklädda och glada människorna inser jag vilken förmån det är att träffa så många olika grupper som jag får göra.

Alla är glada. Alla kan olika saker. Alla är nyfikna.

Efter föreläsningen kom både chefen för Mandator, chefen för Fujitsu Siemens Services (som just köpt Mandator) och personalchefen för Mandator fram och sa samma sak om föreläsningen.

Som tur var sa de alla: ”Tack för en härlig föreläsning: det här borde alla på våra företag få höra”.

Chefen för Fujitsu Siemens Services hade själv en rolig historia att berätta som jag lärde mig mycket av.
Jag hoppas du kan göra det samma.

Den handlar nämligen om hur någonting som kan vara självklart i Sverige, inte alls är självklart på andra sidan jorden.

Och hur mycket man därför lär sig av att resa, arbeta utomlands, eller läsa tidningar från andra länder på nätet istället för att läsa ännu en svensk nät-tidning.

För några år sedan, berättade chefen, hade han arbetat med att sälja vitvaror. Det gick väldigt bra och varje år slog han rekord.

När han kom till sina chefer i Asien bad han varje gång om lite mer rabatt. De knorrade och knorrade men till sist gick de med på det.

Ett år såg han hur en lågkonjunktur närmade sig och han berättade på sin årliga Asienresa att han var orolig för nästa års försäljning.

Då sade de asiatiska cheferna ”Då får du en rejäl rabatt av oss.”

-”Men undrade han, jag har ju inte sålt alls lika bra det här året, och tror det blir ännu sämre nästa år. Tidigare har ni ju varit så avvisande mot rabatter vid rekordförsäljningar, varför denna kovändning nu när det går dåligt”?

De svarade med det logiska, men kanske i våra västerländska öron delvis ologiska, svaret:

-”Vi har aldrig fattat varför vi skulle ge dig rabatter när det gick bra och du redan tjänade massa pengar. Men vi hjälper dig gärna om du tror att det kommer bli svårare framöver.”

Ett nog så logiskt svar.
Men enligt en annan logik.

För att travestera Mandators slogan:
Finns det några nya idéer, eller någon ny teknik du kan använda dig av idag på jobbet?

Eller kanske rent ut av:

”Nya idéer, Ny logik”.

Teo Härén

20/11 Ny site?

info@interesting.org — Tue, 20 Nov 2007 00:00:00 GMT

Vi funderar på att byta ut vår site till en ny. Och nu är vi intresserade av att få höra vad du tycker om det förslag på ny site vi tagit fram. Här
kan du tjuvtitta.

Vore VÄLDIGT roligt om du hade tid och lust att skicka oss dina synpunkter om det nya förslaget genom att maila till oss på info@interesting.org.

Stort tack för att du hjälper oss att bli bättre.

Teo och Fredrik

19/11 Sverige vs Kina

info@interesting.org — Mon, 19 Nov 2007 00:00:00 GMT

Det är alltid roligt att vara på TV och diskutera kreativitet.
Det blir inte sämre när någon från regeringen är med i samma program.

Svenskt näringsliv bjöd in till paneldebatt idag för att diskutera den rapport om Sveriges framtid som Svenskt näringsliv tagit fram.

I panelen fanns bland andra Luciano Astudillo (s) och Anna Kinberg Batra (riksdagskvinna för moderaterna), Svenskt näringslivs chefsekonom Stefan Fölster, samt Signhild Arnegård Hansen ordförande i Svenskt Näringsliv och så jag.

Men de flesta som var där var nog i ärlighetens namn inte där för att lyssna på mig utan för att lyssna på Maud Olofsson som också var en av talarna som kommenterade rapporten.

Maud berättade hur hon precis kommit hem från 10 dagar i Kina. Och hon berättade att hon blivit livrädd.

Efter att ha haft verksamhet i Kina i nästan två år redan förstår vi på interesting.org vad hon menar.

Vi åkte dit för att lära kineser kreativitet. Nu har vi fattat att vi har precis lika mycket att lära av dem.

Och när Svenskt näringslivs rapport ”Fem vägval för Sverige” visserligen är positiv i sitt anslag och beskriver alla problem vi står inför som globalisering, klimathot och åldrande befolkning säger den nästa hela tiden ”Vi kan lösa detta med ny teknik och nya idéer”.

Men den diskuterar nästan inte alls att även just detta; en nations kreativitet, går att utveckla.

Vi på interesting.org har länge drivit tesen att Sverige måste satsa mer på kreativitet.

Att vi måste ta det på allvar. Att det inte är någonting man kan ta för givet.

Att vi måste satsa resurser på att bli mer kreativa.

Näringsministern berättade i sitt tal bland annat hur hon träffat AstraZeneca i Beijing och hur AstraZeneca berättat att det land där de nu får flest förbättringsförslag per anställd är Kina.

Därför är det synd att programtiden är slut när Anna Kinberg Batra får sista ordet.

Där säger hon nämligen att ”Sverige behöver inte satsa mer på innovation, utan på att bli bättre på att ta tillvara de idéer vi får. Vi har flest patent per invånare och räknas som de mest kreativa i Europa!”

Just där gör hon samma misstag som Svenskt näringsliv gjort i sin rapport. Hon tar kreativiteten för given och fortsätter att i en global värld jämföra Sverige med Europeiska länder.

Och hon gör det 15 minuter efter att Maud Olofsson just berättat att Kina är det land i världen där AstraZeneca får flest förbättringsförslag per anställd!

Vi på interesting.org vill hjälpa hela världen att bli mer kreativ. Därför finns våra böcker redan idag på sex språk.
Bland annat kinesiska.

Men i en global ekonomi är det hög tid att Sverige satsar på kreativitet.

Och att ingen, varken riksdagsledamöter, regeringsmedlemmar, Svenskt näringsliv, eller du, tar det för givet.

Teo Härén
Igår på SVT24.
Idag i Örebro.

16/11 För ändring

info@interesting.org — Fri, 16 Nov 2007 00:00:00 GMT

”Jag kommer ihåg hur vi för tjugo år sedan försökte införa ett förbud mot att läkare rökte mellan operationer.”

Mannen som berättar detta för mig är Bengt Westerberg, den före detta Folkpartiordföranden och numera (bland mycket annat) ordförande för Röda Korset.

Bengt och jag tog idag en fika för att prata om kreativitet. Det är en, av många, roliga saker som blivit effekten av mitt tal på Kunskapens Dag. Bengt kom helt enkelt fram och frågade om jag ville ta en fika med honom någon gång. Och det ville jag ju. För jag kände på mig att det kunde bli en väldigt intressant fika. Och det blev det.

Under 1,5 timme satt vi och pratade om allt från Röda Korsets grundare till dagens utveckling i världen.

Och så pratade vi förändring.

Vi pratade om hur samhället faktiskt har gått från att göra reklam för rökning med läkare som pratar om hur nyttigt det är - till att idag förbjuda rökning inne på krogen.

Om någon hade sagt till mig för femton år - när jag jobbade på krogen - att vi idag skulle ha rökfria krogar och restauranger hade jag både hostat och skrattat.

Men nu har vi det.

Och de allra flesta tycker dessutom att det är lysande att vi har det.

När vi satt och pratade om detta slogs jag av tanken att det ju faktiskt ÄR möjligt att få människor att ändra sina beteenden.

Och kan världens hotell få människor att återanvända handdukar (tänk hur mycket tvättmedel och vatten som sparats tack vare det) så kanske det faktiskt finns hopp för att vi ska kunna ställa om vårt sätt att leva på ett mer hållbart sätt.

Kanske.

Jag tror aldrig vi har haft större behov av att förändra oss än nu. Då gäller det att vara för ändring.

Fredrik

PS: Apropå rökning. På måndag ska jag för övrigt ha en lunch med Fredrik Söderhielm, ordförande för Non Smoking Generation. Även detta tack vare att Fredrik sett min föreläsning från Kunskapens Dag på YouTube. Det ska bli väldigt inspirerande det med.

15/11 A Samba Developing World

info@interesting.org — Thu, 15 Nov 2007 00:00:00 GMT

”I Brasilien kan man föra över pengar omedelbart från ett konto i en bank till ett konto i en annan bank. I Sverige har jag förstått att det tar en dag.”

Och i Brasilien kan man få ut pengar för en check på en dag. I USA tar det ofta mer än en vecka.

Vi har världens mest effektiva banksystem.”

Mannen som berättar detta för mig heter Roberto Thiele och är brasiliansk riskkapitalist.

Det låter inte alls som han skryter när han berättar det. Kanske är det för att han konstant ler. Brasilianare är glada människor. Och sedan säger han - med ett leende:

”Anledningen att vi har ett så effektivt bankssytem är att vi har upp till 80 procent inflation så kunderna kräver att deras pengar förs över direkt för att de vill inte riskera att de minskar i värde medan banken håller på dem.”

Sedan skrattar han högt.

Jag träffade Roberto på ett möte med riskkapitalister från olika delar av världen som var i Stockholm för att gå på SIME.

Roberto menade att världens mest kreativa människor kommer från Brasilien.

”Titta bara på vårt fotbollslag”, sa han. Och där har han ju en poäng. (Bilden ovan är Robertos signatur-fil i hans email...)

När jag frågar honom varför det inte kommer fler kreativa världsföretag från Brasilien om de nu är så kreativa, ler han och säger:

”We do not care so much about World Domination. The best thing in life is love! We invite you to our party.”

Och vad han menade med det var att medan amerikanare sliter ut sig för att bygga företag som ska bli störst i världen så lever man i Brasilien livet. För varför slita ur sig för att tjäna så mycket pengar att man kan leva livet, om man kan leva livet direkt?

Jag tror att vi kan lära oss mycket om både kreativitet och om livet från glada människor i Brasilien.

Fredrik
Som plötsligt blev väldigt sugen att åka till Brasilien.

14/11 Nyfiken

info@interesting.org — Wed, 14 Nov 2007 00:00:00 GMT

Idag föreläste jag för lärare (och några lärarstudenter) på Falu Fria Gymnasieskola. Jag var inbjuden för att tala om vikten av kreativitet.

Falu Fri vill vara en skola som lyfter fram ungdomarnas kreativitet så det var riktigt roligt att vara där och föreläsa.

Efter föreläsningen kom rektorn fram och ville ge mig en present. Nio gånger av tio får man blommor som talare. Det är nog den sämsta present man kan ge en talare som ofta åkt långt för att komma dit (för blommorna har hunnit dö innan man kommer hem.)

Men Falu Fri är alltså lite annorlunda. Jag fick inte blommor. Jag fick en T-shirt.

En svart T-shirt med texten "Kreativitet" tryckt över bröstet. Först trodde jag de special-gjort tröjan för mig men sedan insåg jag att Falu Fri hade valt ut vissa ord som skulle spegla just deras skola och dessa ord hade de även tryckt upp tröjor med.

Jag blev så glad över tröjan att jag tjatade mig till en extra. Denna hade ordet "Nyfikenhet" tryckt över bröstet. Jag blev lika glad över den.

För nyfikenhet är ett vackert ord.

Enligt Svenska Akademiens Ordbok på Internet betyder ordet "Nyfiken":

”Någon som (i allm. l. tillfälligt) är ivrig att få veta nyheter, vill veta vad som händer eller hänt eller hur något förhåller sig.”

Erkänn att det är roligt med en skola som vill utveckla ungdomars kreativitet och nyfikenhet - och inte ”bara” ge dem kunskap.

Men sedan läste jag vidare i Svenska Akademiens Ordbok kring ordet ”nyfiken”. Det stod:

”Numera [även] för att beteckna att någon har benägenhet att opåkallat l. närgånget söka få kännedom om sådant som icke angår honom l. som är avsett att hemlighållas.”

Är det inte tragiskt hur ordet nyfiken ”numera” även kommit att betyda något negativt?

Fredrik
Nyfiken i Falun

13/ 11 Hårspraj och service

info@interesting.org — Tue, 13 Nov 2007 00:00:00 GMT

SAJ är en talarförmedling som vågar testa nya saker.
Sådant gillar vi.

Idag föreläste jag tillsammans med FLOW-experten Anna-Linda Hultström på SAJ och CLARION Hotells egna koncept MEET & TALK. (Ett koncept där hotellgäster och nyfikna Stockholmare kan komma till Clarion och lyssna på olika föreläsare.)

Jag föreläste Härarbete.
Vilket passar bra - Jag härarbetar ofta på Clarion Hotell.

Det roligaste var dock att på kvällen få äta middag med hotellchefen för Clarion Köpenhamn, samt försäljningschefen Clarion Stockholm, Stefan från SAJ och Anna-Linda.

Inte minst för att själva middagen var kreativ. Clarion hade nämligen en meny där man beställer en sak- men får någonting annat! (Hela konceptet har premiär på tisdag den 20:e november med en pressträff. Jag fick provsmaka den lite innan. En Förhandsvisning kanske man kan kalla det. Eller en ”för-rätt”.)

Jag beställde "Pyttipanna med ägg och rödbetor"- men istället för att få en "vanlig" Pytt-i-panna fick jag en rätt som var någonting helt annat. Men en rätt som ändå någonstans påminde om Pyttipanna med ägg. Lite svårt att förklara. Men det var t.ex. tonfisk istället för korv, men det VAR fyrkantiga bitar av rotfrukter och potatis. Dock väldigt stora fyrkanter. Och det stekta ägget var inte att vanligt stekt ägg, det var ett litet stekt vaktelägg.
Gott som tusan. Och väldigt kreativt.
En rätt som var ett ”annat rätt” skulle man kanske kunna säga.

Men det roligaste var ändå att höra hotellchefen för Clarion berätta hur de arbetade med kreativ service på hotellet.

Kreativ service handlar ju inte om att ge kunden det de ber om. Utan att vara vaken, lyssna på kunden, och ge dem det de ber om men sedan tänka själv och ge dem någonting annat också.

Clarions försäljningschef berättade många historier på hur de gjort precis det.

T.ex. hade de haft en kund som arrangerat en stor konferens på Clarion. Hon var nervös över alla de gäster från hela världen som skulle flyga in och tyckte hon hade så mycket att göra att hon knappt hann tänka.
Hon råkade vid ett tillfälle uttrycka det som meningen; "Jag hinner inte ens springa och köpa hårsprej" …

Clarion som är vana att arrangera konferenser för hundratals gäster var inte alls stressade av denna konferens.
Men de var kreativa.

För när konferensarrangören kommer in på sitt hotellrum för att snabbt fixa till sig inför middagen har en av receptionisterna lyssnat på kunden, tänkt efter, och agerat.

Och där på kudden ligger den; En sprayburk med hårsprej.

(Kunden har haft alla sina konferenser sedan dess på Clarion Stockholm)

SAJ hittar på nya sätt för människor att mötas. Jag älskar det.
Clarion jobbar hela tiden med att hitta kreativ service. Jag älskar det också.

Att få föreläsa med SAJ på CLARION går bara att sammanfatta med en mening.
”Jag älskar det”.

Vad kan du själv ändra på i din service mot dina kunder så det blir lite mer än vad kunden förväntar sig?
Kommer du på någonting så berätta det gärna för mig.

Det skulle jag älska att få höra mer om.

Teo Härén

12/11 Higher! Faster! Stronger!

info@interesting.org — Mon, 12 Nov 2007 00:00:00 GMT

New Century China Training Congress är en stor HR-konferens som avslutades i söndags. Mer än ett tusen deltagare hade samlats i Shanghai för att utveckla HR-funktionen på kinesiska företag. Temat på årets konferens var: ”Higher! Faster! Stronger!”

Arrangörerna hade bjudit in några av Kinas mest efterfrågade föreläsare. Själv hade jag - som enda utlänning - blivit inbjuden att tala. Och igår inledde jag dagen med att göra en 1,5 timme lång Key Note Speech på temat ”Kreativitet”. Intresset för kreativitet var mycket stort. Vi hade t.ex. tagit med 180 Idéböcker till konferensen och de sålde slut under första pausen. Till och med den kinesiska tv-stjärnan som de hade bjudit in för att vara värd för programmet gick och köpte en bok. När han kom och bad mig signera den sa han: ”Det här är den första bok jag har köpt på flera år, för som TV-stjärna får man så många böcker skickade till sig, men denna ville jag verkligen, verkligen ha…”

Efter min föreläsning stannade jag kvar på konferensen även om jag inte förstod vad de andra föreläsarna föreläste om. För jag ville vara kvar på lunchen. Det brukar alltid hända roliga saker på talar-luncher. Och detta var inget undantag.

Jag kom att diskutera kreativitet i klädfabriksbranschen med en av de andra talarna - som just ägde en framgångsrik klädfabrik. Vi pratade om hur man nu gör skjortor av bambu istället för av bomull. Och mitt under lunchen reste han sig upp och erbjöd sig att sy upp en hel kostym i bambutyg till mig. Sedan tog han fram ett måttband och började mäta upp mig. Hur jag än försökte förklara att jag inte kunde ta emot en måttsydd kostym som gåva, så skrattade han bara och sa att han gillat min föreläsning så mycket att det var det minsta han kunde göra. (Det slutade med att vi kom överens om att jag bjöd honom idéböcker för motsvarande värde.)

Sedan pratade jag kreativitet med en annan talare från BenQ som tidigare hållit ett föredrag på temat ”a happy company”. Många i väst har ju för sig att asiatiska företag inte kan det här med personalvård och att asiatiska företag har en hård och opersonlig ledarstil. Men efter att ha lyssnat på hur BenQ jobbar kändes det snarare som att de lade mer fokus på att skapa ett företag där folk trivs och är lyckliga än vad många västerländska företag gör.

Slutligen pratade jag med en av arrangörerna för kongressen.

Jag frågade henne om de var nöjda med de tre dagarna.

”Nej. Inte nöjda”, svarade hon.

Sedan förklarade hon att visst var det roligt att de hade fått 1000 personer att komma in på en HR-konferens som pågick över en helg, men sedan lade hon till:
”Nästa år ska vi ha TRE tusen!”

Temat på årets konferens var alltså ”Higher! Faster! Stronger!”

Och det är uppenbart att arrangörerna lever som de lär. Många arrangörer skulle nog vara nöjda med tusen deltagare, men här satt jag på en lunch med en kvinna som kallt räknar med att tredubbla sin verksamhet till nästa år. Kvinnan avslutade vårt samtal med att säga: ”Jag hoppas att vi får möjlighet att bjuda tillbaka dig till nästa år när vi har fler personer här.”

Jag svarade: ”Det gör jag också.”
För jag vill gå på fler talarmiddagar och prata kreativitet med framgångsrika företagare i Kina.

Hur mycket ska din verksamhet växa med till nästa år?

Fredrik
I Shanghai

9/11 Fars dag

info@interesting.org — Fri, 09 Nov 2007 00:00:00 GMT

Jag är stolt far till Albert som idag är åtta år gammal. Han är en mycket kreativ och påhittig person som ofta frågar ”varför det?, ”varför”, eller ”varför inte?”

I helgen är det fars dag och därför får krönikan handla om honom, och inte om VOLVO Lastvagnar jag mötte i Göteborg på förmiddagen idag, eller Posten som jag träffade några timmar senare i Stockholm.

För igår satt jag och Albert och spelade frågespelet ”Geni”.

När Albert inte kunde svaret på en fråga tänkte han efter och gav ett svar istället för att bara svara: -”Jag vet inte”. Ofta skilde sig det svaret från vad som stod i facit.

Jag kände när jag satt och rättade hans svar att jag tror att det är väldigt vanligt att föräldrar säger att barnen svarat ”fel” när de bara ger ett annat svar än det som står på baksidan av kortet.

Själv ger jag ”rätt” för svar som jag inte tycker är ”fel” utan ”ett annat rätt”.

Detta för att uppmuntra honom att tänka själv.

Här följer ett par av de frågor han fick.

Samt hans svar.

Första frågan var:

”Vilket tvåbenta djur är snabbast i världen”?

(Vet du själv? Annars kan du tjuvtitta på nästa rad.

Rätt svar; ”STRUTS”)

Albert tänkte några sekunder log och svarade sedan; ”ÖRN”…

Jag gav honom rätt fast det stod ”STRUTS” i facit.

(En örn är väl 4-5 gånger så snabb som en struts?)

Nästa fråga var:

”Var bor Mumintrollen”?

(Rätt svar ”MUMINDALEN”)

Albert svarade ”FINLAND”.

Jag gav honom rätt.

”Vad heter KALLE i KALLE OCH HOBBE när han är rymdman?” var nästa fråga. Albert springer och hämtar en av sina tidningar med KALLE & HOBBE och letar reda på svaret på under 30 sekunder.

Jag ger honom rätt.

(SPIFF)

Sista frågan är lite rolig med tanke på att Albert vuxit upp på 2000-talet.

”Vad är det för speciellt med en LAPTOP”? är frågan.

(Rätt svar skulle vara: DEN ÄR BÄRAR. Ett svar som författaren av frågesporten säkert tyckte var relevant då laptops utvecklats senare än stationära datorer.

Albert, född 1999 som både sett laptops och stationära datorer hela sitt liv, svarar; ”INGENTING” (!)

Jag ger honom rätt.

Gång på gång på gång ger han svar som är ”fel”.
Men jag ger honom ”rätt”.

När Albert senare på kvällen ligger i sängen och skall sova stryker jag honom över håret och låter de sista ord han får höra innan han somnar bli:

-”Albert; Du är ett geni”!

För att vara ett "geni" är ju inte att kunna rabbla fakta som en papegoja. Snarare att ha förmågan att tänka kreativt och hitta lösningar på problem.

Och just barn har ju denna underbara förmåga.
Alla barn är genier.

Sedan kommer vuxna och spelar spel som "Geni" med dem. Och för varje gång som ett barn får höra att det svarar "fel" när barnet bara varit kreativt och svarat ett "annat rätt" så dör någonting.

Att döpa ett spel som lär kreativa barn att sluta tänka och börja memorera till just "Geni" var kanske inte världens smartaste.

Dagens krönika blir en hyllning till alla pappor. Och en önskan om att de lägger ner tid på att utveckla sina barns kreativitet.

Teo Härén
Son till Hans Härén

7/ 11 ”Man borde köpa sig en…”

info@interesting.org — Wed, 07 Nov 2007 00:00:00 GMT

Här sitter jag på X2000 iklädd en grön Tyrolerhatt.
Ännu en vanlig dag på jobbet, helt enkelt.

Man ser många olika arrangemang när man föreläser 200 gånger per år.

Några dåliga, de flesta bra. Och så ibland ett sådant som idag; ett helt lysande arrangemang.

För arrangemanget som Office i Norrköping gjort glömmer jag aldrig.
Bland annat för att cheferna på scenen tog av sig byxorna under sin avslutande presentation.
(För att sedan ha ”LEDERHOSEN” under kostymbyxorna.)
Eller för att ett 16-mannaband från Mjölby spelade umpa-umpa-umpa-låtar i 200 db i festlokalen.
Eller för att alla kunder, och jag, fick en grön Tyrolerhatt att ha på huvudet när vi sjöng tyska snapsvisor och drack Jägermeister på festen efter föreläsningen.

Det var helt enkelt ett väldigt väl arrangerat och löjligt roligt koncept:
Det var ”Oktoberfest” - i november. (!)

Jag skrattade högt när jag satte mig i miljötaxin på väg hem. Det är verkligen underbart med människor som släpper loss.

Som vågar vara lite galna.
Människor som vågar leva helt enkelt.

På väg hem på tåget funderar jag på om det inte är så att kreativa människor lever ett roligare liv.
Jag tror verkligen det.

En av de glada kunderna jag träffade efter föreläsningen drev ett åkeri.

Han beskrev så väl hur anställda från den yngre generationen hela tiden frågade; -”Varför, varför, varför?”
Och hur de klarade av att tänka själv.

- ”Tidigare har de anställda gjort som jag sa till dem. Nu vill de unga veta varför de skall göra någonting.”

Han log när han beskrev det och jag såg på honom att han gillade utvecklingen.

-”Och förr har åkarna gjort vad kunderna ville att de skulle göra” fortsatte han.
-”Nu kan de komma ut till kunderna och säga; -”Du Gösta, det snöar ju idag, skall vi inte göra det här på tisdag istället? Då går det dubbelt så fort och blir dubbelt så bra”.

Han gillade utvecklingen men uttryckte samtidigt med en mening någonting som många ibland kan känna när de möter en ung ifrågasättande generation:

-”Ibland får man ju ont i huvudet av alla deras tankar”.

Jag tänker på hans ord när jag åker hem på strålande humör efter att ha lämnat 60 kunder i en källarlokal iklädda gröna Tyrolerhattar ståendes på bänkarna, arm i arm, sjungandes ”Prosit, Prosit, Prosit” medan de glatt hällde i sig öl och Jägermeister.

Det är positivt att släppa loss och våga vara lite annorlunda.
Även om det får en del människor omkring dig att få "ont i huvudet".

Det är väl kanske inte vetenskapligt belagt att kreativa människor faktiskt lever ett roligare liv.

Men iklädd en grön Tyrolerhatt på X2000 känner i alla fall jag att jag lever ett underbart roligt liv.

Teo Härén
I Norrköping

6/11 Bortavisioner

info@interesting.org — Tue, 06 Nov 2007 00:00:00 GMT

The Commune By the Great Wall ( www.communebythegreatwall.com
) är ett av världens coolaste hotell. Hotellet består av 42 gigantiska villor som alla är ritade av olika asiatiska arkitekter. 2002 vann man ett specialpris från la Biennale di Venezia. Villorna inom The Commune ligger utspridda bland kullarna med utsikt över kinesiska muren. Jag har bott på många underbara, häftiga och vackra hotell. Men The Commune slår nog faktiskt allt. Blandningen av gammalt kinesiskt (som kinesiska muren) till det moderna och ”nya” Asien i form av spännande ny design allt kryddat med tyskt hotellmanagement á la Kempinski gör stället otroligt.

Igår tillbringade jag hela dagen själv i en av dessa gigantiska villor med fantastisk utsikt och skrev massor på Idébok om service.

Idag höll jag en föreläsning om just kreativitet och service för de 15 högsta cheferna på The Commune.

Som ett annorlunda hotell har de naturligtvis förstått att de även måste vara annorlunda när det kommer till hur de ger service.

Efter föreläsningen hängde en av de högsta cheferna kvar och vi snackade lite om kreativitet och service. Vi pratade bland annat om hur hemmablind man kan bli ibland. Malwine, som hon hette, berättade till exempel om hur hon kommit in som nyanställd till ett lyxhotell i Europa och blivit ombedd att rapportera alla konstigheter hon såg. Något av det första hon noterade var den underbart vackra hotelllobbyn som de hade på hotellet. I lobbyn satt gästerna och njöt av den vackra inredningen och miljön. Men gästerna avbröts ofta i sitt samtal av att någon stoppat en högtalare i rummet. Ur den högtalaren kom flera gånger per minut utrop till vaktmästaren som stod i dörren. För att vaktmästaren skulle höra det där han stod var högtalaren satt på högsta volym. De som jobbade på hotellet var så vana vid dessa utrop att de inte ens noterade hur störande de var. Desto mer störande var det för gästerna. Så Malwine föreslog att vaktmästaren i dörren istället skulle få en liten bärbar högtalare. Sagt och gjort. Hotelllobbyn blev nu det lugna harmoniska ställe det var tänkt att vara.

Att bli hemmablind är det samma som att tappa förmågan att se problem. Att tappa förmågan att se problem är det samma som att missa möjligheter att utveckla nya och bättre lösningar.

När jag sitter här och skriver på Idébok om service med en bedårande utsikt över höga berg som badar i dimma blir det så tydligt hur viktigt det är att åka bort ibland.

Hemmablindhet botas med bortavision.
Så res mer.
Härarbeta oftare.

Fredrik
På The Commune

Ps. Lite roligt är det för övrigt att The Commune är ett av ett fåtal designhotell där vi testar att sälja Idébok. Det går lysande. Idag beställde de ytterligare 100 böcker.. Roligt att en bok om kreativitet kan säljas på ett kreativt sätt.

Och just nu när jag skriver detta kommer chefen för hotellet fram till mig och frågar om jag har lust att signera 8 ex av Idébok då de har "some very VIP-people coming". Visar sig att fruarna till några av världens största entreprenörer ska checka in senare idag. Hotellchefen vill ge dem det där lilla extra i form av en signerad Idébok. (Med hänsyn till hotellets vilja kan jag inte nämna vilka företagare det gäller - men vi snackar "Apple" och "Microsoft" nivå.) Kul.

5/11 "Outside Resource"

info@interesting.org — Mon, 05 Nov 2007 00:00:00 GMT

Uttrycket ”Att lyssna på kunden” är kanske en av managementlitteraturens mest uttjatade klyshor. Och ändå är det kanske det bästa råd en företagsledare kan få. Tyvärr är det nog också det råd som flest företagsledare är sämst på att ta till sig. För även om vi alla vet att det är värdefullt att plocka upp idéer och förslag från kunder så är det förvånansvärt få företag som är riktigt bra på att göra det.

Som författare av böcker om kreativitet är jag framförallt intresserad av hur företag kan använda Internet för att plocka upp idéer som finns utanför företagets väggar.

Och den senaste tiden verkar det som om att begreppet ”lyssna på kunden” har blivit uppgraderat. Och tack vare Internet har det blivit både lättare, billigare och mer värdefullt att lyssna på vad kunder (och potentiella kunder) tycker att man som företag borde göra.

Jag gjorde nyligen en intervju med SoHu.coms Director of HR Sherry Zhang för att bland annat diskutera hur de arbetar med att plocka upp nya idéer. (SoHu.com är en av Kinas största Internetföretag)

Under intervjun berättade hon bland annat att SoHu.com fått ett email från en användare som föreslog att teckenigenkänningsprogrammet som de använder på sin site borde använda sig av de vanligaste sökorden på Internet när det föreslog vilket tecken man försökte skriva istället för att bara använda sig av en ordlista med de vanligaste kinesiska orden. (På så sätt skulle till exempel en person som plötsligt blir populär finnas med i förslagen på det ord man försöker skriva även om hennes namn inte finns i något rättstavningsprogram.) Detta är en lika enkel som genial idé. Och den kom alltså från en frustrerad användare som fått en idé på hur SoHu.coms tjänst skulle kunna förbättras.

Sherry Zhang berättade också för mig att SoHu.com har inbyggt i sin ”DNA” att alla anställda måste vara mottagliga för idéer utifrån. Eller som hon uttryckte det: ” ”Sohu is close to the users. We are used to listening like this.”

Så inte nog med att SoHu.com tog till sig idén och implementerade den, företaget passade dessutom på att erbjuda ett jobb till personen som skickat in idén. Han jobbar nu med produkt-utveckling inom SoHu.com.

SoHu.com är ett lite speciellt företag som lever väldigt nära sina kunder. En del av innehållet, som siten innehåller, som bloggar och foto-album, är ju till och med producerat av användarna själva.
SoHu.com ser helt enkelt sina användare som en del av företaget. Det gör att SoHu.com är bra på att gå utanför det egna företagets väggar för att hitta personer med bra idéer. Eller för att citera Sherry Zhang igen: ”You have to take care of your ”outside resource”.

På interesting.org är det ljuv musik att höra ord som dessa. Vi har alltid, sedan vi startade företaget för sju år sedan, trott stenhårt på att plocka upp idéer utifrån. Och vi gör det själva, genom att till exempel dela ut 100 000 kronor till bra historier och idéer om service för Idébok om service som vi just nu skriver. (Vilka som blivit belönade kommer vi att meddela inom ett par veckor)

Hur jobbar ni själva med att plocka upp idéer utifrån?

Fredrik

3/11 Positionering - att vara annorlunda

info@interesting.org — Sat, 03 Nov 2007 00:00:00 GMT

”Serendipity” är ett av mina favoritord.
Det betyder ”en serie till synes slumpmässiga händelser som leder fram till något positivt”.

Idag är ett bra exempel på ”serendipity”.

För idag ägde konferensen ”China Ceo Forum” rum på ett 5-stjärnigt hotell i Beijing. Temat på årets konferens var ”Business Model Innovation Thinking Way Creation” och även om namnet kanske var lite väl direktöversatt så lät det ju intressant.

Tyvärr var fullpris för biljetten 15 880 kronor och som talare är jag inte van att betala för att få gå på konferenser. Och speciellt inte 16 000 kronor för en dag.

Som tur var hade jag nyligen lunch med en person som jobbar på tidningen som sponsrar eventet och för några dagar sedan damp det ned en gratisbiljett till dagen.

Så därför tillbringade jag denna lördag på China CEO Forum.

Key Note Speaker var ingen mindre än Jack Trout, gudfadern inom ”positioning”. Jack skrev sin första artikel i ämnet 1969, myntade själva begreppet ”positionering” och har sedan dess åkt jorden runt och föreläst om det och skrivit massor av böcker.

Det var ju onekligen roligt att få höra honom ”live”, men efter hans tal försvann han snabbt in i VIP-rummet så jag fick ingen chans att prata mer med honom.

Men då slog ”serendipity” in.

En av tolkarna på konferensen kommer fram och berättar att eftermiddagen inte kommer att tolkas eftersom Jack var den enda som pratade på engelska under konferensen och nu skulle resten vara på kinesiska. Och eftersom jag var den enda i publiken som inte var kines, så undrade hon om jag inte hellre ville sitta med vid en exklusiv intervju med Jack Trout inne i VIP-rummet.

Och jo, det ville jag ju.

Nu visade sig att den kinesiska journalisten och Jacks tolk hade stora problem att översätta frågorna på ett bra sätt, så medan de satt och diskuterade hur frågorna skulle ställas blev det långa stunder över när Jack bara satt och väntade. Så då passade han på att prata med mig. Och eftersom han och jag kunde tala direkt utan tolk så fick jag fler svar på mina frågor än journalisten fick på sina.

Och så kom det sig att jag en vanlig lördag tillbringade knappt två timmar i ett vip-rum med en av världens största management gurus.

Jack Trout var tyvärr rätt pessimistisk över hur få företag som verkligen förstått vikten och värdet av att skaffa sig en stark position och äga den. Och han menade att många företag inte till fullo förstod vikten av att utveckla och bevaka en unik position. Speciellt etablerade företag.

Eller som han uttryckte det ”A lot of the established players are kind of stuck”.

I en värld som förändras snabbare och snabbare så ökar värdet av att ha en stark och tydlig position på marknaden. Med fler och fler spelare som konkurrerar om samma kunder så ökar också värdet av att kunderna vet vad du står för, vad du är bra på.

Och även om nya spelare har det svårt att slå sig in på en ny marknad - just på grund av att de är nya - så har de ofta fördelen av att inte vara fast i gamla tankesätt/tekniker/rutiner och kan därför lättare se nya möjligheter som den snabba förändringen ger upphov till. Oavsett om det är en ny marknad som öppnas upp, en ny teknik som slår igenom eller nya behov som uppstår hos kunderna.

Och när snabbt växande kinesiska företag börjar köpa upp gamla etablerade varumärken som trötta f.d. ägare inte tagit hand om ordentligt skapas en väldigt intressant situation.

Positionering handlar väldigt mycket om att vara annorlunda. Att skapa en position som marknaden/kunderna anser att du är ensam om att ha.

Som en person som jobbar med att uppmuntra människor och företag att vara annorlunda var det därför väldigt inspirerande att få så mycket one-on-one-tid med uberguryn inom positionering.

Att det dessutom skedde på ett annorlunda sätt gör ju inte saker mindre rolig.

Fredrik

2/11 Nålar i hjärnan?

info@interesting.org — Fri, 02 Nov 2007 00:00:00 GMT

”De flesta människor är rädda för att intervjuas och tackar nervöst nej när en journalist ringer.”

Detta berättade Eva Nordin för mig när hon idag intervjuade mig för en kommande artikel för ett nytt svenskt magasin.

Denna rädsla för journalister har jag väldigt svårt att förstå. Själv älskar jag att prata med dem. För genom att bli intervjuad tvingas man att formulera sig kring relevanta frågor som man ofta inte ställt sig själv.

Dessutom får man ofta lära sig väldigt mycket intressant. Som t.ex. idag när jag blev intervjuad av Eva.

Dagen innan hon intervjuade mig hade hon nämligen bevittnat en hjärnoperation där läkarna använt sig av akupunktur som bedövningsmedel.

7 nålar, varav 2 vid tinningarna och 2 på halsen, hade applicerats på patienten. Genom att använda sig av akupunktur i kombination med ”vanlig” narkos krävs endast 40% av ”normal” dos. Resultatet blir att patienten kvicknar till snabbare än vid full dos och det är färre biverkningar än vid full dos

Narkosläkaren som ansvarade för operationen var utbildad i både österländsk och västerländsk läkartradition.

När Eva frågade varför denna uppenbart fungerande och effektiva metod inte används i väst hade narkosläkaren förklarat att västerländska läkare är konservativa och har svårt att ta till sig ”nya” idéer. (Idéer som alltså är tusentals år gamla). Svenskarnas svar till varför de inte vill ta till sig idéerna är att ”det saknas studier”.

Fotografen som var med vid tillfället när jag träffar Eva flikade in att en av hans fotograf-vänner arbetat som operationsfotograf på Sahlgrenska sjukhuset redan 1983 och att man då - för alltså mer än 20 år sedan - hade fått vetskap om liknande försök med akupunktur men att det ändå inte slagit igenom, eftersom ”det inte fanns studier som kunde bevisa att det fungerade”.

Man vet att det fungerar men man vet inte hur och väljer därför att avstå från att använda metoder som alla vet fungerar.

Kineserna vet att det fungerar - men inte varför - och väljer därför att använda sig av metoden.
Svenskarna vet att det fungerar - men inte varför - och väljer därför att INTE använda sig av metoden.

Kan det vara så att vår stora tro på logik och vetenskapliga metoder ibland gör att vi biter oss själva i svansen? Kan det vara så vi missar bra idéer för att vi inte kan förklara varför de är bra - trots att vi vet att de fungerar?

Såna frågor fick jag ställa mig idag tack vare att jag tackade ja till en intervju med en journalist.

Fredrik

30/10 Visioner om visioner

info@interesting.org — Tue, 30 Oct 2007 00:00:00 GMT

På Nihal Rangalas visitkort står det ”Director, Federation of Chambers of Commerce & Industry of Sri Lanka”.

I ett land där nätverk är viktigt är han alltså högste chef för den organisation som samlar alla handelskamrar på Sri Lanka.
Mr Rangalas är en man med kontakter som träffar många människor.

I fredags träffade han mig. Eller kanske mer korrekt, jag träffade honom.

Syftet med mötet var att undersöka möjligheterna att få ut Idébok till så många som möjligt på Sri Lanka. Jag hade fått 30 minuter av hans tid.

Efter 1,5 timme var jag, tyvärr, tvungen att avbryta mötet för att hinna till en föreläsning jag skulle hålla senare på dagen. Men jag hade kunnat sitta och lyssna på honom hela dagen.

Mr Rangalas berättade om allt från hur USA utövar påtryckningar på Sri Lanka för att få bort Cocosnötsoljan från butikerna för att få in sitt eget överskott av fett som de vill dumpa i u-länderna, till hur Sri Lanka har näst högsta läskunnighet i Asien (efter Japan) till hur Sri Lanka med all sin potential, alla sina råvaror, sandstränder och fiskevatten ändå tyvärr ligger på plats 39 av 42 på en lista över utvecklingsländer.

Och så pratade vi kreativitet. Om hur Sri Lanka, av olika anledningar, mentalt fastnat och inte som många andra utvecklingsländer dragit nytta av globaliseringen. Sri Lanka är så att säga ett utvecklingsland som inte händer med i utvecklingen.

Eller som Mr Rangalas sa ”We need a mindset re-engineering”.

Men nu verkar det som om det börjar hända saker. Plötsligt finns det en vilja hos näringslivet, likväl som hos politikerna, att börja utveckla nya idéer och innovationer för att bryta dödläget och sätta igång att utveckla Sri Lanka igen. Gudarna ska veta att de finns mycket som talar mot att de kommer att lyckas (konflikter, korruption, fattigdom osv) men Mr Rangalas är en man med drömmar och visioner.

Och jag kommer framförallt ihåg en sak som Mr Rangalas sa:

”We are not looking for a better tomowwow. We are looking for a better 1000 years.”

Jag brukar klaga på att det finns för få långsiktiga visioner i dagens samhällen. Då var det roligt att lämna ett möte på Sri Lanka och just ha fått lyssna på en positiv och glad man med tusen-års-visioner.

Efter mötet började jag själv fundera över hur världen ska komma att se ut om tusen år. Inte för att jag tror att ett tanke-experiment som detta har någon praktisk betydelse för vad vi gör idag. Men det är bra att få lite perspektiv på all kortsiktig planering vi gör idag.

Fredrik
I Colombo

29/10 Kreativitetsutveckling i Colombo och Xiamen

info@interesting.org — Mon, 29 Oct 2007 00:00:00 GMT

I fredags stod jag inför 100 elever på University of Moratuwa på Sri Lanka och höll en föreläsning på temat kreativitet. Mannen som introducerade mig, profesor Jayasinghe, hade förklarat för mig att gruppen var ”Sri Lankas bästa hjärnor”. Och när man hör att bara 8% av de som söker till universitet kommer in, och att 98% av de som kommer in på universiteten har valt Moratuwa som förstaval är man ju beredd att hålla med. Nog var det en utvald skara som satt framför mig i fredags.

Efter föreläsningen berättade professor Jayasinghe att man nyligen på universitet hade börjat satsa på att lära ut entreprenörskap samt pusha för innovation och kreativitet på universitetet. Eller som han sa när han tackade mig efter föreläsningen: ”Vi vill inte skapa studenter som ’vill ha’ ett jobb. Vi vill skapa studenter som SKAPAR jobb.”

Det var alltså i fredags på Sri Lanka.

I helgen hoppade jag på ett flygplan och flög Sri Lanka - Singapore - Beijing - Xiamen.

Idag stod jag och föreläste för 20 av de högsta cheferna på China Telecoms chefer från Wuhan. Jag var inbjuden av Ericsson för att prata kreativitet för China Telecom-cheferna (China Telecom är en viktig kund för Ericsson och bara i den provins som dessa chefer kom från har China Telecom mer än 10 miljoner kunder.)

Föreläsningen ägde rum i Xiamen Universitys MBA-lokaler som Ericsson hade hyrt.

När min föreläsning var klar passade jag på att ta ett snack med Guo Lin, Deputy Director of MBA center på Xiamen School of Management.

Mr Lin berättade att Xiamen University grundades redan 1921 och man var först i Kina med MBA-utbildningar (skolan är Kinas tredje bästa inom Management).
Han berättade också att när skolan började erbjuda EMBA-utbildningar brukade företagarna be universitetet att ta bort kreativitetskurserna eftersom de inte såg något behov av dem. Mr Lin sa ”Men för 2-3 år sedan hände det något.” När Kina öppnade upp för företagande behövde det inte så mycket innovation. Man kunde helt enkelt ta vilken produkt eller bransch som fanns i väst och etablera en motsvarande i Kina. Men nu är den tiden över.

När skolan nyligen gjorde en undersökning kring vad som stoppade eleverna från att starta eget företag var det inte svaren ”brist på pengar”, ”brist på resurser” eller ”brist på kontakter” som var det vanligaste svaret. Det var ”Brist på affärsmöjligheter”.

Plötsligt börjar kineserna känna att det inte bara räcker att hitta ett hål som måste fyllas - man måste börjat skapa nya, egna, hål. Man måste vara kreativ.

Och nu är kurserna i kreativitet och innovation populära. Mr Lin och hans kollegor lär studenterna att hitta nya affärsmöjligheter och skapa nya branscher.

Oavsett om det är ingenjörer på Sri Lanka eller EMBA-studenter i Xiamen verkar det som om intresset för kreativitet håller på att öka.

Världen har bestämt sig för att bli lite mer kreativ.

Det bådar gott för världen.

Hur står sig din egen kreativitetsutveckling när resten av världen nu börjar satsa på att utveckla sin egen kreativa förmåga?

Fredrik
I Xiamen

25/10 Tänka är silver. Tala är guld.

info@interesting.org — Thu, 25 Oct 2007 00:00:00 GMT

Idag jobbade jag i ”Världens mest kreativa kommun” och i ”Staden där idéer blir verklighet”.

Det är så en kreativitetsföreläsare vill fördriva en arbetsdag; först föreläsa kreativitet för företagare i världens mest kreativa kommun, och sedan samma dag tala kreativitet i staden som förverkligar idéer.

Härligt.

Det var en av skolcheferna inom Södertälje kommun som berättade för mig att Handelshögskolan hade tagit Richard Floridas tankar (där han rankar Sverige som världens mest kreativa land), och gjort samma mätning som Florida gjort globalt inom Sverige och istället för att ranka länder rankat kommuner.

-”Södertälje vann” berättade han stolt.

Han fortsatte sedan med ett leende:
-”Är vi den mest kreativa kommunen i det mest kreativa landet, måste vi väl per definition vara världens mest kreativa kommun, eller hur?”

Jag skrattade och nickade.

Sedan bjöd han in mig att tala för alla lärare i Södertälje.
Det räckte inte för Södertälje att vara bäst i världen - de ville bli ännu bättre.

I Linköping (Som hälsar besökare välkommen med en stor skylt vid E4:an med texten : ”Där idéer blir verklighet”) talade jag för människor från många olika branscher.

Och innan jag körde igång talade jag med en av de andra talarna på eventet.

Vi talade om hur ingen av oss egentligen varit talare tidigare i livet men hur vi idag båda håller föreläsningar flera gånger i veckan. (Själv gör jag åtta föreläsningar på fyra dagar denna vecka.)

Vi konstaterade att vi båda fått lära oss att tala framför andra människor i vuxen ålder.

Och det blir vad jag tar med mig från den här dagen. För som skolchefen i Södertälje så riktigt påpekade:

-”Vi säger att vi vill ha elever som är ifrågasättande. Men allt för ofta när de sedan säger emot så säger vi att de ”tjafsar”.

-”Vi måste verkligen bli bättre på att uppmuntra dem att säga ifrån” fortsatte han, ”men också lära dem att presentera sina tankar på ett sätt så andra lyssnar på dem”.

Jag har de senaste dagarna funderat mycket på just vad som krävs för att man skall presentera en idé på rätt sätt. Hur man kan vara ifrågasättande men positiv.

Ofta blir en bra idé dödad för att den som kommer på idén helt enkelt inte är bra på att tala för dess fördelar.

Och jag kan som talare bara hålla med skolchefen i världens mest kreativa kommun när han säger:

-”Vi säger att barnen när de skall lämna skolan måste kunna läsa, skriva och räkna…”

-”Men är det inte minst lika viktigt att de kan tala”?

Teo Härén

”Årets talare 2006/2007”
På väg från Bergshamra till Jönköping.

24/10 Ett annat rätt än facit

info@interesting.org — Wed, 24 Oct 2007 00:00:00 GMT

Det är kanske inte helt självklart att man kan föreläsa ”Härarbete” för bagare…
Men det var vad jag gjorde idag.

Sveriges Bagare och Konditorer hade konferens och jag föreläste om ”Härarbete” och ”kreativ service”. (Lite roligt är det allt att de hade konferens i Paris för två år sedan; och då var Fredrik talare…)

Men självklart kan man föreläsa Härarbete för bagare: de som driver verksamheterna behöver ju som alla andra chefer ibland nya intryck och kan då mycket väl arbeta på andra platser än på ”jobbet”.

Det är lite roligt hur vi förra året vid den här tiden hade ca två förfrågningar i månaden på föreläsningar om Härarbete: I år har vi två i veckan.

Men dagens krönika handlar inte om bagarna i Göteborg. Eller om Härarbete.
Ej heller om de kommunchefer i Västerås som gick en utbildning på Mälardalens Högskola och som jag föreläste för på förmiddagen idag.

Istället blir det ett ”lyssnarmail”.

Vi får ofta mail från de som lyssnar på oss.
Och dagens krönika blir alltså ett sådant mail.

På föreläsningarna uppmuntrar vi ibland människor att ifrågasätta saker de ser i samhället och om de hittar en lösning på ett problem vill vi att de skall se till lämna sin idé till någon som kan lösa problemet.

Idag fick jag en historia från en förälder i Ystad som handlar om precis det.

Så här skrev han:

------------------

”Lyssnade på ditt föredrag igår och tog dina ord på allvar....

Min son (7 år) hade följt instruktionerna i sin läxbok: "Rita figurer som täcker sju prickar" och han hade fått ihop streckgubbar, horisonter etc.

När man sedan läste den finstilta "Till dig som hjälper till med läxan" står det "Figurerna ska hålla ihop".

Men istället för att säga att han hade fel ringde jag givetvis till redaktören på Gleerups och påpekade att om man vill att eleven ska läsa och göra en uppgift på det tänkta sättet kan det vara bra att även eleven får full information.

"Det ska justeras till nästa utgåva", blev svaret.

M v h

Anders Sjöberg
www.i-strategi.se

-------------

Jag blev så glad när jag läste detta mail.

Man kan ju bara gissa hur många barn som fått lära sig av sina välmenande föräldrar att de gjort ”fel” trots att de ju gjort rätt givet den info de fått om problemet.

Anders gav en hel generation en chans att slippa höra att de gjort fel genom att säga till förlaget.
Bra gjort.

Alla behöver vi ibland hjälp från människor utanför vår verksamhet för att se saker som går att förbättra.
Ett bra verktyg för detta är att Härarbeta på platser där man aldrig varit tidigare för att få nya tankar, träffa nya människor och se på sin verksamhet på nya sätt.
Så man inte stelnar till.

Eller som de sa på Svenska Bagare:

-”Man får inte fastna med huvudet i degen”!

Teo

23/10 Äntligen måndag!

info@interesting.org — Tue, 23 Oct 2007 00:00:00 GMT

Varför går jag till jobbet överhuvudtaget?

Den frågan har nog de flesta ställt sig lite av och till.

Jag sitter på väg hem från Österlen och funderar på den frågan.

Jag reflekterar ett tag innan jag tar upp datorn för att skriva måndagens krönika på temat: "Varför jag egentligen föreläser om kreativitet".

Kanske är det för att som nu i lördags få stå framför 225 utvalda stjärnsäljare inom telecom och bokstavligt talat rysa (!) av välbehag för att de är så kreativa på de övningar vi gör. (Håret stod rakt upp i nacken på mig mot slutet av föreläsningen när de frossade i kreativa lösningar på de frågor jag gav dem!)

Kanske är det för att det efter den föreläsningen kommer fram många unga drivna människor och tackar för inspirationen. (Jag minns speciellt en kille som tog mig i hand och tackade mig med orden; -"Det här var årets höjdpunkt i mitt liv"!)

Eller kanske är det för att som i söndags få förmånen att föreläsa ideellt för ”Unga Allergiker”? (Vi gör ett antal ideella uppdrag per år. I söndags blev det för U.A.)

Att få påverka riktigt unga människor som själva arbetar ideellt är visserligen stimulerande, men det blir ändå inte dagens krönika som svar på frågan ovan. (Trots att en av de unga kvinnor som kom fram efteråt gav den härliga kommentaren: -"Efter din föreläsning känner jag att jag skall ut och förändra världen".)

Inte heller blir det en krönika om hur jag idag på måndagsmorgonen tar mig till en internationell konferens på Karolinska Sjukhuset för att på engelska få inspirera forskare från hela världen. (Och där Leif Edvinsson springer in i föreläsningssalen med resväskor och allt direkt från Mexico med kommentaren "Jag skyndade mig hit för att hinna lyssna på ditt föredrag Teo”. Efteråt tackar han mig med orden "Tack för ett fantastiskt föredrag" och berättar en underbar historia jag tänkte återkomma till i en annan krönika.)

Men nej, det blir alltså inte dagens krönika. Det är ändå inte riktigt svaret på varför jag går till jobbet, även om det är inspirerande att få inspirera människor som Edvinsson.

Dagens krönika blir istället om Sparbanken syds stora tillväxtdag där jag var huvudtalare idag på eftermiddagen.

Men inte för att den hölls i Ystads teater: den mest magnifika föreläsningssal jag sett.

Inte heller för inspirationen jag fick av att höra hur priset som årets nytänkare, på 10 000 kr, gick till ett företag som gör vin (!) i Sverige!

(De andra bönderna tycker han är galen. –”Det gåååår inte” berättar en av cheferna på Sparbanken., och fortsätter; ”Men han bara kör på enligt principen; "Blåser det för mycket för att odla vin på Österlen får jag väl bygga vindskydd".)

Temat blir inte heller hur moderatorn Jan Vifstrand (Bland annat Fd Chefredaktör på DN och handbollsexpert) innan föreläsningen berättar för mig hur handbollen blivit 20% snabbare bara förra året, även om det fascinerar mig.

Istället är det den kvinnliga jurist som hugger tag i mig när jag precis skall lämna lokalen i Ystad för att resa hem som blir svaret på frågan ”varför jag går till jobbet en måndag som denna”.

Hon berättar hur hon följt interesting.org sedan 2001.

"Ni fick mig att starta eget och nu driver jag ett jurist-spa” (!) berättar hon.

Hur härligt är inte det?

Hon beskriver det så här: ”När man behöver juridisk hjälp är man ju ofta emotionellt omskakad så jag tänkte att de vanliga kontoren knappast var det bästa möjliga sättet att ta emot kunder. Så istället gjorde jag om mitt kontor till ett spa. Ett juristspa helt enkelt…”

Hon berättar vidare hur henne dotter i 12-årsåldern velat starta eget, och hur dottern nu har en egen liten butik, där hennes farmor är anställd!

”Jag hade nog inte tänkt att det varit möjligt att faktiskt låta henne testa om det inte var för er” fortsätter juristen.

Där står en jurist i krulligt hår, med en härlig karisma, och jag vill bara kyssa henne när hon tackar för föreläsningen med orden;

-"Ni på interesting.org har förändrat mitt liv!"

Det är därför jag går till jobbet en måndag som denna.

Teo

På väg hem från Österlen med ett leende på läpparna.

Imorgon är det kommunchefer i Västerås jag får förmånen att föreläsa för på förmiddagen.

Och Sveriges bagare i Göteborg på kvällen.

22/10 Jag älskar att plocka upp idéer

info@interesting.org — Mon, 22 Oct 2007 00:00:00 GMT

Jag har skrivit om Aigo tidigare.

När jag brukar säga att vi snart kommer att få en våg av kinesiska globala varumärken och folk frågar ”Så var är de då?” brukar jag säga: titta på Aigo.

Jag älskar Aigo. (”Ai” i Aigo betyder för övrigt just ”Älskar” på kinesiska.)

Aigo är ledande på MP3-spelare i Kina. Konkurrerar som enda kinesiska kvarvarande producent med Sony och de andra japanska och koreanska kameratillverkarna om att sälja kameror till kineserna. De säljer datorer, små bärbara video-spelare, minneskort och fan och hans moster. (Jag såg bland annat ett nytt digitalt mikroskop de just lanserat som (enligt dem) var jämförbart med västerländska mikroskop för 40 000 kronor. Deras säljs för 2800 kronor ... Nu ska man ta allt ett företag säger om sina egna produkter med en nypa salt. Men jag litar på den person som berättade om Aigo för mig idag.

För det var Feng Jun själv - grundare och VD på företaget.

Feng Jun startade Aigo med 220 kr och hade länge strategin att tjäna fem (!) kronor i vinst på de produkter han sålde för att alltid kunna ge kunden ett prisvärt alternativ.

Aigo är fortfarande extremt kostnadsfokuserat och gör allt för att deras produkter ska vara billiga, och ofta är de också förvånansvärt billiga. Men Aigo står också innovation. Aigo återinvesterar till exempel imponerande 80 (!) procent av sin vinst i R&D!

Och det var ämnet ”innovation” som jag idag hade fått 40 minuter att prata med Aigos VD om. Efter 1,5 timme var han klar. Han ville helt enkelt inte sluta prata innovation.

Intervjun gjordes till vår nya bok The Developing World och han sa helt enkelt lite för mycket intressant för att kunna sammanfatta i en krönika. Så jag har valt att här skriva om Aigos syn på att plocka idéer.

Den glade Feng Jun berättade till exempel att alla som jobbar med forskning och utveckling på Aigo måste stå och sälja Aigos produkter i butik två halvdagar varje månad (!)

I början klagade de anställda på R&D-avdelningen och sa ”Det är förnedrande för en person som jobbar med R&D att stå i butik och sälja. Vi tappar ansiktet”. Mr Jun svarade: ”Glada kunder är viktigare än att inte förlora ansiktet”.

Så där tänker Feng Jun.

Han brinner för att plocka upp idéer och förstå vad folk vill ha.

Det är historier som dessa som gör det så roligt att intervjua personer som mr Jun.

Jag känner att många kan lära mycket av Aigo. Och jag tror att Aigo är ett kinesiskt företag som kommer följas av väldigt många andra.

Fredrik
I Beijing.

PS: Jag kan inte annat än att hålla med Feng Jun. Jag tar fortfarande emot varje email från personer som beställer de böcker jag har skrivit från vår site. Det är nog faktiskt den roligaste delen på hela arbetsdagen att få se vilka som köper våra böcker och höra vad de har att säga om böckerna.

19/10 Inspirerad i Shanghai

info@interesting.org — Fri, 19 Oct 2007 00:00:00 GMT

Jag råkar vara i Shanghai samtidigt som Shanghai eArt Festival pågår. (Jag är här för att föreläsa i ett helt annat sammanhang, en HR-konferens),

Shanghai eArt Festival är världens (!) största digitala konstfestival.

Det vill man ju inte missa.

Inte för att jag är någon kännare av digital konst, men som kreativitetsintresserad person som lever i Kina är det ju intressant att få veta att världens största digitala konst festival pågår i Shanghai. Och inte i Berlin, New York eller Paris som man skulle kunna tro. Nu är det i och för sig deltagare här från MIT i USA, Centre Pompidou i Paris och så vidare här i Shanghai och det är just det som jag tycker är så spännande.

Om världens bästa konstnärer inom digital konst är i Shanghai just nu så faller lite argumentet som jag hör då och då när jag är i Sverige och pratar kreativitet och Kina, nämligen att ”kineserna kommer inte att blir lika kreativa som oss för de saknar de kreativa kontaktytorna.”

Finns det något mer i ”framkant” än ”digital konst”? Och nu är alltså världens bästa här. Inklusive de bästa kineserna så klart.

Det vill man ju alltså inte missa. Men tyvärr var invigningskonserten typiskt nog utsåld (trots att den hölls i häftiga Shanghai Oriental Art Centre med säkert 1000 sittplatser.)

Men skam den som ger sig. Jag gick dit och stod utanför och häckade och när första pausen var släppte de in dem som hade biljett och som missat att vara i tid när konserten började. Eftersom det var kort om tid att släppa in dem hann de inte kolla biljetter så noga, så det var ingen som märkte att jag ”råkade” smita med i gruppen av människor som gick in. Och nog visade det sig finnas några lediga stolar där man kunde slå sig ned.

Och jag är väldigt glad att jag kom in.

För jag fick se en del häftig scenkonst. Som en grupp dansare vars rörelser plockades upp av en kamera och gjordes om till animationer i realtid på en gigantisk duk bakom dem. Eller en modern version av Peking Opera där sångarna svävade i 3D på scenen (också i realtid) och en konsert med trummor och dansare som animerades till fyrverkerier på duken ovanför.

Jag reagerade över kinesernas förmåga att koppla ihop tusenåriga traditioner med den senaste tekniska tekniken. Det var väldigt snyggt. Väldigt kraftfullt. Och väldigt imponerande.

Jag hann också med ett studiebesök på en av alla de utställningar som pågår under festivalen. Den utställning jag såg var en studentutställning och jag såg en installation bestående av en vattenskål där vattnet börjar vibrera i takt med användarens hjärtslag och en annan där en trädstam försetts med inbyggda elektroniska sensorer som gjorde att man kunde höra barnskrik om man tog på den innersta årsringen och en gammal man som talar om sitt liv en av de yttersta årsringarna.

Jag önskar att jag kunnat se mer.

Men om jag blir inspirerad av det lilla jag fått se undrar jag hur inspirerade de hundratals studenter som deltar på Shanghai eArts Festival kommer att vara när festivalen är över.
Och hur denna inspiration kommer att överföras till innovation.

När tog du dig själv tid att gå iväg och inspireras till innovation? Kanske dags att smita in på en fullsatt konsert?

Fredrik
I Shanghai.

18/10 Bakelit rimmar inte på kreativitet

info@interesting.org — Thu, 18 Oct 2007 00:00:00 GMT

Idag åt jag återigen lunch på ett slott.
Som föreläsare får man förmånen att äta lunch på slott ett par gånger i månaden.
Det är rätt flott att äta lunch på slott.

Jag hade idag fått förmånen att föreläsa för en avknoppning av STIM. (STIM som ju arbetar med att skydda människors idéer och ser till att de människor som skapat någonting också får betalt för det.)
Det är roligt att få hjälpa dem att tänka mer kreativt kring det.

Under föreläsningen talade jag en del om att det är svårt för människor att se möjliga förbättringar i sin egen bransch. Jag fick ett underbart exempel på just det från en av de anställda; Niclas Lindström.

Niclas berättade hur han och hans skolkamrater på 60-talet (!) varit på besök på Televerket (R.I.P.).

Där hade de blivit guidade runt på företaget av en anställd som var mäkta stolt över Televerkets framgångar inom telefoni. Bland annat visade han upp en rad olika telefonmodeller som ett tecken på Televerkets förmåga att utveckla nya kreativa saker.

På ett bord stod ett antal olika bakelittelefoner uppställda.
De hade lite olika utseende och innehöll lite annorlunda teknik.
En sak var dock slående lika; De var alla gjorda i bakelit - SVART BAKELIT för att vara exakt.

Niclas berättade med ett leende hur han då räckte upp handen och till guiden ställde den nyfikna frågan:
-”Varför gör ni bara svarta telefoner? Skulle ni inte kunna göra telefoner i andra färger?”

Jag tycker det är underbart hur svaret från den inskränkta Televerksanställde guiden är så korkat att Niclas kommer ihåg det 40 år senare:

Guidens svar var:

-”Det var väl själva faaaaaan att alla skall ställa den frågan?”

Fundera själv:

Vad frågar dina kunder efter om och om och om och om igen?
Är det eventuellt en ledtråd till en möjlig förändring?

Teo Härén
På scen framför 270 stycken tonåringar i Stockholm city på förmiddagen -
på ett slott i Bromma på eftermiddagen.

17/10 "Framtidens arbetsplats"

info@interesting.org — Wed, 17 Oct 2007 00:00:00 GMT

"Flest oneliners vinner".

Så sa moderatorn Magnus Höij, chefredaktör på Internetworld, när han instruerade oss inför paneldebatten där jag skulle ingå och diskutera IT-branschens framtid tillsammans med fem andra män från bland annat Microsoft och IBM.

Nu var det inte jag som fick in flest oneliners - jag lämnade nämligen scenen mitt i paneldebatten och satte mig i publiken istället.

Ändå kände jag mig som en vinnare.

Jag var inbjuden att tala Härarbete på en dag VM-data anordnat med det passande temat "Framtidens arbetsplats" - Kul att få tala Härarbete under en sådan rubrik.

Men det var inte föreläsningen jag var mest nöjd med denna dag. Det var paneldebatten.

För halvvägs in i den ställer den manliga moderatorn en av sina frågor:

"-IT-branschen är mansdominerad. Vad skall vi göra åt det?"

De andra i den helmanliga panelen börjar prata och ger sina, för all del kloka, svar. Själv känner jag hur jag blir förbannad: där står jag på scenen bland fem andra män (!) och en manlig moderator och lyssnar på hur ojämlikheten i IT-branschen skulle kunna lösas.

Plötsligt hör jag mig själv säga:

"-Det är ju precis det här som är problemet: vi behöver inte mer snack. Vi behöver handling!"

Jag tittar ut över publiken och ser många pigga kloka kvinnoögon som tittar mig och undrar vad jag menar.

"-Om det finns någon kvinna i publiken som vill ha min plats i panelen så byter jag gärna plats och sätter mig i publiken. Då har vi plötsligt en kvinna i panelen istället för bara män och vi kan visa på ett, om än litet, konkret sätt hur man kan göra för att få mer jämlikhet i branschen".

Självklart är det en kvinna som räcker upp handen och jag tar hennes plats i publiken medan hon tar min plats på scenen.

Jämlikhet handlar ofta om att bryta vanemönster och ifrågasätta "sanningar". Det handlar helt enkelt om kreativitet.

Men som vanligt när det gäller kreativitet räcker det inte bara med att man ifrågasätter någonting. Man behöver agera ibland också.

För om "framtidens arbetsplats" skall vara jämlik behöver vi inte mer snack om jämlikhet.

Vi behöver mer handling.

Teo Hären

16/10 "A sense of wonder”

info@interesting.org — Tue, 16 Oct 2007 00:00:00 GMT

Vissa dagar blir helt enkelt mer fascinerande än andra.

Som idag när jag om och om igen åkte berg-och-dalbana tillsammans med en professor i atom-fysik.

(I handen höll jag hennes Lisebergs-kanin som blev längre och längre ju starkare G-krafter vi utsattes för.)

Det var den roligaste fysik-lektion jag någonsin fått.
Av en av Sveriges mest kunniga fysiker.
Jag känner mig verkligen priviligerad som får resa runt och träffa sådana personer.

Fysikern var Ann-Marie Pendrill; En kvinna med många järn i elden och med en imponerande meritlista. Efter en föreläsning jag hade på Göteborgs universitet förra veckan hörde hon av sig och erbjöd sig att guida mig på en ”fysikresa” på Liseberg nästa gång jag kom till Göteborg.

Passande nog var jag i Göteborg igen bara en vecka senare och Ann-Marie höll sitt löfte och tog med sig en ryggsäck full av utrustning som vi tog med oss i bl.a. ”Balder”, ”Bergbanan”, och 125 meter upp i ”Utsiktstornet”.

Ann-Marie var kunnig och initierad och berättade massor av roliga fakta om attraktionerna på nöjesfältet.

I mail-konversationen vi hade innan mitt besök skickade hon en text som jag klippt in i nästa stycke.

Läs det stycket noga:

//
Fysikern Russell Stannard skriver i sin bok "Wonder and Delight":
"An essential ingredient for appreciating science is the sense of wonder. ... I am struck by the marked change that come over young people as they enter their early teens. Too often an air of bored indifference sets in and the precious sense of wonder is to a large sense lost, never to be regained. ...
The scientists I have spoken to still possess it".
//

Ann-Marie hade åkt bergodalbanan “Balder” minst 130 gånger berättar hon med ett leende på väg upp på sin 131:a tur - fortfarande lika fascinerade av fysiken kring berg-och-dalbanor.

(Visste du t.ex. att de har olika hjul på vagnarna beroende på hur kallt det är ute? Eller att fallhöjden i snitt bara är tre cm per meter i Balder- vilket kan vara svårt att tro när man åker den. Eller visste du att Albert Einstein höll sitt enda föredrag i Sverige inne på Liseberg 1923?)

Jag såg i hela hennes väsen att hon fortfarande hade sin kreativitet, sin lekfullhet och inte minst sitt ”sense of wonder” i behåll.

Det är spännande att träffa en professor i fysik som imponeras av andra vetenskapsmän som har dessa egenskaper kvar.
Det är ännu mer spännande att imponeras av en sådan kvinna i 90 km/h i ”Balder”.

Ring en person som du imponeras av och bjud med honom/henne på Liseberg, Skara Sommarland, eller Gröna Lund.

Eller bjud ”bara” på lunch för att lära dig någonting nytt.

Och framförallt; behåll ditt ”sense of wonder”.

Teo Härén
På Liseberg.

15/10 Om att tala till (unga) vuxna

info@interesting.org — Mon, 15 Oct 2007 00:00:00 GMT

”Vilken är den tråkigaste gruppen du har föreläst för? Och vilken är det roligaste?”

Det är två frågor som jag får ganska ofta.

Svaret på det tråkigaste är: Vägverkets styrelse. Och sen säger vi inte mer om det.

Roligaste är desto svårare. Men om vi ska prata om vilken GRUPP som det är riktigt roligt att prata för så är nog svaret unga vuxna, typ gymnasieelever.

När jag började föreläsa för - oj det är mer än 10 år sedan! - så brukade jag hata att föreläsa för gymnasieelever. För maken till ointresserad, svårflörtad och ifrågasättande grupp av människor får man leta efter. Men så en dag insåg jag att jag hade föreläst för gymnasieeleverna som om de var gamla ungdomar och insåg varför jag tyckte det var svårt och varför det inte gick hem.

Från den dagen började jag tala till ungdomar som om de var unga vuxna. Och plötsligt var det något som hände. De började lyssna.

För några veckor sedan gjorde jag en föreläsning för nästan 2000 gymnasieelever som skulle motiveras att starta eget UF-företag. Idag fick jag utvärderingen. 99% hade satt ”Mycket bra” eller ”Bra” på mitt tal.

Det gjorde mig glad. Men gladast blev jag över kommentarer som de här:

”Jag har nog aldrig tagit till mig så mycket av vad någon har sagt någonsin!”
”Det intressantaste och mest inflytelserika jag har hört!”

Och den som gjorde mig absolut gladast var den här:

”Fredrik Härén är otrolig! Han förstår sig på en ung människas tankar.”

Det finns få saker som är så givande som att inspirera en ung människa. Och det roliga är att det kan alla göra.

Organisationen Transfer - www.transfer.nu - parar ihop människor med erfarenhet från arbetslivet (den så kallade ”verkligheten”) och ser till att dessa människor kommer ut och berättar på skolor. Det kan vara en advokat som talar om att vara advokat eller en copywriter som talar om hur det är att jobba med reklam.

Vill du göra en insats - och samtidigt lära dig mycket om dig själv - och inte minst: få erfarenhet av att prata för något av de mest krävande grupper man kan tala för - så se till att åka ut på en gymnasieskola och berätta om vad du gör.

Glöm bara inte bort att tala till dem som unga vuxna.

Fredrik

12/10 YouTube

info@interesting.org — Fri, 12 Oct 2007 00:00:00 GMT

Dagens krönika består till stor del av ett mail som jag fick för några dagar sedan.

Där stod:

”Jag vill inleda med att tacka för en väldigt inspirerande föreläsning under Kunskapens dag.

Jag kan inte säga vad detta har betytt för mig, mer än att meddela att jag sedan jag såg detta på SVT24 Direkt Live så har jag ändrat helt inställning inte bara till omgivningen utan även till mig själv som individ.

Vad kan jag bidra med för att hjälpa till att öppna upp för mer idéer, hur kan jag göra för att hjälpa till att påverka de i min omgivning.

Jag satt som förstelnad när jag såg ditt föredrag och mina känslor växlade starkt mellan glädje, hopp och förtvivlan.
Förtvivlan för att jag inser att jag som tycker jag själv är en begåvad och beläst människa inte har sett detta med öppna ögon, att vi inte är så bra som vi själva tror.

Att omvärlden håller på att springa ikapp oss i högre utsträckning än vad vi tror. Glädje för att jag fann inspiration till att ta tag i sådant som ligger mig närmast hjärtat.
Att ta tag i hur jag kan hjälpa till och påverka både som privatperson och som medarbetare i en stor koncern. Hopp då jag ser att jag faktiskt inte har slutat drömma och att jag har fått folk till att lyssna på vad jag har att säga.”

Detta är bara ett av mer än 100 mail om föreläsningen som jag höll på Kunskapens Dag och som sändes på SVT24.

Alla utom ett har varit positiva. Det är extra roligt eftersom föreläsningen faktiskt är ganska provokativt upplagd (de hade bett mig göra en ”provokationsföreläsning” för att röra runt i huvudet på de i publiken.)

Och det verkar det alltså som om föreläsningen har gjort.

Föreläsningen kan även sägas vara en försmak av den kommande boken ”The Developing World” som vi just nu håller på att skriva. Är du intresserad av att bli ”beta-läsare” av boken så hör av dig med ett mail till mig (fredrik.haren@interesting.org) (Beta-läsare betyder att du får möjlighet att läsa boken först av alla innan den blir tryckt och har möjlighet att komma med synpunkter och kommentarer. Det utgår dock ingen ersättning för att läsa den - men du får naturligtvis även ett ex av den färdiga boken när den är klar.)

Det är för mail som det ovan som vi gör föreläsningar. Att på 45 minuter kunna röra runt i huvudet så mycket på en människa att hon säger sig se annorlunda på omgivningen är häftigt. Att få höra att en föreläsning dessutom kan få en människa att vilja ” hjälpa till och påverka både som privatperson och som medarbetare i en stor koncern” är ännu häftigare.

Ps. Se föreläsningen på
YouTube.

Att döma av kommentarerna på siten är det de som är positiva till föreläsningen som mailar mig - och de som blivit provocerade som väljer att skriva det på YouTube ;-)

Fredrik
I Beijing

11/10 Lär av andra

info@interesting.org — Thu, 11 Oct 2007 00:00:00 GMT

På restauranger i Seoul stoppar de isbitar i pissoarerna.

Första gången jag såg det blev jag lite konfunderad. (Ärligt talat blev jag konfunderad över detta beteende även andra och tredje gången jag såg det.)

Men sedan frågade jag någon som levde där: "Varför stoppar ni is i pissoarerna?"

Tydligen var det för att få bort urinlukten. Så istället för att stoppa in doft-klumpar (som ju ärligt talat inte luktar särskilt gott de heller) så använder de alltså isbitar.

Något av det bästa med att resa är att man lär sig att det finns andra sätt som är rätt.

Efter att ha tillbringat en vecka i Korea har jag lärt mig mycket bara genom att se att det finns andra sätt att göra något.

Som när jag såg att budkillarna i Seoul inte bär kartonger framför sig - som vi ju oftast gör i Sverige - utan på ryggen. (Fördelen är att man kan bära tre stora kartonger på en gång utan att de skymmer sikten när man går.)

Och när jag igår satt på flygbussen för att åka tillbaka till Beijing såg jag en ny bensinstation byggas i Seoul. Det häftiga var att bensinstationen inte hade några "tank-öar". Istället hängde tank-mun-styckena ner från taket. (Man fick ned munstycket genom att dra i ett snöre.)

Fördelarna är ju uppenbara. Ingen ö att köra in i. Lättare att komma i och ur bilen. Spelar plötsligt ingen roll på vilken sida om bilen tanklocket sitter. Luftigare känsla på macken. Och så vidare.

Jag blev förbannad när jag såg macken.

Förbannad för att jag säkert tankat 1000 gånger och svurit över hur omständigt det är med alla bilar som ska trängas bland tank-öarna - och ändå hade jag inte tänkt tanken på att hänga upp grejerna i taket.

Men det har man tänkt i Korea.

Vet inte om det är koreanerna som uppfann tekniken, men det är första gången jag ser det implementerat.

Och det är det som är poängen med denna krönika. Att genom att resa ser man nya saker på nya sätt.

Man hittar nya rätt.

När jag kom till Korea trodde jag att jag skulle lära mig mycket om high-tech-prylar som mobil-tv, GPS-lösningar och nya online-tjänster. Och det gjorde jag också.

Men inte trodde jag att jag skulle lära mig något om pissoarer och bensinmackar ...

Där ser man hur det kan gå.

Fredrik
Nu i Beijing

10/10 Beyond the Obvious

info@interesting.org — Wed, 10 Oct 2007 00:00:00 GMT

På en skylt vid ett futuristiskt inrett konferensrum i direkt anslutning till receptionen på huvudkontoret till KPMG i Korea står det ”Beyond the Obvious”.

Skylten - och rummet - är tänkta att inspirera KPMG:s anställda samt kunder att tänka bredare och mer kreativt om vad som kan - och borde - göras.

Idag satt KPMG:s VD Ken Yun i rummet och pratade kreativitet med mig. Att få 45 minuter ensam med Mr Ken Yun räknar jag som min största bedrift under min veckolånga vistelse i Korea. Han är en MYCKET upptagen man …

Det var ett riktigt inspirerande möte och jag fick mycket stuff till den nya boken The Developing World.

Mr Yun gav mig bland mycket annat en bra liknelse mellan företag i utvecklade länder och företag i utvecklingsländer. Och han valde att använda sig av liknelsen hål eller gropar..

Han sa:

”Eftersom Korea fortfarande är ett utvecklingsland är inte allt klart - det finns en massa ”hål”, eller ”gropar”, som måste fyllas igen. Vi fokuserar oss på att lösa dessa problem - att fylla igen dessa hål. Det gör att vi hittar nya lösningar i takt med att vi upptäcker nya hål.

I den utvecklade världen tror man att alla hål är igenfyllda redan. Men det är de inte. För när världen rör sig skapas nya hål.”

Jag gillar det citatet väldigt mycket. ”När världen rör sig skapas nya hål.”

KPMG:s VD menade vidare att KPMG i t.ex. Sverige skulle kunna lära sig mycket av KPMG i Korea.

”Så gör de det då?”, undrade jag.

Mr Yun log överseende och sa diplomatiskt ” ”De är kanske inte så outgoing i Sverige ….”

Det händer väldigt mycket i världen just nu. Världen rör sig mycket. Det skapas många nya hål. Ser du dem?

Fredrik
I Korea

9/10 Kreativt lärande

info@interesting.org — Tue, 09 Oct 2007 00:00:00 GMT

”Vad är det bästa med mitt jobb?”

Det är nog en fråga man ska ställa sig själv ofta. För när man besvarar den inser man varför man gör det man gör.

När jag får frågan brukar jag säga ”Att jag får träffa så många intressanta människor som kan lära mig så mycket”.

Och idag hade jag en bra dag på jobbet. Och lärde mig mycket.

Först hade jag en en timmes intervju med Lars Vargo, Sveriges ambassadör i Korea.
Sedan hade jag lyckats få en intervju med Jean K. Min, informationschef på OhMyNews, världens ledande ”medborgarmedia”.
För att sedan få en två timmar lång middag på ”årets koreanska restaurang” tillsammans med Been Kim, 25 år gammal mobiltelefondesigner på LG
Kvällen avslutades med ett möte med Gustaf Rössner i Seouls studentkvarter för att lära mig om det Samsung-sponsrade MBA-program som han går på.

En kul dag helt enkelt. Där jag lärde mig mycket.

Så vad lärde jag mig? För mycket för att få plats med i en krönika men låt mig skicka med några korta minnes-snuttar.

Vad Lars Vargo lärde mig:
Jag frågade Lars vad Sverige kan lära av koreanerna. Han svarade:
”Vi [i Sverige] har bytt föråldrade normer mot normer som är för trånga. Vi måste våga tänka [större] tankar. Vi beskär oss i vår tankeverksamhet.”
Lars menade att Sverige idag är så upptaget med att alla ska vara ”rätt” att det blir fel. Vi har blivit handlingsförlamade.

Vad Jean K Min lärde mig:
Mr Min pratade bland annat om koreaner och förändring. En sak som jag speciellt kommer ihåg var att han sa att ”Vi koreaner lever med konstant hög stress-nivå när det gäller förändring. Anledningen till att vi känner en gnagande känsla av rädsla är för att vi är uppmärksamma på förändring.” Eller som han sa det på engelska: The reason we feel fear is that we are paying attention to change.”

Koreanerna märker hur snabbt världen förändras. På gott och ont. Men att inte inse hur snabbt den ändras är nog mer av ondo.

Vad Been Kim lärde mig:

Been pratade mycket om koreanernas snabbhet. Hon sa saker som: ”We are really good at doing things fast. We might not have the perfect strategy but we will still win, because we are much faster.”

Jag kommer inte heller att glömma hur hon berättade att LG:s ”PRADA-telefon” var designad - inte av PRADA:s designers - utan av koreanska designers i Korea. Allt PRADA gjorde var att sätta sin logga på telefonen. Det intressanta var att telefonen säljer väldigt bra i Korea. (Så ett koreanskt företag låter koreanska designers designa en telefon som ska se europeisk ut så att den ska sälja bättre i Korea…)

Vad Gustaf Rössner lärde mig:
Samsung har valt ut ett fåtal unga framtida ledare från olika utvecklingsländer och ger dem ett 7 år (!) långt program där de först får en MBA i Korea och USA och sedan får jobba på olika ställen inom Samsung. Alla deltagarna var från utvecklingsländer - utom Gustaf som alltså kommer från Sverige. Samsung sponsrar projektet för att få in unga ledare från hela världen för att på så sätt göra Samsung till ett äkta globalt företag.

En diplomat. En informationschef på ett mediaföretag, en kvinnlig industridesigner och en svensk MBA student i Korea. Fyra intervjuer. Fyra helt olika personer. Men alla med något att lära mig om kreativitet.
Vem skulle du själv vilja lära dig om kreativitet av? Boka upp ett möte med den personen och jag lovar att du kommer att få nya insikter kring kreativitet. Och att du kommer att ha en bra dag på jobbet.

Fredrik
I Korea

8/10 Bli aldrig nummer ett

info@interesting.org — Mon, 08 Oct 2007 00:00:00 GMT

Innan jag börjar denna krönika låt mig ställa en fråga: Hur tror du relationen mellan medellönen i Korea och medellönen i Sverige ser ut?

Medan du funderar ska jag berätta dagens krönika:

Koreas moderna design-historia är bara 20 år gammal. Hyoung-Bae Kim har varit med på hela resan. Mr Kim är 47 år gammal och tillbringade bland annat 12 år som designer på Samsung. Men nu har han hoppat av och startat eget.
Hans nya titel är : President & CEO och hans företag heter S-cluster. De är ett litet, kreativt industridesignföretag som vunnit internationella priser för sina produkter.

Jag träffade honom idag för att prata om kreativitet i Korea.

Han berättar att när han var ung och studerade så satt de bokstavligt talat och läste under stearinljus.

Senare på kvällen hade jag ett möte inbokat med Steve Bowen, Director på PR-byrån Edelman. Mötet visade sig bli 5,5 timmar långt och avslutades på ett Microbryggeri vid midnatt.
Steve är från England men har bott i Korea i mer än 14 år.

Han berättade om när han och en 55 år gammal koreansk vän hade varit och tittat på ett traditionellt koreanskt hus med stampat jordgolv. Vännen hade berättat för Steve att han vuxit upp i ett sådant hus.

Det är när man hör historier som dessa som man inser att utvecklingen har gått fort i Korea. Men HUR fort den har gått tror jag få svenskar har förstått.

Efter att ha tillbringat en vecka i Korea måste jag erkänna att jag är imponerad över hur långt de har kommit.
De har haft TV i mobilen i 1,5 år. De kan betala med mobilen i affären. De är världens mest bredbandsuppkopplade land och så vidare och så vidare.

Jo, och så var det ju det där med medellönen ...

Vad gissade du?

Rätt svar är att koreaner har 30 % högre (!) medellön än svenskar - före skatt. Efter skatt är den ännu högre …

Det händer saker i världen.

Men när jag pratade med Mr Kim om detta och sa till honom att Korea på många områden är världsledande sa han:

”Vi ser det inte så. Vi ser oss aldrig som nummer ett. För när man är nummer ett finns det ingen stans att gå. Inget mer att utveckla. Det är när man är nummer två - när man har någon att kämpa för att slå - som man går framåt.”

Och framåt, det är precis vart Korea är på väg.

Jag har blivit väldigt inspirerad av de koreaner jag mött här att alltid tänka mer aktivt på att utveckla nya idéer.
Jag hoppas att krönikorna om Korea inspirerar dig att göra det samma.

Fredrik
I Korea

6/10 En vackrare värld har färre problem och blir därmed vackrare

info@interesting.org — Sat, 06 Oct 2007 00:00:00 GMT

Ken Nah är professor of Design Management på International Design School for Advanced Studies samt chef för IDTC - ”International Design Trend Center” i Seoul.

Han tillbringade 11 år med att utbilda sig i USA men kom ”hem” till Korea för att han tyckte att det var för lite fokus på kunskap och utbildning i USA …

Jag hade bett om en tid med prof. Nah och han hade frågat om det var ok att vi träffades fast det var lördag. (I Korea jobbar professorer på lördagar också - det gjorde hela landet fram till helt nyligen - men när resten av landet fick 5-dagars-vecka så gällde det inte professorerna eftersom så många koreaner läser extra på helgerna och därför måste lärarna jobba då med. Sa jag att det är stort fokus på utbildning i Korea?)

Jag hade hoppats få 30 minuter med mr Nah. Efter fem timmar som även inkluderade en lunch på en av Seouls mest kända restauranger släpper han av mig i ett av Seouls trendigaste kvarter så att jag kan skriva denna krönika. De är mycket gästvänliga och trevliga i Korea.

Under vårt långa samtal hinner vi prata om allt från design till ergonomi, till skillnaderna mellan Korea och Sverige, till varför och om det finns något som kan kallas ”koreansk kreativitet”.

Eftersom mr Nah är både ingenjör och chef för en designskola pratade vi också mycket om gränslandet mellan olika discipliner.

Men det jag tänkte berätta om idag var när han visade mig en bild från en av sina lektioner. Det var en bild om fördelen med att göra något vackert när man tillverkar det. Jag tror att det var en modell från Donald Norman. Förenklat kan man säga att det fungerar så här:

Vackra produkter har visat sig uppmuntra användarnas kreativitet.
När användaren ställs inför ett problem med produkten är det större chans att hon kan lösa det om hon är kreativ.
Om man lyckas lösa ett problem man ställs inför uppfattas det inte som ett lika stort problem.

Alltså: Vackra produkter gör att användare ställs inför färre problem när de använder en produkt.

Han berättade sedan hur man tillverkat två exakt olika ATM-maskiner (bankomater) som hade exakt samma funktionalitet och där den enda skillnaden var att den ena maskinen var designad för att uppfattas som vacker medan den andra hade en mer neutral design. Den ”vackra” maskinen uppfattades av testpersonerna som både snabbare och mindre krånglig än den andra.

Ett lysande exempel på värdet av design. Men också på värdet av kreativitet.

Man uppfattar att man han färre problem om man är kreativ.

Hur vackra är dina egna produkter?

Kan de göras vackrare?

Fredrik
I Korea

5/10 Fördomsförstörare

info@interesting.org — Fri, 05 Oct 2007 00:00:00 GMT

Koreaner är stela, tråkiga och går omkring i grå kostymer.

Sällan har man väl fått en fördom mer krossad på ett par dagar.

Ok, jag har varit i Korea förr, första gången 1988 (19 år sedan! man börjar bli gammal!) och senast 1999.

Och visst visste jag att alla Koreaner inte är stela, hierarkiska och grå - men att de skulle vara så coola som de är måste jag villigt erkänna att jag inte riktigt hade förstått.

I förrgår var jag inbjuden (som enda externa gäst) när koreanska KPMG hade fest. KPMG är som bekant konsulter inom ekonomisk rådgivning, revision och skatteärenden. Du kan ju tänka dig hur grå och tråkig man tänkte sig en KPMG-fest i Korea. Men som sagt, fördomar är till för att krossas. Efter två timmar på fest med 1200 KPMG-anställda stod jag och skrattade högt. Företaget hade bjudit in några av Koreas största stjärnor. Där var Li Seng Huan, typ Koreas Per Gessle fast rockigare. Och där var Ivy (som min värd innan konserten hade beskrivit som ”very, very, very sexy”. Han hade rätt. Tänk dig en koreansk Janet Jackson)

Under extranumren stod 1200 konsulter i princip på stolarna och rockade loss.

”Är det här KPMG?” stod jag och tänkte medan jag rockade med så gott jag kunde.
”Är det här Korea?”

Jo, det var det alltså. Min värd berättade sedan att de jobbade aktivt med att få bort hierarkier på KPMG och på festen stod högsta ledningen och delade ut dricka innan konserten och mitt under konserten kom hela ledningsgruppen upp på scen och gjorde ett bejublat sångframträdande inför alla 1200 gästerna. Och de levde verkligen ut sina rockdrömmar - och viktigast av allt: det såg verkligen ut som om de hade genuint roligt. Det var inget de var ”tvingade” att göra. Jag har varit på få svenska företag där ledningen har varit mer avslappnade än det jag såg då.

Och idag fick min fördom om Koreaner som stela sin dödsstöt.

Jag var på en B-boy-konsert.

B-boys kan enkelt beskrivas som killar som blandar hip-hop och break dance.

Och här rockade koreanerna verkligen loss. Publiken levde med och det var totalt avslappnat, glatt och ett jävla drag.

(Och med skön distans till väst har de med en snutt i showen där de animerat Hitler som rappar ”Put your hands in the air” till publiken han talar till - och åhörarna gör Sieg Heil-tecken … Politiskt inkorrekt så det stänker om det i väst - men humor när det sker här. Faktiskt.)

Faktum är att jag hela tiden här i Korea blir fascinerad över hur ofta jag möts av trendiga, kreativa - och glada - människor.

Korea är ett riktigt, riktigt coolt land helt enkelt.

Och vill man hänga med i de senaste trenderna är det nog dags att börja kolla vad som är inne här. Och vad som skapas här. Jag är rätt säker på att många av framtidens globala trender kommer att skapas här. Och vill man veta vart världen är på väg gäller det att se dessa trender. Hur mycket bevakar du vad som händer i Korea i din bransch just nu?

Avslutningsvis en sak som chefen för Exportrådet berättade för mig när jag träffade honom igår:

Idag åker människor från Kina och andra asiatiska utvecklingsländer till Korea för att plastikoperera sig.
Men INTE för att - som tidigare - se mer ”västerländska ut”. Utan nu för att se mer KOREANSKA (!) ut!

Som sagt - det är här morgondagens globala trender skapas. Hur bra koll har du på vad som händer?

Jag skriver det för andra krönikan i rad. Som en människa intresserad av nya idéer blir man väldigt ödmjuk av att komma till Korea.

Fredrik

4/10 Om att utveckla kreativitet

info@interesting.org — Thu, 04 Oct 2007 00:00:00 GMT

På dörren till forskningsavdelningen på SK Telecoms R&D-avdelning står det ”We create the future”.

Och det stämmer verkligen. Korea är ledande när det gäller mobila applikationer, och SK Telecom är Koreas ledande telecomoperatör. Och R&D-avdelningen på SK Telecom ansvarar för att ta fram de nya tjänster som ska lanseras i framtiden.

Det är på den här avdelningen som tjänster som TV i mobilen togs fram - något som lanserades i Korea för 1,5 år sedan. Det var även de som tog fram funktionen att man kunde lyssna på musik istället för ”tut-signalen” när man ringer till någons telefon (en tjänst de lanserade för fem år sedan) och så vidare.

SeHyun Oh är Senior Vice President Technology Strategy Group på SK Telecom. Idag satt han och jag och pratade om hur man kan utveckla kreativiteten i en stor organisation.

SK Telecom arbetar verkligen aktivt med det. Av företagets 4500 anställda jobbar 300 aktivt med affärsutveckling av nya projekt och 400 jobbar på R&D. Det får sägas vara en väldigt hög andel.

Det är på grund av deras målmedvetna satsning på att utveckla kreativitet som jag intervjuar honom. Resultatet kommer att komma med i vår kommande bok ”The Developing World”:

Men här kommer ett litet smakprov.

Trots att SK Telecom kan sägas vara världens ledande mobiloperatör när det gäller nya tjänster vill de hela tiden plocka upp nya idéer. Eller som mr Oh sa till mig: ”Bara för att vi är marknadsledare betyder det ju inte att det inte finns andra som springer fortare än oss.”. Därför uppmuntras de anställda att köpa hem coola saker som de ser när de är utomlands. Ser man något coolt är det bara att köpa och ta med hem.

En annan förändring de gjort - som kan tyckas liten men som haft stor effekt - är att de slutat med titlar.

På deras visitkort har de titeln (t.ex. ”Senior Vice President Technology Strategy Group” i mr Oh’s fall) på visitkortets engelska sida. Men på den koreanska sidan står det bara ”Manager”.

För att förstå vilket stort steg detta är måste man förstå Korea. Korea är ett land som tidigare har varit extremt hierarkiskt och här har alltså landets största mobiloperatör helt slutat använda sig av titlar.

”This has led to a big change in the way we work”, säger mr Oh glatt.

Jag träffade mr Oh första gången på Red Herrings konferens i Japan i somras. Red Herrings konferenser brukar mest besökas av risk-kapitalister och entreprenörer. Men där var alltså även R&D-ansvarige från en stor telecom-operatör från Korea. Men vad gjorde han där bland risk-kapitalisterna? ”Vi vill skapa en stämning i vår organisation som är mer dynamisk, mer entreprenöriell. Mer kreativ, så jag var där för att få inspiration.”, förklarar mr Oh.

Och så där höll han på.

SK Telecom är ett väldigt inspirerande företag. Jag tror många svenska företag skulle kunna lära sig mycket av hur de ser på problemet att behålla kreativiteten i en stor organisation.

Jag är övertygad om att många stora företag skulle kunna lära sig mycket av SK Telecom. Jag vet att jag lärde mig mycket idag.

Jag har lärt mig mycket varje dag sedan jag kom till Korea.
Korea har den effekten.
Man vill lära sig.

Och man blir ödmjuk.
Väldigt ödmjuk.

Fredrik
I Korea.

3/10 Besatt av idéer

info@interesting.org — Wed, 03 Oct 2007 00:00:00 GMT

VD:n på Busslink inleder mitt pass med orden ”Vi köper bussarna från samma leverantör som våra konkurrenter. Vi har samma kollektivavtal som dem, och köper samma diesel till samma pris”.

Det är nog lätt hänt att man i en sådan bransch resignerar och tror att det inte finns så mycket man kan utveckla.

VD:n på Busslink tänkte precis tvärt om; - ”Låt oss just därför ifrågasätta allt vi gör för att se om det går att göra på annorlunda sätt” avslutade han och lämnade över ordet till mig.

I fikarummet efter föreläsningen berättar han sedan om en av sina drömmar för företaget.
Han uttrycker sig ordagrant så här:
-”Jag är besatt av att kunna erbjuda gratis busstrafik till våra kunder”.

Jag tycker det är en så härlig mening.

Här har vi en VD i ett kommersiellt bolag som är BESATT av att kunna erbjuda sina kunder möjligheten att resa gratis!

Han jämför sig med Ryanair som ju är kända för att ha samma mål; skall Ryanair klara av att flyga människor till London gratis, borde vi kunna erbjuda dem att åka buss mellan Stockholm och Göteborg utan kostnad, resonerade VD:n.

Sedan berättar han några av sina idéer kring hur det skulle kunna gå till och jag ler stort när jag ser hur hans hjärna hela tiden arbetar för att hitta nya sätt att INTE ta betalt av sina resenärer.

Finns det något sätt du skulle kunna erbjuda dina produkter gratis?

Vad är du besatt av att utveckla?

Teo Härén
På väg hem från Örebro. Och Eskilstuna.

2/10 Kreativa jurister?

info@interesting.org — Tue, 02 Oct 2007 00:00:00 GMT

Bakfulla advokater - finns det en svårare grupp att föreläsa för?

Jag är osäker på svaret på den frågan. Men jag är helt säker på att jag mötte 350 stycken anställda på en av nordens mest framgångsrika juristbyråer på ett spa i Finland i helgen.

Jag kom fram till hotellet klockan 02.00 på natten och möttes av glada, snygga, välklädda, (och festande) jurister som sprang i hotellkorridorerna och verkade ha hur kul som helst.

Alldeles för få timmar senare satt de med röda ögon, och torra strupar, i föreläsningssalen och tittade skeptiskt på mig när jag började föreläsa om kreativitet som avslutning på deras konferens.
När jag var klar såg de dock alla glada ut, och de gav mig taktfulla applåder.
Baksmällan verkade vara som bortblåst.

Under lunchen efteråt kunde jag tillsammans med ett par av cheferna diskutera kreativitet inom juridiken.

VD:n hade inlett mitt pass med att "law is a comodity". Dvs det är ingen konkurrensfördel att som jurist "bara veta vad som gäller". Kunderna efterfrågar "a creative problem solver".

Därav ett pass om kreativitet på en konferens för jurister.

Ett roligt exempel de själva lyfte fram från sin bransch var t.ex. uppfinnandet av "poison pills". Om jag uppfattade det rätt innebar att man, på kreativa sätt, lade in speciella avtal i bolagen som gjorde det svårt, eller omöjligt, för andra bolag att ta över dem.

Ett koncept, som gick att utöva på många kreativa sätt.

Det var uppenbart att de jurister jag talade med var stolta över sin förmåga att hitta lösningar som ingen annan hittat.

Och att de trivdes med att inte bara vara fast i hur man gjort tidigare.

Ett roligt exempel på just att vara fast i gamla hjulspår visade dock spa-hotellet upp när de svenska deltagarna skulle resa hem. Planet gick från Helsinki Airport kl 16.00, men bussarna gick redan 12.30, trots att det bara var en timmes restid till flygplatsen från hotellet.

Deltagare hade gärna stannat kvar på spat ett par timmar istället för att vara på flygplatsen redan 2,5 timmar innan planet gick.

-"Nej, det går inte", svarade hotellet. -"Bussarna går 12.30".

Som tur var är det en av de anställda på juristbyrån som frågar -"Men VARFÖR går bussarna då?"

Jag ligger vid bubbelpoolen och skriver denna krönika och skrattar högt när jag tänker på svaret de fick från receptionisten - En receptionist som tydligen var helt fast i gamla hjulspår från förra årets konferens:

-"Bussarna går 12.30. Det gjorde de nämligen förra året och det var ingen som klagade då …"

Vilket kanske berodde på att ifjol gick planet till Sverige inte 16.00.

Utan 14.30...

Teo Härén
På ett spa i Finland

1/10 Krea-TV-tet

info@interesting.org — Mon, 01 Oct 2007 00:00:00 GMT

I oktober föreläser jag fem av åtta helgdagar.

Och minst en gång per dag på alla vardagar.
Utom just idag; den 1:a oktober. Då var jag helt ledig.

Därför passade det så bra att SVT ringde förra veckan och undrade om jag just den 1:a oktober ville vara med och diskutera kreativitet i en programserie som de spelade in och som skall visas nästa vår.

-"Gärna", svarade jag.

Inspelningen skedde i ett garage med sportbilar från 70-talet, en lyxbil från 50-talet, en Mercedes som var äldre än så och en röd Ferrari från -90 talet. Och så den ljusgula sportbil från 1968 vi satt i under själva intervjun - Gud, vad snygg den var.

Utgångspunkten för TV-programmet var kreativitet. Och skälet till att vi spelade in programmet i ett garage med sportbilar var att vi bland annat diskuterade hur bilbranschen som är så kreativ ändå gör bilar som ser så lika ut. (Som tex att alla bilar har två backspeglar; varför har ingen fyra stycken så att den döda vinkeln helt elimineras?)

När vi spelar in en av scenerna får vi plötsligt avbryta då ljudteknikerns väska gett ifrån sig ett ljud när han rörde lite på sig.

Jag tar en titt på väskan och inser att den specialgjorda väskan för ljudtekniker har metallspännen som låter när man rör på sig. Hur mycket smartare hade det inte varit om de istället var av plast?
Jag föreslår den lösningen och han håller genast med mig. Hur många gånger har inte scener fått göras om för att dessa spännen låtit?

Att inte ljudteknikern själv reflekterat över detta visar tydligt hur svårt det är att se förbättringar i sin egen bransch.

Och det visade samtidigt hur enkelt det är att vara kreativ i helt andra branscher än där man normalt arbetar.

För det var en väldigt kreativ ljudtekniker. Straxt efter det att vi diskuterat spännen spånar vi förbättringsförslag på bilar och han föreslår en bil med tanklock på båda sidor av bilen så man kan tanka på alla pumpar oavsett vilken sida som är ledig när man kommer till macken.

Ett lysande förslag på en bättre bil, från en kreativ ljudtekniker som hade svårare att se förbättringar på sin egen utrustning.

Vilka självklara förbättringar finns i din bransch?
Vilken utomstående person kan du bjuda in för att visa dem för dig?

Teo Härén
I en sportbil i Solna

28/9 Imagination at work

info@interesting.org — Fri, 28 Sep 2007 00:00:00 GMT

GE Money Bank är en del av GE:s finansiella verksamhet - de har världens starkaste finanser.

GE är också världens största företag. Deras slogan är ”Imagination at work”.

Jag gillar att få arbeta med stora företag som förstått vikten av kreativitet. Alltså är det roligt att idag få föreläsa för GE Money Bank.

Att de valt att lägga konferensen i Barcelona gör inte det hela sämre. Sitter och skriver denna krönika i en solstol vid poolen på hotellet.

Men denna krönika handlar inte om Härarbeta - den handlar om att få en idé.

För i går berättade Teo för mig hur en tonåring som hört honom föreläsa hade gått ut från föreläsningen - gått på toaletten - och sedan sprungit ut och berättat om en fantastisk idé han just hade fått.

Och idag hände samma sak för mig.

Direkt efter min föreläsning här i Barcelona satt vi och åt en underbar lunch på hotellet och en kvinna säger: ”Jag fick just en idé! Varför finns det kupévärmare men inte kupékylare?”

Jag har ingen aning om ifall det redan finns kupékylare - men jag gillar idén. Det är ju minst lika irriterande att kliva in i en för varm bil som i en för kall.

Och jag gillar hur man kan få en människa att börja tänka mer kreativt bara genom att hålla en föreläsning.

Ännu gladare blev jag när kvinnan som just ”uppfunnit” kupékylaren berättar att hon hört mig föreläsa tidigare och sedan säger:

”Vi pratar om din föreläsning nästan varje dag. Du har fått mig att tänka annorlunda, arbeta annorlunda och se annorlunda på hur jag uppfostrar mina barn.” Hon hade helt enkelt börjat tänka mer kreativt - och fått fler idéer - sedan hon lyssnade på min kreativitetsföreläsning.

Att få höra att människor ändrat på sina liv efter att ha lyssnat på en föreläsning man har gjort är underbart. Att få höra det över en god lunch i Barcelona är ännu bättre.

Fredrik

27/9 Handelsresande i idéer

info@interesting.org — Thu, 27 Sep 2007 00:00:00 GMT

September blev en månad i resandets tecken.

Under denna månad har jag varit i:

Lettland - och föreläst för MBA-studenter.
Holland - och föreläst för marknadsförare på SCA.
Island - och föreläst för IBM-anställda.
Norge - och föreläst för butikschefer på ett av Norges största köpcentrum.
Litauen - och gjort en öppen föreläsning i samband med lanseringen av Idébok för föräldrar.

Nu sitter jag på flygplatsen i Köpenhamn och väntar på ett flyg som ska ta mig ner till Barcelona för att göra föreläsningar under fredag och lördag.

Föreläsningarna i Spanien blir alltså det 6:e landet - förutom Sverige då så klart - som jag föreläser i under september.

Det är en förmån att få ha ett arbete där det ingår att komma på besök till olika länder.

Att resa är nog ett av de mest effektiva - och behagliga - kreativitetsverktyg som finns. I varje land lär man sig något nytt och varje gång man lär sig något nytt inser man att det sätt vi gör saker på i Sverige inte är det ”enda rätta sättet”.

På lördag hoppar jag på ett plan som ska ta mig till Korea. Där ska jag tillbringa 10 dagar med att skriva bok. Genom att sitta i Korea och göra det hoppas jag - nej, räknar jag med - att ”på köpet” få nya insikter som utvecklar min kreativitet.

Se till att resa mer. Och se till att utnyttja de resor du gör till att även förflytta din hjärna.

Fredrik

24/9 Kreativ service

info@interesting.org — Mon, 24 Sep 2007 00:00:00 GMT

När jag vaknade i morse tittade jag rakt in i ögonen på en livs levande varg.

Grottmänniskan i mig reagerade instinktivt och på en hundradels sekund var jag klarvaken.
Då först kom jag ihåg att jag tillbringat natten i en hotellsvit på Järvzoo och att en glasruta, tack och lov, skiljde mig från rovdjuret.

Nattens boende var garanterat det häftigaste boendet denna månad. Och då tillbringade jag ändå natten innan på High Chaparral där gårdagens kund hade konferens.
Cowboystad ena dagen och boende mitt i en djurpark nästa. Ingen dålig helg.

Det är roligt när kunderna försöker hitta på någonting kreativt när jag kommer för att föreläsa. Dagens kund hade hört att jag bott i en stubbe i Töreboda i augusti och ville slå det.

Hon lyckades.

I helgen har jag föreläst om att ”SERVICE” det är att ge kunden vad han förväntar sig.
Men ”BRA SERVICE” det är att ge kunden någonting extra.

Det där ”extra” kräver att man är kreativ; man måste ju faktiskt ge kunden någonting han eller hon INTE har bett om.

Därför skriver Fredrik och jag just nu, med stor hjälp av många av er som läser denna krönika, på vår nya bok ”Idébok för service”. En bok för att inspirera alla som arbetar med service att vara så kreativa de bara kan när de möter sina kunder och inte ge kunden vad han förväntar sig.
Utan lite mer.

Det är inspirerande att få föreläsa för 120 st chefer om kreativ service på High Chaparral.

Det är ännu mer inspirerande att innan jag skall gå och lägga mig kunna promenera helt ensam genom ett stängt Järvzoo i beckmörker och lyssna på älgar, myskoxar, björnar och vargar.

”Service” det är att boka in en föreläsare på ett hotellrum. Det är vad han förväntar sig.

Att boka in honom på en svit, med en underbar rund (!) säng, mitt i en djurpark, med ett gigantiskt fönster som bokstavligt talat gör att man befinner sig öga mot öga med en varg, det är inte ”service”.

Det är BRA service.

Teo Härén
I Järvsö

PS Det var fruktansvärt inspirerande att Härarbeta med datorn i knäet med vargar strykandes utanför glasrutan.

Testa det någon gång.

20/9 300% inspiration

info@interesting.org — Thu, 20 Sep 2007 00:00:00 GMT

Fördelen med att hålla en föreläsning är att man dels får träffa spännande människor, och dels ofta får lyssna på inspirerande föredrag som andra människor håller i samband med min dragning.

Om man då gör TVÅ föreläsningar på en dag blir effekten den dubbla: Men får träffa dubbelt så många spännande människor, och man får 100% mer inspirerande föredrag att lyssna till.

Därför är det så roligt med sådana dagar som idag: När jag gör TRE föreläsningar på en dag.

Snacka om att jag blir inspirerad.
Snacka om att jag fått inspirera.

Och det roliga är att det blir sådana kontraster;

Förmiddagen tillbringade jag på Karolinska Institutets Universitetsbibliotek där jag bland annat fick lyssna på ett entusiastiskt föredrag om hur man håller PowerPoint-dragningar, innan jag kunde köra mitt pass om kreativitet, med just ett antal PowerPoint-bilder.

Vid lunch var jag på en herrgård vid havet och fick lyssna på projektledare som diskuterade olika faser av projektledning och där jag lärde mig nyttiga saker om framgångsfaktorerna inom försäljning, innan jag talade om kreativitet.

Och till middagen fick jag på en golfbana utanför Uppsala ett föredrag om hur färg påverkar oss människor (samt ett inspirerande föredrag som faktiskt handlade om ”meningen med livet”) innan jag återigen fick tala kreativitet.

Tre olika jobb. Alla i inspirerande miljöer. Alla fyllda av nyfikna människor. Och på varje plats lärde jag mig något nytt från andra talare.

Häftigt.

Självklart är jag partisk. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är väldigt inspirerande att sitta och lyssna på en föreläsning.

Att då få lyssna på tre helt olika föreläsningar, i tre inspirerande miljöer, och sedan få förmånen att själv hålla tre föreläsningar, är verkligen perfekt om man som jag får energi av att lyssna på människor som är bra på att föra fram ett budskap.

Jag hoppas vi på interesting.org får möjlighet att inspirera dig på en föreläsning inom kort.
Eller att du inspirerar mig.

Teo Härén

19/9 Arnanders rakkniv

info@interesting.org — Wed, 19 Sep 2007 00:00:00 GMT

"Hur vet man att vilken idé man ska satsa energi på att genomföra när man, som jag, är en person som har så många idéer?”

Mannen som ställde frågan kom fram till mig efter att jag föreläst för honom och hans 200 kollegor på IFS i Linköping.

Jag svarade “Genomför den som är enklast att genomföra i relation till potentialen i idéen.”

Mitt argument var att det just nu finns så otroligt många idéer som kan - och borde - göras, samtidigt som världen förändras så väldigt fort. Att då välja att lägga en massa energi på att utveckla idéer som i och för sig är bra - men som kräver allt för mycket tid/kraft/resurser - är en sorts resursslöseri.

En bra idé som kräver för mycket arbete är helt enkelt en dålig idé.

Dagen efter att mannen i Linköping ställde frågan till mig tog jag en öl med Fredrik Arnander. Fredrik är en av de entreprenörer som jag har störts förtroende för. Fredrik har startat ett antal framgångsrika företag, bland annat Sidewalk Express och är även grundare av Transfer som var nominerat till årets Kunskapspris. Han är en man med kloka tankar. Och han har inspirerat mig att tänka på idéer utifrån hur lätta de är att genomföra.

När vi sitter och pratar säger han “Jag har valt att focusera på ‘lätta idéer’.” Med det menar han att man måste lära sig att titta på en idé och förstå hur mycket arbete det kommer att krävas för att genomföra den. Det spelar ingen roll hur kär man blir i en idé om man kommer att lägga ner för mycket tid på att se den genomförd.

När Fredrik berättade om sina tankar om vilka idéer som bör genomföras kom jag att tänka på mannen i Linköping igen. Efter att han tackat för mitt svar påminde han mig om franciskanermunken William av Ockham som myntade begreppet ”Ockhams rakkniv”. Enligt Wikipedia kan ”Ockhams rakkniv” förenklat beskrivas som ”All things being equal, the simplest solution tends to be the right one."

Jag väljer därför att lansera “Arnanders rakkniv”: “Om allt annat är lika, så se till att göra den idé som är enklast att genomföra.”

Fredrik

18/9 "Kreativa yrken"

info@interesting.org — Tue, 18 Sep 2007 00:00:00 GMT

I onsdags höll jag en föreläsning på Kunskapsdagen som spelades in av SVT24. Sedan dess har det ramlat in en hel del inspirerande mail från människor som har sett programmet. Såna mail är väldigt roliga att få.

En sak som slår mig när jag går igenom listan med mail är vilken blandning av människor som har hört av sig.

Det kom till exempel ett mail från en delfinforskare som ville prata om kreativitet inom delfinforskar-branschen. Och ett annat mail kom från ett centrum för sorgebearbetning med en förfrågan om att boka en föreläsning om kreativitet.

En anställd på Svenska Kyrkan i Torvalla skrev: ”[kreativitet är viktigt i mitt] jobb som pedagog i kyrkan där det gäller att öppna upp och tänka tillsammans med barnen kring olika livsfrågeställningar bland annat.”

I förrgår blev jag stoppad av en kille som jobbade i en jeansaffär som ville tala om hur värdefull föreläsningen hade varit för honom. Och när jag igår gick till bagageförvaringen på Arlanda sken killen bakom disken upp i ett stort leende och sa: "Du var på SVT 24 eller hur?! Lysande föreläsning!"

Jag log tillbaka.

När delfinforskare, sorge-arbetare, präster och jeansförsäljare spontant hör av sig och kommenterar en föreläsning om kreativitet inser man att kreativitet är ett ämne som berör alla sorters människor.

Det finns inga “kreativa yrken” - eller rättare sagt: “Alla yrken är kreativa yrken”.

Och när jag får kontakt med människor som jobbar i branscher som traditionellt inte brukar betraktas som “kreativa branscher” blir jag glad. Jag har ofta varit glad denna vecka.

Fredrik

17/9 Kazakstansk kreativitet

info@interesting.org — Mon, 17 Sep 2007 00:00:00 GMT

När man kommer ut från bagageutlämningen på flygplatsen i Nice möts man inte av att par taxibolag. (De finns på gatan)
Inte heller av tre olika hyrbilsfirmor (De finns runt hörnet)
Istället möts man av tre olika företag som erbjuder transfer till hotellet - med helikopter...

Coolt.

När jag anländer till hotellet (med taxi…) vid midnatt får jag en känsla av att hotellet ligger rätt högt upp. Nästa morgon vaknar jag och ser solen stiga upp ur Medelhavet för att bada Monaco i solljus och jag chockas nästan av utsikten; Hotellet ligger högst upp på berget med fantastisk utsikt över det lilla riket.

Coolt.

Jag har fått äran att inleda en tvådagars konferens med deltagare från hela världen som skall diskutera förvaring, frakt och hantering av olja.

Två av punkterna senare på dagen är:

“Post-Soviet Oil Supplies: Constraints, Outlook and Global Impact”. Speaker: Prof. E.Khartukov, General Director of Center for Petroleum Business Studies (CPBS), Moscow.

“Kazakhstan oil for Europe: future volumes, quality issues and export regime” - Speaker: A.Kuzhagaliev, General Director.
JSC “Almaz International Trading Co”. Kazakhstan.

Men jag inleder.
Speaker: ”Teo Härén- Sweden”.

Jag skall naturligtvis tala ”creativity”.

Sida vid sida, med simultantolkningshörlurarna i öronen, sitter deltagare från bland annat Kina, London och Ryssland (”Ryssland”, som en deltagare jag talade med på kvällen innan konferensen beskrev som den största skillnaden mellan oljebranschen för 10 år sedan och oljebranschen idag; ”Now they are soooooo professional” .)

Alla jag talar med är överens: Kreativitet är en viktig egenskap i en bransch där det som var otänkbart för några år sedan är självklart idag. Där priserna kan variera med hundratals procent från år till år. Där miljöaspekter blandas med vinstmaximering.

Fördelen för en grupp som denna är att de faktiskt möter människor från hela världen med helt olika kunskap, erfarenheter och förutsättningar. Det syns på dem att de lärt sig hur de bäst kan dra nytta av detta för att få nya idéer ur gammal kunskap.

Hur är det i din bransch?
När bollade du dina idéer och din kunskap med en man från Kazakstan senast?
Eller en kvinna, för den delen?

Teo Härén
I Monaco

PS: När jag sitter på flygplatsen och äntligen är på väg hem efter lite strul får jag ett mail från en av åhörarna som undrar om jag vill komma till Miami och föreläsa för deras bolag;

Att först tvingas Härarbeta på en terrass med utsikt över Medelhavet på morgonen.
Att sedan vara tvungen att föreläsa för några av de mest insatta i Oljebranschen på ett lyxhotell i Monaco.
Och till på köpet tvingas resa till Florida för att fortsätta sprida budskapet att vi inte kan ta kreativitet för givet.

Tja; det går väl bara att sammanfatta med en enkel mening:
”Bara ännu en dag på jobbet”.

14/9 Aaaarrrgh

info@interesting.org — Fri, 14 Sep 2007 00:00:00 GMT

Varning: negativ krönika!

Arrrrrrggggh!!!!!

Köer.
Alltid dessa köer.

Jag stör mig något otroligt på att stå i kö. Framförallt onödiga köer, då blir jag riktigt irriterad.

Vad jag däremot gillar är att ge förslag på hur saker och ting kan bli bättre, så därför gör jag det nästan varje dag. Till konduktören på tåget, till redovisningsbyrån, till taxichauffören, till konferensvärdinnan.

Olika människor är olika bra på att ta till sig förslag på förbättringar från en person som presenterar sig som Affärsutvecklare.

Överlägset sämst är personalen på säkerhetskontrollen på flygplatserna.

Två gånger bara senaste veckan har jag fått höra "Om någonting gick att göra bättre skulle vi redan ha gjort det" när jag lämnat konkreta förslag på att korta köerna.

Där tror vi väldigt olika.

Jag tror nämligen att allt alltid går att utveckla.
Jag tror absolut inte att alla förslag leder till förbättring. Men jag tror att bemöter man nya förslag med attityden "Gick det här att göra bättre skulle vi redan ha gjort det" är man ute på farligt vatten. Då har man ju gett upp.

Det tror jag är en livsfarlig strategi, för jag tror att den riskerar att bli självuppfyllande.

Eller för att travestera ett gammalt citat "Oavsett om man tror att alla förbättringar redan är gjorda, eller om man inte tror det, så har man rätt".

Visst kan jag förstå att jag verkar vara en överstressad Stockholmare som tycker att det vore bättre att korta ner väntetiden från 30 sekunder till 15 sekunder genom att flytta ett bord så att två personer kan göra klart sitt bagage för scanning istället för att bara en i taget kan göra det.

Men när säkerhetsvakten hellre ljuger (!) än testar att flytta bordet blir jag förbannad.

Och när argumenten emot till sist bara består av meningar som "vårt jobb är inte att bära bord" blir jag trött.

Trött på att stå i onödiga köer.
Trött på folk som hellre hittar på falska argument emot en idé än vågar testa den.
Trött på chefer som inte tar till sig idéer utan istället säger saker som "Luftfartsverket tycker att dagens nivåer på köerna är acceptabla".

Jaha!?

Vad tycker kunderna då?

Aaaaarrrghhhhh.

Så där. Nu känns det bättre ...

Teo Härén
Idag på Aspenäs Herrgård utanför Göteborg med en härlig grupp projektledare från Rumböll. Så egentligen är jag på ett strålande humör.

13/9 Kalldusch

info@interesting.org — Thu, 13 Sep 2007 00:00:00 GMT

Den senaste tiden har jag bestämt mig för att hålla en del föreläsningar med ett medvetet provocerande upplägg.

När jag nu roat mig med att gå igenom några kommentarer som kommit till mig den senaste veckan märker jag att det verkar som om folk tycker om att bli lite omskakade. Några kommentarer:

"Jag såg Fredriks föredrag på SVT 2 idag, från Kunskapens dag. Outstanding! Härligt att se hur han örfilade upp oss i I-landet Sverige."

"Måste bara tacka för ditt underbara "wake up call" i fredags på Elmia. Det var nog ganska många som satt med öppna munnar och bara gapade av häpenhet när dina ord gång på gång tryckte oss allt längre ner på våran så säkra och ljusa framtids tro. Det var precis det jag behövde höra."

Efter en man som var på en av mina föreläsningar på Island i helgen kom fram och sa:
"Att lyssna på den här föreläsningen var som att bada i is-kallt vatten. Tack!"

Bra idéer ska röra om i huvudet på en. Och det verkar som om samma upplägg kan användas på en föreläsning. Åhörare mår bra av att skakas om.

Eller som en elev som jag föreläste för på KTH mailade och sa:
"Det är inte ofta man är på en föreläsning som rullar runt i huvudet långt efteråt."

Prova att förpacka en idé eller ett budskap på ett lite mer provocerande sätt nästa gång. Kanske kan det underlätta ditt arbete med att få folk att ta till sig dina idéer. Kom ihåg Oscar Wilde's berömda ord: "En idé som inte retar någon är inte värd att kallas idé."

Fredrik

12/9 Kunskap som näring

info@interesting.org — Wed, 12 Sep 2007 00:00:00 GMT

Nästan alla uppdrag vi gör är riktigt, riktigt roliga. Att tala om kreativitet är intressant för alla typer av grupper i alla typer av sammanhang. Men sedan finns det uppdrag som är riktigt, riktigt, riktigt roliga. Idag gjorde jag ett sådant.

För idag var jag huvudtalare när Kunskapspriset delades ut på Rival i Stockholm. Sex pristagare som gjort något extra för att sprida kunskap fick varsitt pris på 250 000 kronor.

Jag hade fått äran att föreläsa på temat "Kreativitet är viktigare än kunskap". Det var roligt. Men det som gjorde dagen så där extra minnesvärd var alla intressanta personer som var där. Listan på intressanta människor jag träffade är för lång för att skriva ner här, men jag vill i alla fall passa på att nämna två av pristagarna: Sir David Attenborough och Hans Rosling.

Sir David Attenborough är nog världens bästa "storyteller" och att höra honom berätta en historia om när han träffade bergsgorillor som snörde upp hans skor var stor underhållning. Under middagen i Blå Hallen när han tog emot priset från Kronprinsessan Victorias hand höll han ett kort tal där han sa ungefär: "Planeten Jorden står kanske inför sin största utmaning sedan människan uppstod. För att klara denna utmaning måste människan inse behovet av förändring. Och för att få till förändring måste det till kunskap."

Det var ett mycket retoriskt välformulerat tal (han sa det mycket bättre än jag kan komma ihåg att skriva ner det här.)

Sedan kom Hans Rosling upp och tog emot sitt pris. Hans Rosling är ännu en person som har lyckats kombinera förmågan att lära ut med förmågan att berätta historier.

När Hans Rosling tog emot sitt pris sa han "Att försöka lära ut kunskap utan att göra det på ett underhållande sätt är som mat utan näring. Det har ingen effekt."

Jag tror att Hans Rosling har väldigt rätt. Och han är alltså själv en mästare på att förpacka ett budskap. Eller vad sägs om hans kommentar om hur man får "forskning om internationell hälsa" att bli intressant: "Om man googlar på 'sex', 'money' och 'health' så kommer vi på första plats..."

Att lära ut i all ära.
Men att lära ut på ett kreativt och annorlunda sett är värt all uppmuntran som man kan tänka sig.
Sir David Attenborough och Hans Rosling är värda alla pris de kan tänkas få. Och att de idag fick två av de kunskapspriser som delades ut på Kunskapens dag var helt rätt.

Att de som arrangerar Kunskapens dag dessutom tagit beslutet att låta dagens enda längre föreläsning vara på temat "fantasi är viktigare än kunskap" är om möjligt ännu mera rätt.

Fredrik

10/9 Arbeta här?

info@interesting.org — Mon, 10 Sep 2007 00:00:00 GMT

Idag arbetar jag i T-shirt; gissar att det skulle kunna kallas "Casual Friday".

Jag sitter förbaskat vackert när jag gör det också; Till vänster om mig ligger en "Sun Odysseys" (en 43 fots segelbåt ) och på höger sida en annan skönhet med ett långt, slankt, mörkblått skrov.

Doften av tjära slår emot mig från bryggan och jag ler där jag sitter och svarar på mail med solen i ansiktet.
Det är september, men 20 grader varmt, på bryggan nedanför Stenungsbaden Yact club där jag njuter av att Härarbeta denna härliga fredag.

Det finns många vackra platser att arbeta på; det här är absolut en av de vackraste.

De senaste sju dagarna har jag bland annat suttit på en terrass på Nynäshamns havsbad i sensommarsol och på stadshotellet i Marstrand. (Min första gång i Marstrand; det var vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig där.)

I min dator finns ett påbörjat bokprojekt med arbetsnamnet "The 1000 most inspirering places to work" där jag tänkt samla tips på riktigt vackra platser man kan Härarbeta på för att få maximalt med energi.

Jag tänker att den här bryggan i Göteborg skärgård kan mycket väl komma med i den boken.

Sedan inser jag att jag inte kan sitta och arbeta i T-shirt.
Det är inte seriöst.

Inte när det plötsligt blir ännu varmare och det här kanske är den sista soldagen för sommaren.
Så jag lägger ifrån mig laptopen och tar även av mig T-shirten.

Nu finns det säkert de som skulle kalla det "oseriöst" att halvnaken via mobil tala med sina kunder från en brygga i Göteborgs skärgård.

Själv kallar jag kallar det "underbart"!
Och ”Härarbete”!

”Oseriöst” tycker jag det är att sitta inne på ett kontor och önska att man skulle kunna sitta ute i solen. I alla fall om man vet om att man skulle prestera bättre där ute, men ändå sitter kvar inne.

Teo Härén
/Stenungsund

Krönikan skriven på bryggan i fredags, Idag, måndag, blev jag intervjuad av en journalist om Härarbete och fick återigen frågor som ”Hur vet man att de anställda arbetar om de får Härarbeta?”, ”Är det inte svårt att dra en gräns för vad som är fritid och arbetstid?”, och ”Tror du den unga generationen kommer acceptera att sitta åtta timmar i sträck på ett kontor?”

Jag hoppas jag fick till bra svar på frågorna.
Det kändes så.

Jag hoppas även att detta i sin tur leder till att fler vågar byta sitt kontor mot en terrass på Nynäshamns havsbad, eller bryggor i Marstrand eller Stenungsund.

9/9 Hugmynd

info@interesting.org — Sun, 09 Sep 2007 00:00:00 GMT

De är coola på Island - de går sin egen väg. Som när de, istället för att kopiera ord från andra språk, hittar på sina egna.

På ísländska säger man till exempel inte att man "får en idé" utan att man får en "Hugmynd" - en "hjärnbild".

Jag har just landat i Stockholm efter att ha tillbringat 48 timmar på Island och mitt huvud är fullt av "hjärnbilder".

Jag hann med en hel del:
Som att göra en föreläsning för anställda på IBM på Island.
Samt en föreläsning för 100 inbjudna näringslivsmänniskor.
Och en föreläsning för 80 MBA-studenter på ett universitet.

Dessutom en lunch med ett förlag för att diskutera utgivningen av Idébok på isländska. (Kul att ge ut en bok i ett av världens minsta länder)

Och en öl med Andri Snaer Magnason, en mycket intressant författare som bl.a. skrivit "Drömland" - en bok om idéer och om Island - som finns i vart tionde (!) isländskt hem.

Och en helt underbar lunch i hamnen med löjligt färsk fisk (Val var mycket godare än det låter!) och en inspirerande middag med två erfarna isländska affärsmän på ännu en löjligt bra fiskrestaurang.

Samt ett möte Andri Ottesen som driver en inkubator och som är delägare i ett företag som utvecklat en teknik för att tillverka bensin från CO2-utsläpp (!) (Helt sjuk teknik egentligen, man tar alltså tillvara CO2-utsläpp från aluminium-fabriker och binder det med vätgas och skapar bensin och får på det sättet BILLIGARE bensin och tar SAMTIDIGT tillvara 90% av CO2-gaserna... Nyheten lanseras större inom en månad.)

Andri har tidigare arbetat på isländska finansdepartementet och har 4 olika akademiska examen. Han var också min guide under lördagen. När han frågade mig vad jag ville göra sade jag "något annorlunda".

Så Andri fixade möte med en man vid namn Magnus. Magnus driver en skola som heter "Älv-skolan" och han är Islands ledande expert på "älvor" och "the hidden people". Han har samlat på sig 1200 historier från islänningar som har sett älvor, osynliga människor eller dvärgar. (54% av islänningar tror på älvor. Ytterligare 36% tror inte - men tycker ändå att man ska ta hänsyn till var älvorna bor när man till exempel bygger en väg. Magnus bror är minister, tror inte på älvor, men lät ändå dra om en väg som var planerad att gå rakt igenom ett älv-boende.)

Efter tre timmars privat "älv-guidning" tog Andri med mig till en "sweat". Under fem timmar satt vi i totalt mörker inne i ett stort tält där vatten hälldes på väldigt varma stenar medan vi sjöng indian-sånger för att kalla på andarna.

Det var två intensiva - och annorlunda - dygn att minnas.

När jag idag kollade mailen hade jag fått ett mail från Andri. Han skrev:
"I just have to tell you about the reaction of my mother when I told her I took you to a sweat loss. She first asked me if you were American, but when she found out that you were Sweed then she said o my God Swedish people are so afraid of everything new, was he not terrified in the sweat loss. My mom said that she had a couple of Swedish people over and they were always asking if that was allowed by the authorities, which was usually something that the Icelanders did. Swedish people must think that were we are unsufisticated bruts that do not respect any rules, regulation or etiquites (which is actually true)."

Jag älskade Island!

Ett litet land på 300 000 människor men med en ekonomi som vuxit med mer än 5% per år under flera år. Ett land där befolkningen är bland de fem lyckligaste i världen, där medelinkomsten är bland de fem högsta i världen (det finns VÄLDIGT många nya stora bilar på Island) och ett land som får 75% av sin energi från förnyelsebara energikällor och som har en stark och livlig debatt om miljön. Island är ett ställe där landet, företagen och befolkningen känns unga, hungriga och kreativa.

Ett litet land där det är ok att misslyckas. Ett land som tror på framtiden. Och ett land där brodern till en minister kan driva en älv-skola och där en VD med fyra högskoleexamen tar med sina gäster för att svettas i ett indiantält för att sjunga andliga sånger.

Island borde marknadsföra sig som en enda stor kreativitets-kurs. Bara att åka dit och tillbringa 48 timmar i detta drömlika land är en energikick. Åk dit och jag garanterar att du kommer hem med väldigt många "hjärnbilder".

Fredrik
I Sverige igen efter 48 timmar i Reykjavik - med en känsla av att Sverige ligger väldigt, väldigt långt ifrån Island.

6/9 Gustaf Dalén - värdelös?

info@interesting.org — Thu, 06 Sep 2007 00:00:00 GMT

Ibland blir föreläsningarna fantastiskt bra.
Ibland blir det precis tvärt om.

Idag var en sådan där underbart vacker sensommardag då det mesta i föreläsningen blev riktigt, riktigt, riktigt riktig dåligt.

Det är inte mycket att göra någonting åt.

Gör man ett framträdande per dag får man räkna med några bottennapp ibland.

Jag bottennappade idag helt enkelt.

(Det är klart att det svider lite extra att veta att när Fredrik talade för samma grupp för ett år sedan fick han "inspirerande" ikryssat i utvärderingen av 100% av de som lyssnade och ett snittbetyg på 4,7 för sin föreläsning. Jag vet inte vad jag fick. Men brorsan slog mig garanterat.)

Nåväl...

Jag hade i alla fall pratat om att en del kreativa människor haft det svårt i skolan, och hur viktigt det är för skolan att hjälpa kreativa människor att utveckla sin kreativitet.

Och när jag är klar kommer en av de anställda på Dalénium fram och berättar att när Gustaf Dalén gick i skolan var hans bröder väldigt duktiga på att memorera den kunskap som lärdes ut, men själv satt han mest och byggde nya saker.

Han kallades in till fröken som vänd till Gustafs föräldrar förklarade att "Kära herr och fru Dalén, den här unge mannen blir det ingenting av".

Några år sedan är den obrukbara Gustaf en av Sveriges mest framgångsrika uppfinnare och långt senare lever hans minne kvar i den kreativa Daléniumverksamheten.

Tänk om Gustaf fått uppskattning och verktyg istället för kritik.

Vad hade han inte kunnat prestera då?

En spännande tanke som snurrar i mitt huvud när jag lämnar Falköping för att åka till Göteborg där morgondagens föreläsning är.

Vem vet; den kanske rent ut av blir jättebra?

Bättre än dagens föreläsning blir den garanterat.

Teo Härén
Falköping

PS: Så här beskriver sig Dalénium på sin hemsida:

Dalénium är ett upptäckarcentrum i Stenstorp, Västergötland.

Vi vill verka som en kunskapskälla och ge våra besökare en möjlighet att upptäcka, leka, lära och förstå inom matematikens, teknikens och naturvetenskapens underbara värld.

5/9 Lindex slår index

info@interesting.org — Wed, 05 Sep 2007 00:00:00 GMT

Jag brukar inleda mina föreläsningar med att ställa tre frågor:
1) Är kreativitet viktigt i ditt yrke?
2) Är du kreativ?
3) Tycker du din arbetsgivare är bra på att utveckla din kreativitet?

På första frågan brukar i princip alla räcka upp handen - oavsett vart jag kommer. Och det hände även idag när jag föreläste för 400 anställda på Lindex huvudkontor. Så efter första frågan var dagens föreläsning normal. Men sedan hände det grejer.

På fråga två brukar ca 45% räcka upp handen. Idag på Lindex var det nästan 100%. Det brukar bara hända när jag är på reklambyråer/designbyråer/arkitekter och högskolestudenter.

Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad att det hände även på Lindex huvudkontor.

Men sedan blev jag riktigt förbryllad. För när jag ställer den tredje frågan brukar bara en 2-3% räcka upp handen. Men på kvällens föreläsning för Lindex räckte mer än 20% upp handen på att de tyckte att Lindex är bra på att utveckla de anställdas kreativitet!

Så hög procentsats har jag aldrig varit i närheten av att få på något annat större företag i Sverige. Faktum är att det ända företag som jag ställt frågan på och fått högre svarsprocent på var när det var ett gäng från Google där alla räckte upp handen.

Google - och Lindex ... De företag som är bäst på att utveckla de anställdas kreativitet? Otippat.

Jag avbröt föreläsningen och gav en spontan-applåd till personalchefen på Lindex som satt i publiken. Tyvärr fick jag inte möjlighet att stanna kvar och fråga henne hur det kunde komma sig att den kreativa miljön på Lindex tycktes vara så bra. Men jag ska absolut boka in ett samtal med henne i framtiden. Jag är nämligen väldigt nyfiken på att få se om de har något svar.

"Hur skapar man ett kreativt klimat" brukar många människor fråga mig. Jag brukar försöka vända på frågan och svara "Genom att skapa ett klimat där många människor känner att de får utveckla sin kreativitet".

För ett företag där många anställda tycker att de får utveckla sin kreativitet kommer att utveckla sin kreativitet. Så enkelt är det nog.

Det var väldigt roligt att få komma till ett företag som Lindex idag och möta ett företag där så många av de anställda för en gångs skull var nöjda med hur deras kreativitet togs om hand och utvecklades av arbetsgivaren. Jag ler så här flera timmar efter att föreläsningen är över och jag är övertygad om att väldigt många företag har väldigt mycket att lära av Lindex.

Fredrik

4/9 Folkuniversitetet?

info@interesting.org — Tue, 04 Sep 2007 00:00:00 GMT

I mina föreläsningar brukar jag nu för tiden prata mycket om varför det är viktigt att svenskar öppnar båda ögonen och ser vad som händer i HELA världen - inte bara väst-världen.

(Vi är extremt insöade på "vår" del av världen. Söker man tex på "Bollywood" på Internet får man upp "Menade du Hollywood?" ...)

Tyvärr har svenskar väldigt dålig koll på vad som händer i t.ex. Asien.

Idag höll jag en föreläsning för nyfikna människor när Folkuniversitetet hade Öppet Hus.

Är det någon grupp människor i Sverige som man skulle kunna tro vore allmänbildade så är det ju människor som går på Öppet Hus på Folkuniversitetet. Men icke.

Jag ställde ett antal frågor om Asien till de 60 personer som satt i publiken och det var deprimerande hur lite publiken kunde.

Inte en enda person kunde t.ex. säga namnet på ledarna i Kina eller Indien ...

Det var intressant - och lite deprimerande som sagt.

Å andra sidan räckte alla i publiken upp handen på att de tyckte "kreativitet var viktigt" OCH på frågan "Anser du att du är kreativ".

Det var intressant - och otippat.

Det är roligt att föreläsa på öppna tillställningar som den på Folkuniversitetet idag. Det känns som om man får träffa mer nyfikna människor på öppna föreläsningar.

Och att träffa nyfikna människor är bland det roligaste jag vet.

Fredrik
Som efter föreläsningen diskuterade HPs idéverksamhet, pocketböcker, kärlek och rädsla samt fotografering med några ur publiken som stannade kvar och ville prata.

31/8 Utvecklas-land

info@interesting.org — Fri, 31 Aug 2007 00:00:00 GMT

99% av alla talaruppdrag som vi på interesting.org gör är kortare än 3 timmar, oftast 1,5 timme.

Anledningen att vi gör korta uppdrag är att vi vill ha tid över att intervjua intressanta personer, starta roliga projekt och skriva våra böcker. Och resa.

Det är väldigt ovanligt att vi gör 2-heldagars utbildning för en kund. Så idag är en ovanlig dag.

För idag - och imorgon - håller jag en 2-dagarskurs i "affärskreativitet" för EMBA-utbildningen på Stockholm School of Economics (SSE) i Riga.

Anledningen till att jag säger "ja" till SSE när jag säger "nej" till nästan alla andra som ber mig komma för två dagar är att det är så otroligt spännande att tala för deltagarna på SSE:s MBA-utbildning i Riga.

Att det är SSE betyder att det är hög kvalitet. (SSE blev nyligen vald till Europas 12:e bästa Handelshögskola)

Att det är MBA-utbildning betyder att det är ambitiösa personer med intressanta erfarenheter som jag kommer att få föreläsa för.

Men framförallt är det ordet "Riga" i meningen två stycken upp som gör att jag kommer. MBA-studenter finns det många. Handelshögskolor likaså. Men att få föreläsa för MBA-studenter på en handelshögskola i Riga gör mig lycklig.

Det brinner i deras ögon. De vill lära. De vill utvecklas. De vill utveckla.

Och de har framtidstro.

När jag frågar gruppen hur många som tror att "Lettland kommer att vara bättre i morgon än det är idag?" räcker ALLA upp handen. En av dem räcker upp båda händerna.

I Sverige är det deprimerande många som inte räcker upp handen när jag frågar samma fråga om Sverige...

Lettland har utvecklats något otroligt sedan 1990. (En person berättade hur man på sjukhusen för 15 år sedan - i brist på annat - hade använt steriliserade diskmedelsflaskor som "dropp-påsar". Idag ser man nybyggda shopping-gallerior.)

Det är klart att Lettland inte är utvecklat på alla områden. Men det är just det som är poängen. När jag frågade gruppen hur många som definierade Lettland som ett "Developing Country" räckte nästan alla upp handen - men utan att skämmas. De känner att deras land fortfarande håller på att just "utvecklas".

Men en man som satt längst fram i klassrummet räckte inte upp handen.

"Så du definierar Lettland som "Developed country" redan", frågade jag.

"Nej", sa han med ett stort flin och gav mig en blinkning. Sedan fortsatte han:

"Jag definierar oss som ett "Developing Developed Country".

Ett "Developeding Country". Vilken spännande idé.

Ett land som inte slutar att utvecklas.

Det är därför jag tackar jag till att stå och göra två dagars utbildning i Riga.

För att JAG lär mig.
För att JAG inspireras.

Åk till ett "utvecklingsland" och låt dig utvecklas.

Fredrik
I Riga.

29/8 Att lära av andra

info@interesting.org — Wed, 29 Aug 2007 00:00:00 GMT

Senaste veckan har jag fått ovanligt många brev från människor som skrivit att de har blivit både provocerade och inspirerade på samma gång under min föreläsning.

Jag har väldigt svårt att förstå hur det riktigt kan gå till (även om jag är glad att det har fått den effekten)

Så jag bestämde mig för att studera en mästare i grenen - ikväll gick jag (tillsammans med en annan talare, Fredrik Svensson) på stand-up-comedy och lyssnade på Magnus Betnér.

Magnus Betnér är en unik stå-up-komiker. Folk vrider sig i skratt när han står på scen och är bitter, elak och sur. Han är vasst kritisk och inleder till exempel sin show med att under 5 minuter i allvarlig ton prata om våldtäkts-rättegången mot "Stureplansprofilen" som nyligen lades ned. Det är verkligen inte roligt. Folk vänder och vrider på sig och känner sig obekväma. Sedan avslutar han den delen av showen med att nämna den åtalades namn (Jag kommer dock inte ihåg vad han hette) och säga ungefär "Denna skit förtjänar att hängas ut med namn".

En sådan inledning på ett stand-up-comedy-pass bryter nog mot alla regler om hur stand-up ska göras. Och ändå får han 40 minuter senare taktfasta applåder och hurrarop från publiken. Inklusive mig.

Magnus Betnér är mycket bra på det han gör. Fast han - eller kanske just på grund av att han - gör det helt "fel".

Att som föreläsare gå och lära av stå-uppare är att lära av de bästa. De tekniker som de använder för att få med sig publiken kan alla talare lära sig något av.

Någon har sagt att stand-up nog är bland det svåraste man kan göra på en scen. Jag tror att det ligger något i det.

Att stå inför en grupp fulla människor och få dem att skratta är inte lätt - speciellt inte när det är sent på kvällen.

Men Magnus visste hur man tog dem. När några i publiken börjar prata under hans show avbryter han showen och säger:

"Jag kommer inte full till ert jobb och stör er när ni jobbar genom att spy i er kopiator. Det handlar om respekt."

Pratkvarnarna tystnade tvärt. De andra i publiken skrattar högt.
Magnus dominerar kvällen.

I kväll har jag lärt mig mycket om den svåra konsten att provocera - men utan att göra människor arga på riktigt.

Jag lär av Stand-up-comedy-proffs. Vilka yrkesgrupper kan du lära av? Utveckla din kreativitet - och ditt arbete - genom att inspireras (eller kanske också provoceras) av andra som gör bra saker i sin bransch.

Fredrik

28/8 En kreativ hjärna

info@interesting.org — Tue, 28 Aug 2007 00:00:00 GMT

"Vill du komma och föreläsa på Åland? Det ingår paddling med Alexander Lervik."

Det finns frågor man inte säger "Nej" till.

Jag har paddlat på Åland förr och det måste vara världens vackraste skärgård.

Dessutom är det väldigt trevliga personer på Åland (Vad är det med "ö-människor" som gör att de ofta är så trevliga?)

Och så var det det där med att få tillbringa en helg med Alexander Lervik.

Jag har träffat många kreativa designers men Alexanders kreativa hjärna är unik. Jag älskar hans sätt att tänka. Han har en förmåga att inte bara "designa" något så att det blir snyggt eller funktionellt. Han gör det både snyggt, funktionellt OCH lite annorlunda. När man ser något han gjort blir man ofta glad.

Som när han gjorde sitt "Bright Handle" - ett dörrhandtag för toaletter eller konferensrum som lyser rött när det är upptaget (och som enligt Assa Abbloy är "Världens mest omskrivna dörrhandtag" ...)

På föreläsningen som vi gjorde på måndagen för 140 personer och som arrangerades av Åland Form pratade jag generellt om kreativitet. Alexander berättade om några av sina projekt.

Ett av hans senaste projekt som han berättade om ser du ovan.

Det är en lampa. I form av Alexanders egen hjärna ...

Alexander gick till KI och fick en 3D-scanning av sin hjärna. Han tog sedan den digitala modellen och "skrev ut" den på en "3D-skrivare".

3D-skrivare är häftiga maskiner. De fungerar som vanliga pappersskrivare - men istället för att skriva bläck på papper så "skriver" skrivaren ut små plast-kulor som stelnar och skapar en 3D-modell. (3Dskrivaren kostar idag 700 000 kronor, det tar timmar att skriva ut ett exemplar av hjärnan och det går bara att göra i en färg. Men priserna rasar för varje år (förra året kostade maskinen 1,5 miljoner), utskrifterna går fortare och fortare och under nästa år kan man "skriva ut" i fyrfärg.) Det händer grejer just nu ...

Resultatet av Alexanders experimenterande blev en plastmodell som fungerar som lampskärm.

En cool lampa. Men det häftiga med Alexander är inte att han gör snygga saker eller coola lampor - utan att han bestämmer sig för att göra det genom att lägga sig i en scanner och undersöka hur en 3D-printer fungerar.

Han är helt enkelt nyfiken på hur ny teknik kan användas på nya sätt. DET är nog en av de mest värdefulla egenskaper man kan ha - inte bara för en designer. Men kanske framförallt för en designer.

Att ha ett jobb där man får förmånen att föreläsa tillsammans med människor som Alexander är en stor förmån. Att få göra det på Åland och erbjudas att också tillbringa helgen där som en del i arvodet gör det inte sämre.

Fredrik

På väg hem ombord en Viking Line färja med 17 sekundmetersvindar på Ålands hav.

27/8 Härarbete i Sandhamn

info@interesting.org — Mon, 27 Aug 2007 00:00:00 GMT

”Är det inte jobbigt att resa så mycket i jobbet" frågade en journalist som intervjuade mig i Ludvika nyligen.

Jag tänkte på honom när jag reste till dagens föreläsning; Vi samlades nämligen på Strandvägen i Stockholm och tog en skärgårdsbåt ut till Sandhamn.

Jo, det är ett tufft jobb att tvingas resa med skärgårdsbåt en solig sensommardag för att arbeta i konferensrummet ”Utkiken” på Seglarhotellet.
Verkligen jättejobbigt...

Men någon måste göra det.

Jag sätter mig med min bärbara dator vid ett fönsterbord och startar mitt Telia Connect-kort för att Härarbeta de två timmar det tar att komma ut till denna underbara ö.
Det är en otroligt vacker resa.

Nu blev det inte så mycket gjort den första halvtimmen. För bredvid mig satt passande nog en sprudlande kvinna och berättar hur hon läst Härarbetaboken och hur hon sedan dess praktiserat konceptet.

Hon berättar hur hon skrivit en uppsats om distansarbete på universitetet och att hon älskat konceptet Härarbete så pass mycket att hon även köpt en bok till sin far i USA.

När skärgårdsöarna susar förbi utanför fönstret berättar kvinnan hur hon skrattat när hon kommit till Kista första gången och sett skyltarna vid tunnelbanan som på ett så typiskt svenskt sätt pekade mot kontorskomplexen och hade texten; "Arbetsområde".
–”Vadå ARBETSOMRÅDE?”, log hon. –”Jag vill ju kunna arbeta var jag vill”.
Vidare beskrev hon hur hon nyligen skulle byta jobb och då haft som krav att få möjlighet att Härarbeta, något hon också fått igenom.

För som hon sa: ”Det är när jag Härarbetar jag gör de riktigt smarta sakerna”.

Tänk att det fortfarande finns företag som aktivt hindrar sina anställda från att få arbeta där de gör ”de riktigt smarta sakerna”.

Det hörs ju hur korkat det är.

Teo Härén
På väg hem längst fram på skärgårdsbåten ”Sandhamn” med 3g-täckning och havsutsikt.

24/8 Varför vi gör det vi gör

info@interesting.org — Fri, 24 Aug 2007 00:00:00 GMT

I går höll jag en föreläsning för 1000 nyblivna högskolestudenter som just börjat i Jönköping.

Idag fick jag ett mail. Dagens krönika är i princip bara detta mail. Det förklarar bra varför vi på interesting.org gör det vi gör.

Mailet löd:

"Tack för en omtumlande föreläsning Fredrik!

Jag heter Sara Ryderberg och är en av de nyblivna högskolestudenterna som tvingades lyssna på dig igår, fredagen den 24 augusti, på Elmia. (För övrigt var det jag som ropade "hjulet", vilket ju nu känns fantastiskt ogenomtänkt...)

När jag gick ut från salen så kände jag mig platt som en pannkaka - totalt nedtryckt i skorna - och, pardon my Frensh, jävligt förbannad på dig. Efter att ha läst lite på din hemsida har jag nu förstått att jag inte är den enda som känner på det här sättet, och att jag heller inte är ensam om att efter några timmar vara otroligt taggad och inspirerad! Jag skulle nog till och med vilja gå så långt att säga att din föreläsning förändrade mitt liv, eller åtminstone tvingade upp mina ögon (som i "A Clockwork Orange" om du har sett den - om inte så gör det)!

Direkt när jag vaknade imorse satte jag mig medsamma framför datorn utan att äta frukost, vilket är en ovanlighet, och började läsa på MIT och Wikipedia. Det var nu tre timmar sen och jag har fortfarande inte ätit. Jag är så tacksam för att du gav mig en fet örfil igår och förvandlade mig från någon som inte direkt haft ett konkret mål med min utbildning, till någon som nu är fast besluten att starta ett eget företag, samt tvinga min pojkvän och hans släktingar att från och med nu enbart prata mandarin med mig!

Lycka till och fortsätt nu att frälsa Sverige med din förolämpningsteknik!

Xie xie!

/Sara"

Att på 60 minuter lyckas få en människa att se annorlunda på sitt liv är ett utmaning - och kanske det mest inspirerande arbete man kan ha.

Mail som detta inspirerar mig själv att föreläsa för fler personer.

Fredrik
Mailat från uteserveringen på en Ålandsbåt på väg till Mariehamn (Trådlöst Internet är fantastiskt. Härarbete är underbart)

23/8 Föreläsa i solen?

info@interesting.org — Fri, 24 Aug 2007 00:00:00 GMT

Österlen är en väldigt vacker del av Sverige, och Bollerup är en väldigt vacker del av Österlen.

Som framgår av meningen ovan tycker jag att Bollerup är väldigt vackert.

När jag kör genom morgondimmorna på väg mot den stora gymnasieskolan i Bollerup i morse gapar jag över hur vackert landskapet är när jag närmar mig anläggningen. Jag stannar två gånger för att bara kliva ur bilen och ta in vyerna, så behagligt är det.

När jag svänger upp på den grusade gården och möter en grupp Skånska gäss stolt poserande vid dammen framför de vitkalkade husen blir det nästan överdrivet harmoniskt.

Så när rektorn lite senare berättar att de har fyra sökanden på varje plats är jag inte det minsta förvånad; här skulle jag också vilja studera.

Ännu finare blir det när solen tränger igenom dimmorna och badar hela anläggningen i ett varmt sensommarljus.

Just när detta sker hamnar jag i ett samtal med en av de ansvariga för Snilleblixtrarna i Ystad som kommit för att lyssna på min föreläsning.

Vi pratar om just "vackra miljöer" och "vackert väder", och om hur inspirerande dessa båda saker är för de flesta människor.

Vi talar Härarbete och jag slås av insikten att trots att jag föreläser på 200 konferenser per år har jag ännu inte sett en enda konferensanläggning som erbjuder ett professionellt alternativ om man som grupp vill njuta av solen och ha en föreläsning utomhus.

En föreläsningssal under bar himmel, med möjlighet att visa bilder på en ljusstark projektor, med ordentliga stolar och med bra ljud.

En vanlig föreläsningssal helt enkelt- men utomhus, I solen. (Eller under parasoll, i skuggan, för de som vill det)

Trots att de flesta anläggningar ligger väldigt vackert är det oftast inte ens möjligt att se dessa miljöer genom fönstret (!) från föreläsningssalen; vilket i sig är helt absurt! Och ännu svårare är det alltså att faktiskt ha möjlighet att verkligen sitta ute i de vackra miljöerna.

Det är konstigt. För hela poängen med att åka till en kursgård är ju ofta att man skall inspireras av dess vackra omgivningar.

(Det blir extra tydligt på just Bollerup. För trots att jag är på den vackraste skola jag varit på sker föreläsningen i en gymnastiksal. Utan fönster.)

Känner du till någon konferensanläggning som erbjuder ett proffsigt utomhusalternativ att hålla föreläsningar på så maila mig gärna (hararbeta@interesting.org)

Jag vill i så fall gärna föreläsa där.

Hur som helst så tar jag och går ett varv på skolans ägor innan jag reser hem igen.

De vackra miljöerna och det vackra vädret ger mig massor av energi.

Den energin tillsammans med den energi jag fått av att möta en massa visionära människor (Det gör jag ofta i Skåne) på skolan gör att jag lämnar dem både peppad och inspirerad.

Att döma av reaktionerna hos publiken efter min föreläsning var jag inte ensam om det.

Teo Härén

På väg hem från Bollerup. I Skåne

PS: Foto lånat av Bollerup.se

22/8 En kreativ stubbe?

info@interesting.org — Wed, 22 Aug 2007 00:00:00 GMT

Vissa orter har så vackra namn.
Som tex; ”Töreboda”.

Visst ligger det fint i munnen?
Det liksom rullar fram över tungan; ”Töreboda”.

Nu är inte Töreboda en särskilt stor kommun. Men det är helt klart en kreativ sådan.
Jag fick två bra exempel på detta när jag föreläste där här om dagen.

Först och främst hotellet jag bodde på:

Den senaste veckan har jag föreläst i Ludvika, Uddevalla, på Österlen, i Västerås och så just i Töreboda. Som vanligt blir det en del nätter på hotell.
Jag försöker ofta bo kreativt, men frågan är om inte hotellet i går var det mest kreativa jag någonsin bott på. (Och då har jag ändå bott på husbåtar i Kashmir, i hyddor med stampat jordgolv i Afrika och i tält på Svalbard)

Dagens hotell var nämligen en stubbe.
Jo, faktiskt. En stubbe.

Det var ett fristående hus byggt precis vid Göta Kanal. Stubben hade charmigt nog två dörrar (En för vuxna och en egen dörr för barnen!) den var helt i trä och hade alltså byggts i form av en gigantisk stubbe.

Som du säkert förstår sov jag som en stock :-)

Morgonen efter föreläste jag för lärarna i Töreboda.
Jag talade om att man skall våga göra tvärtemot alla andra.
Att man skall ha modet att göra något ingen annan tidigare gjort.
Att det kan löna sig att tänka på tvären.

Det är roligt att tala om sådant efter att ha sovit i en stubbe.

Efter föreläsningen kommer rektorn fram och tackade mig.
I handen har hon en väl genomtänkt present.
En gåva som representerade precis det jag talat om i föreläsningen.

Det var en kopia på färjan ”Lina”.

Låt mig berätta lita om ”Lina”.
När alla andra båtar går upp och ner längs Göta Kanal var det en man, Oskar Lindhult, som 1919 tänkte ”på tvären”.
-”Det bor ju många människor på ena sidan kanalen som har sina arbeten på den andra sidan och som har långt till närmsta bro” … tänkte Oskar.
”Man kanske kunde ha en båt som inte färdades upp och ned längs kanalen, utan istället korsade den?”

Sedan den dagen är ”Lina” i Töreboda Sveriges minsta färja och hon korsar kanalen på några sekunder flera hundra gånger per dag.
Priset har hela tiden varit ”det lägsta myntet i bruk”.
Så jag betalde 50 öre när jag direkt efter föreläsningen åkte till kanalen för att ta en resa t.o.r. med Lina.
Totalkostnad; 1 kr.

En unik färja och ett underbart hotell.

Vissa orter är helt enkelt kreativa.
Som t.ex. Töreboda.

Det var stimulerande att få föreläsa för dagens lärare i Töreboda för att hjälpa dem att inspirera sina elever att bli än mer kreativa.

Det skall bli roligt att se vilka färjor och hotell som finns i Töreboda om 20 år.

Teo
I Töreboda

21/8 Inspirationsprovokationer

info@interesting.org — Tue, 21 Aug 2007 00:00:00 GMT

Kvinnan som kom fram till mig hade ett kolsvart hår, en piercing i hakan och stora svarta högklackade skor. Hon såg ut som en kvinna som man inte ville stöta sig med. Därför ska jag villigt erkänna att jag blinkade till när hon kom fram till mig direkt efter att föreläsningen var klar och sa:
”Du, efter halva föreläsningen tänkte jag räcka upp handen och säga ’Det är omöjligt att tycka om en sådan som du!’.”

Sedan log hon med hela ansiktet - inklusive ögonen - och tog mig i hand.

Det är ett konstigt jobb man har.

Kvinnan förklarade för mig att hon hade varit så frustrerad, irriterad och arg efter första halvan av min föreläsning att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Men när hon lyssnat på hela föreläsningen hade jag lyckats få henne att totalt ändra sinnestämning och nu stod hon och pratade med mig både glad och inspirerad.

Att kunna få en person att gå från neutral - via otroligt förbannad - till väldigt inspirerad på 1,5 timme är en retorisk utmaning. Jag älskar det.

Idag fick jag för övrigt ett liknande mail från en kinesisk journalist som nyligen intervjuade mig efter en föreläsning. Hon skrev: ”I wish you good luck in your annoying but inspiring speeches.” Och en gång blev jag presenterad med orden ”Nu ska vi få lyssna på en inspirerande provokations-föreläsning”. För en månad sedan kom en beställare fram, tog mig i hand och tackade för en inspirerande föreläsning. Sedan sa han: ”Vilket roligt jobb du har som får stå och skälla ut människor hela dagarna …”

Det är ett konstigt jobb man har.

Att vara talare handlar om att beröra. Om att skapa känslor hos åhörarna. Nästan alla föreläsare försöker beröra med humor. Ett fåtal talare lyckas beröra med sorg och jag har lyssnat på talare som har fått mig att gråta. Själv kör jag alltså ibland med taktiken att få dem som lyssnar förbannade för en stund. Det låter som en helt sjuk strategi för ett tal - men det konstiga är att det fungerar.

Nu är det naturligtvis inte bra om människor LÄMNAR föreläsningen förbannade. Men att kunna beröra människor så mycket att de - under en stund - blir förbannade och irriterade gör att budskapet verkligen går in. Man har fått människorna att börja tänka.

Och är det någonting som jag insett efter att ha föreläst om kreativitet för mer än 100 000 människor så är det:
1) Människor tänker på tok för sällan.
2) Människor vill utveckla sin kreativitet

Att då lyckas provocera fram en ilska/irritation/frustration är ett mycket effektivt sätt att få människor att börja fundera på hur fast de är i gamla vanemönster och få dem att börja vilja förändra sig. Men det är som sagt en utmaning att sedan få samma människor att lämna föreläsningen inspirerade och glada.

Jag tror att vi alla skulle må bra av att provoceras - och inspireras - lite oftare. Inte bara på föreläsningar, utan lite när som helst i våra liv. Att skakas om ibland är nyttigt för kreativiteten.

När såg du till att skakas om senast?

Fredrik

20/8 Fast i gamla banor

info@interesting.org — Mon, 20 Aug 2007 00:00:00 GMT

Då är vi tillbaka från semestern igen och börjar åter med krönikor. Vi ser fram emot en väldigt intressant höst.

Den första krönikan handlar om att vara fast i gamla banor.

För ett par veckor sedan var jag på Sri Lanka och passade på att anställa en ny person till interesting. (Vi håller på att bygga ut en global sälj- och marknads-organisation som ska sitta på Sri Lanka.) Den första person vi har anställt är Ayachana Hettiarachchi och hon börjar i september.

Under anställningsintervjun berättade Ayachana om när hon varit på besök på en te-fabrik. Hon hade noterat hur fabriken fortfarande lät arbetarna släpa upp teet på fjärde våningen för att få det att torka. Förr i tiden hade man te-torkningen på fjärde våningen för att det fläktade mer högre upp. Men sedan flera år använder man sig av maskiner (typ torktumlare) men man hade alltså placerat maskinerna på fjärde våningen för där "brukade" man ju torka te. Så utan att det fanns någon anledning släpades te-korg efter te-korg fyra trappor upp för att torkas i maskiner...

När Ayachana frågade varför de inte torkade teet på bottenvåningen erkände de som arbetade i fabriken att de aldrig slagits av tanken.

Denna historia berättade jag för Teo idag och då skickade han över ett mail som han också fått idag. Mailet är från en person som lyssnat på Teo föreläsa i helgen. Det löd:

"För ett antal år sedan arbetade jag för ett företag som gjorde system åt pappersindustrin. Bl.a. så samlade vi in mätvärden på olika pappersegenskaper.

När man tillverkar papper i en pappersmaskin så rullas det färdiga papperet upp till en stor rulle (kanske 7-8 m bred, 3-4 meter i diameter) och man gör flygande byten, dvs man stannar inte maskinen. Den stora rullen lades åt sidan och så togs ett pappersprov (en remsa tvärs hela bredden). Den här remsan sitter alltså i änden på den kanske 45 000 meter långa pappersbanan på rullen, men anses gälla för hela rullen. Remsan skickas till labbet för analys och efter någon timme har man svaret och kan behandla papperet vidare baserat på det. Det här ger en del dödtid och en tröghet i hanteringen.

Vi som kom från ett IT-företag frågade då varför man inte lika gärna kunde anse att det tagna provet skulle gälla för den kommande rullen istället. Dvs, den rulle som håller på att produceras. Då kan ju analysen vara klar samtidigt som rullen är klar. Tar man ett prov på ytteränden av en rulle så kan det ju i praktiken gälla som ett prov taget längst in på den kommande rullen (eftersom man arbetar med en kontinuerlig pappersbana).

Labbpersonalen bara tittade på oss.

För dem hade det varit så självklart att man tar ett prov på en rulle, och så gäller det för den. Inte kan man väl provningen ligga före tillverkningen? I praktiken var det som sagt samma precision men det satt så hårt inrotat att ingen ens hade kommit på idén, fast det var ett problem med att labbresultaten dröjde ibland.

Hur det gick? Så vitt jag vet, så hör prov och rulle fortfarande ihop som förut. Tar man från en rulle så gäller det också bara för den. Möjligen försöker man snabba på labbrutinerna istället...."

Två historier på samma tema: Personer som är så fast i att göra som man gjort att de inte inser hur de kan förbättra sin verksamhet.

Jag hoppas innerligt att semestern har gjort det möjligt för dig att ta ett par mentala steg tillbaka från ditt jobb för att kunna se på det med nya ögon.

Fredrik

9/7 Semester!

info@interesting.org — Mon, 09 Jul 2007 00:00:00 GMT

Det sägs ju att man får sina bästa idéer när man är ledig. Så nu har vi höga förväntningar på de undermedvetna delarna av våra respektive hjärnor. För nu tar hela interesting.org semester.

Vi är tillbaka någon gång mitten av augusti. Det betyder bland annat att det inte kommer att komma några krönikor på ungefär en månad.

Vi kommer dock att läsa mail lite då och då för att kolla om det kommit in något intressant.

Ha en underbar sommar och se till att vara riktigt ledig.

Fredrik & Teo

6/7 Att lyssna på människors historier om kreativitet

info@interesting.org — Fri, 06 Jul 2007 00:00:00 GMT

Cinnemon Grand är ett nyligen renoverat 5-stjärnigt hotell i Colombo som har en underbar utomhus-bar där fladdermössen zig-zaggar över barborden i en rasande fart.

Under detta skådespel av fladdermöss-flygningar satt jag ikväll tillsammans med en vän och tre kollegor från Världsbanken och drack drinkar gjorda på lime-juice.

Organisationen lever verkligen upp till sitt namn - de var alla människor som såg sig själva som en del av världen - inte ett land.

Där var en man född i Egypten, uppvuxen på internatskola i England som inom kort skulle flytta till Nigeria.

Där var en ryska som bodde i USA och en kvinna från Pakistan som skulle ta hand om Världsbankens verksamhet på Sri Lanka.

När de berättade om sina jobb insåg man snabbt att deras jobb var allt annat än händelsefattiga och ofarliga.

De berättade om hur de tvingats gira i luften för att någon försökt skjuta ner deras plan när de skulle landa på Sri Lanka. De berättade om hur bussen som mötte dem första gången de kom till Afghanistan hade ett kulhål i framrutan och torkat blod på busschaufförens säte. De berättade historier om ministrar med feta guldlänkar som satt på möten och diskuterade mellan varandra hur de skulle lura Världsbanken och inte förstod att deltagarna från Världsbanken kunde tala det lokala språket.

Det var en väldigt intressant kväll.

Men vi pratade naturligtvis också om kreativitet. Och som en av dem sa: "Jag tror de mest kreativa människorna finns i fattiga länder, för om man är fattig och okreativ så dör man." Hon drog kanske argumentationen till sin spets, men hon har en poäng.

Och sedan började de att berätta om kreativa lösningar de "råkat ut för" under sina resor.

Som familjen som stoppat en liten tyngd på pinnen som mätte el-förbrukningen så att den snurrade lite långsammare och på detta vis fick lägre elräkningar.

Eller entreprenörerna i Thailand som gjort dealar med de som står och säljer sim-kort på flygplatsen i Bangkok så att de får veta när ett nummer säljs till en utländsk man. Och som sedan - alltid klockan 11-12 på kvällen - börjar skicka SMS med budskapet "Girl, Girls, Girls". Det kan vi kanske kalla "targetet marketing".

Eller de företagsamma familjerna i Afghanistan som körde in alla sina familjemedlemmar i ett rum och hyrde ut resten av sina hem som hotellrum till utlänningar som landade i landet efter USA:s invasion. Många utlänningar och få hotellrum är som gjort för företagsamma människor. Sängar snabbt ihop-spikade av plankor och med ihopsydda t-shirts som lakan hyrdes ut för US$ 50,00 per natt. "De måste ha tjänat pengar som gräs!" skrattade mannen som berättade om det.

Efter att ha jobbat med kreativitet i sju år har jag lärt mig att alla människor har intressanta historier om kreativitet i sina liv. Och de är alltid lika roliga att lyssna på. Att få sitta och höra människor berätta om kreativitet i sina arbeten är nog faktiskt ett av de bästa sätt jag kan tänka mig att tillbringa en fredagskväll. Prova det gärna själv får du se hur givande det är.

Att det den här gången dessutom blev med en drink i handen i en utomhusbar på Sri Lanka med fladdermöss som lekte ovanför huvudet gjorde ju inte saken mindre angenäm.

Fredrik
I Colombo

5/7 Kreativitet under terror

info@interesting.org — Thu, 05 Jul 2007 00:00:00 GMT

Idag har jag landat på Sri Lanka igen. Denna underbara paradisö.

Men det är krig i paradiset. Och även om jag har väldigt svårt att förstå hur ett så underbart och vänligt land kan ha ett inbördeskrig så har det tydligen till och med blivit värre senaste tiden.

Regeringen och Tigrarna är i fullt krig med varandra. (Stod i The Economist nylign att fler människor dog på grund av krig/terrorism på Sri Lanka än i Afganistan (!) förra året.

Dessutom har det på senaste tiden börjat med kidnappningar och "car-jackings" och annat otyg i paradiset.

Och tydligen är juli en extra dålig månad historiskt (kallas "Black July") och tydlgen är 5:e juli extra illa och flygplatsen har ofta varit mål för hot/bomber. Och då är det klart att jag landar här just idag...

Så vad har jag lärt mig om kreativitet idag? Tja, bland annat lärde jag mig att det i alla situationer, även inbördeskrig och tider av terror, skapas möjligheter för nya affärsidéer.

Till exempel träffade jag en kvinna vars pappas företag hade drabbats av att en anställd hade dödats i en bilbombsattack. Hon sa "Men tack och lov hade vi tecknat en livförsäkring med terrorist-tillägg..." För tydligen så täcker inte en vanlig livförsäkring dödsfall vid terroristattacker utan bara vid "naturliga dödsfall och olyckor". (Hur det nu inte kan kallas en "o-lycka" att dödas av en bilbomb...)

På samma sätt har de flesta fastigheter en extra "terrorist-försäkring" för att täcka kostnaderna vid en t.ex. en brand p.g.a. en bilbomb. För en vanlig försäkring täcker inte bränder orsakade av terrorattacker.

Men kvinnan jag träffade idag berättade också om en entreprenör på Sri Lanka som lyckats bygga upp ett multi-miljonföretag under de senaste 20 åren trots all terror och alla problem som detta lilla ö-land haft under denna tid.

Tänk hur mycket större hans företag skulle kunna ha varit om han inte behövt lägga krut på att försäkra sig om att transporter kommer fram trots väg-spärrar, anställda som inte kommer till jobbet p.g.a. bombhot o.s.v.

Det är en utmaning att driva företag på Sri Lanka. Men det är också ett äventyr. Och nu är jag här i några dagar för att vara en del av detta äventyr.

Vi tänker inte ofta på det i Sverige - men vi ska vara väldigt glada och tacksamma för att vi har klarat oss undan krig under nästan 200 år.

Fredrik
På Sri Lanka

4/7 Sushi och Macau i Beijing

info@interesting.org — Wed, 04 Jul 2007 00:00:00 GMT

Ikväll åt jag sushi i Beijing med Ludovic Bodin. Ludovic är en kool kille. För drygt ett år sedan satte han igång att utveckla en site där man kan boka hotellrum i Macau. Macau är Asiens Las Vegas och växer just nu så det knakar. Macau är faktiskt redan större än Las Vegas om man räknar hur mycket pengar som omsätts på spel, men när det gäller total omsättning eller hotellrum ligger Macau fortfarande långt efter. Men som sagt, det händer grejer i Macau nu. Om en månad öppnar t.ex. The Venetian i Macau och plötsligt får den lilla ön tre tusen hotellrum till. (För att förstå hur stort The Venetian med sina tre tusen rum är så skriver de på sin hemsida att hotellet är stort nog att rymma "97 stycken Boeing 747 Jumbo Jets ..." Och det är alltså bara ETT nytt hotell. Fler stora kedjor är på väg in.

Och mitt i denna galna expansion kom alltså Ludovic in och började bygga en liten site där man kunde boka hotellrum. Och det lilla företaget växte och är idag störst på att sälja hotellrum online till Macau. I dagarna köpte hans företag en konkurrent och fick därmed tillgång till domänen www.macau.com. Om man jämför med motsvarigheten i Las Vegas - www.vegas.com - inser man vilken utveckling hans företag står inför: vegas.com bokar tiotusentals hotellrum varje dag och får behålla ca 30 us$ per bokning...

Jag älskar att äta sushi. Men jag älskar framförallt att äta sushi med människor som Ludovic - entreprenörer som inte pratar så mycket om vad de ska göra, utan som bara sätter igång. För mindre än två år sedan hade han aldrig varit i Macau. (Ludovic är fransman) Idag sitter han med ett företag som är störst på att boka hotellrum i vad som är på god väg att bli världens ledande spelmetropol. Och då är hotellbokningssiten macau.com inte ens hans huvudprojekt utan ett sidoprojekt som han gör vid sidan av...

Ibland vet jag inte om jag ska bli matt av att lyssna på människor som är så effektiva som Ludovic är på att få och förverkliga sina idéer, eller om jag ska bli inspirerad. Ofta blir jag först matt och sedan inspirerad.

Och mycket riktigt lämnade jag restaurangen mätt och matt. Men sitter nu hemma och är inspirerad.

Välj vem du äter middag med. Ha middagar med människor där du lämnar bordet matt och belåten.

Fredrik

3/7 IdéQ

info@interesting.org — Tue, 03 Jul 2007 00:00:00 GMT

Wendy Wu kom till Kina från Taiwan för sju år sedan. På dessa sju år har hon byggt upp ett utbildningsföretag med mer än 100 anställda.

Jag tror jag kan lära mig mycket om hur man bygger upp utbildningsföretag av Wendy Wu.

När jag träffade henne idag över en kopp te berättade hon om hur hennes utbildningsföretag lär kineser att utveckla sin EQ. Nästan alla människor skulle må bra av att utveckla sin EQ och kanske framförallt kineserna. (När man mäter EQ på en skala från 1-150 får kineser i genomsnitt 87. I USA är snittet 100 och i Europa lite högre ändå.). Så Wendy säljer in EQ-kurser till kineserna och hon gör det genom att förklara för kineserna att de kommer att tjäna mer pengar om de anställda utvecklar sin EQ...

Jag tror jag kan lära mig mycket om hur man säljer in saker till kineser av Wendy Wu.

När jag ber henne om hennes definition av EQ säger hon: "It is taking 'Thinking' and 'Feeling' and combining them to make the best decision."

Och när jag hörde det tänkte jag att kreativitet skulle ju kunna beskrivas som att "Ta 'thinking' och ' feeling' och kombinera dem för att 'lösa ett problem'."

Jag tror jag kan lära mig mycket om kreativitet från Wendy Wu.

När hon efter två timmars intensivt samtal om EQ och kreativitet frågade mig vilken kreativ person jag såg upp till mest svarade jag "Gandhi". Jag utvecklade mitt svar med att säga att Gandhi visade kraften hos en människa med en idé. Och så gillar jag Gandhi för att det visar att kreativitet inte bara behöver vara något som används inom kultur eller affärslivet - utan att det kan användas för att förändra världen.

Wendy berättade då att ett av hennes favoritcitat var just från Gandhi som sa:"You must be the change you want to see in the world."

Jag lärde mig ett nytt citat idag av Wendy Wu.

Jag hoppas hon lärde sig något av mig också.

Vad lärde du dig idag?

Fredrik

2/7 På besök på IBM

info@interesting.org — Mon, 02 Jul 2007 00:00:00 GMT

IBM i Kina har delat upp "R&D" i en avdelning som jobbar med "Research" och en annan som jobbar med "Development".

Totalt har IBM 10 000 anställda i Kina, och av dem jobbar hela 3000 (!) med utveckling. Och det är intressant att notera att även om IBM funnits länge i Kina så har hela Development-verksamheten byggts upp sedan 1999.

En av utvecklingsavdelningens högsta chefer heter Alan Hui . En otroligt pigg och glad man som jobbat på IBM i USA i mer än 20 år. Alan Hui är nu Executive China Software Development Laboratory i Kina, och vad det betyder är att han är ansvarig för IBM:s utvecklingsavdelning av mjukvara. Att på 7 år bygga upp en utvecklingsavdelning på 3000 man från scratch är ett väldigt imponerande projekt. Och som en person som är intresserad av kreativitet var det väldigt inspirerande för mig att få komma dit idag och lära mig lite mer om hur de jobbar.

När jag idag träffade jag Alan Hui pratade vi naturligtvis mycket om kreativitetsutveckling. Men vi pratade också om annat - t.ex. Hong Kong. Alan föddes just i Hong Kong för drygt 50 år sedan och har hunnit med att flytta till USA, bygga upp en ny IBM-verksamhet i Kina i början av 80-talet, flytta tillbaka till USA och nu, sedan ett år tillbaka, åter vara tillbaka i Kina.

I dagarna är det 10 år sedan engelsmännen lämnade tillbaka Hong Kong till Kina. Då, för tio år sedan, var det många som trodde att bli en del av Kina var det samma som en dödsstöt för Hong Kong. Men det blev det inte alls. Den mycket kreativa lösningen med "Ett land - två system" som infördes har gjort att HK har fortsatt att växa och utvecklas.

Och Alan menade att Hong Kong-bornas unika situation av att vara "både väst och öst" har gjort dem väldigt snabba på att ta till sig förändringar, se det bästa från två världar och anpassa sig till ändrade förutsättningar.

Jag var själv i Hong Kong ett par dagar för en vecka sedan och kunde inte låta bli att bli inspirerad av den blandning av öst och väst man möter där.

När jag frågade Alan Hui varför han - som ju flyttat från Hong Kong till USA som 13-åring - nu som 50+:are hade bestämt sig för att flytta tillbaka till Kina sa han: "Because I am Chinese..."

Och sedan förklarade han att han nu i slutet av sin karriär ville "ge tillbaka till samhället" - och då menade han alltså inte USA:s samhälle, utan Kinas.

När jag lämnade IBM:s futuristiska kontor i Beijings eget "Silicon Valley" slog det mig vilken effekt det kan ha när människor som Mr Hui (med 20 års IBM-erfarenhet i USA)kommer hem till Kina och lär upp tusentals unga hungriga kineser (medelåldern på utvecklingsavdelningen på IBM i Kina är 26 år och 74% av de anställda har antingen en Masters eller en Phd ...)

Gammal erfarenhet + ung kreativitet = Spännande innovationer ...

Fredrik

29/6 "51idéer"

info@interesting.org — Fri, 29 Jun 2007 00:00:00 GMT

51job.com är en av Kinas ledande rekryteringsföretag. (Namnet, 51job, kommer från att "5" låter som "jag" och "1" låter som "vill ha" på Mandarin - alltså "jag vill ha ett job.com")

De har 18 miljoner registerade jobbsökande i sin databas och varje vecka har de 210 miljoner page-views på sin site och under samma period skickas mer än 10 miljoner CV:s till olika företag som söker folk. De är stora helt enkelt.

Och är man så stor som 51job är så blir deras kundaktiviteter också stora. Idag hade de förlagt sin kundaktivitet för sina kunder i Beijing på en gigantisk-konferensanläggning med egen tågbana (!) mellan de olika husen. Jag vet det för jag var inbjuden som talare. Bara i det hus jag bodde på fanns det 1030 rum (!) och mitt rumsnummer var: 108049 (!) Här snackar vi många rum ...

Under mitt tal frågade jag de hundratals HR-cheferna som var inbjudna hur många av dem som tyckte att deras företag gjorde tillräckligt mycket för att utveckla de anställdas kreativitet. Ingen räckte upp handen...

Om inte ens personalchefer - som har som jobb att bland annat ta fram lämpliga kurser till de anställda - tycker att det egna företaget gör tillräckligt mycket för att utveckla de anställdas kreativitet då är det illa.

Jag har faktiskt svårt att förstå detta. Om alla HR-chefer tyckte att det fanns ett stort behov av engelska-kurser skulle de ju ta fram engelska-kurser. Om det fanns ett stort behov av team-building-kurser skulle de ta fram det. Men på något sätt så är det annorlunda med kreativitet.

Alla - från chefer till medarbetare till VD och personalchef - tycker att det behövs mer kreativitetsutveckling. Men ingen - inte ens personalchefen själv - tycker att företaget gör tillräckligt.

Nu kom det i alla fall ett stort antal personalchefer efter mitt tal - bl.a. från GE och Lenovo - för att fråga om jag kunde komma och lära dem att utveckla deras kreativitet. Så det kanske är så att HR-avdelningarna har börjat förstå att det ligger på deras ansvar att se till att den egna organisationen inte bara kompetensutbildas i engelska och team-building - utan också i kreativt tänkande. Och det var ju så klart det som jag hade som baktanke när jag lade upp mitt tal för 51job idag...

Hur bra tycker du själv att ditt företag är på att utveckla de anställdas kreativitet?

Fredrik

28/6 Luft

info@interesting.org — Thu, 28 Jun 2007 00:00:00 GMT

Idag blev jag korsförhörd av tre journalister på tidningen Oriental Entrepreneur. De har en avdelning i sin tidning som kallas för "The Idea Man", där de gör intervjuer med människor som har tankar om idéer. Många av de som har varit med tidigare har varit författare; som Malcolm Gladwell som skrivit Tipping Point och John Naisbitt som skrivit Megatrends. Och idag var det alltså dags för författaren till Idébok.

Och det blev som sagt ett korsförhör. De tre journalisterna turades om att ställa frågor så att jag knappt fick tid att hämta andan under den två timmar långa intervjun.

Och jag fick frågor som jag aldrig fått tidigare.

Som: "Anser du att kreativa människor som hela tiden vill ha förändring har svårare att ha långa relationer?"

Eller: "Vad är det för skillnad på kreativitet i Norge och Sverige?"

Och så fick jag en fråga som jag tycker var nästan filosofiskt vacker: "Är inte kreativitet lite grann som luft?"

Först förstod jag inte alls vad han menade. Sedan förklarade han att idéer är som luft: värdefulla och mitt ibland oss, men samtidigt så svåra att "se".

Jag bestämde mig för att försöka ge mig på ett lite filosofiskt svar tillbaks. Så jag sa: "Ordet 'inspiration' betyder 'att andas in' och jag tror att på samma sätt som man kan fånga luft genom att andas in så måste man för att lyckas 'få' eller 'fånga' bra idéer låta sig inspireras av omvärlden."

När jag svarat klart hörde jag hur flummigt det lät. Men samtidigt tyckte jag att det fanns ett väldigt tydligt samband mellan 'luft' och 'idéer'.

Och precis som vi behöver luft för att leva behöver vi få - och göra idéer för att känna att vi lever - för när känner man MER att man lever än när man just har fått en bra idé?

Se där, ännu ett lite flummigt svar på samma tema.

Men det är det som gör det så roligt att bli intervjuad om kreativitet av journalister - man tvingas leta efter svar på frågor som man inte ställt sig. Och det är ju det kreativitet väldigt mycket handlar om: att svara på nya frågor.

Ring en journalist och be dem intervjua dig - eller ta bara vilken tidning som helst och väjl ut några intervju-frågor och svara på dem som om de ställdes till dig. Att tvingas svara på frågor man inte fått tidigare är utvecklande. Och roligt.

Och om du inte orkar ringa en journalist, eller plocka fram en tidning, svara på denna fråga: "Om kreativitet är som luft som vi måste andas in, vad ska vi då kalla motsvarigheten till det vi andas ut?"

Fredrik
I Beijing där luften darrar av sommarvärmen. Undrar hur det ser ut när luften darrar av idéer.

27/6 Föreläsningsfortsättning

info@interesting.org — Wed, 27 Jun 2007 00:00:00 GMT

Det slår mig ofta - både när jag håller föreläsningar eller är på föreläsningar - hur få människor det faktiskt är som kommer fram till en föreläsare och ställer några ytterligare frågor. När jag själv är på föreläsningar brukar jag nästan alltid gå fram och ställa några frågor till den som talat - det ger ofta mer än själva föreläsningen man just lyssnat på. Och då är det ju praktiskt att det är så få andra som utnyttjar möjligheten. Men när man själv är föreläsare är det ibland lite tråkigt hur få som kommer fram efteråt. Stunden när de som har lyssnat kan komma fram och ställa de frågor som det inte fanns tid/möjlighet/tillfälle att ställa under föreläsningen är ofta den roligaste av hela föreläsningen. Och dessa frågor är oftast de mest intressanta att besvara.

Som kvinnan som kom fram efter min föreläsning i Guangzhou för några dagar sedan.

”Får jag ställa några frågor?”, undrade hon.
”Självklart”, sa jag.

Och sedan pepprade hon mig med frågor. Några av de jag kommer ihåg var:

”Jag tycker inte att kreativitet är viktigt, jag tycker att genomförandet är det viktiga, hur tänker du kring det”?

(Jag svarade att jag inte såg ”kreativitet” och ”genomförande” som motsatser till varandra. Kreativitet och genomförande är inte som ”kallt” och ”varmt” eller ”lång” och ”kort”. Det behövs kreativitet OCH det behövs genomförande-kraft. Och man kan inte ta bort någon av dem. Hon såg faktiskt ut som om hon ändrade inställning efter att jag svarat.)

Hennes nästa fråga var: ”Min chef håller just på att gå en EMBA-utbildning och under sin utbildning får han massor av nya idéer som han kommer springande med till oss för att genomföra och det är helt enkelt för många idéer - vad ska vi göra?”

(Jag svarade att hon måste få sin chef att inse skillnaden mellan värdet av att få många idéer - men att det inte betyder att alla idéer ska göras. Personer med många idéer måste bli bättre på att prioritera vilka idéer som faktiskt ska göras.)

Hennes sista fråga var: ”Är det inte svårt att vara chef över kreativa människor?”

(Jag svarade, lite förenklat, att det kan se ut så vid första anblicken, MEN att kreativa människor egentligen är de lättaste att leda: för kreativa människor vill inte ha en massa regler, order och kontroll. Ger man dem bara ett tydligt mål med vad som ska uppnås och varför så behöver man inte göra så mycket mer. De kreativa vill lista ut ett sätt att komma dit.)

När hon gick tror jag både hon och jag var glada över att få utveckla ämnet kreativitet lite extra utifrån hennes funderingar. Det gjorde helt enkelt föreläsningen lite mer anpassade efter hennes funderingar.

Nästa gång du är på en föreläsning. Se till att gå fram och prata med föreläsaren. Det kommer både du och föreläsaren att uppskatta.

Fredrik